Julens begivenheter

30 11 2019

Hoj Hoj,

Ja nu får man välja och vrak igen bland julens alla marknader. Flera stycken varje helg. Kul att besöka och som fotograf lite extra kul faktiskt. Många spännande foton kan tas.

Idag var vi till Wira Bruk. Otroligt mycket folk. Några av parkeringarna var helt fulla och bilarna fick köa för att komma in. Den vi stod på, som var en liten promenad bort, fanns det plats kvar på så Fabbe kilade sig in på en bra plats direkt. Ett litet tips till arrangörerna kan vara att ha parkeringsvakter som visar förarna in vart dom ska stå och då får det plats några fler och ingen risk för att någon stackare blir inparkerad och inte kommer ut.

Det var en solig dag med några minusgrader. Fördel då det parkeras på ängar. Ett år var det många som fastnade efter några dagars regn och några plusgrader. Ängen blev till slut som ett träsk. En kort promenad till marknadsplatsen. Kanske 200 meter. Redan innan man kom in på platsen så kände man doften av brända mandlar. En doft som hör till på alla typer av marknader. Lite frälst på dom, men dom ska vara varma. Då är dom som godast. Sist köpte vi tre påsar på Gamla Stans julmarknad och dom 2 andra påsarna som blev kall var inte lika goda. Det var förstås mycket folk eftersom parkeringarna var fulla.

Vi gick runt och tog lite lotter i ett av stånden. Många hantverk fanns till salu och några hittade sina nya ägare. Ganska stort intresse med hantverk verkar det som. Allt från silversmide till stickade vantar. Det knåpas hej vilt i stugorna. Några av hantverkarna har jag sett förut. Dom åker runt bland marknader och säljer sina alster.

Stegen gick ner mot ponnyridningen. Varför kalas det ponnyridning när det är hästar på typ 1.80 i mankhöjd? Populärt  är det bland barnen i alla fall och klubbarna får in lite pengar till verksamheten. Nellie, Wilma och Miranda tog en tur med dom. Miranda flankerad av Mamma Petra och av Angelica. Har inte förstått mig på det här med hästar. Men å andra sidan förstår sig många sig inte på det här med hoj. Konstaterar bara att det är tur vi är olika. Skulle vara tråkigt annars.

Före ridturen gick jag in i smedjan och tittade på som stod och bankade på ett järn. Vet inte vad slutprodukten skulle bli, men det var lite varmare därinne i alla fall. Ett hårt jobb vad jag kan förstå att slå med hammaren som inte är av den minsta sorten för att forma det glödande järnet. Måste varit ett hårt arbete en gång i tiden för smederna. Det finns många hantverk från vad jag förstår smedjan att köpa på Wira Bruk också. Ljuskronor, ljusstakar, spikar och krokar är bara några saker jag kommer ihåg från när jag varit inne i butiken förut. Idag var det knökfullt, så jag brydde mig inte ens om att gå in och kika.

På vägen ut stannade jag till vid en lite brasa vid en av ugnarna. Behövde värma mig lite ytterligare. Trotts att det inte var så många grader, kanske -2, så blir man  utkyld efter ett tag. Man rör ju inte så mycket på sig utan blir mest stillastående i väntan på köer och att bara titta. Med kameran i högsta hugg så spanar jag efter något att fota.

Det gäller att vara beredd om något ovanligt eller roligt dyker upp framför mig.

Ha de!

 


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.




%d bloggare gillar detta: