Annonser

Grisslehamnsdagen 2019

14 07 2019

Hoj Hoj,

Ja man kan ju inte sitta hemma när solen står som spön i backen. Därför tog vi en hojtur till Grisslehamn och kollade in Grisslehamnsdagen.

Var tvungen att glida in på OK/Q8  och tanka. Så skönt med en tank på 33 liter. Med den kommer jag 63 mil utan att tanka och marginal. Full tank igen och vidare mot Grisslehamn. Härligt väder. 20 grader varmt. Strålande sol. Knappt någon trafik alls. Så härligt att köra här ute. Inga rödljus, några rondeller som man oftast bara glider in i och rullar ut ifrån igen. Behöver sällan stanna för att släppa förbi dom som redan är inne.

Tuffade på i bra fart. Så härligt att känna olika dofter längs vägen. En riktigt fin doft som vi inte riktigt lokaliserat ännu till vilken växt den kommer. Som behaglig parfym. Ingen stark doft, men den finns där. Som en parfym ska vara. Svängde ner på Sonövägen för att komma till vägen mot Grisslehamn. Passerade en jättehög mast som jag inte tänkt på förut. Försökte sätta mig in i känslan att byta lampa i toppen på den. Jag är inte höjdrädd, men den var nåt jag inte skulle ge mig på. Brukar tänka mig vad och hur jag skulle se uppe ifrån den platsen. Lite läckert att kunna tänka sig att man är det och ser ner när man passerar med hojen.

Vägen mot Grisslehamn kan det vara mycket trafik på. Allt beror på när färjan från Eckerö har kommit eller snart ska avgå. Den kan vara ganska hetsig trafik på den vägen mot Grisslehamn av dom som uppenbarligen startat för sent hemifrån. Det är förstås anledningen att många paparazzi kameror finns längs vägen. Vill ni ha ett foto så kom till mig istället. Tempot var lagom denna dag då vi åkte upp. Man tittar lite runtikring och ser lite nya saker för varje gång.

Vi rullade in till Grisslehamn och en parkeringsvakt visade in dom som skulle besöka dagen. Det var riktigt långt ner till Grisslehamn om man skulle ställa sig där, men med hoj åker man ju rakt in i gröten typ och parkerar utan att för den delen vara i vägen. Vi fick plats alldeles bredvid det lilla torget som för dagen var omvandlad till marknadsplats. Många stånd fanns det. Några lokala förmågor och sedan om traditionella som alltid är med då det är marknader. Äkta leder bälten, som jag alltid är lite skeptisk emot. Jag köpte ett läderbälte för många år sedan på Söderköpings Gästabud. Det bältet är lika fint som då och det är äkta läder det. Ingen läderimitation. Ni vet ju mig och kaffet. Ingen kaffeimitation där heller utan äkta kokkaffe.

Vi vandrade runt en stund och tog sedan en ostmacka med kaffe på Ronjas. Satt fint. Mycket god ostmacka och det bästa var att dom skippade tomaten i det och ersatte den med paprika. Livet är helt enkelt för kort för att äta tomater. Nu hade vi ju sett allt och kaffe hade vi fått så en tur ut till Singö sitter aldrig fel då man är där. Läste (läs lyssnade) på boken ”Singömordet” av Anders Gustafson och Johan Kant. En spännande historia om spioner på Singö och mord. Vi körde ut mot Kalvskär. Vi fick tipset av ett par från Uppsala som var där med husbil. c:a 200 meter att gå. Vilken vacker utsikt vi fick. Lite bortom fyren ligger Åland. Med kikare och bra väder så skulle man kunna se Åland fick vi veta, av dom med husbilen.

Vi åkte hemåt igen. Ett stopp vid Singö Camping för en glass och en dricka sen rullade vi på hemåt igen.

Ha de!

Annonser




Stockholm 2019-07-07

12 07 2019

Hoj Hoj,

Ja man är inte riktigt klok som åker in till Stockholm en ledig dag, eller?

Nu skulle vi ju in och titta på NEXUSBALL Rally som startade från Norrbro. Vi åkte kommunalt in trots att det såg ut att bli uppehåll. Vi skulle ju vandra runt lite efter vi hade sett på bilarna också så då var det skönt med vanlig klädsel.

Några bilar stod på Norrbro när vi kom fram. Med rullade in. Några Ferrari, Lamborghini, Porschar och lite annat. Alla var folierade med NEXUSBALL rally och en del riktigt snygga motiv. När vi tittat ett tag på bilarna så började jag se på stämningen i övrigt. Jösses, säger jag bara. Innanför området var det klubben för inbördes beundrar. Alla var kungar och rörde sig som dom ägde världen. Effter en stund pallade jag inte mer av det och vi var tvugna att gå och ta en fika.

Vi gick upp till slottet och tog en fika. Danne ringde och vi sa att vi var där och strax efter kom han upp också. Vi snackade lite om tillställningen nere på bron en stund och sedan tog vi tjuren vid hornen igen och gick ner. Starten skull snart gå så då fick vi i alla fall lyssna på dom. Dom rullade förbi och några varvade hej vilt. Det smattrade bland huskropparna. Ett gällt ljud kom ifrån många V10 motorer. Några nummer plåtar plockades bort i fram på bilarna. Dom kanske var rätt att dom skulle tappa dom. Vad vet jag?

När vi sett ett antal av dom så knallade vi vidare och jag såg Nationalmuseum. Där har vi inte varit så det passade väl bra en sån här dag på byn. Sagt och gjort. Vi lufsade på ner dit. Vi passerade Stallgatan och det var en fin väg att bränna på med bilarna. Det blev ju ett naturligt stopp vid övergångsstället och sedan var det järnet därifrån. Vi kom fram till Naturhistoriska museet och gick in. Mycket fint fans att se på. Som denna skulptur till exempel av en flicka. Många fina statyer fanns det och andra fina föremål. Vi blev nog kvar där någon timme eller säkert två.

Nu blev vi lite hungriga så vad skulle passa bättre än en tunnbrödsrulle. Vi gick ner mot Nybroplan och tog sikte på Nybrogrillen. Läste på skylten med priserna och såg att en tunnbrödsrulle skulle kosta 98 kronor. Ingen tunnbrödsrulle är värd 98 kronor, så jag påpekade det och sedan gick vi därifrån. Vi tog bussen som stod inne upp till Kungsträdgården.

Vid Kungsträdgården finns en korvkiosk med ett betydligt bättre pris. 60 kronor för en vanlig tunnbrödsrulle. Gott mos är det också. Får erkänna att jag varit där några gånger på mina promenader runt Kungsan. Slå sig ner på en bänk och spana in flanörerna som passerar och äta sin tunnbrödsrulle. Avkoppling i vardagen. Sitter fint en vacker dag. Vi började så smått dra oss hemåt då det började stängas här och var. Dom vill väl få kväller dom också och jag missunnar dom inte. Vi tog en sväng in på turistcentret, turister som vi var denna dag.

En urgullig boxer lekte lite titt-ut med oss. Tittade fram och försvann. Kom snart fram igen. Lyckades få ett fint kort på honom/henne. Vägra säga eller skriva det andra ordet. Sen tog vi T-banan till Tekniska och bussen hem igen.

Det blev en underbar dag som vi tog som den kom.

Ha de!





En liten sväng igen…

4 07 2019

Hoj Hoj,

Ikväll får jag tid att skriva lite igen. Ett fint regn dämpar min fotolust och med tanke på utrustningen så håller jag mig inne.

Vad har hänt sedan sist? Vi har tagit ytterligare  en lite längre tur med hojen. Ett Adventure ner till Trosa. Trosa är en stad med c:a 13000 innevånare. Trosaån flyter sakta rakt igenom Trosa och längs med finns ett mycket vackert promenadstråk. Många vackra hus kantar ån. Båtar i alla storlekar finns att beskåda. I hamnen ligger förstås dom fetaste. Trosa råkade också ut för Rysshärjningarna år 1719. Stora delar brändes ner till grunden, men även här skonades kyrkan. Den användes inte som kyrka utan som stall. Trosa kallades i folkmun för ”Världens ände”. Fick namnet under tidigare år då endast en väg fanns hit och skulle man härifrån var det samma väg tillbaka.

Vi lämnade Tomtebovägen på förmiddagen. Kaffe, äkta för dom som inte vet, Skogaholm och stekt ägg. Om något skulle gå fel så var det inte vår fikastund. Till den här turen hade vi laddat hjälmarna. Vi rullade på neråt. Tråkväg genom Stockholm mot Hallunda. Där vek vi av så vi kom ner till Skanssundet. Alltid tråkigt att åka söderut och igenom Stockholm. Gick skapligt på Essingeleden i alla fall. Ner vid Skanssundet var det lång, lång bilkö, men som MC har man ju vissa fördelar. Vi har ju en dedikerat triangel längst fram. När vi kom ner såg vi att det stod c:a 15 hojar till som skulle över. Vi fyllde en halv bilrad i dubbla led.

Över på andra sidan och som vanligt åker hojarna först av också. Snart var vi framme i Trosa och åkte ner till Hamnen och parkerade. Tempen låg på 24-26 grader så visst var det lite svettigt med mckläderna. Framför allt med jackan. Vi satte oss i skuggan och tog vår fikarast. Några korpar kom fram och stirrade på oss med deras lite läskiga ögon. Kaffe och smörgåsarna smakade mycket gott. Några nöjesbåtar var på väg ut från Trosa.

Vi gick uppåt Trosa och kikade lite. Lite bodar med kläder var öppna. Lockade med priser på 50% rabatt. Kollade inte ens vad det var med 50%. Kände att vi inte gick miste om något. Gick längs ån och tittade. Mycket färgprakt med rosor som klättrade långt upp på husen. Massor av bin som samlade nektar bland dom prunkande blommorna. Systematiskt, eller kanske slumpmässigt, gicks varje blomma igenom. Något annat bi kanske hade missat någon blomma. Dom fick dela blommorna med att antal humlor också. Full aktivitet.

Vi fortsatte uppåt. Nu började folket och turisterna vakna tydligen. Många spatserade fram längs med ån och fotograferade. Hundar som rastades. liv och rörelse. Vi kom fram till torget och köpte oss varsin glass och satte oss och pustade lite i skuggan av träden. Jackorna åkte av och så vi fick lite svalka utöver den som glassen gav. Mycket turister passerade. Engelska och Tyska kunde urskiljas som språk. En vandrare gick förbi med en redigt stor ryggsäck och med nyligen rakat hår då huvudsvålen var alldeles vit. Om han inte skyddar sig kommer han att se ut som en röd golfboll.

Glassen uppäten och vi hade svalnat lite så gav vi oss ut igen i solgasset. Vi gick ner mot ån igen. Sist vi var här så köpte vi två trisslotter nere vid tobakshandeln vid ån. Den gången fick nitlotter gånger 10 på båda två. Nu kunde det ju inte gå sämre tyckte vi. Vi gick ner men av tobakshandeln hade det blivit en liten butik med inrednings prylar. Många fina saker fanns det. Vid sådana tillfällen är det perfekt med hoj.Stannade på bron och fotade ån. Riktigt fint är det där.

Vi gick sakta tillbaka ner mot hamnen igen där vi parerat hojen. Satte oss längs med ån och iakttog dom passerande. Rätt kul faktiskt. En båt gled sakta fram på ån uppströms. Det var dags igen att börja rulla hemåt. Vi gick sakta ner mot våran hoj igen.

Vi satte oss en sista gång när vi var framme. Såg dessa fina exemplar av hojar. Några fler som var ute på ett Adventure. Vi gick vidare till hojen. När vi ändå var här så tog vi en sväng ut till Trosa havsbad. Otroligt mycket bilar på parkeringen. Det var även en camping där. Vi var aldrig ner till badet utan vände och riktade framhjulet hemåt igen. Vi tog samma väg som ner. Över Skanssundet alltså. Hunger började smyga på oss så Eldtomta låg ju rätt bra till. Vi svängde in där och tog varsin bikermacka (räkmacka för den oinvigde).

Det blev en mycket fin och trevlig dag med ett avbrott från vardagens vedermödor.

Ha de!





Förbifart Tomtebovägen

30 06 2019

Hoj Hoj,

Så var den till slut klar. Förbifart Tomtebovägen och genast blev det att Adventure. Häng med vetja 😀

På Gräsö, norr om Öregrund, var det en liten utställning om Rysshärjningarna 1719 . Lät lite intressant tyckte jag så dit skulle vi åka. Den här gången blev det en tur utan kokkaffe och Skogaholm. Det fungerar men är inte riktigt rätt. Redan vid grindstolparna på väg ut sa damen i Monicas hjälm – ”Battery Low”. Missat att ladda den tydligen. Min var redan laddad, men vet inte när jag gjorde det. Konstigt att jag inte laddade båda tänkte jag. Ja det fick bli en tur i tystnad. Tråkigt när man är van att kunna prata med varandra.

Svängde in på macken värd namnet för att fylla upp tanken. OK Q8 i Rimbo. En bensinmack som har delar till fordon. Just det fordon. Inte bara bilar som inte ens många bensinmackar har nu för tiden. Här kan du till exempel köpa batteri till hojen, alla möjliga sorters tändstift, däck och släng till cykel, verktyg och mycket mycket mer. Behöver jag säga mer?

Fulltankad hoj så gled vi ut på Rv 280 mot Hallstavik. Den övergår sedan till Rv 76 vid Sonövägens anslutning. En skapligt fin väg. Stor men ändå lite kurvig. Lite Anita Ekberg alltså. Vi hade ju gjort Förbifart Tomtebovägen klar på förmiddagen, så  vi kom ju inte iväg så tidigt, men det skulle pågå till 16:00 såg jag på FB. Vi rullade på i skaplig takt., men absolut inte över gällande hastighet 🙂

En bensträckare vid Hargs Kyrka. Där träffade vi en herre som var ute och gick med sin fyrfota vän. Då måste man ju bara rufsa runt lite på hunden och så blev det. En hund som vanligtvis inte var så intresserad av andra, men som vanligt så är inte vi som andra. Jag satte mig bara ner som vanligt utan att ge hunden någon uppmärksamhet alls. Hunden får alltid bestämma om den vill komma fram. Han kom fram direkt och nosade lite på mig och jag blev som vanligt godkänd. Efter en liten stunds pratande och klappande så fick vi rulla vidare för att komma fram i tid.

Förr kunde man säga att man hissade trottlarna när man drog iväg, men det går ju inte nu med insprutningsmotorer, men ni förstår säkert vad jag menar. Ut på 76:an igen alltså och vi fortsatte norr ut. Passerade Norrskedika där det är ett baklucke loppis varje lördag nu på sommaren. Enormt många bakluckor skulle jag vilja säga. Var på väg att svänga in, men Monica sa att vi inte hade tid nu utan kunde komma tillbaka med bil en lördag. Kände en rysning längs med ryggraden av bara tanken. Jag menar med en hoj har man ju rätt begränsat med utrymme för ”loppis fynd”, medans däremot en bil kan ju svälja en hel del även om Fabbe inte är så stor.

Vi rullade på i oförminskad fart mot Öregrund. Strax efter Norrskedika ligger ju faktiskt Öregrund så vi var där där fort. Vi rullade på ner mot färjan och på väg ner ser vi Patrik Samuelsson med ett gäng hojar. Skickar på en tut och vinkar glatt. Dom kände igen mig. Sista bilen var på väg att rulla på färjan så vi kom på efter den. Annars är ju inte färjeköer ett problem för oss med hoj. Vi har ju en dedikerad plats längst fram. Lite stående första parkett på nåt sätt. Färjan var full och det var insatt extra turer denna lördag. Vi rullade av färjan och det var enorma köer som skulle på färjan från Gräsö. Jag hade läst att vid Gräsö Skola skulle utställningen vara, så vi letade oss dit. Nu var det bara så att vi kom dit ungefär 14:05 och utställningen pågick till klockan 14:00 och inte som jag läst 16:00. Vi blev istället hänvisade till Gräsö Gård.

Sagt och gjort. På hojen igen och rullade typ tvärs över gatan en liten bit. Där fanns även Gräsö Vandrarhem. Såg lite, om inte mycket, öde ut. Några bilar stod visserligen på parkeringen men inte något som visade att det skulle vara nån utställning om rysshärjningarna. Vi knallade ner till vandrarhemmet och kollade om det var något där, men inte då. Däremot såg jag att inte någon av dom boendes där morsa var där för köket såg ut som en bomb. Tänk att vuxna människor inte kan hålla rent efter sig. Inte så kul för nästa gäst att komma till detta.

Vi gick ut igen och hittade en liten bod med en inbjudande öppen dörr. Där är det nog tänkte vi, men även där gick vi på en nit. Det fanns däremot ett ”skåp” med luckor och bakom dessa luckor fanns det information om hur det var på Gräsö för många år sedan. Många båtar hade förlist där med sin last som skulle bland annat till England. Många besättningsmän fick sätta livet till på dom båtar som förlist i hårda vinterstormar. Bakom en lucka fanns det även information om rysshärjningarna år 1719. Alltså 300 år sedan. Dessa härjningar pågick från Gävlebukten ända ner till Norrköping. De ryska aktiviteterna längs kusten ingick i tsar Peters plan att försöka pressa Sverige i de pågående fredsförhandlingarna för att få ett slut på Stora nordiska kriget. Det var under denna härjning som större delen av Norrtälje sattes i brand.

Tsar Peter hade gett order om att bränna ner allt utom kyrkor. Han hade även gett order om att inte plundra eller förarga befolkningen. En ekvation som jag har mycket svårt att förstå. Vi eldar upp er gård, men bli inte arga på oss. Det var fiskare ute till havs som först såg dom ryska fartygen närma sig så fiskarna vände om och varnade befolkningen som tog med sig det dom kunde i knyten och lämnade hem och gårdar. Det berättades inte om att några blev mördade i samband med denna härjning, men det har jag svårt att inte tro. Det var en intressant historia lektion vi fick genom alla luckorna i alla fall. Ett smart system med en vev man fick veva på, en generator som laddade el, så att berättarrösten kom igång.

Det regnade lätt medans vi åkte över med färjan till Gräsö, men det hade nu slutat och himlen fick sin välbekant blå färg igen. Bilkön till färjan var jätte lång, och påsläpp hade redan börjat så vi fick sälla oss till övriga. Det rullade på bra i dubbla led ner mot färjan. Vi kom med även denna gång bland bilarna. Ett stopp i vackra Öregrund fick det i alla fall bli. En fika på Konditori Wilma som ligger mittemot kyrkan rekommenderas om ni är där. En leverpastej macka och ett russinberg för min del. Monica är ingen älskare av russin så hon tog en negerboll. Jag vet, men så har dom hetat i alla år och jag fortsätter med det utan att för den skull sätta något värde i namnet.

Tog en promenad med kameran ner mot vattnet och fotade lite och pratade lite med folk, förstås. Kan inte låta bli liksom. Träffade ett par med husbil som kom från Enköping. Dom hade ställt upp husbilen för några nätter. Tog ett kort med några damers mobil så dom fick ett minne då hon var där med sin väninna. Älskar verkligen det här. Träffa folk. Lyssna vart dom kommer ifrån och vart dom är på väg. Jag skulle kunna tänka mig att åka runt som turist och recensera städer, utbudet och livet i nutid och dåtid. Inte något som man kan läsa i dom broschyrer som finns om orten på turisbyråerna, utan träffa människorna i den och låta dom berätta.

Klockan gick som vanligt när vi är ute så vi fick tänka på refrängen och dra oss hemåt igen. Nu blev det inte 76:an hela vägen utan lite mindre parallella vägar kan man väl uttrycka det.

Nu har solen gått upp och jag kryper ner några timmar till nästa ”pass”.

Ha de!





En ny bekantskap

18 06 2019

Hoj Hoj,

Ja vilken helg det blev. Vädret kunde inte bli bättre. Passade på att ta en tur med hojen ut till Singö brygga för att titta på en båttävling som skulle vända där för att gå mot Gräddö igen. Jennifer, barnen och Dennis var med i bil bakom oss.

Fika och smörgåsar var förstås med och Jennifer hade gräddat pannkakor. Det stod inte på förrän båtarna började synas i fjärran. Dom närmade sig fort och vände vid en boj för att gå söderut igen. Det såg inte ut som en rofylld båttur då dom studsade ideligen på dom små vågor som bildats. Men allt har sin tjusning ändå. Sport skall drivas med bensin eller etanol. Det är mitt motto.

Träffade några hojkillar från Rimbo. Det finns en hel del hojar i lilla Rimbo, men ändå ser man knappt några. Så är det. Funderat på att samla ihop några till en grupp, men jag har inte tid nu med fotografering och annat att styra med.

Det var härligt att sitta där och fota båtarna som svepte förbi. Ett och annat familjefoto blev det ju förstås också. Känner lite att jag skulle vilja börja med porträtt fotografering. Intressant att fånga uttrycken, skuggorna. Det gäller bara att få en ”modell” som känner sig bekväm med kameran och mig förstås. Innan detta samspel fungerar blir det inga bra kort. Därför blir kort tagna utan att personen vet om det dom bästa och naturligast. Därför är barn lite lättare att få naturliga på kort.

Lägger in tre kort som exempel. Naturliga och inne i sina tankar och funderingar. Det allra bästa är ju förstås med ögonkontakt som det på Nellie. Det är det man strävar efter. Sen kan även sådana som man inte har ögonkontakten vara fina på sitt sätt. Som det på Hugo till exempel. Inne i sin egen värld och tittar nyfiket på det som döljer sig i havet.

Eller som denna på Nellie som sitter och undersöker en blomma i gräset. Ingen ögonkontakt, men det behövs inte på detta kort. Det skulle nästan ta bort det fina i kortet.

Intressant att höra kritiker som bedömer andras kort. Givetvis finns det alltid något som man själv ser om någon annans bild, men vadå? Är fotografen nöjd så är det väl bra. En del gillar kraftiga bilder och skarpa färger. Låt dom göra det, men jag föredrar ett mer naturligt utseende på korten. Jag försöker att så lite som möjligt redigera bilden i efterhand. Lite exponering upp eller ner och lite kontrast + eller – är det jag brukar göra. Inga stora förändringar.

Vi åkte sedan upp till Grisslehamn och åt lite lunch. Rökt böckling, lax, tunnbröd, skagenröra och tonfiskröra. Mycket gott. Så enkelt, men så mysigt. Inget fancy pancy som oftast blir fel och inte passar oss. Nä enkelt ska det vara. Då blir det som bäst. Lite äkta kaffe blev det förstås till. Efter lite spännande upplevelse så vände vi hemåt igen. Allt går att lösa konstaterade vi.

Vi hade tänkt avsluta dagen med grillning, men det drog ut lite på tiden så det fick bli en pizza i stället. Jag var rätt så mätt så ung som man är så tog jag en barn pizza. Det blev till och med över av den. Vi styrde sedan hemåt. Vi behövde handla lite så vi tog bilen ner till ICA. När vi handlat färdigt stod det en kille där med en Yamaha Virago 1100. Kunde givetvis inte motstå att gå fram och prata lite med honom. Han kom från Göteborg och hette Marcus Slobo. Han hade varit uppe i Gräddö för att träffa polare. Vi frågade om han ville hänga med hem på fika och han bangade inte för det. Sagt och gjort vi körde hem och kaffepannan sattes på.

Vi snackade om allt möjligt under fikat. Mycket hoj förstås. Tiden gick och det var dags för oss att äta middag, så jag frågade om han ville vara kvar och äta och blev det sent så fanns det sovplats också. Han nappade på båda förslagen. Det var ett mycket trevlig bekantskap. Vi kom fram till att han var född på samma dag och år som våran Tommy. Vilket sammanträffande. Det var inte slut där. Vad tiden gick i livet skull han skaffa 4 barn. Alla skulle få lite fornnordiska namn och blev det fjärde barnet en pojke skulle han heta….. Ni kan aldrig gissa. Jo han skulle få heta Runar !!!

Det kändes nästan som om man hade semester när man satt där och sippade på ett eller två glas vin. Ville liksom inte gå och lägga mig, men dagen närmade sig och det var bara att kapitulera och göra sig beredd att böja sig inför oket som åkte på i gryningen.

Det blev en helt underbar helg att lagra i minnesbanken.

Ha de!

 

 

 





En tunnbrödsrulle, tack.

12 06 2019

Hoj Hoj,

Ett litet frö såddes då Palle skrev att i Linköping finns det lite annorlunda tunnbrödsrullar. Linköping är ju inom räckhåll.

Kaffe kokades och hälldes på termos. Ägg stektes. Mackor breddes. Om ni undrar vilken sorts bröd så blev det givetvis Skogaholm – en Svensk klassiker. Dom har börjat med lite Fancy Pancy bröd också men det går fetbort. Nä klassisk ska det vara. Allt packades. Kamera, Fikakorg och varsin extra tröja. Inget som behövdes i starten då det var 20 grader varmt, men man vet inte mot sena kvällen. Regnjackorna låg redan i väskorna.

Vi rullade ut genom grindstolparna strax efter 9. Det var ju en bit att åka. 29 mil som vi tänkte avverka  snabbaste och därmed tråkigaste sätt. Vi skulle möta upp Palle och Kerstin i Linköping så vi ville komma dit i skaplig tid så vi kunde umgås lite. Genom stora människobyn och ut på E4:an. Snacka om tråkigt. Vi rullade på hela vägen ner till Saltå. Där slog hungern och kaffesuget in. Så gott det var. Skogaholm, stekt ägg med kaviar och äkta kaffe.

Det var en blåsig dag, som ni ser på frisyren. Rätt molnigt och i horisonten söderut blev molnen mörkare och mörkare. Kunde bara sluta på ett sätt. Vi rullade på i full fart igen för att göra plågan så kort som möjligt, om ni förstår vad jag menar. Snart kom vi ner till Norrköping och där hade det regnat rejält. Lite fanns ännu kvar i molnen så vi stannade och tog på oss regnkläderna. Nu var inte regnbyxorna med vilket hade varit bra. Som vanligt så slutade det så fort vi fick på oss regnjackorna och det gjorde inte ett dugg.

Efter Norrköping så var det inte långt kvar. Vi rullade in i Linköping. GPS.n visade oss vägen. I alla fall nästan. När vi var framme visade den in oss till höger där det nu troligen hade varit en väg en gång, men nu var det bara byggplank. Tog nästa höger och parkerade hojen för att gå tillbaka till dit vi inte kom in. Palle ringde och frågade vart vi var och jag hade ju järnkoll. Vi var i Linköping. Gick mot den plats som GPS.n hade visat och då såg jag Palle stå och vinka. Dom hade sett oss glida förbi och gatuköket låg på vänster sida strax efter rondellen.

Nu skulle det smaka riktigt gott med en tunnbrödsrulle. Ja det fanns lite annat att välja på en traditionell korv. Jag tog en men grillspett. Spettet var borta men köttet var kvar. Ja det var helt okej. Jag som är lite, rätt mycket faktiskt, glad i kryddor tyckte kanske att det var lite lamt så här i efterhand. Det gick även att få med rostbiff eller hamburgare i. Får kanske pröva dom andra nästa gång :-). En sak är då säker att det inte blir tråkväg ner.

Vi fick tänka på hemfärden igen. et var mycket kul att träffa Palle och Kerstin igen. Saknade förstås våra fyrbenta kompisar. Nu skulle det bli allt annat än tråkvägen. Tog en sväng i Linköping. Rullade in på Hamngatan är sprängningen hade skett några dagar innan. Vägen var avspärrad vid huset och poliser gick fortfarande runt på platsen. En traditionell sväng ner till tågstationen. Insåg då att vi varit där flera gånger. Nu knappade jag in Motala på GPS¨n och undvek motorvägar. Mot Vreta Kloster och sedan ut på 34:an mot Motala. Väl framme i Motala insåg vi rätt snart att Vättern Runt pågick. Folk överallt och cyklar vart man än såg. En del såg riktigt slitna ut. Kan det vara nyttigt? Tvivlar. Motion är nog bra, men att ta ut sig som några av dessa kan inte vara bra.

Den ena regnskuren efter den andra kom med jämna mellanrum. Där emellan var det sol. Vi tog norrut på väg 50. Strax efter rondellen när vi rullat ner på påfarten såg vi att det var en olycka framför oss och allt stod stilla. För långt ner för att vända så det var bara att chilla. Det regnade i alla fall inte nu. Vi stod kanske i bara 15 minuter innan det började rulla igen. Dragkedjeprincipen fungerade fint. En rätt skapligt demolerad bil stod i högerfilen. Snart steg hastigheten igen och det rullade på bra. Vid Nykyrka svängde vi av mor Godegård. En märklig syn då vi kom på vägen och vägen kantades av gamla kåkar som om tiden stått stilla några hundra år. Tydligen en bruksmiljö en gång i tiden.

Strax kom vi till glassarnas mecka. Hjortkvarn. Har ni inte varit där och smaka på Go´Glass så tycker jag ni ska göra det. Helt klart värt att stanna och njuta av deras hantverksmässigt tillverkat gelato. Mycket god glass som går att få i alla tänkbara smaker. Glass menyer med färdiga blandningar om man får svårt att komponera en egen. Urvalet är mycket stor så det är inte lätt.

Nöjda fortsatte vi  upp mot Sköllersta. Vi rullade på mot Enköping. Där tankade jag hojen. Hae kört 11 mil sedan full tank och tankade inte innan vi åkte söderut. Så otroligt bra med stor tank. Nu hade vi säkert kört runt 50 mil. Traditionellt bensträckarstopp vid tågstationen inna vi rullade på hemåt. Vi rundade grindstolparna igen runt 22:45. 63 mil blev det för att ta en tunnbrödsrulle.

Ha de!

 

 

 

 

 





Våfflan premiären

5 06 2019

Hoj Hoj,

Ja vad är en sommar utan några turer till Våfflan i Sigtuna? Inte mycket. Liksom en grej man bara måste göra. Så det var väl bara att sätta sig på hojen och ta den till gruvan.

Danne och Kattis väntade utanför gruvan när jag kom. Stockholm i rusningstid är något man helst av allt vill slippa, men har man tagit hojen in så måste den ju ut därifrån också. Så är det bara. Jag hade en tur i min GPS om hur vi skulle på bästa möjliga sett ta oss ut från betong och glasfasader. Nu verkade det som fler hade kört en copy paste på den turen. Jösses va bilar det var och som grädde på moset så är filer avstängda så två filer ska trängas ihop till en. Vi rullade tappert på och egentligen så ska det rulla på bra på dessa vägar. Tog dom en tisdag för två veckor sedan då Rickard och jag åkte till Ulva Kvarn.

Det tog oss 1 timma och 15 minuter att ta oss från Vasagatan till Donken i Upplands Väsby. Jag brukar köra hem på 55 minuter och då är det 5,5 mil. Nu är jag ju väldigt allergisk, får nästan hjärtklappning, av motorvägar. Fast i denna tidpunkt ser det lika illa ut där så varför belasta lilla hjärtat i onödan?

Till slut så lyckades vi i alla fall komma till Donken i Upplands Väsby. Där satt Ulf, Björn och Annika och väntade.Men som ni vet. Den som väntar på något gott….
Det var inget att fundera på utan vi körde vidare mot Sigtuna. Jag tänkte skriva direkt, men Ulf tog oss dit på verkligen fina vägar till Sigtuna. Det blev mot Torsåker och vidare på små smala asfalterade vägar mot Märsta. Kände igen några av dom i alla fall då det är väger vi brukar ta dit hemifrån. Riktigt fina vägar.

Så skönt att efter gruvan att ta en hojtur och blåsa ur huvudet med andra tankar. Bara glida runt och följa med i kurvorna. Njuta av landskapet. Känna dofterna. Sen dom knallgula rapsfälten som nästan bländas i kontrast mot det gröna skogarna och för dagen det blå himlen. Framför sig har man bästa hojkompisar. Nu är det gott å leva. Skallen kopplar av från vardagen, men ändå är man koncentrerad på det man gör. Det fungerar inte annars. Man vet aldrig vad som väntar bakom nästa krök. Ibland så skarpa att man tror man kan komma ifatt sig själv som i ett parallellt universum.

Vi rullade till slut in i Sigtuna och i korsningen ner mot Våfflan kommer en Winge glidande. Vilka var det om inte Rune och Camilla. Vilken tajming. Två till anslöt sig till Våfflan. Vi parkerade hojarna och drog oss mot maten. Några hojar var där men inte så många som jag hade trott det skulle vara. Vi kom fram direkt och kunde beställa. Jag såg förstås att det fanns tunnbrödsrulle och beställde en sådan. Fick frågan om jag skulle ha dagens tunnbrödsrulle och jag tänkte att inte ville jag ha gårdagens, men kunde hålla tand för tunga. Ingen aning om vad den skulle innehålla, men vad kan gå fel med en tunnbrödsrulle. Annika tog en våffla med skagenröra. Ovanlig kombination. När den kom ut skulle jag hellre kallat den skagenröra med våffla. Det var ett redigt lass med skagenröra.

Åter till dagens tunnbrödsrulle. Det var ingen överraskning. Som en vanlig, men jag måste ge kred för moset. Ni vet mig och uttrycket äkta. Här var det äkta potatismos. Lite grovt som jag gillar. Smakade mycket gott. Jag tror alla var nöjda, mätta och belåtna då vi började tänka på hemfärden. Jag körde förstås över Arlanda hem och blev givetvis tvungen att göra ett stopp  och fota några kärror som satte mark i solnedgången. Några kort blev det och sedan fortsatte jag hemåt.

Ha de!








%d bloggare gillar detta: