1 minut och 37 sekunder..

10 09 2021

Hoj Hoj,

Vad hinner man egentligen på det? 1 minut och 37 sekunder. Mycket kort tid. Man hinner inte ens gå ut till brevlådan och vittja dagens skörd av räkningar. Dom är inte många som hamnar där, bara det att dom letat sig en annan väg till mig. Fram kommer dom, det är då ett som är säkert.

1 minut och 37 sekunder. Det är mycket som man velat göra men inte har gjort ännu. För att få det verka lite längre kan man vänta på att tvättmaskinslyckan ska gå att öppna. Då känns tiden som en evighet. Denna hellsikesmaskin som får strumpor att transformeras till plastlock som inte passar på någon av dom plastlådor man har.

1 minut och 37 sekunder. Fast man kan komma långt om man färdas med ljusets hastighet. Ungefär 29 miljoner km. 37 gånger fram och tillbaka till månen.

Jag frågade Google Assistenten hur långt det var kvar
Det är 1 minut och 37 sekunder kvar, sa hon.
Det lät så definitivt på något sätt när hon sa det 😦

Ha de!





Längtar upp…

8 09 2021

Hoj Hoj,

Jag såg en fantastisk film med otroligt vackra vyer från Stekenjokk och med en fin låt . Fick sådant sug att åka uppåt till dom rätta breddgraderna. Åker ner till Italien och tar sats i slutet av september för att komma uppåt i Sverige.

Något konstigt drar i mig, som gör att jag måste bara åka uppåt. Så känner vi båda två. Tänkte fota lite höstbilder vid Flatruet och områdena runt i kring. Vi var ju till Stekenjokk i början av Juni när vägen åter öppnades efter vintern. Inte alls lika mycket snö som 2020 då vi hade 2,5 meter snö längs vägen på högsta punkten. En märklig känsla. Har ni möjlighet så åk upp. Vägen öppnar varje år den 6 Juni, men kom dit några dagar efter. Hur mycket folk som helst annars och långa köer. Vi brukar vara där den 8 Juni och då är det inte så många. Inga köer alls.

Sveriges högst belägna landsväg går mellan Mittådalen och Ljungdalen, 975 meter över havet. Du kan köra rakt upp på kalfjället och stanna där det passar. Vidsträckt landskap. Helt utan träd då trädgränsen passerats. Mycket ren brukar det finnas där. Vi brukar stanna till vid högsta punkten som är utmärkt med en stor sten som Ljungdalens Byamän reste. Vägen invigdes den 7 Juli 1938. Den sista biten upp är spikrak. Bara uppför och uppför. Sen är man där. Vi åkte upp från Funäsdalen och ner vid Ljungdalen. Förbi Storsjön och ut mot Åsarna.

Det blir Micke som får ta oss dit. Fotoutrustningen kommer att vara med och då fungerar det inte med hoj. Hemma från Italien den 27 och dagen efter åker vi upp mot Flatruet. Kommer nog bli lite kämpigt, men det ska gå.

Nedan kommer länken till filmen av Stekenjokk.se Kolla på den så förstår ni nog.
https://www.instagram.com/tv/CTg4S2JIwTo/?utm_source=ig_web_copy_link

Ha de!





Regn och rusk….

26 08 2021

Hoj Hoj,

Idag har det bara regnat. Gör det fortfarande klockan 20:30. Har inte kollat hur det ser ut imorgon. Ställer in mig på att det blir lika imorgon. Då blir man inte så besviken.

Vad händer annars då i Livet 2.0 undrar ni kanske. Ja det har inte blivit så många hojturer. Knappt några alls faktiskt. Jag vet inte. Känner inte det där suget längre. Jag tror jag helt enkelt blivit för bekväm. Så lätt att bara sätta sig i Micke och få med mig kameran och ibland fotoryggsäcken och ha det lätt tillhands. Fotograferingen har helt enkelt prioriterats. Just nu i alla fall. Vi får se framöver, men jag tror jag fastnat helt för fotografering. Det blir säkert någon kortare tur framöver. Funderade ett tag på att åka norröver, men Estland resan blev lite längre än vad jag tänkt från början. Något blev konstigt då jag beställde biljetterna, men vi behövde dom extra dagarna helt klart.

Hoppas bara att man kan börja använda studion för porträtt fotografering snart. Lite investering till behövs i form av en fotobakgrund med stativ. Ingen större kostnad, men ändå. Skulle ju vara kul att komma igång ordentligt med den. Fotat några utomhusporträtt, fast mest för att sprida namnet. Inte lätt att komma igång. Många tycker att det är dyrt, men tänker inte på investeringarna man gjort och den tid redigeringen tar och tiden för fotograferingen och sedan kunskapen att få till fina foton. Knegar på med att sprida namnet.

Inskolning av Hugo i skolan och visat resursen på skolan hur Hugos diabetes sköts. Det har gått bra. Killen som har Hugo har varit med en annan förut på skolan, men som inte hade pump utan pennor. Pumpen är nytt för honom. Fler på skolan ska läras upp så det finns backuper. Jag har ju så närs till skolan också, så det är ju en trygghet för skolan om det skulle strula och det har det redan gjort. En pump som slutade fungera så jag fick dit och sätta en ny.

En tanke jag har är att jag skulle vilja norrut och fota hösten vackra färger bland fjällen. Flatruet verkar vara lagom avstånd för ett par dagar. Nu ska dom bara klämmas in på nåt sätt då Livet 2.0 blivit mer inrutat än vad jag trott. Det skulle vara så kul att få uppleva höstens färger i fjällen och plocka med dom hem. Jag ska testa att göra canvas tavlor av några fina höstfoton. A4 format då jag hitintills bara kommer åt A4 canvas fotopapper. Vet inte ens om det finns att få tag på i A3 format. Inte sonderat terrängen så noga ännu, då jag vill se resultatet av A4 printen först då jag monterat dom i en kilram.

https://runarlarsson.myportfolio.com/

Ha de!





Tallinn resan

11 08 2021

Efter en del trassel med flyg så kom vi i all fall iväg , fast med båt från Kapellskär. Båten kommer fram till Paldiski som är 48 km från Tallinn. En mycket fin väg in till Tallinn. Resan är endast 90 km med bil då båtresan är 293 km.

Resan över gick mycket smidigt. Med pass och vacinnationsbevis för covid19 så rullade vi snabbt in till kön i Kapellskär och den väntade färja. DFDS var rederiet. egentligen en transport färja så man måste resa med någon typ av fordon. Vi rullade så småningom på färjan och letade upp receptionen för att få nyckeln till hytten. Snabbt hanterat av personalen på färjan och vi letade upp våran hytt. 4 bäddar och en pytte liten dusch.

Sedan gick vi ut på däck och satte oss. Vädret var perfekt. Strax över 20 grader och bara en lätt vind. Spännande att se hur det skulle gå för Monica som lätt blir sjösjuk. Jag frågade tjejen i incheckningen om det var blåsigt på Östersjön, men hon hade inte fått några indikationer på det. Får dom det så förtöjer dom lastbilarna extra noga på färjan. Färjan började röra sig ut från kajen och vi var på väg.

Det skulle bli så kul att träffa Andreas efter 2 år och Siie som vi bara chattat med via datorn. En resa på 293 km och med en medelhastighet på 18 knop skulle det ju ta en stund. Efter en bra stund efter vi lämnat Kapellskär kom vi till några skär med riktigt mysiga hus. Såg enormt läckert ut måste jag säga. Ingen trängsel alls på båten. Några killar hävde ju i sig en del drycker av blandad sort men med en gemensam skapligt stor alkohol procent. Hoppas dessa inte körde efter detta. Det blev frukost på båten med sedvanlig äggröra, bacon, ägg och prinskorvar. Hade vi bakat in det i båtbiljetten hade det blivit några Euro billigare. Nästa gång kanske man kan göra det. Efter en kopp Cappucino, då inget äkta kaffe levererades, gick vi ut på däck igen. Satte oss på dom bänkar som fanns lediga och beundrade havet. Vi mötte en hel del fraktfartyg på väg mot Sverige. På någon del av resan fotade jag något för att se vad det var som var i vattnet och det visade sig vara en ubåt när jag förstorade upp fotot. Senare stod det i en Estlands tidning att Sverige bevakade en rysk ubåt.

Det dröjde inte länge innan man kom och tänka på det fruktansvärda händelsen med Estonia då 852 människor gick till botten med båten. Vilka fruktansvärda scener som måste ha utspelat sig på båten och för dom som blev instängda på båten då den vattenfylldes. Mycket skumt varför den förliste, men jag tror inte det hade med bogporten att göra. Det låg säkert andra intressen bakom förlisningen. Något i lasten som någon makt inte ville att det skulle komma fram.

Vi kom efter 8 timmars färd fram till Paldiski. Rullade av färjan. I en vaktkur stod en person och prickade av bilarna som rullade av. Det var den kontrollen det. Vi stannade till efter den och matade in adressen till Andreas och Siie i GPS´n och det var väg 8 ända in till Tallinn. En mycket fin väg som jag nämnt tidigare. Längs vägen såg vi flera storkar och några som byggt bon uppe på stolpar. Ett under att dessa bon kan vara kvar efter en kraftig blåst. Det man efter en stund reagerade på när man kört en bit var att det var inte som här i Sverige, där det fullkomligen gödslas med hastighetsskyltar. Antingen var det 70, 80 eller 90 utanför tätbebyggt område, men man visste inte riktigt vilket. Ibland stod det målat på vägen och ibland hade det stått fast nu var det bortnött. Troligen var det så att var det 70 utanför det tätbebyggda området så var det 70 efter det också då det bara var några kryptiska skyltar som antydda att 50 gränsen upphörde. Men med alzheimer light, så kom man ju inte ihåg vad det var innan 50 skylten.

Vi rullade in i Tallinn. Inte så mycket trafik, men det kanske berodde på att det var en söndag. Vi förvarnade Andreas att vi närmade och och när vi kom fram stod han där. Han visade in oss på parkering som tillhörde lägenheten och fick en parkeringslapp att ha i framrutan.

Efter ett stort kramkalas så började vi tömma bilen på blommor, presenter och datorn som vi tog med över till Andreas. Uppe i lägenheten möttes vi av Siie och deras hund Luna. Vi kokade förstås en kopp äkta kaffe då Gevalia kok och kaffepannan var med. En ny erfarenhet att använda gasspis blev det och det gick bra under hela vistelsen utan att något sprängdes. Vi var lite sega efter båtresan och en tidig uppgång hemma så vi kom väl i säng inte alltför sent.

Måndag morgon. Monica och jag tog en egen promenad i Tallinn då både Siie och Andreas jobbade. Vi hade fått några tips på sevärdheter och vi tog och till Kadrioru park. En mycket fin park. Det vi la märke till i Tallinn var att det var väldigt mycket blommor utplacerade runt om i staden. Alla ytor där det kunde vara planterat så var det antingen planterat eller så var det stora krukor utplacerade med vackra blommor. Tänkte lite på Humlegården i Stockholm där det endast var några utblommade blommor som mer såg ut som ogräs.

Tallinn består av en mycket blandad bebyggelse. Lite kanske av stadens charm. Nya hus blandas friskt med äldre och en del i stadiet av ruin. Nya byggnader i centrum placerade på äldre stenhus. Mycket vackert måste jag säga. En skön mix av gammalt och nytt som passar in riktigt bra. Vi gick genom parken ner mot hamnen. En mycket lång strandpromenad som många utnyttjade denna måndag. Verkade vara många som fortfarande hade semester. Familjer som var ute och promenerade. Något som jag inte sett i Sverige. Dom verkade passa på att vara med familjen på ett annat sätta än vi Svenskar i gemene man. Givetvis finns det undantag.

Från tisdagen hade Andreas semester några dagar. Andreas hade fixat ”gröna kort” så vi kunde åka spårvagn. Vi besökte en del centrum och gick in till Gamla Stan. Alla städer med heder har förstås ”Gamla Stan”. det var förstås snarlig den i Sthlm. Smala gränder och en uppsjö av souvenir affärer. Fler matställen än Gamla Stan i Sthlm. Man kan fundera på hur alla dessa souvenirbutiker verkligen kan löna sig. Troligen så behöver dom inte sälja så himla mycket per dag för att det skall gå runt.

Gatorna och torg består av kullersten, så om någon dam funderar på att besöka platsen med högklackat så avrådes detta. Både för klack och övrig hälsa. Vandringsskor som jag hade var perfekt för gatornas stenar. Vi gick runt en hel del på gatorna och så olika typer av ateljéer. Både foto och akvarell ateljéer.

Siie skulle komma hem och vi skulle äta middag i Gamla Stan så efter några vändor gata upp och gata ner vände vi hemåt igen med spårvagnen. Ett mycket smidigt sätt att ta sig fram när man bara behöver ta sig runt i staden. Det fanns även trådbussar här men dom prövade vi inte. Bara lägga på kortet och sätta sig. Ett 5 dagars kort kostar 9€. En endagars kostar 4.5€. Du kan välja 1,3,5 eller 30 dagar. Ett 30 dagars kostar 300€ eller 130€ för pensionärer. Att jämföras med SL 30 dagars kort 950 kr eller 95€. Nu gäller i och för sig SL 30 dagars kort i hela Stockholms län.

Vi hämtade Siie och åkte tillbaka till Gamla Stan. Nu med den mest perfekta privata guiden med oss. Siie som är förr och uppvuxen här kunde väldigt mycket om ”sin” stad skulle det visa sig. Vi fick veta väldigt mycket och historien bakom många av husen. Till exempel vid platsen där Åhléns ligger ska en Svenska vara begravd. Huset som byggdes åt Stalin. Det märktes att hon var intresserad av stadens historia. Tallinn som genomlidit många svåra år under Tyskland och Rysslands herravälde. Vi gick till torget och åt på Tule Estonia. En medeltida restaurang som så många andra i Gamla Stan. Lite Fancy Pancy förstås eftersom det var i Gamla Stan och maten var väl ok.

Nu hade det börjat skymma och lamporna gjorde att det nu såg mycket annorlunda ut. Det var en mycket skön sommarkväll. Runt 19 grader skulle jag tippa på. Vi passerade Alexander Nevskij-katedralen som är en mycket ståtlig byggnad. Vi bestämde att dagen därpå besöka den dagtid då den var öppen för allmänheten. Vi gick sakta vidare och det gick uppåt hela tiden. Vi skulle till en utsiktsplats som är vida berömd i och utanför Tallinn. Från den har man en god överblick över hela Tallinn. När vi kom upp så var det en hel del turister där och kanske till och med boende i Tallinn trots att klockan var nog runt 22 kanske till och med 22:30.

Utsikten var verkligen värd mödan att ta sig upp till. En otroligt vacker utsikt över Tallinn. Jag tog förstås ett panorama foto för att få med allt vackert som staden bjöd på. Gatlyktornas gula sken gav staden ett sagolikt utseende. Tallinns blandade bebyggelse med torn, spetsiga tak och vanliga tak lyste med all sin prakt.

Passade förstås även på att ta ett gruppfoto från platsen med staden som bakgrund. Ett minne att plocka fram en kall vinterdag. Minnas den varma kvällen. Upplevelsen att bara vara där. Vi vandrade sedan neråt igen och passerade många kända platser till exempel Frihetstorget som finns med bland mina albumfoton från Tallinn.

Dagen efter var vi in till Gamla Stan igen för att besöka ett museum. Gamla Stan var ganska annorlunda dagtid. De äldsta delarna av Tallinns stadsmur kommer från 1200-talet. Under de kommande tre århundradena blev stadsmuren en av de största och starkaste försvarssystemen i hela norra Europa. 1,85 kilometer av mur, 26 skyddstorn, 2 mellanportar och delar av två framportar finns bevarade än idag. Muren som är 3 meter tjock och 16 meter hög och påminner mycket om Visbys ringmur.

Bilden visar Viruporten. En av dom två framportar in in till Gamla stan som ännu finns bevarade. Svindlande tanke när man står där bredvid dom som stått där sedan 1200 talet. Tänk vad dessa fått varit med om i Estlands historia. Vi var in i det viktigaste tornet är Kiek in de Kök i stadsmuren. Kika in i köket alltså på lågtyska, vilket troligen kom över att vakterna i tornet kunde se in i husens kök som låg lägre. Många trappor och dessutom smala stentrappor blev det den dagen.

Det finns så otroligt många historiska platser och monument över tragedier. Ett av den är ”The Broken Line” som är ett monument över alla dom 852 personer som miste livet i Estonia katastrofen. Ett mycket fint och symboliskt namn på monumentet.

Dagen efter blev det lite sightseeing med Andreas. Vi var till Telliskivi Creative City där bland annat Fotografiska ligger. Många kreativa väggmålningar finns i området. På vägen dit passerade vi igenom ett frukt torg. Färska frukter. Vi köpte med oss blåbär, hallon och björnbär. Jag smakade på ett björnbär och det var det suraste björnbär jag ätit. Chansade en gång till och då var det bättre. Det var ett riktigt surt jag fick tag på. Vi mumsade på dessa efter middagen som bestod av köttfärs sås och spagetti. Undertecknad stod för maten.

Följande dag blev lite tung då vi besökte Patarei Prison. Ett fängelse som först Tyskarna hade men som togs över då ryssarna tog över Estland. Vi var in i det som numera är ett museum. Fängelset var dimensionerat för 1500 fångar men som mest var det 4500 fångar. Fångar som var oskyldiga, men tänkte inte lika som staten och ansågs då vara ett hot. Maten bestod av 200 – 300 gram bröd och 1 liter vatten per dygn. I en cell som var avsedd för 4 personer var det 36 personer inlåsta. En familjefars öde var att bli bortforslad under en middag med familjen, för att aldrig mer återvända. Frugan sökte efter honom i flera år och myndigheterna sa att han förts till Ryssland för att vara till teknisk hjälp. 15 år efter att han fördes bort fick hon veta att han blivit avrättad nästan omedelbart efter bortförandet.

Efter detta gripande besöket åkte vi till Birgitta klostret. Det var det största kloster jag någonsin sett. Den Heliga Birgitta var grundare av moderklostret i Sverige och denna byggnad fick sitt namn efter henne. Hon var alltså vida känd. För att få en uppfattning av detta ofantliga kloster placerade jag Monica i dörröppningen till det. Då får man något att relatera till vilket man inte ser annars. Det var helt enormt. Innanmätet var förstås lika överdådigt det och det rymde andra hus invändigt.

Historien om klostret sträcker sig ända till 1407. Klostret fanns kvar till 1577 då Ivan den förskräckliges styrkor förstörde klostret.

Vi fortsatte till minnesplatsen för kommunismens offer. The Journey som monumentet het och består av en lång korridor med 22000 av offrens namn inristade i plattor längs den 200 meter långa väggen. Än idag pågår arbetet med att leta efter namen på dom personer som försvunnit. Mer än 75000 Ester har förlorat sina liv under historien. Det finns en databas där släktingar kan söka efter personer och står dom med på minnesplatsen kan man se på vilken ruta dom har sitt namn då rutorna är uppmärkta.

Några har satt ut ljus eller lagt blommor vid deras släktings namn. Det fanns i anslutning till denna en plats som kallades ”Home Garden”. Utspridda kors i grupper om 3 i hela parken.

Dagen efter åkte vi med bil till Haapsalu. En stad med många svensk-estner. Som varje stad har här så finns det förstås en medeltida borg. I detta fall ruinera av borgen. Vi var in och tittade på det som var kvar av borgen, men den gav ingen direkt aha-upplevelse. då mycket var förfinat. Vet inte riktigt hur jag ska förklara, men man fick inte den där känslan av att det en gång var en borg.

Däremot var vi till Padise kloster. Det var mer som det en gång var utan några ändringar. Där fick jag en mer känsla av det ursprungliga livet som en gång varit där. Vi tog också en sväng till Rummu och tittade på Rummu stenbrott. Där bröts kalksten och marmor redan år 1938 och som arbetskraft använde man främst fångar från Murru fängelse. Material som blev över från grävarbeten blev gradvis ett askberg. När arbetet lades ner slutade området dräneras och delar av fängelset kom att ligga under vattnet. Ett populärt ställe att dyka vid med dykarutrustning.

Påföljande dag var vi till ett Katt café. Dom tog hand om katter från katthem och katterna fick bo där och gick fritt omkring bland borden och inte alltför sällan på borden. Inget således för den som är allergisk mot katter. Vi beställde förstås Cat Cappuchino och fick många små tassar som prydde cappuchinon. Mycket stiligt. Katterna går omkring bland gästerna och hoppar upp och lägger sig ibland i någons knä. Monica fick förstår en i knät. En som pratade och hade mycket att berätta.

Så kom då kvällen före innan vi skulle åka hem. Vi hittade Fia med knuff när vi var i ett köpcentrum som vi köpte och spelade långt in på natten. Det var så kul. Inte spelat det på hur länge som helst. Enkelt och lätt spel. Vi skulle upp tidigt då vi skulle ge oss av redan klockan 07:00 till Paldiski. Båten gick 10 men 2 timmar innan skulle man checka in. Det var tråkigt att åka hem igen för vi hade det så roligt. Möjligen blev Andreas lite trött i öronen 🙂
Några foton blev det även på hemresan. Söderarms fyr blev nog den bästa även om jag fick se antydan till en havsörn på mycket mycket långt håll.

Det var så fantastiskt roligt att träffa Andreas och Siie och vi var ut och åt med Siie´s mamma, syster och farmor. En mycket trevlig kväll.

Stort tack till Andreas och Siie för att vi fick invadera er lägenhet.

Ha de!





Tullgarns slott

7 07 2021

Hoj Hoj,

Så kom vi då in för en visning på Tullgarns slott. Vi var här förra året men då var det inga visningar på grund av pandemin.

Slottet ligger nära Trosa i Sörmland. En timmes bilfärd från Stockholm. Tullgarn förknippas med kung Gustaf V och Drottning Viktoria, som tillbringade somrarna här i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. En första slottsliknande anläggning, Stureborgen, byggdes i slutet av 1500-talet. Nuvarande slott stod klart 1727. Slottet ägs av staten och förvaltas av Statens Fastighetsverk. Kung Carl XVI Gustaf innehar dispositionsrätten.

Tullgarns slott

Det var lite fakta om slottet. Vi kom fram strax före kl 15 och precis då vi kom var det en guidad tur som gick in. En guide utanför sa att vi kunde hänga på den om vi ville och betala i efterskott. Så gjorde vi. Ett vackert slott med en makalös trädgård som nästan enbart den skulle behöva sin egen tid att utforska. Slottet består av 3 våningar varav dom två nedersta kan man se. Den översta var stängd, men kommer inte ihåg anledningen. Troligen den privata delen för Gurra då han har dispositionsrätten. Det vi ser på bilden är egentligen baksidan. Framsidan flankeras av två byggnader och skapar en U-from av slottet.

Förr kom besökarna via båt från Tullgarnsviken. Detta var då det trapphus som den ryska Tsaren Nicolaj och hans fru Alexandra med barn möttes av år 1909. Hans 112 meter långa lyx yacht låg i viken. Ett rum gjordes i ordning åt gästerna, men Tsaren valde att vara på båten över natten.

Inte utan att tanken går till ”folk och fä” under denna tid då detta visar hur kungligheterna levde i ofantlig lyx. Det var nog rätt knapert på 1700-talet för vanliga medborgare. Kakel hämtat från Holland. Porslin som inte direkt kom från Rörstrand om det nu funnits. Guiden var mycket påläst och rabblade årtal och namn som jag glömt innan jag kom in i nästa rum. Helt klart måste guiderna ha ett stort intresse för kungligheter för att lägga sådant på minnet.

Ett av rummen var inspirerat från en tysk öl/pub stuga då Vikotria kom från Tyskland. På hyllor i takhöjd stod det ölstop och ölkannor i långa rader runt hela rummet. Möbleringen var också förstås också i pub stil. Placeringen av stolarna på bilden var ju för att visa dom. Dessa stod ju normalt runt borden.

I köket fanns en person som bara ansvarade för att elden i spisarna inte slocknade. Han/hon fick definitivt inte lyfta på grytlocken, utan bara sköta spisarna. Maten forslade via mathissar upp till matsalen. Köket var ganska rejält om man jämför med dagens restaurang kök som kan vara ganska trånga för att utnyttja golvyta åt gästerna. Man kan ju föreställa sig hur en varm sommardag kunde vara i detta kök med dessa stora värmekällor. Fast å andra sidan var det nog dom som hade det skönast när vinterkylan kom och det ven runt husknuten. I övriga av slottets rum så fanns det ju påkostade kakelugnar som försåg rummen med värme. Kakelugnar sprider värmen väldigt bra då stora ytor är varma.

Hur förvarades då lite känsligare matvaror som kött och fisk?
Det förvarades i kylrum. Kylan kom från isblock som huggits ut från Tullgarnasviken och förvarades i sågspån och halm. Sågspån är mycket effektiv. Jag sågade veden själv innan jag fick den kapad. När jag hade sågat på vintern så blev ju snön inbäddad i sågspån. Sent på hösten krattade jag rent spinnt som blivit och under sågspånen var det fortfarande snö kvar. Hur fin som helst. Då har solen legat på hela dagarna där jag sågat. Till höger ser ni kylrummet med ishackan för att flytta isblocken.

Rundvandringen tog c:a 1 timme och det var intressant att se och höra.

Ha de!





Minisemester

5 07 2021

Hoj Hoj,

Vi tog en minisemester och åkte ner till Paul och Kerstin. Stod i valet och kvalet av typ av fordon för resan. Det blev Micke. När jag packat bilen funderade jag på hur vi lyckades få med allt på hojen förut. Det enda extra var ju fotoryggsäcken och eftersom vi hade bilen så fick även kylboxen följa med. Gott med kall dryck och skonsamt för min 3 dl vitt.

Nu använde jag faktiskt inget i ryggsäcken, men hade jag inte haft den med hade jag säkert kommit på något. Som jag brukar säga med kläder. Bättre att ta på sig en tröja man kan ta av sig om det blir varmt, än att ta på sig någon man inte har med. Visst låter det så där vuxet klokt 🙂

Vi rullade ner i skaplig tid på fredags förmiddagen. Monica hade jobbat natt så hon kom hem strax efter 08:30 och lite över kl 9 var vi iväg. Micke fick rulla närmaste vägen vilket resulterar i ”tråkväg”, men vi ville komma ner så tidigt som möjligt. Mycket nöjd med Micke. För nöjd faktiskt. Får nog skruva upp mil/år med den för att inte spräcka vallen, fast det blir ju en extra kostnad, men bättre att betala per månad än en klumpsumma vid återlämnandet. Övermil på leasingbil kan kosta en hel del.

Strax söder om Södertälje klipptes vägrenen och enorma köer hade bildats. Man visste inte vad som orsakade dessa enorma köer som rullade i 5-8 km/h. Startade Waze i telefonen för att se vad det berodde på, men såg bara att det var köer som sniglade sig fram i 5 km/h. Inget nytt för oss alltså. Efter en, som det kändes, mycket lång sträcka såg jag orange blink från maskinerna som klippte vägrenen. Kändes kanske lite overkill att göra det på en fredag då många är ute och åker.

Första stoppet blev vid avtagsvägen till Gnesta. Vi brukar stanna där vid resor på tråkvägen söderut för en macka och kaffet som vi tagit med. Det sitter fint med kaffe och en bensträckare och det är inge ben i mackan heller. Den här gången blev det tunnbröd med prästost. Ingen räkost som det brukar bli. Smörgåsen satt fint och hånglade bra med smaklökarna. en kopp äkta kaffe utomhus är så mycket godare än inne. Konstigt. Vi rullade vidare söderut.

Norrköping blev nästa stopp. Clas hade ringt och ville vi skulle titta in och jag passade på att köpa en kontakt till cigarettändaruttaget som klarar både 12 och 21 mm. Kom på att jag måste byta på 12v pumpen som jag har till madrassen. Nu kan jag använda både 12 och 21 mm hona att koppla den till. Nästa köande blev ju förstås vid Söderköping då det var dags för broöppning, med påföljd av att när sedan bron öppnas så fylls det på vid rödljusen på 22:an. Nu viker jag av 22:an vid första rödljusen och glider igenom Sörping. Kommer ut vid macken på andra änden av staden. Mycket smidigt.

Efter det så rullade på på utan hinder. Ungefär 1 timme senare så rullade vi in på Kila Gård. Välkomst kommittén slöt upp. Tragiskt nog reducerad i år mot vad vi var vana vid. Det blev en stärkande kopp kaffe och så glad att man sedan något år får äkta kaffe :). Maja skulle klippa klorna, så Palle och jag åkte till Västervik och fick det gjort. Kerstin och Monica var hemma och började med maten. Palle och jag satt ute och snackade och vi hörde glada skratt inne ifrån huset. Anledningen var en del tokigheter som säkert uppkommit på grund av tullandet utav den medhavda drycken.

Hur som helst så lyckades dom med middagen och Palle och jag fick ett helt glas varsitt vin. Middagen var utsökt i all fall. Mätta och belåtna satt vi sedan ute på kvällen och pratade och skrattade till långt in på kvällen. Vi hade rest tältet innan vilket brukar vara ganska bra, så man bara kan krypa in när ögonen börjar gå i kors. Man blir lite seg efter mat och resan ner och då är det skönt att bara krypa in och lägga sig.

En ny morgon igen och planerna för dagen var att åka till Valö för en räkmacka som lunch och sedan upp till Idhult för att fotografera. Valö var välbesökt denna lördag. Den var något extra jippo för barn som fick rida häst. En ”Pippi häst” i mini format stod uppe på en kulle med några barn bredvid. Det var mycket folk ute vid serveringen. Alla hade fått fönsterbord. Det var lagom varmt och inte en gassande sol. Räksmörgåsen åkte ner utan problem. Mycket gott.

Vi fortsatte mot Idhult för fotograferingen. Vackra vyer med rikligt kuperad terräng som man inte kan tänka sig finnas här. En typisk höjd som är given för en borg en gång i tiden och så var det också. Lite nyfiken är man förstås att söka upp den eller resterna av den. Bland annat så finns den sällsynta och hotade Gullvivefjärilen.

På kullen till höger i bild, Borgkullen, fanns det en fornborg en gång i tiden under yngre järnåldern ( år 375 – 1050 e.Kr). Låg ju väldigt bra på höjden med bra utsikt över dåtidens bebyggelse. En bra förutsättning för fornborgar var ju att dessa låg högt med bra utsikt över eventuella inkräktare och en bra läge att hålla försvar. Alltid svårare att ta sig upp och kriga än an bekämpa inkräktare från ovan.

Vi rullade på hemåt igen till Kila Gård. Dags för lite fika och sedan var det grilltajm. Potatisräfflor och kött av mycket god kvalité. Det var mycket gott, som vanligt. En kaffe på maten och sedan tog Palle och jag en liten promenad runt ”kvarteret” och fotade några fjärilar. Det fanns en hel del. Många av samma art. Kul var det i alla fall. Synd bara att många av fjärilarna fäller ihop vingar när dom sitter. Ibland lyckas man få dem med vingarna utfällda så man ser hur vackra dom är. Dom kan se helt annorlunda ut på ovansidan än på undersidan.

Det blev kväller även denna kväll så vi kröp in i tältet igen. Dagen efter vaknade jag 03:25. Låg och vände och vred på mig tills klockan 4. Då krånglade jag mig ut ur tältet så tyst det gick för att inte väcka Monica. Klädde på mig utanför och tog en runda med kameran. Denna hjort stötte jag på som såg förundrat på mig. Funderade säkert vilken tvåbent galning är ute denna tid på dygnet. Övriga i församlingen vaknade runt 8. Vi åt en kexfrukost. Det var en alldeles lagom frukost. Vi skulle åka hemåt och jag tänkte besöka Tullgarns Slott. Det skulle vara öppet nu för visning mellan 12:00 — 16:00. Vi sa morsning och på återseende igen. Rullade på upp mot Tullgarn som kommer i ett annat blogginlägg.

Stort tack till Paul och Kerstin för Kila Camping. Räkna med att vi återvänder 🙂

Ha de!





Det lönar sig att ha is i magen.

22 06 2021

Hoj Hoj,

Jag tittade på ett par campingstolar för ett par år sedan. Mycket smidiga tar liten plats och kan få plats på sidan av hojen. Då, för ett par år sedan skulle dessa kosta lite över 1000 kr. Det blev ingen investering även om det var nära. Idag köpte jag dom. Fast för 250 kr styck. Där kan man snacka om skillnad. Mycket smidig konstruktion där ramen redan är fäst med hjälpa av expanderar bara band, så den är ingen tvekan om vart dom skall sitta, vilket annars kunde vara ett problem. Stolen sätts upp på c:a 2 minuter. Vi provsatt dom idag och hör och häpna. Både Monica och jag kom upp ur dom utan hjälp. 🙂

Jag hade redan då sett ut platsen på hojen där dom skulle sitta. Det fanns en ledig plats på vardera sida om hojen där dom skulle passa perfekt. Modifiering av längd på remmar och hitta en fästpunkt under sadeln att dra remmarna så när dom spänns åt ligger dom upp mot underkanten på sadeln. Fria från avgasröret och en ram för packväskan emellan.

En sak har man lärt sig genom åren. Det finns inga genvägar genom att köpa billigare varor. Så är det. Premium kostar. Osökt på detta, så kommer jag in på att jag köpte ett par lättare vandringsskor idag. Kängorna från Salomon jag har är helt suveräna och vattentäta som jag konstaterade efter ett ofrivilligt prov. Inte en droppe innanför trots att hela skon var under vatten. fast det är ju kängor och hör kallare årstid till. Eftersom jag vandrar rätt mycket så behövde jag ett par lättare vandringsskor. Salomon Cross Over fick det bli. Coretex förstås. Inget annat finns på kartan när det gäller skor. Speciellt sådan som man har på vandringar. Skor är viktigt därför kompromissar man inte. Det får kosta och det gjorde det. Inte dom allra dyraste, men tillräckligt dyra för att vara kvalité.

Ha de!





Årets första mjölk-letar-tur.

19 06 2021

Hoj Hoj,

Igår kväll (18/6 -21) blev det årets första, långt ifrån sista, mjölk-letar-tur. Det gäller ju att hitta dom där 3 dl förpackningarna. Platsen att hitta dom är även den speciell. Mjölken är så mycket vitare norr om Dalälven.

Jag åkte hemifrån vid 18 tiden. Varselljusen riktade mot norr. Siktet inställt på Gävle. Tänkte ta en runda Gävle – Sandviken – Österfärnebo – Gysinge – Östervåla – Uppsala – Rimbo. En liten sväng på 37 mil brukar sitta fint. När jag kom till Avtagsvägen mot Östhammar såg jag moln som tornade upp sig norrut och med tanke på att det var 30 grader varmt så har jag ju inte fodret i hojjackan, som enligt BMW är det rätt sättet att stoppa regn. Helt vansinnigt enligt mig. Regn ska stoppas på utsidan. Punkt slut.

Jag fortsatte lite till norrut men vid avfarten till Öregrund tog jag beslutet att försöka hitta, kanske inte så riktigt vitt, men en 3 dl mjölk i Öregrund. Många gula T-shirts på dom restauranger/barer som var öppna och en hel del gående. Kanske på väg från eller till nämnda restauranger. Knappade in Coop i navigatorn och fick en riktning. Väl framme så stängde butiken kl 19, så det var tji mjölk. Skam den som ger sig.

Körde mot Östhammar över Kavarö. En roligare väg att ta sig till Östhammar på än 76:an. Rullade in i Ö-hammar och knappade in ICA. Fick träff och rullade vidare mot ICA. Öppet till 21 och nu var klockan typ kvart i åtta. In och latade runt bland mjölk produkterna och där stod den. 3 dl förpackningen med E-KO mjölk. Lite onödigt att skriva att det E ko – mjölk 🙂

Några killar stod och beundrade hojen när jag kom ut. En av dom frågade om det var en polis mc. Han tyckte det såg ut så på grund av några reflexer på topboxen. Han är inte den enda som tror det och det syns på dom bilar som smyger upp i arslet för att sedan hålla sig på ett mer acceptabelt avstånd. Effektivt är det i alla fall då jag har en vit hjälm på det också. Det började suga lite i tarmen efter något att sätta tänderna i och jag vet att i Östhammar finns det en Sibylla. Varit där flera gånger. Ett tryck på knappen och boxern ruskade igång. I med ettan och iväg mot korvmojen.

Det blev en Sibylla meal med 2 grillade och mos. Nu fick smaklökarna nåt att hångla med vill jag lova. Skickade signalerna upp till hjärnan som mottog budskapet med välbehag. Mätt och belåten var det bara att vända hemåt med mjölken. Tempen låg fortfarande på närmare 30 grader då jag lättade från grillen. Sakta, sakta så sjönk den ner till mer behagliga 24 grader ju närmare Rimbo jag kom.

En mycket fin himmel såg jag, men kunde inte där skicka ut klossarna mot bromsskivan, utan fick rulla på en bit till. Det mesta av den fina himlen hade förstås försvunnit, men lite fick jag i alla fall med av den.

Ha de!





Ännu en solig dag

18 06 2021

Fredag 18 Juni 2021. Solen står som spön i backen. Den varmaste helgen i år är på väg enligt vädertjänsten. Upp emot 32 grader. Man får smyga runt i skuggan.

Funderar på att ta en hojtur under eftermiddagen/kvällen. Vet ej vart, men 3 dl mjölk från Gävle är ju aldrig fel. Minst 3% är det enda som gäller. Mjölken är så mycket vitare norr om Dalälven. Testa om ni inte tror mig.

Barnpassning på schemat just nu. Sitter och lyssnar på allvarliga diskussioner om Mindcraft. Två viljor utan kompromiss. Låter lite som en partiledardebatt. Alltid den andra som har helt fel. Skillnaden med dessa är väl att dom står för det dom säger och pudlar inte.

Ser på Mops-panda och Potatis. Ett mycket spännande barnprogram.

Ha de!





Kan man längta upp så snart igen?

14 06 2021

Hoj Hoj,

4 dagar sedan vi kom hem från Stekenjokk resan. Vi hade en fantastisk tripp med kanonväder och många ”strandhugg”. Längtar norrut igen. Så underbart däruppe. En liten underlig känsla att vi hör liksom ”hemma” upp över. Detta fast vi inte har några som helst kopplingar dit upp, men något är det som drar.

Vi kanske hinner med en tripp till. Vem vet. Lite svårt har valet av fordon blivit för mig. Förr var det givet hoj, men nu vill jag gärna ha mycket av fotoutrustningen med så då blir det lite problem med hoj. Kanske vi blivit gamla och lite bekväma. Kan det vara så? Nä, tror inte det. Vill inte tro det.

Med stativet så kan man fånga så enormt fina foton som gör landskapet mer rättvist. Till exempel detta foto från Trappstegsforsen. Klicka på det och klicka på det en gång till i webbläsaren för att se den i fullformat. Ett foto sammanslaget av 9 stycken med olika fokuspunkter. Det är fokus från närmaste grenarna, genom hela forsen och ända till tallarna i bakgrunden. Det går att få med liten bländare typ F20, säger många, men du får inte den skärpan i bilden som en bländare under F5 ger.

Den hänger nu som en A3 tavla i mitt rum. Påminner om stunden. Stunden då jag stod där och tog serien av foton. Forsens brus i mina öron. Vi hade då vänt söderut ut igen och varje gång så känns det lite tråkigt. Vill att det ska pågå för evigt. Ha möjligheten att bara åka runt och leta upp platser att fotografera. Det skulle vara en dröm. Komma igång med försäljning av foton för att finansiera resan eller drömmen om att bli sponsrad.

Jag vet. Jag har höga drömmar, men har man inte det kommer man ingenvart. Kanske att det någon gång blir så. Hoppas verkligen det 🙂

Ha de!








%d bloggare gillar detta: