Minisemester

5 07 2021

Hoj Hoj,

Vi tog en minisemester och åkte ner till Paul och Kerstin. Stod i valet och kvalet av typ av fordon för resan. Det blev Micke. När jag packat bilen funderade jag på hur vi lyckades få med allt på hojen förut. Det enda extra var ju fotoryggsäcken och eftersom vi hade bilen så fick även kylboxen följa med. Gott med kall dryck och skonsamt för min 3 dl vitt.

Nu använde jag faktiskt inget i ryggsäcken, men hade jag inte haft den med hade jag säkert kommit på något. Som jag brukar säga med kläder. Bättre att ta på sig en tröja man kan ta av sig om det blir varmt, än att ta på sig någon man inte har med. Visst låter det så där vuxet klokt 🙂

Vi rullade ner i skaplig tid på fredags förmiddagen. Monica hade jobbat natt så hon kom hem strax efter 08:30 och lite över kl 9 var vi iväg. Micke fick rulla närmaste vägen vilket resulterar i ”tråkväg”, men vi ville komma ner så tidigt som möjligt. Mycket nöjd med Micke. För nöjd faktiskt. Får nog skruva upp mil/år med den för att inte spräcka vallen, fast det blir ju en extra kostnad, men bättre att betala per månad än en klumpsumma vid återlämnandet. Övermil på leasingbil kan kosta en hel del.

Strax söder om Södertälje klipptes vägrenen och enorma köer hade bildats. Man visste inte vad som orsakade dessa enorma köer som rullade i 5-8 km/h. Startade Waze i telefonen för att se vad det berodde på, men såg bara att det var köer som sniglade sig fram i 5 km/h. Inget nytt för oss alltså. Efter en, som det kändes, mycket lång sträcka såg jag orange blink från maskinerna som klippte vägrenen. Kändes kanske lite overkill att göra det på en fredag då många är ute och åker.

Första stoppet blev vid avtagsvägen till Gnesta. Vi brukar stanna där vid resor på tråkvägen söderut för en macka och kaffet som vi tagit med. Det sitter fint med kaffe och en bensträckare och det är inge ben i mackan heller. Den här gången blev det tunnbröd med prästost. Ingen räkost som det brukar bli. Smörgåsen satt fint och hånglade bra med smaklökarna. en kopp äkta kaffe utomhus är så mycket godare än inne. Konstigt. Vi rullade vidare söderut.

Norrköping blev nästa stopp. Clas hade ringt och ville vi skulle titta in och jag passade på att köpa en kontakt till cigarettändaruttaget som klarar både 12 och 21 mm. Kom på att jag måste byta på 12v pumpen som jag har till madrassen. Nu kan jag använda både 12 och 21 mm hona att koppla den till. Nästa köande blev ju förstås vid Söderköping då det var dags för broöppning, med påföljd av att när sedan bron öppnas så fylls det på vid rödljusen på 22:an. Nu viker jag av 22:an vid första rödljusen och glider igenom Sörping. Kommer ut vid macken på andra änden av staden. Mycket smidigt.

Efter det så rullade på på utan hinder. Ungefär 1 timme senare så rullade vi in på Kila Gård. Välkomst kommittén slöt upp. Tragiskt nog reducerad i år mot vad vi var vana vid. Det blev en stärkande kopp kaffe och så glad att man sedan något år får äkta kaffe :). Maja skulle klippa klorna, så Palle och jag åkte till Västervik och fick det gjort. Kerstin och Monica var hemma och började med maten. Palle och jag satt ute och snackade och vi hörde glada skratt inne ifrån huset. Anledningen var en del tokigheter som säkert uppkommit på grund av tullandet utav den medhavda drycken.

Hur som helst så lyckades dom med middagen och Palle och jag fick ett helt glas varsitt vin. Middagen var utsökt i all fall. Mätta och belåtna satt vi sedan ute på kvällen och pratade och skrattade till långt in på kvällen. Vi hade rest tältet innan vilket brukar vara ganska bra, så man bara kan krypa in när ögonen börjar gå i kors. Man blir lite seg efter mat och resan ner och då är det skönt att bara krypa in och lägga sig.

En ny morgon igen och planerna för dagen var att åka till Valö för en räkmacka som lunch och sedan upp till Idhult för att fotografera. Valö var välbesökt denna lördag. Den var något extra jippo för barn som fick rida häst. En ”Pippi häst” i mini format stod uppe på en kulle med några barn bredvid. Det var mycket folk ute vid serveringen. Alla hade fått fönsterbord. Det var lagom varmt och inte en gassande sol. Räksmörgåsen åkte ner utan problem. Mycket gott.

Vi fortsatte mot Idhult för fotograferingen. Vackra vyer med rikligt kuperad terräng som man inte kan tänka sig finnas här. En typisk höjd som är given för en borg en gång i tiden och så var det också. Lite nyfiken är man förstås att söka upp den eller resterna av den. Bland annat så finns den sällsynta och hotade Gullvivefjärilen.

På kullen till höger i bild, Borgkullen, fanns det en fornborg en gång i tiden under yngre järnåldern ( år 375 – 1050 e.Kr). Låg ju väldigt bra på höjden med bra utsikt över dåtidens bebyggelse. En bra förutsättning för fornborgar var ju att dessa låg högt med bra utsikt över eventuella inkräktare och en bra läge att hålla försvar. Alltid svårare att ta sig upp och kriga än an bekämpa inkräktare från ovan.

Vi rullade på hemåt igen till Kila Gård. Dags för lite fika och sedan var det grilltajm. Potatisräfflor och kött av mycket god kvalité. Det var mycket gott, som vanligt. En kaffe på maten och sedan tog Palle och jag en liten promenad runt ”kvarteret” och fotade några fjärilar. Det fanns en hel del. Många av samma art. Kul var det i alla fall. Synd bara att många av fjärilarna fäller ihop vingar när dom sitter. Ibland lyckas man få dem med vingarna utfällda så man ser hur vackra dom är. Dom kan se helt annorlunda ut på ovansidan än på undersidan.

Det blev kväller även denna kväll så vi kröp in i tältet igen. Dagen efter vaknade jag 03:25. Låg och vände och vred på mig tills klockan 4. Då krånglade jag mig ut ur tältet så tyst det gick för att inte väcka Monica. Klädde på mig utanför och tog en runda med kameran. Denna hjort stötte jag på som såg förundrat på mig. Funderade säkert vilken tvåbent galning är ute denna tid på dygnet. Övriga i församlingen vaknade runt 8. Vi åt en kexfrukost. Det var en alldeles lagom frukost. Vi skulle åka hemåt och jag tänkte besöka Tullgarns Slott. Det skulle vara öppet nu för visning mellan 12:00 — 16:00. Vi sa morsning och på återseende igen. Rullade på upp mot Tullgarn som kommer i ett annat blogginlägg.

Stort tack till Paul och Kerstin för Kila Camping. Räkna med att vi återvänder 🙂

Ha de!





Det var ett tag sedan…

3 06 2021

Hoj Hoj,

Ja det var ett tag sedan jag gjorde ett inlägg. Tiden rusar iväg och det finns liksom inte tid att slå sig ner och plita ner några rader. Det händer ju saker hela tiden. Mycket fotografering och sen kommer redigering av bilderna. Inga grova redigeringar, om jag nu inte är på photoshop-lek-humör. Bara vanlig, lite kontrast och ljus.

En ny video för kyrkans räkning att visas den 6 Juni blev klar idag. 4 minuter och totalt 27 foton. Tog några nya specifika foton just för denna video. Några fler projekt är på gång. Lite hemliga ännu men det kommer.

Några fotopromenader har jag hunnit med i närliggande Naturreservat. Dessa har jag gjort med Daniel Lönn, en duktig fotograf som jag har mycket kul tillsammans med. Vi ser ofta samma objekt att fotografera då vi är ute. Lite kul faktiskt.

En spännande fotografering av 23 förskolebarn och 5 pedagoger gjorde jag för någon dag sedan. Fota barn är alltid lite speciellt. Tar det för lång tid så ledsnar dom och börjar hitta på andra, roligare saker än att stå still. Jag fotade med 2 blixtar utomhus. När jag satte upp första blixten stod det en prydlig rad med barn framför mig. Mycket imponerande. Jag sa att det dröjer en stund till och alla hade inte kommit än. Ville inte riskera att dom ledsnat innan jag ens hade börjat fotografera. Så var alla på plats och jag fick dom i tre rader med pedagogerna längst bak. Tog runt 20 foton innan dom skulle iväg och träffa Mulle. Valde ut det bästa, där ingen blundade och med minst grimaser 🙂

Ikväll blev det lite lek med en radiostyrd bil i gruset så det dammade. Försökte få till några bra foton med fart och med grussprut i. Det var inte lätt men lyckades med några i all fall. Snabb slutar och serietagning med 8 bilder /sek. Några fick jag av alla foton som togs.

Ha de!





Den blomstertid nu kommer…

18 05 2021

Ja nu exploderar det av färgprakt. Blommor, träd ja nästan allt som kan blomma gör det. Snart kommer syrenen också. Fast inte utan att man fundera vart alla surrande arbetare är? Tittat i många träd som stått i full blom, men inte ett endaste bi eller någon humla. Oroväckande tycker jag. Skörden lär bli dålig i år av körsbär. Äppelblommen har inte kommit gång ännu men snart kommer den också.

Vaknade långt före tuppen idag. Gick upp och kokade kaffe och såg en härlig dimma. Tog en kopp kaffe och klädde sedan på mig och tog kameran och gick ut. Kändes ändå lockande att krypa ner i sängen igen. När jag väl kom ut så ångrade jag mig inte en sekund. Vilken underbar morgon. Alldeles tyst. Bara fågelkvitter att lyssna till. Några duvors skrockande och en koltrasts vackra melodi. 12 grader varmt och dimma. Inte så kompakt som den kan vara, men nog dimmigt för att få lite fina foton.

”BP rakan”

Hade ett ställe jag ville gå till. Inte så långt hemifrån. Ville hinna dit innan älvorna dansade bort. En vacker plantering av tulpaner och påskliljor längs med utfarten mot Uppsala. Känd som ”BP rakan” efter gammalt. Insåg att det var alldeles lagom dimmigt då jag kom dit. Dimman låg bortom planteringen, så blommorna framträdde klart och tydligt.

Jag tog en sedvanlig sväng ner mot sjön och gick spåret mot Arkadien som löper längs med sjön. Letar efter lite nya vinklar som jag inte tagit förut, men det börjar bli svårt. Jag har ju typ fotat allt tycker jag. Ibland blir ljuset lite annorlunda och då hittar man något man inte sett förut.

Dagen fortsatte med lite ”färdtjänst” som jag kallar det. Efter det så blev det mecka hoj med lyckat resultat. Inte min, utan en Suzuki Intruder 1400. Nu kan dom glida ut i sommar igen. Jag packade BMW´n med verktyg och åkte över. Såg att jag hade lite för lite luft så jag tog fram min smidiga kompressor när jag meckat färdigt och fyllde upp. Svängde på väg till Vallentuna in vid Brottby macken för att se om det fanns luft där, men skåpet var gapande tomt. Ingen fara då jag hade min egen.

Hemkommen igen blev det nästa projekt. Laga ett punkterat cykeldäck. När jag plockat ut slangen såg jag något jag aldrig sett på en cykelslang förut. Det såg ut som däcket på något sätt sytts ihop. Visade sig vara Made in Taiwan. Det var ”sömmen” som hade gått upp. Insåg att det var ingen större idé att lappa utan bara att byta slang. Som av en händelse hade jag en passande slang i garaget. Till råga på allt hel. Snabbt fixat alltså.

Ja det blev en hel del vettigt gjort idag. Så kan en dag i Livet 2.0 se ut.

Ha de!





Silvergruvan

19 04 2021

Hoj Hoj,
Vilken dag det blev. Fick tips om en silvergruva i närheten. Jag hade ingen aning om att det fanns en här i trakterna. Jag tog kontakt med min kompis Daniel som är en duktig fotograf. Vi har varit ute på en hel del fototripper till gruvor och bara vanliga promenader med kameran förstås.

Han nappade direkt och vi bestämde oss för att starta 08:00 för Daniel skulle jobba kvällspass. Vi båda tittade på nätet under kvällen efter mer information om gruvan, men varken Daniel eller jag kunde hitta något. Koordinaterna var lite knapphändiga så vi var lite ute och famlade, kanske inte i mörkret men väl på ett kalhygge med eländig terräng. Stora stenar eller klippor, mycket grenar på marken och som grädde på moset lite gropar. Jag hade lagt in vart jag trodde var rätt plats i Sweden Topo Maps i telefonen. Insåg att när vi enligt den var framme så var det fel. Lite svårt att lägga en plats på kartan där det ser ut att kunna vara.

Jag messade Sif Rosling Waldegård som jag fått tipset om och hon i sin tur hade sett det på FB. Vi fick veta vilken karta som den som lade ut det på FB hade använt. Det var Lantmäteriets karta förstås. Vi laddade ner den i våra lurar och nu blev det helt annat. Där såg vi ”kratern” där öppningen skulle vara. Gruvan var c:a 150 meter ifrån där vi nu befann och på kalhygget. Ny riktning togs ut och vi traskade iväg över stock och sten ännu en gång. Riktningen ledde oss in i en skog. Till slut såg vi berget där gruvan skulle vara. Det som nu hindrade oss från att gå raka spåret var en bäck som var c:a 1,50 meter bred. Då varken Daniel eller jag gjort några framsteg i längdhopp och det utan kameror insåg vi rätt snart att vi fick se oss om efter en annan lösning. Stavhopp fanns definitivt inte som ett val heller. En bit längre ner längs bäcken så vi ett par björkar som praktisk nog hade fälts över bäcken. En att gå på och en lite högre upp att hålla sig i. Helt perfekt, men skulle dom hålla? Jag testade först och det gick bra och Daniel kom efter.

Nu var vi på rätt sida och endast ett snår skiljde oss nu bara från berget. Vi närmade oss sakta men säkert berget och till slut såg vi det. En ganska brant stigning återstod. Innan vi var riktigt upp såg jag öppningen. All vår möda fick sin belöning. Jag satte mig mig ner och kollade in genom det lilla hålet som man kunde ta sig in genom. Ungefär 2 meter långt med en takhöjd på kanske 60 cm. På fotot till Höger som Daniel tagit på mig när jag kikar in, så  ser ni att det inte var så stort. Smärta och smidiga som Daniel och jag är så tog vi oss igenom. Inget för någon med klaustrofobi kan jag säga.

Väl inne så var det ett ”rum” på ungefär 2×2 meter. c:a 3-4 meter ovanför oss var det öppet. Jag förmodar att det vi stod på var nog det igenfyllda schaktet. Jag såg ingen direkt annan väg att kunna ta sig in längre. Det skulle var så kul att få veta lite mer om denna gruva. Vägen ut tog vi sikte på det ni ser på fotot. En brant väg uppför, men den var inte brantare än att det skulle lyckas. Vi fotade förstås och när vi var nöjda började vi klättringen uppåt. Det gick bra som förväntat. Väl uppe däremot blev det lite spännande med 4 meter stup på båda sidor och nästan bara en fotsbredd mark att gå på. Vi klarade av även denna prövning.

Då var det bara att ta sig ner hel och hållen och det med utrustningen också. Det gick bra och vi letade oss till baka till dom omkullfallna björkarna. Vi hittade dom och ännu en spännande övergång väntade. Denna gång gick den inte riktigt som planerat. Daniel gick först och då  brast den undre björken och han plurrade med en foten. Vi visste ju inte riktigt hur djupt det var, men björken stannade bara några dm under vattnet. Vi tog beslutet att vandra över trots att vi skulle bli blöta. Det var ju ingen fara då det bara var fötterna som var under vattnet. Nu blev jag mäkta imponerad av mina Salomon Contagrip Goretex. Inte en droppe vatten trängde in trots att dom var under vattnet.

Nu var det bara vägen tillbaka till vägen som vi gick på. Vi försökte välja en så smidig väg som möjligt och det var lite runt själva kalhygget. En skogsmaskin hade kört där så det gick hyfsat bra. Till slut såg vi vändplanen där vi lämnade gruset för den eländiga terrängen. Jag kan säga att solljuskydd är bra att ha på objektivet. Precis innan vi skulle komma ut på vändplanen för mitt en ben ner i en stor grop och jag stöp. Försökte rädda kameran, men solljuskyddet fick sig en liten törn. Syns att det är skrapat, men det blev ingen hård stöt. För övrigt klarade sig kameran bra tack och lov.

Allt som allt blev det en rolig, trevlig och även svettig promenad tillsammans.

Koordinater  till gruvan
WGS84
Lat: 59.47583
Long: 18.27296
https://minkarta.lantmateriet.se/?e=693998.5&n=6634148&z=13&background=3&boundaries=false

Ha de!





Livet 2.0 går vidare..

9 04 2021

Hoj Hoj

Ja livet 2.0 går vidare i en rasande fart. Ni kan inte ana. Fullt upp hela tiden och dagarna bara försvinner, men som tur är kommer det nya hela tiden.

Mycket har hänt sedan sist. Jag ser också att bloggen har ändrat utseende och gillar inte riktigt utseendet att skriva i och framför allt att lägga in bilder. Jag kunde få dom lite snyggt till höger om texten, men det verkar vara kört nu. Får grotta mer i det.

Varit på en turné och förenat nytta med nöje. Både norrut och söderut. En hel del fotografering har det blivit. Skulle vara en höjdare att kunna åka runt och fotografera och dokumentera. Fabbe gjorde sina sista mil för min del på turen norrut. Under resan fick jag meddelande om att den nya var klar för leverans. En Skoda Kamiq blev det nu. Gillar den skarpt. Insåg då jag skulle hämta den att jag inte ens provkörde den innan jag valde den och vilken utrustning jag ville ha. Provsatt den endast hos Norrbil.

Med Kamiq (Micke) blev det söderturen. Hälsade på bästa hojkompisarna i Dalhem. Paul och jag tog en fotorunda till Edsbruk. Tur jag hade ny film för det gick åt några foton. Gillar att ta foto i HDR (High Dynamic Range) så att jag får kontrastrika foton. Gillar sådana ställen med mycket historia. Mycket att fotografera är det också. Ibland kombinerar jah HDR med focusstacking. Fokuserar alltså på flera ställen i samma vy vilket resulterar i ett antal foton som görs om till ett. På en tur hade jag 27 foton som blev till 1.

Edsbruk

När vi lämnat Paul och Kerstin så åkte vi ner till Moheda och checkade in på Kronobergshed. 6 år sedan vi var där sist. Rustat sedan vi var där. Receptionen var flyttad och köket var nytt. Vandrarhemspriserna börjar snudda på hotellpriserna. Är man ute i tid med hotellrum kan man få det till samma pris som ett vandrarhems rum med frukost. Åkte häst och vagn som jag inte gjort på år och dar. Mona drog oss lugnt runt på en liten tur.





I brist på annat

12 03 2021

Hoj Hoj,
Den 11 Mars 2021.
Snön vräker ner och det blåser med 9,5 m/s. Hoppade förståndigt nog över att hämta bänken till rummet. Fick precis SMS att den kommit då jag kom hem från Norrtälje. I stället gick jag ner till studion och tog några foton med olika ljussättningar. Bara jag kunde ta emot folk för porträttfotografering någon gång. Fast det lär nog dröja ett bra tag till trots att vaccineringen kommit igång. Jag undrar lite hur pass effektivt det kommer att bli, då man trots vaccinering ändå kan smitta? Personligen tror jag detta kommer att fortgå säkert 1 år till. Tror också att det inte någonsin kommer att bli som innan pandemin. Det blev lite off topic.

Åter till vad jag egentligen skulle skriva om. Jo när man inte kunde göra något annat så var jag ju ner till studion och fotade lite. Kul faktiskt att pröva sig fram med lite olika ljussättningar. Vilken skillnad det får för fotot bara man flyttar softboxen åt det ena eller det andra hållet. Närmare eller längre bort. Uppåt eller nedåt. Lägger man sen till att välja olika styrkor på fotoblixten så finns det helt otroligt många sätt att komponera fotot. Börjar faktiskt kunna räkna ut vart den ska stå och styrka för att få fotot som jag tänkt mig. Övning ger färdighet. Önskar mig förstås ännu en blixt, utöver dom 2 jag redan har, som jag kan fokusera ljuset ifrån, men som vanligt så kostar prylarna skjortan.

Den sista lilla touchen kan man sedan göra i Lightroom och Photoshop. Jag satt en bra bit in på småtimmarna och fixade lite i Photoshop. Många år sedan jag utbildade bland annat i Photoshop på KomVux i Sollentuna. Mycket har tillkommit sedan dess, men jag inser nyttan av att utbildat i det. Då inga färdiga prov fanns till programmen tog vi själva i datagruppen fram proven för dom olika programmen. Ett tidskrävande arbete utöver den tid som förberedelser inför lektionerna tog.

Tänk vad det går att åstadkomma med lite trix i Photoshop. Mina vanliga foton på natur och stadsbilder gör jag inga extrema förändringar på. Färgerna ska vara så som jag ser dom vid det ögonblick jag tar fotot. Det kan hända att ibland måste jag ändra en aning för att få det att se ut som det gjorde. Främst rör det sig om ljus och kontrast. Sen är det förstås kul att leka lite fritt med stilleben som den här med flaskan.

Ha de!





Rönnskärs udde, Väddö

27 02 2021

Hoj Hoj,

Rönnskärs udde, Väddö. En fantastisk fin plats att fånga fina foton på. Klippor som kan vara lite svåra, märkte jag, att ta sig fram på med kamera och stativ. Blev nästan lite rädd då jag blev påmind om att jag är inte 25 år längre. Med ett knä som inte är att lita på så gör man inga större hopp, eller ens hopp till en annan sten. Man får helt enkelt ta det lite lugnt och se sig om efter alternativa vägar att ta sig fram på dit man vill. Går man ner på knä så får man fundera på om jag kan ta ett nytt foto när man ändå är nere liksom.

En underbar dag blev det i alla fall. Sol och säkert runt 12-13 grader varmt. På flera av klipporna klamrade sig isen kvar, men ”blödde” rätt rejält i solens varma strålar. Hade hoppats att fånga en havsörn, i alla fall på bild. Fick veta att ett par hade slagit sig ner på en klippa en bra bit ifrån där vi var. Vi såg en förra gången vi var dit. Jag var lite oförberedd på det och han inte få loss kameran från stativet. Fotot blev väl sådär, men klart bättre än inget alls. Vilka fåglar. Ett vingspann på 190–240 cm, en längd på 76–94 cm och en ungefärlig vikt på 3,5–7 kg. Honorna i regel 1 kilo tyngre än hanarna. En mäktig syn var det att se den som jag fick ett foto på, även om den svävade ganska högt upp.

Det lär bli fler resor ut dit och kanske bättre tur nästa gång. Det var en del förutom vi som hade letat sig dit denna fina soliga dag. Någon med en tubkikare och en som hade en kamera med sig. Några andra som varken hade det ena eller det andra med sig. Hur kan man gå ut utan en kamera?? 🙂

Intressant ställe verkar det vara förutom fina fotomöjligheter. Tror att inte vem som helst har fått tagit sig det för ett antal år sedan. Såg lite spännande saker som jag skulle vilja grotta mer i och ta reda på.

Ha de!





Dagarna rullar på

18 02 2021

 

Hoj Hoj,

Ja det har inte varit mycket hoj på sistone. Inte mycket väder för det heller. Däremot fotoväder har det varit gott om.

Livet 2.0 har nu pågått i 1 år och 4 månader. Fasen vad tiden har gått fort. Inte en endaste dag sedan jag påbörjade Livet 2.0 som jag inte har haft något att göra. Det har varit utstakat hela tiden. En det ena och en det andra. Färdtjänst, barnpassning varvad med lite egen fotografering. Det är vad det har handlat om. Äntligen fått ett eget rum för mina fotoprylar och laptopen kopplad till extern stor skärm och extern tangentbord. Sån otrolig skillnad att redigera foton med en externa skärm. Suttit med laptop skärmen hela tiden, så man har ju vant sig med den. Nu känns allt så ofantligt mycket större. Som att sitta på första raden på en biograf. Får liksom vrida på huvudet från ena sidan till den andra.

Nu går jag in på sista veckan med fotoutställningen nere på Café Chocolate. 25 Februari är sista dagen. Några foton sålda, så det är kul. Nästa bokad till den 3 Juli. En mindre med bara 3 foton, men tillsamman med ett tiotal andra. Det ska bli kul att se våra alster tillsammans. Många olika stilar kommer det säkert att vara.

Ha de!





Vilken dag…

1 02 2021

Hoj Hoj,

Vilken dag det var idag. -5 grader och snön glittrade i solens sken. Tror jag glittrade lite också 🙂

Igår kväll fick jag för mig att testa lite stilleben. Förberedde genom att köpa en bukett tulpaner. Så fina blommor. Pryder nu köksbordet då jag egentligen bara behövde en för testet. Det blev ganska lyckat om jag får säga det själv. Bubblorna kom så fint på tulpanen och lagom med ljus från köksfönstret ut på altanen så vänstersidan nästan helt kom i mörker.
Jag kom på en grej till jag vill testa så det kommer att gå åt en tulpan till. Bara hitta ett lämpligt ställe att utföra testet på. Lite kul bara med förberedelserna inför att foto. Hur har jag tänkt att det ska bli?  Blir det som jag tänkt mig? Det vet man inte förrän man tar första fotot. Sen får man modifiera utifrån det. Placering, ISO, slutartid och bländare.

Som jag skrev i inledningen. Vilken dag. Strålande sol och -5 grader. Tog en tur ut till Jägarsjön. Så fantastiskt att bara ha möjligheten och att vara frisk och kunna gå ut. Brukar tänka på att om jag råkade ut för en MC olycka och inte skulle kunna gå ut av mig själv, så vet jag inte om jag vill uppleva det. Jag vet inte men då tror jag att jag vill sluta jordelivet.

Idag var jag i alla fall ut tll Jägarsjön och tog några foton. Stativet var med så, det blev ett par med fokusstacking igen. Fokus sätts på flera ställen i fotona och sammanfogas sedan i PhotoShop. Bara dom delar av varje delfoto där perfekt skärpa finns kommer med på respektive foto. Sedan sammanfogas dessa till ett foto med fokus från närmast kameran till det längst bort i bild. Dom flesta foton jag tagit nu på senare tid är just sådana.

En klarblå himmel gav ett riktigt intensivt sken i snön. Det glittrade långt bort på den frusna sjön. -5 grader och aningen till blåst gjorde att till slut blev man lite nerkyld. Framförallt om händerna som man inte kunde ha tjocka vantar på. Styrning av kameran fungerar inget vidare med tjocka vantar. Körde visserligen med remote slutare, men fokusen måste jag ju ställa in på skärmen. Hurs om helst så blev det en härlig dag och en del foto jag blev riktigt nöjd med.

Utställningen gick fint i lördags då jag var där. Många trevliga samtal och frågor om vart och hur jag fotograferat.

Utställning pågår till 25 februari nere på Café Chocolate. Titta gärna in och ta en kopp fika medans ni tittar.

Ha de!

 





Vernissage

30 01 2021

Hoj Hoj,

Ja då har jag en ny utställning av foton igen. Denna gång på Café Chocolate i Rimbo. 29 nya foton från slutet av förra året och i år. Jag hade vernissage idag och det var mycket trevligt. Träffade många som sett mina foton tidigare, då jag delat hej friskt av dom på FB. Det gäller att synas.

Förberedelserna inför en utställning tar enorm tid. Att skriva ut, märka upp och rama in. Efter det ska dom grupperas lite, så att dom hänger ihop lite färgmässigt och innehållsmässigt. Sen ska dom hängas upp också. Själva upphängningen tog närmare 4 timmar. Ja det är ingen lätt sak som man svänger ihop på en fika rast direkt. Det var ändå värt det. Riktigt kul. En del foton blev faktiskt sålda direkt. Superkul.

Det gäller ju att få visa upp sig och dom foton man tagit. Detta gav blodad tand och det skulle vara kul att få visa dom i Norrtälje också. Dom här hänger uppe till 25 februari, men man kan ju börja spåna lite. Jag kan säga att detta är inget man kunnat göra när gruvan kallade. Livet 2.0 behövdes för detta. Att få tid att göra det. Dels fotografera, redigera innan utskriften. Så nöjd med skrivaren (Epson 7750 ET). Dyr i inköp, men en bra investering i längden. Bara använt dom färgflaskor som var med från början och har en ny laddning till som följde med kvar. Jag har nog skrivit ut ett hundratal foton mest A4 men en hel del i A3. Utskrifter upp till A3.

Nu är det bara att luta sig tillbaka och njuta av frukterna 🙂
Nja inte riktigt kanske. Nikon vill ju komma ut igen så det är bara att köra på med nya foton. Några nya fotoprojekt har jag i huvudet, men det behöver bli sommar och jag ska hitta en bra plats.

Ha de!

 

 








%d bloggare gillar detta: