Porträtt

15 09 2020

Hoj Hoj,

Det gällde att passa på när lilla fotomodellen själv tyckte att det var dags för några foton. Hon var taggad hela kvällen innan och på morgonen för att välja kläder.

Jennifer hade hittat en plats med solrosor, men tyvärr hade dom flesta blommat ut och såg lite ledsna ut. Vi hittade några i alla fall som ännu var lite ”glada”. Nästa år ska vi vara ute lite tidigare och hoppas på bättre väder. Regnet hängde över oss. I och för sig ett mjukt fotoljus, men det hade varit fint med sol på solrosorna som då verkligen skulle lysa upp. Det blev en hel del foton tagna. 145 stycken. Ett stort redigeringsarbete efter det. Några sållades bort efter granskning, men många blev kvar. Man blir mer och mer kritisk vid granskningarna av korten. Kanske på gott och ont. Ett foto som kanske inte är 100% skarpt kanske bar 90%, kanske ha något annat som gör det bra.

Ett par som blev riktigt lyckade var när hon sprang emot mig. Kameran hade inga problem att fokusera om då hon sprang emot mig. Imponerande. Bra test inför kommande lördag då det är dags igen för porträtt fotografering. Kanske ta med studioljuset ut och körs det på omvandlaren (12 v — 230 v). Beror lite på plats jag väljer. Bilen måste ju då vara i närheten och förhoppningsvis batteri kvar att starta 🙂

Tror inte dom drar så himla mycket i typ standby läge som dom mest står i.Bara när blixten går av som dom drar lite. Vi får se hur jag gör. Efteråt så fick modellen ledigt och kopplade av i soffan med paddan.

Ha de!





Dagar och veckor går

13 09 2020

Hoj Hoj,

Ja tiden rullar på rätt så bra. Mitten på september. Löven börjar så sakta dala ner. Snart kommer väl första frostnatten och sen går det fort med avlövningen. Då blir det stora raset. I år måste jag bara vara med när ”mitt träd” börjar få höstfärger. Innan löven faller av. Jag har väntat ett år på det nu för att fullborda ett kollage.

Klockan är 20:15. Kolsvart ute. Ja det är skillnad nu. Så skönt att jag kan passa på att vara ute under dagarna nu när det blir mörkt så fort på kvällen. En hel del fotografering blir det på dagarna. Hojåkandet har fått styrka på foten måste jag erkänna. Så här lite har jag aldrig åkt förut trots att jag egentligen har mer tid nu än då jag jobbade. Den mesta anledningen är väl helt enkelt att jag prioriterat fotograferandet för att försöka utveckla mig som fotograf och lära mig nya tekniker. Porträtt fotograferingen har börjat kommit igång. Än så länge gratis foton. Det finns ett tillfälle kvar för det, sen ska jag ta betalt för det. Det gäller bara att marknadsföra sig och mun-mot-mun metoden är den effektivaste.

Under mina promenader så hittar man lite intressanta saker att fotografera. Som denna Nötvecka som skulle smita in i sitt bo. Nötveckan är en fågel som kan gå med huvudet nedåt för en trädstam. Det såg jag tydligt exempel på där jag stod. Inte speciellt rädd av sig var den heller, men jag var på ett betryggande avstånd. Den hade full koll på mig. Sprang lite upp och ner för stammen. Som för att visa att den kunde åt båda hållen. En kråka kraxade ovanför trädtopparna. Kom svepande förbi rakt ovanför mig. Kraxandet hördes lång väg i skogen.

I torsdags så var jag ut till Faringe på kvällen för att fota ångloken som eldades på inför helgens sista körningar inför vinteruppehållet. Elinchrom blixtarna var med ut. Inte för att användas som blixt utan som ljuskällor. Mycket fina blixtar. Såg nu att kittet gått upp 2000 kronor. Känns ju bra då man köpt dom 2000 kronor billigare än vad dom kostar nu. Oftast tycker jag att det är åt det andra hållet. Att sakerna man köpt sjunker i pris. Det blev som jag tänkt mig med ljussättningen. Jag kan förstås reglera ljuset från det svagaste till ganska starkt. Blixtarna har inbyggd fläkt om det skulle bli varmt, men för ljuset så är det bara LED lampor som inte genererar någon direkt värme.

Närmast på fotofronten är fotografering på festen efter ett dop. Ska bli spännande. Ska höra mig för mer om förutsättningarna och kolla in lokalen för att se vilken utrustning jag ska använda. Vilken tid det blir. Mm naturligt ljus går att använda. Kolla in vart fönstren sitter i förhållande till vart barnet och föräldrarna ska vara.

Ha de och var rädda om er. Glöm inte att livet är skört.





Dagarna går

7 09 2020

Hoj Hoj,

Ja dagarna rullar på med oförändrad takt. Fast ibland tror jag att dom går mycket fortare än förut. I alla fall så känns det så.

Äntligen har jag kommit igång med porträttfoto. Mer fart kunde det gärna få vara, men alltid en början. Känner mig rätt nöjd med dom jag tagit. Hade en så fantastiskt duktig modell sist. Alex fungerade riktigt bra framför kameran. Riktigt kul att fotografera porträtt. Mycket annorlunda mot att fotografera för övrigt. Ändå är det ju lättare att fotografera med naturligt ljus än med konstgjord ljussättning i form av blixtar. Några till har jag på gång att bli fotograferade..

Jag var in till Norrtälje och tog några foton på kvällen. Så annorlunda det såg ut på korten. Man tänker inte på det när man bara går runt och tittar på kvällen, men genom en lins och utskrivet på fotopapper ser man verkligen skillnaden. Dom stora kontrasterna gör ju fotot mer , kan man säga, dimensionellt. På dagen blir allt lite platt, men med dom starka kontrasterna träder ett nytt djup fram i bilden.

Några spännande utmaningar kommer i form av att mörkerfotografera i veckan. Inte säkert att det blir av ännu men hoppas. Ska bli spännande och som jag tror riktigt bra.

Ha de!





En underbar helg.

31 08 2020

Hoj Hoj,

Det blev en underbar helg med bästa hojkompisarna Palle och Kerstin nere i Dalhem.

Vi kom iväg runt 11. Denna gång med bil då vädret inte såg så lovande ut. Temperaturen var inte heller något att skryta om dessa sista Augusti dagar. Drog sig nedåt +4 grader nattetid och sega sig upp till kanske +14 dagtid. Läser just nu att sommarvärmen kommer tillbaka igen. Låter inte fel.

Vi åkte ner till Västervik där jag faktiskt inte har varit förut. En riktigt fin kuststad med små gränder och intressanta hus. Vad säger ni om denna till höger till exempel. En otroligt annorlunda byggnad bland dom som ligger bredvid. Tycker det är fantastiskt att dessa kan få vara kvar. Kanske K-märkt, men hoppas att det fått varit kvar ändå. Det är ju hus som dessa som göra städer levande på nåt sätt. Vem vill se identiskt lika fyrkantiga byggklossar?

Vi gick runt och kikade lite och det gav helt klart mersmak. Skulle vilja vika en helg åt staden och bara gå omkring och fotografera. En hel del foton blev det förstås även under detta besök, men skulle vilja undersöka mer av dom gränder som finns.

Det finns så otroligt mycket i Sverige att se innan man ens behöver korsa någon gräns. Så fint med Sverige. Så nära liksom. Bara att kliva ut på trappen så är man ju framme. En liten dröm jag har är att få åka runt och recensera hotell, vandrarhem och attraktioner på orten. Det skulle verkligen vara en dröm som skulle gå i uppfyllelse.

Efter rundvandringen i Västervik så åkte vi och hälsade på våra bästa hojkompisar i Dalhem. Vi skulle tillbringa resten av helgen hos dom. Beroende på vädret så kanske Palle och jag skulle ta ett fotosafari då han är lika inbiten som jag och han tar fantastiskt fina foton. Nu blev det inte så denna gång då vädrets makter inte tyckte vi skulle ut och fotografer. Det regnade hela Lördagen under dom ljusa timmarna. Regnet hindrade ju inte att grillen tändes och väldoftande lukter spred sig i och runtom paviljongen. På kvällen avtog regnet och vi tog en liten sväng med dom fyrbenta vännerna. Vi blev bjudna på potatisgratäng och grillat. Så himla gott. Vi satt uppe till småtimmarna på både fredagen och lördagen.

Timmarna rullade på och under många skratt och tokigheter, så var vi ändå tvungna att runda av och packa vår väska och börja rulla hemåt igen.

Tack Paul och Kerstin för trevligt sällskap och god mat 🙂





Meteorjakt

12 08 2020

Hoj Hoj,

Natten som var tog jag kameran och gick ut i natten. Jag skulle försöka fånga ett stjärnfall som tack och lov inte är en stjärna som rusar in i jordatmosfären. Det gick ju sisådär kan jag säga, men jag försöker igen på natten till torsdag. Skam den som ger sig. Jag tog 95 foton och varje foto hade en slutartid på 20 – 30 sekunder. Det är ända sättet att kanske få med något stjärnfall som varar bråkdelen av en sekund. Av dessa 95 sparade jag 5 stycken.

Kul var det även om jag inte fångade det jag egentligen var ute för. Ett rådjur som skällde i skogsbrynet. Några fladdermöss som susade förbi. Lugnt och stilla annars förutom en och annan bil som passerade. Kul när man sedan titta på korten man tagit. På plats ser man bara dom ljusstarkaste vilka även dom är en hel del, men på korten ser man mångt många mer.

Då jag bara såg 4 stjärnfall på 3 timmar passade jag på att ta ett kort på Stora Karlavagnen. Den första man lärde känna igen. Den satt man och kollade efter som barn då jag åkte bil med föräldrarna hem ifrån någon bekant. Den och Lilla Karlavagnen. Den lilla är svår att se då den inte är så ljusstark som den stora. Man får liksom titta lite vid sidan om den för att se den. Himlen har liksom alltid fascinerat mig. Tänk er att något är oändligt. Svårt att fatta faktiskt.

Vintergatan. Jorden ligger ju i utkanten av vintergatan så därför kan man se den ganska tydligt som ett ljusare band av stjärnor. En gång i månade har man bäst chans att få ett bra foto. Nästa gång blir den 19 Augusti klockan 00:31 — 01:31. Hoppas förstås på molnfritt så man får chansen. I en fototidning var det förslag på olika ställen i Sverige att få bästa bilden och ett av dom var faktiskt alldeles i närheten av mig. Dom var inte så väldigt många så det var ju tur att ett av dom var i närheten. Nu lyckade jag igår att få ett foto som var rätt skaplig men man vill få med lite av horisonten och träden. Det ska bli så kul att se hur det blir.Det som är spännande är att vid fototillfället ser fotot alldeles svart ut även om man har lång slutartid. Det är sedan i fotoredigeringsprogrammet som man ökar exponeringen lite och då träder vintergatan fram. Till höger ser ni vintergatan från natten som var.

 

Efter att ökat exponeringen ytterligare så lyckades jag se ett stjärnfall på ett foto.

Ha de!





Jägarsjön

5 08 2020

Hoj Hoj,

Jägarsjön. En nyskapad sjö av Rimbo Jord & Maskiner 2011-10-18. Om nu 9 år är nytt, men kanske för en sjö. 3,2 km runt med en fin gång och cykelväg.

Jag åkte dit idag för att undersöka den. Inte själva sjön alltså, men likväl området runtomkring. Gick vägen runt för att undersöka. Riktigt vackert på vissa ställen där man ser sjön. Mycket vass som skymmer utsikten på flera ställen. Det fanns desto mer insekter att se längs vägen. Det rörde sig lite överallt på vägen där jag gick fram.

På ett ställe var det säkert 8-10 växter av Jättelokan. Inget bra då dessa är invasiva. Invasiv art är en art som introducerats utanför sitt ursprungliga utbredningsområde och sprider sig sedan av egen kraft. Skadar ekosystemet och hotar den biologiska mångfalden. Jättelokan är en mycket giftig växt där växtsaften ger ordentliga brännskadeliknande sår. Platsen rapporterad till SLU Artdatabanken.

Annars var det bara trevliga och vackra möten. På ett ställe vimlade det av fjärilar. Många av samma sort. I dag känner vi till cirka 24 000 olika fjärilar. 1912 upptäckte en forskare att fjärilar har öron. Innan trodde man att dom var döva. En del fjärilar har ingen mun utan lever på det dom fick från larvstadiet. Citronfjärilen är den art som lever längst. Detta är ändå bara 9-10 månader. Påfågelöga var väl den vackraste av dom alla som jag såg. Så vacker teckning och inte så himla vanlig som Nässelfjäril eller Citronfjäril. Något större än dom nyss nämnda också. Den i mitt tycke som är den absolut vackraste är makaonfjärilen med en vingbredd på närmare 9 centimeter.

En annan vacker fjäril var Pärlemorfjäril. Fanns rätt många av dom som mumsade på blommornas nektar samtidigt som dom bredde ut sina sköra vingar. Något jag funderade på medans jag betraktade dom var att hur flyger dom egentligen. Troligen så är vingarna böjbara men en fjäril flyger liksom aldrig rakt fram utan mer lite hit och dit. Upp och ner.

Det var inte bara fjärilar jag fick se utan flera arter av trollsländor. Bland annat en tegelröd ängstrollslända. Ganska många av dom faktiskt.

Även en Bistekel hamnade framför objektivet.

Ha de!

 





Fullmåne..

4 08 2020

Hoj Hoj.

4 Augusti 2020. Fullmåne. Visst är det ändå något speciellt med en fullmåne. Den 6 december, 2052. Kl. 07:19, kommer månen att vara som närmast med ett avstånd på 356 426 km. Något man inte lär få uppleva. Inte helt omöjligt, men….

I natt eller snarare i morse var jag ut och fotade fullmånen. Jag vaknade och låg vaken en stund. Gick upp och kollade om det var mulet eller inte. Det visade sig vara helt molnfritt. Såg La Luna bakom träden ner mot Långsjön. Inget att tveka på. Den lockade ut mig 03:05. Vad gör man inte som fotograf för att fånga ögonblicket. Det finns väl inget som gör en så nyfiken som det där oantastbara. En soluppgång. En solnedgång. En fullmåne. Dessa fascinerar alltid betraktaren.

Trots att solen går upp och ner varje dag så är ingen av dessa lika. Lika dant med månen. Ingen tidig morgon är den andra lik. I morse var det helt molnfritt. Ibland önskar man som det var som just i morse. Ibland vill man ha lite lätta moln som ligger som en skir slöja som sveper in månen. Det är det som är så fascinerande med fotografering. Att fånga just dom där ögonblicken. Vara på rätt plats, vid rätt tid. Att fånga ett flyktigt ögonblick. Ett ögonblick som kanske bara varar i högst några minuter. Scenen blir sedan en helt annan. Kulissen ändrar sig. Kvar är vi på första parkett. Njuter av skådespelet.

Ha de!





Sommarmånad

2 07 2020

Hoj Hoj,

Då var vi inne i sommarmånaden. Vädret har svängt lite nu från att ha varit super varmt till lite mer normal Sverige sommar. Det vill säga runt 20 grader på dagen och 15-16 på kvällen. Nog tycker man det känns lite kyligt nu allt.

Jag var ut till Arlanda en dag för att fotografera wake-board åkare vid kabelbanan. Tji fick jag då inte en människa var där. Om det berodde på tiden eller den förbenade smittan vet jag inte. Öppnas klockan 14 såg jag senare och jag var nog där innan. Åkte till södra utsiktsplatsen och tog mig en funderare. Kollade flightradar24 men det var inga nära ankommande flyg. Ja vad gör man då? Jo tar en liten sväng upp till Sandviken förstås. Funderade lite på att kanske äta på Monroes. Vred i alla fall igång boxern och gled iväg. Åkte 255:an mot Uppsala. Kom fram till ett ställe där det var fullt med bilar parkerade längs vägrenen. Det var en varm dag så antingen var det auktion eller en sjö tänkte jag som lockat man ur huse. Det visade sig vara naturreservat. Varenda naturreservat, och det finns några, längs vägen var det smockat med bilar på parkeringen. Det blev inget besök på Monroes denna gång. Var faktiskt inte hungrig. 272:an söderut från Sandviken. Älskar den vägen. Ett stopp vid Bång och ett foto eller ett par blir det alltid där innan man fortsätter. Körde inte in på vägen till Främlingshem denna gång utan fortsatte på 272:an ner till Österfärnebo och Gysinge. Ja det var faktiskt 272:an ändå ner till Uppsala. Ville rulla på lite för att komma hem igen.

När ändå hojen var varm så tog Rickard och jag en sväng upp till Skultuna. Ännu en räkmacka skulle möta sitt öde. Tog samma sträckning, med några modifikationer som Danne och jag tog några dagar innan. Riktigt fina vägar. Framme så kastade vi oss över kaffet och räkmackan. Riktigt god räkmacka som rekommenderas om ni är i trakterna. Jag hade en annan väg planerad hem än den minst sagt spännande väg som Danne och jag tog. Undvek skogsvägar och det blev nästan bara asfalt. Turen är ytterligare modifierad då jag tar upp Hojgänget dit 1 Augusti. Den lilla biten grus har ersatts med asfalt. Vi delade på oss vid Övergran. Jag tog mot Skokloster och Rickard fortsatte mot Bålsta. Jag har passerat avtagsvägen till Skokloster många gånger så jag tänkte att varför inte? Det blev en sväng ner till Skokloster för en mjukglass och tog några foton. Fotot på själva slottet la jag upp i Google och snart var det över 5000 som hade sett bilden. Kul när man lyckas fånga betraktaren. En snabb sväng in till Sigtuna också blev det denna gång.

Efter denna tur har det varit alldeles för varmt för att köra hoj. närmare 30 grader och till och med 31. När jag nämner tempen så är det i skuggan förstås. Värmen i solen säger inte så mycket bara att det är varmare givetvis. Det blev mest häng inomhus och sena kvällar kunde jag ut på promenad med kameran. Slappa i gräset tyckte Bebis var ett utmärkt förslag. Dom e roliga våra 3 katter. Man ser inte någon av dom men sätter man sig ner kommer dom fram en efter en. och vill bli smekta. Lägger sig i gräset bredvid en och sträcker på sig. Smek mig. Klia mig under hakan.

Då det varit så torrt och varmt så tog jag en sväng med bilen upp till kyrkogården och vattnade blommorna vi satt. På väg dit passerar jag Prins Henry´s konditori. Slängde ett öga på fasaden och den var belyst på ett sätt som verkligen tilltalade mig. När jag vattnat färdigt och jag hem och hämtade stativet. Med kameran på stativet tog jag några bilder. Jag gjorde en svart vit version och la på ett litet filter så det såg lite gammaldags ut. Ramade in det och lämnade över det till Prins Henrys och nu pryder det disken bredvid kassan ovanför alla läckra bakelser och smörgåsar. Blev riktigt glad att det fått ”hedersplatsen”.

Idag var Nino här medans Nette och Freddie hämtade hem en dotter. Hugo är en mer given gäst numera. Vi tog en sväng till en lekpark i närheten och jag behöver väl inte säga att kameran var med. Det blev en hel del kort på dom. Körde några med blixt på blanka dagen. Bra när man tar foton i motljus för att lätta upp personerna på fotot. Blixten ställt på det svagaste bara så man kan ana att ansiktena är belysta. Bilden till höger är tagen med en mycket svag blixt.

Ja som ni ser så rullar dagarna förbi ganska fort, för att inte säga mycket fort. En hel del spännande saker kommer framöver med utställningarna och nu senast så ska jag ut i etern framöver. Meddelar förstås när det är dags för allt.

Ha de!

 

 

 

 





Nästa nivå.

23 05 2020

Hoj Hoj,

Tänk att för eller senare kommer man dit. Oavsett nästan vad det gäller. Nästa nivå innebär just nu för mig ögonfokus. En funktion perfekt för porträttfotografering. Fast så länge Svenska Spel håller inne med min storvinst, så är det bara drömmar. Från 19 000 utan objektiv och upp c:a 11 000 till. Objektiv till så blir det ytterligare 11 000.

Varför kan man inte snöa in på nåt som inte kostar skjortan eller fler skjortor? Fast å andra sidan går det ju inte att samla på frimärken längre då dom sitter på ark med klister på. Men så länge samlingen inte innehåller en Gul tre skilling banco från 1855 med ett värde på över 15 miljoner, så blir man inte fet på det. Frimärket är för övrigt tillbaka i Svensk ägo igen.

Men vad är en bal på slottet.

Ha de!

 





Vilka dagar

24 04 2020

Hoj Hoj,

Vilka dagar det varit ett tag nu. Nu känner man verkligen att sommaren är på väg. Full fart i naturen. Vi går på lite halvfart. Uppdelade i grupperingar efter levnadssätt. Undrar hur sommaren kommer att bli med besök på olika fikaställen. Fast helst tar man ju med sig mackor och äkta kaffe och slår sig ner i någon backe. Alltid fönsterbord på dom ställena. Så bäst.

Vintergästen i garaget har fått en service och skumtvätt och är nu färdig att möta sommaren och nöta lite asfalt. Spritt språngande nya sulor

denna säsong. Måste säga att Intrudern är den snyggaste hojen i den klassen. Hade själv en 800cc förut, men åkstilen var inte riktigt jag. Med 189 cm över havet, så var den även liten för mig och trångt när Monica åkte med. En 1400cc hade nog passat bättre, men fortfarande så är det ju mitt vägval som inte lirar riktigt med den typen av hoj. Landar en 1400 i garaget snart för lite service innan sommaren.

Nu är det full fart på träd och buskar. Det knoppas överallt. Vitsipporna syns som vita drivor i backarna. Trevliga drivor. Många, många fler än blåsipporna. Blåsipporna är till skillnad från

vitsipporna fridlysta i Stockholms Län. Jag tog en liten promenad på kvällen i skogen. Naturen sätter fart. Knoppas lite här och var. Alldeles tyst sånär som på några sjungande fåglar. Mellan sången hördes ett trummande som sakta tynade bort för att strax därefter trumma på ingen. En hackspett som markerade att här finns jag. Ett slags shuffle i skogen. Som sköna moves på dansgolvet.

När jag är ute med bilen eller hojen är förstås kameran med också. Mitt eget objektiv skannar av områden jag passerar. Ett villebråd i ett skogsbryn eller en äng. Ett slitet övergivet torp. Ett

övergivet hus. Ett möte som bitit sig fast på näthinnan är mitt möte med en varg då jag kom på motorcykeln. Jag hade ingen kamera med mig. Vi var c:a 30-40 meter från varandra. Vilket djur. Så kraftigt bygd. Större än en schäfer. Det var något speciellt med mötet. Nu tillbaka till gamla övergivna kåkar eller torp. Det finns några i våra trakter. När vi åker på semester norröver ser vi en del som är på väg att bli ruckel. Det brukar börja med att några fönster krossas och väder och vind tar över. Regn med blåst gör att vatten kommer in och sen börjas förödelsen. En tegelpanna kanske krossas och släpper in vatten. Man blir så ledsen att se gamla fina byggnader gå under.

Ha de!








%d bloggare gillar detta: