Ett uppvaknande

15 09 2022

Jag var ut igår och fotograferade , för ovanlighetens skull 🙂
Jag blev lite nyfiken på det här med auto iso. Jag ställde om kameran att använda auto iso med ett max iso på 12800. Nikon Z6 klarar av dessa höga iso utan att få påtagligt brus i bilden. Det lilla som blir går mycket fint att åtgärda i ADOBE Camera RAW. Auto iso har verkligen en potential vid fotografering av djur.

Djur har ju en vana för att ändra position och det väldigt snabbt. Från en mörk skog och flyga ut på ett ljust fält. Jag har hitintills kört en mellanvariant av inställningarna för iso och slutartid. Problemet har ju varit att ibland måste man gå upp i slutartid till 1/1250 del för att ”frysa” en fågel i flykt eller överhuvud taget något som rör sig snabbt. Då jag ibland kört med bländarförval, så har jag fått ändra ISO manuellt för att få en tid slutartid som är acceptabel och för det behöver jag två fingrar för att ändra det. Nu kan jag ändra slutartiden med bara tummen och ISO anpassar sig.

Det här fungerar ju på djur eller objekt som rör sig snabbt. Vill man få lite mystik och annan känsla så är det ju manuellt som gäller där jag själv bestämmer helt hur ljus/mörk bilden ska vara och vilket ISO jag har för att få suddig bakgrund eller skarp hela vägen. Det är det här experimenterande som är så kul. Sen har vi hur man fotar med en blixt och med flera blixtar.
Ha de!





”Gamla” foton

9 09 2022

Sitter och letar efter ett foto i Lightroom. Ser massor av bilder från våra semesterturer i norra Sverige. Suger till i semestertarmen. Såg på FB att trä björnen i Sveg slipper sitt hakstöd efter en restauration. Den har vi passerat åtskilliga gånger på våra resor upp i landet.

På väg från Manna Minne i Nordingrå fick vi pyspunka på bakdäcket. Fick varning för lågt lufttryck och fyllde på med kompressorn. Tog oss till vandrarhemmet i Härnösand. Ringde Euromaster i Härnösand och frågan om möjlighet att komma och laga. Ville laga lite mer säkrare än den medhavda lagningen. Han var själv och hade en hel del som låg på, men det var inga problem att komma ändå. Så är det i den norra delen av Sverige. Allt går att fixa. Däcket var förstås helt platt när vi kom ut och innan vi lastade på packningen igen så pumpade jag upp med kompressorn. Monica slog sig ner och läste och då dyker det upp en bil som kör alldeles emot henne. Hon funderar va i helvete, men ser sen att det är Per Pahlen som var i faggorna och sett vart jag skulle på FB. Honom har vi träffat på på dom mest oförutsägbara platser då vi varit ute på semestern.

Vi har för vana att tagit in på Vandrarhemmet i Boden. Vid järnvägsstationen finns en hamburgerrestaurang. Mycket fint inredd med 50-60 tals stuk. När vi satt där och åt kom ägaren fram med ett gäng med mynt. Han tyckte jag såg lämplig ut som diskjockey. Där fanns dom. Elvis Presley, Little Richard, Jerry Lee Lewis och Chubby Checker. Snart strömmade Let´s Twist Again och Hound Dog ut bland många fler genom högtalarna.

En resa som jag absolut ville göra innan jag la näsan i vädret var en tur till Vemork och Rjukan i Norge. Jag hade föredrag i skolan om Norska motståndsrörelsen. Operation Gunnerside ledd av Joachim Rönneberg gjorde en enorm bragd genom att spränga tungvatten förrådet i Norsk Hydros anläggning. Att ta sig ner i dalen i Rjukan och upp till anläggningen vintertid var en enorm strapats. Dessutom osedda av tyskarnas vaktposter. Truppen hade en norsk arbetare på insidan som skulle lämna en dörr olåst den natten då attentatet skulle ske. Just den dagen blev han sjuk och var inte vid anläggningen och kunde låsa upp dörren. När truppen väl smugit sig fram till dörren så upptäckte dom ju att den var låst. Allt höll på gå åt pipan, men Joachim letade upp en trumma att krypa in i anläggningen. Väl inne tog dom sig till tungvattenkällaren där vattnet förvarades. En norsk arbetare var i källaren. Stubinen tändes och på väg ut så den norska arbetaren att han tappat sina glasögon. Joachim vände in igen och letade rätt på dom och sen var det bråttom ut. Inte ett enda liv gick till spillo i denna operation. Tyskarna var intresserade av tungvattnet för att göra atombomber. På bilden är det en rekonstruktion av dessa behållare med tungvatten där sprängämnena placerades.

STF Vandrarhem i Leksand var det första vandrarhemmet i Sverige. Där kunde man få sova på höskullen för 10 öre per natt. Numera inte ett STF vandrarhem längre. Lite synd att Erik slutade och sålde av det. Erik ringde mig och frågade när vi skulle komma. Hela ”staben” kom ut och hälsade os välkomna. Det kändes som att komma hem varje gång. Små härbren och rum i hus. Så mysigt.

Flatruet är förstås en given sväng emellanåt då man far uppåt. Över Flatruet går Flatruetvägen, Sveriges högst belägna landsväg. Den måste man ju köra på, minst en gång innan man lägger av. Firade Monicas födelsedag där en gång. Det fanns tyvärr ingen prinsessbakelse så det fick bli varsin mazarin. Om vi hade äkta kaffe till behöver ni inte ens fundera på 🙂

En annan given väg är ju Vildmarksvägen över Stekenjokk. Många fina vattenfall längs vägen. Så underbart att bara sitta där och förundras över utsikten. Vilka vyer åt alla håll. Tänk om vi i framtiden kunde åka upp med husbil och bara vara där ett tag. Det skulle vara en dröm för oss.

Vägsträckan över Stekenjokk är stängd mellan den 16 Oktober och öppnar igen den 6 Juni. Man kan förstå att den är stängd när man ser denna bild som jag tog 2 dagar efter att vägen öppnats för säsongen.. När snöröjningen började var det 7 meter snö.

På väg ner från Stekenjokk platån mot Saxnäs passerar man Klimpfjäll. Mycket fin utsikt från vägen.

Ett foto från att man passerar Polcirkeln är väl ett måste i allas fotoalbum.

En annan plats man bara måste sätta en bock för är ju Nordkap. Vi hade en fantastisk tur med vädret. Inte en enda dimbank åt något håll. Vägen dit var en trevlig slingrande tur, fast väldigt lång. I Norge kan man inte räkna mil utan där räknar man timmar tills man når målet.

Vi skulle sova över i Tännäs och som vanligt då vi är ute och åker så stannar vi ju lite här och var. Vi kom från Sveg och det började närma sig middagstid. Vi såg några ”korvmackar” på vägen, men vi tänkte vi äter när vi kommer fram. Väl framme insåg vi att det hade nog varit bra att äta något på vägen. Vi batalade boendet i receptionen till hotellet och deras restaurang var stängd och vi frågade vart man kunde äta någonstans. Det fanns bara restaurangen men han sa att dom hade några gäster som skulle komma senare som hade beställt mat och kunde vi äta samma rätt var det ok för oss att komma. Vi nappade på det och det var riktigt gott. Tyvärr glömt nu vad det var. Beställde in en lokal parkeringsöl till maten, men den var ingen höjdare. Bilden visar inte hotellet, men väl den stuga som vi bodde i. Vi undvek att gå ut genom altandörren 🙂

Efter en mardrömmslik väg, kanske synd att kalla den väg, kom vi i alla fall ut i närheten av en damm. Den så kallade vägen var väl egentligen inte till för trafik om jag säger som så. Två spår med mycket grovt singel. Det vänstra spåret var stenarna om möjligt ännu grövre. Det högra spåret kantades av ett stup på några meter. Spårvalet fick bli det högra. Full packning och skjuts därtill gjorde turen spännande. Hojen ville åka lite hit och dit.

Ja då fastnade jag här ett par timmar. Flera minnen än dessa passerade. Har ni inte åkt norröver så tycker jag ni ska göra det. Som jag brukar säga Sverige är fantastiskt och alldeles utanför dörren.

Ha de!





50 år

8 09 2022

Ja inte jag alltså, men det var 50 år sedan jag tog körkort för MC.

Den 8 September 1972 klarade jag uppkörningen för MC kort och inledde hojåkandet. En röd Honda 125 K5. Då var det hoj sommar som vinter. Inga dubbdäck. Skyddsutrustningen bestod av hjälm. För övrigt var det skinnjacka, som jag har kvar än idag, jeansbyxor och faktiskt lite grövre skor. Handskar på vintern. Endast en praktvurpa, som jag kommer ihåg, på väg till jobbet runt 05:30 en morgon. Kommer ner mot väg 280 i Rimbo från Ekebyvögen. Lite nedförslut och glans is. Växlar ner släpper kopplingen försiktigt och bromsar lite gran. Bakhjulet låser sig och textilbroms var ett faktum. Håller i hojen och på något sätt verkar jag få den att glida med hjulen före mot den byggnad som är på andra sidan av väg 280. Stötdämparna tar upp stöten så det gick riktigt bra. Den tidiga morgonen gjorde också att ett fåtal bilar passerar på den vägen.

Nu poppade det upp en till. Ung och dum, får man väl kalla den. En svepande kurva med fri sikt på väg mot föräldrahemmet kunde man köra i max 80 km/h. Då var man precis ute i vägkanten vid utgången. En dag fick jag den briljanta idén att testa lite fortare. Mätaren stod på 90 då jag for rakt ut på den nyplöjda åkern och hade jag åkt av jäms med fårorna hade det nog gått bättre. Nu var det tvärs över och hojen stannande väl efter runt 60 meter, men jag ökade avståndet en bra bit till. Clip-on styret hade vikt sig för mina ben och det var nog räddningen för mig. Jag klarade mig bra men framgaffeln låg under motorn.

Jag spelade volleyboll på den tiden och efter en träning på vintern med 25 grader kallt tog jag förstås hojen och åkte hem 4 km utanför Rimbo. När jag skulle ta av mig hjälmen hade den fryst fast i det blöta håret, så jag fick gå runt med den inne ett tag innan jag kunde ta av den.

Ja det har blivit många och långa turer genom åren. Vi har varit i alla landskap utom Gotland. Sett otroligt mycket då vi tar det lugnt och bokar inget boende i förväg. Vill inte ha den pressen att vara vid ett visst ställe en viss tid. Nä har vi semester så har vi och tar dagen som den kommer. Många vandrarhem har vi prövat. Priserna när vi började var runt 300 kr för en natt. Nu är det helt andra priser. Tangerar faktiskt hotellens. Ett favoritställe var STF Leksand. STF´s första vandrarhem. Vi blev stamkunder så ägaren ringde mig och frågade när vi skulle komma. Starkt rabatterat pris. Nu har han tyvärr slutat och vi har inte prövat nya regimen. Sovit i tält väldigt många gånger. Tältat på campingar, men även naturcampat.

Ha de!





Varierade händelser

28 08 2022

Mina Adventure har varierat en hel del den sista tiden.

Den 24:e Augusti var vi upp till kyrkan för att lyssna på kammarmusik framförd av ARCODO. Marie Arnesdotter på cello, Ragnhild Dominique på flöjt och Helene Cocozza på piano. Stycken av kända kompositörer och Ragnhild hade en en komposition som dom genomförde. Riktigt fint var det.

Det blev en hojtur upp till Avesta också för att hämta hem Björgs BMW som var på Lundgrens Motor. Ett mystiskt fel med en panel där alla möjliga kontroll lampor lyste. Kördes med bil upp för att vara safe, men väl framme hittades inga fel bortsett från indikation på batterifel. Nytt batteri från Biltema, så det var nog bara därför som den indikerade fel. Indikerar säkert fel på alla andra batterier utom BMW´s egna 🙂

En snabb sväng ner till Söderköping fast med fel fordon. Vi skulle hämta hem Anita igen då hon varit nere hos sin syster och bror. Det var Söderköpings Gästabud under den helgen men vi skulle till flygdagarna i Uppsala på lördagen så det blev ett snabbt besök på byn. Vi hann i alla fall med att se Maseratis nya motorcykel innan vi åkte hem.

På lördagen åkte vi till Uppsala för att titta på flygdagarna på Upplands Flygflottilj F16. Uppskattningsvis, enligt Polisen, hade 190 000 andra kommit på det också, så vi satt i bilkö kanske 3 timmar. Några hade förstås mer bråttom än andra och låg i vänsterfil för att sedan tränga sig in. Enorma ängar med bilar så långt man såg. Vi var där förra gången det var i Uppsala, men då var det inte så här mycket folk. Nu glömdes det ju att man suttit i bilkö i 3 timmar när man hörde och såg en J35 Draken lyfta. Ett härligt ljud.

Här kommer den så fort som den får flyga över mark. EBK lyser fint och vittnar skapligt gaspådrag.

Finländska flygvapnet var där med en F18 Hornet. Dubbla jetmotorer med en enorm kraft.

En F18 Hornet som stiger rakt upp och skickar ut facklor som försvar mot värmesökande robotar. Efter detta en skarp höger sväng och dyker ner för att undkomma roboten som låser på någon av dom varma facklorna istället för flygplanets jetmotor.

En snygg formationsflygning med J39 Viggen. En så kallad ruta.

TEAM 50 med en mycket fin flyguppvisning i deras SAAB Safir plan.

Till och med fotografen fångades på ett foto. Simon tog kommandot för denna bild.

Summa summarum av dagen trots den enormt långa tiden i bilkön så var det en helkul dag och så kul att se flygplanen. Minns förr i tiden då en rote drog över vårt hus ut mot kusten för en övningen. Som gammal radarobservatör, så minns jag hur man följde plottarna på skärmen när svepet från radarn passerade.

Ha de!





Dagar blir till veckor

20 08 2022

Dagarna rullar på som aldrig förr tycker jag. Snart är Augusti slut också. Några dagar ändå kvar att kanske klämma in en hojtur på några dagar. Behöver ett nytt framdäck först kanske. Börjar bli lite slitet och mönstret börjar minska. Som vanligt så dyker det upp lite oväntade utgifter, så nytt däck är för tillfället lite ovisst. Varför kan det aldrig bli som man hade tänkt sig?

Det verkar vara för mycket begärt. Trots den härlig hojturen söderut och träff med bästa hojkompisar och sedan Öland så rycker det i tarmen att ta sig norrut. En konstig känsla jag har som drar mig norrut. Vet inte vad det är. Känns på något konstigt sätt som jag hör hemma där. Hur det nu kan vara så?

Dagarna har efter hojturen söderut bestått av lite fotograferande (ovanligt). Då värmen har näst intill vara bara för mycket, så har det inte blivit några promenader. För varmt för att trava iväg med kameran och även utan den, men gud förbjude. Kameran måste bara med. Vid ett fåtal tillfällen har inte kameran varit med och då har man förstås sett ”det där fotot”. Då tänker man förstås att aldrig mer får Nikon vänta hemma.

Jag var ut till Nifsta igen och fotade lite läckra bilar. Många återkommer gång på gång, men några nya brukar man ändå se. Som denna Chevrolet Impala Hardtop Coupé från 1959. Legendariska ”måsvingarna” som det inte går att ta miste på.

Interiören skäms inte den heller med mycket chrom och kupade mätare. Snyggt.

Sen fanns det förstås riktigt sport bilar även om jag tycker att dom äldre är finare och passar in lite bättre på en dylika träff. Som denna McLaren 720S. V8 biturbo på 720 hk. Kolfiberchassi med kompositkaross. 0-100 på 2,9 sek om man nu vill vara först till nästa rödljus. Keramiska skivbromsar som nästan tar upp hela fälgen.

Som lite kontrast var denna Ford Prefect från 1956 där också. 36 hk 0-100 km/h ointressant eller tids nog :).
Mellan 1949-53 kom den men inbyggda körriktningsvisare vilket många nyare fordon saknar idag :). I alla fall verkar det så. Ägarna kanske prioriterade 21 tums fälgar istället.

Nu ska jag bänka mig framför TV´n och se på Rally VM från Belgien. Det gäller att passa på när det är motorsport på TV.

Ha de!





Hojtur 2022

6 08 2022

Så kom vi då iväg på en hojtur som blev lite längre än planerat.

Man funderar på hur allt ska få plats på hojen när man plockar fram det som ska med, men på något sätt har vi lyckats varje gång. Det känns att hojen blir rejält lastad, men Adventure hojen slukar det mesta. Allt packat och klart så körde vi söderut mot Paul och Kerstin på Kila Gård. Alltid ett besök per år försöker vi få där på ”Kila Camping”. Vi kom iväg rätt sent på dagen så vi körde på tråkvägar ner denna gång för att komma fram så fort som möjligt. Fint väder hela vägen, fast kanske för fint med 27 graders värme och varmare skulle det bli. Inte så mycket trafik söderut en söndag, men mycket mötande trafik mot norr. En del kanske började leta sig hemåt igen efter semestern och vill kanske få några dagar hemma innan gruvorna kallar. Vi stannar till varje timma och dricker vatten. Viktigt att dricka när det är varmt.

Vi körde på utan stopp till Järna avfarten där vi brukar stanna för en kopp äkta kaffe. Nu tog vi ett stopp där för lite frukost på Burger King. Funkade men gillar egentligen inte dessa utan Sibylla ska det vara. Blev i alla fall mätta och det var ju syftet med stoppet. När jag skulle ut igen så stod det en bil framför mig mig utfarten på väg 57 till Järna. Det är lämna företräde så jag hakade på när den började rulla då det inte kom några bilar på närmare håll. Precis innan han ska gå ut i körbanan tvärnitar han och ska vänta på en bil som säkert är 200 meter bort. Inte så att det är en 110 väg så det tar ju ett tag innan den kommer fram. Jag han gira vänster och stannade vid sidan om för att se om det var någon bil jag inte sett, men så var det inte.

Efter den lilla incidenten så rullade det på utan problem. Lite kaos vid Söderköping på grund av broöppningar och rödljus inne i Söderköping. Jag glider in första vänster och kör igenom Söderköping på insidan så att säga och ut vid sista rödljuset vid OK/Q8. Rullar sakta men säkert genom hela Söderköping. Ut igen på E22. c:a 10 mil kvar innan Kila gård. Stannade till och fyllde på med lite vatten och vätskeersättning. Kände att det började kärva lite i vaden igen. Dags att köpa magnesium tabletter för krampen i vaden.

Vi rullade in på Kila Gård och blev hjärtligt mottagna av både tvåbenta och fyrbenta. Bonnie slogs sig ner vid mig som vanligt och lutade sig mot mig. Passar alltid på att smyga in i tältet och prova lite campingliv. en parkeringsöl satt fint efter den något varma resan ner. Fast bättre en regn som vi senare också fick pröva på. Vi kom ner rätt sent, fast kvällsmålet blev jättegott med några olika korvar och bröd. Klockan blev mycket och det var dags att krypa in i tältet.

Vaknade till tranornas trumpetande och en ny vacker dag hade börjat. Vi tog Palle´s bil ner till Dalhem och provianterade lite inför kvällen måltid med Paul och Kerstins vänner. det stod inte på förrän det blev kväll och Stellan, Karin och deras hundar Dan, Bill och Ture kom. Det blev en lyckad kväll med tokroligheter som vanligt. Timmarna gick och klockan han slå midnatt innan vi kröp in i tältet igen och ett visst lugn spred sig över Kila Gård.

Ture och Stellan

På våran madrass hade en söm gott sönder så det var en stor ”bulle” i mitten av den, så den var inte så skön längre. Googlade lite efter en ny och hittade en på Jysk i Västervik. Vid lunch ungefär tog vi en tur med hojen till Västervik för att skaffa en ny madrass. Den var något mindre men den var faktiskt bättre än den gamla. Det lilla i mindre storlek gjorde mycket i vikt och mycket lättare att få ner den i toppboxen. Det blev in liten ficka på c:a 2 dm på varje sida perfekt för att få ner hojkläderna, hjälmar och tankväskan. Vi bestämde också att vi skulle fortsätta ner till Öland, så klädförrådet vi hade med var lite för litet då detta inte var planen från början. Lager 157 med T-tröjor för 30 kronor och billiga underkläder blev lösningen. På eftermiddagen åkte vi till Stellan och Karina och fikade.

Ture
Bill

Nu fortsatte vi resan söderut till Kalmar och över på Ölandsbron. Full lastad hoj med skjuts och skaplig vind på Ölandsbron var lite spännande. Jag fick hålla emot och parera kastvindarna för att hålla mig i filen. Det gick bra i alla fall och jag höll mig på min kant. Vi körde direkt upp till Borgholm för att tälta. Var in till Borgholms Slott men det skulle stänga om 25 minuter så det var ingen idé att gå in och betala 200 kronor. I solnedgången så fick jag i alla fall en lite ett fint siluett foto på några besökare.

Vi checkade in på Kapelluddens camping i Borgholm. Normalt sett så betalar man per tält, men kan man suga i sig lite extra betalar man per person. 595 kronor gick en natts tältplats utan el på. Överpris tycker jag då duschvatten betalade du ändå extra för. Fick i alla fall lite fina foton på både solnedgång och soluppgång. Träffade en tysk kille som körde solo på en Suzuki V-Stom. satt långt in på kvällen och fortsatte på morgonen efter. Han hade bokat en natt till och skulle åka runt lite. innan han fortsatte mot Stockholm och sedan Oslo.

Solnedgång i vid Kapelludens Camping, Borgholm
Soluppgång vis Kapelluddens Camping, Borgholm

Fick några fina foton med en lite rolig historia. En äldre man kom puttrande med sin båt för att ta upp nätet som han lagt ut kvällen innan. Inte så mycket han fick upp men några fiskar var det. Fotade då han tog loss en plattfisk ur nätet och slängde den i båten. Tydligen hade han inte noterat den fågel som satt akterut på båten. Den var blixt snabbt ner och tog fisken och flög iväg. Det var inte den enda fisken han gick miste om.


Vi hoppade över fyren Långe Erik då det var lite långt för att se den. Däremot hade det varit kul att se Trolleken som ligger på Östra delen av Byxelkrok i Naturrum Trollskogen. Den lär ju finnas kvar så att säga. Vi körde söderut efter utcheckning Långe Jan var målet innan vi skulle resa vidare. Mycket folk och framför allt fågelskådare som var där. Vi hörde ett konstigt läte som vi misstänkte var sälar och det visade sig vara en koloni gråsälar.


På väg ner till Långe Jan stannade vi till för en kopp fika i Mörbylånga och Café Söderbönor. Måste säga att det var mycket goda ost/skinka mackor där. Något extra än mot vad man är van vid. Mycket färskt bröd.

Kom på att på Öland fanns det en mycket speciell plats med en dråplig historia. Sandby Borg som jag ville besöka.
Från Wikipedia:
”År 2014 hittades ett guldmynt från romarriket, en så kallad solidus, i ett stolphål i borgen. Forskarna tror att boende i borgen hade varit legoknektar i den romerska armén eftersom det var vanligt att betala dessa med denna typ av mynt. Detta, och att man hittills under de provgrävningar som skett har hittat ett tiotal skelett av uppenbarligen hastigt nedhuggna vuxna män och barn, stärker en teori om att borgen attackerades genom en snabbt utförd och välplanerad massaker, som tidfästs till omkring 480 efter Kristus. Skeletten återfinns liggande precis så som de föll när de höggs ned och kropparna har aldrig begravts. Att borgen varit tabubelagd bekräftas av en lokal tradition, som före fyndens återfinnande visste att berätta att ”det är något hemskt med Sandby borg” men man vet inte vad”
Det är nog den ända borgen som det inte visas någon vägledning till och vi hittade den inte. Skulle ligga vid Södra Sandby, men såg ingen direkt väg som kunde leda till den.

Vi körde mot Ölandsbron igen lite besviken på att inte hittat borgen. Bokade plats på Kaffetorpets Camping på Oknö. Lät som ett måste för oss kaffeälskare. Tältplats med el för att ladda telefonerna. Min mick i hjälmen hade lagt av så den behövde inte laddas. Några powerbakns fick också lite ström. 395 kronor för en natt med el och det var rätt ok. Fler som tyckte platsen var ok var dom c:a 350 000 mygg som fanns där.

Ett åskväder drog in under natten med buller och bång. Regnade rätt häftigt under ovädret, men så bra man sover i tältet med droppar som smattrar mot tältduken. Tältet är suveränt och har stått emot alla dom regnväder vi råkat ut för. Morgonen kom och vi åkte mot Oskarshamn för lite frukost och därefter tänkte vi köra till Västervik för att campa och sedan inåt landet igen.. Tänkte be dom köra igång Oskarshamn 1 och 2 igen, så Karlshamnsverket slipper förbruka cirka 70 ton olja per block i timmen vid fullast (330 MW).

På väg till Västervik öppnade sig himlen igen och tydligen fanns det en hel del vatten som inte kommit ner. Nu fick vi verkligen testade membranen i jackorna som inte varit så sköna vid 31 graders värme på Öland. Hör och häpna så höll det vattnet borta, men funderar fortfarande varför vatten släpps in en bit i kläderna. Vi tog aldrig någon sväng inåt landet utan fortsatte raka spåret hem.
Ha de!





Skultuna

18 07 2022

Så blev Skultuna turen äntligen av. 12 grader varmt då jag åkte till Norrtälje för att hämta upp Roger som övningskör med mig.

Klockan 07:55 klev jag upp i sadeln för att åka till Norrtälje. Fyllde upp tanken på ST1. Roger stod och väntade färdig att ge sig iväg. Först till OK och fylla på bensin och luft. I behov av båda. Sen tog vi Gamla Norrtäljevägen till Angarn där vi vek av mo Upplands Väsby för att möta gänget vid McDonalds.

Vi kom dit i god tid före starten och eftersom jag ledde turen så var som det ska vara. En efter en så rullade hojarna in. Först kom Annika på Prinsen. Prinsen som är inneboende hos mig 6 månader om året. Får lite kärlek under vinterns mörka period.

Snart var alla som anmält sig på plats och vi var redo för avfärd mot Skultuna. På utsatt 10:15

Mot Stäket där Rickard anslöt sig. Vi körde Gamla Enköpingsvägen mot Bro. Istället för att åka igenom bro lade jag turen på Ginnlögs väg som går i utkanten av Bro och kommer ut igen på Enköpingsvägen. Mycket smidigt och fint. Vid Bålsta lade jag rutten vid första rondellen ut på Kalmarleden och sedan Kraftleden för att undvika alla rödljus i Bålsta. Kan vara lite meckigt att hålla ihop en grupp då det ibland slår om till rött för en del av gruppen. Ännu en gång gick vi sedan på Enköpingsvägen igen mot vårt första bensträckarstopp som fick bli vid Övergrans Kyrka. Ungefär 1 timma från McDonalds i Upplands Väsby. Rätt lagom att ta ett stopp varje timma.

Efter det stoppet så började dom lite roligare vägarna. In på väg 582, Hjälsta-Eneby vägen. En riktigt fin väg med fin beläggning. Vi är ju nu i Uppsala län. Det kanske förklarar en del 🙂
En kort visit, 50 meter, på väg 55 och in på väg 566, Biskopskulla-Berg. Böljande fält så långt ögat når. Rapsen var inte utblommad så den lyste gult på fälten. Passerade Långtora och alldeles strax var vi framme vid nästa bensträckare. Sittfläsket började bli lite mört för några som inte fått så många mil ännu. Där blev det ett lite längre stopp. Många diskussioner med åtföljande skratt förstås. Vi var nu precis norr om Enköping.

I backen bakom parkeringen finns ett gravfält. En trappa leder upp, men själv har jag inte varit upp. Här brukar vi även ta ett gruppfoto och så skulle det ju bli även denna gång. Det första fotot blev aningen märkligt då jag inte han fram till gruppen utan kom in glidande från höger på kortet samtidigt som merparten av gruppen hade vänt sig om för att se min graciösa placering längst bak. Det blev ett riktigt skojigt kort.

Skam den som ger sig så det fick blir ett nytt och denna gång rundade jag inte gruppen utan landade framför gruppen istället. Det blev väl lite bättre, men absolut inte lika roligt 🙂

Det var dags att sitta upp igen och nästa stopp skulle bli Skultuna. Ut på Sparrsätravägen mot Skultuna. Vi korsade väg 70 som går mot Enköping. Efter åtskilliga kringelkrokar så var vi framme vid Skultuna. Här mötte Danne och Kattis upp som varit på konsert i Uppsala. Väldigt mycket folk och det är tur att Å-cafet byggt ut så alla får plats. En lång kö till kassan och det var till och med två kassor så det gick riktigt fort. Valet stod mellan räkmacka eller köttbullemacka. Jag valde köttbullemackan, men jag får nog säga att en var ganska så tafatt. Lite torra köttbullar faktiskt. Den absolut godaste köttbullemackan jag är var på Ofvandahls Hovkonditori i Uppsala. Saftiga köttbullar och bra smak på rödbetssalladen. Helt perfekt.

Efter mat och en koppa kaffe, doch ej äkta, var det dags att rulla hemåt igen på liknade vägar som vi kört upp på. Upp mot Sala och sedan mot Uppsala. Vid Norrby kyrka tog vi av mot Öja. Många orter passerade vi innan vi kom ut i Heby. Framme vid Morgongåva körde vi höger mot Nässelsta och Skattmansö. Därefetr kom vi till första stoppet på hemvägen. Ytterkvarn. Här samlade vi hop oss ännu en gång för en gruppbild. Inte lika kul som förra, men lite mer samlat.

Här passade jag på att ta en äkta kopp kaffe från termosen. En bit hönökaka med skagenost slank även ner. Turen fortsatte sedan ut igen mot Övergrans Kyrka. Vid Kulla-Hällmyraa blev det en liten sväng på en grusväg. Vet inte riktigt hur den slank in. En kille som stod och rensade lite sly blev rätt förvånad då 9 hojar kom glidandes på den lilla grusvägen med stundtals lite gräs i mitten. Det blev bara några hundra meter innan vi var ut på asfalten igen. Vi kom ut på Hållsta-Eneby vägen igen då ett gäng med sportbilar kom. Dom kom ut på enköpingsvägen och väntade in några som dom tappat och vi gled om. Vid Övergrans Kyrka var det hastighetskontroll och vi gled ju in lungt och sansat och sportbilarna blev ju lite hindrade av oss så dom höll ju automatiskt nere farten. Medans vi stod där så blev några in vinkade och fick sig en lite böter.

Härifrån var det sedan fria aktiviteter och var och en åkte åt sitt håll. Roger åkte ner till Shell i Bålsta och tankade och sedan tog vi via Skokloster och Knivsta vägen till Norrtälje.
För mig stannade turen på 44,5 mil.

Det blev en härlig dag med detta glada gäng som man lägger till minnenas arkiv.
Ha de!





Stockholms promenad

13 07 2022

Det var ett tag sedan sist som jag skrev något. Dagarna rullar på som aldrig förr. Den ena veckan efter den andra bara flyger förbi. Mycket fotografering har det förstås blivit. Häng med på Stockholms rundan 🙂

Igår träffades jag och Paul i Fruängen. Paul tog bilen dit och sedan åkte vi in till Slussen. Redan vid Centralen åkte kameran fram och första fotot togs på en väntande tågresenär.

Vi har tagit promenader förr i Stockholm tillsammans och denna gång tänkte vi gå runt Södermalm. Det skulle bli en fin dag, kanske lite i varmaste laget, men med jämna intag av vatten så gick det bra. Vi började med en liten frukost på Café Fåtöljen. Kaffe och en ostfralla med salami och brie. satt fint som frukost. Några som passerade fönstret var ju ett givet motiv.

Efter frukosten tog vi Götgatan söderut. Såg denna herre som tog igen sig vid ett av dom många caféer och barer som finns. Det syntes att det var semestertider för jösses så mycket folk det var i rörelse. Gatorna var fulla med folk som strosade omkring som vi kanske lite planlöst. En liten plan hade vi att röra oss runt Södermalm, men inte mer än så.

Vi gick förbi Medborgarplatsen och vek av vänster på Folkungagatan. Hittade några till som tog igen sig på ett café. Man behövde vila lite emellanåt och ta sig lite vatten. Tror det gick åt 2,5 liter vatten. Jag som dricker så dåligt med vatten, men fick mig känna på hur det var att få vätskebrist. Det var inte kul. Otrolig kramp i båda benen. Hinkade i mig vatten och lite salt. Till slut så hjälpte det, men fy fasen vad ont det gjorde. Kroppens sätt att säga nu får du fan skärpa dig.

Vi fortsatte Folkungagatan österut med sikte på Fjällgatan. Lite skön bebyggelse i början av Fjällgatan som fick bli ett foto att ta med. Rätt härligt att se när sådana byggnader står pall och får vara kvar. Vi såg riktiga skräckexempel på nybyggnationer. Fasader som såg ut som containrar i veckad plåt i en stadsmiljö med vackra äldre byggnader. Hur tänkte man där. Stack verkligen ut från övrig bebyggelse och då inte till det bättre.

Stora fartyg låg vid kajen och vi undrade lite över alla dessa, kanske uppemot 1000 passagerare, och hur dom skulle få rum i livbåtarna om det nu skulle behövas. Passagerarna såg ut att njuta en god middag och ett glas vin eller några öl på däcket i aktern.


Promenaden gick vidare till Vitabergsparken. Vi slog oss ner i skuggan vid denna paviljong för en paus och vätskekontroll. Kontrollen bestod bara av vatten så inge missförstånd uppstår 🙂
Det var skönt att sitta lite i skuggan och ta igen sig.

Vi gick vidare ner mot Norra Hammarbyhamnen och vid Kaj Plats 308 höll en skeppare på att snyggade till sin båt. Många båtar låg vid kajen. Vissa i större behöv av lite kärlek än andra. På en av båtarna hade en djungel av blommar tagit över. Något sa mig att denna lämnar inte sin kajplats.

Hammarbyslussen öppnades och en strid ström av både mindre och större flytetyg passerade.

Vi slog oss ner igen i skuggan vid Aimo Park. Thai Boat restaurangen med sin drake i fören.

Det var dags för lite mat så vi gled in på Honey Honey vid korsningen Östgötagatan och Folkungagatan. Det blev panerad fisk. Tänkt lite på det här med panerad fisk som finns på varje restaurang. Det säger ju egentligen ingenting annat än att den är panerad. Vad är det för fisk egentligen. Ibland står det faktiskt panerad rödspätta, men det är inte ofta. Man tänker aldrig på att fråga heller, men gott var det i alla fall.

Nu var siktet inställt på Mosebacketorg. Norrut alltså på Östgötagatan. Paul köpte varsin kopp kaffe och kanelbulle. Serverat i riktiga koppar och ett helt ok kaffe.
På torget står detta konstverk, Systrarna, av Nils Sjögren. Två unga kvinnor dränkte sig tillsammans i Hammarby Sjö. En ledtråd till orsaken var att: ”Det synes mellan dem ha existerat en svärmisk flickvänskap med något överspändt i sig”. Kvinnorna hade bundit sig samman med hattslöjor och fyllt resväskor med sten så att dom drogs ner i djupet i Hammarby Sjö. Omtalat i en artikel i DN den 20 November 1911.

Från Mosebacketorg gick promenaden över Slussbron. Även känd som Guldbron. Vid Stockholms ström hade Ostindiefararen Götheborg lagt till. Man kände tjärdoften lång väg. Vilket skepp alltså. En replik av den ostindiefarare med samma namn, som 1745 gick på grund och sjönk vid Hunnebådan i Göteborgs hamninlopp

Genom Kungsträdgården. En grön himmel täcker Jussi Björlings Allé.

Nu var det trångt på Hamngatan. Man fick kryssa sig fram då vissa ställt in GPS´n och det finns ingen omväg beräknad.

Så var vi framme vid Sergelstorg. Många måsar som cirkulerade och letade efter något ätbart. En slog sig ner och betraktade en herre som kanske kunde bjuda på något gott.

Så var denna Stockholms promenad över för denna gång. Paul tog tunnelbana tillbaka till Fruängen för att sedan ta bilen 3 timmar söderut. Jag åkte med tunnelbanan till Danderyds Sjukhus och sedan den Röde igen till Rimbo.
Det blev en promenad på 14,8 km i Stora Människobyn. Mycket trevligt som jag ser fram emot nästa gång Paul och jag kan göra om, fast i en annan stadsdel.





Midsommar

27 06 2022

Sommaren slog till med full kraft till midsommar. 29 grader varmt och är det än idag 3 dagar senare.

Det har inte blivit några promenader med kameran dom sista dagarna. För varmt att ge sig ut med kameran. För varmt även för att ta en sväng med hojen. Åker inte runt i t-tröja och kortbyxor. Jag har ramlat på gymnastiksals golvet och vet hur ont bara det gjorde. Det gånger 1000, då skinnet slits bort ner till benen i kroppen vill jag inte uppleva om olyckan är framme. Men folk gör som dom vill och dom får göra det för mig.

Jag och Nellie var trots den tryckande värmen upp till Tolvmansgården för Midsommarfirande. Alla flockades till dom få platser som erbjöd lite skugga i den gassande solen. Nu var det ändå inte så många som det var den sista April. Midsommar är väl en högtid som också tillbringas tillsammans med familj och vänner på hemmaplan. Förberedning av mat och dukning inför det stora taberaset. Midsommarstången eller Majstången som vissa säger. Majstången har inget att göra med månaden Maj utan kommer av maja som betyder klä. Alltså klä stången. Många hjälpte till i värmen att klä stången innan den restes. Sen tog ringdansen vid runt den. Många tappra tog sig an uppgiften och slöt upp i flera ringar runt den. Stefan Klaar tog mikrofonen och ledde sången iklädd folkdräkt dagen till ära. Jag stod i skuggan och bara att se dom fick mig att svettas.

Efter runt 30 minuters hoppande och skuttandes, så var ringdansen slut. Trots 29 grader varmt och fysisk aktivitet i 30 minuter gick några helt oberörda ut från ringen. Inte ens en endaste svettdroppe i pannan. I skuggan stod jag med blöt t-shirt och svettades. Det var dags att fylla på vätskereserven så jag och Nellie tog en Festis. En bägare med kallt vatten hade nog egentligen varit det som behövdes, men en Festis var ju bättre än inget alls.

Igår kväll runt 22:00 tog jag i alla fall kameran och gick ut. ”Bara” 25 grader varmt. Det blev ju ingen längre runda, utan bara ner till sjön och en liten bit längs med den. Lyckades i alla fall hitta en vy som jag fastnade för. I den motsatta riktningen mot där solen går ner såg jag denna. Ibland blir det bättra att vända sig helt om och titta.

Ha de!!





Övningskörning igen

19 06 2022

Ja då var man ute med en ny elev. Han har kört med andra också så han är inte helt ny bakom styret.

Jag åkte över till Roger strax för klockan 18. Med min typ av svängar tyckte jag Grisslehamn lät bra 🙂
Roger såg lite skeptisk ut och vi valde en annan väg. Vi tog svängen om Malsta. Redan från infarten från 76:an var det relativt nylagt oljegrus. Där bilarna hjulspår gått så var det bra, men emellan var det en sträng med löst grus på lite fastare beläggning. Det är värsta sorten. Gled lite när man kom in i strängen.

Så var det hela vägen ända ut till Lohäradsvägen. Vi tog av åt Rimbo och körde via Södertjäravägen ut mot Edsbrovägen. Den var mycket trevligare att köra. Bortsett från den stora gropen som jag lyckades träffa med framhjulet, så jag tror dämparna slog igenom. Inte bra. Skiftade till att visa däckstrycken för att se om trycket sjönk i framdäcket, men så var det inte som tur var.

Ut på Edsbrovägen och mot Rimbo. Knappt någon trafik alls. Inga hojar heller. Mötte några när jag åkte in till Norrtälje. Ut mot Rö och Gamla Norrtäljevägen in till Norrtälje igen. Nu kommer det att bli mer turer och vi ska upp till Grisslehamn någon gång 🙂

Ha de!








%d bloggare gillar detta: