Monarken kom ut

27 03 2022

Idag kom Monarken ut. Den tvåhjuliga som jag har. Ett mycket bra köp förra året. Rullar så otroligt lätt. 3 stycken navväxlar i Torpedo nav alldeles lagom. Ägde en 12 växlars REX en gång i tiden (rätt länge sedan när jag tänker efter) och den var det konstant något meck med växlarna och orkade till slut inte hålla på att trimma in dom för att jag skulle ha samtliga 12, men det varade bara en liten stund.

Denna perfekta brukshoj är jag helt nöjd med. Inget Fancy Pancy bara en vanlig cykel. Det blev en tur på den till Gläntan idag där det skulle bli våfflor över öppen eld. Det kunde man ju inte motstå. Som av en ren oförklarlig händelse, så var kameran med också och det blev ju några foton. Nu när den ändå var med liksom.

Det var ingen åskvärme i luften. 5 grader varmt med det blåste. Som tur var så var det relativt lugnt vid Gläntan där vi var. Såg en blåsippa som inte tyckte det var någon idé att sträcka ut blombladen. Den stod där och såg lite ledsen ut och vem var jag att klandra.

För att hålla värmen fick jag leka läskiga skogsmonstret till Algots stora förtjusning. Lite kul att höra den där skräckblandade förtjusningen när man jagar barn. Dom vet inte riktigt om dom ska bli rädda eller skratta.

Efter några jakter så fick i alla fall jag upp värmen och fick passa mig för överhettning 🙂 . Första våfflan var klar och den fick Hugo då hans blodsocker började krypa nedåt. En våffla med grädde och sylt och lite insulin så höll han sig inom värdena.

Algot och jag gick på en liten upptäcktsfärd bland granar och stenar. Nu hade det läskiga skogsmonstret bytt skepnad till en farbror man kunde hålla i handen på upptäcktsfärden. Vi upptäckte en del fågelholkar som väntade på sina sommargäster. Just denna var av en äldre årgång enbart gjord av en ihålig trädstam.

Tove tog det lilla lugna vid elden. Täljde på någon gren eller två.

Jag började frysa så jag bestämde mig för att cykla hemåt till stugvärmen igen. Det var i alla fall en enkel men mycket trevlig stund jag fick igen med Simon, Jennifer och barnen.

Ha de!





Angarnssjöängens Naturreservat

25 03 2022

Igår var jag till Angarnssjöängens Naturreservat (länk). På vägen dit såg jag två ormvråkar som dansade i skyn. Följde efter varandra i en fin seglats. Inga vingslag utan bara gled på vindarna. Kunde tyvärr inte stanna och fotografera deras dans. Det är ofta så att när man ser något så är det inte lämpligt att stanna.

På väg ner till sjön såg jag något högt upp i skyn och insåg att det var ingen av dom vanligare fåglarna. Att det rörde sig om en rovfågel var ju helt klart. Upp med kameran och zoomade in så mycket det gick. Hade några tänkbara kandidater vad det kunde vara. Hemma såg jag att Duvhök stämde bäst in på fågelns teckning. Överhuvudtaget ingen expert på det här med fåglar och inte någon fågelfotograf, men kul när man kommer på något lite extra.

Jag har skrivit att jag sett parkering proppad med bilar då jag åkt förbi med hojen till och från gruvan. Nu när jag själv varit där måste jag säga att det är en mycket fin plats med grillmöjligheter innan man kommer ner till sjön. En 6,7 km promenadslinga finns runt sjön. Jag tänkte ta den igår, men insåg att bortre delen av sjön verkar vara täckt av mycket vass och förstår att så är det för häckande fåglar som vill ha sådant habitat. Satan vad vackert ord. Nästan som en äkta fågelskådare ju 🙂

Ett fint fågeltorn finns, men den delen av sjön var fortfarande isbelagd, så där var det bara några vilsna grågäss som stod förundrande. Däremot i den delen där isen släppt var det full fart på uppvisningarna. Några imponerade med att stänka vatten så mycket det bara gick.

Det bjöds på fantastisk flyguppvisningar. Formationsflygningar utförda av Grågäss. Sveper förbi i full fart så det gäller att hänga med.

Extremt roliga inflygningar för att landa på vattnet.

Det gällde att hålla huvudet högt vid landningen för att det skulle bli så fint som möjligt och imponera. Det blev ett lyckat besök vid Naturreservatet och jag kommer att åka dit igen och kanske se en mer varierande skara fåglar och kanske, bara kanske, kunna lista ut vilka det är.

Gårdagen bjöd inte bara på fågelkvitter utan även lite annan skönsång. Det var hög tid att lufta BMW´n igen. Förberedelserna hade varit igång lite innan med laddning av hojen och hjälmarna. Vårluft i däcken (mycket viktigt). GPS´n hade ju nyligen fått uppdatering utifall vi nu inte skulle hitta till Norrtälje 🙂

Ett besök på stans bästa Café, Café Hörnan (länk), och en bikermacka (räkmacka för icke insatta). Vägarna var fina utan grus. Småvägar i samhället här är det förstås mycket grus kvar på. Man får passa sig när man stannar i korsningar för rullgrus under skorna. Det har blivit många bikers fall. Lite för mycket lutning på 270 kilo och rullgrus under sulorna slutar bara på ett sätt. Rent instinktiva försöker man reda upp situationen vilket kan innebära brutna fotleder eller annat otyg. Tacksam förskonat från detta.

Ha de!







Vilka härliga dagar.

21 03 2022

Nu har verkligen våren kommit. Ett tecken är tofsvipan med ett läte (länk) som man inte kan missta sig på.. Att fånga en i flykten är spännande då den gör tvära svängar, så det gäller att hänga med i svängarna med kameran. Jag såg några igår på en åker strax utanför Rimbo när jag satt på bussen på väg hem från Stockholm. Idag gick jag ut för att hoppades på att få några skaplig foton och det blev en del som jag var nöjd med.

På väg till åkern där dom var satt denna talgoxe i ett buskage och tyckte det var dags att dra då jag lyfte upp kameran. En halv sekund senare var han borta.

En annan av naturens innevånare var på jakt efter en sork eller en mus kanske. Kom smygande mot mig på fältet Jag stod så stilla jag kunde för att se hur nära den kunde komma, men det dröjde inte länge innan den fick syn på mig och vände helt om.

Jag spanade efter ormvråk som jag brukar se på ett ställe, men såg ingen så jag vände hemåt igen. Då ser jag den cirkulera i skyn en bit framför mig. Då var det bara att passa på och rassla iväg några foton. Svävar så majestätiskt runt i cirklar och spanar av efter något ätbart som rör sig på marken.

Ha de!





En dag i Stora Människobyn

17 03 2022

Idag skulle jag träffa gamla kollegor över en lunch. Den Röde från Rimbo 11:10. Solen sken och det var redan 10 grader varmt. Det skulle bli en fin dag. Efter lunchen tänkte jag passa på och går runt och fotografera. Det var länge sedan jag var runt med kameran i Stockholm. Klädde mig efter vårväder. Vinterjackan fick hänga.

Träffade kollegorna utan för Restaurang Grodan där vi skulle luncha. Efter en trevlig lunch så tog jag väskan med kameran och gick ut i vimlet. Vart hade solen tagit vägen? Nu var det mulet och en snålblåst så nu var kläder för vårväder inte det bästa. Så är det i den här årstiden. Tar man på sig mycket kläder blir det för varmt och tar men det inte så blir det kallt. Det blev inte så mycket fotografera då jag mest behövde gå för att hålla mig något sånär varm. Passerade Sergels Torg. Mindes ett foto jag tog under en lunch. stativ och lång slutartid mitt på dagen gjorde att alla människor försvann. ett ganska kul foto. Man kan inte tro att det är vid lunchtid med livlig rörelse. Idag var det ändå ganska lugnt på Sergels Torg.

Sergels Torg

Jag fortsatte Drottninggatan ner mot Riksbron. Öster ut mot Gustav Adolfs Torg och vidare på Strömgatan. Stannade till och tog några foton på fåglarna som samlats. Dom dök efter något ätbart lite då och då. Jag frös ännu mer av att se dom guppa runt där i vattnet med isflak som flöt omkring. Fast jag vet ju att dom inte fryser.

Full aktivitet kring det stora bord som finns för dom att vila på. Ett evinnerligt tjatter. Ett helt gäng med sothöns låg i godan ro på halmbädden. Nära till maten i lådorna bredvid. En skrattmås gjorde en överflygning för att sedan landa och ta sig några frön från lådorna med mat.

Jag gick vidare mot Kungsträdgården i hopp om att snålblåsten skulle avta. Något lugnare får jag väl säga att det blev, men fryser man så fryser man. Schackpjäserna stod orörda på sina respektive platser. Stockholms mest fotograferade träd ligger i startgroparna. Någon gång i Maj har jag för mig så exploderar det av rosa körsbärsblom liksom hela Kungsträdgården av folk som förevigar stunden.

Kungsträdgården

Upp mot Sergels Torg igen. Passade på att gå in på Gallerian bara för att värma mig. Satt en stund och värmde upp mig igen innan promenaden mot Tekniska Högskolan och den Röde. Passade på att ta ett foto på Klarabergsgatan. Ganska så lugnt där också. I Livet 2.0 så tänker man inte så mycket på att det är vardag och dom flesta är på sina respektive gruvor.

Klarabergsgatan

Gick upp på Mästersamuelsgatan och ner mot Regeringsgatan. Samma väg som jag så många gånger gått från gruvan till den Röde. Stannade till där Kungsgatan passerar under. Stannade upp en stund. Tog några foton.

Kungsgatan

Tog trapporna ner vid Jutas Backe mot Birger Jarlsgatan och upp mot Eriksbergsgatan. En jobbig uppförsbacke då som nu. En brevbärare inne i en port för att dela ut post. Klockan var runt 16 så jag tyckte han var ute lite sent. Det kanske var som på min tid att det fattas folk på vissa distrikt och fick köra något extra. Vad vet jag.

Ordenstrappan ner och över Karlavägen mot Danderydsgatan. Genom portalen och vidare mot Tekniska Högskolan. Utan att planerat det så blev det tajmat in i minsta detalj. Den Röde rullade fram som på beställning när jag väntade på grön gubbe.
Ha de!





Dagarna rullar på

28 02 2022

Ja dagarna rullar på. Veckorna likaså. Jag var tvungen att gå tillbaka lite bland mina foton för att se vad jag gjort.

Ja nu har det verkligen blivit fart bland fåglarna vid serveringen. Fullt med dom och fyller på matarna med jämna mellanrum. Riktigt kul att studera dom. En olycka skedde då en Domherre flög in i köksfönstret. Jag var ut och hittade honom sittandes på altanen. När jag kom fram så flög den upp och gjorde en lov in i ytterligare ett fönster innan den satte sig på trappräcket. Trots två ”vurpor” så släppte den inte taget om det solrosfröet som den hittat. Den var säkert noga utvald och alltför värdefull att släppa taget om.

Många promenader har det blivit då jag i stort sett är ute varje dag. Ibland tar Daniel och jag en promenad tillsammans. Mycket trevligt att ha en likasinnad fotofantast att promenera med. Vi ser ofta samma saker som bara skriker över att bli fotograferade. Trots att vi båda ibland fotar samma objekt så blir det annorlunda. Det är kul att se hur någon annan ser det som fotas. Det här fotot var ett foto som bara måste tas. Solen sken så fint på trädet på ängen.

En promenad nere vid sjön brukar oftast bjuda på lite något att fotografera. Som det här isblocket som låg och blev belyst av eftermiddagssolen med sitt lite gula sken.

Och det här vasstrået som belystes av det gula ljuset från en nedåtgående sol. Den gick bara inte att låta bli att fotografera. Det blev den dagens mest lyckade foto.

Idag (28/2 22) var Daniel och jag till ett område med de äldsta boplatserna och gravlämningarna i hela Stockholms län. På en skogshöjd ligger Tistelkullen. En kultplats med stencirklar och gravrösen som använts från bronsåldern, alltså c:a 1800 f.Kr – 550 f.Kr, till järnåldern c:a 550 f.Kr – 1050 e.Kr. På dom ben som hängts upp ser man vikingatecken för, resa, ägodelar, separation och genombrott. Kanske en liten historia skriven i nutid på benen som är upphängda i ett band.

På fler ställen vid trädet finns det mer lite ockulta tecken. Man undrar lite vilka som gjort detta och i vilket syfte.

Området utgörs av fornlämningar med ett flertal runda stensättningar. Ett stort block finns i mitten. Blocket är 4×4 m och 2,3 meter högt. Blocket har en plan översida. Då marken nu var täckt med snö, så kunde vi inte dom stensättningar som finns. Vi kunde däremot ana en del av dom. Detta betyder förstås att vi kommer att komma tillbaka och utforska ytterligare.





Action på is.

12 02 2022

Idag fick jag tillfälle att fota isracing. 7 stycken bilar var samlade på isen. Mest hörbar var en SAAB med en 2 takts DKV motor på 100 hk. Lite raka rör så den var det första jag hörde då jag klev ut ur bilen på parkeringen. Ljudet bådade gott. Ett ettrigt ilsket ljud som spred sig över sjön.

Blank is på sjön, så det fanns inga vallar att luta sig emot för bilarna. Lite lättare att köra utan vallar då det gick att flyta ut om ingången blev för fort till böjen. Samtidigt så kan vallarna bli rätt hårda och då är det inte så kul att ”luta sig” emot dom. Det var inte första gången som dessa körde på is.

Fullsmetade däck med dubb som greppade ordentligt i den blanka isen. Jag hade stor nytta av mina inköpta ”trä-på-dubb-sulor”. Det blåste ordentligt så Monica, som inte hade några dubbar, gled ibland förbi mig en bit bort. Riktigt halt alltså. Banan var riktigt lång, så det tog en stund att åka ett varv trotts nästan varvstopp på bilarna. En V8 Porsche fanns även med på isen. Dubbarna slet obarmhärtigt upp isen och sprutade som snö efter bilarna och skapade härliga möjligheter till fina foton. Solen, även om den knappt visade sig, var på motsatta sidan och gav ändå ett fint backlight på isen som sprutade.

Porsche – Peter Tvengström

Jag såg lite olika körstilar och en som körde mest brett var en Volvo Amazon. Fullt ställ i varje kurva. Killen hade en stuga i Funäsdalen och körde en hel del på isarna där uppe. Många norska förare kom dit och körde med hårt trimmade bilar med flera hundra hästkrafter.

Micke var förstås där med sin Volvo 244. En bil som jag själv ägt en gång. Dock en Volvo 244 GLT. Jäklar vilket drag det var i den. En sådan där bil som jag idag önskar att man hade haft råd att ha kvar. Jag kommer inte riktigt ihåg årsmodellen, men antal hästkrafter var jämförbart med senare årsmodell av Turbo motorn. Efter denna årsmodell sänktes hästkrafterna för att dom med Turbo inte skulle bli ledsna.

Volvo 244 – Micke

En annan typisk bil i dessa sammanhang är förstås BMW. Skön väghållning och följsam. Inbjuder förstås också att ställa upp innan kurvan och åka brett genom den. Härligt att se dom dansa fram genom kurvorna med isen sprutandes som ett moln av snö.

För er som inte sett ett fulldubbat rallydäck, så tog jag ett foto. Som ni ser så finns det en hel del dubb som är obarmhärtig mot blankisen men ger ett förträffligt grepp. Trots blåsten så var det en riktigt kul dag på isen. Tänk-om kom ju förstås om det var sol och mindre blåsigt. Då hade dagen lyfts till skyarna. Som vanligt så hade vi ju äkta kaffe med och och smörgåsar och det satt fint kan jag meddela.

Ha de!





Promenad

31 01 2022

Idag kom jag äntligen ut igen. En promenad tillsammans med Daniel. Vi åkte och tittade om ett gammalt brandtorn fanns kvar. Sist jag var upp i det, och det var länge sedan, så var golvet murket i det. Inte speciellt säkert alltså. Strax därefter låstes grinden med kätting av förståeliga själ. Tornet var nu rivet och bara fundamenten kvar. En teleledning som gick upp till tornet var snyggt hopvirad och hängde på en stolpe.

Efter det åkte vi upp till Ekebyholm. Det blev några foton på en gammal lada. Härliga spruckna stockar som skapar ett fint mönster. Lite snö som skapar en stark kontrast till träet.

Vi fortsatte in på vägen förbi ladan. Många fina hojvägar går det där men alla vägar har en bom, så det är lite tråkigt. Även om bommen är öppen från ena hållet är det inget som säger att den är det på motsatta sidan. Men visst. Bommen sitter ju där av en anledning vare sig den är öppen eller ej. I en lada stod denna Intrernational Harvester 1086. Det mesta trasigt på denna arbetshäst som nog dragit många lass och plöjt många åkrar.

Vandrade vidare en bit och såg lite intressanta saker att fota. Ett löv som envetet klamrat sig fast och vägrat släppa taget. Även nu trots snötyngd så hänger den kvar för att inte tala om den senaste stormen Malika som skakade om skogen ordentligt.

Ett annat objekt som inte gjorde mycket väsen av sig men som fotoögat förstås fastnade på var dessa små alfrön som fastnat på ett stängsel. Vem skulle se en sådan om inte jag. Har man ”fotoögat” på, som det för övrigt alltid är, så ser man sådana detaljer.

Ha de!





50 mm promenad

28 01 2022

Låter skumt eller hur? Nu menade jag promenad med 50 mm objektiv. Ett fast objektiv som är superbra. Tyvärr använder jag det alldeles för sällan. Man blir så bortskämd med ett zoom objektiv som är från vidvinkel till zoom. Med ett 50 mm objektiv får man ju vara zoomen själv och gå fram eller tillbaka. Detta blev ett skittråkigt inlägg för er som inte är fotointresserade ska jag väl säga direkt.

Det blev en mycket kort promenad för det var riktigt kyligt och solen började gå ner. 50 mm objektivet är bra att fota i lite mörka situationer, men med f/1.8 blir det väldigt kort skärpedjup. Asken bakom 4 hjulingen står c:a 8 cm bakom. Då ser man tydligt skillnad mellan f/1.8 på den övre bilden och f/11 som är på den nedre. Det syns till och med på framhjulet på f/1.8 att det är lite suddigt.

Många tycker detta är ett perfekt objektiv för porträtt då du kan välja ganska lätt hur mycket bakgrundsoskärpa (bokeh effekt) du vill få. Med en APC sensor så blir förhållandet att det motsvarar ett objektiv på c:a 80 mm vilket gör att du själv måste flytta dig bakåt för att kanske få med alla på bilden. Kan vara svårt i ett vanligt möblerat rum. Med fullformat sensor så blir det 50 mm och det brukar fungera bra. Hur fungerar detta objektiv med landskapsbilder? På landskapsbilder vill åtminstone jag få med så mycket som möjligt och då passar mitt 18-400 objektiv perfekt. Men ofta skulle det ändå räcka med detta 50 mm objektiv. Hade jag på bilden nedanför ökat ISO och minskat bländaren, så hade jag fått skärpa närmast kameran och bort.

Fasta brännvidder vilka dom än må vara ger otroligt skarpa foton. 50 mm f/1.8 kallas ofta för nifty fifty lens. 50 mm är också den som kallas för normal brännvidd för att fotot liknar så som vi ser omgivningen. Nu ska jag väl säga att dagens zoom objektiv ger skarpa foton också och normalt ser man ingen skillnad. Det har ju i sin tur att göra med megapixel på sensorn. Skulle man jämföra dom pixel för pixel så ser man först då skillnaden. Fotot på Herman nedanför är taget med zoom objektivet 18-400 mm och brännvidden är 50 mm, f/4,5 ISO 1250. Hur skarp som helst det också. Hade jag ökat bländaren ytterligare hade hela hunden kommit i fokus, men huvudsaken att ögonen är i fokus.

Ska jag däremot fotografera fåglar och andra vilda djur är ju ett zoom objektiv ett måste.

Ha de!





Grevinnans Rå

24 01 2022

Idag blev det en utflykt tillsammans med Jennifer till Grevinnans Rå, som också är ett naturreservat i Norrtälje kommun. Vårat besök riktade in sig på en övernattningsstuga och rastplats.

Ett 53 hektar stort reservatet som omfattar mindre höjder och mindre våtmarker. I reservatet finns stugan. Det fanns en grevinna på Penningby slott vars ägor sträckte sig hit. Gränsen markerades av en s.k råsten vilken syns ännu idag. Råstenen är den vanligaste av äldre gränsmarkeringar på landsbygden och i skogsmark. Den består i allmänhet av en rest toppig sten, något nedgrävd. Stugan ligger längs Roslagsleden.

Roslagsleden

I stugan finns öppen spis och ved. Man kan däremot inte räkna med att ved finns, så för att vara säker så ta med egen. Överbliven ved sparas tacknämligt på plats. Då slipper man bära den tillbaka igen och andra gäster kan utnyttja den. Vägen dit som är ganska lång och just denna årstid lite knepig med snö och is så kan det vara lite strapatsfyllt och många gånger spännande. Gjorde en graciös landning bland mossa och snö tack och lov. Varken jag eller kameran led av det, men tog lärdom av det och kommer hädanefter att ha kameran i en kameraväska när det blir lite längre promenader i skog och mark. Jag får ta det omaket att plocka upp den var 50:e meter och fotografera 🙂
En sträcka över en vårmark var belagd med en spång. För er som är bekanta med dessa och särskilt med snö på vet att där var det lite extra spännande. Minsta lilla lutning så glider fötterna iväg.

Roslagsleden

Sommartid tror jag promenaden är riktigt fin då den kantas av ung lövskog. Små späda björkar och aspar. Nu var barrskogen det som dominerade med sin grönska. Skogen verkar att ha klarat sig bra från stormar då jag endast såg ett vindfälle. I naturreservat får endast dom träd som utgör ett hinder för gångvägen och då rasrisk föreligger åtgärdas och kapas. Ganska kuperad terräng ju närmare målet vi kom. Några lite smalare partier genom skrevor som på bilden nedanför.

Roslagsleden

När vi hade gått kanske 45 minuter skymtade vi stugan. Grevinnans Rå. Lite trött var man eftersom man hela tiden gick på spänn och parerade mellan såphala trädrötter. Som fotograf försöker man ju även att lyfta blicken, men det var inte lätt. Varje meter måste synas och bedömas vart nästa steg ska hamna. Man får helt enkelt sakta in ibland och lyfta blicken, då man skannat av terrängen en bit fram. En sista liten backe uppför ett berg och jag tänkte inte stupa där. Tog en liten omväg från stigen där det var mycket is och berg vilket jag ansåg som en ytterst dålig kombination.

Grevinnans Rå

Äntligen var vi framme. Där var stugan. Halmtak som sig bör. Smältvattnet droppade ner för stråna. Det var 3 grader varmt och som vanligt hade man tagit på sig lite extra kläder utifall att. Rejält varm var man nu i alla fall. Lördagen den 12 Augusti 1967 körde 2 fullastade traktorvagnar från Bergshamra såg via Furnäset upp till Grevinnans Rå. En del träd fick fällas för att karavanen skulle komma fram. Delarna till stugan hade spikats ihop i Bergshamra och så fort karavanen var på plats började arbetet med grunden.

Grevinnans Rå

Det såg lite väderbitet ut på utsidan, men väl inne så blev jag riktigt överraskad. Otroligt fint och välbevarat och jag hoppas verkligen att det kommer att få vara så. Säkert många som vandrat längs Roslagsleden som vilat eller sovit över här.

Grevinnans Rå

En öppen spis finns för att kanske grilla en korv eller två. Grillplats fanns även utanför stugan med några bänkar av kluvna träd. Möjligen fanns det anordning för att hänga en kittel över elden för att värma lite mat om man nu hade vatten med sig. Tittade inte om det men skulle inte förvåna mig. Det finns förstås inget vatten i stugan och toalett är ett traditionellt utedass. Säkert en upplevelse för dom som inte prövat ett sådant förut. Undersökte det inte, men här hemma blev jag nog lite nyfiken på om Kungen och Drottningen fanns på bild där inne. Ingen aning varför, men det fanns ofta på utedass förr i tiden. Kanske därav uttrycket kommer att man sitter på tronen. Vad vet jag 🙂

Som sig bör så fanns det en gästbok och den måste man ju bara skriv in sig i. Gör det på alla ställen där en sådan finns. Passade förstås på att göra lite reklam för mig också genom ett visitkort och en webbadress i boken 🙂

Grevinnans Rå

Det var dags att börja vandringen tillbaka till bilen igen. Vi hade fått vila upp oss lite så nu var det dags att ta sig ann utmaningarna igen.
Ha de!

Grevinnans Rå




Pannkaka vs Spettekaka

17 01 2022

Märklig rubrik. Eller hur? Hur poppade den upp i min skalle? Förklaring kommer.

Jag följer några fotografer på Youtube. Kollar in hur deras kompositioner är, men försöker ändå inte efterapa. Vill få en egen stil på foton och redigering. Att efterapa någon ger ingen personlighet i bilderna. Jag följer en del fotosidor också på FB och kan nästan direkt säga vilken som tagit fotot. I alla fall vissa foton som är rätt extrema i redigering och val av objekt. Tyvärr många gånger samma objekt och till och med samma vinkel. Med detta sagt inte att fotona är dåliga på något sätt utan jättefina. Varje fotograf har sin stil, men vissa foton tilltalar mig mer än andra. Troligen är det för att dom går mer i den riktningen/stilen som jag fotar.

Många tips i PhotoShop kan man också få. PiXimperfect är en kille som har många fina tips för att redigera foton i PhotoShop. Lite snabb kanske, men det går ju att pausa. Trots att jag för många år sedan var lärare i PhotoShop kursen (bland annat) på KomVux i Sollentuna, så har ju en hel del uppdateringar gjorts så programmet har blivit ännu mer kraftfullare och viss AI teknik har ju applicerats. På den tiden var PhotoShop mycket dyrt så vanliga användare hade det knappast. I alla fall inte i legal version. Nu prenumererar man månadsvis (120 kr) och får tillgång till fler program (PhotoShop, Lightroom Classic, Premiere Rush, Bridge) och även använda switen på telefon och padda och alla uppdateringar som kommer. Nu står det väl som på dom flesta uppdateringar av program att stabiliteten ökat, men ibland blir det riktigt fina uppdateringar.

Jag skrev ju inledningsvis att jag följer några fotografer på Youtube. Det var nu i morse då jag såg en video från ett mycket bergigt landskap i Kanada (Alberta). Det var då jag kom att likna vårt landskap, i alla fall i mina breddgrader, som en pannkaka jämfört med deras spettekaka. Så fina strukturerade pelare av berg som reser sig upp i skyn och fångar solens upp-och nedgång på riktigt häftigt sätt. Fast man tar sig till den bästa delen av Sverige (Norrland) kan man inte uppleva denna typ av landskap. Inte ens i närheten av det bergiga landskap med massor av kontraster.

Nu ska jag ta en promenad. Möjligen följer kameran med 🙂

Ha de!








%d bloggare gillar detta: