Annonser

En härlig tur runt Ekoln.

18 09 2011

Hoj Hoj,

En dag med klarblå himmel måste man ju bara utnyttja på bästa sätt. Det blev en härlig tur runt Ekoln. Det finns många fina små krokiga vägar runt sjön, men alla bär definitivt inte till Rom.  Utan en rutt i sin GPS  är man lost. Du kan åka ganska långt innan du får ge upp då vägen slutar. Inte ens en Varadero kan ta sig fram.

Matade in rutten i GPS´n för ganska länge sedan, men igår blev det av att köra den. Tommy och Emma kom över för att åka denna runda. Palle och Björg mötte vi upp vid Gottröra macken. När vi kom dit var det fullt av glidare där som strax gled iväg mot Rimbo hållet. Det var nog en 15-s0 stycken. Björg tankade upp sin hoj och sen vi åkte mot Knivsta. Vi åkte mot Sigtuna för att ta av på 263:an mot mot Eskilstuna. Strax efter vi kommit in på 263:an låg det blommor och ljus på vänstersida. Någons liv var till ända. Tragiskt. Man ser tyvärr detta lite här och var när man är ute och åker. Kör aldrig fortare än din skyddsängel kan flyga, och räkna med det mest oväntade av dina medtrafikanter, så slipper du bli ett monument längs våra vägar.

Vi tog efter några  kilometer av mot Hjällsta och då var vi inne på liter krokigare vägar. Bra underhåll (vi var ju i Uppsala län) så vägen var fin trots att den var ganska liten.  Igenom Hjällsta och vidare ut mot 55:an. Svängde av vid Sulas MC vid Sävja för att ta krokiga vägar igen. Såg Hojjmojen när vi passerat och kanske hade det suttit bra med nåt i magen, men gled vidare. Tog av mot Wiks slott och där tog vi en bensträckare. (från vänster: Emma, Per, Björg och Tommy)

Efter en liten paus så fortsatte vi igen. En vägbom hade tydligen satts upp på en väg efter det att kartan i Garmin var gjord så vi fick åka tillbaka en liten bit för att komma vidare. Tacksamt var ju att redan vid vägens början stog det en skyllt om vägbommen. Vid Almungevägen fanns det en ”smitväg” upp mot Rörsby. Denna väg har en bom uppsatt men ingen skyllt. Du åker alltså ett par kilometer in på den vägen innan bommen kommer och du får vända. En stor skillnad gör vägen för dom i Rörsby området som ska mot Uppsala – Arlanda. Säkert 40 – 50 minuter kortare resväg. Trots GPS så krävs det en viss vana att använda en sådan. Som t.ex i detta fall då vi fick åka tillbaka och ta en annan väg. Ett par gånger envisas GPS´n med att rita en väg tillbaka till den ursprungliga vägen med bommen. När vi sen närmade oss den väg där vi egentligen skulle kommit ut ville den att vi skulle åka ner där. Är man in-the-middle-of-no-where och inte hittar kan detta vara svårt. Bara runt 75 meter efter vägen så var den på spåret igen och visade fortsättningen av vår tur.

Vi åkte vidare och kom ut i Uppsalas söda kant kan man säga. Hade för mig att det skulle finnas ett fik längs vägen då nagen börjarde göra sig påmind. Där jag hade för mig att det skulle ligga ett fik var det nu frisör. Bara att fortsätte med siktiet inställt på ett annat ställe. Vi kom till slut ut på 255:an och tog den i riktning mot Stockholm. En fin väg (Uppsala län) med långa svepande kurvor. Tog sedan av mot Knivsta. En ort där idag tågen dundrar förbi. Uptåget är det enda som stannar. Verkar vara en ort på expansion. Skapligt nära Stockholm och ändå närmare Uppsala, men en ändå en liten ort. Här var siktet inställt på Mojjen. En liten korvkiosk, men med tillstånd att göra eget potatismos. Normalt sett får inte korvkiosker göra det på grund av jordbakterier från potatisens skal. Kiosker anses inte ha den möjlighet att hantera detta. Detta var en riktig hit. Så skall moset vara. Är ni i trakterna så leta er ner till Mojjen som ligger alldeles vid järnvägsstationen (N59 43.590 E17 47.204).

Efter en fanstastikt god tunnbrödsrulle med 2 grillad, räksallad och sallad, så åkte vi vidare igen. Nu tog Palle täten och ledde oss ut mot Odensala på fina vägar. I utkanten av Knivsta svängde en bilist ut framför Palle, men han är ju en van och vaken  förare, så situationen löpte utan problem. Märktes att vi snart kom in i Stockholms län igen. Konstigt att det är sån markant skillnad på vägunderhållet. Skata er lyckliga ni som rullar i Uppsala län. Undrar i vilken ficka Stockholms läns vägtrafikskatt går. Inte går den till vägunderhåll i alla fall. Vidare mot Lunda för att ta oss upp mot Gottröra igen. Vi stannade vid macken och snackade lite innan vi skilldes åt. Tommy och jag, med Emma bakpå, åkte vidare mot Rimbo igen. 17 mil hade vi avverkat, men vi ville passa på lite till. På väg till Rimbo så bestämde vi oss för att åka utt till Patrik och Angelica och fika. Min lampa för soppan tändes så det var dags att fylla på. Jag hade åkt 41 mil och fick i 20 liter vilket ger en förbrukning på 0,48  l/mil. Helt ok tycker jag. Ett mycket billigt nöje alltså och jag har njutit av alla 41 milen igen.

Ut mot Norrtälje och Kaggeboda för en fika. Var sugen eftersom det inte blivit något kaffe på ett bra tag. Patrik kokade kaffe och det var jättegott. Vi kokar kaffe själva och det blir mycket godare än bryggt kaffe. Klockan gick och det blev tidig kväll kan man väl säga och vi fick ge oss av hemåt igen. Nu känns det vilken årstid som nalkas. Fy för den lede. Vill inte. Bara för att skämma bort mig så slog jag på handtagsvärmarna. Gjorde gott.

Tack ni som var med och gjorde denna dag till ytterligare än att lågga till minnenas arkiv med glädje.

Ha de!

 

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: