Rönnskärs udde

11 12 2020

Hoj Hoj,

Så hittade jag ett nytt guldkorn att plocka och bevara.

Det började med att Jennifer skulle leta lite drivved för att skapa en makramé. Jag kollade upp lite tänkbara ställen där möjligen en chans gick att hitta lite drivved. Ett bra ställe tyckte jag var Rönnskärs udde, Väddö. Ett naturreservat som jag aldrig varit till. Sagt och gjort. Vi packade lite fika och pannkakor. Matade in destinationen i GPS´n och sedan gav vi oss iväg.

52,6 km till målet och 53 minuters restid. Ett rätt lagom avstånd att ta en utflykt till. Nikon och stativet följde givetvis med. Hittade vi ingen drivved så skulle jag säkerligen hitta något att fotografera. Älskar kusten och vågornas skvalp mot stenar och strand. Förutsättningarna för det verkade goda, då det blåste 2,5 m/s inne på land och det skulle nog vara mer vid kusten. Efter en slingrande väg som aldrig tycktes ta slut den sista biten kom vi till slut fram till ”vägs ände”. Redan där gillade jag vad jag såg. Vågor som slog mot klippor och stenar. Det här skulle bli kul.

På med kameran på stativet och iväg den sista korta biten ut till udden. Som jag misstänkte så blåste det mer här än hemma. Östersjön låg helt öppen med Åland 5 mil rakt österut. Ut på klipporna som var mycket märkliga mot vad jag sett förr. Ni kan tänka er när isen släpper vid havet och isflaken trycks upp mot land av vågorna. Så såg det ut med klipporna. Vassa, spetsiga klippblock om vartannat. Inte helt lätt att balansera fram med kamera och stativ, men vilka intressanta motiv det fanns. Problemet var att kunna ställa stativet, men jag lyckades med lite anpassning av benen. Vinden gjorde det hela lite extra spännande då den stundtals tog i lite extra. Redan nu insåg jag att denna plats behöver mer utforskning än vad jag kunde göra denna gång.

Efter att ha balanserat runt på klipporna en stund och tagit några foton, så var det dags att ta en kopp äkta kaffe och en pannkaka till. Vi gick undan ifrån den direkta kusten och in bland lite skymmande träd för att att komma undan från den värsta vinden. Med stativet en bit ifrån och en kopp kaffe och en pannkaka i handen så dök en magnifik Havsörn upp precis rakt ovanför oss. Vilken gigantisk fågel. Ner med kopp och pannkaka och försökte med stativet hängande under, rikta kameran rakt upp. Kameran rasslade på med 8 bilder/sekund för att jag skulle lyckas hyfsat på något under dessa mindre bra förutsättningarna. Svårt nog att rikta bara kameran rakt upp, än värre med ett stativ fäst vid kameran som nu pekade rakt ut. Tacksam för att jag har ett kolfiberstativ som inte väger så mycket. Jag ville ju ta tillvara på varje tillfälle att fånga denna minst sagt magnifika fågel utan att försumma tiden på att ta loss kameran. Ingen större operation med snabbfästet, men i stridens hetta tänkte jag inte på det. Fokus låg på att få ett bra foto. Med tanke på förutsättningarna så blev det hyfsat. Nu vet jag i alla fall vart man kan få chansen att kanske ännu en gång få så den där.

Magen hade fått sitt och nu skulle jag fylla på minneskortet i kameran. Vi gick ut igen till havet. Jennifer och Hugo tog sig ut på en av dom klippor som sträckte sig ut mot havet. På denna del av udden var klipporna lite mer gästvänliga att ta sig fram på. Inte fullt så vassa och spretiga som på andra sidan. Jennifer blev varse att klippor kan vara hala, då hon lyckades halka ner med en fot och lite till. Inget vinterbad för Hugo denna gång, då det brukar vara han som står för det. Det började kännas i fingrarna nu då man fotograferat ett tag. Trots att jag hade fingervantar. Inte världens bästa vantar, men jag måste ju kunna sköta kameran också. Ett par torgvantar av bra kvalité, där jag kan vika ut fingrarna och sedan ha in dom igen i vanten för att värma mig får köpas.

Vi fortsatte att gå runt udden och jag hittade hur många ställen som helst att fotografera. Fick tillfälle att testa lite olika tekniker med fokus och bländare som jag sedan använde i PhotoShop för att få en färdigt bild. En mycket enkel teknik är att som på bilden till höger ställe kameran så långt ner det går med stativet. Resultatet blir att det som ligger nära kameran, bara 30 cm ifrån och framåt ser verkligen stort ut. Med flera foton tagna med olika fokuspunkter, så får man sedan en klar bild hela vägen bort när man sammanfogar dessa i PhotoShop. Stenarna till höger var inte så stora som dom ser ut att vara på fotot.
** Såg nu att PhotoShop inte gjort riktigt som jag ville med foto till höger**

Ha de!


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.




%d bloggare gillar detta: