En resa tillbaka i tiden.

8 07 2020

Hoj Hoj,

Idag tog vi en resa tillbaka fast ändå framåt. Hur hänger det ihop då? Jo vi tog Lennakatten in till Uppsala. BLJ 5 Thor fick dra oss resenärer in till Uppsala med Lokmästare Henrik Johansson vid spakarna. Det fanns givetvis en duktig eldare också som jag inte kan namnet på. Mjukt och fint tog han oss in till Uppsala och tillbaka till Marielund.

Då jag själv är lite ”tåg tokig”, kan man säga så, så tycker jag detta är mycket kul. Rälsbuss och TP lok har jag åkt många gånger med Pappa en gång i tiden. Fick till och med köra TP loket en bit mot Hallstavik från Rimbo. När jag jobbade gick jag ofta ner till Centralen och lyssnade på RC loken som drog iväg. Ett ljud som jag får gåshud av. Så härligt ljud. Kraftfullt.

Åter till Lennakatten. Vi rullade ut från Marielund på utsatt tid. Rätt många resenärer, men inte så vi klättrade på varandra. Bara ingen glömde sin resväska i väntsalen. Vi satt i den öppna vagnen. Jag tänkte hänga ut lite och ta några foton i farten. Thor pustade på. Ångan välde ut då Thor fick jobba lite i  en uppförsbacke. Hjulens rytmiska dunkande mot rälsen. Lokets frustande. Som musik i mina öron. Detta var andra gången vi åkte med ångloket. Nästa gång blir det rälsbussen. Bodde som barn bredvid järnvägen Rimbo – Uppsala. Samma bana som nu går från Faringe in till Uppsala. Hade man inget att göra tog man tåget in till Uppsala och köpte en glass och åkte hem igen. Då pappa var lokförare så hade familjen gratis biljetter. Några timmar fylldes i alla fall. Där var det rälsbussen som gick. Den vaggande gången minns man. Undrar om det är lika idag?

Jämn fart hela tiden. Lagom fart att ta sig fram på ett värdigt sätt. Samtidigt som man sitter i vagnen skulle man vilja se det utifrån. Se BLJ 5 Thor puffa fram genom det grönskande sommarlandskapet. Tror jag ska ta mig dit någon gång där det lutar uppför och fotografera när ångan väller ut. Gärna i lite motljus om det nu är möjligt eller med lite längre slutartid och följa loket så man får en rörelse känsla. Får kolla upp med Henrik vart det lutar lite uppför.

Hemresan gick lika mjukt och fint den. Snart rullade vi in vid Marielund och resan var färdig för denna gång.

 

 





Sommarmånad

2 07 2020

Hoj Hoj,

Då var vi inne i sommarmånaden. Vädret har svängt lite nu från att ha varit super varmt till lite mer normal Sverige sommar. Det vill säga runt 20 grader på dagen och 15-16 på kvällen. Nog tycker man det känns lite kyligt nu allt.

Jag var ut till Arlanda en dag för att fotografera wake-board åkare vid kabelbanan. Tji fick jag då inte en människa var där. Om det berodde på tiden eller den förbenade smittan vet jag inte. Öppnas klockan 14 såg jag senare och jag var nog där innan. Åkte till södra utsiktsplatsen och tog mig en funderare. Kollade flightradar24 men det var inga nära ankommande flyg. Ja vad gör man då? Jo tar en liten sväng upp till Sandviken förstås. Funderade lite på att kanske äta på Monroes. Vred i alla fall igång boxern och gled iväg. Åkte 255:an mot Uppsala. Kom fram till ett ställe där det var fullt med bilar parkerade längs vägrenen. Det var en varm dag så antingen var det auktion eller en sjö tänkte jag som lockat man ur huse. Det visade sig vara naturreservat. Varenda naturreservat, och det finns några, längs vägen var det smockat med bilar på parkeringen. Det blev inget besök på Monroes denna gång. Var faktiskt inte hungrig. 272:an söderut från Sandviken. Älskar den vägen. Ett stopp vid Bång och ett foto eller ett par blir det alltid där innan man fortsätter. Körde inte in på vägen till Främlingshem denna gång utan fortsatte på 272:an ner till Österfärnebo och Gysinge. Ja det var faktiskt 272:an ändå ner till Uppsala. Ville rulla på lite för att komma hem igen.

När ändå hojen var varm så tog Rickard och jag en sväng upp till Skultuna. Ännu en räkmacka skulle möta sitt öde. Tog samma sträckning, med några modifikationer som Danne och jag tog några dagar innan. Riktigt fina vägar. Framme så kastade vi oss över kaffet och räkmackan. Riktigt god räkmacka som rekommenderas om ni är i trakterna. Jag hade en annan väg planerad hem än den minst sagt spännande väg som Danne och jag tog. Undvek skogsvägar och det blev nästan bara asfalt. Turen är ytterligare modifierad då jag tar upp Hojgänget dit 1 Augusti. Den lilla biten grus har ersatts med asfalt. Vi delade på oss vid Övergran. Jag tog mot Skokloster och Rickard fortsatte mot Bålsta. Jag har passerat avtagsvägen till Skokloster många gånger så jag tänkte att varför inte? Det blev en sväng ner till Skokloster för en mjukglass och tog några foton. Fotot på själva slottet la jag upp i Google och snart var det över 5000 som hade sett bilden. Kul när man lyckas fånga betraktaren. En snabb sväng in till Sigtuna också blev det denna gång.

Efter denna tur har det varit alldeles för varmt för att köra hoj. närmare 30 grader och till och med 31. När jag nämner tempen så är det i skuggan förstås. Värmen i solen säger inte så mycket bara att det är varmare givetvis. Det blev mest häng inomhus och sena kvällar kunde jag ut på promenad med kameran. Slappa i gräset tyckte Bebis var ett utmärkt förslag. Dom e roliga våra 3 katter. Man ser inte någon av dom men sätter man sig ner kommer dom fram en efter en. och vill bli smekta. Lägger sig i gräset bredvid en och sträcker på sig. Smek mig. Klia mig under hakan.

Då det varit så torrt och varmt så tog jag en sväng med bilen upp till kyrkogården och vattnade blommorna vi satt. På väg dit passerar jag Prins Henry´s konditori. Slängde ett öga på fasaden och den var belyst på ett sätt som verkligen tilltalade mig. När jag vattnat färdigt och jag hem och hämtade stativet. Med kameran på stativet tog jag några bilder. Jag gjorde en svart vit version och la på ett litet filter så det såg lite gammaldags ut. Ramade in det och lämnade över det till Prins Henrys och nu pryder det disken bredvid kassan ovanför alla läckra bakelser och smörgåsar. Blev riktigt glad att det fått ”hedersplatsen”.

Idag var Nino här medans Nette och Freddie hämtade hem en dotter. Hugo är en mer given gäst numera. Vi tog en sväng till en lekpark i närheten och jag behöver väl inte säga att kameran var med. Det blev en hel del kort på dom. Körde några med blixt på blanka dagen. Bra när man tar foton i motljus för att lätta upp personerna på fotot. Blixten ställt på det svagaste bara så man kan ana att ansiktena är belysta. Bilden till höger är tagen med en mycket svag blixt.

Ja som ni ser så rullar dagarna förbi ganska fort, för att inte säga mycket fort. En hel del spännande saker kommer framöver med utställningarna och nu senast så ska jag ut i etern framöver. Meddelar förstås när det är dags för allt.

Ha de!

 

 

 

 





Livet 2.0 rullar på

16 06 2020

Hoj Hoj.

Sitter vid köksbordet. Hör regnet smattra på altantaket. Asfalten bombarderas. Vattnet flyter iväg i en strid ström. Bosse lirar. Gareth Emery, Trance, Progressive House. Inte så vanligt kanske för en i Livet 2.0 kanske. Vem behöver vara vanlig?

Luften går liksom ur en då det regnar. Man sitter här. Kollar ut. Kollar på himlen som är som ett cura täcke. Grått, tungt utan minsta lilla ljusglimt. Inte den minsta lilla skiftning i molnen. Beigt. Inte läge för ett Adventure. Inte läge för en promenad med Nikon. Vad är det egentligen läge för? Ingen bokmal, så jag kan inte dyka ner in i en bok. Dumburken så somnar jag. Senaste fototidningen har jag läst. Inga oredigerade foton. Skickat in bilder till olika tävlingar klart för denna gång. Det gäller att exponera sig så gott man kan.

Skulle vilja åka iväg en sväng till. Denna gång med hoj. Får nog bara bli dagsturer följande gånger. Man kommer ju en bra bit om man startar i tid. Problemet med det är att det brukar bli ganska långt bort och man liksom förtränger att man ska hem också. Mina kvällsturer upp mot Gävle brukar sluta med 35 – 40 mil. Då har jag tagit dom på kvällen med start runt 19:00. Jag ser ett namn på en vägskylt som ligger i riktning norrut som vi brukar passera på semestern. Bara 7 mil dit. Nästa bara 5 mil och vips så har det blivit riktigt långt hem. När man sedan når dom känns det väldigt beigt att behöva åka söderut igen. Det kändes som man var på väg uppåt.

Känner mig taggad på att få börja med porträtt fotograferingen. Dröjer väl lite ännu när folk kan börja röra på sig igen. Ser närmast framemot dom två utställningarna jag ska ha. En i Augusti och en lite senare. Ni lär se när datum är bestämt.

https://youtu.be/0dFz10R529g

Ha de!

 





Semester dag 5

15 06 2020

Hoj Hoj,

Färden fortsatte från Lycksele. Umeå skulle bli nästa anhalt för att sova. Kontaktade, eller snarare försökte få kontakt med vandrarhemmet utan resultat. Nu fick vi ju chansen på att pröva något nytt. Ringde till Gamla Fängelset i Umeå och där fick vi plats i Roséns cell nummer 16. Gustav Rosén var ägare av, Västerbottens-Kuriren 1902–1926, då han i anslutning till det så kallade Umeåbråket dömdes till fängelse för ärekränkning med sina litterära angrepp på konservativa makthavare. Han sattes i fängelse i en mindre cell först, men fick sedan flytta till Cell Nr 16 som var betydligt större. Han frigavs 1916.

Ett mycket trevligt och familjärt fängelse måste jag säga. Vi blev lite sena, men ägarinnan väntade på att vi skulle komma. Mycket trevligt mottagande. Efter vi hade blivit visade koder och rum så bar vi upp det nödvändigaste. En fördel då man reser med bil. Man behöver inte släpa med sig hela bohaget in där man ska övernatta. Med tält blir det ju lite annat, men stor skillnad ändå.

Efter vi installerat oss så gick vi ut för att ta något att äta. Lite Kinamat skulle sitta fint. Vi fick lite mattips av ägarinnan på fängelse, så vi letade upp en alldeles bredvid Rådhustorget. Restaurang Balder låg bra till. En fin restaurang och vi blev hjärtligt mottagna. Vi var dom ända matgästerna så det kanske var därför som servitrisen sken upp som solen. Kina buffé sitter alltid som en smäck. Nu kunde jag äntligen ta en parkeringsöl. Tog en Kina sort, Tzingtao. En mycket god starköl som jag kommer att ta vid nästa tillfälle som en parkeringsöl på en Kina Restaurang fungerar. Första klunken slank ner utan att svida. Hånglade lite med smaklökarna innan den fortsatte och landade mjuk i magen. Kollade bolaget och den får beställas. Blev serverad den lilla flaskan förstås (64 cl) :-). Ingen sketen 33 cl.

Efter den utsökta maten och betjäningen så gjorde vi stan typ. Tog en runda ner mot Umeälven. Mycket varmt denna fina kväll. Mycket folk ute som välkomnade värmen. Skolavslutning präglade Umeå denna kväll. Ungdomar med mössor som ska kämpa sig in på arbetsmarknaden och hoppas att dom har den ambitionen. Vi fortsatte vår resa söderut. Sundsvall var det tänkta målet.

På väg söderut är Högakustenbron ett givet stopp. Så även denna gång. Vi kom fram till bron och fick se 3 stycken som målade stängerna på bron. Högt upp i skyn satt dom och målade. Inget för den höjdrädde kan jag säga. Ni ser 3 små prickar till höger om bropelaren. Det blev en fika och en smörgås på terrassen till hotellet. Kaffe är alltid gott när man är kaffesugen, även om det inte är äkta. Vi rullade på vidare mot Sundsvall.

Någon i resesällskapet var sugen på att komma hem, men jag hade nog kunnat stanna en dag till i Sundsvall. Vi svängde i alla fall in och tog en promenad när jag väl listat ut vilken parkerings app som användes. Inte lätt då det finns en uppsjö av dom. Många parkeringar har visserligen fler att välja på, men här såg man varken skylt eller kod. Med hoj är det betydligt lättare. Gratis parkering vid Esplanaden. Insåg efter en stund att vi tog vägen rakt över busstorget med bilen. Inte så lätt alla gånger. Ingen som reagerade ändå på vår framfart, så vi var säkert inte dom ända som tog den vägen.

Även här var det studenter på gång. Ett par kraftiga smällare på Torget och en skapligt stor rök som spred sig över torget var tydligen avstampet. Några hade tydligen den egenskapen att insupa drycker genom porerna. Nerdränkta totalt med något som jag inte såg ut att vara juice. Inte enbart i alla fall. Glada var dom i alla fall och sanering var för stunden ett senare problem. En mjukglass måste prövas även i Sundsvall. Den var väl OK, men slår inte den i Grisslehamn och storleksmässigt slår ingen den på Prins Henrys i Rimbo vilken för övrigt hade helt ok smak också. Pratade med några vakter om kvällen som dom trodde ändå skulle bli lugn. Många fester gjorde hos någon elev i klassen och dom var ju redan en tajt grupp.

Därifrån åkte vi sedan hemåt.

Längtar till nästa tur som inte är planerad ännu.

Ha de!

 

 





Semester dag 4

10 06 2020

Hoj Hoj,

Igår lättade vi från Saxnäs för destination Park Hotell Lycksele. Vi fick ännu en dag i solsken då vi åkte från Saxnäs. Vi tog en sväng in till Storuman då vi var i närheten. Ett besök upp till Utsikten dit vi brukar åka då vi är här. Av någon anledning brukar vi alltid komma hit på en Tisdag. Det innebär oturligt nog att fiket inte är öppet. Tisdagar är den ända dag då det är stängt. Ett utsiktstorn som man måste klättra upp i och få en storslagen vy över Storuman och många av dom fjäll som vi nyss hade lämnat. Svårt att uppskatta hur långt man ser men helt klart bra många mil. Ett år träffade vi en som varit fjällflygare och han berättade vilka fjäll man såg, men tyvärr hade man redan glömt det då man kom upp till Utsikten. Nu är det utmärkt vart den ligger med skyltar, men då var den riktigt anonym. Han vi träffade då talade om vart det låg och hur vi skulle åka för att ta oss dit.

Till höger ser ni vyn man får från utsiktstornet. En makalös syn och vi hade tur med det fina klara vädret. Då var det en grusväg upp, men nu är den asfalterad sedan ett par år tillbaka. Rätt brant stigning men inga problem för Fabbe som har oanade resurser. Efter Storuman stannade vi till i Vilhelmina. Inköp av gasol till köket så vi kunde ”gasa” på för att inte stå utan det livsuppehållande äkta kaffet. Ett måste när man är ute på tur.

Vi rullade in i Lycksele och checkade in på Park Hotell. Vår bokning blev uppgraderad till lyxsviten med ett stort rum och bubbelbad. Rummet var nyligen renoverat så bubbelbadet var inte inkopplat ännu, men det gjorde ingenting för mig. Inte mycket för Fancy Pancy bad. Räcker gott med en dusch för mig. Var för många år sedan med någon av kidsen och kröp ner i en sådan. Tyckte det mest var obehagligt så jag blev inte gammal iden kokande grytan.

Vi tog en liten sightseeing i Lycksele och kom till Gammplatsen. Vi är intresserade båda två av gammal Svensk historia och detta var en resa tillbaka till 1500 talet på vissa ställen. 16 vuxna som delade på en liten stuga där dom bodde. Dom eldade för att utvinna tjära i en grop där den färdiga tjäran rann ut genom en träränna och samlades i fat. Ett fat var 125,6 liter tjära.. Deras hästar hade en bättre byggnad så dom var måna om deras djur. Värt ett besök om man ändå är i Lycksele. Nu var inget av dom hus som fanns öppet då vi kom, men där fanns en gammal affär, IC mack, bakstugor och många, många till. Ett mycket vackert område att ströva omkring på. Ett sameviste som tyvärr vandaliserades och inte gick att återställa helt, men lite av det finns kvar. Så onödigt som all vandalisering som förekommer överallt. Ett beteende som inte går att skylla på att ”inget finns att göra”.

En stor skillnad mot att åka bil jämfört med hoj är att man känner absolut inga dofter av naturen. Vi passerade ett sågverk och var tvungna att ”veva” ner rutorna för att känna doften av timret. Underbar lukt. Så frisk. Fungerar, men helt fel.

Idag fortsätter vi efter ett besök bland djuren. Destination ej ännu bestämd. Vi tar det som det kommer. Sådana är vi.

Ha de





Semester dag 3

9 06 2020

Hoj Hoj,

Då var dagen kommen då vi skulle ta oss förbi Stekenjokk. En längtan som skulle gå i uppfyllelse.

För en gångs skull så var vi igång i skaplig tid denna morgon. Redan klockan 8:30 var vi klara att börja lasta ut och checka ut. Åsa med personal var på plats och tog ett foto av dom. Vi gillar Ledkrysset. Nu fick vi rum nummer 24 som har dusch på rummet. Mycket behändigt. Trevlig och glad personal gör vistelsen ännu trevligare. Hiss upp till Vandrarhemmet vilket är bra då man ha en del packning att släpa på.

Idag var målet Saxnäs, men först var det Stekenjokk som var den egentliga orsaken till resan. Då det var ett snörekord i år så skulle det bli spännande att se hur mycket av det som var kvar nu. Vi kom inte så långt utanför Östersund då denna gluttade fram genom skogen. Det som är fint med vägarna här uppe är att på varje sida om vägen så är det fritt från buskar och träd minst 30 meter. Det gör att viltet syns innan dom står mitt i vägen. Den här ölgen valde att vända om och gå tillbaka in i skogen igen. Det blev väl för stökigt tyckte han.

En annan sak beträffande vägarna att här är dom doserade i kurvorna. Känns väldigt bra på något sätt när dom lutar åt rätt håll. Vissa av vägarna är underbara, men det finns även dom som är riktigt dåliga. Gropar i asfalten och stora svackor så man tror att bilen ska slå i underredet.

Vi passerade Gäddede och började närma oss Stekenjokk. Vi hade sett några enstaka renar i skogarna längs vägen. Man får vara beredd för plötsligt så står dom bara där mitt i vägen efter en sväng. Nu såg vi en hjord på långt håll som strosade omkring på vägen. Lite ”fångade” var dom med ett räcke och en stup på ena sidan och en brant som var svår att ta sig upp på även för en ren på andra sidan. Till min förvåning så började dom springa, trots att vi var en bra bit ifrån. Ville ju inte stressa  dom, så dom fick lunka på i egen takt tyckte jag. Till slut  så hittade dom ett ställe som var mindre brant och kunde ge sig av från vägen. Dom ser rätt lustiga ut när dom springer då bakbenen liksom svänger ut vid varje steg.

Mer och mer snö börjar synas i skogarna bredvid vägen. Fabbe tuggar sig upp för. Det slår lock för öronen. Radio Jämtland som strömmar ur högtalarna låter dovt en stund innan locket för öronen släpper med ett antal gäspningar. Dom snötäckta fjällen kommer närmare och närmare. Sen kommer snön längs vägrenen. Ökar och ökar för varje hundratals meter. En annorlunda känsla och en upplevelse som helt enkelt måste upplevas. Vi har varit hit i Augusti flera år med motorcykel. Fantastiskt vackert. Sed om stora fjällmassiven. Tappa perspektivet efter en stund tills man ser en pytteliten bil i fjärran och den enorma natur som visar sig i fonden. När vi nu kom dit var det mulet och blåste en hel del. Snön yrde över vägen och stundtals var det svårt att se vägen. 2,5 grader ”varmt” gjorde att det bet ordentligt när vi gick ur bilen. Öppningsdagen hade det varit bilkö vid bommen upp till Stekenjokk. Nu var vi i stort sett ensamma. Vi kanske såg 15 bilar på sträckan Gäddede – Saxnäs som är139 km lång.

Till höger ser ni hur mycket snö det var stundtals nu den 8 Juni 2020. Det var något mer än 2 meter snö. En skum känsla att åka genom nästan en tunnel av snö mitt i sommaren. Även utan snön så älskar vi Stekenjokk och Vildmarksvägen. Hela Vildmarksvägen är runt 500 km lång och går från Strömsund – Stekenjokk – Vilhelmina. En fantastisk väg att åka om ni inte varit där. Helst med hoj förstås.

Underbar utsikt även ner från Stekenjokk mot Saxnäs. Branta fjäll och djupa dalar. Nu var det högt  flöde i dom bäckar som fanns längs vägen ner och vattnet forsade fram med  full kraft. Ett skådespel i sig att se och höra vattnets melodi som fyllde fjällvärlden. Vår övernattning skulle bli i Saxnäsgårdens vandrarhem. Första gången vi övernattar här. Vi var här förut ett år och chansade på boende men då var det fullt. Nu var det vi och två killar på hoj som bodde I nedervåningen helt separerat från vårt boende. Varje våning har sju rum med dusch och kök med köksutrustning för självhushåll. Mycket fina rum också och vi fick ett med utsikt över Kultsjön och fjällen. Under normala förhållanden så finns här en restaurang med en underbar utsikt över Kultsjön.

Idag fortsätter vi mot Lycksele.

Ha de!





Semester dag 2

7 06 2020

Hoj Hoj,

Vi vaknade utvilade på Folkhögskolan i Leksand. Solen kämpade sig igenom molntäcket som spruckit upp här och var. Till slut blev det mer sol än moln.

Vi rullade ut från Leksand med grillen mot Östersund, till skillnad mot varselljusen i vanliga fall. Bara en liten bit utanför Leksand tänkte en Bambi ändra våra planer för dagen och kanske resten av turen. Skickade foten på bromsen och klossarna sköt ut mot skivorna och hejade Fabbe. Trots att här uppe är det c:a 30 meter fritt mellan väg och vegetation så dök Bambi upp snabbt. Hade det varit i våra breddgrader så hade nog Bambi haft sin sista måltid. Bilen som låg bakom lyckades också bromsa tack och lov. Efter detta låg han mycket längre bakom mig mot vad han gjort tidigare. Tyvärr var minnet kort för honom så efter bara några kilometer så låg han och nosade i rumpan igen.

Från och till så regnade det ganska mycket så dagen blev fattig på kort. Vi passerade Älvros och där såg jag den kyrka som vi sett under tidigare resor. En fantastiskt fin kyrka. Tyvärr kunde vi inte besöka den invändigt då den var låst så vi fick nöja oss med se den från utsidan. Brukar spana in lite kyrkor då vi är ute och åker och kommer vi in tänder vi ljus för våra nära och kära som lämnat oss.

Till skillnad från 8000 på Sergels torg så har vi bara sett 2 boenden på vandrarhemmen och inte i samma hus. Sköter man det bara snyggt och spritar sig och håller avstånd så fungerar det. Vi har sett norska bilar och tyska bilar och dom får resa in i Sverige utan rekommendationer som det är. Inte restriktioner. Social distansering även med bilparkeringarna.

Ha de!

 

 

 





Semester

6 06 2020

Hoj Hoj,

Ja idag åkte vi norröver. Äntligen norrut igen, men den gång med en något konstig känsla. Hojen fick nämligen vara hemma och Fabbe är ute på äventyr. Kändes faktiskt fel på något sätt. Hur kan nu det komma sig undrar ni att det blev Fabbe? Jo det är så att i dom norra delarna är det fortfarande skapligt kyligt. Om jag säger att på måndag kommer det att snöa vid Stekenjokk när vi kommer att passera. Då förstår ni varför.

Vi åkte iväg runt 09:30 mot första målet som var Leksand. Erik som hade Sveriges första vandrarhem har lagt ner verksamheten och vet inte om någon tagit över. Det var lite speciellt där. Familjärt på något sätt. Erik till exempel ringde mig och frågade när vi skulle komma upp. Inte många vandrarhem som gör det. Erik och personalen släppte allt för händerna och kom ut och hälsade oss välkomna då vi kom på hojen. Ville heller inte att vi skulle fortsätta dagen efter utan stanna längre.

Passerade Insjön och passerade är helt fel ord. Insjön passerar man inte. Man stannar alltid vid Clas Ohlson. Ett allvarligt fel har begåtts annars. Här snackar vi fyndlåda eller rättare sagt fyndbutik. En hel stor butik med utgående eller återlämnade varor. Här kan man göra lite kap.

Nu prövade vi istället Leksands Folkhögskola som bedriver vandrarhem under sommaren. Ett helt ok boende, så nu vet vi det och kan återkomma hit. Dusch på rummet. Helt perfekt. Det ligger en bit utanför själva centrum, men en gångväg finns ner till centrum och det tar c:a 5 minuter att gå. Nu skulle vi utforska lite mer i Leksand och handla så det blev bilen ner. Tog en matbit på korvmojen som vi brukar göra och sedan tog vi en promenad i Leksand

På bron tog jag denna bild under våran promenad. Behöver jag säga att vädret var toppen i Leksand. På väg hit strax för Romme så öppnade sig formligen himlen och regnet vräkte ner. Max 50 km/h gick det att köra för sikten var minimal. Vi tog sedan bilen och utforskade den Japanska trädgården, men det var lite för tidigt för att se någon blomsterprakt. Därefter tog vi och gick igenom Hembygdsgårdarna innan vi vände tillbaka till Vandrarhemmet igen.

Imorgon åker vi mot Östersund och då blir det uppdatering därifrån.

Ha de!





Skultuna

2 06 2020

Hoj Hoj,

Danne och jag tyckte det var dags att ta en liten sväng med hojarna. Vi såg att vädret skulle vara riktigt bra 1 Juni. Sommarmånad och allt som därtill hör. Vi tyckte det var dags att undersöka årets utbud av bikermackor, räkmackor för den oinvigde. Vad testar man dom om inte nästgårds i Skultuna? Jag drog några streck i BaseCamp och förde över dom till Garmin. Det blev en körtid på lite över 9 timmar.

07:41 fick jag ett meddelande. ”Godmorgon! Vaken?”. Det var Danne som stod utanför på vägen. Jag ska erkänna att vaken var jag, men inte stigit upp. Danne hade varit uppe med tuppen och tagit en tur runt Vaxholm innan han kom hit. Nu fick jag fart. Hade inte förberett någonting i form av fika korg. Skogaholms limpa var inköpt så det var bara att sätta fart och koka kaffe och breda mackor och steka ägg. Fika korgen var klar på rekord tid.

Baxade ut hojen från garaget och drog igång hojen. Boxern ruskade villigt till och snart så var vi på väg. In på macken i Gottröra och gav hojen lite frukost. Vi rullade på mot Sigtuna via 263:an. Ett helt makalöst väder. 18 grader redan vid starten och varmare skulle det bli. Vi vek av från 263:an mot Biskopsarnö för att därifrån bara ta småvägar till Sigtuna. Jag kan säga att alla undvikanden borttagna från BaseCamp utom kurvigaste vägen visade sig senare bli en utmaning.  Vi passerade fantastiskt vackra vyer med stora fällt som man knappt kunde skönja slutet på. Även stora knallgula rapsfält. Så vacker mot den för dagen klarblå himlen. Få saker som kan mäta sig med det. Vi rullade på i laglig takt just för att kunna hinna med och se hur vackert det var.

Vi kom fram till Skultuna en kvart efter att dom öppnat. Tajmat in i minsta detalj. Nu skulle årets bikermackor testas. Det fanns dagens och gårdagens att pröva. Vi är inga fegisar så vi testade gårdagens. Vi fick precis ett bort utomhus i skuggan bredvid ån. Ett skådespel utspelade sig nere i år då vi såg två snokar leta något att äta bland stenarna i ån. Tydligen fler som gilla de stället. Mackorna var helt ok. Mycket att gå igenom då vi inte setts på ett tag bortsett från Nifsta för någon vecka sedan. Vi tog en lov runt och tittade på prydnadssakerna innan vi klev upp på hojarna igen för nästa etapp som skulle bli upp till Engelsberg.

6 år efter branden så har björksly tagit över området. Vilken fasansfull brand. Vilka enorma ytor. Helt ofattbart när man bara såg reportagen därifrån. Vi var upp någon månad efter att det var släckt och brandlukten låg fortfarande tät i luften. Det var skillnad att se det i verkligheten. Då först fick man en riktig uppfattning om hur stort det verkligen var.

Vi körde vidare ut på 256:an en liten bit innan vi tog av mot Kårbenning. Snuddade söder om Krylbo och vidare mot Näs Bruk. Vid By Kyrkby började det riktiga äventyret. Som jag skrev innan så var alla markeringar för att undanta vägar utom kurviga vägar. Många grusvägar hade vi passerat, men denna var något utöver det vanliga. I början var den som en mindre grusväg, men den övergick snart i mer likt en skogsväg. Grova stenar på vissa partier och jag trodde att det här kommer bara att leda ut på någon åker. Att sträckan sedan var runt 8 km enligt GPS´n gjorde ju inte saken bättre. Fågelvägen var den c:a 4 km ser jag på kartan. Inte någon väg direkt för en Honda Goldwing. Danne kryssade fram utan problem med skeppet. När vi kom fram till en helt vanlig grusväg efter denna skogsväg så var där en vägbom. Som tur var så var den öppen. Det var ingen bom där vi åkte in. Man tänkte tanken om den varit låst. Jag kanske hade kunnat leta mig ut genom buskaget, men inte en Winge.

Nu kom vi ut på en ”vanlig” grusväg igen. Nu rullade vi på bra då vi var kollosalt fikasugna och Skogaholmsmackorna gjorde att det vattnades i munnen. Snuddade Årsunda och Hedesunda mot Söderfors. Vid bron över Dalälven vet jag att det fanns en bra plats för att fika. Rullade in på planen och plockade fram våra fikakorgar. Behöver jag säga att det smakade otroligt gott? Finns nog inget som slår en Skogaholmsmacka med ägg och kaviar. Speciellt inte om man stannat till med hojen för en fika.

Efter fikat rullade vi på mot Tierp. Danne flaggade för att det var även dags att ge Wingen något i ”magen”. Vi stannade till vid en Preem i Tierp och Danne fyllde upp. Sedan bar det av mot Skärplinge och Österbybruk. Vi svängde in en snabbis till Nicke och Björg för lite snack. Dom var utan vatten så det blev inget fika, men vi hade nog inte haft riktigt tid ändå. Klockan hade rullat på bra som vanligt när man har kul.  Danne hade ju ytterligare an bra bit innan han var hemma.

Vi passerade Alunda och vid Knutby stannade vi och köpte varsin dricka och lite blodsockerhöjande. Fick bli en Co-Co. Smakade inte helt fel den heller. Som varmast hade vi 30 grader på turen och det låg inte under 27 grader när väl tempen hade stigit från morgonen. Jag hade vatten med mig, men det hade tagit slut. Det gäller att dricka och vi skulle nog behövt druckit mer egentligen. Stärkta med vätska och socker så rullade vi på den för mig sista biten mot Rimbo. Danne vek av i Rimbo mot Sthlm-Nacka.

Det blev en riktigt fin och härlig tur trots den insmugna skogsvägen som BaseCamp tyckte vi skulle ta. 49,4 mil slutade det för mig denna dag i sadeln.

Tack Danne för mycket trevlig sällskap. När kör vi igen?

Ha de!





Nästa nivå.

23 05 2020

Hoj Hoj,

Tänk att för eller senare kommer man dit. Oavsett nästan vad det gäller. Nästa nivå innebär just nu för mig ögonfokus. En funktion perfekt för porträttfotografering. Fast så länge Svenska Spel håller inne med min storvinst, så är det bara drömmar. Från 19 000 utan objektiv och upp c:a 11 000 till. Objektiv till så blir det ytterligare 11 000.

Varför kan man inte snöa in på nåt som inte kostar skjortan eller fler skjortor? Fast å andra sidan går det ju inte att samla på frimärken längre då dom sitter på ark med klister på. Men så länge samlingen inte innehåller en Gul tre skilling banco från 1855 med ett värde på över 15 miljoner, så blir man inte fet på det. Frimärket är för övrigt tillbaka i Svensk ägo igen.

Men vad är en bal på slottet.

Ha de!

 








%d bloggare gillar detta: