Annonser

Ekoln Runt den 7 Juli 2012 med Hojgänget

8 07 2012

Hoj Hoj,

I går ledde jag en hojtur runt Ekoln. En sjö som ligger strax söder om Uppsala. Vi skulle starta kl 10:00 från McDonald´s i Upplands Väsby. Björg och jag rullade hemifrån runt kl 9.00 med tät moln på himlen. Såg riskabelt ut om man nu kan kalla en regnskur eller två för riskabelt. Vid tog över Lunda Livs och Torsåker till Upplans Väsby. Roligare väg än att åka över Vallentuna.

När vi kom fram hade dom flesta redan kommit, närmare bestämt 9 st hojar. Ett återbud på grund av sjukdom hade jag fått. En trevlig syn att se 8 stycken hojer i en klunga på parkeringen. Klockan 10:05 gav vi oss iväg på turen. Jag hade Palle som köman, dvs en som ligger sist och håller koll. Han hade också turen i sin GPS. Vädret var fortfarande mycket mulet men det såg åndå inte ut att kunna bli regn. Tempen låg på modiga 18 grader så varmt var det.

Vi körde norrut förbi Rosersberg och ut på 263:an för att fortsätta mot Sigtuna. Vid Sigtuna tog vi rakt fram i rondellen för att sedan åter komma upp på 263:an. En liten kul väg som alternativ att följa den stora hela tiden. Vi tog mot Hjälsta och nu börjar vi komma in på lite krokiga vägar. Utan en förutbestämd väg att följa via GPS så är man lost här ute om man inte känner till bygden. Det finns vägar som efter flrar, flera kilometer visar sig vara återvänsgränder. Är man själv och ute och kör så är det väl kanske en sak, men att åka runt med 8 stycken i kortege och sen vända tillbaka är inte populärt.

GPS´n fick alltså visa vägen. Jag måste säga att det är en fantastisk sak att ha på sin hoj så är ni ute och kör så investera i en GPS. Lägg upp en rutt i datorn och överför den till GPS´n och ut och kör. Man behöver sedan inte slaviskt följa anvisningarna, utan ser jag en väg som ser trevligare ut så tar jag den och GPS´n anpassar sig efter mitt val. Åker man utan GPS och hittar en fin väg kan det vara svårt att hitta den igen efter något år, men GPS´n sparar informationen precis så som du kört. Tillbaka till turen igen.

Turen finns på mina Garmin sidor under fliken GPS turer. Underbara vyer passerade med otroligt stora gula raps fält. På ett ställe ser man säkert flera kilometer bort över åkrarna. Otroligt vackert att se så det gäller att inte ha brottom. Vid Sulas MC tog vi ett stopp för något att dricka och äta vid ”Hojmojjen”. Dagen innan vi kom dit hade dom startad upp i ny ägo. Ibland ska man ha lite tur. När magarna var mätta så gick vi in och började drömma. Nägra blev ”kära” direkt och såg deras blivande resesällskap. Anneli och Björg fastnade för en Gladiator. En Gladiator som passade till Anneli´s nya vita fina skinnjacka. Jens fastnade fastnade för en riktig kromsläde. Om jag inte minns fel nu så var det en Suzuki Intruder 1800. Jag håller med han. Den var fin.

Mätta i mage och kanske lite hungrigare på något nytt (vissa iaf) så körde vi vidare mot Ramstalund där det fick bli ett tankstopp. Några behövde fylla på och andra passade på. Nu skulle dom få känna lite grus under däcken. Grejen är den att tar man inte några grusvägar ibland här ute så blir inte turen så lång. Med dessa korta grusavsnitt, så kan man korsa rakt över till enn annan asfalterad väg för att sedan fortsätta på den. Vi var ju en ganska blandad upp sättning hojar från nästan alla segment. Några hade nog inte heller kört grus förr, men jag tog det mycket varsamt och grusvägarna var i mycket gott skick. Inga drivor med lösgrus i kurvorna. Det gick mycket bra och alla körde lugnt och fint på gruset. Om man kör grus så öppnas många alternativa vägar ska ni veta.

När vi rundat sjön så är vi faktiskt i södra delen av Uppsala med bara nägra kilometer in till centrum. Man tror inte att man är så nära som man är. Vi köre sedan söderut igen på 255:an. Här kunde vi vädra ur hojarna någor mer än på dom vägar vi nyss varit på. Efter några kilometer på den tog vi in på en mindre asfaltsväg igen mot Knivsta. På denna väg så dök det upp ur en kurva en sportbil i full fart, mer än vad som var rådigt, men det gick bra. En kort bit efter denna bil så hade kortegen fått stopp längre bak. Me en klump i magen vände jag tillbaka för att se vad det var. Jag såg senariot framför mig. et visade sig vara en av deltagarna som blivit akut sjuk och vart tvungen att stanna. Tack o lov att det inte var det jag befarat. Efter en stunds vila och vätska så rullade kortegen vidare igen.  Så här i efterhand så har jag kunnat hantgera detta annorlunda genom att palle var köman och jag har hans telefonnummer. Jag har ju helt enkelt kunnat ringa honom och frågat vad det var. Vid inget svar så har jag vänt tillbaka. Kommer hädanefter alltid att ha en köman på mina turer.

Vi rullade vidare igen mot Upplands Väsby. På grund av det inträffade, så frångick jag den sista biten av ture och vi körde direkt tillbaka till utgångsplatsen. Ansåg det vara bäst för den som insjuknat då dom hade ytterligara en bit att köra innan dom var hemma.

Jag vill tacka alla som valt att tillbringa denna dag på hojen tillsammans med mig och min tur. Det blev en underbar dag att lägga till minnenas arkiv och lite lärdom på köpet.

Ha de!

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.




%d bloggare gillar detta: