50 år

8 09 2022

Ja inte jag alltså, men det var 50 år sedan jag tog körkort för MC.

Den 8 September 1972 klarade jag uppkörningen för MC kort och inledde hojåkandet. En röd Honda 125 K5. Då var det hoj sommar som vinter. Inga dubbdäck. Skyddsutrustningen bestod av hjälm. För övrigt var det skinnjacka, som jag har kvar än idag, jeansbyxor och faktiskt lite grövre skor. Handskar på vintern. Endast en praktvurpa, som jag kommer ihåg, på väg till jobbet runt 05:30 en morgon. Kommer ner mot väg 280 i Rimbo från Ekebyvögen. Lite nedförslut och glans is. Växlar ner släpper kopplingen försiktigt och bromsar lite gran. Bakhjulet låser sig och textilbroms var ett faktum. Håller i hojen och på något sätt verkar jag få den att glida med hjulen före mot den byggnad som är på andra sidan av väg 280. Stötdämparna tar upp stöten så det gick riktigt bra. Den tidiga morgonen gjorde också att ett fåtal bilar passerar på den vägen.

Nu poppade det upp en till. Ung och dum, får man väl kalla den. En svepande kurva med fri sikt på väg mot föräldrahemmet kunde man köra i max 80 km/h. Då var man precis ute i vägkanten vid utgången. En dag fick jag den briljanta idén att testa lite fortare. Mätaren stod på 90 då jag for rakt ut på den nyplöjda åkern och hade jag åkt av jäms med fårorna hade det nog gått bättre. Nu var det tvärs över och hojen stannande väl efter runt 60 meter, men jag ökade avståndet en bra bit till. Clip-on styret hade vikt sig för mina ben och det var nog räddningen för mig. Jag klarade mig bra men framgaffeln låg under motorn.

Jag spelade volleyboll på den tiden och efter en träning på vintern med 25 grader kallt tog jag förstås hojen och åkte hem 4 km utanför Rimbo. När jag skulle ta av mig hjälmen hade den fryst fast i det blöta håret, så jag fick gå runt med den inne ett tag innan jag kunde ta av den.

Ja det har blivit många och långa turer genom åren. Vi har varit i alla landskap utom Gotland. Sett otroligt mycket då vi tar det lugnt och bokar inget boende i förväg. Vill inte ha den pressen att vara vid ett visst ställe en viss tid. Nä har vi semester så har vi och tar dagen som den kommer. Många vandrarhem har vi prövat. Priserna när vi började var runt 300 kr för en natt. Nu är det helt andra priser. Tangerar faktiskt hotellens. Ett favoritställe var STF Leksand. STF´s första vandrarhem. Vi blev stamkunder så ägaren ringde mig och frågade när vi skulle komma. Starkt rabatterat pris. Nu har han tyvärr slutat och vi har inte prövat nya regimen. Sovit i tält väldigt många gånger. Tältat på campingar, men även naturcampat.

Ha de!


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.




%d bloggare gillar detta: