MC Turer

Hoj Hoj,

Solen stod som spön i backen. Redan tidigt fick jag en förfrågan från Jennifer om att grilla. Det lät mycket trevligt. Då skulle jag passa på och ta några porträttfoton också. Det är ju något jag tänkte börja med i större skala. Tänkte först komplicera till det med ND filter, gör dag till natt, men skippade det. Körde istället med fyllnadsblixt till motljuset.

Vi hade korv och bröd med oss och körde igång engångsgrillen. Tänkt att det är så enkelt, men så satans gott. Äkta kaffe i termos smakar inte ödla heller. Så himla gott. Solen värmde ganska bra. Termometern visade 10 grader och en lätt bris. Vilken härlig årstid våren ändå är. Allt som vaknar till liv igen. Man ser nästan från dag till dag att något hänt i naturen. Allt ligger i startgroparna och bara väntar. Det har börjat ovanligt tidigt i år. Körsbärsträden i Kungsträdgården nästan 2 månader tidigare än normalt. Jag såg nu att våra pollinerare har startat sina motorer. Det är tur det fruktbärande träd har ju i alla fall inte börjat sin blomning ännu.

Innan grillen blev klar så passade jag på att ta några porträttfoton. Blev lyckade om jag får säga det själv. Fick lite blodad tand som det heter. Nyfiken på att ta fler foton. Kanske dags att göra en release av tanken att börja med porträttfotografering. Än så länge ingen studio, men det finns ju en utanför husknuten typ. Har några fina ställen som skulle fungera bra med fin inte för iögonfallande bakgrund även om jag gör den suddig. Inga skarpa färger som sticker ut i bakgrunden.

Barn är tacksamma modeller, även om dom är näst intill omöjliga att styra. Bäst är att dom får leka fritt och jag får fånga ögonblicken i utomhusmiljön. Vatten är bra. Det roar gammal som ung. Dom blir mest naturliga då dom sysslar med något. Ställer man upp dom för fotografering så brukar det alltid bli någon liten grimas eller ett annat konstigt ansiktsuttryck.

Ha de!

Hoj Hoj,

Ja som rubriken säger ska detta handla om något annat. En stor händelse har ju ägt rum. Stor i ordets rätt bemärkelse. Zhen Hua 33 som är ett specailfraktfartyg, kom från Kina med den s.k. Guldbron som ska bli Slussens nya huvudbro. En imponerande syn var det när jag först såg fören i Furusund i Onsdags morse. Mycket folk var samlade. På berget vid Furusunds Värdshus var det många som samlat sig för att få en bra vy. Även jag stod där med kameran i högsta hugg. Det är som vanligt svårt med perspektiv om man bara har ett objekt att se, men får man en referens punkt som färjorna över till Blidö gav så såg man storleken på ett annat sätt.

Ett annat intressant fotoställe hade varit Oxdjupet vid Rindö. Tänkte åka dit först men då jag misstänkte att åtskilliga mer än jag tänkt så och parkeringsplatserna är mycket begränsade så valde jag Furusund. Tanken var sedan också att åka in till Stockholm och fotografera ankomsten till Slussen. Det blev en pampig entré med vattenkanoner. Det primära syftet med det, skulle jag tro, var att hålla småbåtar borta och det lyckades väldigt bra. Inte en mindre båt närmade sig för fotografering.

I mycket sakta mak närmade den sin ankringsplats. Ett sådant fartyg stannar inte på några. Jag såg på en video från Oxdjupet och såg att den hade även propeller i bak som gjorde att den kunde svänga den delen också. Säkert ett måste för ett sådant långt fartyg.

Den ankrade upp utanför Stadsgården och förberedde lossning av bron. Fartygen var som en docka som kunde sänka ner sig i vattnet och därmed få bron loss som låg på pontoner. I fredags hade den lossat lasten och låg och väntade att få fortsätta sin resa. Såg att den var på väg till Tallin just nu. Behöver väl något med sig tillbaka också för att det ska vara effektivt.

När vi ändå var inne i stan så passade jag på att fota lite annat medans vi gick. Solen var på väg ner när vi gick mot Tekniska Högskolan. En solnedgång över Kungsgatan var också rätt fin även om jag hellre vill ha landskap som förgrund till en solnedgång. Fast det fick fungera. Det var ingen direkt åskvärme då vi gick tillbaka mot Tekniska. Passerade Engelbrekts kyrkan och var tvungen att ta ett kort. Låg så fint på höjden och den klarblå himlen lyfte fram den så fint.

Ha de!

Hoj Hoj,

Idag var det verkligen en fin dag. Någon grad kallt, men med strålande sol. Värmde riktigt gott om man stod i lä för den svaga vind som ändå kylde. En mycket skön påminnelse om vad som komma skall.

Ja dagarna har fyllts med fotograferande. Jag ser lite saker här och där som blir intressant och jag hoppas även för andra betraktare. Det är ju det som är lite av svårigheterna med fotografering. Att få bilden att vara intressant även för betraktaren. Jag har gått runt i Rimbo och fotograferat lite vanliga om mindre vanliga ställen. Viktigt att ha inför framtiden. Man vet aldrig hur ett samhälle utformas. Det rivs och byggs nytt och då är det kul och bra att ha en bild att jämföra med.

Min fotostudio ligger lite på träda ännu, men jag skulle hemskt gärna vilja komma igång med den. Saknar ännu utrustning till den. Fler blixtar, softboxar och en fond. Det kostar en del även om man lägger sig i segmentet helt godkänt. Det finns hur dyr utrustning som helst, men man klarar sig med mindre kostbar utrustning. Visst har en dyr utrustning sina klara fördelar, men man har ju inte publicerat någon bild i Vouge ännu eller National Geographic  ännu, så det får vänta 🙂

Nationalbiografen. Många minnen har man från den. Vår familj kände Roine, Elsa och Marie Blomgren väl och var ofta ute med dom på picknickar. Deras lite övergödda hund, som jag tror hette Fiffi var förstås också med. Dom skötte biografen. Peter Johansson och Svenerik körde projektorn. Två mäktiga projektorer med stora filmrullar på. Lite skillnad mot idag då dom hämtas hem digitalt och sparas i projektorn som sedan programmeras med trailers, reklam och film. Elsa som beställde hem filmer hade förkärlek för western filmer. En som var en mer eller mindre stående film var ”För en handfull dollar”. Clint Eastwood i en av huvudrollerna. Kära gamla Clintan. Det var väl han som kanske lyfte filmen. Har bara ett mycket svagt minne av den. ”Den onde, den gode, den fule” var ytterligare en western som gick.

Rimbo var en gång i tiden en stor järnvägsknut där tåg från Uppsala, Hallstavik, Norrtälje och Stockholm möttes. Livlig trafik med både persontåg och godståg. Stationshuset är ännu kvar, men nu har det bytt skepnad sedan många år till en Kina restaurang och ovanpå ett gym. Vet inte om det är ”Kroppskultur” som huserar där ännu eller om det bytt namn. En som var känd från Gladiatorerna, Plexus Alias Johan Oldenmark var där och tränade. Något annat som finns kvar sedan järnvägsepoken är en semafor. Den står längs Uppsalavägen i kurvan vid badhuset. Semaforens tecken visar ”kör lugnt” vilket är bra även för bilarna i den kurvan där det finns ett lite lurigt övergångsställe. När man kommer med bil skymmer den vänstra A-stolpen (den ”stolpe” som håller framrutan) övergångsstället. Man fär liksom vrida huvudet lite extra för att se så ingen ”gömmer” sig bakom A-stolpen. Det var riktigt kul att den fick stå kvar som ett minne över Rimbo Järnvägsstation.

Det kändes som en riktig tidig vårdag idag på promenaden. Lite kyligt i den bris som jag kände trots strålande sol. I lä så kände man verkligen hur solstrålarna värmde och ”viskade” om en kommande vår. Man blir på så bra humör när solen står som spön i backen. Så underbart att ta kameran och ge sig ut. Nu när jag har tid att göra det närsomhelst också. Inga tider att passa. Bara vara här och nu. Ta vara på dagarna, för man vet aldrig när det kan ändras. Var upp till kyrkogården för någon dag sedan och satte ljus. Gick runt och tittade lite och blev lite påmind då väldigt många jag känner i min ålder har gått vidare.

Ha de!