Annonser

Dag 1 – Rimbo Tällberg

21 07 2018

Hoj Hoj,

Ja då var äntligen dagen kommen då vi kunde rikta varselljusen mot norr. Det mesta redan förberett på fredag kväll. Bara packa det sista och packa allt på hojen. Klockan 07:00 öppnade sig himlen och en rejäl åskskur kom. Dock utan åska. Jag kunde inte annat än att garva. 2 månader med en sol som stod som spön i backen byttas första dagen ut mot regn som stod som spön i backen.

Det avtog tills vi var klara att ge oss iväg, men vid första fika stoppet så kunde vi ta av oss regnkläderna. Vi fikade vid en bygdegård med en välkomnande skylt på väggen och fina bord att sitta vid. Mycket gott med äkta kaffe och det ”semester traditionella” tunnbrödet med tubost. Smidigt och inget kladd.

Vi rullade på fina små vägar upp mot Tällberg. Vid Gagnef börja det regna lite mer och vi stannade till vid ett fik som även serverad mat. Passade bra då vi var lite hungriga. Typ Kina inspirerat så det blev ris, friterade räkor i sötsur sås. Mums. Vi satt oss bredvid en herre som visade sig har varit kirurg. Vad han satt kniven i hörde vi inte riktigt. Trevligt samtal blev det om vart vi var på väg och lite om hans liv efter pensionen. Efter en stund tilltog regnet och ett hojgäng kom körandes över bron. Dom passade också på att ta en bit mat medans det regnade. Ett lokalt gäng som var ute och tog en runda bara.

Vi fortsatte mätta och belåtna mot Tällberg igen. Nu var det bara 7 mil kvar ungefär. Vi klarade oss från regn resten av vägen till Tällberg. Vi kom fram till camping som ligger fint placerad alldeles bredvid Siljan. Jag sitter och skriver detta utanförtälten med c:a 50 meter ner till sjön. Vädret är toppen. Tippar på en 20 -22 grader och en svag svalkande vind. I morgon drar vi vidare mot Östersund. Mer om den resan i morgon.

Ha de!

Annonser




Några få dagar kvar

17 07 2018

Hoj Hoj,

Dagen närmar sig. Bara några få dagar kvar nu innan det bär iväg. Varselljusen riktas mot norr. Planering klar sedan länge. Finslipning i flera omgångar. Jag älskar det. Förberedelserna. En del av upplevelsen. Visst kan man bara gasa iväg fast lägger man in lite saker att se på vägen så ger det så mycket mer. Vissa avsnitt känner jag igen från den digitala världen när den sedan omvandlas till analog.

Vi startar rätt tidigt på morgonen och kommer fram till staden, samhället eller byn i skaplig tid och hinner gå runt i den innan den släcks ner. Butiker som stänger och töms på folk. En del av resan är ju att träffa folk. Prata med dom. Låta dom berätta om guldkornen på orten. Sådant man inte kan läsa sig till. Inte ens på Internet. När man väl fått kontakt så är det som att öppna pandoras ask. Orden väller ut. Gärna äldre som har lite historia med sig. Så kul att se dom lysa upp när dom berättar om sina minnen. Kanske inte så många som lyssnar. Inte många som ger sig tid. Det händer ganska ofta att vi blir kvar någon timma extra bara för att prata med folk. Rekordet ligger nog på 5 timmar. Det var värt varenda minut. Sådant berikar en själv och alldeles säkert dom som man lyssnat på. Det behövs så väldigt lite. Minns en gång utanför en butik. En liten kille runt 5 år stod och tittade med tindrande ögon på hojen medans hans mamma packade bilen. Frågade lillkillen om han ville provsitta. Han sken upp och tittade på sin mamma för godkännande. Jag kyfte upp honom och han sken starkare än solen. Hans mamma tog ett kort på honom. En liten gest från mig, men det kanske sitter kvar i killen för evigt. Minns den där ”gubben” som lyfte upp honom på hojen.

Det är så det ska vara. Ingen brådska. Inga ”måste hinna dit”. Nä låt det ta den tid det tar. Då blir det så mycket bättre. Nu ska jag ut och tvätt hojen.

Ha de!





Vid lägerelden

11 07 2018

Hoj Hoj,

Sommarkvällen var varm. Runt 26 grader. Några av oss stämde träff vid en lägereld. Vi kom dit på lite olika stigar. Vi kom sist till platsen. Många andra var redan samlade med sina ryttare.

Vi tog en bit lax. Kanske levde den fritt i vattnet bredvid oss innan den hamnade på tallriken. Vattnet var näst intill spegelblankt. Några tipi tält var utplacerade. Kanske nomader som slagit läger för några dagar för att sedan dra vidare.

Vi slog oss ner. Njöt av både lax och sällskap. Ingen av oss hade gitarren med, men musik hördes ändå. Så är det med vänner runt omkring sig. Många berättelser delades från tidigare utflykter.

Några kommande dryftades även dom. Som på en stor filmduk projicerades bilderna från utflykterna. Var och en hade sin egen filmduk och film om utflykterna. Erfarenheter delades. Vilka vattenhål skulle besökas?

Det var dags att bryta upp. Var och en hade sin väg. Till en början samlad trupp. Efter hand vek några av på andra stigar. Vi var strax hemma vid vårat basläger. En lånad vän mötte oss med glada rop och ett kroppsspråk som inte kunde misstolkas.

Ha de!





Någon ska ju göra jobbet

9 07 2018

Hoj Hoj,

Någon måste ju göra jobbet. Så har det alltid varit. Kommer så att vara. Med nya däck så följer ju en inkörning av dom. Den här blev på 38,5 mil. En liten lagom inkörningssträcka tycker jag.

Som tur var så hade jag hjälp av Jennifer med inkörningen. När Jennifer är med så finns det bara ett mål och det är Gävle. Så fick det bli. Tänkte ta en brunch i Gävle. Hugo och Stoffe åkte i bil upp. Först behövdes det ju lite soppa igen. Konstigt vad det måste dunsta från tanken. Jag kommer ju lite mer än 66 mil på en tank, men tycker jag får tanka jämt. Får kolla packningen i tanklocket.

Det blev stopp på OK/Q8 igen då för att fylla tanken. Sist jag tankade så gick 98 oktan på 16,91. Nu fegade jag efter att ha talat om för Adventure att han får nöja sig med 95 oktan denna gång. Nu såg jag att 98 gick på 15,91. Full tank igen och ut p 280 mot Edsbro. Strax efter Edsbro stötte vi på ett gäng med kvigor, närmare bestämt 6 st, som stod lite vilsna mitt på väg 280. En bil framför och och en från det andra hållet. Jennifer klev av och började mota ner dom mot det håll dom troligen hade gått. Jag åkte ner till en bondgård för att leta efter ägaren. En tomte i bil började tuta på kvigorna. Jennifer sa åt han att ge fan i att tuta. En kille från en annan bil klev ur och skulle hjälpa till. En svart ungtjur började springa mot Jennifer. Killen skrek åt Jennifer att flytta sig, men hon vet hur man handskas med dom då hon jobbar på Finngarne Gård. Jennifer sträckte bara ut armarna och ungtjuren insåg att det var ingen idé.

Jag fick tag på ägaren och Jennifer fick ner alla mot en bom en bit ifrån stora vägen och utom fara för både djur och bilister. När ägaren kom och öppnade bommen följde alla med honom som ett gäng med hundar. Småsprang in mot hagen igen.

Nu rullade vi på igen upp mot Gävle. Lagom varmt. Runt 18 grader så det var perfekt hojväder. Det blev en sedvanlig bensträckare i Älvkarleby och det traditionella fotot förstås. Så fint där vid Dalälven. Står man där uppe så ser man hur strömt det är i vattnet. Stora virvlar avlöser varandra hela tiden. Ett jätte fint promenadstråk vid älven sida. Där kan man stå en stund och bara kolla in läget liksom.

Vi rullade på igen med c:a 5 mil kvar till Gävle. Ja däcken var till belåtenhet, men alla nya däck är bra. Det som avgör är hur många mil man kan få på dom. Jag brukar få ut runt 1.700 – 1.800 mil. Det har hänt att jag fått byta 2 gånger per år och då inte för att dom nötts fortare. Jag kollade serviceprotokollen och jag brukar serva i Juli och nästa blir i September. Killen tittade i boken förra gången och sa  men du var ju här i Juli och det kunde jag ju inte neka till.

Väl framme i Gävle så fick vi veta att brunch serveras inte på sommaren. Det blev ett bottennapp. Jag har åkt hoj upp vet jag för det var rabatt för hojåkare då, men inte sista gången jag var där. Men det klart. Det var väl tydligen några grader plus i alla fall då. Det fanns ju annat så man blev mätt i alla fall. Hugo var sugen på pingelin (piggelin). Hans favorit och jag håller med honom. Riktigt läskande när det är varmt. Jag tyckte vi kunde åka upp till Högbo Bruk och ta den där pingelinen. Så blev det. Vi körde förstås småvägarna upp dit. GPS´n visade en annan väg och den får jag pröva någon gång. Dom hade Triumph glass, så någon Pingelin fanns ju inte. Jag hittade i alla fall en isglass men Hugo tog en vaniljglass av något slag. Vi kollade in lite djur. I alla fall Jennifer och jag. Hugo ville gunga så Stoffe blev fast med honom där.

Vi rullade vidare söderut igen. Jag tänkte ta en sväng förbi Ingbo Källor på hemvägen. 272:an mot Gysinge och strax innan så skrek det till i kaffetarmen. Nu skulle till och med surrogat fungera. Vi svängde in vid Gysinge. Det blev en kopp surrogat på Udden Café. Stillade det värsta suget i alla fall. Som jag brukar säga, Det fungerar med det är inte rätt. efter en liten koll på omgivningarna så rullade vi vidare mot Tärnsjö och Ingbo Källor. Fyllde på min termos med vatten från källan. Gott friskt vatten. Otroligt mycket med mygg var det där. Sådana där små ettriga attack dykare som bara slog sig ner och började mumsa direkt.

Därifrån rullade vi vidare mot hemmet. Klockan hade i vanlig ordning snurrat på ordentligt. Däcken blev i alla fall ordentligt inkörda och det var ju målet eller hur var det nu……

Ha de!





Uppsala Domkyrka

1 07 2018

Hoj Hoj,

Vi gjorde ännu besök till Uppsala Domkyrka. Dom 118,7 meter höga tornen är en imponerande syn som syns långt utanför Uppsala. Inte många som vet att kyrkan har även Sveriges största kyrkklocka. 7360 kg väger den. Tänk vilken påfrestning när den sätts i gungning. Domkyrkan har inte mindre än 4 orglar. Den största med mest stämmor är Ruffattiorgeln. Hela 97 stämmor. En av stämmorna är en 32″ Subbass. När den ljuder vibrerar luften i kyrkan. Ett mycket dovt muller hörs, men du känner desto mer vibrationerna.

Har på senare tid upptäckt att kyrkor ofta har någon demonliknande figur någonstans. Oftast på takens hörn eller något torn. Denna till exempel från Uppsala Domkyrka på tornen.

Ha de!





Högt flygande plan (er)

1 07 2018

Hoj Hoj,

Högt flygande plan(er) döpte jag evenemanget jag gjorde till Hojgänget. Namnet kom ju ifrån att vi skulle ta en liten tur ner till Linköping för att kolla in Flygvapenmuseum.

Förberedelserna för min del började redan kvällen innan. Bredde mackor. Om någon mot förmodan inte skulle veta vilken sort så blev det förstås Skogaholm. Bakat på vete och råg. Inget jäkla dinkel fancy pancy. Till det stektes några ägg. Vändstekta för att passa att lägga på en macka utan att rinna. Annars tar jag gärna ägg stekta på ena sidan. Vilken sida spelar ingen roll 🙂

Klockan ringde i vanlig tid. Det vill säga 05:15, men som vanligt var jag även denna dag vaken innan. Faktum är att jag först vaknade redan 03:30, men insåg att det var i tidigaste laget så jag trynade in igen. Gick upp och kokade en termos med äkta kaffe. Koka kaffe är en konst faktiskt om det ska bli gott, men efter 54 år så tycker jag att man för kalla sig proffs. Hällde upp i termosen och packade ner övrigt som skulle med. Lyckades faktiskt få med allt. Lite impad själv. En gång gjorde Monica och jag en picknick korg, även om det nu inte bokstavligt var en korg, och lyckades glömma den. Eller rättare sagt att vi litade på varandra att den andra tog den. Den stod kvar innanför dörren när vi kom hem.

Jag hade bestämt att vid 07:15 träffas vi och avfärd 07:30. Med 6 mil till Gullmars så gav jag mig iväg redan 06:15. 10 grader på mätaren. Först upp till  Sveriges bästa OK/Q8 mack. Lite finsoppa behövdes fyllas på. Trodde inte jag såg rätt när jag kollade priset. Nu har verkligen semester priserna på soppan kommit igång. 16,91 per liter. Det e fan inte klokt. Snudd på 17 kronor. Men det är ju så att man har ju inget val. Man kan i och för sig fylla på med lite fulsoppa, men det är inte rätt. Bara lätta på lädret i vanlig ordning och knyta näven i fickan och rätta sig i ledet.

Nu bar det iväg till Stora människobyn. Tänk att ge sig av dit frivilligt. Ska erkänna att det händer ändå ibland, men inte med ett fordon inblandat. Då blir det den Röde eller kanske den Blå. Fint att åka en tidig morgon. Inte många som vaknat eller i alla fall gett sig ut på vägarna och det är man tacksam för. Rullade in på Gullmars strax innan 07:15 och då var redan Mats och Sussa där. Strax efter så kom Stefan också.

Vi gled iväg något innan då vi nu var fulltaliga från Gullmars. Leffa skull vi hämta upp i Sparreholm. Ut på 226:an och efter Huddinge gick vi över på 259:an. Ner mot Södertälje på gamla Södertäljevägen. Vid Saltå blev den 57:an. Fina vägar. Över till 55:an för att rulla vidare mot Sparreholm. När vi kom dit så stod redan Leffa där och väntade på oss. Vi kom lite tidigare än planerat. Stämde inte alls med tiden BaseCamp visade. Jag ringde till Danne och sa att vi var i Sparreholm och det var tveksamt om han skull hinna till Finspång för att sluta upp. Jag sa att vi tar en fikarast så fick ve se vart vi hamnar tidsmässigt. Av erfarenhet vet jag att ”fikaraster” tenderar att bli rätt långa.

Strax utanför Sparreholm så stannade vi tog vår fika rast. Locken åkte upp på vara packväskor. Strax efter så rann det kaffe genom våra strupar och mackorna blev attackerade. Smakade mycket gott. Som jag förutspådde så blev det an ganska redig fikarast . Vi rullade vidare mot Katrineholm och därefter Finspång. Vid Regna tog vi en bensträckare och jag ringde Danne. Han var då redan i Finspång. Vi hade bara 26 minuter fram dit så vi rullade på direkt.

Krokiga vägar blev det. Precis när vi lämnade Regna kom det ett stort hoj gäng från andra hållet. Framme vid Finspång mötte vi Danne och efter sedvanligt snack så rullade vi på igen. Här lämnade Stefan som skulle på konsert så han rullade på hemåt för att hinna med den också. Vi fortsatt mot Linköping. Vid Vånga visade GPS´n inte den väg jag valt från början. Möjlig orsak var att jag hoppade över en punkt som var fel och GPS´n valde resten själv. Lite märkligt för den ska ändå följa den rutt jag lagt in. Det blev väg 215 ner till Linköping.

Vi guidades fram av Danne till Flygvapemuseum. Där hade Paul anslutit. Vi knallade in och besökte museet som är gratis faktiskt. Mycket att titta på. Vilka maskiner. Kommer givetvis att besök Flygdagarna i Uppsala i Augusti i år. Vi var runt i rummen för dom olika rummen med dom tidstypiska föremålen på plats. Man känner igen mycket av inredningen från barndomstiden. Till slut gick vi ner till resterna av den DC3:a som sköts ner av ryssarna den 13 Juni 1952. Man ser dom personliga ägodelar som påträffats av besättningen. Ruggigt att se. Dom där skorna satt på en av besättningen när dom sköts ner.

Efter det tog vi en fika och en macka. Restaurangen hade stängt, men en fik och en macka fick vi i oss. Där efter bröt Mats och Leffa upp för hemfärd raka spåret och Danne försatte sin semester i Linköping. Sussa och jag fortsatte hemåt på den rutt jag valt att vi ska ta hem. Det blev även lite knas denna gång så början av delen som jag kört tog jag ur minnet. En ny del skulle det bli men se det ville inte GPS´n och där var jag rökt utan riktigt karta. Det blev som det blev. Fördelen, om man nu kan kalla det fördel, var att vi sparade ett antal timmar. Jag kom ändå inte hem förrän klockan 21:00. Trippmätaren stod på 65,4 mil när jag stannade i garaget. En redig sväng.

Ha de!





En varm sommarkväll

28 06 2018

Hoj Hoj,

Sitter just nu på altanen och skriver. Helt underbart. Min Casio G-Shock visar annalkande regnväder. Barometern har sjunkit rätt bra dom senaste timmarna. Sådär ja. Då börjar det att droppa och blåsa. Säger som Nalle Puh. Se upp se upp. Nu blir det regn.

Fläktar skönt på altanen nu. Regnet smattrar mot taket. En tanke slog mig va skönt det skulle vara att ta ut sovsäcken och bädda lite mjukt och helt enkelt sova här ute på altanen. Kan inte vara helt fel då katterna gillar att sova här ute. Sover så fint utomhus. Höra vinden som susar i träden. Lite regn som smattrar mot altantaket. Tål att funderar på.

På Lördag har jag en tur ner till Flygvapenmuseum i Linköping. 7 stycken hitintills som anmält sig. Små krokiga vägar både ner och hem igen. Med rätt väder så kommer det att bli en härlig och rolig tur. Kul att träffa några hojkompisar igen. Man får passa på med turerna nu innan alla semestrar drar igång. Vi är ju några fortfarande som håller Sverige rullande.

Jag måste säga att altan alternativet som sovplats är ännu mer lockande sedan jag gick in en sväng. Svalt och skönt till skillnad från inne.

Ha de








%d bloggare gillar detta: