Annonser

Norrtälje

12 10 2019

Hoj Hoj,

Ja det var en lite mulen dag, men temperaturen var hela 12 grader. Vi tog en tur till Norrtälje via återvinningen och slängde lite elektronik.

Primärt så skulle lite grattis-till-barnet kläder köpas. Colin som kom torsdags, så han var bara 3 dagar gammal. Man förundras över hur små dom är egentligen. Vi passade på att ta en liten promenad i Norrtan också. Kameran var förstås med och jag tog några kort medans vi gick runt lite. Norrtälje ån är ett tacksamt motiv. Dagen till ära så fick jag lite spegel i vattnet också. Hösten gör sig påmind med gulnande löv på träden och marken som börjar prydas med löv.

Hittade även en fin liten gränd som jag inte sett förut. Kan ju bero på att jag inte tittat in där någon gång. Det såg riktigt idylliskt ut men bord och bänkar som ännu var ute. Inbjöd kanske inte riktigt till en kopp fika ute just idag, men fint var det i all fall. En varm sommardag kan det nog vara riktigt mysigt. Fast helst sitter jag ändå på en klippa vid havet och tar en kopp kaffe. Apropå fika så brukar det nästa nu bli en tradition att ta en kopp kaffe på bästa fiket i Norrtälje. Café Hörnan. Varit en favorit enda sedan gymnasietiden, då man tillbringade rätt mycket tid där. Kanske till och med för mycket. Gillar inredningen med gamla föremål lite utspridda i lokalen. Som dessa barnskor till exempel. Charmigt slitna efter lek. Många mer fina detaljer finns det att titta på. Fiket är lite som en gammal lägenhet med kök med vedspis och några rum. Ha de!

Annonser




Fotorunda

10 10 2019

Hoj Hoj,

Ja vädret har varit stabilt, fast i fel läge under en längre tid. Idag sprack molntäcket äntligen upp och några foton från lunchpromenaden blev det.

Det har bara blivit kortare promenader dom senaste dagarna. Vädret har inte inbjudit till några längre. Idag blev det en runda runt Kungsträdgården. Gått där många gånger, men eftersom jag tar

streetfoton så gör det inte så mycket att det blir samma runda. Jag inriktar mig inte på byggnader utan mer på folk och rörelse. Idag fick jag några fina i Kungsträdgården med fontänens vatten i förgrunden.

Vid Sergelstorg så hörde jag vackra toner. Inte det vanliga frenetiska slitandet på dragspelet med en och samma låt som går om och om igen ackompanjerat av en dam på modell mindre puka. Nå nu var det annat och blev intresserad. Rundade torget och gick mot Drottninggatan. Där stod en kille med akustisk gitarr och en förstärkare och mick. Allt packat på hans cykel. En del höjdare hör man bland dessa musikanter. I hopp om att bli

upptäckta och kanske få spela på något hak. Hoppas jag ser honom igen så jag kan prata lite med honom och ta några porträtt foton. Han utstrålade en skön stil på något sätt.

Älskar verkligen att gå runt i Stockholm och ta lite gatufoton. Jag har märkt att ”medvetenheten” har kommit fram på ett helt annat sätt i och med gatufotograferingen. Man läser situationer och försöker förutse vad som ska hända härnäst. Allt för att vara beredd med kameran när det händer. Tänker ofta på det här med ”medvetenhet” och att lägga märke till saker och ting. En morgon i tunnelbanan mötte jag en kvinna som letade efter sin ena handske. Jag såg när jag passerade henne att den låg i hennes handväska utan att ens titta på väskan. Såg det i ögonvrån. Samtidigt hörde jag ett par pumps med tillhörande dam på väg bakom mig på vänster sida.

Ha de!





Helgen som var…

29 09 2019

Hoj Hoj,

Ja då var det söndag kväll igen. Plitar ner några rader om helgen som var.

I lördags hade Rimbo Tennisklubb prova på tennis. Jag vet vad det handlar om, då jag för runt 40 år sedan spelade både i KM och i seriespel. Ganska intensivt var det. Många timmar på planen. I lördags prövade jag igen. Insåg att det var länge sedan jag lyckades få en boll över nätet. I början var jag riktigt ringrostig. Nu var det lite andra förutsättningen. Glasögon och några kilon tyngre. Viktökning beror inte på glasögonen kan jag säga, men vad svårt det var att fokusera på bollen. Det tog ett tag innan jag lyckades få lite bättre koll på bollen. Tjejen i mitten var mitt bollplank. När vi kört runt 30 minuter tog hon på sig träningsjackan. Hon frös. Jag gjorde allt annat än frös. Jag hade fått puls. Tänkte jag skulle ta det lite lugnt, men som en hund for jag kors och tvärs efter bollen. Kul var det, men jobbigt. Idag känner jag av några muskler som legat i träda ett tag.

I fredags tog jag min sedvanliga lunchpromenad i Stockholm. Så skönt att komma ut en stund. Skönt med en promenad och kul att passa på att ta några kort också. Fångade detta äldre par som satt och njöt i solen. Möjligen med en drink i glasen. Ett av dom få ställen som fortfarande är öppna, så det gäller att passa på medans vädret ännu är ok.

I eftermiddags var jag ut och tog några kort. Bland annat på ”min” ek ute i Rö. En vacker ek som fångat mitt intresse under åren. Den ser ut som den gamla Sparbanks eken, ni som minns hur den såg ut. Jag har följt den sedan i vintras och meningen är att jag ska göra fyra kort av den att hänga på väggen. Fånga dom fyra årstiderna genom fyra kort.

Ett annat träd som fångat min blick är ett träd i en hage vid Bobacken. Trädet är dött sedan länge, men vägra att lägga sig ner trots dom hårda stormar som varit. Jag tänkte idag att jag måste bara ta ett kort på detta urstarka träd som så obstinat står kvar. Att ett dött träd kan vara så vackert som detta är. Grenarna spretar åt alla håll och kanter så redan när den levde så gjorde den lite som den ville.

Ha de!





Länge sedan…

26 09 2019

Hoj Hoj,

Ja nu var det verkligen länge sedan. Det börjar bli svårt att hinna med allt som görs nu. Fotograferingen och redigeringen tar den lilla tid som finns efter att man kommit hem och ätit. Hojåkandet har det inte blivit mycket av. Tiden har gått åt till annat, men jag känner att jag fyllt tiden med viktiga och väsentliga saker. Fotograferandet har blivit en slags avkoppling då hojåkandet minskat.

Jag jagar vinklar och lite ovanliga motiv hela tiden. Fotoögat är påkopplat hela tiden när jag är ute. Oftast hänger även kameran beredd. En morgon då jag kom till Danderyds Sjukhus med bussen tänkte jag plocka fram kameran. Det blev aldrig så. Strax efter tåget lämnat Danderyds Sjukhus så kommer tåget över vattnet vid Ålkistan. Där nere ser jag en liten segelbåt som går med motor i ett alldeles spegelblankt vatten i lite motljus. Vågorna efter båten glittrade så fin i vattnet. Då var förstås kameran kvar i väskan. Typiskt tänkte jag.

Jag har ju varit på lite motorträffar fast med bil och ”hela” familjen. Senast var jag till Nifsta och All Pontiac Day. Med ett bilmärke så blir det ju ganska begränsat med fordon. Det var i alla fall en som föll mig i smaken och kanske mycket för att färgen tyckte jag passade riktigt bra på denna Pontiac. Ja ni ser att likheten till Bell Air är slående. Kanske därför den föll mig i smaken.

Det var ganska fattigt med folk också. Innan jag åkte ut fick vi finbesök av Danne och Ulf. Dom hade gofika med sig så vi smaskade i oss det tillsammans med lite äkta kaffe förstås. Vi rullade ut med bilen och Danne och Ulf tog som sig bör en extra sväng med hojarna innan dom kom till Nifsta.

Några fler hojar fanns på plats. I runda slänger kanske 5 stycken. Danne och Ulf ökade med två till. Ja som ni ser så var det ingen jätteattraktion, men några timmar slogs bort i alla fall. Det var som vanligt mycket trevligt att träffa Danne och Ulf igen.

Som ni säkert sett så kör jag vidare med mina lunchpromenader. Ett avbräck i dagen att få komma ut och ta lite kort på Stockholm. Finns många fina ställen även i Stockholm som detta vid Strömmen till exempel. En solig lugn dag som jag var ute och fotade. Fast dom vackraste är förstås utanför.

Nu har jag varit runt Centralen, Vasagatan och Kungsträdgården så nu måste jag leta mig iväg en bit med T-banan. Måste hitta nya ställen, men det är inte så lätt på 60 minuter att hinna bort, fotografera och hinna tillbaka igen. Lunchen får bli någon annan gång.

Gillar att fotografera gatufoton, eller streetphoto som det heter. Vill fånga kort med liv och rörelse i. Inte bara ”döda” huskroppar. Gator, tork och parker fyllda med liv och rörelse. Det gillar jag. Som bilden till höger.

Lunchdags. 60 minuter att hinna uträtta shopping och andra ärenden. Då går det undan. Folk rör sig i ett. Kors och tvärs över vägar och gångställen. Verkligen liv och rörelse under den tiden. Efter lunchrusningen så trappas det ner och då är det mest turister som flanerar lite.

Ja snart så får jag mer tid för detta med fotografering. Förfogar över mina dagar, nästen helt själv. I och med det så planerar jag att utöka detta med fotografering och har därmed startat en webbsida. Framöver när studion är klar kommer jag att söka efter modeller. Kvinnliga, manliga och barn. Nu blir det ett steg i taget. Gå gärna in och kika på sidan.
https://runarlarsson.simplesite.com

Ha de!

 

 





Dagen närmar sig.

5 09 2019

Hoj Hoj,

41 dagar. Sen övergår jag till en annan fas i livet. Efter 48 år under oket, så ska jag snart hänga av mig det. Det kommer att kännas lite underligt att inte bry sig så mycket om klockan längre. Helt övertygad om att jag kommer att kunna fylla dagarna utan några som helst problem.

Hojåkning, fotografering, barnbarn och en och annan repa med dammsugaren lär det bli också. Lite besviken att jag inte får närma mig tvättmaskinen. Det kostade på att en gång i tiden göra så jag blev portad från den. På sin höjd får jag tömma den, men att hänga tvätten är väl gränsfall. Att verkligen få tid för fotografering och utvecklas som fotograf ska verkligen bli en kul resa. Jag har väl inte riktigt ännu hittat ”min” inriktning, men det lutar åt streetphoto. Fånga människor i vardagen. Ögonblicksbilder. Förutse vad som kommer att förändras i blickfånget och fånga det vid just rätt tillfälle. När det sitter så blir det perfekta foton. Mina lunchpromenader är en övning varje dag. Insett att jag ibland inte varit tillräckligt snabb eller helt enkelt för feg. Inte vågat ta det ”där” kortet. Om man frågar först om det är OK att ta ett kort så försvinner ju hela grejen liksom. Man får ha lite fingertoppskänsla.

Något jag skulle vilja göra mer är porträtt fotografering. Vet att det kräver mycket av mig och modellen. Ett samspel som behöver växa fram. Blir fotografen säkrare så blir det förstås lättare för modellen. För att underlätta och få till riktigt bra kort så underlättar det med en kamera som är några snäpp dyrare än min. Ögonfokus underlättar väldigt mycket då fokus ställs in efter modellens närmaste öga helt automatiskt. Kanske jag kommer att lyckas skaffa en sådan någon gång och det skulle vara riktigt kul. Än så länge får jag köra med den jag har.

Jag ska även försöka sälja några av min kort så småningom. En webbsida håller på att växa fram. Mer tid att utveckla den sedan och lägga in bilder efter något system så det går att hålla reda på alla foton.

Närmast står en resa till Göteborg med massor av fotografering.

Ha de!





Foton som berättar.

23 08 2019

Hoj Hoj

Jag sitter vid köksbordet och titta ut. Nästan mörkt ute. Ett regnmoln drog förbi och det måste stuckit sönder sig på något torn för det rann rätt så bra ifrån det. Jobbigt det där med höga torn. Nog känns det vart det är på väg. Fast ännu kan det komma några fina dagar som bjuder på sol och värme igen. Värmen kan man ju inte klaga på ännu. Det var riktigt varmt då jag var ut en runda idag med kameran.

Ja det har blivit några kort ifrån Stockholm. Kul att fota på stan. Börjar mer och mer likna streetphoto. Vill ha liv i bilderna. Byggnader känns lite tråkigt i längden om dom inte har något extra. En vacker utsmyckning eller lite speciella i sig. Gamla byggnader har alltid en plats på listan. Dessa som sinom tid kommer att vittra ner och försvinna helt.

En bild med personer med i bilden kan berätta saker som inte syns. Man kan få ihop en historia på ett helt annat sätt än om man bara ser en byggnad. Vad ser ni i bilden till höger till exempel?

Ja det är intressant med bilder. En bra bild ska ju berätta något. Det gäller alltså att hitta just det där ögonblicket. Bilden ovanför skulle inte vara lika berättande om tjejen tittade på killen. Just att hon vänder bort huvudet gör att bilden skapar en nyfikenhet och en kontakt med dom bakom. Känner hon dom som kommer bakom? Är det hennes föräldrar?

Schack i Kungsträdgården. En man, vit spelare, koncentrerad över nästa drag. Inget kan distrahera honom. Fullständig fokus. Detta trots att barnet till höger i barnvagnen börjar ledsna och mamman laddar med en tröstande filt. Mannen längst till höger ser bekymrad ut över draget som nyss gjordes. Mannen med armarna i kors har läget under kontroll. Vet vilket drag han skulle gjort härnäst.

Lunch vid Strömmen. En kvinna tar sin lunch nere vid Strömmen. En lunch hon tillagat dagen innan. Kanske rester från gårdagens middag. Låter fötterna få den sista sol som kanske kan fås denna sommar. Musiken strömmar i öronen. Klockan är 12:40. 20 minuter kvar av lunchrasten. Hon har nog sitt kontor i närheten.

Lite fascinerad av vilka berättelser man kan se ur ett kort som innehåller liv. Personer i olika situationer i vardagen.

Ha de!

 

 

 





Vaxholm

14 08 2019

Hoj Hoj,

Idag var jag till Vaxholm. En annan spätta följde med idag. Jennifer insåg att det var alldeles för länge sedan hon åkt hoj.

Morgonen började lite sval om man jämför med tidigare dagar. 15 grader. Det märks vart det är på väg. Igår när vi åkte från Ulva Kvarn såg vi några fåglar som formaterade sig inför flytten söderut. Visserligen såg det ut som en omväg när dom flög åt nordost. Fast jag är ingen expert på flyttfåglar. Dom kanske tog sats eller nåt. Jennifer ville åka ut till Vaxholm. Det var länge sedan hon var där och konstaterade att det var ett tag sedan jag var där också. Så det var ett bra val.

Vi tog Sjöbergsvägen som går parallellt med Gamsviken. En liten krokig väg med några hyfsat stora backar och därmed dalar. Lite kul var att Garmin (GPS´n) varnade för köbildning och strax därefter kommer en gammal dam och går på fel sida. d.v.s i våran färdriktning och åt samma håll som vi. Garmin kan man lita på. Vad skulle den kalla detta om inte köbildning?

När vi väl hade rundat köbildningen så gick det bättre resterande del ut till 276:an. Kustvägen Rosenkälla – Norrtälje. En väg med påtagligt många paparazzi kameror. Nog en av dom tätaste jag stött på, än så länge. Norrtälje – Grisslehamn kommer inte att vara långt efter snart då fler förberedande stolpar och ytor anlagts. Anledningen är förstås att många startar för sent för att ta sig till Eckerö färjan och därför trycker på lite extra. För att komma ut på 276:an kan det vara lite knepigt. Rätt mycket trafik och 90 km/h gör att bilarna närmar sig fort från båda håll. 90 blir gärna 100 med lite påslag. Det luriga är att vid utfarten så finns det en fil för dom som skall köra in på vägen. Man behöver egentligen bara kolla åt vänster om det är fritt att glida ut. Jag brukar ända ta det säkra för det osäkra att glida ut när det finns en lucka från höger och som man kunde säg förut ”hissa trottlarna”. Man vet ju inte om det är någon galning som ska köra om och ligger i den filen.

Det gick bra denna gång också och vi svängde av till Svinninge vägen. En väg som skördat sina offer under åren. Skarpa kurvor på en del partier som lockat några att testa sina gränser. Ibland har det lyckats och ibland inte, då blommor i vissa kurvor vittnar om det. Ett onödigt förfarande att utsätta sig själv och kanske andra för. Så mycket onödigt lidande för dom efterlevande. Vi kom snart ut på 274:an som leder till Vaxholm. En traditionell sväng in på Bogesundsvägen blev det förstås också. Ännu en sådan väg som skördat några hojåkare. Denna väg är även en väg där man kan möta en och annan Porsche eller något annat i den stilen som tar snäva kurvor. Jag hörde förut att man medvetet gjort vägen i sämre skick så hastigheten skulle hållas nere, men jag märker ingen skillnad mot övriga vägar i Stockholms län. Kanske dom gått all-in och gjort alla vägar i liknande skick.

Vi rullade in i Vaxholm och jag tog sikte på Vaxholms Hembygdsgårds Café. Lite skyltar längs vägen som jag inte förstod riktigt och till slut kom vi ner. Sist jag var här var det stängt, men nu var det öppet och full fart. Många gäster och en hel stab i personalen. Sällen sätt så väl bemannat café. Två kassor igång och det rullade på ordentligt. Kulorna bara rullade från korten in i dom mystiska apparaterna som slukade varje krona. Det kostar att ligga på topp som det heter och det var ju inte direkt gratis. Ibland måste man ju unna sig lite gott och nyttigt.

Ja det fanns ju lite att välja på skulle jag vilja påstå. Detta var bara en del av utbudet. Vid disken fanns förstås räksmörgåsar, Strömmings smörgås och en traditionell köttbulle macka med rödbetssallad. När jag lastat på min bakelse och såg köttbulle mackan så tvekade jag ett tag, men valet blev ändå bakelsen. En sak som man kan räkna ut är att när inga priser står på bakverken eller smörgåsarna så får man lätta på lädret.

Priset uppvägdes (delvis) av den fina utsikten över Östersjöns inlopp. Nu hade solen kommit fram och värmen därtill. Vi avnjöt vara bakelser med andakt och tittade på gråsparvar som tiggde smulor kring våra ben. Imponerad av Jennifer att hon inte välte bord och stolar och hoppade i sjön. Hon har nämligen blivit attackerad av måsar en gång och gjorde illa sig ganska rejält och sedan dess är inte fåglar hennes älsklingsdjur. Hon till och med försökte mata den från handen, men modet svek till slut.

Medans vi satt där så kom det Vaxholm 1 och stävade in mot en brygga innan hon fortsatte ner mot den riktiga kajen. en fritidsbåt kom sakta glidande genom vattnet. Den ankrade upp inne i den lilla vik som går in vid Cafét. En annan passagerarbåt, Solöga, kom även den förbi för att ta sig in mot kajen.

När vi fikat färdigt åkte vi ner till kajen för att gå runt lite i Vaxholm. Oftast hamnar man bara där utan att gå runt lite. Bara en gång förut har Monica och jag tagit en turistvandring runt i Vaxholm. Nu tar det inte så överdrivet mycket tid i anspråk att gå upp till Stortorget på ena sidan av vägen och på den andra tillbaka, men oftast har man inte kommit längre än ner till kajen eller Söderhamn som det heter.

När vi satt där kom ångfartyget Storskär in från Stockholm. Lade av en skaplig signal med ångvisslan. Lastade av passagerare och tog med nya. 3 signaler från ångvisslan och Storskär backade ut igen och satte stäven mot Siaröfortet – nationalparken Ängsö – Furusund/Blidösundet. Båtar gick och båtar kom. Livlig trafik vid sjömacken då motorbåtar behövde fylla på med soppa. Med 2 st 200 hk Mercury så går det nog åt en del soppa. I alla fall innan den planat ut. Nu är det väl svårt att få den att plana ut där hastighetsbegränsning råder.

Det var dags för oss att börja rulla hemåt igen. På 274:an var det poliskontroll där dom tog in lastbilar och husbilar. När vi kom fram till avtagsvägen mot Åkersberga såg jag något jag inte sett förut. En bilist hade blivit stoppad av en mcpolis och det är har jags sett för, men hojen han hade har jag inte sett förut. En röd civlipolishoj. Såg inte märke, men troligen en BMW det också. Fina blåa lampor som blinkade, men den stoppade bilisten var nog av en annan uppfattning. Polisen hade också helt vanliga hojkläder på sig. Ser man på. Vad säger man. En ulv i fårakläder. Hur som helst så är det bra att dom finns ute på vägarna och gör kontroller. Ni är väl inte dom som varnar för poliskontroller. Gör inte det i så fall. Ni kan varna någon drogpåverkad eller någon som kidnappat någon eller en bil full med stöldgods. Kanske från ditt hem.

Ha de!

 








%d bloggare gillar detta: