Porträtt

15 09 2020

Hoj Hoj,

Det gällde att passa på när lilla fotomodellen själv tyckte att det var dags för några foton. Hon var taggad hela kvällen innan och på morgonen för att välja kläder.

Jennifer hade hittat en plats med solrosor, men tyvärr hade dom flesta blommat ut och såg lite ledsna ut. Vi hittade några i alla fall som ännu var lite ”glada”. Nästa år ska vi vara ute lite tidigare och hoppas på bättre väder. Regnet hängde över oss. I och för sig ett mjukt fotoljus, men det hade varit fint med sol på solrosorna som då verkligen skulle lysa upp. Det blev en hel del foton tagna. 145 stycken. Ett stort redigeringsarbete efter det. Några sållades bort efter granskning, men många blev kvar. Man blir mer och mer kritisk vid granskningarna av korten. Kanske på gott och ont. Ett foto som kanske inte är 100% skarpt kanske bar 90%, kanske ha något annat som gör det bra.

Ett par som blev riktigt lyckade var när hon sprang emot mig. Kameran hade inga problem att fokusera om då hon sprang emot mig. Imponerande. Bra test inför kommande lördag då det är dags igen för porträtt fotografering. Kanske ta med studioljuset ut och körs det på omvandlaren (12 v — 230 v). Beror lite på plats jag väljer. Bilen måste ju då vara i närheten och förhoppningsvis batteri kvar att starta 🙂

Tror inte dom drar så himla mycket i typ standby läge som dom mest står i.Bara när blixten går av som dom drar lite. Vi får se hur jag gör. Efteråt så fick modellen ledigt och kopplade av i soffan med paddan.

Ha de!





Dagar och veckor går

13 09 2020

Hoj Hoj,

Ja tiden rullar på rätt så bra. Mitten på september. Löven börjar så sakta dala ner. Snart kommer väl första frostnatten och sen går det fort med avlövningen. Då blir det stora raset. I år måste jag bara vara med när ”mitt träd” börjar få höstfärger. Innan löven faller av. Jag har väntat ett år på det nu för att fullborda ett kollage.

Klockan är 20:15. Kolsvart ute. Ja det är skillnad nu. Så skönt att jag kan passa på att vara ute under dagarna nu när det blir mörkt så fort på kvällen. En hel del fotografering blir det på dagarna. Hojåkandet har fått styrka på foten måste jag erkänna. Så här lite har jag aldrig åkt förut trots att jag egentligen har mer tid nu än då jag jobbade. Den mesta anledningen är väl helt enkelt att jag prioriterat fotograferandet för att försöka utveckla mig som fotograf och lära mig nya tekniker. Porträtt fotograferingen har börjat kommit igång. Än så länge gratis foton. Det finns ett tillfälle kvar för det, sen ska jag ta betalt för det. Det gäller bara att marknadsföra sig och mun-mot-mun metoden är den effektivaste.

Under mina promenader så hittar man lite intressanta saker att fotografera. Som denna Nötvecka som skulle smita in i sitt bo. Nötveckan är en fågel som kan gå med huvudet nedåt för en trädstam. Det såg jag tydligt exempel på där jag stod. Inte speciellt rädd av sig var den heller, men jag var på ett betryggande avstånd. Den hade full koll på mig. Sprang lite upp och ner för stammen. Som för att visa att den kunde åt båda hållen. En kråka kraxade ovanför trädtopparna. Kom svepande förbi rakt ovanför mig. Kraxandet hördes lång väg i skogen.

I torsdags så var jag ut till Faringe på kvällen för att fota ångloken som eldades på inför helgens sista körningar inför vinteruppehållet. Elinchrom blixtarna var med ut. Inte för att användas som blixt utan som ljuskällor. Mycket fina blixtar. Såg nu att kittet gått upp 2000 kronor. Känns ju bra då man köpt dom 2000 kronor billigare än vad dom kostar nu. Oftast tycker jag att det är åt det andra hållet. Att sakerna man köpt sjunker i pris. Det blev som jag tänkt mig med ljussättningen. Jag kan förstås reglera ljuset från det svagaste till ganska starkt. Blixtarna har inbyggd fläkt om det skulle bli varmt, men för ljuset så är det bara LED lampor som inte genererar någon direkt värme.

Närmast på fotofronten är fotografering på festen efter ett dop. Ska bli spännande. Ska höra mig för mer om förutsättningarna och kolla in lokalen för att se vilken utrustning jag ska använda. Vilken tid det blir. Mm naturligt ljus går att använda. Kolla in vart fönstren sitter i förhållande till vart barnet och föräldrarna ska vara.

Ha de och var rädda om er. Glöm inte att livet är skört.





Dagarna går

7 09 2020

Hoj Hoj,

Ja dagarna rullar på med oförändrad takt. Fast ibland tror jag att dom går mycket fortare än förut. I alla fall så känns det så.

Äntligen har jag kommit igång med porträttfoto. Mer fart kunde det gärna få vara, men alltid en början. Känner mig rätt nöjd med dom jag tagit. Hade en så fantastiskt duktig modell sist. Alex fungerade riktigt bra framför kameran. Riktigt kul att fotografera porträtt. Mycket annorlunda mot att fotografera för övrigt. Ändå är det ju lättare att fotografera med naturligt ljus än med konstgjord ljussättning i form av blixtar. Några till har jag på gång att bli fotograferade..

Jag var in till Norrtälje och tog några foton på kvällen. Så annorlunda det såg ut på korten. Man tänker inte på det när man bara går runt och tittar på kvällen, men genom en lins och utskrivet på fotopapper ser man verkligen skillnaden. Dom stora kontrasterna gör ju fotot mer , kan man säga, dimensionellt. På dagen blir allt lite platt, men med dom starka kontrasterna träder ett nytt djup fram i bilden.

Några spännande utmaningar kommer i form av att mörkerfotografera i veckan. Inte säkert att det blir av ännu men hoppas. Ska bli spännande och som jag tror riktigt bra.

Ha de!





En underbar helg.

31 08 2020

Hoj Hoj,

Det blev en underbar helg med bästa hojkompisarna Palle och Kerstin nere i Dalhem.

Vi kom iväg runt 11. Denna gång med bil då vädret inte såg så lovande ut. Temperaturen var inte heller något att skryta om dessa sista Augusti dagar. Drog sig nedåt +4 grader nattetid och sega sig upp till kanske +14 dagtid. Läser just nu att sommarvärmen kommer tillbaka igen. Låter inte fel.

Vi åkte ner till Västervik där jag faktiskt inte har varit förut. En riktigt fin kuststad med små gränder och intressanta hus. Vad säger ni om denna till höger till exempel. En otroligt annorlunda byggnad bland dom som ligger bredvid. Tycker det är fantastiskt att dessa kan få vara kvar. Kanske K-märkt, men hoppas att det fått varit kvar ändå. Det är ju hus som dessa som göra städer levande på nåt sätt. Vem vill se identiskt lika fyrkantiga byggklossar?

Vi gick runt och kikade lite och det gav helt klart mersmak. Skulle vilja vika en helg åt staden och bara gå omkring och fotografera. En hel del foton blev det förstås även under detta besök, men skulle vilja undersöka mer av dom gränder som finns.

Det finns så otroligt mycket i Sverige att se innan man ens behöver korsa någon gräns. Så fint med Sverige. Så nära liksom. Bara att kliva ut på trappen så är man ju framme. En liten dröm jag har är att få åka runt och recensera hotell, vandrarhem och attraktioner på orten. Det skulle verkligen vara en dröm som skulle gå i uppfyllelse.

Efter rundvandringen i Västervik så åkte vi och hälsade på våra bästa hojkompisar i Dalhem. Vi skulle tillbringa resten av helgen hos dom. Beroende på vädret så kanske Palle och jag skulle ta ett fotosafari då han är lika inbiten som jag och han tar fantastiskt fina foton. Nu blev det inte så denna gång då vädrets makter inte tyckte vi skulle ut och fotografer. Det regnade hela Lördagen under dom ljusa timmarna. Regnet hindrade ju inte att grillen tändes och väldoftande lukter spred sig i och runtom paviljongen. På kvällen avtog regnet och vi tog en liten sväng med dom fyrbenta vännerna. Vi blev bjudna på potatisgratäng och grillat. Så himla gott. Vi satt uppe till småtimmarna på både fredagen och lördagen.

Timmarna rullade på och under många skratt och tokigheter, så var vi ändå tvungna att runda av och packa vår väska och börja rulla hemåt igen.

Tack Paul och Kerstin för trevligt sällskap och god mat 🙂





Meteorjakt

12 08 2020

Hoj Hoj,

Natten som var tog jag kameran och gick ut i natten. Jag skulle försöka fånga ett stjärnfall som tack och lov inte är en stjärna som rusar in i jordatmosfären. Det gick ju sisådär kan jag säga, men jag försöker igen på natten till torsdag. Skam den som ger sig. Jag tog 95 foton och varje foto hade en slutartid på 20 – 30 sekunder. Det är ända sättet att kanske få med något stjärnfall som varar bråkdelen av en sekund. Av dessa 95 sparade jag 5 stycken.

Kul var det även om jag inte fångade det jag egentligen var ute för. Ett rådjur som skällde i skogsbrynet. Några fladdermöss som susade förbi. Lugnt och stilla annars förutom en och annan bil som passerade. Kul när man sedan titta på korten man tagit. På plats ser man bara dom ljusstarkaste vilka även dom är en hel del, men på korten ser man mångt många mer.

Då jag bara såg 4 stjärnfall på 3 timmar passade jag på att ta ett kort på Stora Karlavagnen. Den första man lärde känna igen. Den satt man och kollade efter som barn då jag åkte bil med föräldrarna hem ifrån någon bekant. Den och Lilla Karlavagnen. Den lilla är svår att se då den inte är så ljusstark som den stora. Man får liksom titta lite vid sidan om den för att se den. Himlen har liksom alltid fascinerat mig. Tänk er att något är oändligt. Svårt att fatta faktiskt.

Vintergatan. Jorden ligger ju i utkanten av vintergatan så därför kan man se den ganska tydligt som ett ljusare band av stjärnor. En gång i månade har man bäst chans att få ett bra foto. Nästa gång blir den 19 Augusti klockan 00:31 — 01:31. Hoppas förstås på molnfritt så man får chansen. I en fototidning var det förslag på olika ställen i Sverige att få bästa bilden och ett av dom var faktiskt alldeles i närheten av mig. Dom var inte så väldigt många så det var ju tur att ett av dom var i närheten. Nu lyckade jag igår att få ett foto som var rätt skaplig men man vill få med lite av horisonten och träden. Det ska bli så kul att se hur det blir.Det som är spännande är att vid fototillfället ser fotot alldeles svart ut även om man har lång slutartid. Det är sedan i fotoredigeringsprogrammet som man ökar exponeringen lite och då träder vintergatan fram. Till höger ser ni vintergatan från natten som var.

 

Efter att ökat exponeringen ytterligare så lyckades jag se ett stjärnfall på ett foto.

Ha de!





Jägarsjön

5 08 2020

Hoj Hoj,

Jägarsjön. En nyskapad sjö av Rimbo Jord & Maskiner 2011-10-18. Om nu 9 år är nytt, men kanske för en sjö. 3,2 km runt med en fin gång och cykelväg.

Jag åkte dit idag för att undersöka den. Inte själva sjön alltså, men likväl området runtomkring. Gick vägen runt för att undersöka. Riktigt vackert på vissa ställen där man ser sjön. Mycket vass som skymmer utsikten på flera ställen. Det fanns desto mer insekter att se längs vägen. Det rörde sig lite överallt på vägen där jag gick fram.

På ett ställe var det säkert 8-10 växter av Jättelokan. Inget bra då dessa är invasiva. Invasiv art är en art som introducerats utanför sitt ursprungliga utbredningsområde och sprider sig sedan av egen kraft. Skadar ekosystemet och hotar den biologiska mångfalden. Jättelokan är en mycket giftig växt där växtsaften ger ordentliga brännskadeliknande sår. Platsen rapporterad till SLU Artdatabanken.

Annars var det bara trevliga och vackra möten. På ett ställe vimlade det av fjärilar. Många av samma sort. I dag känner vi till cirka 24 000 olika fjärilar. 1912 upptäckte en forskare att fjärilar har öron. Innan trodde man att dom var döva. En del fjärilar har ingen mun utan lever på det dom fick från larvstadiet. Citronfjärilen är den art som lever längst. Detta är ändå bara 9-10 månader. Påfågelöga var väl den vackraste av dom alla som jag såg. Så vacker teckning och inte så himla vanlig som Nässelfjäril eller Citronfjäril. Något större än dom nyss nämnda också. Den i mitt tycke som är den absolut vackraste är makaonfjärilen med en vingbredd på närmare 9 centimeter.

En annan vacker fjäril var Pärlemorfjäril. Fanns rätt många av dom som mumsade på blommornas nektar samtidigt som dom bredde ut sina sköra vingar. Något jag funderade på medans jag betraktade dom var att hur flyger dom egentligen. Troligen så är vingarna böjbara men en fjäril flyger liksom aldrig rakt fram utan mer lite hit och dit. Upp och ner.

Det var inte bara fjärilar jag fick se utan flera arter av trollsländor. Bland annat en tegelröd ängstrollslända. Ganska många av dom faktiskt.

Även en Bistekel hamnade framför objektivet.

Ha de!

 





Fullmåne..

4 08 2020

Hoj Hoj.

4 Augusti 2020. Fullmåne. Visst är det ändå något speciellt med en fullmåne. Den 6 december, 2052. Kl. 07:19, kommer månen att vara som närmast med ett avstånd på 356 426 km. Något man inte lär få uppleva. Inte helt omöjligt, men….

I natt eller snarare i morse var jag ut och fotade fullmånen. Jag vaknade och låg vaken en stund. Gick upp och kollade om det var mulet eller inte. Det visade sig vara helt molnfritt. Såg La Luna bakom träden ner mot Långsjön. Inget att tveka på. Den lockade ut mig 03:05. Vad gör man inte som fotograf för att fånga ögonblicket. Det finns väl inget som gör en så nyfiken som det där oantastbara. En soluppgång. En solnedgång. En fullmåne. Dessa fascinerar alltid betraktaren.

Trots att solen går upp och ner varje dag så är ingen av dessa lika. Lika dant med månen. Ingen tidig morgon är den andra lik. I morse var det helt molnfritt. Ibland önskar man som det var som just i morse. Ibland vill man ha lite lätta moln som ligger som en skir slöja som sveper in månen. Det är det som är så fascinerande med fotografering. Att fånga just dom där ögonblicken. Vara på rätt plats, vid rätt tid. Att fånga ett flyktigt ögonblick. Ett ögonblick som kanske bara varar i högst några minuter. Scenen blir sedan en helt annan. Kulissen ändrar sig. Kvar är vi på första parkett. Njuter av skådespelet.

Ha de!





Skultuna

2 08 2020

Hoj Hoj,

Kan man ha det bättre än så här? Härliga hojkompisar att dela en dag med i sadeln. Knappast.

Jag tyckte det var dags att göra en gemensam hojtur då det var länge sedan. Satt mig ner med BaseCamp (Garmin karta på datorn) och trafikverkets karta NVDB på webben. Till Skultuna för en räksmörgås hade jag tänkt mig, men hur komma dit på det mest roliga sättet var frågan. Planen växte fram och ett datum för turen blev satt till den 1 Augusti.

Några enkla förberedelser dagen innan med att steka ägg som skulle tas vid fikarasten på vägen hem. Klockan på ringning 07:30. Vi skulle mötas 09:45 vid McDonalds Upplands Väsby. 08:45 rundade BMW´n grindstolparna på väg mot Upplands Väsby. Först förbi OK/Q8 macken och fylla upp tanken. Rullade iväg mot mötesplatsen. 19 grader varmt visade mätaren på hojen. Solen bombarderade asfalten. Bäddad för en superdag alltså. Framme vid McDonalds hade redan några kommit när vi kom dit. Vart efter tiden gick så strömmande det in fler och fler. 3 stycken ännu inte med i Hojgänget kom med. En varierande samling med hojar. Som jag säger: Det spelar ingen roll vad man kör, bara man kör.

På utsatt tid så rullade vi iväg mot Skultuna. Mot Stäket – Upplands Bro och Bro. Körde utanför Bro på Ginnlögs. Kollade bakåt i rondellen och såg den härliga svansen av 16 stycken hojar. Vilken härlig syn. Gamla Enköpingsvägen genom Bålsta och sedan började den roliga första delen av turen. Över E18 mot Övergran. Svängde av från 263:an på vägen till Biskops Arnö. Fina vägar med 4 siffriga vägnummer. Tyder på fina vägar. 50 meter på 55:an 0ch vidare mot Biskopskulla på liten asfaltsväg igen.

In på Härnevi Ås vägen och en bensträckare vid Aspuss. Skönt att sträcka lite på benen efter halva vägen upp mot Skultuna. En prat och vätskepuas. Tempen låg nu på 24 grader så det är viktigt med att dricka så man håller sig allert. Det blev väl ett stopp på kanske 30 minuter innan vi rullade vidare ut på vägen igen mot den hägrande räksmörgåsen eller en bit mat. Många började känna suget i magen och även undertecknad. Hastighetsbegränsningar hölls då man hinner se på den fantastiska omgivningen. Vilka fält vi passerade emellanåt. Genom dungar av tät skog. Förbi gårdar och hästgårdar. Lätt kuperad terräng.

Vi kom fram till Skultuna och vi var inte dom enda att besöka Å Cafét denna dag. Jag hade ringt dagen innan och förvarnat att ett gäng hojåkare kommer och kanske flertalet av dom väljer räksmörgås. Det fanns så det räckte åt dom som valde den. En del ville förstås ha en rejälare lunch och tog något annat. Det finns lite av varje att välja bland. Alla var mätta och belåtna och jag sa att vi samlas 20 minuter senare igen för att åka vidare, så dom som ville kolla in Skultuna´s och Orrefors fina verk skulle hinna med det.

Göran bröt upp då han hade en tid att passa och Marie-Louise fortsatte mot Strängnäs. Vi övriga åkte upp till macken för att dom som behövde tanka kunde göra det innan vi fortsatte dom sista 11 milen. När några hungriga hojar hade fått lite ”mat” i tanken så fortsatte vi nordväst mot Kumla Kyrkby. Åter igen på småvägar. Vidare mot Sala och rundade några rondeller. In mot Norrbyprästgård och mot Heby. Verkligen fina hagar med betande kor att vila ögonen på. Ut på 72:an vid Heby för 4 km större väg. Vid Morgongåva vek vi av igen på mindre väg.

Nu var vi på väg mot fikastället som jag planerat. Ytterkvarn fick bli platsen för den. Ett naturreservat som ligger i Uppsala Län. Vid Ytterkvarn låg här en gång ett blomstrande järnbruk och rester efter detta finns kvar vid rastplatsen intill den forsande Skattmansöån. Nu var det gott med kaffe. Fortfarande mätt efter räksmörgåsen vid Skultuna, så blev det bara kaffe för vår del. Ulf rullade vidare i egen takt hemåt och vi fortsatte i våran.

Övergrans Kyrka blev slutet för den gemensamma turen denna gång. Några fortsatte rakt fram mot Bålsta och några följde mig mot Arlanda och fortsatte på 263:an mot E4:an och Stockholm.

Det blev en härlig dag i sadeln att ta fram när Kung Bore knackar på.

Tack alla som var med på turen.

Ha de!

 

 

 





En liten runda

30 07 2020

Hoj Hoj,

En övningskörnings elev som jag har, frågade mig om vi skulle åka till Bro och äta en berömd tunnbrödsrulle på Brogrillen. Det kunde man ju inte motstå. Den har blivit utnämnd till en av dom 10 främsta där det serveras med kvalité och omtanke. Det blev en Videgårds Rulle. 2 grillade kabanoss, hemlagat mos, rostad lök, rödlök, sallad, stark senap och en 33 cl läsk. Den blev jag riktigt mätt på. Orkade till och med inte sista biten av den.

Vi tog lite krokiga vägar till Bro. E vägar är No, No. Runt 20 grader och sol. Ett härligt hojväder med andra ord. Framme så beställde vi Videgårds Rulle.  Måste testas tyckte vi. Inne i kiosken i taket satt det banderoller från all världens fotbollslag. En imponerande samling alltså. Proppmätta fortsatte vi till Bålsta för att få en kopp kaffe på maten. Tyvärr inget äkta kaffe, men det fick gå ändå. Det var kul att träffas igen. Det var ett bra tag sedan sist. Tiden gick och vi skulle besöka en bilverkstad i Bålsta och hälsa på en kompis till Danne (eleven). Vi rullade ut mot verkstaden. Fint väder ännu, men hotfulla moln började synas. Framme vid verkstaden såg vi en röd lapp på dörren där det stod att dom hade semesterstängt. Då var det bara att sikta mot Rimbo igen.

Lite ont om tid fick vi så nu blev det närmaste vägen över Knivsta hem igen. Vi kom ut på 269 mot Erikssund. Näst intill kolsvarat moln rakt framför oss. Vi svänger ju österut snart så vi klara oss nog, tänkte jag. Tog av mot Erikssund och nu såg det bättre ut framför oss igen, men efter att vi svängt ut på 263:an mot Vassunda och Knivsta så såg molnen än mer hotfulla ut. Kollade in mötande bilar som jag brukar göra för att avgöra om regnkläderna ska sättas på. Nu spelade det ingen roll för jag hade inga med mig. Körde igenom Knivsta med dom hotfulla molnen runt klockan 11 om ni förstår vad jag menar. Snart skulle vi ut på 77:an och köra lite mer rakt österut. och få molnen klockan 9 vilket kändes bättre.

Vi passerade Östuna och strax därefter var det vattenpölar på vägen. OK tänkte jag här har det regnat så ännu en gång tändes hoppet om att slippa regnet. Hoppets låga släcktes väl någon kilometer senare vid Blåvingen. Då hade vi redan mött några bilar med vindrutetorkarna på. Ett tvärsäkert tecken på att det regnar längre fram. Slog inte fel denna gång heller. Det började regna. Ibland lite kraftigare för att sedan avta och sedan öka igen. Nu måste jag bara gnälla lite på BMW´s kläder. Med 20 grader varmt så funderar jag vilken normalt funtat människa har då fodret kvar i jackan? Bara någon klädtillverkare på BMW tydligen. Det är nämligen skyddet för att inte bli dränkt av 3 minuters regn. Helt sjukt att låta ytterplagget släppa igenom regn för att stoppas mot fodret. Hål i hela huvudet. Nä tacka vet jag Lindstrands kläder. Dom höll tätt och det fanns även vädringsfunktioner på dom.  Nu har jag spytt galla färdigt. Andas, Andas…..

På söndag sätter jag upp mina foton på min första utställning nere vid ICA i Rimbo. Det ska bli mycket spännande. Foton ifrån Rimbo, Norrtälje och Grisslehamn. Har ni möjlighet så ta en sväng in och passa på att ta en fika i caféet medans ni kollar in mina foton. Lite senare i höst kommer en utställning till på Café Chocolate i Rimbo Centrum.

Ha de!





Många äventyr har det blivit….

24 07 2020

Hoj Hoj,

Vi passade på att åka ner till Paul och Kerstin över en helg. Vi tog tråkvägar ner för att komma fram så fort som möjligt. Strax före Norrköping var det ett vägarbete. GPS´n varnade inte för det som den brukar och alternativa vägar kan väljas. Nu hade det varit guld värt. Med högt lastad hoj och skjuts körde jag inte emellan bilarna. Det blir svajigt när luftmadrassen i topboxen och drysack med tält och skor. Totalt 17 kilo som är högt lastat. Båda packväskorna fulla. Det tog nog runt 45 – 50 minuters krypkörande. Otroligt tröttsamt. När det var avklarat blev nästa stopp en bra bit före bron i Söderköping. Kaos som vanligt på E22 med andra ord. Bara vi kommer fram till första vägskälet kör jag alltid igenom Söderköping istället för att sega fram på E22:an. Nu blev det en traditionsenligt glass förstås i en av kanalbodarna. Träffade ett gäng hojåkare från Vimmerby som var på väg till Sankt Annas skärgård.

Vi rullade ut igen på E22 vid sista rödljuset. Perfekt att ta sig förbi på så sätt. På tråkvägen igen mot Paul och Kerstin. Fyllde på lite soppa i Överum och körde den sista biten fram till Kila Gård. Ett härligt välkomnande av både två benta och fyrbenta. Vi blev bjudna på grillat och det var mycket gott efter resan ner. God dricka till gjorde inte upplevelsen sämre. Dags för tältresning. Gick trots intaget av goda drycker förvånansvärt bra. Vi har ju rest det ett antal gånger och göromålen föll även nu på plats.

Dagen efter tog Paul och jag en fotorunda i området. Gamla byggnader skulle objektiven riktas emot. Många fina gamla byggnader finns att utforska i området. Tänk om dessa kunde berätta. Många foton blev det att redigera sedan vi kommit hem till Rimbo igen. Under tiden då smedjan var i bruk skapade den många arbetstillfällen för fler än bara smederna. Ett litet samhälle skulle man nästa kunna kalla det.

På eftermiddagen tog Palle med oss på en båttur på Tynn som är 1 mil lång. Inte så bred, 1,7 km på det bredaste stället. Vi tog en tur på Norra delen på söndagen. Det fläktade skönt på sjön då det var ganska varmt. Många fina villor och faktiskt en del fastboende. Alla var med även Bonnie, Maja och Luffe. Maja var lite fryssen så hon satt i famnen på Monica under en handduk och värmde sig lite. Kändes tryggt tyckte hon. Bonnie och Luffe kollade runt lite över relingen. Måste spana lite.

Vi vände hemåt igen mot Kila Gård. Alla kom iland utan ofrivilligt bad. Alltid lite spännande just det där i gränslandet mellan sjö och brygga. Mycket kan hända och man har sett åtskilliga bevis på det. Själv klarat mig från ofrivilliga bad.  Vi skinka och en jättegod potatissallad som Kerstin gjort. På kvällen startade grillmästaren grillen igen och vi fick ännu en gång finkött. Smakade supergott igen. Kvällen blev natt och vid 23 tiden kröp vi in i vårt tält igen för en natts sömn. Vi somnade ovaggade även denna kväll.

Efter en frukost så var det dags för oss att vända hemåt igen. Alltid tråkigt att åka därifrån, men var tvunget. Några stänk föll och vi övervägde att ta på regnkläder, men vi tyckte det sken upp så vi hoppade över det. Vi hade åkt ungefär 3 kilometer då regnet tilltog och vi bestämde oss för att ta på regnkläderna. Visade sig vara ett mycket klokt val 3 minuter senare. Himlen öppnade sig och det vräkte ner. Som grädde på moset fick vi åska också. Det varade i närmare 3 mil. Regnet avtog lite, men höll i sig ända till Eskilstuna. Vi kör alltid 55:an upp från Norrköping. Mycket behagligare än att köra E4:an och snabbare än vägarna öster om E4:an.

Hemma igen så planerade jag nästa äventyr. Möta solen i Grisslehamn. Det skulle bli lite moln och det kund bara göra effekten bättre. Jag gav mig iväg 02:30 hemifrån. En bit upp till Grisslehamn och vid denna tid på dygnet så rör sig många djur, så man får ta det extra försiktigt. Nu gick det bra och jag såg bara 2 stycken små grävlingar. Tempen låg på 9 grader, men jag hade en tjockare tröja på mig så jag frös inte i den svag vinden. Jag gick ut mot Albert Engström´s atelje. Planen var att innan den ta av till vänster och upp på kanonberget. Därifrån har man fin sikt där solen reser sig ur havet. Lite skymd till en första början av träd, men strax kommer den över trädens toppar och skiner rakt mot kanonberget. Denna morgon var det lite moln som passerade och jag tog närmare 100 foton på soluppgången. Inget foto var ju det andra likt med molnen som passerade. Det blev en mycket stor gallring och övervägande av vilket foto som var bäst.Det resulterade att utav dessa 100 foton återstod c:a 25 efter gallring. Så fort solens strålar träffade kanonberget, så började dom värma.

Några foton blev det förstås på Albert Engström´s atelje som står där på sin klippa. En mycket fin plats och jag kan tänka mig hur alstren tog sin form i böcker och teckningar. Debuten som författare blev boken En Bok, 1905. På självporträtten har han en ganska bitter och möjligen dyster uppsyn. Han var engagerad i Folkomröstningen om rusdrycksförbud i Sverige 1922. Hans sympatier låg hos nej-sidan, ett engagemang som resulterade i affischen Kräftor kräva dessa drycker!

Nästa äventyr skulle bli fotografering av ångloket Thor 5 som kämpade sig uppför en backe strax innan Skölsta längs med Lennakattens Museijärnväg. En liten backe gör att loket får kämpa lite extra och kraftig rök väller ut samtidigt som den frustar på. Låter så härligt när loket ångar på. På bilden har den största lutningen passerats. I hytten ser ni Jacob Larsson och Henrik Johansson. Jacob är min äldsta brors barnbarn. Dessa killar och fler än dom är riktiga ”eldsjälar”, kunde inte låta bli, och sköter om loken minutiöst. En kolossal skatt av Sveriges historia att bevara. Under vinterhalvåret gör dom en otroligt genomgång av samtliga lok och vagnar.

Banan gås igenom innan säsongen kommer igång och även under säsongen. Det är säkerligen bättre standard på denna än på stora stambanan. Slipersbyten sker i början av säsongen och kontrolleras efter säsongen. På bilden ser ni Jacob Larsson och Lokmästare Henrik Johansson.

Vagnparken består inte bara av ånglok. Det finns även 2 diesellok och ett set med rälsbuss. Ett par motorvagnar och en del utan. Vi har ju åkt med ångloken och stora dieselloket (TP) men inte med rälsbussen. Nu var det dags att återuppliva gamla minnen genom att ta en tur med rälsbussen. Åkte ofta med den som liten. Hade man inget att göra en helg kunde man ta tåget in till Uppsala och köpa en vaniljpuck och sedan hem igen. Då hade man slagit ihjäl några timmar och snart så var den dagen passerad. Nu tog vi bilen till Faringe. Ändstationen för museijärnvägen. Där stod rälsbussen och väntade. Den första vagnen, 2109, var typ en förrådsbod under många år. Den togs om hand med stor kärlek och rustades till topp skick och är nu en av dom finare vagnarna. Vilket otroligt arbete och kunnande dessa entusiaster besitter. Vi klev på och fick sällskap av Jacob som skulle in till Uppsala och köpa en dricka. Han skulle elda på ångloket under eftermiddagen.

Det dröjde inte länge innan jag kände igen den gungande gången som rälsbussen hade. Ett sakta vaggande till det rytmiska dunkandet mot rälsen. Mjukt och fint och mycket tyst trots att vi satt i en vagn med motor. Vi rullade på in mot Uppsala och strax rullade vi in på Uppsala Östra spår 10. Lokföraren in var Daniel Wemmergård.

Ha de!

 








%d bloggare gillar detta: