Funderingar…

17 12 2021

Hoj Hoj,

Funderingar. Sitter vid min dator lyssnar på trance musik. 65+ lyssnar på trance. Bara en sån sak. Ålder är helt klart bara en siffra.

Satt och tittade på mina grejer jag har på bordet. Tänk att varje liten grej/pryl har en historia.
En sten berättar om vart jag fann den. När jag var på jakt efter en gruva mitt ute på ett kalhygge.
En burk mer tavelkrokar. Från utställningen jag hade nere på Café Chocolate.
En burk med gasol. Från alla våra semesterturer med tillagning av mat och äkta kaffe.
En Estonia sticker. Från vår första resa över till Estland.
Två små solstolar. Köpta på Flying Tiger i Uppsala. Just nu vilar några Dextrosol i en av dom. Dessa har sin egen historia.
En fjärrkontroll till en golvfläkt. Köpt på Rusta. Ett bra inköp till förra sommaren.
En SSD disk som sköter och cachen för Photoshop. Inköpt i Tallinn förra året av en expedit som inte såg till kundens bästa.
En torkduk från Specsavers i Norrtälje. Bra till både glasögon och kamerans objektiv.

Det var en del av det som ligger på bordet. Överallt omges man av prylar som har en historia. Väggarna är fulla med mina foton. Alla foton har en ”backstage”. Hur jag kom dit för att ta dom. Hur det var runt omkring just då. Den stunden jag stod där. Stunden strax efter.

Fotografering är just att kunna förmedla något i fotot som blir intressant för betraktaren och den kan ta det till sig och låta det smälta in. Att skapa sin egen bild/uppfattning om fotot. Det är svårt. Jättesvårt. Ibland har jag lyckats, men långt ifrån alla gånger. Det är det som är utmaningen. Mycket handlar också om att vara på rätt plats i rätt tid och vem är människa att veta det? En fotograf lämnar därför aldrig sin kamera hemma. Den är med hela tiden.

På promenaden nere vid sjön idag såg jag en liten isbit på en betong klump. Solen belyste den så den såg ut som en liten diamant där den låg. Ett sådant tillfälle går inte att missa. Den ropade efter mig. Fånga mig. Ta en bild. Jag har nåt att berätta. Jag kom hem och redigerade mina foton för dagen. Jag kom till isbiten på betongklumpen. Då förstod jag vad den ville tala om. Diamonds are not forever. Den glänste i solen för mig. Lyste upp min stund vid den grå betongklumpen. Samtidigt som den var på väg att försvinna. Ta vara på dom diamanter ni har i er närhet. Dom varar inte för evigt. Var rädda om dom. Njut av dom medan ni kan. Diamonds are not forever.

Ha de!


Åtgärder

Information

3 responses

17 12 2021
joebona

Fin berättelse brorsan. Tänk vad mycket en bild säger även till oss som har tagit den när man ser den i efterhand, tror man kommer på mer då än just när man tar bilden.

18 12 2021
Runar

Tack. Nog är det så med dom bilder man tar. Man ser detaljer i bilden som man inte sett på plats.

18 12 2021
joebona

Nog är det så allt, man blir ofta överraskad.

Lämna ett svar till Runar Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.




%d bloggare gillar detta: