Hoj Hoj,
Tidig morgon i Misterhult. Solen tvingar bort dimman. Alldeles tyst. Bara hovarna från en ardenner som lunkar i hagen. En skogsduva. En trana långt borta. Lite kyligt i skuggan. Känns att vi går mot en annan årstid. Vill inte. Det går för fort.
Många fina minnen från denna sommar. Fast ännu är den inte slut.
Fler har nu vaknat till liv. Ladusvala, ett par skator som kivas. Tuppen väcker sitt harem. Humlor som letar nektar. Fler och fler fåglar. Bara ljudet av olika djur. Inga bilar, inga flygplan. Gillar ljuden. Gillar tystnaden. Tranorna har kommit närmare. Hörs tydligare nu. Skymtar några hjortar långt borta i skogsbrynet. En ladusvala svichar förbi på sin först flygtur för dagen. Svalungarna ska få frukost.
Ljudet från alla djur bryts, störs, av ett flygplan på 10000 meters höjd. 
Jag är inte ensam. Det finns fler därute. Svårt att tro. Här på min stol i solen, bredvid hagen där en ardenner betar. Vi återvänder idag. Tillbaka tills stimmet. Stojet. Bilarna. Flygplanen.
Men jag kommer att behålla detta minne. Ta fram det då och då. Minnet av hagen, hovarnas ljud, tranornas sång, skogsduvan. Svalans till synes planlösa flygtur. Minnet av en tidig morgon i Misterhult.
Ha de!
Det är så härligt med lugnet som råder ute på landet.
😀