Annonser

2018-06-17 Fallens dag i Älvkarleby

17 06 2018

Hoj Hoj,

Då var Monica och jag ute på vägarna igen. Denna gång upp till Älvkarleby för att vara med om årets Fallens Dag då dammluckorna öppnas i  10 minuter.

Upp till OK/Q8 först och fylla på en tank med finsoppa igen. Konstigt vad det minskar trots den stora tanken i Adventure hojen. Fast den står ju inte så mycket i garaget. Köpte den ju inte för det 🙂

Vi tog 76:an upp mot Älvkarleby. Solen sken och det var 21 grader varmt. Perfekt med fotbolls VM. Knappt någon bil ute alls. Får gärna vara det hela sommaren för mig. Vi passerade avfarten till Hallstavik. Såg då att himlen blev lite mörkare norrut, men tagit lärdom av förra söndagen då vi råkade ut för en störtskur i Gävle, så var nu regnkläderna med. Dom små Touratech väskorna fram fick ta jackorna och byxorna i en packväska. Behövde topboxen och en sidoväska för att lägga i hjälmarna och GPS. I den andra var det förstås äkta kaffe och mackor.

Första stoppet tog vi i Forsmark. Då var vi fikasugna och hade varit det ett tag. Visste att där fans det bord och bänkar då vi passerat där åtskilliga gånger. Ligger beläget bredvid en liten damm. Ett vackert vasstrå fick omvandlas till en digital bild. Liknar en Hibiskus på nåt sätt 🙂

Nu hade vi inte så långt kvar till Älvkarleby. Fick veta innan vi åkte att Mats och Eeva skulle komma upp också. Skulle bli kul att träffa dom igen. Vi rullade på och molnen blev mörkare och mörkare. Det berodde nog mest på att där vi var stod solen som spön i backen. När vi väl kommit in under molntäcket såg dom inte så hotfulla ut. Väl framme började det ändå att dugga mycket lätt. Övervägde om vi skulle ta på regnjackorna eller låta dom ligga kvar i Touratech väskorna. Insåg att blev det alltför mycket regn kunde vi nog krypa in någonstans för skydd. Touratech väskorna är nog bland dom bättre prylarna jag köpt. Vattentäta. Hade ett par Jeans där en natt under en semester med spöregn på natten, men byxorna var torra. Väskorna ser små ut, men slukar mer än man kan tro. Nästa inköp för Niclas och Björg 🙂

Vi fick parkera på en gräsplan, men jag parkerade vi en stor skylt där det stod Vattenfall på. Skylten var så pass stor att jag misstänkte att det var ett fundament under och då skulle inte hojstödet med säkerhet sjunka ner. En annan hoj kom och vi tipsade om platsen. Han ställde sig sedan på andra sidan skylten. Vi gick in på området som hade börjat fyllas på rätt bra. En marknadsgata med sedvanligt krims krams. Vi gick vidare mot stora scenen och vandrade runt lite. Tog en fika och en vanilj bulle.

Vi tog plats så vi såg dammluckorna i god tid. Syrenen började tjuta för att varna folk nedström att vatten är på väg. Ett ilsket öronbedövande tjut. Dammluckorna öppnades sakta och vattnet började strömma ut för att sedan forsa fram och dränka alla stora stenar som låg i fallfåran. Hundratals kubikmeter vatten forsar fram per sekund. Vilken enorm kraft som ligger i vattnet som forsar fram. Läste någon stans att om den mängden vatten som forsar under tio minuter skulle kunna tas tillvara så var det el för ett mindre samhälle under ett år.

Jämför vattennivån vid dammluckorna på dessa två bilder så ser ni den mängd vatten som forsar fram. Lite svårt att få en uppfattning om det på plats faktiskt. Man ser det tydligare på dessa bilder.

Vi fick meddelande om att Mats och Eeva hade kommit fram och stod vid dammarna vid Marknadsgatans slut. Vi gick så småningom mot deras håll och fick via FB se att dom stod vid KTM bilen. Vi såg flaggorna och gick dit. När vi stått och pratat en stund gick en kille från KTM förbi och tyckte vi skulle pröva deras el hoj. Vi var ju rätt klädda liksom. Lät som en kull grej så vi hakade på. Skrev in oss och gick ner mot banområdet. Några var före oss och det såg lite skumt när hojen bokstavligen susade fram. Det var dags för Mats och mig. Vi fick en liten snabb genomgång av hojen och hur den fungerade. Sen bar det iväg på läge 1. Det snälla läget. En märklig känsla var det att vrida på gasen och glida iväg bara lite sus från motorn. Efter ett varv ställde killen om den till läge 3. Nu blev det skjuts i grejorna. Bra drag. Hojen kändes som en moppe och när jag ser filmen som Eeva tog så ser det nästan ut som man sitter på en moppe. Ingen fotbroms så eftersom ingen koppling behövs så var där bakbromsen istället. Efter några varv så kändes det helt ok. Skulle faktiskt vara kul att köra ännu mer på bana med den. Finns möjlighet någonstans så kommer jag inte att tveka.

Det blev en underbar dag i sadeln igen och jättekul att träffa Mats och Eeva igen.

Ha de!

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.




%d bloggare gillar detta: