Annonser

Någon ska ju göra jobbet

9 07 2018

Hoj Hoj,

Någon måste ju göra jobbet. Så har det alltid varit. Kommer så att vara. Med nya däck så följer ju en inkörning av dom. Den här blev på 38,5 mil. En liten lagom inkörningssträcka tycker jag.

Som tur var så hade jag hjälp av Jennifer med inkörningen. När Jennifer är med så finns det bara ett mål och det är Gävle. Så fick det bli. Tänkte ta en brunch i Gävle. Hugo och Stoffe åkte i bil upp. Först behövdes det ju lite soppa igen. Konstigt vad det måste dunsta från tanken. Jag kommer ju lite mer än 66 mil på en tank, men tycker jag får tanka jämt. Får kolla packningen i tanklocket.

Det blev stopp på OK/Q8 igen då för att fylla tanken. Sist jag tankade så gick 98 oktan på 16,91. Nu fegade jag efter att ha talat om för Adventure att han får nöja sig med 95 oktan denna gång. Nu såg jag att 98 gick på 15,91. Full tank igen och ut p 280 mot Edsbro. Strax efter Edsbro stötte vi på ett gäng med kvigor, närmare bestämt 6 st, som stod lite vilsna mitt på väg 280. En bil framför och och en från det andra hållet. Jennifer klev av och började mota ner dom mot det håll dom troligen hade gått. Jag åkte ner till en bondgård för att leta efter ägaren. En tomte i bil började tuta på kvigorna. Jennifer sa åt han att ge fan i att tuta. En kille från en annan bil klev ur och skulle hjälpa till. En svart ungtjur började springa mot Jennifer. Killen skrek åt Jennifer att flytta sig, men hon vet hur man handskas med dom då hon jobbar på Finngarne Gård. Jennifer sträckte bara ut armarna och ungtjuren insåg att det var ingen idé.

Jag fick tag på ägaren och Jennifer fick ner alla mot en bom en bit ifrån stora vägen och utom fara för både djur och bilister. När ägaren kom och öppnade bommen följde alla med honom som ett gäng med hundar. Småsprang in mot hagen igen.

Nu rullade vi på igen upp mot Gävle. Lagom varmt. Runt 18 grader så det var perfekt hojväder. Det blev en sedvanlig bensträckare i Älvkarleby och det traditionella fotot förstås. Så fint där vid Dalälven. Står man där uppe så ser man hur strömt det är i vattnet. Stora virvlar avlöser varandra hela tiden. Ett jätte fint promenadstråk vid älven sida. Där kan man stå en stund och bara kolla in läget liksom.

Vi rullade på igen med c:a 5 mil kvar till Gävle. Ja däcken var till belåtenhet, men alla nya däck är bra. Det som avgör är hur många mil man kan få på dom. Jag brukar få ut runt 1.700 – 1.800 mil. Det har hänt att jag fått byta 2 gånger per år och då inte för att dom nötts fortare. Jag kollade serviceprotokollen och jag brukar serva i Juli och nästa blir i September. Killen tittade i boken förra gången och sa  men du var ju här i Juli och det kunde jag ju inte neka till.

Väl framme i Gävle så fick vi veta att brunch serveras inte på sommaren. Det blev ett bottennapp. Jag har åkt hoj upp vet jag för det var rabatt för hojåkare då, men inte sista gången jag var där. Men det klart. Det var väl tydligen några grader plus i alla fall då. Det fanns ju annat så man blev mätt i alla fall. Hugo var sugen på pingelin (piggelin). Hans favorit och jag håller med honom. Riktigt läskande när det är varmt. Jag tyckte vi kunde åka upp till Högbo Bruk och ta den där pingelinen. Så blev det. Vi körde förstås småvägarna upp dit. GPS´n visade en annan väg och den får jag pröva någon gång. Dom hade Triumph glass, så någon Pingelin fanns ju inte. Jag hittade i alla fall en isglass men Hugo tog en vaniljglass av något slag. Vi kollade in lite djur. I alla fall Jennifer och jag. Hugo ville gunga så Stoffe blev fast med honom där.

Vi rullade vidare söderut igen. Jag tänkte ta en sväng förbi Ingbo Källor på hemvägen. 272:an mot Gysinge och strax innan så skrek det till i kaffetarmen. Nu skulle till och med surrogat fungera. Vi svängde in vid Gysinge. Det blev en kopp surrogat på Udden Café. Stillade det värsta suget i alla fall. Som jag brukar säga, Det fungerar med det är inte rätt. efter en liten koll på omgivningarna så rullade vi vidare mot Tärnsjö och Ingbo Källor. Fyllde på min termos med vatten från källan. Gott friskt vatten. Otroligt mycket med mygg var det där. Sådana där små ettriga attack dykare som bara slog sig ner och började mumsa direkt.

Därifrån rullade vi vidare mot hemmet. Klockan hade i vanlig ordning snurrat på ordentligt. Däcken blev i alla fall ordentligt inkörda och det var ju målet eller hur var det nu……

Ha de!

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.




%d bloggare gillar detta: