Hoj Hoj,
Vi tog en minisemester och åkte ner till Paul och Kerstin. Stod i valet och kvalet av typ av fordon för resan. Det blev Micke. När jag packat bilen funderade jag på hur vi lyckades få med allt på hojen förut. Det enda extra var ju fotoryggsäcken och eftersom vi hade bilen så fick även kylboxen följa med. Gott med kall dryck och skonsamt för min 3 dl vitt.
Nu använde jag faktiskt inget i ryggsäcken, men hade jag inte haft den med hade jag säkert kommit på något. Som jag brukar säga med kläder. Bättre att ta på sig en tröja man kan ta av sig om det blir varmt, än att ta på sig någon man inte har med. Visst låter det så där vuxet klokt 🙂
Vi rullade ner i skaplig tid på fredags förmiddagen. Monica hade jobbat natt så hon kom hem strax efter 08:30 och lite över kl 9 var vi iväg. Micke fick rulla närmaste vägen vilket resulterar i ”tråkväg”, men vi ville komma ner så tidigt som möjligt. Mycket nöjd med Micke. För nöjd faktiskt. Får nog skruva upp mil/år med den för att inte spräcka vallen, fast det blir ju en extra kostnad, men bättre att betala per månad än en klumpsumma vid återlämnandet. Övermil på leasingbil kan kosta en hel del.
Strax söder om Södertälje klipptes vägrenen och enorma köer hade bildats. Man visste inte vad som orsakade dessa enorma köer som rullade i 5-8 km/h. Startade Waze i telefonen för att se vad det berodde på, men såg bara att det var köer som sniglade sig fram i 5 km/h. Inget nytt för oss alltså. Efter en, som det kändes, mycket lång sträcka såg jag orange blink från maskinerna som klippte vägrenen. Kändes kanske lite overkill att göra det på en fredag då många är ute och åker.
Första stoppet blev vid avtagsvägen till Gnesta. Vi brukar stanna där vid resor på tråkvägen söderut för en macka och kaffet som vi tagit med. Det sitter fint med kaffe och en bensträckare och det är inge ben i mackan heller. Den här gången blev det tunnbröd med prästost. Ingen räkost som det brukar bli. Smörgåsen satt fint och hånglade bra med smaklökarna. en kopp äkta kaffe utomhus är så mycket godare än inne. Konstigt. Vi rullade vidare söderut.
Norrköping blev nästa stopp. Clas hade ringt och ville vi skulle titta in och jag passade på att köpa en kontakt till cigarettändaruttaget som klarar både 12 och 21 mm. Kom på att jag måste byta på 12v pumpen som jag har till madrassen. Nu kan jag använda både 12 och 21 mm hona att koppla den till. Nästa köande blev ju förstås vid Söderköping då det var dags för broöppning, med påföljd av att när sedan bron öppnas så fylls det på vid rödljusen på 22:an. Nu viker jag av 22:an vid första rödljusen och glider igenom Sörping. Kommer ut vid macken på andra änden av staden. Mycket smidigt.
Efter det så rullade på på utan hinder. Ungefär 1 timme senare så rullade vi in på Kila Gård. Välkomst kommittén slöt upp. Tragiskt nog reducerad i år mot vad vi var vana vid. Det blev en stärkande kopp kaffe och så glad att man sedan något år får äkta kaffe :). Maja skulle klippa klorna, så Palle och jag åkte till Västervik och fick det gjort. Kerstin och Monica var hemma och började med maten. Palle och jag satt ute och snackade och vi hörde glada skratt inne ifrån huset. Anledningen var en del tokigheter som säkert uppkommit på grund av tullandet utav den medhavda drycken.
Hur som helst så lyckades dom med middagen och Palle och jag fick ett helt glas varsitt vin. Middagen var utsökt i all fall. Mätta och belåtna satt vi sedan ute på kvällen och pratade och skrattade till långt in på kvällen. Vi hade rest tältet innan vilket brukar vara ganska bra, så man bara kan krypa in när ögonen börjar gå i kors. Man blir lite seg efter mat och resan ner och då är det skönt att bara krypa in och lägga sig.
En ny morgon igen och planerna för dagen var att åka till Valö för en räkmacka som lunch och sedan upp till Idhult för att fotografera. Valö var välbesökt denna lördag. Den var något extra jippo för barn som fick rida häst. En ”Pippi häst” i mini format stod uppe på en kulle med några barn bredvid. Det var mycket folk ute vid serveringen. Alla hade fått fönsterbord. Det var lagom varmt och inte en gassande sol. Räksmörgåsen åkte ner utan problem. Mycket gott.
Vi fortsatte mot Idhult för fotograferingen. Vackra vyer med rikligt kuperad terräng som man inte kan tänka sig finnas här. En typisk höjd som är given för en borg en gång i tiden och så var det också. Lite nyfiken är man förstås att söka upp den eller resterna av den. Bland annat så finns den sällsynta och hotade Gullvivefjärilen.
På kullen till höger i bild, Borgkullen, fanns det en fornborg en gång i tiden under yngre järnåldern ( år 375 – 1050 e.Kr). Låg ju väldigt bra på höjden med bra utsikt över dåtidens bebyggelse. En bra förutsättning för fornborgar var ju att dessa låg högt med bra utsikt över eventuella inkräktare och en bra läge att hålla försvar. Alltid svårare att ta sig upp och kriga än an bekämpa inkräktare från ovan.
Vi rullade på hemåt igen till Kila Gård. Dags för lite fika och sedan var det grilltajm. Potatisräfflor och kött av mycket god kvalité. Det var mycket gott, som vanligt. En kaffe på maten och sedan tog Palle och jag en liten promenad runt ”kvarteret” och fotade några fjärilar. Det fanns en hel del. Många av samma art. Kul var det i alla fall. Synd bara att många av fjärilarna fäller ihop vingar när dom sitter. Ibland lyckas man få dem med vingarna utfällda så man ser hur vackra dom är. Dom kan se helt annorlunda ut på ovansidan än på undersidan.
Det blev kväller även denna kväll så vi kröp in i tältet igen. Dagen efter vaknade jag 03:25. Låg och vände och vred på mig tills klockan 4. Då krånglade jag mig ut ur tältet så tyst det gick för att inte väcka Monica. Klädde på mig utanför och tog en runda med kameran. Denna hjort stötte jag på som såg förundrat på mig. Funderade säkert vilken tvåbent galning är ute denna tid på dygnet. Övriga i församlingen vaknade runt 8. Vi åt en kexfrukost. Det var en alldeles lagom frukost. Vi skulle åka hemåt och jag tänkte besöka Tullgarns Slott. Det skulle vara öppet nu för visning mellan 12:00 — 16:00. Vi sa morsning och på återseende igen. Rullade på upp mot Tullgarn som kommer i ett annat blogginlägg.
Stort tack till Paul och Kerstin för Kila Camping. Räkna med att vi återvänder 🙂
Ha de!
