Annonser

En ny bekantskap

18 06 2019

Hoj Hoj,

Ja vilken helg det blev. Vädret kunde inte bli bättre. Passade på att ta en tur med hojen ut till Singö brygga för att titta på en båttävling som skulle vända där för att gå mot Gräddö igen. Jennifer, barnen och Dennis var med i bil bakom oss.

Fika och smörgåsar var förstås med och Jennifer hade gräddat pannkakor. Det stod inte på förrän båtarna började synas i fjärran. Dom närmade sig fort och vände vid en boj för att gå söderut igen. Det såg inte ut som en rofylld båttur då dom studsade ideligen på dom små vågor som bildats. Men allt har sin tjusning ändå. Sport skall drivas med bensin eller etanol. Det är mitt motto.

Träffade några hojkillar från Rimbo. Det finns en hel del hojar i lilla Rimbo, men ändå ser man knappt några. Så är det. Funderat på att samla ihop några till en grupp, men jag har inte tid nu med fotografering och annat att styra med.

Det var härligt att sitta där och fota båtarna som svepte förbi. Ett och annat familjefoto blev det ju förstås också. Känner lite att jag skulle vilja börja med porträtt fotografering. Intressant att fånga uttrycken, skuggorna. Det gäller bara att få en ”modell” som känner sig bekväm med kameran och mig förstås. Innan detta samspel fungerar blir det inga bra kort. Därför blir kort tagna utan att personen vet om det dom bästa och naturligast. Därför är barn lite lättare att få naturliga på kort.

Lägger in tre kort som exempel. Naturliga och inne i sina tankar och funderingar. Det allra bästa är ju förstås med ögonkontakt som det på Nellie. Det är det man strävar efter. Sen kan även sådana som man inte har ögonkontakten vara fina på sitt sätt. Som det på Hugo till exempel. Inne i sin egen värld och tittar nyfiket på det som döljer sig i havet.

Eller som denna på Nellie som sitter och undersöker en blomma i gräset. Ingen ögonkontakt, men det behövs inte på detta kort. Det skulle nästan ta bort det fina i kortet.

Intressant att höra kritiker som bedömer andras kort. Givetvis finns det alltid något som man själv ser om någon annans bild, men vadå? Är fotografen nöjd så är det väl bra. En del gillar kraftiga bilder och skarpa färger. Låt dom göra det, men jag föredrar ett mer naturligt utseende på korten. Jag försöker att så lite som möjligt redigera bilden i efterhand. Lite exponering upp eller ner och lite kontrast + eller – är det jag brukar göra. Inga stora förändringar.

Vi åkte sedan upp till Grisslehamn och åt lite lunch. Rökt böckling, lax, tunnbröd, skagenröra och tonfiskröra. Mycket gott. Så enkelt, men så mysigt. Inget fancy pancy som oftast blir fel och inte passar oss. Nä enkelt ska det vara. Då blir det som bäst. Lite äkta kaffe blev det förstås till. Efter lite spännande upplevelse så vände vi hemåt igen. Allt går att lösa konstaterade vi.

Vi hade tänkt avsluta dagen med grillning, men det drog ut lite på tiden så det fick bli en pizza i stället. Jag var rätt så mätt så ung som man är så tog jag en barn pizza. Det blev till och med över av den. Vi styrde sedan hemåt. Vi behövde handla lite så vi tog bilen ner till ICA. När vi handlat färdigt stod det en kille där med en Yamaha Virago 1100. Kunde givetvis inte motstå att gå fram och prata lite med honom. Han kom från Göteborg och hette Marcus Slobo. Han hade varit uppe i Gräddö för att träffa polare. Vi frågade om han ville hänga med hem på fika och han bangade inte för det. Sagt och gjort vi körde hem och kaffepannan sattes på.

Vi snackade om allt möjligt under fikat. Mycket hoj förstås. Tiden gick och det var dags för oss att äta middag, så jag frågade om han ville vara kvar och äta och blev det sent så fanns det sovplats också. Han nappade på båda förslagen. Det var ett mycket trevlig bekantskap. Vi kom fram till att han var född på samma dag och år som våran Tommy. Vilket sammanträffande. Det var inte slut där. Vad tiden gick i livet skull han skaffa 4 barn. Alla skulle få lite fornnordiska namn och blev det fjärde barnet en pojke skulle han heta….. Ni kan aldrig gissa. Jo han skulle få heta Runar !!!

Det kändes nästan som om man hade semester när man satt där och sippade på ett eller två glas vin. Ville liksom inte gå och lägga mig, men dagen närmade sig och det var bara att kapitulera och göra sig beredd att böja sig inför oket som åkte på i gryningen.

Det blev en helt underbar helg att lagra i minnesbanken.

Ha de!

 

 

 

Annonser




En tunnbrödsrulle, tack.

12 06 2019

Hoj Hoj,

Ett litet frö såddes då Palle skrev att i Linköping finns det lite annorlunda tunnbrödsrullar. Linköping är ju inom räckhåll.

Kaffe kokades och hälldes på termos. Ägg stektes. Mackor breddes. Om ni undrar vilken sorts bröd så blev det givetvis Skogaholm – en Svensk klassiker. Dom har börjat med lite Fancy Pancy bröd också men det går fetbort. Nä klassisk ska det vara. Allt packades. Kamera, Fikakorg och varsin extra tröja. Inget som behövdes i starten då det var 20 grader varmt, men man vet inte mot sena kvällen. Regnjackorna låg redan i väskorna.

Vi rullade ut genom grindstolparna strax efter 9. Det var ju en bit att åka. 29 mil som vi tänkte avverka  snabbaste och därmed tråkigaste sätt. Vi skulle möta upp Palle och Kerstin i Linköping så vi ville komma dit i skaplig tid så vi kunde umgås lite. Genom stora människobyn och ut på E4:an. Snacka om tråkigt. Vi rullade på hela vägen ner till Saltå. Där slog hungern och kaffesuget in. Så gott det var. Skogaholm, stekt ägg med kaviar och äkta kaffe.

Det var en blåsig dag, som ni ser på frisyren. Rätt molnigt och i horisonten söderut blev molnen mörkare och mörkare. Kunde bara sluta på ett sätt. Vi rullade på i full fart igen för att göra plågan så kort som möjligt, om ni förstår vad jag menar. Snart kom vi ner till Norrköping och där hade det regnat rejält. Lite fanns ännu kvar i molnen så vi stannade och tog på oss regnkläderna. Nu var inte regnbyxorna med vilket hade varit bra. Som vanligt så slutade det så fort vi fick på oss regnjackorna och det gjorde inte ett dugg.

Efter Norrköping så var det inte långt kvar. Vi rullade in i Linköping. GPS.n visade oss vägen. I alla fall nästan. När vi var framme visade den in oss till höger där det nu troligen hade varit en väg en gång, men nu var det bara byggplank. Tog nästa höger och parkerade hojen för att gå tillbaka till dit vi inte kom in. Palle ringde och frågade vart vi var och jag hade ju järnkoll. Vi var i Linköping. Gick mot den plats som GPS.n hade visat och då såg jag Palle stå och vinka. Dom hade sett oss glida förbi och gatuköket låg på vänster sida strax efter rondellen.

Nu skulle det smaka riktigt gott med en tunnbrödsrulle. Ja det fanns lite annat att välja på en traditionell korv. Jag tog en men grillspett. Spettet var borta men köttet var kvar. Ja det var helt okej. Jag som är lite, rätt mycket faktiskt, glad i kryddor tyckte kanske att det var lite lamt så här i efterhand. Det gick även att få med rostbiff eller hamburgare i. Får kanske pröva dom andra nästa gång :-). En sak är då säker att det inte blir tråkväg ner.

Vi fick tänka på hemfärden igen. et var mycket kul att träffa Palle och Kerstin igen. Saknade förstås våra fyrbenta kompisar. Nu skulle det bli allt annat än tråkvägen. Tog en sväng i Linköping. Rullade in på Hamngatan är sprängningen hade skett några dagar innan. Vägen var avspärrad vid huset och poliser gick fortfarande runt på platsen. En traditionell sväng ner till tågstationen. Insåg då att vi varit där flera gånger. Nu knappade jag in Motala på GPS¨n och undvek motorvägar. Mot Vreta Kloster och sedan ut på 34:an mot Motala. Väl framme i Motala insåg vi rätt snart att Vättern Runt pågick. Folk överallt och cyklar vart man än såg. En del såg riktigt slitna ut. Kan det vara nyttigt? Tvivlar. Motion är nog bra, men att ta ut sig som några av dessa kan inte vara bra.

Den ena regnskuren efter den andra kom med jämna mellanrum. Där emellan var det sol. Vi tog norrut på väg 50. Strax efter rondellen när vi rullat ner på påfarten såg vi att det var en olycka framför oss och allt stod stilla. För långt ner för att vända så det var bara att chilla. Det regnade i alla fall inte nu. Vi stod kanske i bara 15 minuter innan det började rulla igen. Dragkedjeprincipen fungerade fint. En rätt skapligt demolerad bil stod i högerfilen. Snart steg hastigheten igen och det rullade på bra. Vid Nykyrka svängde vi av mor Godegård. En märklig syn då vi kom på vägen och vägen kantades av gamla kåkar som om tiden stått stilla några hundra år. Tydligen en bruksmiljö en gång i tiden.

Strax kom vi till glassarnas mecka. Hjortkvarn. Har ni inte varit där och smaka på Go´Glass så tycker jag ni ska göra det. Helt klart värt att stanna och njuta av deras hantverksmässigt tillverkat gelato. Mycket god glass som går att få i alla tänkbara smaker. Glass menyer med färdiga blandningar om man får svårt att komponera en egen. Urvalet är mycket stor så det är inte lätt.

Nöjda fortsatte vi  upp mot Sköllersta. Vi rullade på mot Enköping. Där tankade jag hojen. Hae kört 11 mil sedan full tank och tankade inte innan vi åkte söderut. Så otroligt bra med stor tank. Nu hade vi säkert kört runt 50 mil. Traditionellt bensträckarstopp vid tågstationen inna vi rullade på hemåt. Vi rundade grindstolparna igen runt 22:45. 63 mil blev det för att ta en tunnbrödsrulle.

Ha de!

 

 

 

 

 





Våfflan premiären

5 06 2019

Hoj Hoj,

Ja vad är en sommar utan några turer till Våfflan i Sigtuna? Inte mycket. Liksom en grej man bara måste göra. Så det var väl bara att sätta sig på hojen och ta den till gruvan.

Danne och Kattis väntade utanför gruvan när jag kom. Stockholm i rusningstid är något man helst av allt vill slippa, men har man tagit hojen in så måste den ju ut därifrån också. Så är det bara. Jag hade en tur i min GPS om hur vi skulle på bästa möjliga sett ta oss ut från betong och glasfasader. Nu verkade det som fler hade kört en copy paste på den turen. Jösses va bilar det var och som grädde på moset så är filer avstängda så två filer ska trängas ihop till en. Vi rullade tappert på och egentligen så ska det rulla på bra på dessa vägar. Tog dom en tisdag för två veckor sedan då Rickard och jag åkte till Ulva Kvarn.

Det tog oss 1 timma och 15 minuter att ta oss från Vasagatan till Donken i Upplands Väsby. Jag brukar köra hem på 55 minuter och då är det 5,5 mil. Nu är jag ju väldigt allergisk, får nästan hjärtklappning, av motorvägar. Fast i denna tidpunkt ser det lika illa ut där så varför belasta lilla hjärtat i onödan?

Till slut så lyckades vi i alla fall komma till Donken i Upplands Väsby. Där satt Ulf, Björn och Annika och väntade.Men som ni vet. Den som väntar på något gott….
Det var inget att fundera på utan vi körde vidare mot Sigtuna. Jag tänkte skriva direkt, men Ulf tog oss dit på verkligen fina vägar till Sigtuna. Det blev mot Torsåker och vidare på små smala asfalterade vägar mot Märsta. Kände igen några av dom i alla fall då det är väger vi brukar ta dit hemifrån. Riktigt fina vägar.

Så skönt att efter gruvan att ta en hojtur och blåsa ur huvudet med andra tankar. Bara glida runt och följa med i kurvorna. Njuta av landskapet. Känna dofterna. Sen dom knallgula rapsfälten som nästan bländas i kontrast mot det gröna skogarna och för dagen det blå himlen. Framför sig har man bästa hojkompisar. Nu är det gott å leva. Skallen kopplar av från vardagen, men ändå är man koncentrerad på det man gör. Det fungerar inte annars. Man vet aldrig vad som väntar bakom nästa krök. Ibland så skarpa att man tror man kan komma ifatt sig själv som i ett parallellt universum.

Vi rullade till slut in i Sigtuna och i korsningen ner mot Våfflan kommer en Winge glidande. Vilka var det om inte Rune och Camilla. Vilken tajming. Två till anslöt sig till Våfflan. Vi parkerade hojarna och drog oss mot maten. Några hojar var där men inte så många som jag hade trott det skulle vara. Vi kom fram direkt och kunde beställa. Jag såg förstås att det fanns tunnbrödsrulle och beställde en sådan. Fick frågan om jag skulle ha dagens tunnbrödsrulle och jag tänkte att inte ville jag ha gårdagens, men kunde hålla tand för tunga. Ingen aning om vad den skulle innehålla, men vad kan gå fel med en tunnbrödsrulle. Annika tog en våffla med skagenröra. Ovanlig kombination. När den kom ut skulle jag hellre kallat den skagenröra med våffla. Det var ett redigt lass med skagenröra.

Åter till dagens tunnbrödsrulle. Det var ingen överraskning. Som en vanlig, men jag måste ge kred för moset. Ni vet mig och uttrycket äkta. Här var det äkta potatismos. Lite grovt som jag gillar. Smakade mycket gott. Jag tror alla var nöjda, mätta och belåtna då vi började tänka på hemfärden. Jag körde förstås över Arlanda hem och blev givetvis tvungen att göra ett stopp  och fota några kärror som satte mark i solnedgången. Några kort blev det och sedan fortsatte jag hemåt.

Ha de!





När solen kravlar sig upp

30 05 2019

Hoj Hoj,

Igår kväll fick jag en sådan idé att åka och fota soluppgången. Först kolla på vädret och det skulle bli molnfritt. Vart skulle jag då ta vägen för att se den bäst eller i alla fall bra? Inte alltför långt bort heller då den går 03:44. Kollade lite på kartan och insåg att Grisslehamn skulle nog bli rätt ok. 5,8 mil bort så jag behöver starta hemifrån strax efter klockan 02:00. Satte klockan på ringning 01:50.

Vaknade till det underbara ljudet 01:50 av väckarklockan. Lite skillnad att pallra sig upp en sådan här dag. Kokade kaffe och bredde några mackor. Tyvärr inte Skogaholm, men det fick gå ändå. 02:15 var jag på väg. Inte helt mörkt men hellyset gjorde verkan. En tid på dygnet som man får vara extra uppmärksam. Viltet rör på sig. Jag fick se både rävar, vildsvin, katt och rådjur. Vildsvinen höll till alldeles i vägkanten. Vildsvinen är svåra att se. Såg något mörkt i diket som rörde sig bara. Som tur var gick dom in i skogen igen och inte ut på vägen.

Det var 4 grader varmt då jag åkte iväg och tänkte att ute vid kusten blir det nog ännu svalare. Nu hade det börjat ljusna mer och jag såg ett det skulle bli en fin soluppgång. Inga moln eller endast lätta moln på sin höjd. Jag kom fram till platsen jag valt runt 03:15. Den första fiskebåten gick ut från Grisslehamn en kvart senare. Dagens fångst skulle bärgas. Vi brukar ta med kaffe och knäckemacka upp till Grisslehamn och sedan köper vi nyrökt fisk hos Buhres Fisk. Långt borta i horisonten såg jag två lastfartyg. Allt var lugnt och stilla. Lite krusningar på vattnet var det enda. Passade på innan solen skulle komma upp att dricka lite kaffe. Underbart gott. Att det blir så gott när man är ute. Gott annars med, men lite extra om man är ute med termosen.

Sakta med säkert började jag ana hur solen började häva sig upp över talltopparna. Det blev ljusare och ljusare och snart var den över talltopparna. Den skickade en strimma av guld över vattnet. Så vackert. Satt en stund och bara kollade. Högre och högre steg den över horisonten. Snart badade skogen bakom mig i solsken. Nu började man känna värmen från solen. Tänk vilken enorm värmekälla. Dags för en kopp kaffe till i solen.

Jag tog en sväng ner till Albert Engströms Ateljé. Ett vackert litet hus som ligger på en klippa. Skulle inte vara dumt att vakna i denna stuga och blicka ut över Östersjön. I alla fall inte sommartid, men kan nog vara nog så bistert på vintern när stormarna viner kring husknuten. Då är man nog glad att man är på Tbv.

Några kända och tänkvärda citat av Albert:
”Jag är nu äntligen på Valand. Larsson är en idealmänniska, nobel intelligent, styv allvarlig i sin konst och med ett ord härlig. Jag är förtjust i honom. Här knogas, förstår du.”

”Bekantskapen med en människa är ett guldfynd.”

Nog för att jag börjar bli till åren, men att Albert, enligt första citatet, kände mig så väl kunde jag i min vildaste fantasi inte tro. Kan bara konstatera att min ankomst redan var förutbestämd.

Jag gick tillbaka igen mot bilen. Passerade den Optiska telegrafen. En innovation på den tiden. Kan bara tänka mig hur en fungerade vid dåligt väger. Typ inte alls, men vid klart väder ett fantastiskt framsteg. Tänk att redan då började det binära talen prata. Åkte ner till fiskehamnen och tog några kort. Det var en underbar morgon så jag hade ingen brådska hem. Monica jobbade och kom inte hem förrän runt 8:30, så jag hade god tid på mig. Visserligen hade tiden flugit iväg sedan soluppgången 03:44. Den var nu runt 5.

Det var dags att rulla hemåt. Stannade till vid Älmsta och tog ytterligare några kort på Väddö kanal. Mötte bara några enstaka bilar på väg hem. En bil kom med en båt som dom troligen skulle ut att fiska med för den var lite speciell med att gäng spöhållare monterat.

Det blev många bilder att redigera, men gör bara en mycket sparsam redigering. Jag vill att bilderna ska vara så naturliga som möjligt. Bara för att det går behöver man inte förvränga dom. Det ska se naturligt ut. Det är mitt motto.

Ha de!

 

 

 





Vemork, Norge

26 05 2019

Hoj Hoj,

I skolans klass 9 hade jag ett föredrag om Vemork i Norge. Vad är så speciellt där undrar kanske många. Har ni sett ”Kampen om tungvattnet” eller filmen ”Hjältarna från Telemark” från 1965 med Kirk Douglas så vet ni. I ett Tyskockuperat Norge tog Tyskarna över Norsk Hydros fabrik bredvid kraftstationen i Vemork. En byggnad i 6 våningar för framställning av vätgas genom elektrolys av vatten. Vätgasen var var en råvara vid framställningen av ammoniak för produktion av Norsk Hydros dåvarande huvudprodukt, konstgödning. I elektrolysprocessen separeras tungt vatten. Tungt vatten fick senare betydelse för kärnfysiken.

Detta blev intressant för tyskarna som planerade att bygga en atomreaktor med naturligt uran och med tungvatten som  moderator. En moderator används för att sänka energin på neutroner och därmed sänka hastigheten och få mer kontroll över förloppet. Efter det är steget inte långt att tillverka atombomber som motståndsrörelsen vidarebefordrade till London. Detta tog inte London riktigt på allvar. Till slut insåg dom att så var fallet och en Engelsk action sattes igång för att tillsammans med norska motståndsrörelsen förstöra anläggningen. Den engelska action misslyckades då fallskärmshopparna landade helt fel i norska fjällen. Samtlig överlevande togs tillfånga och avrättades.

Natten till den 28 Februari 1943 då anläggningen för tungvattenproduktion sprängdes i av norska soldater ur Kompani Linge. En Norsk militäravdelning som skapades i England. Dom skulle instruera och leda den norska motståndsrörelsen. Kompaniet bestod av exil-norrmän, militärer och civila. Det tog tre månader innan tyskarna kunde återuppta produktionen av tungt vatten i Vemork. De allierade beslöt då att flygbomba anläggningen. Den 16 november 1943 släppte 161 amerikanska bombflygplan nära 1 000 bomber mot målet. Det tog tre månader innan tyskarna kunde återuppta produktionen av tungt vatten i  Vemork. Den tyska ockupationsmakten beslöt senare att montera ned och flytta hela anläggningen till Tyskland. Den första delen av transporten skulle ske med färja över Tinnsjö den 20 februari 1944. En motståndsmannen som deltagit i tungvattenaktionen erhöll tillstånd av motståndsrörelsen centralt att spränga färjan under färden. Sprängningen lyckades, färjan förliste varvid 14 civila miste livet.

Jag fick hålla föredraget för fler klasser efter detta. Sedan dess har jag önskat att komma dit och se med egna ögon. Nu 48 år senare så verkar det äntligen kunna bli av.

Ha de!





Malmamarknad i Malmköping

26 05 2019

Hoj Hoj,

Vi besökte även årets upplaga av Malmamarknaden. Det blev med bil dit även denna gång då vi var fler och vädret inte inbjöd till någon hojtur. Fick lite nog av regn på väg hem efter sommarfesten i fredags. Regnet öste ner dom sista 1,5 milen. Vatten stod kvar på vägen då vi inte likt tyskarna lyckas med avrinning av vatten från vägen. Undvek dom största vattensamlingarna som fanns i dom två bilspår som bildats. Hastigheten fick förstås anpassas till väderleken.

Med detta i minne så var ett av skälen till att ta bilen. Molnen hängde tungt över Tomtebovägen. Ju närmare vi kom Malmköping så ljusnade molnen och man kunde stundvis skymta en blå himmel. Tänk att den alltid finns där bakom ändå. Väl framme så tyckte jag inte att det var lika mycket folk sen sist. Det gjorde inget då vi slapp trängas alltför mycket. Det fanns lite av varje att köpa, men jag var ute efter hjortronsylt. Räcker med en mindre burk då jag är den ända som tycker om denna gudomliga sylt. Lite skadad numera så kollade jag kolhydraterna och till min förvåning så var det 38%. Trodde det skulle vara betydligt mer.

Som vanligt när det är marknad får man kolla upp vart det billigaste finns av det man tänkte köpa. Hittade ett ställe med sylt från Hälsingland, närmare bestämt från Gnarp. Helt ok smak så vad var det att fundera över? Brukar äta hjortronsylt till mina friterade Camembert. Så gott. Funkar även utmärkt till gammaldags vaniljglass och till det ska hjortronsylten vara varm. Nu ser jag hur ni sitter där och dreglar.

Jennifer, Hugo och Dennis var med också. Hugo körde i 180 i vanlig ordning tills han hittade en fontän. Du höll hans sig lugn och betraktade vattnet med stor beundran. Jag var imponerad att han inte ramlade i. Några vågade försök att ta upp ett blad i fontänen och starkt framåtlutad, men han grejade det. Inget ofrivilligt och och vi sa att inget frivilligt heller skulle förekomma. Vatten är magiskt. Så lockande för både gammal och ung. Vi drar oss liksom till vattnet som om vi söker efter ett vattenhål.

Det fanns en hoppborg som var det första Hugo såg då vi kom fram. Den skulle givetvis prövas och det absolut med detsamma, men vi lyckades att stoppa det så vi fick gå runt lite först. Hoppborgen var väl sådär intressant när han väl fick pröva. Det fanns även en mindre variant av ”koppen”. Den måste ju prövas och den fick även Jennifer åka med i helt gratis. Karuseller roar även gammal som ung som ni ser.

Ha de!

 





Vilken helg..

12 05 2019

Hoj Hoj,

Ja jösses vilken kanon helg det blev. Fullspäckad med kul-saker.

Lördagen börjades med att koka 2 termosar äkta kaffe. Breda ett gäng Skogaholms mackor. Steka några ägg. GPS´n inställd på Oxelösund med undvikande av stora vägar. Kan det bli bättre. Ja det kunde det. Glömde säga att vädret var på topp. 12 grader när vi passerade genom grindstolparna runt 09:30. Upp till bästa macken (OK Rimbo, om ni nu inte redan vet det) fyllde tanken med finsoppa och riktade framhjulet mot Oxelösund.

Tog av E20 mot Älvsjö och sedan ut på 226 mot Grödinge. Sedan mot Skanssundet. Några hojar stod vid Eldtomta. Vi stannade innan Skanssundet och tog lite kaffe och några äggmackor. Jag hade varit kaffetörstig sedan Roslagsstoppet typ. Ungefär 1 mil hemifrån, så dessa koppar och mackor landade mjukt och fint i magen. En bensträckare vid Skanssundet. Passade bra för färjepersonalen hade sin rast då vi kom dit. Vi fick fylla i en blankett om hur vi tyckte om färjan och dess omgivning.

Personalens rast var över och vi och 4 andra hojar rullade på 2 övningskörningar och deras handledare. Satt verkligen och njöt. Många avverkade träd längs vägen eller troligen sådana som stormarna fällt. Luktar så otroligt gott när man passerar nyfällda träd. Chanel No:5 och Diesel BAD kan slänga sig i väggen vad gäller härlig doft. Inte ens Clive Christian No 1: Imperial Majesty för 115 000 pund slår den kan jag säga. Nu har jag inte ens kommit i närheten av den, men satsar ändå en slant på tall och gran.

Ner mot väg 218 och tog av mot Vagnhärad. Åkt här många gånger förut, men fin väg söderut. Följde väg 219 ända ner till Nyköping och vidare ut till Oxelösund. Vi hade som mest 17 grader på väg ner, men nu närmare kusten sjönk det ner till 11-12 grader. Det var rätt mycket folk då det var Stora tågdagen i Oxelösund på Lions Oxelö Marknad. Av tågen såg vi inte så mycket. Inget ånglok gick. En rälsbuss och ett växellok kördes. Tänkte också passa på att hälsa på Leif och Annelie, men då var dom uppe i våra trakter. Typiskt.

Vi tog en fika på ett fik och sedan åkte vi ut till Femöresfortet. Inte varit där förut så det var också inplanerat under dagen. Tycker det är intressant med fort och bunkrar. Tur att det finns några kvar att besöka. Imponerande anläggningar. Intressant med kanon attrapper som var just så synliga så lede fi skulle se dom och undvika dom och istället gå rakt i fällan. Läste om olika minor en gång. Dom flesta var inte för att döda fienden utan för att skada den som trampade på den. Varför då undrar ni? Jo om soldaten dog var ”bara” en soldat ur spel, men skadades han var 2 tvungna att bära honom och direkt så var 3 stycken ur spelet. Otäck sanning.

Efter att vi vandrat runt och suttit och beskådat utsikten var det dags att ta sig mot hojen igen för en kopp kaffe och smörgås innan vi rullade hemåt. Mätta och belåtna igen så la jag in Rimbo på GPS´n och kurvigaste vägarna. Det blev RV 53 upp mot Edstorp och strax innan Edstorp tog vi av mot Stavvik. Ut på 53:an igen och mot Malmköping. Vet inte hur många gånger i ordningen vi kommit till just Malmköping. Strax efter Sparreholm tog vi en de-tour mot Sparreholms Slott men där var det som vanligt fordonstrafik förbjuden. Vi rullade vidare på grusvägen och passerade en egen tillverkat skylt ”Privat väg” Inget att bry sig om alltså. Vi kom snart ut på RV 53 igen. Efter Malmköping blev det 55:an upp mot Strängnäs och hem igen. Någon mil utanför Rimbo började det att duggregna mycket lätt. Vi landade på Tbv igen omkring 20:30.

Det var lördagen det. Nu kommer vi till Söndag.
Den började med ett besök på Totalförsvarsdagen i Socitetsparken i Norrtälje. Nu var vädret lite sådär med allt från tunga moln till sprickor i molntäcket. Det fick bli ”fel fordon” idag. Vi klarade och från regn även om det såg hotfullt ut ibland. Det var uppvisning av Sjösällskapet i Roslagen som visade räddning av nödställd i vattnet med en jetskoter och en räddning av en helikopter med en ytbärgare. Imponerande uppvisning. All blåljuspersonal var där och man kunde ställa frågor och se deras fordon och utrustning.

Jag hade ännu ett evenemang inplanerat. Stockholmscrossen på Sipsjöbanan i Hallstavik. Klockan gick och ville hinna med att ta några kort från crossen. In i bilen och upp mot Hallstavik. Vid Norr Nånö öppnade sig himlen och regnet vräkte ner. Det höll på en bra bit upp mot Hallstavik och jag tänkte att detta regnar nog bort, men strax innan Hallsta så skingrade sig molnen, eller det blev i alla fall mindre mörkt. Till banan och ut med kameran och lyckades faktiskt få några fina kort. Kameran stod på snabb serietagning, så det blev en hel del kort som sållades bort vid redigeringen. Det är ju det som är meningen. av massor med kort så blir några riktigt bra.

Senare fick jag veta att ett kort jag tog med en reklam skylt i bakgrunden från ICA Rimbo var just en kille från Rimbo på hojen. Jesper Stark heter han. Kul att jag lyckades fånga just honom med den bilden.

Ha de!

 

 

 








%d bloggare gillar detta: