Annonser

Dag 10 — Barstufoss — Lofoten Turistsenter AS

31 07 2018

Hoj Hoj,

Efter att campat på Norska Idrottsförbundets lokaler i Bastufoss drog vi vidare utan att testat jogging rundan på 5 km. Kändes lite sådär, men vi behövde ju komma vidare. Hoppas ni förstår det? Vi hade ju en lång väg framför oss. Här i Norge kan man inte räkna mil utan timmar. Otrolig vacker utsikt hela vägen. Så glad för den stora bensintanken och den snåla motorn. Visserligen finns det rätt många möjligheter att tanka. Det som däremot slog mig med förundran var att Statoil mackar fanns det minst av. Tror faktiskt vi bara sett ett fåtal i hela Norge än så länge. Trodde att dessa skulle överväga utbudet av mackar.

Ja vägarna är bra underhållna med tanke på den trafik det är på dom. En strid ström av bilar, lastbilar, bussar och motorcyklar. Det finns ju heller inte så många att välja på väg ner till Å. Om ni studerar kartan över Lofoten på lite närmare håll så ser ni att det är många, mycket många vikar. Vägarna går runt dessa vikar så man ser tvärsöver bilar, men det kan vara flera kilometer att komma dit. En hel del tunnlar har vi tacksamt passerat även idag då värmen stundtals överskridit 30 grader. Aldrig svalare än 26 utanför tunnlarna. I dom blev det behagliga 18-19 grader.Siktet var inställt på Å, men jag misstänkte hur det skulle bli och misstanken besannades. Vi fick ge oss inför kvällen och campade på Lofotens Turistsenter AS.

Ett fint ställe med en mycket rar tjej som mötte oss med ett härligt leende. Tyvärr missade hon att tala om att det behövdes poletter för att duscha. Fast hennes vackra leende övervägde det misstaget. Ett svenskt par med husbil landade bredvid oss. Dom hade en norsk skogskatt som hette Sune med sig. Den måste vi förstås gulla lite med. Det visade sig att mannen som var pensionär hade samma intresse som mig för lokföraryrket. Vi hade förstår en hel del att prata om. Han hade gått lokförarutbildningen, men efter den så anställdes inga fler lokförare. Det gick några år och han funderade på att fräscha upp kunskapen då dom sökte lokförare igen, men det blev aldrig av. Jag kom aldrig till skott med utbildningen, vilket jag faktiskt ångrar idag.

Några tyska hojåkare kom inrullandes på kvällen. Dom var till skillnad från oss lite fåordiga och höll sig för sig själva. Det blev alltså ingen ordentlig dusch utan en s.k kallad raggardusch. Vi somnade till solens nedgång.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.




%d bloggare gillar detta: