MC Turer

Hoj Hoj,
Den 11 Mars 2021.
Snön vräker ner och det blåser med 9,5 m/s. Hoppade förståndigt nog över att hämta bänken till rummet. Fick precis SMS att den kommit då jag kom hem från Norrtälje. I stället gick jag ner till studion och tog några foton med olika ljussättningar. Bara jag kunde ta emot folk för porträttfotografering någon gång. Fast det lär nog dröja ett bra tag till trots att vaccineringen kommit igång. Jag undrar lite hur pass effektivt det kommer att bli, då man trots vaccinering ändå kan smitta? Personligen tror jag detta kommer att fortgå säkert 1 år till. Tror också att det inte någonsin kommer att bli som innan pandemin. Det blev lite off topic.

Åter till vad jag egentligen skulle skriva om. Jo när man inte kunde göra något annat så var jag ju ner till studion och fotade lite. Kul faktiskt att pröva sig fram med lite olika ljussättningar. Vilken skillnad det får för fotot bara man flyttar softboxen åt det ena eller det andra hållet. Närmare eller längre bort. Uppåt eller nedåt. Lägger man sen till att välja olika styrkor på fotoblixten så finns det helt otroligt många sätt att komponera fotot. Börjar faktiskt kunna räkna ut vart den ska stå och styrka för att få fotot som jag tänkt mig. Övning ger färdighet. Önskar mig förstås ännu en blixt, utöver dom 2 jag redan har, som jag kan fokusera ljuset ifrån, men som vanligt så kostar prylarna skjortan.

Den sista lilla touchen kan man sedan göra i Lightroom och Photoshop. Jag satt en bra bit in på småtimmarna och fixade lite i Photoshop. Många år sedan jag utbildade bland annat i Photoshop på KomVux i Sollentuna. Mycket har tillkommit sedan dess, men jag inser nyttan av att utbildat i det. Då inga färdiga prov fanns till programmen tog vi själva i datagruppen fram proven för dom olika programmen. Ett tidskrävande arbete utöver den tid som förberedelser inför lektionerna tog.

Tänk vad det går att åstadkomma med lite trix i Photoshop. Mina vanliga foton på natur och stadsbilder gör jag inga extrema förändringar på. Färgerna ska vara så som jag ser dom vid det ögonblick jag tar fotot. Det kan hända att ibland måste jag ändra en aning för att få det att se ut som det gjorde. Främst rör det sig om ljus och kontrast. Sen är det förstås kul att leka lite fritt med stilleben som den här med flaskan.

Ha de!

Hoj Hoj,

Rönnskärs udde, Väddö. En fantastisk fin plats att fånga fina foton på. Klippor som kan vara lite svåra, märkte jag, att ta sig fram på med kamera och stativ. Blev nästan lite rädd då jag blev påmind om att jag är inte 25 år längre. Med ett knä som inte är att lita på så gör man inga större hopp, eller ens hopp till en annan sten. Man får helt enkelt ta det lite lugnt och se sig om efter alternativa vägar att ta sig fram på dit man vill. Går man ner på knä så får man fundera på om jag kan ta ett nytt foto när man ändå är nere liksom.

En underbar dag blev det i alla fall. Sol och säkert runt 12-13 grader varmt. På flera av klipporna klamrade sig isen kvar, men ”blödde” rätt rejält i solens varma strålar. Hade hoppats att fånga en havsörn, i alla fall på bild. Fick veta att ett par hade slagit sig ner på en klippa en bra bit ifrån där vi var. Vi såg en förra gången vi var dit. Jag var lite oförberedd på det och han inte få loss kameran från stativet. Fotot blev väl sådär, men klart bättre än inget alls. Vilka fåglar. Ett vingspann på 190–240 cm, en längd på 76–94 cm och en ungefärlig vikt på 3,5–7 kg. Honorna i regel 1 kilo tyngre än hanarna. En mäktig syn var det att se den som jag fick ett foto på, även om den svävade ganska högt upp.

Det lär bli fler resor ut dit och kanske bättre tur nästa gång. Det var en del förutom vi som hade letat sig dit denna fina soliga dag. Någon med en tubkikare och en som hade en kamera med sig. Några andra som varken hade det ena eller det andra med sig. Hur kan man gå ut utan en kamera?? 🙂

Intressant ställe verkar det vara förutom fina fotomöjligheter. Tror att inte vem som helst har fått tagit sig det för ett antal år sedan. Såg lite spännande saker som jag skulle vilja grotta mer i och ta reda på.

Ha de!

Hoj Hoj,

Ja då har jag en ny utställning av foton igen. Denna gång på Café Chocolate i Rimbo. 29 nya foton från slutet av förra året och i år. Jag hade vernissage idag och det var mycket trevligt. Träffade många som sett mina foton tidigare, då jag delat hej friskt av dom på FB. Det gäller att synas.

Förberedelserna inför en utställning tar enorm tid. Att skriva ut, märka upp och rama in. Efter det ska dom grupperas lite, så att dom hänger ihop lite färgmässigt och innehållsmässigt. Sen ska dom hängas upp också. Själva upphängningen tog närmare 4 timmar. Ja det är ingen lätt sak som man svänger ihop på en fika rast direkt. Det var ändå värt det. Riktigt kul. En del foton blev faktiskt sålda direkt. Superkul.

Det gäller ju att få visa upp sig och dom foton man tagit. Detta gav blodad tand och det skulle vara kul att få visa dom i Norrtälje också. Dom här hänger uppe till 25 februari, men man kan ju börja spåna lite. Jag kan säga att detta är inget man kunnat göra när gruvan kallade. Livet 2.0 behövdes för detta. Att få tid att göra det. Dels fotografera, redigera innan utskriften. Så nöjd med skrivaren (Epson 7750 ET). Dyr i inköp, men en bra investering i längden. Bara använt dom färgflaskor som var med från början och har en ny laddning till som följde med kvar. Jag har nog skrivit ut ett hundratal foton mest A4 men en hel del i A3. Utskrifter upp till A3.

Nu är det bara att luta sig tillbaka och njuta av frukterna 🙂
Nja inte riktigt kanske. Nikon vill ju komma ut igen så det är bara att köra på med nya foton. Några nya fotoprojekt har jag i huvudet, men det behöver bli sommar och jag ska hitta en bra plats.

Ha de!

Hoj Hoj,

Ja då har vi ramlat ur 2020 och snubblat in i 2021. Hoppas vi får ett mycket bra år, kanske lite som kompensation för det som var. Det är vi värda. Blir nog bra bara vi håller oss i skinnet och att även regeringen gör det.  Vad var det dom själva inte förstod?

Nya året började med en spännande utflykt till Fjällbostrand. Det finns ju bra vägar, mindre bra vägar och riktigt dåliga vägar. Idag på väg ut så ”hamnade” vi på en riktigt dålig väg. GPS trubbel och matade in Fjällbostrand i ”Here we go” appen på iPhånen. Nu vaöde den närmaste vägen och det innebar verkligen närmaste vägen. Förresten ”vägen” var väl att ta i. En grusväg som redan från början var liten och blev bara mindre. Stora vattensamlingar och lera så det blev en spännande tur med Fabbe. Lugnt och försiktigt så tog han sig fram. Några hundra meter på denna ”väg” och sedan var jag ute på den asfalterade vägen som jag tänkt från början. Nu hade jag följe av en VW modell större och fyrhjulsdrift. så om Fabbe fastnade så fanns det hjälp att tillgå.

Några hundra meter på den asfalterade vägen så var vi framme vid Fjällbostrand. Ett mycket fints ställe som jag kommer att återkomma till och vandra lite längs klipporna. Verkligen fina stenar och bergskammar i skiftande färger. Bilden till höger är resultatet av 27 foton. Använt mig av focustacking och olika bländare för att få olika exponeringar. Dessa har jag sedan sammanställt till ett HDR ( High Dynamic Range )foto. Med denna teknik får man mer dynamik i bilden. En bättre balans mellan ljusa, mellan och mörka toner av ett foto. En kul teknik att använda. I alla partier i bilden kan man se detaljer. Klicka på bilden och förstora den i webläsaren.

Fokusstacking är att jag på dom 9 fotona som ingår i varje grupp ändrar fokus över hela bilden för varje foto. Det gör när jag sedan plockar ihop dom i PhotoShop så väljer PhotoShop dom områden med fokus på och maskerar dom andra. På så sätt får man sedan fokus på hela bilden ända från närmast kameran och till längst bak när alla bilderna slås samman.

Ett givet besök kommer att bli en blåsig dag, kanske inte nu under vintern men under sommaren för att fånga vågorna som slår mot klipporna. Den här stenen i bilden till höger kommer att bli intressant då liksom dom vågor som sköljer in över stenarna.

Ha de!

Hoj Hoj,

Så hittade jag ett nytt guldkorn att plocka och bevara.

Det började med att Jennifer skulle leta lite drivved för att skapa en makramé. Jag kollade upp lite tänkbara ställen där möjligen en chans gick att hitta lite drivved. Ett bra ställe tyckte jag var Rönnskärs udde, Väddö. Ett naturreservat som jag aldrig varit till. Sagt och gjort. Vi packade lite fika och pannkakor. Matade in destinationen i GPS´n och sedan gav vi oss iväg.

52,6 km till målet och 53 minuters restid. Ett rätt lagom avstånd att ta en utflykt till. Nikon och stativet följde givetvis med. Hittade vi ingen drivved så skulle jag säkerligen hitta något att fotografera. Älskar kusten och vågornas skvalp mot stenar och strand. Förutsättningarna för det verkade goda, då det blåste 2,5 m/s inne på land och det skulle nog vara mer vid kusten. Efter en slingrande väg som aldrig tycktes ta slut den sista biten kom vi till slut fram till ”vägs ände”. Redan där gillade jag vad jag såg. Vågor som slog mot klippor och stenar. Det här skulle bli kul.

På med kameran på stativet och iväg den sista korta biten ut till udden. Som jag misstänkte så blåste det mer här än hemma. Östersjön låg helt öppen med Åland 5 mil rakt österut. Ut på klipporna som var mycket märkliga mot vad jag sett förr. Ni kan tänka er när isen släpper vid havet och isflaken trycks upp mot land av vågorna. Så såg det ut med klipporna. Vassa, spetsiga klippblock om vartannat. Inte helt lätt att balansera fram med kamera och stativ, men vilka intressanta motiv det fanns. Problemet var att kunna ställa stativet, men jag lyckades med lite anpassning av benen. Vinden gjorde det hela lite extra spännande då den stundtals tog i lite extra. Redan nu insåg jag att denna plats behöver mer utforskning än vad jag kunde göra denna gång.

Efter att ha balanserat runt på klipporna en stund och tagit några foton, så var det dags att ta en kopp äkta kaffe och en pannkaka till. Vi gick undan ifrån den direkta kusten och in bland lite skymmande träd för att att komma undan från den värsta vinden. Med stativet en bit ifrån och en kopp kaffe och en pannkaka i handen så dök en magnifik Havsörn upp precis rakt ovanför oss. Vilken gigantisk fågel. Ner med kopp och pannkaka och försökte med stativet hängande under, rikta kameran rakt upp. Kameran rasslade på med 8 bilder/sekund för att jag skulle lyckas hyfsat på något under dessa mindre bra förutsättningarna. Svårt nog att rikta bara kameran rakt upp, än värre med ett stativ fäst vid kameran som nu pekade rakt ut. Tacksam för att jag har ett kolfiberstativ som inte väger så mycket. Jag ville ju ta tillvara på varje tillfälle att fånga denna minst sagt magnifika fågel utan att försumma tiden på att ta loss kameran. Ingen större operation med snabbfästet, men i stridens hetta tänkte jag inte på det. Fokus låg på att få ett bra foto. Med tanke på förutsättningarna så blev det hyfsat. Nu vet jag i alla fall vart man kan få chansen att kanske ännu en gång få så den där.

Magen hade fått sitt och nu skulle jag fylla på minneskortet i kameran. Vi gick ut igen till havet. Jennifer och Hugo tog sig ut på en av dom klippor som sträckte sig ut mot havet. På denna del av udden var klipporna lite mer gästvänliga att ta sig fram på. Inte fullt så vassa och spretiga som på andra sidan. Jennifer blev varse att klippor kan vara hala, då hon lyckades halka ner med en fot och lite till. Inget vinterbad för Hugo denna gång, då det brukar vara han som står för det. Det började kännas i fingrarna nu då man fotograferat ett tag. Trots att jag hade fingervantar. Inte världens bästa vantar, men jag måste ju kunna sköta kameran också. Ett par torgvantar av bra kvalité, där jag kan vika ut fingrarna och sedan ha in dom igen i vanten för att värma mig får köpas.

Vi fortsatte att gå runt udden och jag hittade hur många ställen som helst att fotografera. Fick tillfälle att testa lite olika tekniker med fokus och bländare som jag sedan använde i PhotoShop för att få en färdigt bild. En mycket enkel teknik är att som på bilden till höger ställe kameran så långt ner det går med stativet. Resultatet blir att det som ligger nära kameran, bara 30 cm ifrån och framåt ser verkligen stort ut. Med flera foton tagna med olika fokuspunkter, så får man sedan en klar bild hela vägen bort när man sammanfogar dessa i PhotoShop. Stenarna till höger var inte så stora som dom ser ut att vara på fotot.
** Såg nu att PhotoShop inte gjort riktigt som jag ville med foto till höger**

Ha de!

Hoj Hoj,

Det hänger på minuter och ibland inte ens det.

Jag satt idag vid köksbordet och fikade. Solen hade precis skingrat molnen. Slog en blick ner mot sjön och där dansade älvorna för fullt. Det vill man ju för allt smör i Småland inte missa. Slängde i mig kaffet och tog på mig jacka och skor. Ner till sjön med kameran i högsta hugg. Såg första fotot redan innan jag kommit ner till sjön. Dimman som bara låg över sjön. För övrigt helt klart. Stenarna och träden framträdde så tydligt mot dimman över sjön. Utan dimma är det inget som lockar med att ta ett foto just där. Men dimman den gör sitt.

Jag gick längs med sjön bort mot båtbryggorna. Vände mig om lite då och då för att kanske se något som det gick att göra något med. Inget såg intressant ut. Gick på och mötte några grannar som jag morsade på. Borta vid båtbryggorna kikade jag mig omkring lite och såg väl några vyer som jag tog. Sen såg jag denna. Bryggan, den ensamma stolen, dimman och träden i bakkanten som speglar sig lite i sjön. Redan direkt såg jag den i svart/vitt. Underligt, men så skulle den vara helt enkelt. Det gråa som omsluter hela fotot på något sätt. Solen som ger ett starkt sken i pulpeten på motorbåten längst bort till vänster. Små, nästan omärkbara saker som man ser med fotoögat påkopplat.

Jag stod en stund och såg älvorna börja ge med sig och sakta lätta från sjön. Då vänder jag blicken igen mot Arkadien. Där ser jag nästa foto. En björk som är en av dom mest fotade björkar vid den badplatsen. Det som lyfter denna är dels dimman, men dom 3 personerna som går där borta gör hela fotot. Just ett sådant foto som försvinner efter någon minut då personerna försvunnit in i dimman. Gatufoto som man ändå får kalla detta, även om ingen gata är i närheten,  är så beroende på att vara just på rätt plats vid rätt tid. Utan dessa personer hade det bara varit ännu ett foto på en av dom mest fotade träden längs Långsjön.

Under eftermiddagen blev det en tur upp till kyrkan för ett beställningsjobb. Kul.

Ha de!