Hoj Hoj,
Idag var det verkligen en fin dag. Någon grad kallt, men med strålande sol. Värmde riktigt gott om man stod i lä för den svaga vind som 
ändå kylde. En mycket skön påminnelse om vad som komma skall.
Ja dagarna har fyllts med fotograferande. Jag ser lite saker här och där som blir intressant och jag hoppas även för andra betraktare. Det är ju det som är lite av svårigheterna med fotografering. Att få bilden att vara intressant även för betraktaren. Jag har gått runt i Rimbo och fotograferat lite vanliga om mindre vanliga ställen. Viktigt att ha inför framtiden. Man vet aldrig hur ett samhälle utformas. Det rivs och byggs nytt och då är det kul och bra att ha en bild att jämföra med.
Min fotostudio ligger lite på träda ännu, men jag skulle hemskt gärna vilja komma igång med den. Saknar ännu utrustning till den. Fler blixtar, softboxar och en fond. Det kostar en del även om man lägger sig i segmentet helt godkänt. Det finns hur dyr utrustning som helst, men man klarar sig med mindre kostbar utrustning. Visst har en dyr utrustning sina klara fördelar, men man har ju inte publicerat någon bild i Vouge ännu eller National Geographic ännu, så det får vänta 🙂
Nationalbiografen. Många minnen har man från den. Vår familj kände Roine, Elsa och Marie Blomgren väl och var ofta ute med dom på
picknickar. Deras lite övergödda hund, som jag tror hette Fiffi var förstås också med. Dom skötte biografen. Peter Johansson och Svenerik körde projektorn. Två mäktiga projektorer med stora filmrullar på. Lite skillnad mot idag då dom hämtas hem digitalt och sparas i projektorn som sedan programmeras med trailers, reklam och film. Elsa som beställde hem filmer hade förkärlek för western filmer. En som var en mer eller mindre stående film var ”För en handfull dollar”. Clint Eastwood i en av huvudrollerna. Kära gamla Clintan. Det var väl han som kanske lyfte filmen. Har bara ett mycket svagt minne av den. ”Den onde, den gode, den fule” var ytterligare en western som gick.
Rimbo var en gång i tiden en stor järnvägsknut där tåg från Uppsala, Hallstavik, Norrtälje och Stockholm möttes. Livlig trafik med både persontåg och godståg. Stationshuset är ännu kvar, men nu har det bytt skepnad sedan många år till en Kina restaurang och ovanpå ett gym. Vet inte om det är ”Kroppskultur” som huserar där änn
u eller om det bytt namn. En som var känd från Gladiatorerna, Plexus Alias Johan Oldenmark var där och tränade. Något annat som finns kvar sedan järnvägsepoken är en semafor. Den står längs Uppsalavägen i kurvan vid badhuset. Semaforens tecken visar ”kör lugnt” vilket är bra även för bilarna i den kurvan där det finns ett lite lurigt övergångsställe. När man kommer med bil skymmer den vänstra A-stolpen (den ”stolpe” som håller framrutan) övergångsstället. Man fär liksom vrida huvudet lite extra för att se så ingen ”gömmer” sig bakom A-stolpen. Det var riktigt kul att den fick stå kvar som ett minne över Rimbo Järnvägsstation.
Det kändes som en riktig tidig vårdag idag på promenaden. Lite kyligt i den bris som jag kände trots strålande sol. I lä så kände man verkligen hur solstrålarna värmde och ”viskade” om en kommande vår. Man blir på så bra
humör när solen står som spön i backen. Så underbart att ta kameran och ge sig ut. Nu när jag har tid att göra det närsomhelst också. Inga tider att passa. Bara vara här och nu. Ta vara på dagarna, för man vet aldrig när det kan ändras. Var upp till kyrkogården för någon dag sedan och satte ljus. Gick runt och tittade lite och blev lite påmind då väldigt många jag känner i min ålder har gått vidare.
Ha de!
