Annonser

Valdemarsvik 2017-05-01

3 05 2017

Hoj Hoj,

Ja det finns hojturer och hojturer. Ingen är den andra lik och alla är underbara, men ibland bara blir det så där extra bra. I måndags den 1 Maj hade vi en sådan. Vilka var då vi? Jo det var Daniel, Rodrigo, Sofia (Rodrigo´s dotter), Ulrike. Vid Nyköping anslöt sig Leffa. Vid Valdemarsvik mötte Kerstin och Paul upp. Tyvärr började Monica jobba på eftermiddagen så hon kunde inte följa med.

Jag började turen hemifrån klockan 07:30. Upp till OK/Q8 och fyllde på finsoppa. 4-5 grader varmt så det var helt ok. Jag hade dom tjockare vantarna på mig. Frysa om händerna är inte kul. Behövde inte sätta på handtagsvärmarna. Rullade på in mot Gullmarsplan. Vi skulle  träffas 08:45 för att åka nedåt 09:00. Det rullade på bra in även om jag inte pressade. När jag kom in så stod Ulrike redan där. Hon hade precis kommit före mig.

Strax eter kom Danne inglidande på Gullmars och sedan Rodrigo och hans dotter Sofia. 9:00 rullade vi ut från Gullmarsplan med riktning mot Nyköping. Stora vägen ner till Södertälje för att vinna lite tid och sedan tog vi mindre vägar ner till Nyköping. Tempen hade nu stigit och det var runt 10 grader. Inte ett moln på himlen. Vid Cirkle K macken i Nyköping stod Leffa och väntade på oss. Vi snackade förstås en del innan vi fortsatte ner mot Kvarsebo och färjan.

Vid färjan funderade vi lite på vilken väg vi skulle ta ner till Valdemarsvik. Jag har inte kurvigaste vägen i min GPS, men det har Danne så han knappade in Valdemarsvik och vägval ”kurvigaste vägen”. Det blev verkligen kurvigaste väg. Ibland trodde man att man skulle möta sig själv. En riktigt rolig väg. Det visade sig ockcså vara en väg som rejspluttarna körde och i en vänsterkurva för dom gick en hoj in i en grussträng mitt på vägen och han var riktgit nära att gå ikull och då hade han tagit med mig i fallet. Hojen hade kommit rakt mot mig i så fall. Kör på bana och lek istället, men det klarar dom väl inte.

Vi rullade så småningom in i Valdemarsvik. Något sena så Kerstin och Paul hade fått vänta en stund på oss. Sorry for that kompisar. Vi käkade på Hamnkrogen som för övrigt verkade vara det enda stället som var öppet. Det var ju ändå 1 Maj.

Så kul att träffa Paul och Kerstin igen. Det blir ju inte så ofta då vi bor långt ifrån varandra. Vi stannar alltid någon eller några nätter hos dom på vår södra semestertur. Så kul å träffa dom och alla djur. Underbara människor som vi lärt känna genom FB och hojintresset.

När vi åtit färdigt och snackat av oss lite, så tog Paul stafettpinnen och visade oss en kringelkrokig väg därifrån. Vid Ulkna ungefär tog dom och körde söderut och nu tog jag stafettpinnen. Vi skull uppåt till Söderköping. Vi åkte upp mot Åtvidaberg och vid Grebo ungefär tog jag höger och sen blev det riktigt kringelkrokigt igen. Genom Björsäter och Ö Ryd. Vid Söderköping stannade jag och frågade om någon av oss hade bråttom men det var det ingen som hade. Som det ska vara. Däremot var vi alla kaffetörstiga. Jag ringde Tonna, men han var just på väg till Linköping. Jag ringde Bengt och dom var hemma i husbilen. Jag bjöd in oss på kaffe hos dom och det var inga problem. Vi rullade ner till Lillgatan 1 och där stod dom ute.

Sällan har väl bryggkaffe smakat så gott som det gjorde då. Kan bero på också att kaffet var från Spanien som dom nyss kommit hem ifrån. Vi hade inte fått en kopp på hela dagen så denna var som en skänk från ovan. Det blev några koppar för mig som annars brukar nöja mig med en kopp bryggkaffe. Vi tackade för oss och planerade resan norröver igen. Jag är allergisk mot Essingeleden så från Norrköping brukar jag ta 55:an upp till Strängnäs – Enköping och hem. Allt för att undvika Tokholm. Leffa rullade på E18 som var bäst för hans del till Oxelösund. Jag, Danne och Ulrike tog 55:an. Danne svängde av mot Södertälje och Ulrike och jag fortsatte mot Strängnäs.

Jag var hemma 21:58 och det blev 66,9 mil och gillade varje mm av dom. En helt otroligt skön dag att ta en ”liten” tur på. Ni gick verkligen misste om något ni som inte hade möjlighet att vara med, men så är det. Ibland kan man och ibland inte. En tur ner till Stegeborg surrade jag och Danne lite löst om. Vi får se.

Ha de!

 

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: