Annonser

Dagen närmar sig.

5 09 2019

Hoj Hoj,

41 dagar. Sen övergår jag till en annan fas i livet. Efter 48 år under oket, så ska jag snart hänga av mig det. Det kommer att kännas lite underligt att inte bry sig så mycket om klockan längre. Helt övertygad om att jag kommer att kunna fylla dagarna utan några som helst problem.

Hojåkning, fotografering, barnbarn och en och annan repa med dammsugaren lär det bli också. Lite besviken att jag inte får närma mig tvättmaskinen. Det kostade på att en gång i tiden göra så jag blev portad från den. På sin höjd får jag tömma den, men att hänga tvätten är väl gränsfall. Att verkligen få tid för fotografering och utvecklas som fotograf ska verkligen bli en kul resa. Jag har väl inte riktigt ännu hittat ”min” inriktning, men det lutar åt streetphoto. Fånga människor i vardagen. Ögonblicksbilder. Förutse vad som kommer att förändras i blickfånget och fånga det vid just rätt tillfälle. När det sitter så blir det perfekta foton. Mina lunchpromenader är en övning varje dag. Insett att jag ibland inte varit tillräckligt snabb eller helt enkelt för feg. Inte vågat ta det ”där” kortet. Om man frågar först om det är OK att ta ett kort så försvinner ju hela grejen liksom. Man får ha lite fingertoppskänsla.

Något jag skulle vilja göra mer är porträtt fotografering. Vet att det kräver mycket av mig och modellen. Ett samspel som behöver växa fram. Blir fotografen säkrare så blir det förstås lättare för modellen. För att underlätta och få till riktigt bra kort så underlättar det med en kamera som är några snäpp dyrare än min. Ögonfokus underlättar väldigt mycket då fokus ställs in efter modellens närmaste öga helt automatiskt. Kanske jag kommer att lyckas skaffa en sådan någon gång och det skulle vara riktigt kul. Än så länge får jag köra med den jag har.

Jag ska även försöka sälja några av min kort så småningom. En webbsida håller på att växa fram. Mer tid att utveckla den sedan och lägga in bilder efter något system så det går att hålla reda på alla foton.

Närmast står en resa till Göteborg med massor av fotografering.

Ha de!

Annonser




Foton som berättar.

23 08 2019

Hoj Hoj

Jag sitter vid köksbordet och titta ut. Nästan mörkt ute. Ett regnmoln drog förbi och det måste stuckit sönder sig på något torn för det rann rätt så bra ifrån det. Jobbigt det där med höga torn. Nog känns det vart det är på väg. Fast ännu kan det komma några fina dagar som bjuder på sol och värme igen. Värmen kan man ju inte klaga på ännu. Det var riktigt varmt då jag var ut en runda idag med kameran.

Ja det har blivit några kort ifrån Stockholm. Kul att fota på stan. Börjar mer och mer likna streetphoto. Vill ha liv i bilderna. Byggnader känns lite tråkigt i längden om dom inte har något extra. En vacker utsmyckning eller lite speciella i sig. Gamla byggnader har alltid en plats på listan. Dessa som sinom tid kommer att vittra ner och försvinna helt.

En bild med personer med i bilden kan berätta saker som inte syns. Man kan få ihop en historia på ett helt annat sätt än om man bara ser en byggnad. Vad ser ni i bilden till höger till exempel?

Ja det är intressant med bilder. En bra bild ska ju berätta något. Det gäller alltså att hitta just det där ögonblicket. Bilden ovanför skulle inte vara lika berättande om tjejen tittade på killen. Just att hon vänder bort huvudet gör att bilden skapar en nyfikenhet och en kontakt med dom bakom. Känner hon dom som kommer bakom? Är det hennes föräldrar?

Schack i Kungsträdgården. En man, vit spelare, koncentrerad över nästa drag. Inget kan distrahera honom. Fullständig fokus. Detta trots att barnet till höger i barnvagnen börjar ledsna och mamman laddar med en tröstande filt. Mannen längst till höger ser bekymrad ut över draget som nyss gjordes. Mannen med armarna i kors har läget under kontroll. Vet vilket drag han skulle gjort härnäst.

Lunch vid Strömmen. En kvinna tar sin lunch nere vid Strömmen. En lunch hon tillagat dagen innan. Kanske rester från gårdagens middag. Låter fötterna få den sista sol som kanske kan fås denna sommar. Musiken strömmar i öronen. Klockan är 12:40. 20 minuter kvar av lunchrasten. Hon har nog sitt kontor i närheten.

Lite fascinerad av vilka berättelser man kan se ur ett kort som innehåller liv. Personer i olika situationer i vardagen.

Ha de!

 

 

 





Chasing the rising sun

29 07 2019

Hoj Hoj,

I morse var vi på jakt efter soluppgången. Hittade den på Singö och Kalvskäret.

En tidig morgon igen. Upp klockan 02:00 för att ta oss upp till Singö och Kalvskärets Lotsstation. Kokade kaffe, bredde smörgåsar och kokade ägg igår kväll så allt var klart att ta med. Fotoutrsustningen var med så det blev 4 hjul igen. 02:30 rullade vi upp mot målet. Tidiga mornar så gäller extra vaksamhet på viltet ute. summering av djur blev 10 st rävungar, totalt orädda, 4 st rådjur, 2 harar och 2 katter. Rävungarna var totalt orädda och bara otroligt nyfikna på vad det var som kom längs vägen. Satt kvar på sidan då vi körde förbi och tittade nyfiket. Deras nyfikenhet och orädsla blir därför ofta deras öde.

Ett antal rådjur passerade vi också eller var det dom som passerade oss. En del stod ute på ängen, men en del passerade över vägen. Inga tillbud eller ens i närheten då jag vet hur det är i gryning och skymning. Många som rör på sig vid dom tiderna. Vi kom så småningom ut till Kalvskäret och hade marginal att rigga upp kameran. Blåste lite så det var tur vi hade jackorna med oss. Ett moln skulle täcka solen som steg upp ur havet, men det kunde bli fin effekt ändå såg jag då det fanns utrymme för solen mitt emellan två moln.

Medans vi satt där och fikade så gick ett lastfartyg, Holmen Carrier, på farleden utanför. Strax efter vi såg den kom en av lotsbåtarna på Kalvskäret tillbaka. Mission complete. Klockan 04:23 såg vi första skymten av solen som steg över ett moln som låg som ett band i horisonten. Vinden hade avtagit, men det gick fortfarande lite vågor på havet. En del vågor slog lite hårdare mot stranden än dom andra. Det har sagts att var sjunde våg är den största, men det är bara en myt bland övriga myter som finns. Den Sjunde vågen används mer som ett begrepp för något olycksbådande. I sången Juni, Juli, Augusti av Gyllene Tider så är texten ”Jag räknar varje sjunde våg”. Nu tycker jag inte det finns så mycket olycksbådande i den sången. Det finns alltså inget samband i vågdynamiken som man kan räkna.

Efter ett par minuter till så kom hela solen fram. Dagens första solstrålar hälsade oss välkomna till Kalvskär. Solen glimmande som guld i reflexerna i havet. Tänkte på Yellow Brick Road av Elton John. Det är något visst med soluppgångar vart man än befinner sig. Platsen var perfekt för att följa soluppgången. Kommer med all säkerhet åka hit igen och hoppas på en helt molnfri himmel. Några öar en bit ut som skymmer den totala uppstigningen, men bäst hitintills.

Solnedgång skulle man kunna se bra från Öregrund – Norrboda enligt en app jag laddat ner. Då ska det vara fri sikt klockan 22, men det är nu det så det vrider ju sig mer inåt landet vart dagarna går. En solnedgång och ett Norrsken står på listan över objekt att fota. Har man tur kan det vara kraftiga norrsken på våra breddgrader, men förekommer inte ofta.

Vi började rulla på hemåt. På vägen upp mötte vi en bil på dom 7 milen upp till Kalvskär. Vi stannade till som vanligt vid Fogdöbron och tog vår vanilj youghurt på en klippa nere vid vattnet. Så mysigt att bara sitta där och titta. Alldeles tyst denna tidiga morgon. Någon enstaka bil passerade på bron, riktning mot Grisslehamn. En fin plats att sitta och ta det lugnt på en stund.

”Objektiv ögat” spanar efter intressanta vinklar och vyer och lyckades förstås hitta några. Ibland kan ett foto säga mer i sv/vit än i färg. Detta kort som jag tog på klipporna till exempel. Byggnade är även ett annat tacksamt objekt att visa i sv/vit. Det blir så fina kontraster och man ser tydligare husets tegelstenar och skarvarna. Klippor är lika dant. I färg så flyter berget ihop om det nu inte skulle vara en utstickande färg på berget, annars blir dom bäst i svart vitt.

Ett annat objekt jag gillar är båthus. Många av dom är lite förfallna idag då om inte används som förr av fiskare som hade sin båt där och fisknäten efter att om torkat i solen.

Ett fint båthus såg jag från klipporna vid Fogdöbron som jag ville föreviga. Pryder nu för övrigt min lilla samling av egna kort i köket.

Ha de!

 





En ny bekantskap

18 06 2019

Hoj Hoj,

Ja vilken helg det blev. Vädret kunde inte bli bättre. Passade på att ta en tur med hojen ut till Singö brygga för att titta på en båttävling som skulle vända där för att gå mot Gräddö igen. Jennifer, barnen och Dennis var med i bil bakom oss.

Fika och smörgåsar var förstås med och Jennifer hade gräddat pannkakor. Det stod inte på förrän båtarna började synas i fjärran. Dom närmade sig fort och vände vid en boj för att gå söderut igen. Det såg inte ut som en rofylld båttur då dom studsade ideligen på dom små vågor som bildats. Men allt har sin tjusning ändå. Sport skall drivas med bensin eller etanol. Det är mitt motto.

Träffade några hojkillar från Rimbo. Det finns en hel del hojar i lilla Rimbo, men ändå ser man knappt några. Så är det. Funderat på att samla ihop några till en grupp, men jag har inte tid nu med fotografering och annat att styra med.

Det var härligt att sitta där och fota båtarna som svepte förbi. Ett och annat familjefoto blev det ju förstås också. Känner lite att jag skulle vilja börja med porträtt fotografering. Intressant att fånga uttrycken, skuggorna. Det gäller bara att få en ”modell” som känner sig bekväm med kameran och mig förstås. Innan detta samspel fungerar blir det inga bra kort. Därför blir kort tagna utan att personen vet om det dom bästa och naturligast. Därför är barn lite lättare att få naturliga på kort.

Lägger in tre kort som exempel. Naturliga och inne i sina tankar och funderingar. Det allra bästa är ju förstås med ögonkontakt som det på Nellie. Det är det man strävar efter. Sen kan även sådana som man inte har ögonkontakten vara fina på sitt sätt. Som det på Hugo till exempel. Inne i sin egen värld och tittar nyfiket på det som döljer sig i havet.

Eller som denna på Nellie som sitter och undersöker en blomma i gräset. Ingen ögonkontakt, men det behövs inte på detta kort. Det skulle nästan ta bort det fina i kortet.

Intressant att höra kritiker som bedömer andras kort. Givetvis finns det alltid något som man själv ser om någon annans bild, men vadå? Är fotografen nöjd så är det väl bra. En del gillar kraftiga bilder och skarpa färger. Låt dom göra det, men jag föredrar ett mer naturligt utseende på korten. Jag försöker att så lite som möjligt redigera bilden i efterhand. Lite exponering upp eller ner och lite kontrast + eller – är det jag brukar göra. Inga stora förändringar.

Vi åkte sedan upp till Grisslehamn och åt lite lunch. Rökt böckling, lax, tunnbröd, skagenröra och tonfiskröra. Mycket gott. Så enkelt, men så mysigt. Inget fancy pancy som oftast blir fel och inte passar oss. Nä enkelt ska det vara. Då blir det som bäst. Lite äkta kaffe blev det förstås till. Efter lite spännande upplevelse så vände vi hemåt igen. Allt går att lösa konstaterade vi.

Vi hade tänkt avsluta dagen med grillning, men det drog ut lite på tiden så det fick bli en pizza i stället. Jag var rätt så mätt så ung som man är så tog jag en barn pizza. Det blev till och med över av den. Vi styrde sedan hemåt. Vi behövde handla lite så vi tog bilen ner till ICA. När vi handlat färdigt stod det en kille där med en Yamaha Virago 1100. Kunde givetvis inte motstå att gå fram och prata lite med honom. Han kom från Göteborg och hette Marcus Slobo. Han hade varit uppe i Gräddö för att träffa polare. Vi frågade om han ville hänga med hem på fika och han bangade inte för det. Sagt och gjort vi körde hem och kaffepannan sattes på.

Vi snackade om allt möjligt under fikat. Mycket hoj förstås. Tiden gick och det var dags för oss att äta middag, så jag frågade om han ville vara kvar och äta och blev det sent så fanns det sovplats också. Han nappade på båda förslagen. Det var ett mycket trevlig bekantskap. Vi kom fram till att han var född på samma dag och år som våran Tommy. Vilket sammanträffande. Det var inte slut där. Vad tiden gick i livet skull han skaffa 4 barn. Alla skulle få lite fornnordiska namn och blev det fjärde barnet en pojke skulle han heta….. Ni kan aldrig gissa. Jo han skulle få heta Runar !!!

Det kändes nästan som om man hade semester när man satt där och sippade på ett eller två glas vin. Ville liksom inte gå och lägga mig, men dagen närmade sig och det var bara att kapitulera och göra sig beredd att böja sig inför oket som åkte på i gryningen.

Det blev en helt underbar helg att lagra i minnesbanken.

Ha de!

 

 

 





Våfflan premiären

5 06 2019

Hoj Hoj,

Ja vad är en sommar utan några turer till Våfflan i Sigtuna? Inte mycket. Liksom en grej man bara måste göra. Så det var väl bara att sätta sig på hojen och ta den till gruvan.

Danne och Kattis väntade utanför gruvan när jag kom. Stockholm i rusningstid är något man helst av allt vill slippa, men har man tagit hojen in så måste den ju ut därifrån också. Så är det bara. Jag hade en tur i min GPS om hur vi skulle på bästa möjliga sett ta oss ut från betong och glasfasader. Nu verkade det som fler hade kört en copy paste på den turen. Jösses va bilar det var och som grädde på moset så är filer avstängda så två filer ska trängas ihop till en. Vi rullade tappert på och egentligen så ska det rulla på bra på dessa vägar. Tog dom en tisdag för två veckor sedan då Rickard och jag åkte till Ulva Kvarn.

Det tog oss 1 timma och 15 minuter att ta oss från Vasagatan till Donken i Upplands Väsby. Jag brukar köra hem på 55 minuter och då är det 5,5 mil. Nu är jag ju väldigt allergisk, får nästan hjärtklappning, av motorvägar. Fast i denna tidpunkt ser det lika illa ut där så varför belasta lilla hjärtat i onödan?

Till slut så lyckades vi i alla fall komma till Donken i Upplands Väsby. Där satt Ulf, Björn och Annika och väntade.Men som ni vet. Den som väntar på något gott….
Det var inget att fundera på utan vi körde vidare mot Sigtuna. Jag tänkte skriva direkt, men Ulf tog oss dit på verkligen fina vägar till Sigtuna. Det blev mot Torsåker och vidare på små smala asfalterade vägar mot Märsta. Kände igen några av dom i alla fall då det är väger vi brukar ta dit hemifrån. Riktigt fina vägar.

Så skönt att efter gruvan att ta en hojtur och blåsa ur huvudet med andra tankar. Bara glida runt och följa med i kurvorna. Njuta av landskapet. Känna dofterna. Sen dom knallgula rapsfälten som nästan bländas i kontrast mot det gröna skogarna och för dagen det blå himlen. Framför sig har man bästa hojkompisar. Nu är det gott å leva. Skallen kopplar av från vardagen, men ändå är man koncentrerad på det man gör. Det fungerar inte annars. Man vet aldrig vad som väntar bakom nästa krök. Ibland så skarpa att man tror man kan komma ifatt sig själv som i ett parallellt universum.

Vi rullade till slut in i Sigtuna och i korsningen ner mot Våfflan kommer en Winge glidande. Vilka var det om inte Rune och Camilla. Vilken tajming. Två till anslöt sig till Våfflan. Vi parkerade hojarna och drog oss mot maten. Några hojar var där men inte så många som jag hade trott det skulle vara. Vi kom fram direkt och kunde beställa. Jag såg förstås att det fanns tunnbrödsrulle och beställde en sådan. Fick frågan om jag skulle ha dagens tunnbrödsrulle och jag tänkte att inte ville jag ha gårdagens, men kunde hålla tand för tunga. Ingen aning om vad den skulle innehålla, men vad kan gå fel med en tunnbrödsrulle. Annika tog en våffla med skagenröra. Ovanlig kombination. När den kom ut skulle jag hellre kallat den skagenröra med våffla. Det var ett redigt lass med skagenröra.

Åter till dagens tunnbrödsrulle. Det var ingen överraskning. Som en vanlig, men jag måste ge kred för moset. Ni vet mig och uttrycket äkta. Här var det äkta potatismos. Lite grovt som jag gillar. Smakade mycket gott. Jag tror alla var nöjda, mätta och belåtna då vi började tänka på hemfärden. Jag körde förstås över Arlanda hem och blev givetvis tvungen att göra ett stopp  och fota några kärror som satte mark i solnedgången. Några kort blev det och sedan fortsatte jag hemåt.

Ha de!





När solen kravlar sig upp

30 05 2019

Hoj Hoj,

Igår kväll fick jag en sådan idé att åka och fota soluppgången. Först kolla på vädret och det skulle bli molnfritt. Vart skulle jag då ta vägen för att se den bäst eller i alla fall bra? Inte alltför långt bort heller då den går 03:44. Kollade lite på kartan och insåg att Grisslehamn skulle nog bli rätt ok. 5,8 mil bort så jag behöver starta hemifrån strax efter klockan 02:00. Satte klockan på ringning 01:50.

Vaknade till det underbara ljudet 01:50 av väckarklockan. Lite skillnad att pallra sig upp en sådan här dag. Kokade kaffe och bredde några mackor. Tyvärr inte Skogaholm, men det fick gå ändå. 02:15 var jag på väg. Inte helt mörkt men hellyset gjorde verkan. En tid på dygnet som man får vara extra uppmärksam. Viltet rör på sig. Jag fick se både rävar, vildsvin, katt och rådjur. Vildsvinen höll till alldeles i vägkanten. Vildsvinen är svåra att se. Såg något mörkt i diket som rörde sig bara. Som tur var gick dom in i skogen igen och inte ut på vägen.

Det var 4 grader varmt då jag åkte iväg och tänkte att ute vid kusten blir det nog ännu svalare. Nu hade det börjat ljusna mer och jag såg ett det skulle bli en fin soluppgång. Inga moln eller endast lätta moln på sin höjd. Jag kom fram till platsen jag valt runt 03:15. Den första fiskebåten gick ut från Grisslehamn en kvart senare. Dagens fångst skulle bärgas. Vi brukar ta med kaffe och knäckemacka upp till Grisslehamn och sedan köper vi nyrökt fisk hos Buhres Fisk. Långt borta i horisonten såg jag två lastfartyg. Allt var lugnt och stilla. Lite krusningar på vattnet var det enda. Passade på innan solen skulle komma upp att dricka lite kaffe. Underbart gott. Att det blir så gott när man är ute. Gott annars med, men lite extra om man är ute med termosen.

Sakta med säkert började jag ana hur solen började häva sig upp över talltopparna. Det blev ljusare och ljusare och snart var den över talltopparna. Den skickade en strimma av guld över vattnet. Så vackert. Satt en stund och bara kollade. Högre och högre steg den över horisonten. Snart badade skogen bakom mig i solsken. Nu började man känna värmen från solen. Tänk vilken enorm värmekälla. Dags för en kopp kaffe till i solen.

Jag tog en sväng ner till Albert Engströms Ateljé. Ett vackert litet hus som ligger på en klippa. Skulle inte vara dumt att vakna i denna stuga och blicka ut över Östersjön. I alla fall inte sommartid, men kan nog vara nog så bistert på vintern när stormarna viner kring husknuten. Då är man nog glad att man är på Tbv.

Några kända och tänkvärda citat av Albert:
”Jag är nu äntligen på Valand. Larsson är en idealmänniska, nobel intelligent, styv allvarlig i sin konst och med ett ord härlig. Jag är förtjust i honom. Här knogas, förstår du.”

”Bekantskapen med en människa är ett guldfynd.”

Nog för att jag börjar bli till åren, men att Albert, enligt första citatet, kände mig så väl kunde jag i min vildaste fantasi inte tro. Kan bara konstatera att min ankomst redan var förutbestämd.

Jag gick tillbaka igen mot bilen. Passerade den Optiska telegrafen. En innovation på den tiden. Kan bara tänka mig hur en fungerade vid dåligt väger. Typ inte alls, men vid klart väder ett fantastiskt framsteg. Tänk att redan då började det binära talen prata. Åkte ner till fiskehamnen och tog några kort. Det var en underbar morgon så jag hade ingen brådska hem. Monica jobbade och kom inte hem förrän runt 8:30, så jag hade god tid på mig. Visserligen hade tiden flugit iväg sedan soluppgången 03:44. Den var nu runt 5.

Det var dags att rulla hemåt. Stannade till vid Älmsta och tog ytterligare några kort på Väddö kanal. Mötte bara några enstaka bilar på väg hem. En bil kom med en båt som dom troligen skulle ut att fiska med för den var lite speciell med att gäng spöhållare monterat.

Det blev många bilder att redigera, men gör bara en mycket sparsam redigering. Jag vill att bilderna ska vara så naturliga som möjligt. Bara för att det går behöver man inte förvränga dom. Det ska se naturligt ut. Det är mitt motto.

Ha de!

 

 

 





Vilken helg..

12 05 2019

Hoj Hoj,

Ja jösses vilken kanon helg det blev. Fullspäckad med kul-saker.

Lördagen börjades med att koka 2 termosar äkta kaffe. Breda ett gäng Skogaholms mackor. Steka några ägg. GPS´n inställd på Oxelösund med undvikande av stora vägar. Kan det bli bättre. Ja det kunde det. Glömde säga att vädret var på topp. 12 grader när vi passerade genom grindstolparna runt 09:30. Upp till bästa macken (OK Rimbo, om ni nu inte redan vet det) fyllde tanken med finsoppa och riktade framhjulet mot Oxelösund.

Tog av E20 mot Älvsjö och sedan ut på 226 mot Grödinge. Sedan mot Skanssundet. Några hojar stod vid Eldtomta. Vi stannade innan Skanssundet och tog lite kaffe och några äggmackor. Jag hade varit kaffetörstig sedan Roslagsstoppet typ. Ungefär 1 mil hemifrån, så dessa koppar och mackor landade mjukt och fint i magen. En bensträckare vid Skanssundet. Passade bra för färjepersonalen hade sin rast då vi kom dit. Vi fick fylla i en blankett om hur vi tyckte om färjan och dess omgivning.

Personalens rast var över och vi och 4 andra hojar rullade på 2 övningskörningar och deras handledare. Satt verkligen och njöt. Många avverkade träd längs vägen eller troligen sådana som stormarna fällt. Luktar så otroligt gott när man passerar nyfällda träd. Chanel No:5 och Diesel BAD kan slänga sig i väggen vad gäller härlig doft. Inte ens Clive Christian No 1: Imperial Majesty för 115 000 pund slår den kan jag säga. Nu har jag inte ens kommit i närheten av den, men satsar ändå en slant på tall och gran.

Ner mot väg 218 och tog av mot Vagnhärad. Åkt här många gånger förut, men fin väg söderut. Följde väg 219 ända ner till Nyköping och vidare ut till Oxelösund. Vi hade som mest 17 grader på väg ner, men nu närmare kusten sjönk det ner till 11-12 grader. Det var rätt mycket folk då det var Stora tågdagen i Oxelösund på Lions Oxelö Marknad. Av tågen såg vi inte så mycket. Inget ånglok gick. En rälsbuss och ett växellok kördes. Tänkte också passa på att hälsa på Leif och Annelie, men då var dom uppe i våra trakter. Typiskt.

Vi tog en fika på ett fik och sedan åkte vi ut till Femöresfortet. Inte varit där förut så det var också inplanerat under dagen. Tycker det är intressant med fort och bunkrar. Tur att det finns några kvar att besöka. Imponerande anläggningar. Intressant med kanon attrapper som var just så synliga så lede fi skulle se dom och undvika dom och istället gå rakt i fällan. Läste om olika minor en gång. Dom flesta var inte för att döda fienden utan för att skada den som trampade på den. Varför då undrar ni? Jo om soldaten dog var ”bara” en soldat ur spel, men skadades han var 2 tvungna att bära honom och direkt så var 3 stycken ur spelet. Otäck sanning.

Efter att vi vandrat runt och suttit och beskådat utsikten var det dags att ta sig mot hojen igen för en kopp kaffe och smörgås innan vi rullade hemåt. Mätta och belåtna igen så la jag in Rimbo på GPS´n och kurvigaste vägarna. Det blev RV 53 upp mot Edstorp och strax innan Edstorp tog vi av mot Stavvik. Ut på 53:an igen och mot Malmköping. Vet inte hur många gånger i ordningen vi kommit till just Malmköping. Strax efter Sparreholm tog vi en de-tour mot Sparreholms Slott men där var det som vanligt fordonstrafik förbjuden. Vi rullade vidare på grusvägen och passerade en egen tillverkat skylt ”Privat väg” Inget att bry sig om alltså. Vi kom snart ut på RV 53 igen. Efter Malmköping blev det 55:an upp mot Strängnäs och hem igen. Någon mil utanför Rimbo började det att duggregna mycket lätt. Vi landade på Tbv igen omkring 20:30.

Det var lördagen det. Nu kommer vi till Söndag.
Den började med ett besök på Totalförsvarsdagen i Socitetsparken i Norrtälje. Nu var vädret lite sådär med allt från tunga moln till sprickor i molntäcket. Det fick bli ”fel fordon” idag. Vi klarade och från regn även om det såg hotfullt ut ibland. Det var uppvisning av Sjösällskapet i Roslagen som visade räddning av nödställd i vattnet med en jetskoter och en räddning av en helikopter med en ytbärgare. Imponerande uppvisning. All blåljuspersonal var där och man kunde ställa frågor och se deras fordon och utrustning.

Jag hade ännu ett evenemang inplanerat. Stockholmscrossen på Sipsjöbanan i Hallstavik. Klockan gick och ville hinna med att ta några kort från crossen. In i bilen och upp mot Hallstavik. Vid Norr Nånö öppnade sig himlen och regnet vräkte ner. Det höll på en bra bit upp mot Hallstavik och jag tänkte att detta regnar nog bort, men strax innan Hallsta så skingrade sig molnen, eller det blev i alla fall mindre mörkt. Till banan och ut med kameran och lyckades faktiskt få några fina kort. Kameran stod på snabb serietagning, så det blev en hel del kort som sållades bort vid redigeringen. Det är ju det som är meningen. av massor med kort så blir några riktigt bra.

Senare fick jag veta att ett kort jag tog med en reklam skylt i bakgrunden från ICA Rimbo var just en kille från Rimbo på hojen. Jesper Stark heter han. Kul att jag lyckades fånga just honom med den bilden.

Ha de!

 

 

 








%d bloggare gillar detta: