Annonser

Man kör ju alla vägar

13 08 2014

Hoj Hoj,

Hemma igen då sedan ett par dagar faktiskt. Efter hojturen så blev det några dagar med bil upp till Sandviken med en kompis. Tältning denna gång. Testade tältet och luftmadrassen och man reste tälltet med bravur och sov som en kung. Rullade ner hojen nyss och nu börjar det bli höst känner man. Fuktigt och 14 grader, men det  känns kyligt.

Idag var Danne och jag ute på en tur. Som vanligt när vi är ute så blir det blandat underlag. Asfalt, grus och lite skogsväg. 14,4 mil blev våran tur. Vi började med en liten grusväg förbi Friluftsfrämjandets hus ut mot Ekebyvägen. Till en början är det asfalt på den ny, men vid Ekdalen så kommer gruset. Kul att känna lite grus igen. Vid Ekeby stod en skylt att vägen var avstängd på grund av broarbeten. Vi rullade ändå framåt tills vi såg skylt och avspärrning. Budskapet stämde. Helt om alltså och tillbaka igen till Rimbo.

Mot Rånäs igen fast nu på asfalt. Efter Ekebyholm hade vi, om det inte hade varit broarbeten, kommit fram till Rånäsvägen. Vi rullade på och tog av mot Norrbyggeby. För hundra år sedan, känns det som, körde jag moppe denna väg och tog en liten grusväg över till Sättraby. Till och med till Smara som ligger utanför Edsbro.  När vi kom fram till den vägen jag tagit förut stod där en skylt om Fordonstrafik förbjuden. Så fick det bli. Hit men inte längre. Jag hade redan när vi körde upp hit kollat in en annan väg, så jag hade ett ess kvar. Vägen jag kollade var det en bom på, men den var öppen och det måste väl betyda fritt fram…

Vi körde alltså tillbaka och tog upp på den vägen som går över Nydalsskogen. GPS´n blev lite vilsen och skulle göra U-svängar och ta andra vägar. Känner man inte till vägen så är det inte lätt här. Ett virr varr av vägar och dom flesta leder bara till vändplatser. Soory GPS, men detta klarar jag bäst själv. Det finns grusvägar och sedan finns det mindre vägar. Detta är en sådan. En grässträng i mitten och ibland djupa gropar och spår. Ibland riktigt lös ”vägbana”, om man nu kan kalla det så. Vägbana alltså. Sträckan rakt över är nog närmare milen. Kör man vilse kan man få snurra ett bra tag innan man hittar ut. Vi närmade oss LV280 och nu hade GPS´n hajat läget. Nu visade den oss ut på vägen, men då såg man den redan framför sig.

Vi körde mot Edsbro. Vid Sättraby tog vi ett stopp vid Drömkåken. En kaffe och en Pollytårta blev det. Såg liten ut med satan vad den mättade. Mätta och sockerbehovet för en bra tid framöver fixat så fortsatte vi. Vi tog av mot Kristineholm och sedan körde vi mot Koludden. En fin smal asfalterad väg. Efter Koludden en bit så tog vi av på en grusväg ut mot Sonövägen. Den grusbiten är skoj. Lagom löst grus och väldigt lite gropar och tvättbräda. Här vred vi på rullen rejält. 4 km på 3 minuter och 5 sekunder. Ett snitt på c:a 77 km/h.

Vi kom snart fram till Sonövägen och tog av mot Söderbykarl. Ut en kort stump på RV76 och sedan av mot Roslagsbro. En liten asfaltsväg som snirklar sig fram. Vi tog sedan av mot Harö. Just i det korset så sitter det små skogstroll i skogen. Monica och jag såg det en gång förut och stannade och tittade. Man såg fler och fler. Riktigt kul faktiskt. Att någon gör något sådant som knappt märks egentligen. Vi vek sedan av mot Björhövda. Bara små asfalterade vägar. Till slut kom vi ut på Vätövägen som leder in till Norrtälje. Jag hade tänkt att vi skulle ta en mjukglass vid Vickningen, men både Danne och jag var mätta efter Pollytårtan så vi tog varsin dricka istället. När vi satt där började det droppa lite och sedan tilltog det. Vi gick under tak och väntade ut skuren.

Regnet slutade och vi satte oss upp igen på hojarna. Nu tog vi nya vägen som går i utkanten av Norrtälje mot Östhammar till. Såg Patriks och Monica´s hojar på parkeringen. Vi tog av mot Malsta. Nu hade det börjat droppa lite igen, men ingen fara. Mörka orosmoln fanns i horisonten. Dropande avtog och det blev uppehåll igen. Ut från Malstavägen och gav oss i kast med den för dagen sista grusvägen. En liten grusväg som går rakt över mot Bygget ifrån Lohäradsvägen. På denna grusväg var det mycket löst grus. Som Danne sa: Det kändes som om det var punktering.

Så var det. Bakändan åkte hit och dit och framändan var inte helt still den heller. Så kan det vara med grusvägar ibland. Vägen var nyligen sladdad och då dras löst grus från sidorna in igen på vägen plus att den hårda yta som bildats på vägen ruggas upp och blir lös. Inte undra på att det blir lite slingrigt. Det funkar det också. Hojen åker lite hit och dit, men låter man den bara hållas och man inte stretar emot alltför mycket går det bra.

Vi kom ut på Södertjäravägen och rullade ut mot LV280 och sedan mot Rimbo. Nu hade himlen blivit rejäl mörk och kunde öppna sig närsomhelst. Danne, som hade en bit kvar att åka, valde att ta sig hemåt direkt och hoppade över en kopp äkta kaffe. Jag lovar att han kan få den senare.

Det blev en riktigt kul dag med en härlig kompis. Gillar det omväxlande väglaget som vi kör. Asfalt, grus och ibland en skogsväg. Antalet vägar ökar enormt om man kör sådana.

Film från turen ligger här.

Ha de!

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: