Det hänger på minuter

26 11 2020

Hoj Hoj,

Det hänger på minuter och ibland inte ens det.

Jag satt idag vid köksbordet och fikade. Solen hade precis skingrat molnen. Slog en blick ner mot sjön och där dansade älvorna för fullt. Det vill man ju för allt smör i Småland inte missa. Slängde i mig kaffet och tog på mig jacka och skor. Ner till sjön med kameran i högsta hugg. Såg första fotot redan innan jag kommit ner till sjön. Dimman som bara låg över sjön. För övrigt helt klart. Stenarna och träden framträdde så tydligt mot dimman över sjön. Utan dimma är det inget som lockar med att ta ett foto just där. Men dimman den gör sitt.

Jag gick längs med sjön bort mot båtbryggorna. Vände mig om lite då och då för att kanske se något som det gick att göra något med. Inget såg intressant ut. Gick på och mötte några grannar som jag morsade på. Borta vid båtbryggorna kikade jag mig omkring lite och såg väl några vyer som jag tog. Sen såg jag denna. Bryggan, den ensamma stolen, dimman och träden i bakkanten som speglar sig lite i sjön. Redan direkt såg jag den i svart/vitt. Underligt, men så skulle den vara helt enkelt. Det gråa som omsluter hela fotot på något sätt. Solen som ger ett starkt sken i pulpeten på motorbåten längst bort till vänster. Små, nästan omärkbara saker som man ser med fotoögat påkopplat.

Jag stod en stund och såg älvorna börja ge med sig och sakta lätta från sjön. Då vänder jag blicken igen mot Arkadien. Där ser jag nästa foto. En björk som är en av dom mest fotade björkar vid den badplatsen. Det som lyfter denna är dels dimman, men dom 3 personerna som går där borta gör hela fotot. Just ett sådant foto som försvinner efter någon minut då personerna försvunnit in i dimman. Gatufoto som man ändå får kalla detta, även om ingen gata är i närheten,  är så beroende på att vara just på rätt plats vid rätt tid. Utan dessa personer hade det bara varit ännu ett foto på en av dom mest fotade träden längs Långsjön.

Under eftermiddagen blev det en tur upp till kyrkan för ett beställningsjobb. Kul.

Ha de!





Ny era

20 11 2020

Hoj Hoj,

Glöden har falnat. Nu ett minne blott. Lite ovant än så länge, då man sömndrucken sätter på kaffet och slipper gå ner och starta en lägereld. Värmen och varmvattnet bra finns där liksom. Kontrollera och styra värmen från telefonen är ju inte nödvändigt men en kul funktion. Mer intressant är att se förbrukningen som ger 4 kWh in och 16 kWh ut. Skulle vara kul att se elförbrukningen hos leverantören. Nu är det så att Göta Energi inte har den faciliteten. Jag har skrivit till dom och frågat om det är något på gång med det. Annars finns det ju bolag som har det. Kollade in lite andra el-bolag och är det några avgifter man inte blir klok på så är det el-bolagens. Hur mycket ör det som ingår i dom visade siffrorna? Det är frågan det. Kollade in Norrtelje Energi nyss och där står det:

  • Fast avgift med 16 kr/månad (exklusive moms), (20 kr/månad inklusive moms)
  • Moms, som för närvarande är 25%
  • Nätägarens avgifter (gäller oavsett vem du tecknar elavtal med)

Nätägarens avgifter är en väl dold post som ni ser. Hur svårt kan det vara att visa det också. Varför inte skriva ut deras avgifter.

Idag kom jag ut på en promenad. Solen visade sig efter 14 dagars frånvaro. Kanske varit i karantän. Ingen expert på det där. Det bet i kinderna när jag kom ut. +1 grad och lite blåsigt. Det kändes eller så har man blivit bortskämd nu :-). Kan vara så med jämn värme på +20 grader. I källaren också. Det blev en runda nere vid sjön. Trevlig promenad och många fina fototillfällen. Fotat mycket där, men det är som vanligt skillnad i ljus beroende på tid. Så fint med kameran där man kan sänka ISO till 50 och under det med liten bländare. Då kan man få dessa fina solstrålar utan manipulering i PhotoShop.

Förtjust i svart/vita foton. Vissa saker passar nästan bättre för svart/vitt. Skog, träd, hus i en stad till exempel. Går att få fram så fina kontraster.

Ha de!





Äntligen…

13 11 2020

Hoj Hoj,

Så kom jag äntligen ut på en fotorunda. Så avkopplande. Som att köra en runda med hojen. Man kopplar bort allt annat. Med hoj tittar man efter potentiella faror, och vyer förstås, och med kameran kompositioner.

Båda är nog lika svåra att riktigt förstå om man inte gör något av dom. Gemensamt för dom båda är att det räcker inte med att bara titta. Man måste se också. Se det otroligt fina, vackra som faktiskt omger oss. Man blir lätt hemmablind, men genom ett foto så kan man ibland se det man normalt inte sett. Rätt kul faktiskt. Ungefär som när man kör en runda med hojen och åker åt samma håll för att sedan åka åt det andra hållet. Då upptäcker man helt andra saker.

Gick 3 km idag runt en anlagd liten sjö. Fin promenad väg runt och några ställen där man kan se lite sjöfågel. Hoppas varje gång på att se en älg eller ett rådjur eller allra helst en lo. Det ska finnas i trakten, men dom är ju så skygga att den har hört eller känt lukten av mig på långt håll.

Anmälde att det fanns Jätteloka längs vägen på ett ställe. Flera plantor på båda sidor om vägen. Dom var efter någon vecka efter att jag anmält det besprutade så dom hade dött. Blir lika förvånad varje gång jag anmält något, så har det faktiskt åtgärdats. Till och med en häck som skymde sikten har kapats. Alla potthål i vägarna i Rimbo. Troligen beror det att jag skickar med foton hur det ser ut och vart det är.

Hittade längs vägen runt några rätt stor höjder. Skulle ta mig till en som var nära sjön för att fotografera, men när jag var nästan framme fick jag avbryta för det var ett ganska brett dike med vatten. Lufsade ut därifrån igen och hittade en annan kulle som jag kunde ta mig upp på. Därifrån tog jag ett panoramafoto. Såg också att därifrån kunde jag möjligen ta mig till den kullen som var närmare sjön. Det får bli en annan gång. En dag med lite trevligare väder än idag.

Rätt imponerande hur PhotoShop kan bygga upp en panoramabild från ett antal foton. Detta foto är från 3 foton tagna med 16 mm brännvidd. Man ser inte så mycket av sjön härifrån, men får en bra koll över området. Kullen ni ser snett till höger är den jag försökte komma till men ni ser också vattnet som gjorde att jag fick vända. Härifrån skulle jag nog kunna ta mig det. En sån tur att jag bara måste dit igen.

Ha de!





Ibland är det bara så

8 11 2020

Allt är emot en och man ser ingen bra lösning på situationen. Risken var stor att ge upp något som man så innerst inne älskar att göra. Ledsen, arg, förbannad och ännu mer förbannad. Hoppas på att det här med karma fungerar, för inget annat har fungerat.

Nu har man fått näsan up över ytan igen och börjar se en ljusning. Offert påskriven och ny värmelösning kommer att installeras. Utegymmet kommer således att läggas ner. Jag kommer nog att ha några vedträn kvar som man kan flytta runt lite bara för att liksom. Ska väl samtidigt bli skönt, men jag tror inte jag kommer att direkt spara några pengar i driftkostnad mot vad jag haft förut, men jag slipper hanteringen av veden och värmen kommer ju att bli jämnare. Det har hänt att kalla vintrar har det varit +12 grader inne på morgonen. Man vänjer sig faktiskt. Bara tagit runt 1 timma så har det stigit till 19 grader.

Nu har jag kommit igång igen med fotografering. Låg lite på sparlåga det också. Nu har det blivit några ”fotosafarin” med en fotokompis i Rimbo. Alltid kul att bolla lite idéer och inställningar med någon likasinnad. Med tanke på bilden till höger, så undrar jag om det inte varit ovanligt många sådana kvällar nu i sommar och höst. Tacksamma att fotografera. Spanar efter en kväll då det ska bli norrsken. Har några appar som ska kunna förutsäga när det finns chans att på våra breddgrader att kunna se det magnifika skådespelet på himlen. Intensiteten kommer med 11 års cykler och nu är vi nere på den inte så intensiva delen, men men jag ser att övre delen av Sverige har lyckligtvis fått en hel del. Arvidsjaur ligger nog på topp vad gäller vackra norrsken. Ibland kan dom vara så intensiva att man hör hur det sprakar. Jag minns en gång då jag var lite så var det ett sådant. Jag stod ute i Ekeby och såg himlen lystes upp med ett klart grönt sken som skimrade över hela norra himlen. Då hörde jag det sprakande ljudet. Så kraftigt har jag inte sett det sedan dess. Bara lite grann längst ner mot horisonten någon enstaka gång.

Något annat som det varit mycket av denna höst är dimma. Lyckats få några fina foton med dimma på som jag skickat in till lika fotosidor på nätet och dom har blivit nominerade som inspirations foton. Kul. Den till höger är en av dom till exempel. Tagen nere vid badplatsen Arkadien. Sjön döljer sig i dimman som skymmer himlen. En annan är den då en cyklist cyklar in i dimman nere med Ragges Gummiverkstad ungefär. Kul när man är på rätt plats vid rätt tid. Mycket av dom bästa korten är just sådana ögonblicksbilder. Strax efter jag tog kortet försvann cyklisten in i dimman. Fotot till höger såg ut sådär ungefär 15 minuter till sen kom solen upp och drev dimman på flykten.

Andra foton är förstås dom med flytande vatten som man tar med lång exponering och för vattnet att se där mysigt mjukt ut. Som denna vid Norrtälje ån för någon dag sedan. Sen gäller det ju att hitta en intressant komposition av ån. Som denna med busken som sträcker sig ut över ån och nästa i nedre vänstra hörn. 

Ha de!





Porträtt

15 09 2020

Hoj Hoj,

Det gällde att passa på när lilla fotomodellen själv tyckte att det var dags för några foton. Hon var taggad hela kvällen innan och på morgonen för att välja kläder.

Jennifer hade hittat en plats med solrosor, men tyvärr hade dom flesta blommat ut och såg lite ledsna ut. Vi hittade några i alla fall som ännu var lite ”glada”. Nästa år ska vi vara ute lite tidigare och hoppas på bättre väder. Regnet hängde över oss. I och för sig ett mjukt fotoljus, men det hade varit fint med sol på solrosorna som då verkligen skulle lysa upp. Det blev en hel del foton tagna. 145 stycken. Ett stort redigeringsarbete efter det. Några sållades bort efter granskning, men många blev kvar. Man blir mer och mer kritisk vid granskningarna av korten. Kanske på gott och ont. Ett foto som kanske inte är 100% skarpt kanske bar 90%, kanske ha något annat som gör det bra.

Ett par som blev riktigt lyckade var när hon sprang emot mig. Kameran hade inga problem att fokusera om då hon sprang emot mig. Imponerande. Bra test inför kommande lördag då det är dags igen för porträtt fotografering. Kanske ta med studioljuset ut och körs det på omvandlaren (12 v — 230 v). Beror lite på plats jag väljer. Bilen måste ju då vara i närheten och förhoppningsvis batteri kvar att starta 🙂

Tror inte dom drar så himla mycket i typ standby läge som dom mest står i.Bara när blixten går av som dom drar lite. Vi får se hur jag gör. Efteråt så fick modellen ledigt och kopplade av i soffan med paddan.

Ha de!





Dagar och veckor går

13 09 2020

Hoj Hoj,

Ja tiden rullar på rätt så bra. Mitten på september. Löven börjar så sakta dala ner. Snart kommer väl första frostnatten och sen går det fort med avlövningen. Då blir det stora raset. I år måste jag bara vara med när ”mitt träd” börjar få höstfärger. Innan löven faller av. Jag har väntat ett år på det nu för att fullborda ett kollage.

Klockan är 20:15. Kolsvart ute. Ja det är skillnad nu. Så skönt att jag kan passa på att vara ute under dagarna nu när det blir mörkt så fort på kvällen. En hel del fotografering blir det på dagarna. Hojåkandet har fått styrka på foten måste jag erkänna. Så här lite har jag aldrig åkt förut trots att jag egentligen har mer tid nu än då jag jobbade. Den mesta anledningen är väl helt enkelt att jag prioriterat fotograferandet för att försöka utveckla mig som fotograf och lära mig nya tekniker. Porträtt fotograferingen har börjat kommit igång. Än så länge gratis foton. Det finns ett tillfälle kvar för det, sen ska jag ta betalt för det. Det gäller bara att marknadsföra sig och mun-mot-mun metoden är den effektivaste.

Under mina promenader så hittar man lite intressanta saker att fotografera. Som denna Nötvecka som skulle smita in i sitt bo. Nötveckan är en fågel som kan gå med huvudet nedåt för en trädstam. Det såg jag tydligt exempel på där jag stod. Inte speciellt rädd av sig var den heller, men jag var på ett betryggande avstånd. Den hade full koll på mig. Sprang lite upp och ner för stammen. Som för att visa att den kunde åt båda hållen. En kråka kraxade ovanför trädtopparna. Kom svepande förbi rakt ovanför mig. Kraxandet hördes lång väg i skogen.

I torsdags så var jag ut till Faringe på kvällen för att fota ångloken som eldades på inför helgens sista körningar inför vinteruppehållet. Elinchrom blixtarna var med ut. Inte för att användas som blixt utan som ljuskällor. Mycket fina blixtar. Såg nu att kittet gått upp 2000 kronor. Känns ju bra då man köpt dom 2000 kronor billigare än vad dom kostar nu. Oftast tycker jag att det är åt det andra hållet. Att sakerna man köpt sjunker i pris. Det blev som jag tänkt mig med ljussättningen. Jag kan förstås reglera ljuset från det svagaste till ganska starkt. Blixtarna har inbyggd fläkt om det skulle bli varmt, men för ljuset så är det bara LED lampor som inte genererar någon direkt värme.

Närmast på fotofronten är fotografering på festen efter ett dop. Ska bli spännande. Ska höra mig för mer om förutsättningarna och kolla in lokalen för att se vilken utrustning jag ska använda. Vilken tid det blir. Mm naturligt ljus går att använda. Kolla in vart fönstren sitter i förhållande till vart barnet och föräldrarna ska vara.

Ha de och var rädda om er. Glöm inte att livet är skört.





Dagarna går

7 09 2020

Hoj Hoj,

Ja dagarna rullar på med oförändrad takt. Fast ibland tror jag att dom går mycket fortare än förut. I alla fall så känns det så.

Äntligen har jag kommit igång med porträttfoto. Mer fart kunde det gärna få vara, men alltid en början. Känner mig rätt nöjd med dom jag tagit. Hade en så fantastiskt duktig modell sist. Alex fungerade riktigt bra framför kameran. Riktigt kul att fotografera porträtt. Mycket annorlunda mot att fotografera för övrigt. Ändå är det ju lättare att fotografera med naturligt ljus än med konstgjord ljussättning i form av blixtar. Några till har jag på gång att bli fotograferade..

Jag var in till Norrtälje och tog några foton på kvällen. Så annorlunda det såg ut på korten. Man tänker inte på det när man bara går runt och tittar på kvällen, men genom en lins och utskrivet på fotopapper ser man verkligen skillnaden. Dom stora kontrasterna gör ju fotot mer , kan man säga, dimensionellt. På dagen blir allt lite platt, men med dom starka kontrasterna träder ett nytt djup fram i bilden.

Några spännande utmaningar kommer i form av att mörkerfotografera i veckan. Inte säkert att det blir av ännu men hoppas. Ska bli spännande och som jag tror riktigt bra.

Ha de!





En underbar helg.

31 08 2020

Hoj Hoj,

Det blev en underbar helg med bästa hojkompisarna Palle och Kerstin nere i Dalhem.

Vi kom iväg runt 11. Denna gång med bil då vädret inte såg så lovande ut. Temperaturen var inte heller något att skryta om dessa sista Augusti dagar. Drog sig nedåt +4 grader nattetid och sega sig upp till kanske +14 dagtid. Läser just nu att sommarvärmen kommer tillbaka igen. Låter inte fel.

Vi åkte ner till Västervik där jag faktiskt inte har varit förut. En riktigt fin kuststad med små gränder och intressanta hus. Vad säger ni om denna till höger till exempel. En otroligt annorlunda byggnad bland dom som ligger bredvid. Tycker det är fantastiskt att dessa kan få vara kvar. Kanske K-märkt, men hoppas att det fått varit kvar ändå. Det är ju hus som dessa som göra städer levande på nåt sätt. Vem vill se identiskt lika fyrkantiga byggklossar?

Vi gick runt och kikade lite och det gav helt klart mersmak. Skulle vilja vika en helg åt staden och bara gå omkring och fotografera. En hel del foton blev det förstås även under detta besök, men skulle vilja undersöka mer av dom gränder som finns.

Det finns så otroligt mycket i Sverige att se innan man ens behöver korsa någon gräns. Så fint med Sverige. Så nära liksom. Bara att kliva ut på trappen så är man ju framme. En liten dröm jag har är att få åka runt och recensera hotell, vandrarhem och attraktioner på orten. Det skulle verkligen vara en dröm som skulle gå i uppfyllelse.

Efter rundvandringen i Västervik så åkte vi och hälsade på våra bästa hojkompisar i Dalhem. Vi skulle tillbringa resten av helgen hos dom. Beroende på vädret så kanske Palle och jag skulle ta ett fotosafari då han är lika inbiten som jag och han tar fantastiskt fina foton. Nu blev det inte så denna gång då vädrets makter inte tyckte vi skulle ut och fotografer. Det regnade hela Lördagen under dom ljusa timmarna. Regnet hindrade ju inte att grillen tändes och väldoftande lukter spred sig i och runtom paviljongen. På kvällen avtog regnet och vi tog en liten sväng med dom fyrbenta vännerna. Vi blev bjudna på potatisgratäng och grillat. Så himla gott. Vi satt uppe till småtimmarna på både fredagen och lördagen.

Timmarna rullade på och under många skratt och tokigheter, så var vi ändå tvungna att runda av och packa vår väska och börja rulla hemåt igen.

Tack Paul och Kerstin för trevligt sällskap och god mat 🙂





Meteorjakt

12 08 2020

Hoj Hoj,

Natten som var tog jag kameran och gick ut i natten. Jag skulle försöka fånga ett stjärnfall som tack och lov inte är en stjärna som rusar in i jordatmosfären. Det gick ju sisådär kan jag säga, men jag försöker igen på natten till torsdag. Skam den som ger sig. Jag tog 95 foton och varje foto hade en slutartid på 20 – 30 sekunder. Det är ända sättet att kanske få med något stjärnfall som varar bråkdelen av en sekund. Av dessa 95 sparade jag 5 stycken.

Kul var det även om jag inte fångade det jag egentligen var ute för. Ett rådjur som skällde i skogsbrynet. Några fladdermöss som susade förbi. Lugnt och stilla annars förutom en och annan bil som passerade. Kul när man sedan titta på korten man tagit. På plats ser man bara dom ljusstarkaste vilka även dom är en hel del, men på korten ser man mångt många mer.

Då jag bara såg 4 stjärnfall på 3 timmar passade jag på att ta ett kort på Stora Karlavagnen. Den första man lärde känna igen. Den satt man och kollade efter som barn då jag åkte bil med föräldrarna hem ifrån någon bekant. Den och Lilla Karlavagnen. Den lilla är svår att se då den inte är så ljusstark som den stora. Man får liksom titta lite vid sidan om den för att se den. Himlen har liksom alltid fascinerat mig. Tänk er att något är oändligt. Svårt att fatta faktiskt.

Vintergatan. Jorden ligger ju i utkanten av vintergatan så därför kan man se den ganska tydligt som ett ljusare band av stjärnor. En gång i månade har man bäst chans att få ett bra foto. Nästa gång blir den 19 Augusti klockan 00:31 — 01:31. Hoppas förstås på molnfritt så man får chansen. I en fototidning var det förslag på olika ställen i Sverige att få bästa bilden och ett av dom var faktiskt alldeles i närheten av mig. Dom var inte så väldigt många så det var ju tur att ett av dom var i närheten. Nu lyckade jag igår att få ett foto som var rätt skaplig men man vill få med lite av horisonten och träden. Det ska bli så kul att se hur det blir.Det som är spännande är att vid fototillfället ser fotot alldeles svart ut även om man har lång slutartid. Det är sedan i fotoredigeringsprogrammet som man ökar exponeringen lite och då träder vintergatan fram. Till höger ser ni vintergatan från natten som var.

 

Efter att ökat exponeringen ytterligare så lyckades jag se ett stjärnfall på ett foto.

Ha de!





Jägarsjön

5 08 2020

Hoj Hoj,

Jägarsjön. En nyskapad sjö av Rimbo Jord & Maskiner 2011-10-18. Om nu 9 år är nytt, men kanske för en sjö. 3,2 km runt med en fin gång och cykelväg.

Jag åkte dit idag för att undersöka den. Inte själva sjön alltså, men likväl området runtomkring. Gick vägen runt för att undersöka. Riktigt vackert på vissa ställen där man ser sjön. Mycket vass som skymmer utsikten på flera ställen. Det fanns desto mer insekter att se längs vägen. Det rörde sig lite överallt på vägen där jag gick fram.

På ett ställe var det säkert 8-10 växter av Jättelokan. Inget bra då dessa är invasiva. Invasiv art är en art som introducerats utanför sitt ursprungliga utbredningsområde och sprider sig sedan av egen kraft. Skadar ekosystemet och hotar den biologiska mångfalden. Jättelokan är en mycket giftig växt där växtsaften ger ordentliga brännskadeliknande sår. Platsen rapporterad till SLU Artdatabanken.

Annars var det bara trevliga och vackra möten. På ett ställe vimlade det av fjärilar. Många av samma sort. I dag känner vi till cirka 24 000 olika fjärilar. 1912 upptäckte en forskare att fjärilar har öron. Innan trodde man att dom var döva. En del fjärilar har ingen mun utan lever på det dom fick från larvstadiet. Citronfjärilen är den art som lever längst. Detta är ändå bara 9-10 månader. Påfågelöga var väl den vackraste av dom alla som jag såg. Så vacker teckning och inte så himla vanlig som Nässelfjäril eller Citronfjäril. Något större än dom nyss nämnda också. Den i mitt tycke som är den absolut vackraste är makaonfjärilen med en vingbredd på närmare 9 centimeter.

En annan vacker fjäril var Pärlemorfjäril. Fanns rätt många av dom som mumsade på blommornas nektar samtidigt som dom bredde ut sina sköra vingar. Något jag funderade på medans jag betraktade dom var att hur flyger dom egentligen. Troligen så är vingarna böjbara men en fjäril flyger liksom aldrig rakt fram utan mer lite hit och dit. Upp och ner.

Det var inte bara fjärilar jag fick se utan flera arter av trollsländor. Bland annat en tegelröd ängstrollslända. Ganska många av dom faktiskt.

Även en Bistekel hamnade framför objektivet.

Ha de!

 








%d bloggare gillar detta: