Jag vet inte om det bara var en tillfällighet, men jag vaknade 04:30. Vid den tiden gjorde en vän den längsta resan som någon någonsin kan göra. En resa dit det bara finns enkelbiljetter.
Han var en trevlig och mycket omtyckt kille. Vi gjorde flera hojturer ihop och oftast var han med då jag ledde turer för Hojgänget. En lättsam kille som tog saker för vad dom var. Inget Fancy Pancy, bara enkelt och ledigt. Så som det ska vara. Ville man ha hjälp med något, så fanns han där.
Ibland går det fruktansvärt fort. Alldeles för fort och oerhört orättvist. Jag har ofta undrat över varför dom som man gillar och tycker om ska drabbas av cancer. Rycks bort från oss och framför allt deras närmaste. Jag blev så otroligt ledsen, då jag först fick höra hur det var ställt. Allt jag kunde tänka på var: Varför?? Hoppades förstås in i det längsta att det skulle gå vägen, men tyvärr var det för långt gånget.
04:35 den 15 Februari 2022 somnade Niclas in i den eviga vilan. Jag känner mig hedrad att fått lära känna Nicklas under våra hojturer och även alla träffar vi haft utanför våra sadlar.
Våra tankar går till Björg, Emil och Robin. Vi finns här för er.
Vila i frid Niclas ❤
Fint skrivet bror.
Tack bror .