Meteorjakt

12 08 2020

Hoj Hoj,

Natten som var tog jag kameran och gick ut i natten. Jag skulle försöka fånga ett stjärnfall som tack och lov inte är en stjärna som rusar in i jordatmosfären. Det gick ju sisådär kan jag säga, men jag försöker igen på natten till torsdag. Skam den som ger sig. Jag tog 95 foton och varje foto hade en slutartid på 20 – 30 sekunder. Det är ända sättet att kanske få med något stjärnfall som varar bråkdelen av en sekund. Av dessa 95 sparade jag 5 stycken.

Kul var det även om jag inte fångade det jag egentligen var ute för. Ett rådjur som skällde i skogsbrynet. Några fladdermöss som susade förbi. Lugnt och stilla annars förutom en och annan bil som passerade. Kul när man sedan titta på korten man tagit. På plats ser man bara dom ljusstarkaste vilka även dom är en hel del, men på korten ser man mångt många mer.

Då jag bara såg 4 stjärnfall på 3 timmar passade jag på att ta ett kort på Stora Karlavagnen. Den första man lärde känna igen. Den satt man och kollade efter som barn då jag åkte bil med föräldrarna hem ifrån någon bekant. Den och Lilla Karlavagnen. Den lilla är svår att se då den inte är så ljusstark som den stora. Man får liksom titta lite vid sidan om den för att se den. Himlen har liksom alltid fascinerat mig. Tänk er att något är oändligt. Svårt att fatta faktiskt.

Vintergatan. Jorden ligger ju i utkanten av vintergatan så därför kan man se den ganska tydligt som ett ljusare band av stjärnor. En gång i månade har man bäst chans att få ett bra foto. Nästa gång blir den 19 Augusti klockan 00:31 — 01:31. Hoppas förstås på molnfritt så man får chansen. I en fototidning var det förslag på olika ställen i Sverige att få bästa bilden och ett av dom var faktiskt alldeles i närheten av mig. Dom var inte så väldigt många så det var ju tur att ett av dom var i närheten. Nu lyckade jag igår att få ett foto som var rätt skaplig men man vill få med lite av horisonten och träden. Det ska bli så kul att se hur det blir.Det som är spännande är att vid fototillfället ser fotot alldeles svart ut även om man har lång slutartid. Det är sedan i fotoredigeringsprogrammet som man ökar exponeringen lite och då träder vintergatan fram. Till höger ser ni vintergatan från natten som var.

 

Efter att ökat exponeringen ytterligare så lyckades jag se ett stjärnfall på ett foto.

Ha de!


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.




%d bloggare gillar detta: