Ja nu har snart November passerat också. Julmarknaderna avlöser varandra. Vi lyckade till och med klämma in två på samma dag.
Först var vi till Wallby Trädgårds julmarknad i Finsta. Ganska välbesökt även i år. Träffade förstås Tomten igen. En mycket välkänd Tomte även med vanliga kläder. Han gör det med bravur och barnen är mäkta imponerade. Många hantverk fanns att köpa som sig bör på en julmarknad. Det knåpas en hel del i stugorna ser man på utbudet. Sen fanns det även honung, marmelad och olika syltsorter. Korv, kött och fisk fanns ju förstås också. eftersom Wallby är en blomsterträdgård så fanns ju en uppsjö med växter förstås som vanligt där.
När den var avverkad åkte vi med Angelica och Wilma till Ulva Kvarn strax norr om Uppsala. Vi brukar åka dit på bakluckeloppis också och dom senaste åren även på Julmarknaden. Det är betydligt större än Wallby´s. Här finns lite annat utbud i form av smycken, annars var det lika. Ett besök i glasblåseriet i det som var en kvarn en gång är ju standard. Så fina glasskulpturer, skålar och vaser fanns att köpa.
Lyckades få lite fina foton på Wilma som annars är rätt svår fångad. Man får passa på då hon är koncentrerad på annat. Gjorde om foto till svart vitt. Gillar verkligen foton i svart vitt. Man kanske är så van vid färgfotografier så man tycket lite old scool blir fint. Fotot till höger blev jag riktigt nöjd med. Helt oberörd av kameran då hon inte visste. Barn är ändå alltid tacksammare än vuxna att foto om det nu inte är modeller som är vana att stå framför kameran. Övriga blir så spända att fotona kan bli lite underliga och inte så avslappnade.
Från fotografering till något annat. Luft/vatten värmen har vi nu haft i 13 månader. Jag gjorde en liten service på den idag. Rengjorde magnetfiltret för returvattnet. Det var inte så mycket som samlats där, men lite ändå. Kändes bra att få bort det i alla fall. Filtret samlar ju upp eventuella metallspån som cirkulerar runt i systemet. Det blir ju alltid lite spån som lossnar med gamla element.
Då har snart all helgona helgen passerat. Otroligt många ljus som spred ett fantastiskt sken över kyrkogården. Jag var förstås upp med kameran och stativet för att få lite bilder. Så fint ljus från gravlyktorna. Lång slutartid blev det för att samla in lagom med ljus för att få den där känslan av mörker och levande ljus. Något år minns jag då det varit snötäckt mark vilket gjorde att lyktorna spred sitt ljus ännu bättre. Idag blir det inte så mycket fotograferat då regnet hänger i luften för att inte säga ramlar ner.
Idag fick jag ett meddelande på min FB sida för foto. Det var från en mamma med 2 barn, som vi träffade på Lenna Katten (museijärnvägen Faringe – Uppsala). Barnen var 4 och 6 år gamla. Hugo var ju med så han ropade ju morfar hela tiden och dom andra barnen hade ingen morfar. Han gick bort innan 4 åringen var född och 6 åringen var bara 1 år då. Han var lite ledsen för att han inte hade någon morfar. Han satte sig i mitt knä och jag läste en saga för honom från en bok han hade med sig.
Än idag 2 år senare pratar han om sin låtsas-morfar som han mötte på tåget. Vi ska försöka träffas någonstans, så han får träffa sin låtsas-morfar igen. Det behövs så himla lite för att glädja någon och det är en lycka att få vara den grabbens låtsas-morfar. Tror det betyder rätt mycket för honom, då han efter 2 år kommer ihåg mötet som kanske bara varade i 20 minuter.
Ja då har man betalat dyrt igen för att kunna ha denna blogg, så man måste väl utnyttja det till fullo 🙂
Vart slutade den förra? Det var ju svängen vi gjorde in till Stockholm. Det har ju blivit ett antal promenader till efter det. På hemmaplan har vi börjat mata småfåglarna. Mest blåmes, pilfink och nötväcka ännu så länge. En mindre hackspett var fram en gång med då han jag inte med. Hoppas på lite färggranna domherrar så småningom. En skröna är att när dom kommer fram blir det snö. Kul att se dom små liven flaxa runt. Talgbollar verkar ännu vara favoriten. Ett fågelbord med blandadade fröer som solrosfrö, hampafrö, vete och havre.
En långpromenad runt trakterna kring Rimbo har det blivit också. 8,65 km blev den rundan. Ut mot föräldrar hemmet och sedan tillbaka mot Rimbo igen. Det tar sin lilla tid då man har kameran med sig och stannar till lite här och var. Letar efter något att fota och det finns det gott om. Såg dessa skönheter i en hage. Nästan säker på att rasen är Charolais. Riktigt söta med den lilla tofsen på huvudet. Man ser så mycket när man är ute och går. Går ganska regelbundet. Ibland längre och ibland bara någon/några km. Skönt faktiskt att röra på sig i sin egen takt. Har märkt att jag inte kan ta i något utöver det vanliga för då börjar jag kallsvettas och mår faktiskt riktigt dåligt. En liten signal skulle jag tro. Funderar på att göra en grundlig hälsokontroll. Så bra i gruvan då vi hade det på Sofiahemmet. Senare böts den mot Feelgood och det hörs ju på namnet vad det var. Inte ens ett blodprov tror jag att jag lämnade. Enda frågan var om jag tränande regelbundet. På den frågan var mitt givna svar att ser ni mig springa så gör lika dant för då är det något som jagar mig. Ingen humor på den firman inte. Gick inte dit mer.
Var på en vandring i Norrtälje som en kille gjorde ett evenemang via FB. Hakade förstås på och vi blev totalt 4 stycken som gick från Lommarbadet in mot Norrtälje Centrum. Det blev lite snack om tekniker vi använder och många foton blev det på lite av varje. Vi stannade till vid en lite kuslig byggnad som härjats av en brand en gång i tiden. En intressant miljö att ta modellfoton i. Vet en modell som är som klippt och skuren så dit ska vi bege oss framöver. Det är något speciellt även med öde hus. Man skulle vilja att väggarna många gånger kunde tala och berätta historien hur dom kom att hamna i detta skick.
En sväng in till Uppsala har det blivit också. Nellie skulle inhandla lite nya kläder. Nog är hon tjej alltid. Det syntes när hon vant gled runt bland byxor, tröjor och smycken. Ingen tvekan om tycke och smak. Det är man förstås inte van vid. Den här tjejen visste exakt. Valde bland annat några byxor som Monica och jag inte fastnade för, men så snygga dom var på henne. Hon passade även på att vara lite modell inne i Gränbystaden. Folk stannade upp och tittade då jag fotograferade modellen. Hon byyte pose efter varje klicka från kameran. Som värsta proffset. En fördel med spegelreflex kamera då klicket hörs.
Nu har hösten verkligen gjort entré. Så gott som alla löv har dalat ner till marken på gården. Frostiga nätter påskyndar processen med löven.
Snart kommer en färgfattig tid. Löven har fallit. Träden är nakna. Inga blommor syns. Naturen går i dvala. Sparlåga. Återhämtar sig. En mörk tid. Mörk morgon och tidigt mörka kvällar. Snart kommer Kung Bore och ruskar tag i oss. Ser fram emot lite frostiga träd i tidigt morgonljus. Då ska jag vara där med kameran. Så fint när träden blir frostklädda. Även en kväll med frostiga träd i skenet av gatlyktorna är riktigt fint.
Jag var in till Norrtälje idag och gick runt med kameran. Innan klockan 10, då affärerna öppnar, var det riktigt lugnt inte många alls ute. Trots framplockad vinterjacka kändes det efter en stund lite kyligt. Som vanligt när tempen sjunker innan man vänjer sig. Jag gick en runda längs ån. Med ”fotoblicken” på, som alltid är på, hittar man ett och annat att fotografera. Mycket gulnande löv blir det på hösten. Till slut gäller det att hitta dom där lite speciella som dessa till höger som vägrade inse fakta och släppa taget. Det finns alltid de som hänger kvar lite längre.
När mötet för Monica var klart åkte vi till Norrtäljes bästa fik. Café Hörnan. 109 år i år. Många koppar kaffe har man tagit där genom åren. Håltimmar på Rodenskolan tillbringades där med en kopp kaffe och någon ”dammsugare” och en kär vän på den tiden.
Det är dags att ta en tripp in till Stora Människobyn igen för lite fotografering. Det var länge sedan nu. Det var i Juni som Palle och jag gjorde Stora Människobyn och gick runt och fotade.
Norra Sverige hägrar alltid. Har jag inte varit upp känns det konstigt. Behöver lugnet som vidderna ger.
Åkte upp för att fånga lite höstfärger i Dalarnas län. Dagen efter hemkomsten från Italien styrde vi kosan upp mot Dalarna. Flatruet var målet. På väg upp skulle jag fota lite höstfärger från norr som jag längtat efter att få ta. Egentligen ville jag ännu längre upp, men tiden denna gång medgav inte det.
Första stoppet kom reda vid Uppsala. Frukost-Lunch på IKEA. Ett nytt system med att bricka skannas och därefter betalar man. Ibland blir det lite fel kan man säga. På en av brickorna hittade den en cocosboll. Mer än vad vi såg. Kanske var spår av cocos, vad vet jag. Vi fick begära hjälp för att övertyga tekniken att det inte fanns någon cocosboll på brickan.
Ut på 72:an och fortsatte mot Leksand i regn. Första natten tänkte jag skulle bli i Leksand, men ändrade sedan till Tällberg. Hittade Det Gamla Panget i Tällberg. Ringde dit och kollade om det fanns rum för en natt för oss och det fanns det. Kan verkligen rekommendera detta bonede. Mycket trevliga värdar och en superb frukost till ett bra pris. ett superfint rum fick vi och ett TV rum med spiskassett. Ringer alltid direkt till stället vi ska bo på och använder inte Booking tjänster. Fick veta att vi får samma pris om vi ringer, trots att booking sidorna säger annat. Däremot så drar booking tjänsten 10% av summan innan uthyraren får betalt. Tyvärr är det svårt att ibland hitta direkt till uthyraren. Alltid några booking sidor som kommer upp.
Därifrån fortsatte vi upp till Funäsdalen. Man var ju van att köra 35 mil i stöten nu sedan Italien. Tanken var att övernatta i Funäsdalen och åka till Flatruet dagen därpå. Märkligt nog fanns det bara ett hotell som hade öppet. Nu snackar vi 1400 kr för en natt och det kunde dom fetglömma. Vi provianterade lite frukost och fortsatte upp mot Flatruet. Många fina vyer såg vi på vägen upp även om regnet tilltog.
Efter en mycket skitig grusväg kom vi till slut upp på Flatruet. Bättre väder hade inte gjort något och det tyckte säkert den Tyska cyklisten som vi träffade på där uppe. Det var +4 grader, skaplig vind och regn på det gjorde inte tillvaron för cyklisten på topp precis. Det var en tapper kille med uppkavlade ärmar som tagit sig upp dit. Jag tog några foton med hans mobil och jag tog några också med min kamera. Om han mejlade mig skulle han få dom i högupplöst format.
Det regnade så våran korvgrillning som vi tänkt oss fungerade inget vidare. Vi fortsatte ner mot Ljungdalen i hopp om att hitta tak över huvudet för natten. Det blev bottennapp även i Ljungdalen. Ringde till Åsarna Skicenter och där fick jag svar. 460 kr för en natt lät mycket mer OK. Vi rullade på ner till Åsarna. Det blev Molle. Fungerade bra för oss. Dusch och toa direkt utanför rummet. Det blev en kvällsmacka och lite äkta kaffe förstås innan vi gick och la oss.
När vi drog upp rullgardinen nästa dag so var det lite grått och trist som dagarna innan. Vädret var mycket stabilt, men i fel läge. Dagens etapp skulle bli Östersund. Det skulle firas med sång och musik att restriktionerna lättats. Vi svängde av vid Svenstavik och åkte väster om Storsjön. Fick en fin vy med höstfärger mot sjön. Inget sjöodjur syntes denna gång heller. Undrar om dom som spanar efter det fortfarande finns kvar eller om dom gett upp.
Vid Myrviken svängde vi av mot Oviken och Östersund. Vi stannade till vid Ovikens Gamla kyrka som nu rustades upp. Riktigt fin vit kyrka med en fantastiskt fin klockstapel. Runt kyrkan var det byggställningar som störde skönheten så därför blev det inget foto. Snudd på ett stenkast från denna kyrka finns den nya kyrkan. Den nya kyrkan var församlingskyrka under tiden 1905-1935 då Ovikens gamla kyrka stod öde. Efter restaureringen återinvigdes den gamla kyrkan på midsommaraftonen år 1935 av biskop Bohlin och Ovikens gamla kyrka är sedan dess församlingskyrka. Nu används den nya främst till konserter.
Tar man vänster direkt efter bron mot Östersund så kommer man förbi Restaurang Källan. Dom har lunchbuffé 12:00 -13:30. Gäster från Östersund åker ut hit på lunchen istället för att luncha i Östersund. Två olika rätter att välja på.
Vi rullade in i Östersund och letade upp en parkering i närheten av centrum. Lätt duggregn även denna dag. På ett mindre torg var det uppträdanden. När vi kom dit var det Sagi Twins. Dom bjöd på eget skrivna låtar och var riktigt bra.
Vi var in på Dressman i Östersund City och köpte en tröja. Tröjan fanns inte hemma, men vi kunde beställa den och få den till ett utlämningsställe nära hemmet. Expediterna var mycket tillmötesgående. Efter lite meck med beställningen på grund av missförstånd i systemet så löste det sig. Vi stod en bra stund och pratade med dom innan vi fortsatte vår resa.
Från Östersund fortsatte vi ut mot Sundsvall. Det var dags att skölja av bilen som såg bedrövlig ut efter grusvägen över Flatruet. bara man gick nära den så blev man skitig. Körde in på GoWash! Hur svårt kan det vara tänkte jag. En massa olika val och valde direkt tvätt. Matade in 50 kronor. Inget hände. Kollade in tavlan med valen och det var en ratt som visade bara mitt emellan två typer av tvätt. Bilen var ju bara sandig så jag satte den på högtryck, trodde jag. Tog i handtaget. Inget hände. Några hjärnceller brändes. Matade in 25 kronor till. Tog i handtaget. Då hände det grejer. Inget högtryck men väl avfettning. Tog typ aldrig slut. Blev nog avfettning för 75 kronor typ. Nu var jag ju tvungen att mata in 25 kronor till för att få bort avfettningen. Konstaterade att jag skulle vrida förbi högtryck för att få det. Sprang som en iller runt bilen för att få bort avfettningen innan det tog slut. Lyckades springa runt några varv.
Nu var det dags att leta efter tak över huvudet igen. Första samtalet var det fullt och hon sa lycka till hur jag nu skulle tolka det. Efter andra försöket till samtal förstod jag vad hon menade. Ringde till Good Morning Hotel, men inget svar. Åkte ändå ner till hamnen där båten låg. Såg riktigt öde ut, men så såg vi en person som gick in. Jag gick in och frågade och det var inga problem då båten hade 212 rum. Det var billigare än ett vanligt hotell i alla fall och mycket fint rum med dusch och toa. En fin restaurang och en fin frukost fick vi.
Därifrån så rullade vi på hemmåt igen efter våra lilla tripp norr om Dalälven.
Idag har det bara regnat. Gör det fortfarande klockan 20:30. Har inte kollat hur det ser ut imorgon. Ställer in mig på att det blir lika imorgon. Då blir man inte så besviken.
Vad händer annars då i Livet 2.0 undrar ni kanske. Ja det har inte blivit så många hojturer. Knappt några alls faktiskt. Jag vet inte. Känner inte det där suget längre. Jag tror jag helt enkelt blivit för bekväm. Så lätt att bara sätta sig i Micke och få med mig kameran och ibland fotoryggsäcken och ha det lätt tillhands. Fotograferingen har helt enkelt prioriterats. Just nu i alla fall. Vi får se framöver, men jag tror jag fastnat helt för fotografering. Det blir säkert någon kortare tur framöver. Funderade ett tag på att åka norröver, men Estland resan blev lite längre än vad jag tänkt från början. Något blev konstigt då jag beställde biljetterna, men vi behövde dom extra dagarna helt klart.
Hoppas bara att man kan börja använda studion för porträtt fotografering snart. Lite investering till behövs i form av en fotobakgrund med stativ. Ingen större kostnad, men ändå. Skulle ju vara kul att komma igång ordentligt med den. Fotat några utomhusporträtt, fast mest för att sprida namnet. Inte lätt att komma igång. Många tycker att det är dyrt, men tänker inte på investeringarna man gjort och den tid redigeringen tar och tiden för fotograferingen och sedan kunskapen att få till fina foton. Knegar på med att sprida namnet.
Inskolning av Hugo i skolan och visat resursen på skolan hur Hugos diabetes sköts. Det har gått bra. Killen som har Hugo har varit med en annan förut på skolan, men som inte hade pump utan pennor. Pumpen är nytt för honom. Fler på skolan ska läras upp så det finns backuper. Jag har ju så närs till skolan också, så det är ju en trygghet för skolan om det skulle strula och det har det redan gjort. En pump som slutade fungera så jag fick dit och sätta en ny.
En tanke jag har är att jag skulle vilja norrut och fota hösten vackra färger bland fjällen. Flatruet verkar vara lagom avstånd för ett par dagar. Nu ska dom bara klämmas in på nåt sätt då Livet 2.0 blivit mer inrutat än vad jag trott. Det skulle vara så kul att få uppleva höstens färger i fjällen och plocka med dom hem. Jag ska testa att göra canvas tavlor av några fina höstfoton. A4 format då jag hitintills bara kommer åt A4 canvas fotopapper. Vet inte ens om det finns att få tag på i A3 format. Inte sonderat terrängen så noga ännu, då jag vill se resultatet av A4 printen först då jag monterat dom i en kilram.
Vi tog en minisemester och åkte ner till Paul och Kerstin. Stod i valet och kvalet av typ av fordon för resan. Det blev Micke. När jag packat bilen funderade jag på hur vi lyckades få med allt på hojen förut. Det enda extra var ju fotoryggsäcken och eftersom vi hade bilen så fick även kylboxen följa med. Gott med kall dryck och skonsamt för min 3 dl vitt.
Nu använde jag faktiskt inget i ryggsäcken, men hade jag inte haft den med hade jag säkert kommit på något. Som jag brukar säga med kläder. Bättre att ta på sig en tröja man kan ta av sig om det blir varmt, än att ta på sig någon man inte har med. Visst låter det så där vuxet klokt 🙂
Vi rullade ner i skaplig tid på fredags förmiddagen. Monica hade jobbat natt så hon kom hem strax efter 08:30 och lite över kl 9 var vi iväg. Micke fick rulla närmaste vägen vilket resulterar i ”tråkväg”, men vi ville komma ner så tidigt som möjligt. Mycket nöjd med Micke. För nöjd faktiskt. Får nog skruva upp mil/år med den för att inte spräcka vallen, fast det blir ju en extra kostnad, men bättre att betala per månad än en klumpsumma vid återlämnandet. Övermil på leasingbil kan kosta en hel del.
Strax söder om Södertälje klipptes vägrenen och enorma köer hade bildats. Man visste inte vad som orsakade dessa enorma köer som rullade i 5-8 km/h. Startade Waze i telefonen för att se vad det berodde på, men såg bara att det var köer som sniglade sig fram i 5 km/h. Inget nytt för oss alltså. Efter en, som det kändes, mycket lång sträcka såg jag orange blink från maskinerna som klippte vägrenen. Kändes kanske lite overkill att göra det på en fredag då många är ute och åker.
Första stoppet blev vid avtagsvägen till Gnesta. Vi brukar stanna där vid resor på tråkvägen söderut för en macka och kaffet som vi tagit med. Det sitter fint med kaffe och en bensträckare och det är inge ben i mackan heller. Den här gången blev det tunnbröd med prästost. Ingen räkost som det brukar bli. Smörgåsen satt fint och hånglade bra med smaklökarna. en kopp äkta kaffe utomhus är så mycket godare än inne. Konstigt. Vi rullade vidare söderut.
Norrköping blev nästa stopp. Clas hade ringt och ville vi skulle titta in och jag passade på att köpa en kontakt till cigarettändaruttaget som klarar både 12 och 21 mm. Kom på att jag måste byta på 12v pumpen som jag har till madrassen. Nu kan jag använda både 12 och 21 mm hona att koppla den till. Nästa köande blev ju förstås vid Söderköping då det var dags för broöppning, med påföljd av att när sedan bron öppnas så fylls det på vid rödljusen på 22:an. Nu viker jag av 22:an vid första rödljusen och glider igenom Sörping. Kommer ut vid macken på andra änden av staden. Mycket smidigt.
Efter det så rullade på på utan hinder. Ungefär 1 timme senare så rullade vi in på Kila Gård. Välkomst kommittén slöt upp. Tragiskt nog reducerad i år mot vad vi var vana vid. Det blev en stärkande kopp kaffe och så glad att man sedan något år får äkta kaffe :). Maja skulle klippa klorna, så Palle och jag åkte till Västervik och fick det gjort. Kerstin och Monica var hemma och började med maten. Palle och jag satt ute och snackade och vi hörde glada skratt inne ifrån huset. Anledningen var en del tokigheter som säkert uppkommit på grund av tullandet utav den medhavda drycken.
Hur som helst så lyckades dom med middagen och Palle och jag fick ett helt glas varsitt vin. Middagen var utsökt i all fall. Mätta och belåtna satt vi sedan ute på kvällen och pratade och skrattade till långt in på kvällen. Vi hade rest tältet innan vilket brukar vara ganska bra, så man bara kan krypa in när ögonen börjar gå i kors. Man blir lite seg efter mat och resan ner och då är det skönt att bara krypa in och lägga sig.
En ny morgon igen och planerna för dagen var att åka till Valö för en räkmacka som lunch och sedan upp till Idhult för att fotografera. Valö var välbesökt denna lördag. Den var något extra jippo för barn som fick rida häst. En ”Pippi häst” i mini format stod uppe på en kulle med några barn bredvid. Det var mycket folk ute vid serveringen. Alla hade fått fönsterbord. Det var lagom varmt och inte en gassande sol. Räksmörgåsen åkte ner utan problem. Mycket gott.
Vi fortsatte mot Idhult för fotograferingen. Vackra vyer med rikligt kuperad terräng som man inte kan tänka sig finnas här. En typisk höjd som är given för en borg en gång i tiden och så var det också. Lite nyfiken är man förstås att söka upp den eller resterna av den. Bland annat så finns den sällsynta och hotade Gullvivefjärilen.
På kullen till höger i bild, Borgkullen, fanns det en fornborg en gång i tiden under yngre järnåldern ( år 375 – 1050 e.Kr). Låg ju väldigt bra på höjden med bra utsikt över dåtidens bebyggelse. En bra förutsättning för fornborgar var ju att dessa låg högt med bra utsikt över eventuella inkräktare och en bra läge att hålla försvar. Alltid svårare att ta sig upp och kriga än an bekämpa inkräktare från ovan.
Vi rullade på hemåt igen till Kila Gård. Dags för lite fika och sedan var det grilltajm. Potatisräfflor och kött av mycket god kvalité. Det var mycket gott, som vanligt. En kaffe på maten och sedan tog Palle och jag en liten promenad runt ”kvarteret” och fotade några fjärilar. Det fanns en hel del. Många av samma art. Kul var det i alla fall. Synd bara att många av fjärilarna fäller ihop vingar när dom sitter. Ibland lyckas man få dem med vingarna utfällda så man ser hur vackra dom är. Dom kan se helt annorlunda ut på ovansidan än på undersidan.
Det blev kväller även denna kväll så vi kröp in i tältet igen. Dagen efter vaknade jag 03:25. Låg och vände och vred på mig tills klockan 4. Då krånglade jag mig ut ur tältet så tyst det gick för att inte väcka Monica. Klädde på mig utanför och tog en runda med kameran. Denna hjort stötte jag på som såg förundrat på mig. Funderade säkert vilken tvåbent galning är ute denna tid på dygnet. Övriga i församlingen vaknade runt 8. Vi åt en kexfrukost. Det var en alldeles lagom frukost. Vi skulle åka hemåt och jag tänkte besöka Tullgarns Slott. Det skulle vara öppet nu för visning mellan 12:00 — 16:00. Vi sa morsning och på återseende igen. Rullade på upp mot Tullgarn som kommer i ett annat blogginlägg.
Stort tack till Paul och Kerstin för Kila Camping. Räkna med att vi återvänder 🙂
Ja det var ett tag sedan jag gjorde ett inlägg. Tiden rusar iväg och det finns liksom inte tid att slå sig ner och plita ner några rader. Det händer ju saker hela tiden. Mycket fotografering och sen kommer redigering av bilderna. Inga grova redigeringar, om jag nu inte är på photoshop-lek-humör. Bara vanlig, lite kontrast och ljus.
En ny video för kyrkans räkning att visas den 6 Juni blev klar idag. 4 minuter och totalt 27 foton. Tog några nya specifika foton just för denna video. Några fler projekt är på gång. Lite hemliga ännu men det kommer.
Några fotopromenader har jag hunnit med i närliggande Naturreservat. Dessa har jag gjort med Daniel Lönn, en duktig fotograf som jag har mycket kul tillsammans med. Vi ser ofta samma objekt att fotografera då vi är ute. Lite kul faktiskt.
En spännande fotografering av 23 förskolebarn och 5 pedagoger gjorde jag för någon dag sedan. Fota barn är alltid lite speciellt. Tar det för lång tid så ledsnar dom och börjar hitta på andra, roligare saker än att stå still. Jag fotade med 2 blixtar utomhus. När jag satte upp första blixten stod det en prydlig rad med barn framför mig. Mycket imponerande. Jag sa att det dröjer en stund till och alla hade inte kommit än. Ville inte riskera att dom ledsnat innan jag ens hade börjat fotografera. Så var alla på plats och jag fick dom i tre rader med pedagogerna längst bak. Tog runt 20 foton innan dom skulle iväg och träffa Mulle. Valde ut det bästa, där ingen blundade och med minst grimaser 🙂
Ikväll blev det lite lek med en radiostyrd bil i gruset så det dammade. Försökte få till några bra foton med fart och med grussprut i. Det var inte lätt men lyckades med några i all fall. Snabb slutar och serietagning med 8 bilder /sek. Några fick jag av alla foton som togs.
Ja nu exploderar det av färgprakt. Blommor, träd ja nästan allt som kan blomma gör det. Snart kommer syrenen också. Fast inte utan att man fundera vart alla surrande arbetare är? Tittat i många träd som stått i full blom, men inte ett endaste bi eller någon humla. Oroväckande tycker jag. Skörden lär bli dålig i år av körsbär. Äppelblommen har inte kommit gång ännu men snart kommer den också.
Vaknade långt före tuppen idag. Gick upp och kokade kaffe och såg en härlig dimma. Tog en kopp kaffe och klädde sedan på mig och tog kameran och gick ut. Kändes ändå lockande att krypa ner i sängen igen. När jag väl kom ut så ångrade jag mig inte en sekund. Vilken underbar morgon. Alldeles tyst. Bara fågelkvitter att lyssna till. Några duvors skrockande och en koltrasts vackra melodi. 12 grader varmt och dimma. Inte så kompakt som den kan vara, men nog dimmigt för att få lite fina foton.
”BP rakan”
Hade ett ställe jag ville gå till. Inte så långt hemifrån. Ville hinna dit innan älvorna dansade bort. En vacker plantering av tulpaner och påskliljor längs med utfarten mot Uppsala. Känd som ”BP rakan” efter gammalt. Insåg att det var alldeles lagom dimmigt då jag kom dit. Dimman låg bortom planteringen, så blommorna framträdde klart och tydligt.
Jag tog en sedvanlig sväng ner mot sjön och gick spåret mot Arkadien som löper längs med sjön. Letar efter lite nya vinklar som jag inte tagit förut, men det börjar bli svårt. Jag har ju typ fotat allt tycker jag. Ibland blir ljuset lite annorlunda och då hittar man något man inte sett förut.
Dagen fortsatte med lite ”färdtjänst” som jag kallar det. Efter det så blev det mecka hoj med lyckat resultat. Inte min, utan en Suzuki Intruder 1400. Nu kan dom glida ut i sommar igen. Jag packade BMW´n med verktyg och åkte över. Såg att jag hade lite för lite luft så jag tog fram min smidiga kompressor när jag meckat färdigt och fyllde upp. Svängde på väg till Vallentuna in vid Brottby macken för att se om det fanns luft där, men skåpet var gapande tomt. Ingen fara då jag hade min egen.
Hemkommen igen blev det nästa projekt. Laga ett punkterat cykeldäck. När jag plockat ut slangen såg jag något jag aldrig sett på en cykelslang förut. Det såg ut som däcket på något sätt sytts ihop. Visade sig vara Made in Taiwan. Det var ”sömmen” som hade gått upp. Insåg att det var ingen större idé att lappa utan bara att byta slang. Som av en händelse hade jag en passande slang i garaget. Till råga på allt hel. Snabbt fixat alltså.
Ja det blev en hel del vettigt gjort idag. Så kan en dag i Livet 2.0 se ut.
Hoj Hoj,
Vilken dag det blev. Fick tips om en silvergruva i närheten. Jag hade ingen aning om att det fanns en här i trakterna. Jag tog kontakt med min kompis Daniel som är en duktig fotograf. Vi har varit ute på en hel del fototripper till gruvor och bara vanliga promenader med kameran förstås.
Han nappade direkt och vi bestämde oss för att starta 08:00 för Daniel skulle jobba kvällspass. Vi båda tittade på nätet under kvällen efter mer information om gruvan, men varken Daniel eller jag kunde hitta något. Koordinaterna var lite knapphändiga så vi var lite ute och famlade, kanske inte i mörkret men väl på ett kalhygge med eländig terräng. Stora stenar eller klippor, mycket grenar på marken och som grädde på moset lite gropar. Jag hade lagt in vart jag trodde var rätt plats i Sweden Topo Maps i telefonen. Insåg att när vi enligt den var framme så var det fel. Lite svårt att lägga en plats på kartan där det ser ut att kunna vara.
Jag messade Sif Rosling Waldegård som jag fått tipset om och hon i sin tur hade sett det på FB. Vi fick veta vilken karta som den som lade ut det på FB hade använt. Det var Lantmäteriets karta förstås. Vi laddade ner den i våra lurar och nu blev det helt annat. Där såg vi ”kratern” där öppningen skulle vara. Gruvan var c:a 150 meter ifrån där vi nu befann och på kalhygget. Ny riktning togs ut och vi traskade iväg över stock och sten ännu en gång. Riktningen ledde oss in i en skog. Till slut såg vi berget där gruvan skulle vara. Det som nu hindrade oss från att gå raka spåret var en bäck som var c:a 1,50 meter bred. Då varken Daniel eller jag gjort några framsteg i längdhopp och det utan kameror insåg vi rätt snart att vi fick se oss om efter en annan lösning. Stavhopp fanns definitivt inte som ett val heller. En bit längre ner längs bäcken så vi ett par björkar som praktisk nog hade fälts över bäcken. En att gå på och en lite högre upp att hålla sig i. Helt perfekt, men skulle dom hålla? Jag testade först och det gick bra och Daniel kom efter.
Nu var vi på rätt sida och endast ett snår skiljde oss nu bara från berget. Vi närmade oss sakta men säkert berget och till slut såg vi det. En ganska brant stigning återstod. Innan vi var riktigt upp såg jag öppningen. All vår möda fick sin belöning. Jag satte mig mig ner och kollade in genom det lilla hålet som man kunde ta sig in genom. Ungefär 2 meter långt med en takhöjd på kanske 60 cm. På fotot till Höger som Daniel tagit på mig när jag kikar in, så ser ni att det inte var så stort. Smärta och smidiga som Daniel och jag är så tog vi oss igenom. Inget för någon med klaustrofobi kan jag säga.
Väl inne så var det ett ”rum” på ungefär 2×2 meter. c:a 3-4 meter ovanför oss var det öppet. Jag förmodar att det vi stod på var nog det igenfyllda schaktet. Jag såg ingen direkt annan väg att kunna ta sig in längre. Det skulle var så kul att få veta lite mer om denna gruva. Vägen ut tog vi sikte på det ni ser på fotot. En brant väg uppför, men den var inte brantare än att det skulle lyckas. Vi fotade förstås och när vi var nöjda började vi klättringen uppåt. Det gick bra som förväntat. Väl uppe däremot blev det lite spännande med 4 meter stup på båda sidor och nästan bara en fotsbredd mark att gå på. Vi klarade av även denna prövning.
Då var det bara att ta sig ner hel och hållen och det med utrustningen också. Det gick bra och vi letade oss till baka till dom omkullfallna björkarna. Vi hittade dom och ännu en spännande övergång väntade. Denna gång gick den inte riktigt som planerat. Daniel gick först och då brast den undre björken och han plurrade med en foten. Vi visste ju inte riktigt hur djupt det var, men björken stannade bara några dm under vattnet. Vi tog beslutet att vandra över trots att vi skulle bli blöta. Det var ju ingen fara då det bara var fötterna som var under vattnet. Nu blev jag mäkta imponerad av mina Salomon Contagrip Goretex. Inte en droppe vatten trängde in trots att dom var under vattnet.
Nu var det bara vägen tillbaka till vägen som vi gick på. Vi försökte välja en så smidig väg som möjligt och det var lite runt själva kalhygget. En skogsmaskin hade kört där så det gick hyfsat bra. Till slut såg vi vändplanen där vi lämnade gruset för den eländiga terrängen. Jag kan säga att solljuskydd är bra att ha på objektivet. Precis innan vi skulle komma ut på vändplanen för mitt en ben ner i en stor grop och jag stöp. Försökte rädda kameran, men solljuskyddet fick sig en liten törn. Syns att det är skrapat, men det blev ingen hård stöt. För övrigt klarade sig kameran bra tack och lov.
Allt som allt blev det en rolig, trevlig och även svettig promenad tillsammans.
MC Turer 