Hoj Hoj,
21 Mars. 124 dagar kvar. Känns som en evighet just nu. Den obeskrivliga känslan av lycka när man sätter sig på hojen för början av semesterturen. Fast även dom kortare turerna ger en lycklig känsla. Glad att jag tog det där körkortet den 8 September 1972. Så mycket nytta och nöje jag haft av det genom åren. En uppmaning till er som ”bara” funderat på att ta körkort för MC så säger jag bara. Gör det. Ni kommer inte att ångra er och det blir inte lättare med åren.
Det finns inget skönare än att efter en stressig, jobbig dag sätta sig på hojen och glida iväg. Ibland långt och ibland bara någon mil. Det var ett tag sedan nu kvällarna på sommaren var sådär riktigt sköna. Jag tog ”svängen” runt Gävle – Sandviken – 272:an ner mot Årsunda – Kanske ta av mot Främlingshem – eller fortsätta mot Österfärnebo – snegla på skylten mot Horndal ( kanske !!) – Gysinge – Kerstinbo – Östervåla – Uppsala. Underbart är bara förnamnet. Åkte den en kväll och det började spöregna vid Sandviken, men man e ju inte gjord av socker. Regnade hela vägen hem. Inte så skönt, men ändå något jag inte ville missa. Jag var ju ute med hojen. Jag frös inte, jag hade bra lyse. Vad kan man mer begära?
Kanske svårt att förstå om man inte kör hoj själv. Ni andra vet jag förstår känslan. Ibland brukar jag tänka på om jag helt plötsligt inte skulle kunna köra hoj. Det vete fasen om jag skulle klara av det.
Ha de!
Kommentera