Vilka dagar

24 04 2020

Hoj Hoj,

Vilka dagar det varit ett tag nu. Nu känner man verkligen att sommaren är på väg. Full fart i naturen. Vi går på lite halvfart. Uppdelade i grupperingar efter levnadssätt. Undrar hur sommaren kommer att bli med besök på olika fikaställen. Fast helst tar man ju med sig mackor och äkta kaffe och slår sig ner i någon backe. Alltid fönsterbord på dom ställena. Så bäst.

Vintergästen i garaget har fått en service och skumtvätt och är nu färdig att möta sommaren och nöta lite asfalt. Spritt språngande nya sulor

denna säsong. Måste säga att Intrudern är den snyggaste hojen i den klassen. Hade själv en 800cc förut, men åkstilen var inte riktigt jag. Med 189 cm över havet, så var den även liten för mig och trångt när Monica åkte med. En 1400cc hade nog passat bättre, men fortfarande så är det ju mitt vägval som inte lirar riktigt med den typen av hoj. Landar en 1400 i garaget snart för lite service innan sommaren.

Nu är det full fart på träd och buskar. Det knoppas överallt. Vitsipporna syns som vita drivor i backarna. Trevliga drivor. Många, många fler än blåsipporna. Blåsipporna är till skillnad från

vitsipporna fridlysta i Stockholms Län. Jag tog en liten promenad på kvällen i skogen. Naturen sätter fart. Knoppas lite här och var. Alldeles tyst sånär som på några sjungande fåglar. Mellan sången hördes ett trummande som sakta tynade bort för att strax därefter trumma på ingen. En hackspett som markerade att här finns jag. Ett slags shuffle i skogen. Som sköna moves på dansgolvet.

När jag är ute med bilen eller hojen är förstås kameran med också. Mitt eget objektiv skannar av områden jag passerar. Ett villebråd i ett skogsbryn eller en äng. Ett slitet övergivet torp. Ett

övergivet hus. Ett möte som bitit sig fast på näthinnan är mitt möte med en varg då jag kom på motorcykeln. Jag hade ingen kamera med mig. Vi var c:a 30-40 meter från varandra. Vilket djur. Så kraftigt bygd. Större än en schäfer. Det var något speciellt med mötet. Nu tillbaka till gamla övergivna kåkar eller torp. Det finns några i våra trakter. När vi åker på semester norröver ser vi en del som är på väg att bli ruckel. Det brukar börja med att några fönster krossas och väder och vind tar över. Regn med blåst gör att vatten kommer in och sen börjas förödelsen. En tegelpanna kanske krossas och släpper in vatten. Man blir så ledsen att se gamla fina byggnader gå under.

Ha de!


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.




%d bloggare gillar detta: