Annonser

Harg på grus

13 04 2014

Hoj Hoj,

Jag gjorde i ordning en Grustur upp till Harg förra säsongen. Det blev aldrig av att jag körde den. Det gjorde jag idag, eller snarare ikväll.

Jag åkte hemifrån vid 17 tiden. Först upp till OK/Q8 och fyllde upp tanken med 98 oktan igen. Kollade lufttrycket, men det varHarg1 sig lika sedan säsongsstarten. Iväg mot Knutby via Rånäs. Gammal vanlig väg som man kört hur många gånger som helst. Vid Knutby tog jag vägen mot Bladåker. Vid Finntorpet på den vägen tog jag av mot Fyrväpplingen. En sjö med inplanterad ädelfisk. Har faktiskt inte varit där även om jag fiskade ganska mycket i unga år.

Nu började det hända saker. Nu har jag nämligen bara grusväg framför mig i 3 mil ungefär upp till Harg. Vägen var fin med inte alltför många stor gropar som annars är ganska vanligt. Jag gillar verkligen grusvägar. Omgivningen är också en helt annan. Man kör så nära skogen, Svänger runt bakom en stor stenbumling. Ett stort berg passerar precis bredvid vägen. Underbar natur. Så skiftande inom bara några meter. På denna väg passerar man Bennebols bruk. Ett järnbruk som gjorde tackjärn från 1674 IMG_2623fram till runt 1850. Detta bruk gav arbete åt 400 personer. Tänk vilken industri det var och vilket liv och rörelse det måste varit här, mitt ute i skogen. Mäktigt att stå där och tänka hur det kunnat sett ut. Kolugnen och masugnen är kvar samt pelarna till det som en gång var kolmagasinet och en del andra murar som vittnat om en gången tid.

Jag satte mig upp igen på hojen och körde vidare. Vidare genom denna fantastiska natur som egentligen bara ligger ett stenkast hemifrån. Bara runt 3,5 – 4 mil är det hit. Man inser lätt vad som menas med ”att gå över ån efter vatten”. En vindlande väg upp och ner. Höger , vänster, höger. Ja det svänger hela tiden. Otroligt många naturreservat längs med denna väg. Mycket historia måste ligga gömd inuti dessa skogar. Man ser vissa ställen som fått namn och där har det väl i gången tid varit något speciellt. Jag ska någon gång bara köra denna och stanna och läsa på alla dom skyltar jag passerat. Nu var det lite tidsbrist. Jag hade många mil fortfarande kvar att avverka och skymningen kommer fort.

Jag kom sedan fram till Harg. Passerade Harg och körde norrut på 76:an någon kilometer eller kanske två innan jag fick grusHarg2 under däcken igen. Denna var lite av en annan karaktär. Lite bredare, men grus var det. Skicket på den var också bättre än den förra även om den förra inte var att klaga på. Man vet ju vad man ger sig in på. Man passerar en del stora gårdar. En del mer skötta än andra. Likaså med stugorna. en del ser riktigt pampiga ut, medans några ser ut som dom håller på att falla ihop. För att inte tala om gårdarna runt dessa. Otroligt hur en del kan ha det runt sig. Måste vara mycket speciella folk som bor där. Dom flesta av gårdarna är däremot sådana som man lätt skulle kunna knacka på och fråga efter en god kopp äkta kaffe. Gårdar som man minns från barndomen. Som min farfars gård. En huvudbyggnad flankerad av två mindre på var sida. En lagård. En maskinhall. Skulle inte ha något emot att bosätta mig så. Trivs verkligen med lugnet.

En kort bit ut på asfalt igen. 288:an som går mot Gimo. Några kilometer senare, vid hökhuvud, tar jag av igen. Någon kilometerIMG_2627 asfalt igen innan jag svänger av vid Borggärde. Nu blev det grus igen. När man gör en Grustur med GPS och man inte känner till ställena kan det bli ganska kul. Strax efter Kelinge visade mig GPS av på en väg. Jag följde GPS´n och insåg att jag kommer att passera nästan framför trappen på ett bostadshus. Skulle ytterligare ut på en ännu mindre väg. Vek av innan på en annan väg men passerade då grannens trapp istället. Mäktigt förvånade dom blev när en hoj kommer utanför trappen. Tog mig ut igen och avvek GPS´ns föreslagna rutt. Rent logiskt sett så skulle jag ju följa samma kurs som jag kom med så jag tog av åt vänster. Det visade strax vara rätt val för där visade GPS´n igen att jag var på rätt spår.

Det hade börjat blåsa och en och annan droppe hade fallit på visiret sedan en tid tillbaka. Stannade till och gjorde ytterligare ett litet videoreportage. Stod med skogen som skydd. Hörde hur vinden tog tag i tallarna. Mäktigt. Körde vidare igen. Nu började det skymma. Led lamporna fick visa vad dom gick för. Mycket nöjd. Regnet började tillta liksom blåsten. Det blev ytterligare några mil på grus innan jag bestämde mig för att ta stora vägar hem. Stora grenar hade blåst ner på sina håll och ville inte riskera något.

Det blev en underbar tur på hojen som jag hoppas få dela med några under sommaren.

Ha de!

 

 

Annonser

Åtgärder

Information

2 responses

13 04 2014
joebona

Härligt Runar. 🙂

13 04 2014
Runar

Tack

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.




%d bloggare gillar detta: