Silvergruvan

19 04 2021

Hoj Hoj,
Vilken dag det blev. Fick tips om en silvergruva i närheten. Jag hade ingen aning om att det fanns en här i trakterna. Jag tog kontakt med min kompis Daniel som är en duktig fotograf. Vi har varit ute på en hel del fototripper till gruvor och bara vanliga promenader med kameran förstås.

Han nappade direkt och vi bestämde oss för att starta 08:00 för Daniel skulle jobba kvällspass. Vi båda tittade på nätet under kvällen efter mer information om gruvan, men varken Daniel eller jag kunde hitta något. Koordinaterna var lite knapphändiga så vi var lite ute och famlade, kanske inte i mörkret men väl på ett kalhygge med eländig terräng. Stora stenar eller klippor, mycket grenar på marken och som grädde på moset lite gropar. Jag hade lagt in vart jag trodde var rätt plats i Sweden Topo Maps i telefonen. Insåg att när vi enligt den var framme så var det fel. Lite svårt att lägga en plats på kartan där det ser ut att kunna vara.

Jag messade Sif Rosling Waldegård som jag fått tipset om och hon i sin tur hade sett det på FB. Vi fick veta vilken karta som den som lade ut det på FB hade använt. Det var Lantmäteriets karta förstås. Vi laddade ner den i våra lurar och nu blev det helt annat. Där såg vi ”kratern” där öppningen skulle vara. Gruvan var c:a 150 meter ifrån där vi nu befann och på kalhygget. Ny riktning togs ut och vi traskade iväg över stock och sten ännu en gång. Riktningen ledde oss in i en skog. Till slut såg vi berget där gruvan skulle vara. Det som nu hindrade oss från att gå raka spåret var en bäck som var c:a 1,50 meter bred. Då varken Daniel eller jag gjort några framsteg i längdhopp och det utan kameror insåg vi rätt snart att vi fick se oss om efter en annan lösning. Stavhopp fanns definitivt inte som ett val heller. En bit längre ner längs bäcken så vi ett par björkar som praktisk nog hade fälts över bäcken. En att gå på och en lite högre upp att hålla sig i. Helt perfekt, men skulle dom hålla? Jag testade först och det gick bra och Daniel kom efter.

Nu var vi på rätt sida och endast ett snår skiljde oss nu bara från berget. Vi närmade oss sakta men säkert berget och till slut såg vi det. En ganska brant stigning återstod. Innan vi var riktigt upp såg jag öppningen. All vår möda fick sin belöning. Jag satte mig mig ner och kollade in genom det lilla hålet som man kunde ta sig in genom. Ungefär 2 meter långt med en takhöjd på kanske 60 cm. På fotot till Höger som Daniel tagit på mig när jag kikar in, så  ser ni att det inte var så stort. Smärta och smidiga som Daniel och jag är så tog vi oss igenom. Inget för någon med klaustrofobi kan jag säga.

Väl inne så var det ett ”rum” på ungefär 2×2 meter. c:a 3-4 meter ovanför oss var det öppet. Jag förmodar att det vi stod på var nog det igenfyllda schaktet. Jag såg ingen direkt annan väg att kunna ta sig in längre. Det skulle var så kul att få veta lite mer om denna gruva. Vägen ut tog vi sikte på det ni ser på fotot. En brant väg uppför, men den var inte brantare än att det skulle lyckas. Vi fotade förstås och när vi var nöjda började vi klättringen uppåt. Det gick bra som förväntat. Väl uppe däremot blev det lite spännande med 4 meter stup på båda sidor och nästan bara en fotsbredd mark att gå på. Vi klarade av även denna prövning.

Då var det bara att ta sig ner hel och hållen och det med utrustningen också. Det gick bra och vi letade oss till baka till dom omkullfallna björkarna. Vi hittade dom och ännu en spännande övergång väntade. Denna gång gick den inte riktigt som planerat. Daniel gick först och då  brast den undre björken och han plurrade med en foten. Vi visste ju inte riktigt hur djupt det var, men björken stannade bara några dm under vattnet. Vi tog beslutet att vandra över trots att vi skulle bli blöta. Det var ju ingen fara då det bara var fötterna som var under vattnet. Nu blev jag mäkta imponerad av mina Salomon Contagrip Goretex. Inte en droppe vatten trängde in trots att dom var under vattnet.

Nu var det bara vägen tillbaka till vägen som vi gick på. Vi försökte välja en så smidig väg som möjligt och det var lite runt själva kalhygget. En skogsmaskin hade kört där så det gick hyfsat bra. Till slut såg vi vändplanen där vi lämnade gruset för den eländiga terrängen. Jag kan säga att solljuskydd är bra att ha på objektivet. Precis innan vi skulle komma ut på vändplanen för mitt en ben ner i en stor grop och jag stöp. Försökte rädda kameran, men solljuskyddet fick sig en liten törn. Syns att det är skrapat, men det blev ingen hård stöt. För övrigt klarade sig kameran bra tack och lov.

Allt som allt blev det en rolig, trevlig och även svettig promenad tillsammans.

Koordinater  till gruvan
WGS84
Lat: 59.47583
Long: 18.27296
https://minkarta.lantmateriet.se/?e=693998.5&n=6634148&z=13&background=3&boundaries=false

Ha de!





Livet 2.0 går vidare..

9 04 2021

Hoj Hoj

Ja livet 2.0 går vidare i en rasande fart. Ni kan inte ana. Fullt upp hela tiden och dagarna bara försvinner, men som tur är kommer det nya hela tiden.

Mycket har hänt sedan sist. Jag ser också att bloggen har ändrat utseende och gillar inte riktigt utseendet att skriva i och framför allt att lägga in bilder. Jag kunde få dom lite snyggt till höger om texten, men det verkar vara kört nu. Får grotta mer i det.

Varit på en turné och förenat nytta med nöje. Både norrut och söderut. En hel del fotografering har det blivit. Skulle vara en höjdare att kunna åka runt och fotografera och dokumentera. Fabbe gjorde sina sista mil för min del på turen norrut. Under resan fick jag meddelande om att den nya var klar för leverans. En Skoda Kamiq blev det nu. Gillar den skarpt. Insåg då jag skulle hämta den att jag inte ens provkörde den innan jag valde den och vilken utrustning jag ville ha. Provsatt den endast hos Norrbil.

Med Kamiq (Micke) blev det söderturen. Hälsade på bästa hojkompisarna i Dalhem. Paul och jag tog en fotorunda till Edsbruk. Tur jag hade ny film för det gick åt några foton. Gillar att ta foto i HDR (High Dynamic Range) så att jag får kontrastrika foton. Gillar sådana ställen med mycket historia. Mycket att fotografera är det också. Ibland kombinerar jah HDR med focusstacking. Fokuserar alltså på flera ställen i samma vy vilket resulterar i ett antal foton som görs om till ett. På en tur hade jag 27 foton som blev till 1.

Edsbruk

När vi lämnat Paul och Kerstin så åkte vi ner till Moheda och checkade in på Kronobergshed. 6 år sedan vi var där sist. Rustat sedan vi var där. Receptionen var flyttad och köket var nytt. Vandrarhemspriserna börjar snudda på hotellpriserna. Är man ute i tid med hotellrum kan man få det till samma pris som ett vandrarhems rum med frukost. Åkte häst och vagn som jag inte gjort på år och dar. Mona drog oss lugnt runt på en liten tur.





I brist på annat

12 03 2021

Hoj Hoj,
Den 11 Mars 2021.
Snön vräker ner och det blåser med 9,5 m/s. Hoppade förståndigt nog över att hämta bänken till rummet. Fick precis SMS att den kommit då jag kom hem från Norrtälje. I stället gick jag ner till studion och tog några foton med olika ljussättningar. Bara jag kunde ta emot folk för porträttfotografering någon gång. Fast det lär nog dröja ett bra tag till trots att vaccineringen kommit igång. Jag undrar lite hur pass effektivt det kommer att bli, då man trots vaccinering ändå kan smitta? Personligen tror jag detta kommer att fortgå säkert 1 år till. Tror också att det inte någonsin kommer att bli som innan pandemin. Det blev lite off topic.

Åter till vad jag egentligen skulle skriva om. Jo när man inte kunde göra något annat så var jag ju ner till studion och fotade lite. Kul faktiskt att pröva sig fram med lite olika ljussättningar. Vilken skillnad det får för fotot bara man flyttar softboxen åt det ena eller det andra hållet. Närmare eller längre bort. Uppåt eller nedåt. Lägger man sen till att välja olika styrkor på fotoblixten så finns det helt otroligt många sätt att komponera fotot. Börjar faktiskt kunna räkna ut vart den ska stå och styrka för att få fotot som jag tänkt mig. Övning ger färdighet. Önskar mig förstås ännu en blixt, utöver dom 2 jag redan har, som jag kan fokusera ljuset ifrån, men som vanligt så kostar prylarna skjortan.

Den sista lilla touchen kan man sedan göra i Lightroom och Photoshop. Jag satt en bra bit in på småtimmarna och fixade lite i Photoshop. Många år sedan jag utbildade bland annat i Photoshop på KomVux i Sollentuna. Mycket har tillkommit sedan dess, men jag inser nyttan av att utbildat i det. Då inga färdiga prov fanns till programmen tog vi själva i datagruppen fram proven för dom olika programmen. Ett tidskrävande arbete utöver den tid som förberedelser inför lektionerna tog.

Tänk vad det går att åstadkomma med lite trix i Photoshop. Mina vanliga foton på natur och stadsbilder gör jag inga extrema förändringar på. Färgerna ska vara så som jag ser dom vid det ögonblick jag tar fotot. Det kan hända att ibland måste jag ändra en aning för att få det att se ut som det gjorde. Främst rör det sig om ljus och kontrast. Sen är det förstås kul att leka lite fritt med stilleben som den här med flaskan.

Ha de!





Rönnskärs udde, Väddö

27 02 2021

Hoj Hoj,

Rönnskärs udde, Väddö. En fantastisk fin plats att fånga fina foton på. Klippor som kan vara lite svåra, märkte jag, att ta sig fram på med kamera och stativ. Blev nästan lite rädd då jag blev påmind om att jag är inte 25 år längre. Med ett knä som inte är att lita på så gör man inga större hopp, eller ens hopp till en annan sten. Man får helt enkelt ta det lite lugnt och se sig om efter alternativa vägar att ta sig fram på dit man vill. Går man ner på knä så får man fundera på om jag kan ta ett nytt foto när man ändå är nere liksom.

En underbar dag blev det i alla fall. Sol och säkert runt 12-13 grader varmt. På flera av klipporna klamrade sig isen kvar, men ”blödde” rätt rejält i solens varma strålar. Hade hoppats att fånga en havsörn, i alla fall på bild. Fick veta att ett par hade slagit sig ner på en klippa en bra bit ifrån där vi var. Vi såg en förra gången vi var dit. Jag var lite oförberedd på det och han inte få loss kameran från stativet. Fotot blev väl sådär, men klart bättre än inget alls. Vilka fåglar. Ett vingspann på 190–240 cm, en längd på 76–94 cm och en ungefärlig vikt på 3,5–7 kg. Honorna i regel 1 kilo tyngre än hanarna. En mäktig syn var det att se den som jag fick ett foto på, även om den svävade ganska högt upp.

Det lär bli fler resor ut dit och kanske bättre tur nästa gång. Det var en del förutom vi som hade letat sig dit denna fina soliga dag. Någon med en tubkikare och en som hade en kamera med sig. Några andra som varken hade det ena eller det andra med sig. Hur kan man gå ut utan en kamera?? 🙂

Intressant ställe verkar det vara förutom fina fotomöjligheter. Tror att inte vem som helst har fått tagit sig det för ett antal år sedan. Såg lite spännande saker som jag skulle vilja grotta mer i och ta reda på.

Ha de!





Dagarna rullar på

18 02 2021

 

Hoj Hoj,

Ja det har inte varit mycket hoj på sistone. Inte mycket väder för det heller. Däremot fotoväder har det varit gott om.

Livet 2.0 har nu pågått i 1 år och 4 månader. Fasen vad tiden har gått fort. Inte en endaste dag sedan jag påbörjade Livet 2.0 som jag inte har haft något att göra. Det har varit utstakat hela tiden. En det ena och en det andra. Färdtjänst, barnpassning varvad med lite egen fotografering. Det är vad det har handlat om. Äntligen fått ett eget rum för mina fotoprylar och laptopen kopplad till extern stor skärm och extern tangentbord. Sån otrolig skillnad att redigera foton med en externa skärm. Suttit med laptop skärmen hela tiden, så man har ju vant sig med den. Nu känns allt så ofantligt mycket större. Som att sitta på första raden på en biograf. Får liksom vrida på huvudet från ena sidan till den andra.

Nu går jag in på sista veckan med fotoutställningen nere på Café Chocolate. 25 Februari är sista dagen. Några foton sålda, så det är kul. Nästa bokad till den 3 Juli. En mindre med bara 3 foton, men tillsamman med ett tiotal andra. Det ska bli kul att se våra alster tillsammans. Många olika stilar kommer det säkert att vara.

Ha de!





Vilken dag…

1 02 2021

Hoj Hoj,

Vilken dag det var idag. -5 grader och snön glittrade i solens sken. Tror jag glittrade lite också 🙂

Igår kväll fick jag för mig att testa lite stilleben. Förberedde genom att köpa en bukett tulpaner. Så fina blommor. Pryder nu köksbordet då jag egentligen bara behövde en för testet. Det blev ganska lyckat om jag får säga det själv. Bubblorna kom så fint på tulpanen och lagom med ljus från köksfönstret ut på altanen så vänstersidan nästan helt kom i mörker.
Jag kom på en grej till jag vill testa så det kommer att gå åt en tulpan till. Bara hitta ett lämpligt ställe att utföra testet på. Lite kul bara med förberedelserna inför att foto. Hur har jag tänkt att det ska bli?  Blir det som jag tänkt mig? Det vet man inte förrän man tar första fotot. Sen får man modifiera utifrån det. Placering, ISO, slutartid och bländare.

Som jag skrev i inledningen. Vilken dag. Strålande sol och -5 grader. Tog en tur ut till Jägarsjön. Så fantastiskt att bara ha möjligheten och att vara frisk och kunna gå ut. Brukar tänka på att om jag råkade ut för en MC olycka och inte skulle kunna gå ut av mig själv, så vet jag inte om jag vill uppleva det. Jag vet inte men då tror jag att jag vill sluta jordelivet.

Idag var jag i alla fall ut tll Jägarsjön och tog några foton. Stativet var med så, det blev ett par med fokusstacking igen. Fokus sätts på flera ställen i fotona och sammanfogas sedan i PhotoShop. Bara dom delar av varje delfoto där perfekt skärpa finns kommer med på respektive foto. Sedan sammanfogas dessa till ett foto med fokus från närmast kameran till det längst bort i bild. Dom flesta foton jag tagit nu på senare tid är just sådana.

En klarblå himmel gav ett riktigt intensivt sken i snön. Det glittrade långt bort på den frusna sjön. -5 grader och aningen till blåst gjorde att till slut blev man lite nerkyld. Framförallt om händerna som man inte kunde ha tjocka vantar på. Styrning av kameran fungerar inget vidare med tjocka vantar. Körde visserligen med remote slutare, men fokusen måste jag ju ställa in på skärmen. Hurs om helst så blev det en härlig dag och en del foto jag blev riktigt nöjd med.

Utställningen gick fint i lördags då jag var där. Många trevliga samtal och frågor om vart och hur jag fotograferat.

Utställning pågår till 25 februari nere på Café Chocolate. Titta gärna in och ta en kopp fika medans ni tittar.

Ha de!

 





Vernissage

30 01 2021

Hoj Hoj,

Ja då har jag en ny utställning av foton igen. Denna gång på Café Chocolate i Rimbo. 29 nya foton från slutet av förra året och i år. Jag hade vernissage idag och det var mycket trevligt. Träffade många som sett mina foton tidigare, då jag delat hej friskt av dom på FB. Det gäller att synas.

Förberedelserna inför en utställning tar enorm tid. Att skriva ut, märka upp och rama in. Efter det ska dom grupperas lite, så att dom hänger ihop lite färgmässigt och innehållsmässigt. Sen ska dom hängas upp också. Själva upphängningen tog närmare 4 timmar. Ja det är ingen lätt sak som man svänger ihop på en fika rast direkt. Det var ändå värt det. Riktigt kul. En del foton blev faktiskt sålda direkt. Superkul.

Det gäller ju att få visa upp sig och dom foton man tagit. Detta gav blodad tand och det skulle vara kul att få visa dom i Norrtälje också. Dom här hänger uppe till 25 februari, men man kan ju börja spåna lite. Jag kan säga att detta är inget man kunnat göra när gruvan kallade. Livet 2.0 behövdes för detta. Att få tid att göra det. Dels fotografera, redigera innan utskriften. Så nöjd med skrivaren (Epson 7750 ET). Dyr i inköp, men en bra investering i längden. Bara använt dom färgflaskor som var med från början och har en ny laddning till som följde med kvar. Jag har nog skrivit ut ett hundratal foton mest A4 men en hel del i A3. Utskrifter upp till A3.

Nu är det bara att luta sig tillbaka och njuta av frukterna 🙂
Nja inte riktigt kanske. Nikon vill ju komma ut igen så det är bara att köra på med nya foton. Några nya fotoprojekt har jag i huvudet, men det behöver bli sommar och jag ska hitta en bra plats.

Ha de!

 

 





Närmare målet

21 01 2021

Hoj Hoj,

Det närmar sig för var dag som går. Nu skall jag börja gruppera mina foton och tänka ut placering av dom. Så kul att ha något att göra när man börjat Livet 2.0 och hoj säsongen inte börjat på länge ännu. Fick reducera lite foton från det jag tänkt mig. Det var ingen lätt historia att välja mellan dom som man tror träffar åskådarna bäst. Vi får se hur jag lyckats med det.

I år skulle jag gärna vilja komma uppåt med hojen igen. Vi var ju upp med bil en bit förra året, men det kändes lite konstigt att styra norrut utan hoj. Fast visst ska jag erkänna att det var riktigt bekvämt med bil. Speciellt då vi kom in i ett sju jäkla regnväder då vi kom en bit norr om Noppikoski. Det vräkte ner så bilarna körde runt 30 – 40 km/h. Då var det riktigt skönt i bilen. Nu var ju inte temperaturen heller lämplig för hoj. Runt +4 grader och ibland +2. Det var även smidigt att bara låsa bilen så var allt inlåst. Lite meckigare med hoj och all packning som man inte gärna lämnar obevakad. Det vi har gjort då är att leta upp en turistbyrå och frågat om det var ok att ställa in det som inte gick att låsa och det har aldrig varit några problem.

Hoppas att 2021 blir bättre och att smittan avtar ordentligt. Frugan har fått sin spruta på grund av hennes arbete. Få se när jag får möjlighet att ta min. Jag skulle ju även vilja komma igång med studio fotograferingen, som har legat på träda.  Så mycket tillställningar som blev inställda som vi brukat åka på. Marknader och medeltidsmässor. Det blev en konstig höst då även Rimbo Marknad blev inställd förstås. Det var något som fattades, även om det mest är krims – krams. Lite av Rimbo´s Nationaldag. Det är ju en slags atmosfär ändå. Vi får se hur detta år blir om det kommer igång några aktiviteter, men inte för att vara pessimistisk så tror jag att det dröjer även detta år.

Fabbe ska tacka för sällskapet nu i vår också. En ny kandidat har redan sets ut. Det blir en Skoda Kamiq. Såg trevlig ut och något större än Fabbe. Måste in och kolla läget med överlämning och beställning av nya. Lite körigt blir det.

Ha de!





Då kör vi igen.

1 01 2021

Hoj Hoj,

Ja då har vi ramlat ur 2020 och snubblat in i 2021. Hoppas vi får ett mycket bra år, kanske lite som kompensation för det som var. Det är vi värda. Blir nog bra bara vi håller oss i skinnet och att även regeringen gör det.  Vad var det dom själva inte förstod?

Nya året började med en spännande utflykt till Fjällbostrand. Det finns ju bra vägar, mindre bra vägar och riktigt dåliga vägar. Idag på väg ut så ”hamnade” vi på en riktigt dålig väg. GPS trubbel och matade in Fjällbostrand i ”Here we go” appen på iPhånen. Nu vaöde den närmaste vägen och det innebar verkligen närmaste vägen. Förresten ”vägen” var väl att ta i. En grusväg som redan från början var liten och blev bara mindre. Stora vattensamlingar och lera så det blev en spännande tur med Fabbe. Lugnt och försiktigt så tog han sig fram. Några hundra meter på denna ”väg” och sedan var jag ute på den asfalterade vägen som jag tänkt från början. Nu hade jag följe av en VW modell större och fyrhjulsdrift. så om Fabbe fastnade så fanns det hjälp att tillgå.

Några hundra meter på den asfalterade vägen så var vi framme vid Fjällbostrand. Ett mycket fints ställe som jag kommer att återkomma till och vandra lite längs klipporna. Verkligen fina stenar och bergskammar i skiftande färger. Bilden till höger är resultatet av 27 foton. Använt mig av focustacking och olika bländare för att få olika exponeringar. Dessa har jag sedan sammanställt till ett HDR ( High Dynamic Range )foto. Med denna teknik får man mer dynamik i bilden. En bättre balans mellan ljusa, mellan och mörka toner av ett foto. En kul teknik att använda. I alla partier i bilden kan man se detaljer. Klicka på bilden och förstora den i webläsaren.

Fokusstacking är att jag på dom 9 fotona som ingår i varje grupp ändrar fokus över hela bilden för varje foto. Det gör när jag sedan plockar ihop dom i PhotoShop så väljer PhotoShop dom områden med fokus på och maskerar dom andra. På så sätt får man sedan fokus på hela bilden ända från närmast kameran och till längst bak när alla bilderna slås samman.

Ett givet besök kommer att bli en blåsig dag, kanske inte nu under vintern men under sommaren för att fånga vågorna som slår mot klipporna. Den här stenen i bilden till höger kommer att bli intressant då liksom dom vågor som sköljer in över stenarna.

Ha de!





Rönnskärs udde

11 12 2020

Hoj Hoj,

Så hittade jag ett nytt guldkorn att plocka och bevara.

Det började med att Jennifer skulle leta lite drivved för att skapa en makramé. Jag kollade upp lite tänkbara ställen där möjligen en chans gick att hitta lite drivved. Ett bra ställe tyckte jag var Rönnskärs udde, Väddö. Ett naturreservat som jag aldrig varit till. Sagt och gjort. Vi packade lite fika och pannkakor. Matade in destinationen i GPS´n och sedan gav vi oss iväg.

52,6 km till målet och 53 minuters restid. Ett rätt lagom avstånd att ta en utflykt till. Nikon och stativet följde givetvis med. Hittade vi ingen drivved så skulle jag säkerligen hitta något att fotografera. Älskar kusten och vågornas skvalp mot stenar och strand. Förutsättningarna för det verkade goda, då det blåste 2,5 m/s inne på land och det skulle nog vara mer vid kusten. Efter en slingrande väg som aldrig tycktes ta slut den sista biten kom vi till slut fram till ”vägs ände”. Redan där gillade jag vad jag såg. Vågor som slog mot klippor och stenar. Det här skulle bli kul.

På med kameran på stativet och iväg den sista korta biten ut till udden. Som jag misstänkte så blåste det mer här än hemma. Östersjön låg helt öppen med Åland 5 mil rakt österut. Ut på klipporna som var mycket märkliga mot vad jag sett förr. Ni kan tänka er när isen släpper vid havet och isflaken trycks upp mot land av vågorna. Så såg det ut med klipporna. Vassa, spetsiga klippblock om vartannat. Inte helt lätt att balansera fram med kamera och stativ, men vilka intressanta motiv det fanns. Problemet var att kunna ställa stativet, men jag lyckades med lite anpassning av benen. Vinden gjorde det hela lite extra spännande då den stundtals tog i lite extra. Redan nu insåg jag att denna plats behöver mer utforskning än vad jag kunde göra denna gång.

Efter att ha balanserat runt på klipporna en stund och tagit några foton, så var det dags att ta en kopp äkta kaffe och en pannkaka till. Vi gick undan ifrån den direkta kusten och in bland lite skymmande träd för att att komma undan från den värsta vinden. Med stativet en bit ifrån och en kopp kaffe och en pannkaka i handen så dök en magnifik Havsörn upp precis rakt ovanför oss. Vilken gigantisk fågel. Ner med kopp och pannkaka och försökte med stativet hängande under, rikta kameran rakt upp. Kameran rasslade på med 8 bilder/sekund för att jag skulle lyckas hyfsat på något under dessa mindre bra förutsättningarna. Svårt nog att rikta bara kameran rakt upp, än värre med ett stativ fäst vid kameran som nu pekade rakt ut. Tacksam för att jag har ett kolfiberstativ som inte väger så mycket. Jag ville ju ta tillvara på varje tillfälle att fånga denna minst sagt magnifika fågel utan att försumma tiden på att ta loss kameran. Ingen större operation med snabbfästet, men i stridens hetta tänkte jag inte på det. Fokus låg på att få ett bra foto. Med tanke på förutsättningarna så blev det hyfsat. Nu vet jag i alla fall vart man kan få chansen att kanske ännu en gång få så den där.

Magen hade fått sitt och nu skulle jag fylla på minneskortet i kameran. Vi gick ut igen till havet. Jennifer och Hugo tog sig ut på en av dom klippor som sträckte sig ut mot havet. På denna del av udden var klipporna lite mer gästvänliga att ta sig fram på. Inte fullt så vassa och spretiga som på andra sidan. Jennifer blev varse att klippor kan vara hala, då hon lyckades halka ner med en fot och lite till. Inget vinterbad för Hugo denna gång, då det brukar vara han som står för det. Det började kännas i fingrarna nu då man fotograferat ett tag. Trots att jag hade fingervantar. Inte världens bästa vantar, men jag måste ju kunna sköta kameran också. Ett par torgvantar av bra kvalité, där jag kan vika ut fingrarna och sedan ha in dom igen i vanten för att värma mig får köpas.

Vi fortsatte att gå runt udden och jag hittade hur många ställen som helst att fotografera. Fick tillfälle att testa lite olika tekniker med fokus och bländare som jag sedan använde i PhotoShop för att få en färdigt bild. En mycket enkel teknik är att som på bilden till höger ställe kameran så långt ner det går med stativet. Resultatet blir att det som ligger nära kameran, bara 30 cm ifrån och framåt ser verkligen stort ut. Med flera foton tagna med olika fokuspunkter, så får man sedan en klar bild hela vägen bort när man sammanfogar dessa i PhotoShop. Stenarna till höger var inte så stora som dom ser ut att vara på fotot.
** Såg nu att PhotoShop inte gjort riktigt som jag ville med foto till höger**

Ha de!








%d bloggare gillar detta: