Annonser

Resa i tiden

8 08 2019

Hoj Hoj,

210 mil var det tillbaka till 28 Februari 1943 och fram igen till 7 Augusti 2019. En resa jag velat gjort många år och gånger. Nu blev den äntligen av.

Vi gled ut genom grindstolparna en solig dag. Solen stod som spön i backen alltså. 77:an mot Uppsala och Sala. Vi passerade Engelsberg och stannade till för att se hur det såg ut nu, 5 år efter. Området var nu grönt och en massa björksly hade intagit platsen. Fortfarande ofattbara ytor som blev till aska. Det blev ett kort stopp och sedan fortsatte vi. Väg 68 ner mot Lindesberg. Passerade Nora – Filipstad – Molkom. Fina små vägar ända fram till Töcksfors som skulle bli nattens läger. Bara dryga milen från Norska gränsen. Själva tältplatsen var helt ok, men alldeles för långt till servicehuset. Vi gav våran synpunkt och det skulle komma ett servicehus till i anslutning till tältplatsen.

Träffade en lite underlig figur. Han såg att jag var med i BMW klubben och frågade vilket nummer jag hade. Jag har ingen aning om vilket nummer jag har, men fick veta att hans var tresiffrigt. Jag bugade mig inte för den allsmäktige. Blev informerad om att han kunna haft tvåsiffrigt bara BMW klubben hade trott på att han fick fina rabatter i Tyskland. Vet ej kopplingen till det. Vårat 4Bikers tält var helt värdelöst. Själv hade han köpt ett på loppis för 200 kr. Vår 2 dm luftmadrass var alldeles för kall att sova på. Själv hade han en automatiskt uppblåsbar på 5 cm. Ja ibland går man på nitar.

Innan vi rullade in i lusekoftans land så provianterade vi lite åt oss själva och hojen fick lite också. Många Norrmän var där och provianterade då det var nära till Norge och bra mycket billigare i Sverige. Måste vara guld för affärerna i gränslandet. Träffade en kille på parkeringsplatsen som väntade på sin fru som var inne och handlade. Han var just från Telemark. Vi stod och snackade ett tag om Vemork. Hans fru kom sedan ut med en proppad kundvagn. Vi körde vidare in mot Norge.

Vi tog väg 23 som går under Oslofjorden. Förbi Drammen och väg E134 mot Notodden. Nu var det meningen att vi skulle åka över Gaustatoppen, 1884 m.öh, men GPS´n ville annat och innan jag upptäckte det var det för långt att vända tillbaka. Vi fick ta den på hemvägen istället. Det blev längs med Tinnsjön. Därmed träffade vi på en historisk plats som har med Vemork att göra. Vid Maer gick nämligen färjan som skulle frakta det tunga vattnet längs med sjön, men som sprängdes och sjönk på 430 meters djup i Tinnsjön.

Vi kom fram till Rjukan Hytte och Caravanpark som skulle bli vårat andra stopp för natten. Vi slog upp tältet och gjorde det klart för att krypa in i senare på kvällen. Vi tog en sväng bort till Museet för att kolla in platsen lite innan vi hade vår guidad tur klockan 11 dagen därpå. På ”hemväg” till tältet stannade vi och åt på en restaurang vid en Bad & Camping. Rånade som vanligt i Norge. 2 Fish & Chips för typ 480 NOK. Vi åt med andakt och tuggade flera gånger på varje tugga.Tillbaka till tältet och kopplade in allt som skulle laddas. Vi tog en plats med el. Snart somnade vi ovaggade efter dagens tur.

Då var dagen kommen. Vi var igång redan runt 07:30 med dusch och ihop plockning av tält. Hojen packad och klar strax efter 9:00 och då rullade vi upp till Vemork. Vi hade den guidade turen klockan 11 och det gick att ta taxi upp för 30 NOK. enda haken där var att den började inte köra förrän klockan 11. Fordon fick inte tas med upp. Inte ens hoj :-(. Vi tog med hjälmarna och tankväskan upp. En vandring som höll på att ta livet av oss. Vi tog trapporna istället för att gå vägen, vilket nog hade varit ett bättre alternativ trots att det var längre. Väl upp förstod vi varför fordon inte kunde tas med upp då det var mycket begränsat med platser och dom som fanns hade dom som arbetade där. Handikapp fordon fick förstås köra upp.

Vilken enorm byggnad. Detta var gamla kraftstationen och själva elektrolys byggnaden som fanns förr var så stor att den helt skymde denna byggnad. Vi blev insläppta av vår guide och eftersom det fortfarande var en utgrävningsplats räknades den som byggarbetsplats och varselväst och skyddshjälm måste bäras. Det var så kul att höra guiden berätta. Jag kände igen i stort sett allt hon förmedlade. Även om jag visste det mesta var det ändå intressant och bara vara på platsen var en upplevelse. Detta som jag för 48 år sedan hade ett föredrag om i skolan som elev i 9:an och som ett par år senare blev en idé för mig att besöka. Dessa 11 motståndsmän som gjorde en enorm insats och lyckade spränga cellerna för tungt vatten. Bredvid ser ni den väg dom kom och den väg dom flydde.

Efter den guidade turen gick vi runt i museet och tittade. Mycket att läsa bara där om Operation Gunnerside och dom övriga 2 försöken som dock misslyckades ganska totalt med många liv till spillo som följd. Operation Gunnerside krävde inte ett enda dödsoffer trots lyckad sprängning. När vi var klara tog vi taxin ner för berget. Ner hade det nog ändå varit lättare att gå, men det var mycket behagligt att bara slå sig ner i taxin. Nu var det dags att lämna Vemork och Rjukan. Gaustatoppen skulle stå på tur. En titt uppåt så låg den inbäddad i ett moln. Med hojen rejält baktung, så var det kanske inte heller rätt väg att komma nerifrån och upp. Minns en liten backe från en camping förut då framhjulet lyfte lite från backen trots väldigt lite gaspådrag. Toppen ligger ju kvar och det är väl toppen. Eller hur?

Vi rullade på hemåt igen, men nu tog vi norr om sjön Tinnsjön. Väg 364 över Atrå och vidare mot Kongsberg. Verkligen fina vyer. Vi stanndae och tog en fika längs en sjö. En kille på hoj stannade till en bit från oss och vi bjöd honom på fika. Det var en kille från Tyskland som nyss blivit pensionär och hade varit ute på hojen sedan den 7 Juni. Det e resa det. Han tackade för kaffet och rullade vidare. Vi kom fram till Kongsberg. Vi tänkte satsa på naturcamp denna natt. När vi precis kommer ut från Kongsberg ser vi samma kille som vi bjöd på fika vid en busshållplats. Vi stannar till och får veta att han tappat sin telefon är någonstans. Vi hjälper honom att leta, men utan resultat. Vi letar upp en camping och följer med honom dit och slår läger. Att betala gick bara med Norska kontokort så vi fick gå ut på byn och ta ut kontanter. Claus, som killen hette, fick inte kontakt med sin bank så han fick låna av oss.

När vi kom tillbaka till campingen, som egentligen var en idrottsplats som upplät en del till camping, kom en annan kille som Claus hade lånat telefonen av för att ringa och meddela sina nära om situationen. En person hade ringt till hans svåger och talat om att ha hittat telefonen som var hel och fungerade. Allt ordnade upp sig till sist och han var mycket glad. Vi fortsatte åt varsitt håll dagen efter.

Vi rullade över gränsen in i Sverige igen så småningom. Bara små fina vägar. Stannade till vid Ekshärad och tog ett varv på deras Hantverksgata. Fångade en fin bild ut mot några hus och en äng.

Ha de!

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.




%d bloggare gillar detta: