Ett uppvaknande

15 09 2022

Jag var ut igår och fotograferade , för ovanlighetens skull 🙂
Jag blev lite nyfiken på det här med auto iso. Jag ställde om kameran att använda auto iso med ett max iso på 12800. Nikon Z6 klarar av dessa höga iso utan att få påtagligt brus i bilden. Det lilla som blir går mycket fint att åtgärda i ADOBE Camera RAW. Auto iso har verkligen en potential vid fotografering av djur.

Djur har ju en vana för att ändra position och det väldigt snabbt. Från en mörk skog och flyga ut på ett ljust fält. Jag har hitintills kört en mellanvariant av inställningarna för iso och slutartid. Problemet har ju varit att ibland måste man gå upp i slutartid till 1/1250 del för att ”frysa” en fågel i flykt eller överhuvud taget något som rör sig snabbt. Då jag ibland kört med bländarförval, så har jag fått ändra ISO manuellt för att få en tid slutartid som är acceptabel och för det behöver jag två fingrar för att ändra det. Nu kan jag ändra slutartiden med bara tummen och ISO anpassar sig.

Det här fungerar ju på djur eller objekt som rör sig snabbt. Vill man få lite mystik och annan känsla så är det ju manuellt som gäller där jag själv bestämmer helt hur ljus/mörk bilden ska vara och vilket ISO jag har för att få suddig bakgrund eller skarp hela vägen. Det är det här experimenterande som är så kul. Sen har vi hur man fotar med en blixt och med flera blixtar.
Ha de!





”Gamla” foton

9 09 2022

Sitter och letar efter ett foto i Lightroom. Ser massor av bilder från våra semesterturer i norra Sverige. Suger till i semestertarmen. Såg på FB att trä björnen i Sveg slipper sitt hakstöd efter en restauration. Den har vi passerat åtskilliga gånger på våra resor upp i landet.

På väg från Manna Minne i Nordingrå fick vi pyspunka på bakdäcket. Fick varning för lågt lufttryck och fyllde på med kompressorn. Tog oss till vandrarhemmet i Härnösand. Ringde Euromaster i Härnösand och frågan om möjlighet att komma och laga. Ville laga lite mer säkrare än den medhavda lagningen. Han var själv och hade en hel del som låg på, men det var inga problem att komma ändå. Så är det i den norra delen av Sverige. Allt går att fixa. Däcket var förstås helt platt när vi kom ut och innan vi lastade på packningen igen så pumpade jag upp med kompressorn. Monica slog sig ner och läste och då dyker det upp en bil som kör alldeles emot henne. Hon funderar va i helvete, men ser sen att det är Per Pahlen som var i faggorna och sett vart jag skulle på FB. Honom har vi träffat på på dom mest oförutsägbara platser då vi varit ute på semestern.

Vi har för vana att tagit in på Vandrarhemmet i Boden. Vid järnvägsstationen finns en hamburgerrestaurang. Mycket fint inredd med 50-60 tals stuk. När vi satt där och åt kom ägaren fram med ett gäng med mynt. Han tyckte jag såg lämplig ut som diskjockey. Där fanns dom. Elvis Presley, Little Richard, Jerry Lee Lewis och Chubby Checker. Snart strömmade Let´s Twist Again och Hound Dog ut bland många fler genom högtalarna.

En resa som jag absolut ville göra innan jag la näsan i vädret var en tur till Vemork och Rjukan i Norge. Jag hade föredrag i skolan om Norska motståndsrörelsen. Operation Gunnerside ledd av Joachim Rönneberg gjorde en enorm bragd genom att spränga tungvatten förrådet i Norsk Hydros anläggning. Att ta sig ner i dalen i Rjukan och upp till anläggningen vintertid var en enorm strapats. Dessutom osedda av tyskarnas vaktposter. Truppen hade en norsk arbetare på insidan som skulle lämna en dörr olåst den natten då attentatet skulle ske. Just den dagen blev han sjuk och var inte vid anläggningen och kunde låsa upp dörren. När truppen väl smugit sig fram till dörren så upptäckte dom ju att den var låst. Allt höll på gå åt pipan, men Joachim letade upp en trumma att krypa in i anläggningen. Väl inne tog dom sig till tungvattenkällaren där vattnet förvarades. En norsk arbetare var i källaren. Stubinen tändes och på väg ut så den norska arbetaren att han tappat sina glasögon. Joachim vände in igen och letade rätt på dom och sen var det bråttom ut. Inte ett enda liv gick till spillo i denna operation. Tyskarna var intresserade av tungvattnet för att göra atombomber. På bilden är det en rekonstruktion av dessa behållare med tungvatten där sprängämnena placerades.

STF Vandrarhem i Leksand var det första vandrarhemmet i Sverige. Där kunde man få sova på höskullen för 10 öre per natt. Numera inte ett STF vandrarhem längre. Lite synd att Erik slutade och sålde av det. Erik ringde mig och frågade när vi skulle komma. Hela ”staben” kom ut och hälsade os välkomna. Det kändes som att komma hem varje gång. Små härbren och rum i hus. Så mysigt.

Flatruet är förstås en given sväng emellanåt då man far uppåt. Över Flatruet går Flatruetvägen, Sveriges högst belägna landsväg. Den måste man ju köra på, minst en gång innan man lägger av. Firade Monicas födelsedag där en gång. Det fanns tyvärr ingen prinsessbakelse så det fick bli varsin mazarin. Om vi hade äkta kaffe till behöver ni inte ens fundera på 🙂

En annan given väg är ju Vildmarksvägen över Stekenjokk. Många fina vattenfall längs vägen. Så underbart att bara sitta där och förundras över utsikten. Vilka vyer åt alla håll. Tänk om vi i framtiden kunde åka upp med husbil och bara vara där ett tag. Det skulle vara en dröm för oss.

Vägsträckan över Stekenjokk är stängd mellan den 16 Oktober och öppnar igen den 6 Juni. Man kan förstå att den är stängd när man ser denna bild som jag tog 2 dagar efter att vägen öppnats för säsongen.. När snöröjningen började var det 7 meter snö.

På väg ner från Stekenjokk platån mot Saxnäs passerar man Klimpfjäll. Mycket fin utsikt från vägen.

Ett foto från att man passerar Polcirkeln är väl ett måste i allas fotoalbum.

En annan plats man bara måste sätta en bock för är ju Nordkap. Vi hade en fantastisk tur med vädret. Inte en enda dimbank åt något håll. Vägen dit var en trevlig slingrande tur, fast väldigt lång. I Norge kan man inte räkna mil utan där räknar man timmar tills man når målet.

Vi skulle sova över i Tännäs och som vanligt då vi är ute och åker så stannar vi ju lite här och var. Vi kom från Sveg och det började närma sig middagstid. Vi såg några ”korvmackar” på vägen, men vi tänkte vi äter när vi kommer fram. Väl framme insåg vi att det hade nog varit bra att äta något på vägen. Vi batalade boendet i receptionen till hotellet och deras restaurang var stängd och vi frågade vart man kunde äta någonstans. Det fanns bara restaurangen men han sa att dom hade några gäster som skulle komma senare som hade beställt mat och kunde vi äta samma rätt var det ok för oss att komma. Vi nappade på det och det var riktigt gott. Tyvärr glömt nu vad det var. Beställde in en lokal parkeringsöl till maten, men den var ingen höjdare. Bilden visar inte hotellet, men väl den stuga som vi bodde i. Vi undvek att gå ut genom altandörren 🙂

Efter en mardrömmslik väg, kanske synd att kalla den väg, kom vi i alla fall ut i närheten av en damm. Den så kallade vägen var väl egentligen inte till för trafik om jag säger som så. Två spår med mycket grovt singel. Det vänstra spåret var stenarna om möjligt ännu grövre. Det högra spåret kantades av ett stup på några meter. Spårvalet fick bli det högra. Full packning och skjuts därtill gjorde turen spännande. Hojen ville åka lite hit och dit.

Ja då fastnade jag här ett par timmar. Flera minnen än dessa passerade. Har ni inte åkt norröver så tycker jag ni ska göra det. Som jag brukar säga Sverige är fantastiskt och alldeles utanför dörren.

Ha de!





Varierade händelser

28 08 2022

Mina Adventure har varierat en hel del den sista tiden.

Den 24:e Augusti var vi upp till kyrkan för att lyssna på kammarmusik framförd av ARCODO. Marie Arnesdotter på cello, Ragnhild Dominique på flöjt och Helene Cocozza på piano. Stycken av kända kompositörer och Ragnhild hade en en komposition som dom genomförde. Riktigt fint var det.

Det blev en hojtur upp till Avesta också för att hämta hem Björgs BMW som var på Lundgrens Motor. Ett mystiskt fel med en panel där alla möjliga kontroll lampor lyste. Kördes med bil upp för att vara safe, men väl framme hittades inga fel bortsett från indikation på batterifel. Nytt batteri från Biltema, så det var nog bara därför som den indikerade fel. Indikerar säkert fel på alla andra batterier utom BMW´s egna 🙂

En snabb sväng ner till Söderköping fast med fel fordon. Vi skulle hämta hem Anita igen då hon varit nere hos sin syster och bror. Det var Söderköpings Gästabud under den helgen men vi skulle till flygdagarna i Uppsala på lördagen så det blev ett snabbt besök på byn. Vi hann i alla fall med att se Maseratis nya motorcykel innan vi åkte hem.

På lördagen åkte vi till Uppsala för att titta på flygdagarna på Upplands Flygflottilj F16. Uppskattningsvis, enligt Polisen, hade 190 000 andra kommit på det också, så vi satt i bilkö kanske 3 timmar. Några hade förstås mer bråttom än andra och låg i vänsterfil för att sedan tränga sig in. Enorma ängar med bilar så långt man såg. Vi var där förra gången det var i Uppsala, men då var det inte så här mycket folk. Nu glömdes det ju att man suttit i bilkö i 3 timmar när man hörde och såg en J35 Draken lyfta. Ett härligt ljud.

Här kommer den så fort som den får flyga över mark. EBK lyser fint och vittnar skapligt gaspådrag.

Finländska flygvapnet var där med en F18 Hornet. Dubbla jetmotorer med en enorm kraft.

En F18 Hornet som stiger rakt upp och skickar ut facklor som försvar mot värmesökande robotar. Efter detta en skarp höger sväng och dyker ner för att undkomma roboten som låser på någon av dom varma facklorna istället för flygplanets jetmotor.

En snygg formationsflygning med J39 Viggen. En så kallad ruta.

TEAM 50 med en mycket fin flyguppvisning i deras SAAB Safir plan.

Till och med fotografen fångades på ett foto. Simon tog kommandot för denna bild.

Summa summarum av dagen trots den enormt långa tiden i bilkön så var det en helkul dag och så kul att se flygplanen. Minns förr i tiden då en rote drog över vårt hus ut mot kusten för en övningen. Som gammal radarobservatör, så minns jag hur man följde plottarna på skärmen när svepet från radarn passerade.

Ha de!





Dagar blir till veckor

20 08 2022

Dagarna rullar på som aldrig förr tycker jag. Snart är Augusti slut också. Några dagar ändå kvar att kanske klämma in en hojtur på några dagar. Behöver ett nytt framdäck först kanske. Börjar bli lite slitet och mönstret börjar minska. Som vanligt så dyker det upp lite oväntade utgifter, så nytt däck är för tillfället lite ovisst. Varför kan det aldrig bli som man hade tänkt sig?

Det verkar vara för mycket begärt. Trots den härlig hojturen söderut och träff med bästa hojkompisar och sedan Öland så rycker det i tarmen att ta sig norrut. En konstig känsla jag har som drar mig norrut. Vet inte vad det är. Känns på något konstigt sätt som jag hör hemma där. Hur det nu kan vara så?

Dagarna har efter hojturen söderut bestått av lite fotograferande (ovanligt). Då värmen har näst intill vara bara för mycket, så har det inte blivit några promenader. För varmt för att trava iväg med kameran och även utan den, men gud förbjude. Kameran måste bara med. Vid ett fåtal tillfällen har inte kameran varit med och då har man förstås sett ”det där fotot”. Då tänker man förstås att aldrig mer får Nikon vänta hemma.

Jag var ut till Nifsta igen och fotade lite läckra bilar. Många återkommer gång på gång, men några nya brukar man ändå se. Som denna Chevrolet Impala Hardtop Coupé från 1959. Legendariska ”måsvingarna” som det inte går att ta miste på.

Interiören skäms inte den heller med mycket chrom och kupade mätare. Snyggt.

Sen fanns det förstås riktigt sport bilar även om jag tycker att dom äldre är finare och passar in lite bättre på en dylika träff. Som denna McLaren 720S. V8 biturbo på 720 hk. Kolfiberchassi med kompositkaross. 0-100 på 2,9 sek om man nu vill vara först till nästa rödljus. Keramiska skivbromsar som nästan tar upp hela fälgen.

Som lite kontrast var denna Ford Prefect från 1956 där också. 36 hk 0-100 km/h ointressant eller tids nog :).
Mellan 1949-53 kom den men inbyggda körriktningsvisare vilket många nyare fordon saknar idag :). I alla fall verkar det så. Ägarna kanske prioriterade 21 tums fälgar istället.

Nu ska jag bänka mig framför TV´n och se på Rally VM från Belgien. Det gäller att passa på när det är motorsport på TV.

Ha de!





Stockholms promenad

13 07 2022

Det var ett tag sedan sist som jag skrev något. Dagarna rullar på som aldrig förr. Den ena veckan efter den andra bara flyger förbi. Mycket fotografering har det förstås blivit. Häng med på Stockholms rundan 🙂

Igår träffades jag och Paul i Fruängen. Paul tog bilen dit och sedan åkte vi in till Slussen. Redan vid Centralen åkte kameran fram och första fotot togs på en väntande tågresenär.

Vi har tagit promenader förr i Stockholm tillsammans och denna gång tänkte vi gå runt Södermalm. Det skulle bli en fin dag, kanske lite i varmaste laget, men med jämna intag av vatten så gick det bra. Vi började med en liten frukost på Café Fåtöljen. Kaffe och en ostfralla med salami och brie. satt fint som frukost. Några som passerade fönstret var ju ett givet motiv.

Efter frukosten tog vi Götgatan söderut. Såg denna herre som tog igen sig vid ett av dom många caféer och barer som finns. Det syntes att det var semestertider för jösses så mycket folk det var i rörelse. Gatorna var fulla med folk som strosade omkring som vi kanske lite planlöst. En liten plan hade vi att röra oss runt Södermalm, men inte mer än så.

Vi gick förbi Medborgarplatsen och vek av vänster på Folkungagatan. Hittade några till som tog igen sig på ett café. Man behövde vila lite emellanåt och ta sig lite vatten. Tror det gick åt 2,5 liter vatten. Jag som dricker så dåligt med vatten, men fick mig känna på hur det var att få vätskebrist. Det var inte kul. Otrolig kramp i båda benen. Hinkade i mig vatten och lite salt. Till slut så hjälpte det, men fy fasen vad ont det gjorde. Kroppens sätt att säga nu får du fan skärpa dig.

Vi fortsatte Folkungagatan österut med sikte på Fjällgatan. Lite skön bebyggelse i början av Fjällgatan som fick bli ett foto att ta med. Rätt härligt att se när sådana byggnader står pall och får vara kvar. Vi såg riktiga skräckexempel på nybyggnationer. Fasader som såg ut som containrar i veckad plåt i en stadsmiljö med vackra äldre byggnader. Hur tänkte man där. Stack verkligen ut från övrig bebyggelse och då inte till det bättre.

Stora fartyg låg vid kajen och vi undrade lite över alla dessa, kanske uppemot 1000 passagerare, och hur dom skulle få rum i livbåtarna om det nu skulle behövas. Passagerarna såg ut att njuta en god middag och ett glas vin eller några öl på däcket i aktern.


Promenaden gick vidare till Vitabergsparken. Vi slog oss ner i skuggan vid denna paviljong för en paus och vätskekontroll. Kontrollen bestod bara av vatten så inge missförstånd uppstår 🙂
Det var skönt att sitta lite i skuggan och ta igen sig.

Vi gick vidare ner mot Norra Hammarbyhamnen och vid Kaj Plats 308 höll en skeppare på att snyggade till sin båt. Många båtar låg vid kajen. Vissa i större behöv av lite kärlek än andra. På en av båtarna hade en djungel av blommar tagit över. Något sa mig att denna lämnar inte sin kajplats.

Hammarbyslussen öppnades och en strid ström av både mindre och större flytetyg passerade.

Vi slog oss ner igen i skuggan vid Aimo Park. Thai Boat restaurangen med sin drake i fören.

Det var dags för lite mat så vi gled in på Honey Honey vid korsningen Östgötagatan och Folkungagatan. Det blev panerad fisk. Tänkt lite på det här med panerad fisk som finns på varje restaurang. Det säger ju egentligen ingenting annat än att den är panerad. Vad är det för fisk egentligen. Ibland står det faktiskt panerad rödspätta, men det är inte ofta. Man tänker aldrig på att fråga heller, men gott var det i alla fall.

Nu var siktet inställt på Mosebacketorg. Norrut alltså på Östgötagatan. Paul köpte varsin kopp kaffe och kanelbulle. Serverat i riktiga koppar och ett helt ok kaffe.
På torget står detta konstverk, Systrarna, av Nils Sjögren. Två unga kvinnor dränkte sig tillsammans i Hammarby Sjö. En ledtråd till orsaken var att: ”Det synes mellan dem ha existerat en svärmisk flickvänskap med något överspändt i sig”. Kvinnorna hade bundit sig samman med hattslöjor och fyllt resväskor med sten så att dom drogs ner i djupet i Hammarby Sjö. Omtalat i en artikel i DN den 20 November 1911.

Från Mosebacketorg gick promenaden över Slussbron. Även känd som Guldbron. Vid Stockholms ström hade Ostindiefararen Götheborg lagt till. Man kände tjärdoften lång väg. Vilket skepp alltså. En replik av den ostindiefarare med samma namn, som 1745 gick på grund och sjönk vid Hunnebådan i Göteborgs hamninlopp

Genom Kungsträdgården. En grön himmel täcker Jussi Björlings Allé.

Nu var det trångt på Hamngatan. Man fick kryssa sig fram då vissa ställt in GPS´n och det finns ingen omväg beräknad.

Så var vi framme vid Sergelstorg. Många måsar som cirkulerade och letade efter något ätbart. En slog sig ner och betraktade en herre som kanske kunde bjuda på något gott.

Så var denna Stockholms promenad över för denna gång. Paul tog tunnelbana tillbaka till Fruängen för att sedan ta bilen 3 timmar söderut. Jag åkte med tunnelbanan till Danderyds Sjukhus och sedan den Röde igen till Rimbo.
Det blev en promenad på 14,8 km i Stora Människobyn. Mycket trevligt som jag ser fram emot nästa gång Paul och jag kan göra om, fast i en annan stadsdel.





Midsommar

27 06 2022

Sommaren slog till med full kraft till midsommar. 29 grader varmt och är det än idag 3 dagar senare.

Det har inte blivit några promenader med kameran dom sista dagarna. För varmt att ge sig ut med kameran. För varmt även för att ta en sväng med hojen. Åker inte runt i t-tröja och kortbyxor. Jag har ramlat på gymnastiksals golvet och vet hur ont bara det gjorde. Det gånger 1000, då skinnet slits bort ner till benen i kroppen vill jag inte uppleva om olyckan är framme. Men folk gör som dom vill och dom får göra det för mig.

Jag och Nellie var trots den tryckande värmen upp till Tolvmansgården för Midsommarfirande. Alla flockades till dom få platser som erbjöd lite skugga i den gassande solen. Nu var det ändå inte så många som det var den sista April. Midsommar är väl en högtid som också tillbringas tillsammans med familj och vänner på hemmaplan. Förberedning av mat och dukning inför det stora taberaset. Midsommarstången eller Majstången som vissa säger. Majstången har inget att göra med månaden Maj utan kommer av maja som betyder klä. Alltså klä stången. Många hjälpte till i värmen att klä stången innan den restes. Sen tog ringdansen vid runt den. Många tappra tog sig an uppgiften och slöt upp i flera ringar runt den. Stefan Klaar tog mikrofonen och ledde sången iklädd folkdräkt dagen till ära. Jag stod i skuggan och bara att se dom fick mig att svettas.

Efter runt 30 minuters hoppande och skuttandes, så var ringdansen slut. Trots 29 grader varmt och fysisk aktivitet i 30 minuter gick några helt oberörda ut från ringen. Inte ens en endaste svettdroppe i pannan. I skuggan stod jag med blöt t-shirt och svettades. Det var dags att fylla på vätskereserven så jag och Nellie tog en Festis. En bägare med kallt vatten hade nog egentligen varit det som behövdes, men en Festis var ju bättre än inget alls.

Igår kväll runt 22:00 tog jag i alla fall kameran och gick ut. ”Bara” 25 grader varmt. Det blev ju ingen längre runda, utan bara ner till sjön och en liten bit längs med den. Lyckades i alla fall hitta en vy som jag fastnade för. I den motsatta riktningen mot där solen går ner såg jag denna. Ibland blir det bättra att vända sig helt om och titta.

Ha de!!





En tur till Stora Människobyn.

17 06 2022

Förenade lite nytta med nöje på turen med den Röde in till Stora Människobyn.

Kameran var förstås med då jag tänkte ta en promenad efter en lunch med en f.d arbetskollega. Jag tog med mig både super zoomen och ett 50 mm objektiv. Nedanför en bild från Klarabergsviadukten ner mot Vasagatan. Huset till vänster var min arbetsplats i dom senaste 19 åren. Efter lunchen gick vi upp till kontoret och tog en fika. Kul att träffa några kända ansikten. Många nya hade börjat på kontoret. Hittade matsalen trots att det gått 3 år sedan jag slutade. Jag var visserligen in på Baker Friends som ett evenemang heter som firman har. Alla tidigare anställda bjuds in på en lättare förtäring och dryck. Mycket trevligt var det att träffa fler gamla kollegor.

50 mm objektivet var på kameran och det fick sitta på under hela min promenad. Det tar ett tag att ställa om sig from zoom objektivet till 50 mm objektivet. När man väl gjort det så fungerar det riktigt bra. Objektivet är så pass skarpt att vill man fånga någon del av fotot kan man beskära fotot, så att den delen tar upp mer av fotot. Nedanstående foto är just ett sådant.

Medans vi åt så kom det en skur, men när jag knallade runt på stadens gator så var det till en början visserligen mulet med det regnade inte. Det var faktiskt lite skönt att det var mulet. En sväng förbi Kungsträdgården går ju inte att undvika. Nu var det bara grönska, men det blev inte så tokigt med den sol som letade sig ner på marken genom lövverket.

Vatten lockar ju alltid så fontänen i Kungsan kräver sitt foto. Nu är visserligen inte fontänen motivet utan ett par måsar. Detta fot har jag också beskärt så det går alldeles utmärkt utan zoom. Om man nu inte ska zooma in ordentligt och dom fotona går ju även dom att beskära.

Det gäller att vara lite kreativ också. Jag satte mig ner och vilade. Passade på att fot några personer som ilade förbi i språng mot kanske nya äventyr. Ja dom gick kanske inte så fort utan jag valde snarare en lång slutartid så det såg ut som det gick undan.

Lika dant med det här fotot. Nu gick väl detta fortare än damerna som gick förbi, men har valde jag att följa med istället så allt annat blev suddigt. Ger mycket fart i fotot.

Vackert glänsande hängde detta över Malmskillnadsgatan. Krävde ju sitt foto på promenaden nu tillbaka mot Tekniska Högskolan.

Man skulle kanske gått in och frågat efter ett sponsorkontrakt. Nu när man ändå var i närheten 🙂
Nu var det bara sista uppförsbacken upp för Eriksbergsgatan och vidare mot Tekniska Högskolan och den Röde igen för en färd åt rätt håll.

Ha de!





Det är mycket nu

14 06 2022

Ja vart ska jag börja? Kronologisk ordning brukar fungera. Så kanske även denna gång.


Efter Skultuna turen så blev det många festligheter. På Nationaldagen var vi som vi brukar ut till Husby-Långhundra för att gå på Husby-Långhundra hembygdsgård´s festligheter. Riddarspel, pröva att skjuta med pilbåge, hantverkare och godis förstås. Som alla tillställningar nu efter pandemin så var det rekord mycket folk som var där. Måste nog säga att det var i värsta laget. Vid godisståndet var det tvärstopp för alla som försökte ta sig förbi. Vi gick högersidan ner så långt man kom och sedan tillbaka på högersidan igen. Sen fick det vara bra för oss. Det gick inte att ta sig fram till stånden och titta.

Efter Långhundra blev det lugnt några dagar och jag och Daniel passade på att gå en liten fotorunda och testa lite långa exponeringsrider mitt på blanka dagen. Daniel körde med ND filter och jag gick ner i ISO så långt det gick och en liten bländare så blev tider på 0,4 sekunder. Med Nikon Z6, som är spegellös, så får man inga vibrationer på grund av spegel som fälls upp och ner och kan då ta foton utan stativ på förhållandevis långa slutartider.

Sen rullade det igång med skolavslutningar och studenten. Först skolavslutning för Nellie och Hugo. Äntligen fick föräldrar och anhöriga komma och det blev en jättefin avslutning med som av olika klasserna och lärare och elever spelade. Alex, Nellie, Miranda, Vincent och Hugo uppradade.

Dagen efter skolavslutningen i Viby, så tog Moa studenten från Nacka Mediagymnasium. Hon blev klassen animatör som det stod på papptallriken hon fick om halsen. Mycket duktig tjej på att rita och riktigt fina animationer har hon gjort.

Efter studenten så blev det bröllop mellan Lina och Robin på Ulvsunda Slott. Mycket stiligt bröllop på ett fint ställe. GPS´n tyckte vi skulle ta varuingången och samma för några som kom med taxi. Efter lite spejande så såg vi bilar parkerade på andra sidan och vi letade oss dit.

Efter dom festligheterna så återgick det till vardagens fotopromenader igen. En vanlig promenad nere vid Långsjön. Underexponerade ett foto som blev rätt så bra. Förmedlar en känsla av varm sommarkväll.

På en av promenaderna så gick jag nere vid lokstallarna. Måsarna gillade inte mitt tilltag att vara så nära deras ungar som säkert fanns i närheten. Ideliga störtdykningar ner mot mig. Lyckades undvik en ”bombmatta” som en av måsarna la. Fick ett fint fota på ett av ”bombplanen”.

Så var vi framme vid dagens händelser vilka inte är så många. Inte ännu i alla fall. En cykeltur t.o.r till Ekeby väntar förstås och kameran är ju med då också. I förmiddags då vi var där, vi är kattvakter några dagar, så såg jag denna vackra ”Indianhäst” i en hage. Jag kallar dom för Indianhästar på grund av deras täckning, om det nu heter så, men ni vet vad jag menar.

Ha de!





Marknadsafton i Norrtälje.

27 05 2022

Efter en störtskur och några mindre skurar så verkade det som vädret skulle ordna upp sig till eftermiddagen. Jag hade nämligen tänkt ta bussen in till Norrtälje där det var marknadsafton.

Sagt och gjort, men för säkerhets skull så klädda jag mig varmt och tog regnjacka. Väl inne i Norrtälje så blev vädret bättre och bättre så snart var solen framme. Hade jag inte klätt mig för regn så ger jag mig den på att det hade regnat. Trots att jag var ganska påbylsad så blev det inte för varmt. Det kanske inte var någon direkt åskvärme, så det var därför jag klarade mig från att flyta bort.

Det var uppträdanden lite här och var, så det var ingen direkt trängsel även om många hade letat sig ut på fredagseftermiddagen. Måste säga att det var hög klass på uppträdena. Riktigt duktiga allihopa. Gymnaster som trotsade tyngdlagen med vådlig volter. Till och med volter med skruv. Duktiga tjejer i alla åldrar.

Bland uppträdena var det också sång och musik. På Stora Torget spelade och sjöng Hannes, Josefin och Erik. Imponerande bra måste jag säga. Dom spelade bland annat ”The Wellerman” som dom gjorde mycket bra. Den 3/6 kl 19:30 kommer dom att uppträda på Holli Pizza & Games i Rimbo. Mycket värda att se och höra.

Hanne, Josefin och Erik

Några snygga bilar fanns det också att se på Lilla Torget. Vad sägs om denna panel? Inget som görs idag inte. Ursnyggt. Ja det fanns något som passade alla smaker på marknadsaftonen tror jag. Med många foton att redigera tog jag bussen hem igen.

Ha de!





Hojtur till Uppsala

15 05 2022

Igår (lördag) tänkte vi åka in med hojen till Uppsala. Vi skulle till ett café och kolla om dom fortfarande hade potatisbakelser. För er som inte känner till dom har ni gott miste om något om ni gillar ”dammsugare”. Potatisbakelserna har ungefär samma fyllning som dammsugarna, fast lite mindre söta. På Ofvandahls började Hovkonditori på Sysslomansgatan 5, fanns förr en konditor som bakade just dess potatisbakelser. Han började sedan jobba på Henry´s Konditori i Rimbo och bakade förstås dessa underbara bakelser på konditoriet. Det fick bli en köttbullemacka med rödbetssallad istället. Den var mycket god. Saftiga köttbular och ett mjukt bröd. Mycket gott.

Vi var ute i mycket god tid för att se en bilutställning i Tuna Bygdegård, men det visade sig då vi kom dit att det var tom och utställning var först den 18 Juni. Strax innan bygdegården började det regna. Sedan höll det på från och till hela vägen in till Uppsala. Ibland kom det rejäla skurar. Efter att vi fikat gick vi en runda i Uppsala. Gillar Uppsala. Inte alls samma stress som i Stockholm. Det finns hur många fik som helst.

Fyrisån som rinner rakt igenom Uppsala är en given plats för många att slå sig ner med en lunch. Här med den pampiga domkyrkan i bakgrunden.

Det kom ibland rejäla skurar, men det hindrade inte denna man för att ta en joggingrunda. Han såg rejält blöt ut så han hade nog varit ute ett tag i regnet. Fastnade för detta foto i svartvitt istället för färg. Den blev ”renare” i svartvitt. Så mycket färg annars som gjorde bilden lite rörig.

Jag tycker faktiskt att stadsbilder generellt blir behagligare att se på i svartvitt. Som denna bild över Fyrisån.

Vi träffade Irina och Michel från Tyskland som var på en semestertripp genom Sverige till Uppsala. Han jobbade på IVA och hon var narkossköterska i Hamburg. Han sa att han sett så mycket tragiska händelser med unga som fått sitt liv helt upp och nervänt så han sa även han att passa på att gör det du vill medans du kan för man vet aldrig. Dom blev påkörde för en något år sedan då dom hade en Land Rover Defender camping utrustad. Nu bytte dom upp sig till en Mercedes Unimog. Ett riktigt monster.

När man är i Uppsala så brukar det bli ett besök i Domkyrkan också. Så blev det även denna gång. Riktigt pampig kyrka, men så är det också en domkyrka. Storan, som är den största kyrkklockan väger 7 360 kg. Sveriges största kyrkklocka. Inte mindre än 4 orglar finns i kyrkan. Vi var där en gång när en kantor övade inför en högmässa. Så djupa bastoner att dom knappt hördes, men jag lovar om dom kändes.

Ha de!








%d bloggare gillar detta: