Annonser

Drömmer tillbaka

17 09 2018

Hoj Hoj,

Jag satt och gjorde ett fotogalleri till gruvan. Ögonen fastnade på fotogalleriet från semestern 2018. Å vilka minnen. vilken härlig semester. Dyr som fan trots att vi låg i tält utom 4 nätter, men va härligt det var. Längtar tillbaka så det nästan är läskigt. Minns varje stund från bilderna. Alla möten med underbara människor som utgjorde en stor del av vår semester som vanligt. Påminner mig själv om att skriva den där semester berättelsen till tidningen Turist. Den som tas med två hjul.

Har redan börjat snegla lite på nästa års tur. Några ställen inplanerade redan. Nästa års tur går till Gotland och Öland och sedan ska vi ta oss över till Norge och Hardangervidda och Rjukan. Ett ställe jag velat besöka länge nu, men nästa år ska det bli av. Vi kanske kan åka över redan en längre helg. Kanske i slutet av Maj då Kristi himmelsfärds dag är. Torsdag till Söndag. Skulle vara perfekt om nu värmen har kommit. Det lär ju bli några nätter i tält. 72,6 mil och 9 timmar med lite tråkig väg och 83,4 mil och 14 timmar med lite roligare.

Så jäkla fint med Nya Upplev Sverige och Hemliga utflykter med sina militärhistoriska platser och att vi har båda intresse för att besöka sådana platser. Reser ni i Sverige så rekommenderar jag dessa böcker. I alla fall Nya Upplev Sverige om man nu inte är intresserad av militärhistoria. Många fina tips från böckerna. Ett stort plus för Hemliga Utflykter är att koordinater finns med till dom olika ställena. Ibland är det bara tanks hinder längs en liten väg, men även museer.

Dags för service igen, men jag väntar nog tills i Maj denna gång. Brände iväg lite mycket stålar på semestern så jag får hålla mig tills i vår. Kan byta en omgång olja och filter här hemma. Vid Bollnäs flög något stort in i min arm på hojjackan. Lite läskigt då man inte vet om det är en lågt flygande anka. Det visade sig vara en trollslända. Inte en så vacker som på bilden utan den där större sorten. Den mådde inte så bra efter den landningen.

Ha de!

 

 

 

Annonser




Bara åkte typ

9 09 2018

Hoj Hoj,

Ja det blev en liten sväng idag. Vackert väder så det var bara att ta ut hojen på ett Adventure. Skulle gärna tagit en sväng söderut om inte Tokholm och Mälaren varit i vägen. Dom ligger där liksom ett stoppblock. Visst går det att ta sig förbi, men det spelar liksom ingen roll vilken tid man kommer för att undvika köer. Om man nu inte passerar okristligt tidigt. För att undvika Tokholm måste man ända ut till Enköping och sedan ner till Strängnäs. En jädrans omväg bara för att pölen ligger i vägen.

Vi rullade alltså väster ut mot Uppsala. Inga speciella planer ännu. Framme vid Uppsala fick vi för oss att vi skulle hälsa på Johan och Sanna i Morgongåva. Bara ut på 72:an mot Sala. Vi fikade och snackade lite. Vi störde Sanna i hennes pluggande. Hon hade skickat ut Johan med barnen och sen kommer vi. Ber om ursäkt för det Sanna. När vi skulle åka kom Johan tillbaka och vi snackade lite innan vi körde vidare. Vi skulle stanna och käka någonstans. När vi rullade på ut på 72:an vid Morgongåva såg vi My Kök & Bar. Blev riktigt överraskad över utbudet. Kolla in deras Meny. Det blev klassiker för oss. Jag tog Falukorv, stekt potatis och ägg. Monica tog Rödspätta och kokt potatis. Ett gäng med stora falukorvsskivor låg på min tallrik. Man blev riktigt mätt. Snygga lokaler. Damen som tog emot beställningarna hade en man som skulle köra upp för hoj på Tisdag. Bara en sådan sak. Ett ställe som man skulle kunna stanna på med en tur med hojgänget uppåt dom trakterna.

Efter maten rullade vi på mot Heby för att ta 254 och 70 ner mot Enköping. Fin väg hela vägen. Det började skymma lite och vi tog faktiskt på varsin tröja. Tempen började sjunka ner mot 16-17 grader. Stannade förstås till vid Enköping station och kollade in ett ankommande tåg som skulle mot Stockholm. Rullade sedan vidare mot Rimbo och snart fick LED lamporna göra sitt. Det blir fort mörkt nu om kvällarna, men jag kör ju inte i mörker med LED lamporna.

Ha de!





Söderköping Gästabud 2018

3 09 2018

Hoj Hoj,

Ja även i år var vi ner till Söderköping för att vara med om Gästabudet. Här är det äkta hantverk. Läder livremmar är av läder. Inte några som innehåller plats. Köpte min för runt 6 år sedan och den är lika fin idag som då. Inte en enda spricka i den som det är med dom ”läder livremmar” köpta i butik.

Vi åkte ner på lördag förmiddag och landade i Söderköping runt lunch. Ingen brådska ner. Fel fordon, fel vägar. Fanns en anledning till det. Saker som skulle hem och svärmor skulle hem också. Lite svårt att få med allt på hojen. Som jag brukar säga. Det fungerade men var inte rätt. Blev sugen när jag på söndagen såg flera hojar passera. Vädret var även bättre på söndagen. Det var runt 9 grader när vi åkte från Rimbo på lördagsmorgonen och mulet.

Det finns tornerspel, gycklare och några vakter från tiden som trampar runt. Några riddare dyker också upp på gatorna med utsmyckade hästar med vapen klädda täcken. Lite läckert att höra dom Vakter står vid ingångarna och man kunde ge en valfri peng i inträde. Väldigt många som går all-in på detta. Hela familjer klär sig i tidsenliga kläder. Ser lite kul ut när Converse dojorna stickar fram under dom långa kjolarna.

Vi vart hembjudan till Tonna på Svenska kräftor, men tyvärr så packade mitt knä ihop. Vi tog oss till hotellet och tog det lugnt. Meningen var egentligen att vi skulle campa. Hade vi åkt hoj hade vi nog gjort det, men man kunde inte boka camping Lördag – Söndag utan man måste även boka Fredagen. Det fungerade ju inte för oss. Vi kunde chansa och se om det fanns plats, men det kändes rätt fint att ta in på hotell. Speciellt nu när knäet värkte som satan igen. Somnade rätt fort kan jag säga när väl värken avtog lite.

På morgonen kändes det bättre igen. Inte så farlig värk i alla fall. En dusch och på med stödet för knäet och ner till frukosten. Nåt visst är det ändå med hotellfrukost. Bara välja och vraka. Så mycket man vill testa. Det blev ett lass med stekta bacon, äggröra och prinskorv. Tyvärr ingen gröt som är min absoluta favorit. Det fick bli vanilj yoghurt istället. Funkar men är inte rätt. Där kom den igen. När Monica var ut och rökte träffade vi på en familj som var på väg ut från hotellet. Vi började prata förstås och mannen i familjen körde med samma uttryck. Det fungerar men det är inte rätt. Det var lite kul att höra.

Vi gick en liten runda i Norrköping. En tidig söndagsmorgon är det som vanligt alldeles dött. Så även i Norrköping. Köpcenter öppnade först 11:00 och dom flesta affärer vi såg var stängda på söndagen. Man ska nog komma dit en lördag morgon om man ska ”göra stan”. Blev lite inspirerad att ta tåg till någon stad och ta in på hotell för en natt och kolla in staden. Kanske kan bli ett nöje under vinterns mörka årstid. Man kan ju få lite rabatter som medlem i SMC på hotell. Mest Scandic hotell. Endast ett Best Western hotell och det ligger i Laholm. Lite luddigt vad rabatten är ibland. ”Förmånliga priser i mån av tillgång enligt sportprisavtalet” Vad säger det egentligen. I mån av tillgång kan nog nog slira rätt bra på och va fan är sportprisavtalet? Tror jag ska vända mig till källan och få klarhet i detta.

Var var jag nu? Ju vi ansåg oss klara med dom stängda butikerna och dom stängda köpcentren. Tog oss till bilen igen. Jag har hört talas om Mem, men aldrig varit där. Nu skulle vi dit. Vad är då Mem? Mem är en ort i Tåby socken, Norrköpings kommun. Orten ligger runt Mems slott, längst in i Slätbaken, där Göta kanal möter Östersjön. En båt, Diana, höll som bäst på att slussas. Kunde höra ett par dollarstinna amerikaner med sitt breda språk på båten. Båten kom i nivå med kanalen och slussporten öppnade sig och Diana gled försiktigt ut för vidare färd. Till höger ser ni restaurangen vid kanalmagasinet. Det rymmer även ett vandrarhem. Gedigna väggar i rå sten och takbjälkar i rubust trä.

Det var dags att rulla in till Söderköping igen. Jag fick et meddelande på morgonen att Paul och Kerstin skulle ta hojarna upp för att möta oss. Det skulle bli så kul tyckte vi. Dom är härliga människor och det klickade direkt mellan oss. Känns som vi känt dom hela livet. Vi rullade in i Söderköping igen och hittade parkering utan problem. Det var mindre folk idag tydligen. Snart hörde jag några hojar som kom mullrande och jag kände igen ljudet. Jag visade vart dom kunde parkera och sedan gjorde vi Gästabudet ännu en gång. Först tog vi en bit mat och sedan gick vi runt och kollade in hantverken ännu en gång.

Vi brukar köpa olika kryddblandningar där och så även i år. Nu har vi några att testa på grillat och stekt potatis. Ska bli spännande att testa. Tiden gick som vanligt för fort då man har kul och det var dags för Paul och Kerstin att ta sig hem till sina fyrfota familjemedlemmar. Vi skulle lasta Fabbe full och köra hemmet. Jag trodde inte att Fabbe skulle svälja allt som skulle med, men Fabbe levererar.

Vi saknar er redan Paul och Kerstin. Det får bli en träff igen. Kanske innan höstmörkret griper tag i oss ordentligt.

Ha de!

 

 





Sigtuna Marknad anno 1912

26 08 2018

Hoj Hoj,

Ännu en dag till minnesbanken över fina dagar. Valet stod mellan Start2Ride på Gillingebanan för att testa olika hojar. Inser att jag har den hoj jag vill ha, så varför pröva någon annan? Enda alternativet skulle vara en Triumph Explorer XRT, men inte ens att tänka på som det är nu. Skulle Svenska spel blidka mig med mer än dom gjorde ikväll så skulle det vara en annan sak. Nöjd för det som trillade in i alla fall.

Istället för Gillingebanan så tog vi en sväng till Sigtuna. Jag såg att det skulle vara en marknad som gick i 1912 stil. Sanningen å säga var väl att det kanske inte var så mycket 1912 annat än några vackra damer iklädda i tidsenlig klädsel. Men vi gillar marknader och det är kul att gå runt och titta på dom hantverk som finns. Några riktigt fina såg vi. Smycken som imponerade mest och var annorlunda var dom från Unicorn Design .

Vi gick runt en bra stund i Sigtuna och hittade lite nya saker att se på hela tiden trots att vi gått där redan innan. Fina små smala gator som jag inte tänkt på alla dom gånger jag besökt Våfflan för lite mat. Små hus i lummiga trädgårdar. Riktigt idylliskt. Restaurangerna i Sigtuna hade gjort några prova på rätter för 50 kronor. Många rätter frestade, men det blev en ostkorv till slut. Lite panikartat, men det var en riktigt fin ostkorv. Normalt brukar man inte ens se osten i den men här var det rikligt med ost. En rökt nötrulle från Österby Gård fick följa med hem. Får nog bli en tur till Gårdsbutiken framöver.

Det började suga i kaffetarmen så vi gick till Tant Brun. Ett litet café med en mycket mysig uteservering. En lummig oas mitt i staden. Fylld med träd som bredde ut sina grenar över oss. Kaffet serverades vid bordet i kaffepanna. Vi var bara tvungna att fråga om det var äkta, men skenet bedrog. Om det berodde på att vi var kaffesugna eller ej så var det helt ok faktiskt. Troligen var det för att vårt intag av koffein var alldeles för lågt. Monica tog en vaniljbulle. Ni vet hur dom brukar vara. Längst in så ligger en liten klick vanilj. Här var det annorlunda. Monicas första reaktion när hon lyfte upp bullen var. Känn på bullen vad tung den är. Den var verkligen tung. En tugga och då såg vi att hela bullen var fylld med vanilj.

Efter fikat gick vi en liten sväng till innan vi gick ner till hojen. Vi gick via en smal väg.  En bit bortom vägen såg vi Mälaren glittra. Vi gick ner och satte oss en stund vid vattnet. Så mysigt. Det här är våran grej. Att lufsa runt och titta på en det ena och en det andra. Bara ta det lugnt. Som jag skrev inledningsvis så hamnade den här enkla dagen som ett guldkorn till minnesbanken.

Ha de!





336 dagar kvar

17 08 2018

Hoj Hoj,

Så var den här då. Sista semesterdagen. DrySack med tältet, sovsäckarna och väskan med gasolköket undanstoppade igen. Kändes vemodigt att förpassa dom till förrådet. Vill givetvis fortsätta disponera dagen som den kommer. Jag får se tillbaka på den fantastiska sommar vi haft och allt underbart vi upplevt. Trevliga möten med folk från bygderna, semesterfirare från andra länder. Endast 4 nätter med tak över huvudet annars har vi tältat. Under åren som gått har vi fått en naturlig uppdelning av vem som gör vad både vid resande av tältet och vid nerpackning. Går så smidigt att packa allt på hojen igen för att åka till nästa övernattning.

Det här var den längsta tur vi gjort någon sommar utan att för den delen bara köra och inte hinna stanna upp. Planering var på 676 mil, men det blev 685 mil. Dagsetapperna blev något längre förstås än tidigare år, men för den delen inte påfrestande. Den enorma värmen gjorde sitt till. Under nästan hela semestern hade vi mellan 28 – 31 grader. Många vätskepauser blev det. Två termosar med vatten för att släcka törsten. Vid ett tillfälle då tempen steg till 34 grader körde jag ner till en sjö och blötte T-shirten i vattnet och vred ur den. Sen tog jag på mig den och körde med jackan lite öppen. Det var riktigt skönt med den kylande effekten. Billigare kylväst får man leta efter.

Två att-besöka-mål var med i år. Nordkap och Lofoten. Norge har ett fantastiskt landskap. Fast efter åtskilliga mil på smala och stundtals branta serpentinvägar vart man även mätt på detta. Jag måste nog ranka turen upp till Nordkap som den bättre av dom två. Mycket fina vyer, förstås och det blev härligt med den kylande effekten av tunnlarna. Den längsta på 6,4 km och en temperatur på 12 grader. Stor skillnad mot dom 30 grader som det var utanför. 3 km nerför och 3 km uppför i tunneln. En märklig känsla då man är van vid tunnlar på kanske max 200 meter.

En speciell känsla att veta att c:a 70 mil bakom Monica på bilden ligger Svalbard. Ungefär 130 mil till vänster ligger Grönland. Från campingen för natten var det 22,7 mil upp till Nordkap. Dom 22,7 milen tog nästan 6 timmar att köra på grund av värme och intensiv trafik. Enligt Google Maps ska det ta 3 tim 17 minuter. Väl framme så är det förstås en avgift på 300 kronor per person för att komma dom sista 500 meterna ända fram till nordligaste punkten. Norrmännen vet hur man kramar ur mynt ur besökare. Fast å andra sidan hur många åker dit på vintern, så inkomsterna ska väl täcka året om. Ingen åker ju bara fram och typ vänder på tröskeln utan att ta sig ända fram.

Vi blev ju förstås kvar några timmar och fick sedan ge oss av söderut igen. Den natten blev det naturcamp tillsamman med en kille från Frankrike. Han hade hittat ett bra ställe och vi såg först inte att han var där, men det var ok för oss att tälta där också. Vi fikade och tog en kvällsmacka ihop. Stället var tydligen populärt för här var det tusen mygg och minsta lika många knott.

Lofoten. Vårt andra att-besök.mål. Vi hade campat på Norges Turistsenter i Lofoten. Härifrån är det 8,6 mil ner till Å. 1 timma och 41 minuter enligt Google ner till den sydligaste spetsen på Lofoten. Vilken väg. Om ni förstorar upp karten i Google Maps så ser ni vilka krumbukter den gör runt varenda vik som finns. Man såg vägen rakt över och 45 minuter senare hade man kommit dit på vissa ställen. Vackert var det, men så tråkigt i längden.

Här var det väldigt mycket tung trafik då många kom med färjan över till Å från Bodö. Träffade ett par på campingen som tagit husbilen över. 2500 kronor hade det kostat och turen var i 3 timmar. Säkert billigare med hoj, men 3 timmar på sjön var för mycket för Monica så vi tog nästan samma väg tillbaka. Vi stannade förstås till vid Lofoten Vikingamuseum och där utanför fick vi tips av en lokal boende om många utflyktsmål. Det skulle nog räcka med att bara glida runt på Lofoten för att kunna se allt som fans.

Nordkap: Check
Lofoten: Check

Ja men visst är det skönt att vardagen börjar igen, säger många.
Jag brukar fundera på hur dessa har det i vanliga fall. Jag är ärlig och säger absolut inte. Det är just så här som jag vill att vardagen skall vara.

Ha de!





En sväng söderut

11 08 2018

Hoj Hoj,

Vi hade varit hemma 2 dagar och kände att nu måste vi röra på oss igen. Som vanligt tog vi en sväng söderut och hälsade på Paul och Kerstin och alla deras 4 benta familjemedlemmar. Alla är lika härliga att umgås med.

Resan ner var en riktigt varm resa. Större delen gjordes i 30 graders värme, men när tempen steg till 34 grader höll jag på att gå åt. Jag fick göra mig en egen ”kylväst”. Svängde ner mot badet i Katrineholm och ner till en båtbrygga. Några badade där med sina hundar. Jag klev av hojen och tog av mig hojjackan och T-shirten och klev ner till vattnet. I med T-shirten och vred ur den. På med den och det kändes riktigt skönt att få den svalka den gav mig. Med öppen hojjacka så skulle kyleffekten komma trots 34 graders värme. Det var mycket behagligt och kan ”varmt” rekommendera detta om det kniper. En fin kyleffekt i hettan.

Jag tror att varje gång vi åkt till Kila Gård har vi alltid kommit dit på olika vägar. Lite märkligt. I år fick vi göra en 180 graders då den lurat in oss på en väg som slutade nästan vid en gård. En herre på 4 hjuling stod ute och väntade på oss. Vägen fortsatte genom gården men på en handskriven skylt stod det att allmänna vägen slutar här. Enligt GPS´n så fortsatte vägen. Jag frågade om man kunde komma ut på en större väg framåt, men svaret var förstås nej. Tror inte den handskrivna skylten fungerat juridiskt sett, men vände snällt om utan att tjafsa. Han var väl antagligen less på den förmodade två hjuliga trafik som redan passerat där.

Vi tog samma väg in som ut men vid avtagsfarten till denna fortsatte vi istället förbi den. Nu kom vi på mer kända marker som vi passerat förut under åren. Passade på att fylla upp tanken innan vi tog den sista biten mot Kila Gård. 5 km grusväg som var redigt torr. Även om farten var relativt låg då den var fullpackad, så dammade det rejält bakom hojen. Kom fram till stället där jag sett Kerstin stått med hojen för ett ofrivilligt stopp då timmer lastades. Luktar så gott av avverkad skog. Jag har för mig att den fanns, kanske finns ännu, som doft man kunde spray i rummet. När jag skrev det såg jag. Spray. Miljötallibanerna har väl antagligen förbjudit denna.

Vi rullade fram och upp till huset. Alla var ut och mötte oss och det blev ett kramkalas med både 2 och fyrbenta. Så härligt att vara nere igen hos våra allra bästa vänner. Tänk så bra det blev tack vare Kattis och Danne som förde oss tillsammans via FB. Nu har vi träffats minst en gång per år. Palle körde igång grillen på eftermiddagen och det blev grillad kyckling och potatis i ugn. Vi satt långt in på natten och pratade. Vi fick även vara med om vädrets makter då ett rejält åskväder drag fram på flera fronter. Regnet som kom var av inte denna värld. En riktig störtskur som höll i sig ett bra tag. Det började även blåsa så regnet började komma horisontellt, så vi var tvungna att gå in även om det var riktigt skönt ute. Vi fortsatte inomhus, men till slut började ögonlocken bli tunga och det var dags att sova. Vi gick ut till vårat tällt och konstaterade att på grund av torkan som varit så var det mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att få ner tältpinnarna i backen. Blåsten hade gjort att tältpinnarna som höll upp det lilla förtältet hade lossnat och det hade regnat in på våra stövlar som stod där. Även hade vatten runnit ner mot tältets förgård. Vi ställde in stövlarna inomhus. Nu kunde jag få ner tältpinnarna ordentligt i den lösa marken. Resten fick fixas kommande dag.Regnet var ihärdigt och himlen lystes upp ideligen av blixtar med tillhörande muller. Imponerad av tältet som höll tätt, sånär som på några droppar som letat sig in. För övrigt ingenting och det regnade rejält ska jag säga.

Morgonen kom och Monica och jag tog cyklarna ner till Tynn för ett morgon dopp. Det var riktigt härligt att få hoppa, eller snarare glida, ner i sjön. Lite kyligt som vanligt, för en badkruka, men när man väl vant sig, som gick fort, så var det otroligt skönt. Vet inte hur varmt vattnet var, men det var ljummet när man väl doppat sig. Efter vi legat där ett tag och tvättat av oss resdammet från dagen innan så klev vi upp och torkade oss. Man kände sig riktigt fräsch  efter doppet. Upp på cyklarna igen och tillbaka till gården. Där var det  snart frukost och bara att sätta sig ner och hugga in. Några bekanta till Palle och Kerstin dök upp och vi käkade grillat tillsammans. Smakade mycket gott. Senare på kvällen tog vi alla en kvällsdopp som var otroligt skönt. Vi fick en härlig stund efter badet nere vid Tynn med solen som sjönk ner under horisonten. Småfiskar som vakade i den helt stilla sjön.

Det blev kväll och dags att krypa in i tältet igen. Enligt prognoserna skulle det bli regn och åska morgonen därpå. Natten gick och det blev morgon. Vaknade nog av ett muller i fjärran. En kvart senare så började det att regna och blåsa kraftigt och nu mullrade det på rätt bra igen. Inte så mycket regn som dagen innan visserligen men nog blev det en rotblöta till. Ungefär 30 minuter höll det på innan det drog bort. Inte så tryckande hetta och lite bättre luft denna morgon. Dagen rullad på med mycket skratt och tokigheter (som vanligt). Vi hade planer på att efter vårat besök här dra ner till Öland och snurra runt lite. Fick då veta att saker flyttats runt på tomten som en koll på om det var någon hemma och beslöt oss för att skippa Öland för denna gång. Det lär ju ligga kvar om det inte sjunker ner i havet. Vi har bara Öland och Gotland´s landskap kvar att besöka i vår Sverige turné.

Vi packade ihop tält och plockade i ordning allt för att lastas på hojen igen. Tog säkert ytterligare någon timme innan vi var på väg hemåt. Väl ute på E22 så började det blåsa ordentligt och det var riktigt kraftiga vindbyar som kom. Med tältet uppe på topboxen så blev det ett rejält vindfång så jag fick parera rätt bra för att inte hamna i osthyveln eller räcket på höger sida. Körde småvägar efter Söderköping och färjan över vid Stegeborg. Upp mot Jönåker och Nyköping. Man fick vara på sin vakt när det blev öppna fält där vinden tog i ordentligt. In till Nyköping och försökte få tag på Leffa men det visade sig att han och Annelie var på kryssning. Det får bli ett besök en annan gång. Vi rullade på uppåt igen. Småvägar så långt det gick. Efter Saltå Kvarn en liten bit in på Södertälje vägen dök skogens konung upp på åker. Han hade siktet inställt till andra sidan av vägen. Så ståtlig då han kom travande över åkern. Flera bilar stannade för att beskåda honom och samtidigt varna andra trafikanter med varningsblinkers. Han stannade upp och gjorde som det såg ut, en riskbedömning innan han fortsatte upp mot vägen. Ett mycket ståtligt djur som man bara vill se och inte känna.

Tack för ett par härliga dagar på Kila Gård Paul och Kerstin och alla fyrbenta. Vi saknar er redan, men ser fram emot nästa gång vi ses 🙂

 

Ha de!

 





Dag 16 – Solbackens Camping — Rimbo

6 08 2018

Hoj Hoj,

Nu har vädret för första gången skiftat rejält. Vi han bara lätta från Solbackens camping innan molnen hopade sig och bildade ett täcke över himlen. Regnkläder på och fortsatt tur i regn. Vi hade ju kommit lite i otakt med campingställen så vi rullade förbi nästa planerade. Det blev en ganska lång bit och ju längre vi kom så ju närmare kom vi hem.

Mot all vetenskap så rullade vi ut på tråkvägen för att rulla på sista biten hem. Strax innan Rasta i Tönnebro tog det tvärstopp. Från 110 km/h ner till noll ganska fort. Det gäller att ha koll framåt, men även bakåt så bilen bakom har uppfattat läget. Hård inbromsning och ut mot högerkanten för att eventuellt glida av vägen för att undvika komma i kläm. Han/Hon hade kolla och var riktigt duktig och lämnade en stor lucka mellan sig och mig.

Vi gled sakta framåt tills vi kom till avfarten mot Rasta i Tönnebro. Där rullade vi av och tog en kopp ”kaffe” och en smörgås. Ingen bikermacka utan en med anjovis. Bilarna stod still på E4:an. Såg i appen Waze att det var bilar som fått motorstopp längre fram på två olika ställen. Vi fikade i hopp om att det skulle lätta men så var det inte. Vi tog väg 50 in mot Bollnäs. Tankade i Sunnahed. Lite snopen att det gick i så lite soppa innan pumpen slog av. Rullade på söderut via småvägar för att komma på 272:an. Min favoritväg hem från Sandviken. Vi kom på 272:an vid Holmsveden som den var mycket fin även ovanför Sandviken. Riktigt mysig väg att köra.

Kollade till på bensinmätaren och såg att den knappt rört sig. Insåg då att bensinen även var slut här. Många ställen vi kommit på där bensinen eller diesel varit slut. Har aldrig varit med om detta förut. Inte ens på små orter. Som jag skrivit tidigare var dieseln slut i hela Narvik och dom visste inte när dom skulle få tankarna fyllda igen.

Vi landade hemma igen till katternas förtjusning. Det blev fullt i sängen igen då Bebis, Gertrud och Tuss skulle bli kelade med samtidigt.

Snart är det dags igen 🙂

 








%d bloggare gillar detta: