Hoj Hoj,
Bryan Adams – Summer of 69. Väcker minnen. Tråkiga minnen. Minns natten då min mamma ringde. Ett
samtal mitt i natten är oftast något man inte vill ha. Då fick jag ett. Visste redan vad det var innan jag svarade. Pappa hade fortsatt och lämnat oss kvar skulle man kanske kunna säga. På väg ut till Ekeby så spelades låten jag nämnde i inledningen. Kommer alltid att förknippas med resan ut till Ekeby. Många minnen poppar upp. Ett då vi 
åkte in till Uppsala och Lelles MC där jag köpte min första hoj som 16 åring. Övningskörde med pappa bakom i bil. Så fick man göra då. En röd Honda CB125 K5. Minns honom som idag då han stod på trappen ute i Ekeby med pipan i mun. Den var förövrigt alltid där. Även om den inte var laddad. Han var en föregångare till mycket. En otroligt stor portion humor hade han alltid med sig. Alltid glimten i ögat. Minnen kommer till mig, varje dag sedan dess..
Min mamma var en stor dyrkare av solen. Kunde sitta i solen hur länge som helst. En regnig, mulen 
söndag var ute med hojen efter att regnet slutat. Tog en liten sväng runt Sparren. Jag rullar in i Rimbo. Klockan var runt 14:15. Molnen skingrade sig och solen flödade. Minns det för solen kom fram så fort och jag såg inte ett endaste moln längre. Det var då min mamma började sin längsta resa någonsin. Enkel biljett. Jag fick telefon när jag precis hade tagit av mig hojkläderna. Så typiskt tänkte jag. Det klart att solen kom fram för att möta henne. Ser henne framför mig ute i Ekeby bland vinbärsbuskar och blommor. Minnen kommer till mig, varje dag sedan dess…
Öppna Landskap – Ulf Lundell. Nästa låt som har ett starkt minne. Den spelades och en tjej sjöng till på min äldsta brors begravning. Bernth spelade den ofta i sin verkstad ute i Stavugnen. Vilken kunskap och hantverkare han var. Jag hade en BMW 1602. Blinkershuset var infällt i skärmen. Det delen hade rostat sönder. Bernth gick ut och titta lite och tog några mått. Sen gick han in i verkstaden och klippte ut en plåtbit. Gjorde några snitt Bockade den. Gick ut och provade. Passade perfekt. Helt otroligt. Jag minns då jag satt på tanken på hans motorcykel runt dom lodräta väggarna i tunnan han byggt. En märklig, oförglömlig känsla. Han var en hojåkare ut i fingerspetsarna. Körde hoj året runt. Han har inte slutat än. Numera är han min
skyddsängel. Jag ser en skugga då och då i ögonvrån. Blir varm vid tanken. Minnen kommer till mig, varje dag sedan dess…
Ha de!
Kommentera