Annonser

Mycket hojåka har det blivit.

25 04 2011

Hoj Hoj,

Jag måste skriva igen om det fantastiska påskväder vi haft. Helt underbart har det varit och en stor del av den har tillbringats på hojen :-). Synd bara att Monica jobbat hela helgen så hon har inte kunnat följa med 😦

Igår blev det två turer av det lite kortare slaget då vi var bjudna på middag hos svärmor. Vi lyckades ända pressa in två 10 mila 🙂

Första turen gick till Vaxholm. Åker alltid gamla Stockholmsvägen till Brottby och tar sen av mot Österåker. Fin slingrig väg mellan Brottby och Österåker. En kort bit på väg 276 och höger i rondellen mot Svinninge. Svinningevägen är en känd hojväg som också tyvärr skördat sina offer. Åkte den någon dag efter sedan en kört omkull och omkommit för två år sedan. I den högerkurvan låg det lösgrus kvar efter bilar som gått ner med höger framhjul och rivit upp lösgrus. Säger åt mina elever att tänka på detta.

Ett kort stopp blev det i Vaxholm. Ganska mycket hojar, men inte så många som jag trodde att det skulle vara. Hojparkeringen var förstås full, men den har ju blivit mycket mindre än den var förut. Inga hojar syntes heller till på platsen utanför serveringen. Jag har ju hört att det börjats med att lappa hojar som inte står i parkeringsrutorna för hojar. I Stockholm är det nu flera som blivit ”lappade”. Så länge man inte står direkt olämpligt så spelar det väl för fan ingen roll. Sjukt är det iaf.

Vi fick åka hemmåt igen, då det vankades påskmiddag hos svärmor. Jag var riktigt hungrig så det skulle sitta fint att slå sig ner vid dukat bord. Det var lika gott som vanligt och man åt som vanligt mer än man egentligen behövde. Mycket skulle hinnas med denna dag. Vi tog en sväng förbi Rickard och Lina också och gullade lite med deras två kottar. Monica skulle iväg och jobba igen sitta andra pass för dagen så vi fick åka hemmåt.

Nu var det dags för hojtur nummer 2 för dagen. Måste kolla mitt luftfilter i hojen, då jag tycker den drar mycket soppa. 0,5 liter milen för en 800 kubikare tycker jag låter mycket. Ganska liten tank på det, så blir det mycket tanka. Vi skulle ta en tur till Arlanda via småvägar från Kårsta.
Vi väntade vid Kårsta vägskälet på Jonathan som kom från Danderyds Sjukhus där han hälsat på Lucia. En liten paus i solskenet. Nästan alldeles vindstilla. Inte ett endast ljud. Bara tyst. En och annan bil passerade. Vad skönt det är att bo här ute. Brukar tänka på det när jag går till jobbet också. Men det är ju tur att vi är olika. En del skulle nog inte klara av av bo på vischan heller.

Jonathan kom och vi åkte mot Kårsta. Trevlig krokig väg till Kårsta. Jag har inte hört att någon hoj åkt av på den vägen, men en och annan bil har försökt flyttat på träden utan större framgång.

Det blev riktigt små krokiga vägar mot Arlanda. Fantastiskt med navigator på hojen. Jag har haft mer ”kul” med den på hojen än i bilen. Rekommenderar en sådan starkt till dom som inte har någon ännu. Jag har en Garmin Nuvi 760. Anpassad för bil, men jag har den till hojen också. Skillnaden mot en speciell för hojåka, typ Garmin Zumo modellerna, är att jag inte kan koppla den mot min blåtand i hjälmen för att få röstnavigering. Annars funkar den perfekt. Blir det förstås regn så får man ju plocka bort den, men det skulle jag nog göra med en Zumo ändå. Kan tillägga att min turer ligger uppe på Connect Garmin. Länk finns under fliken GPS rutter.

Framme vid Arlanda blev det en bensträckare igen. Mäktigt att se dessa kolosser till flygplan lyfta och stiga mot för oss okända mål.  På denna utsiktplats brukar det ibland sitta riktiga entusister och lyssna på flygradio och fota planen som kommer in med jätteobjektiv. Noterar sedan i sina loggböcker. En liten kul grej var när Monica och jag var ute och åkte i krokarna och istället för att ta den normala vägen hem tog vi en helt annan. Det visade sig att denna väg gick precis vid en inflygningsled till en landningsbana. Planen skulle sätta sig bara några hundra meter bort så vid detta ställe kunde man se mönstren på däcken när dom flög över oss. Vi stannade till en stund och tittade. Just när vi skulle åka kom en Securitas bil och stannade vid oss. Han påpekade vänligt att det var stoppförbud här. Han såg ju att vi var på väg bort och att vårt syfte var bara nyfikenhet. Skulle man vilja så kunde man lätt skada planen under inflygning på denna plats. Det satt säkert någong kamera i närheten som hade sett oss.

Vi åkte hemåt igen från Arlanda nöjda med ytterligare än dag på hojarna.

Ha de!

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.




%d bloggare gillar detta: