Dagarna rullar på

18 02 2021

 

Hoj Hoj,

Ja det har inte varit mycket hoj på sistone. Inte mycket väder för det heller. Däremot fotoväder har det varit gott om.

Livet 2.0 har nu pågått i 1 år och 4 månader. Fasen vad tiden har gått fort. Inte en endaste dag sedan jag påbörjade Livet 2.0 som jag inte har haft något att göra. Det har varit utstakat hela tiden. En det ena och en det andra. Färdtjänst, barnpassning varvad med lite egen fotografering. Det är vad det har handlat om. Äntligen fått ett eget rum för mina fotoprylar och laptopen kopplad till extern stor skärm och extern tangentbord. Sån otrolig skillnad att redigera foton med en externa skärm. Suttit med laptop skärmen hela tiden, så man har ju vant sig med den. Nu känns allt så ofantligt mycket större. Som att sitta på första raden på en biograf. Får liksom vrida på huvudet från ena sidan till den andra.

Nu går jag in på sista veckan med fotoutställningen nere på Café Chocolate. 25 Februari är sista dagen. Några foton sålda, så det är kul. Nästa bokad till den 3 Juli. En mindre med bara 3 foton, men tillsamman med ett tiotal andra. Det ska bli kul att se våra alster tillsammans. Många olika stilar kommer det säkert att vara.

Ha de!





Vilken dag…

1 02 2021

Hoj Hoj,

Vilken dag det var idag. -5 grader och snön glittrade i solens sken. Tror jag glittrade lite också 🙂

Igår kväll fick jag för mig att testa lite stilleben. Förberedde genom att köpa en bukett tulpaner. Så fina blommor. Pryder nu köksbordet då jag egentligen bara behövde en för testet. Det blev ganska lyckat om jag får säga det själv. Bubblorna kom så fint på tulpanen och lagom med ljus från köksfönstret ut på altanen så vänstersidan nästan helt kom i mörker.
Jag kom på en grej till jag vill testa så det kommer att gå åt en tulpan till. Bara hitta ett lämpligt ställe att utföra testet på. Lite kul bara med förberedelserna inför att foto. Hur har jag tänkt att det ska bli?  Blir det som jag tänkt mig? Det vet man inte förrän man tar första fotot. Sen får man modifiera utifrån det. Placering, ISO, slutartid och bländare.

Som jag skrev i inledningen. Vilken dag. Strålande sol och -5 grader. Tog en tur ut till Jägarsjön. Så fantastiskt att bara ha möjligheten och att vara frisk och kunna gå ut. Brukar tänka på att om jag råkade ut för en MC olycka och inte skulle kunna gå ut av mig själv, så vet jag inte om jag vill uppleva det. Jag vet inte men då tror jag att jag vill sluta jordelivet.

Idag var jag i alla fall ut tll Jägarsjön och tog några foton. Stativet var med så, det blev ett par med fokusstacking igen. Fokus sätts på flera ställen i fotona och sammanfogas sedan i PhotoShop. Bara dom delar av varje delfoto där perfekt skärpa finns kommer med på respektive foto. Sedan sammanfogas dessa till ett foto med fokus från närmast kameran till det längst bort i bild. Dom flesta foton jag tagit nu på senare tid är just sådana.

En klarblå himmel gav ett riktigt intensivt sken i snön. Det glittrade långt bort på den frusna sjön. -5 grader och aningen till blåst gjorde att till slut blev man lite nerkyld. Framförallt om händerna som man inte kunde ha tjocka vantar på. Styrning av kameran fungerar inget vidare med tjocka vantar. Körde visserligen med remote slutare, men fokusen måste jag ju ställa in på skärmen. Hurs om helst så blev det en härlig dag och en del foto jag blev riktigt nöjd med.

Utställningen gick fint i lördags då jag var där. Många trevliga samtal och frågor om vart och hur jag fotograferat.

Utställning pågår till 25 februari nere på Café Chocolate. Titta gärna in och ta en kopp fika medans ni tittar.

Ha de!

 





Vernissage

30 01 2021

Hoj Hoj,

Ja då har jag en ny utställning av foton igen. Denna gång på Café Chocolate i Rimbo. 29 nya foton från slutet av förra året och i år. Jag hade vernissage idag och det var mycket trevligt. Träffade många som sett mina foton tidigare, då jag delat hej friskt av dom på FB. Det gäller att synas.

Förberedelserna inför en utställning tar enorm tid. Att skriva ut, märka upp och rama in. Efter det ska dom grupperas lite, så att dom hänger ihop lite färgmässigt och innehållsmässigt. Sen ska dom hängas upp också. Själva upphängningen tog närmare 4 timmar. Ja det är ingen lätt sak som man svänger ihop på en fika rast direkt. Det var ändå värt det. Riktigt kul. En del foton blev faktiskt sålda direkt. Superkul.

Det gäller ju att få visa upp sig och dom foton man tagit. Detta gav blodad tand och det skulle vara kul att få visa dom i Norrtälje också. Dom här hänger uppe till 25 februari, men man kan ju börja spåna lite. Jag kan säga att detta är inget man kunnat göra när gruvan kallade. Livet 2.0 behövdes för detta. Att få tid att göra det. Dels fotografera, redigera innan utskriften. Så nöjd med skrivaren (Epson 7750 ET). Dyr i inköp, men en bra investering i längden. Bara använt dom färgflaskor som var med från början och har en ny laddning till som följde med kvar. Jag har nog skrivit ut ett hundratal foton mest A4 men en hel del i A3. Utskrifter upp till A3.

Nu är det bara att luta sig tillbaka och njuta av frukterna 🙂
Nja inte riktigt kanske. Nikon vill ju komma ut igen så det är bara att köra på med nya foton. Några nya fotoprojekt har jag i huvudet, men det behöver bli sommar och jag ska hitta en bra plats.

Ha de!

 

 





Närmare målet

21 01 2021

Hoj Hoj,

Det närmar sig för var dag som går. Nu skall jag börja gruppera mina foton och tänka ut placering av dom. Så kul att ha något att göra när man börjat Livet 2.0 och hoj säsongen inte börjat på länge ännu. Fick reducera lite foton från det jag tänkt mig. Det var ingen lätt historia att välja mellan dom som man tror träffar åskådarna bäst. Vi får se hur jag lyckats med det.

I år skulle jag gärna vilja komma uppåt med hojen igen. Vi var ju upp med bil en bit förra året, men det kändes lite konstigt att styra norrut utan hoj. Fast visst ska jag erkänna att det var riktigt bekvämt med bil. Speciellt då vi kom in i ett sju jäkla regnväder då vi kom en bit norr om Noppikoski. Det vräkte ner så bilarna körde runt 30 – 40 km/h. Då var det riktigt skönt i bilen. Nu var ju inte temperaturen heller lämplig för hoj. Runt +4 grader och ibland +2. Det var även smidigt att bara låsa bilen så var allt inlåst. Lite meckigare med hoj och all packning som man inte gärna lämnar obevakad. Det vi har gjort då är att leta upp en turistbyrå och frågat om det var ok att ställa in det som inte gick att låsa och det har aldrig varit några problem.

Hoppas att 2021 blir bättre och att smittan avtar ordentligt. Frugan har fått sin spruta på grund av hennes arbete. Få se när jag får möjlighet att ta min. Jag skulle ju även vilja komma igång med studio fotograferingen, som har legat på träda.  Så mycket tillställningar som blev inställda som vi brukat åka på. Marknader och medeltidsmässor. Det blev en konstig höst då även Rimbo Marknad blev inställd förstås. Det var något som fattades, även om det mest är krims – krams. Lite av Rimbo´s Nationaldag. Det är ju en slags atmosfär ändå. Vi får se hur detta år blir om det kommer igång några aktiviteter, men inte för att vara pessimistisk så tror jag att det dröjer även detta år.

Fabbe ska tacka för sällskapet nu i vår också. En ny kandidat har redan sets ut. Det blir en Skoda Kamiq. Såg trevlig ut och något större än Fabbe. Måste in och kolla läget med överlämning och beställning av nya. Lite körigt blir det.

Ha de!





Då kör vi igen.

1 01 2021

Hoj Hoj,

Ja då har vi ramlat ur 2020 och snubblat in i 2021. Hoppas vi får ett mycket bra år, kanske lite som kompensation för det som var. Det är vi värda. Blir nog bra bara vi håller oss i skinnet och att även regeringen gör det.  Vad var det dom själva inte förstod?

Nya året började med en spännande utflykt till Fjällbostrand. Det finns ju bra vägar, mindre bra vägar och riktigt dåliga vägar. Idag på väg ut så ”hamnade” vi på en riktigt dålig väg. GPS trubbel och matade in Fjällbostrand i ”Here we go” appen på iPhånen. Nu vaöde den närmaste vägen och det innebar verkligen närmaste vägen. Förresten ”vägen” var väl att ta i. En grusväg som redan från början var liten och blev bara mindre. Stora vattensamlingar och lera så det blev en spännande tur med Fabbe. Lugnt och försiktigt så tog han sig fram. Några hundra meter på denna ”väg” och sedan var jag ute på den asfalterade vägen som jag tänkt från början. Nu hade jag följe av en VW modell större och fyrhjulsdrift. så om Fabbe fastnade så fanns det hjälp att tillgå.

Några hundra meter på den asfalterade vägen så var vi framme vid Fjällbostrand. Ett mycket fints ställe som jag kommer att återkomma till och vandra lite längs klipporna. Verkligen fina stenar och bergskammar i skiftande färger. Bilden till höger är resultatet av 27 foton. Använt mig av focustacking och olika bländare för att få olika exponeringar. Dessa har jag sedan sammanställt till ett HDR ( High Dynamic Range )foto. Med denna teknik får man mer dynamik i bilden. En bättre balans mellan ljusa, mellan och mörka toner av ett foto. En kul teknik att använda. I alla partier i bilden kan man se detaljer. Klicka på bilden och förstora den i webläsaren.

Fokusstacking är att jag på dom 9 fotona som ingår i varje grupp ändrar fokus över hela bilden för varje foto. Det gör när jag sedan plockar ihop dom i PhotoShop så väljer PhotoShop dom områden med fokus på och maskerar dom andra. På så sätt får man sedan fokus på hela bilden ända från närmast kameran och till längst bak när alla bilderna slås samman.

Ett givet besök kommer att bli en blåsig dag, kanske inte nu under vintern men under sommaren för att fånga vågorna som slår mot klipporna. Den här stenen i bilden till höger kommer att bli intressant då liksom dom vågor som sköljer in över stenarna.

Ha de!





Rönnskärs udde

11 12 2020

Hoj Hoj,

Så hittade jag ett nytt guldkorn att plocka och bevara.

Det började med att Jennifer skulle leta lite drivved för att skapa en makramé. Jag kollade upp lite tänkbara ställen där möjligen en chans gick att hitta lite drivved. Ett bra ställe tyckte jag var Rönnskärs udde, Väddö. Ett naturreservat som jag aldrig varit till. Sagt och gjort. Vi packade lite fika och pannkakor. Matade in destinationen i GPS´n och sedan gav vi oss iväg.

52,6 km till målet och 53 minuters restid. Ett rätt lagom avstånd att ta en utflykt till. Nikon och stativet följde givetvis med. Hittade vi ingen drivved så skulle jag säkerligen hitta något att fotografera. Älskar kusten och vågornas skvalp mot stenar och strand. Förutsättningarna för det verkade goda, då det blåste 2,5 m/s inne på land och det skulle nog vara mer vid kusten. Efter en slingrande väg som aldrig tycktes ta slut den sista biten kom vi till slut fram till ”vägs ände”. Redan där gillade jag vad jag såg. Vågor som slog mot klippor och stenar. Det här skulle bli kul.

På med kameran på stativet och iväg den sista korta biten ut till udden. Som jag misstänkte så blåste det mer här än hemma. Östersjön låg helt öppen med Åland 5 mil rakt österut. Ut på klipporna som var mycket märkliga mot vad jag sett förr. Ni kan tänka er när isen släpper vid havet och isflaken trycks upp mot land av vågorna. Så såg det ut med klipporna. Vassa, spetsiga klippblock om vartannat. Inte helt lätt att balansera fram med kamera och stativ, men vilka intressanta motiv det fanns. Problemet var att kunna ställa stativet, men jag lyckades med lite anpassning av benen. Vinden gjorde det hela lite extra spännande då den stundtals tog i lite extra. Redan nu insåg jag att denna plats behöver mer utforskning än vad jag kunde göra denna gång.

Efter att ha balanserat runt på klipporna en stund och tagit några foton, så var det dags att ta en kopp äkta kaffe och en pannkaka till. Vi gick undan ifrån den direkta kusten och in bland lite skymmande träd för att att komma undan från den värsta vinden. Med stativet en bit ifrån och en kopp kaffe och en pannkaka i handen så dök en magnifik Havsörn upp precis rakt ovanför oss. Vilken gigantisk fågel. Ner med kopp och pannkaka och försökte med stativet hängande under, rikta kameran rakt upp. Kameran rasslade på med 8 bilder/sekund för att jag skulle lyckas hyfsat på något under dessa mindre bra förutsättningarna. Svårt nog att rikta bara kameran rakt upp, än värre med ett stativ fäst vid kameran som nu pekade rakt ut. Tacksam för att jag har ett kolfiberstativ som inte väger så mycket. Jag ville ju ta tillvara på varje tillfälle att fånga denna minst sagt magnifika fågel utan att försumma tiden på att ta loss kameran. Ingen större operation med snabbfästet, men i stridens hetta tänkte jag inte på det. Fokus låg på att få ett bra foto. Med tanke på förutsättningarna så blev det hyfsat. Nu vet jag i alla fall vart man kan få chansen att kanske ännu en gång få så den där.

Magen hade fått sitt och nu skulle jag fylla på minneskortet i kameran. Vi gick ut igen till havet. Jennifer och Hugo tog sig ut på en av dom klippor som sträckte sig ut mot havet. På denna del av udden var klipporna lite mer gästvänliga att ta sig fram på. Inte fullt så vassa och spretiga som på andra sidan. Jennifer blev varse att klippor kan vara hala, då hon lyckades halka ner med en fot och lite till. Inget vinterbad för Hugo denna gång, då det brukar vara han som står för det. Det började kännas i fingrarna nu då man fotograferat ett tag. Trots att jag hade fingervantar. Inte världens bästa vantar, men jag måste ju kunna sköta kameran också. Ett par torgvantar av bra kvalité, där jag kan vika ut fingrarna och sedan ha in dom igen i vanten för att värma mig får köpas.

Vi fortsatte att gå runt udden och jag hittade hur många ställen som helst att fotografera. Fick tillfälle att testa lite olika tekniker med fokus och bländare som jag sedan använde i PhotoShop för att få en färdigt bild. En mycket enkel teknik är att som på bilden till höger ställe kameran så långt ner det går med stativet. Resultatet blir att det som ligger nära kameran, bara 30 cm ifrån och framåt ser verkligen stort ut. Med flera foton tagna med olika fokuspunkter, så får man sedan en klar bild hela vägen bort när man sammanfogar dessa i PhotoShop. Stenarna till höger var inte så stora som dom ser ut att vara på fotot.
** Såg nu att PhotoShop inte gjort riktigt som jag ville med foto till höger**

Ha de!





Det hänger på minuter

26 11 2020

Hoj Hoj,

Det hänger på minuter och ibland inte ens det.

Jag satt idag vid köksbordet och fikade. Solen hade precis skingrat molnen. Slog en blick ner mot sjön och där dansade älvorna för fullt. Det vill man ju för allt smör i Småland inte missa. Slängde i mig kaffet och tog på mig jacka och skor. Ner till sjön med kameran i högsta hugg. Såg första fotot redan innan jag kommit ner till sjön. Dimman som bara låg över sjön. För övrigt helt klart. Stenarna och träden framträdde så tydligt mot dimman över sjön. Utan dimma är det inget som lockar med att ta ett foto just där. Men dimman den gör sitt.

Jag gick längs med sjön bort mot båtbryggorna. Vände mig om lite då och då för att kanske se något som det gick att göra något med. Inget såg intressant ut. Gick på och mötte några grannar som jag morsade på. Borta vid båtbryggorna kikade jag mig omkring lite och såg väl några vyer som jag tog. Sen såg jag denna. Bryggan, den ensamma stolen, dimman och träden i bakkanten som speglar sig lite i sjön. Redan direkt såg jag den i svart/vitt. Underligt, men så skulle den vara helt enkelt. Det gråa som omsluter hela fotot på något sätt. Solen som ger ett starkt sken i pulpeten på motorbåten längst bort till vänster. Små, nästan omärkbara saker som man ser med fotoögat påkopplat.

Jag stod en stund och såg älvorna börja ge med sig och sakta lätta från sjön. Då vänder jag blicken igen mot Arkadien. Där ser jag nästa foto. En björk som är en av dom mest fotade björkar vid den badplatsen. Det som lyfter denna är dels dimman, men dom 3 personerna som går där borta gör hela fotot. Just ett sådant foto som försvinner efter någon minut då personerna försvunnit in i dimman. Gatufoto som man ändå får kalla detta, även om ingen gata är i närheten,  är så beroende på att vara just på rätt plats vid rätt tid. Utan dessa personer hade det bara varit ännu ett foto på en av dom mest fotade träden längs Långsjön.

Under eftermiddagen blev det en tur upp till kyrkan för ett beställningsjobb. Kul.

Ha de!





Ny era

20 11 2020

Hoj Hoj,

Glöden har falnat. Nu ett minne blott. Lite ovant än så länge, då man sömndrucken sätter på kaffet och slipper gå ner och starta en lägereld. Värmen och varmvattnet bra finns där liksom. Kontrollera och styra värmen från telefonen är ju inte nödvändigt men en kul funktion. Mer intressant är att se förbrukningen som ger 4 kWh in och 16 kWh ut. Skulle vara kul att se elförbrukningen hos leverantören. Nu är det så att Göta Energi inte har den faciliteten. Jag har skrivit till dom och frågat om det är något på gång med det. Annars finns det ju bolag som har det. Kollade in lite andra el-bolag och är det några avgifter man inte blir klok på så är det el-bolagens. Hur mycket ör det som ingår i dom visade siffrorna? Det är frågan det. Kollade in Norrtelje Energi nyss och där står det:

  • Fast avgift med 16 kr/månad (exklusive moms), (20 kr/månad inklusive moms)
  • Moms, som för närvarande är 25%
  • Nätägarens avgifter (gäller oavsett vem du tecknar elavtal med)

Nätägarens avgifter är en väl dold post som ni ser. Hur svårt kan det vara att visa det också. Varför inte skriva ut deras avgifter.

Idag kom jag ut på en promenad. Solen visade sig efter 14 dagars frånvaro. Kanske varit i karantän. Ingen expert på det där. Det bet i kinderna när jag kom ut. +1 grad och lite blåsigt. Det kändes eller så har man blivit bortskämd nu :-). Kan vara så med jämn värme på +20 grader. I källaren också. Det blev en runda nere vid sjön. Trevlig promenad och många fina fototillfällen. Fotat mycket där, men det är som vanligt skillnad i ljus beroende på tid. Så fint med kameran där man kan sänka ISO till 50 och under det med liten bländare. Då kan man få dessa fina solstrålar utan manipulering i PhotoShop.

Förtjust i svart/vita foton. Vissa saker passar nästan bättre för svart/vitt. Skog, träd, hus i en stad till exempel. Går att få fram så fina kontraster.

Ha de!





Äntligen…

13 11 2020

Hoj Hoj,

Så kom jag äntligen ut på en fotorunda. Så avkopplande. Som att köra en runda med hojen. Man kopplar bort allt annat. Med hoj tittar man efter potentiella faror, och vyer förstås, och med kameran kompositioner.

Båda är nog lika svåra att riktigt förstå om man inte gör något av dom. Gemensamt för dom båda är att det räcker inte med att bara titta. Man måste se också. Se det otroligt fina, vackra som faktiskt omger oss. Man blir lätt hemmablind, men genom ett foto så kan man ibland se det man normalt inte sett. Rätt kul faktiskt. Ungefär som när man kör en runda med hojen och åker åt samma håll för att sedan åka åt det andra hållet. Då upptäcker man helt andra saker.

Gick 3 km idag runt en anlagd liten sjö. Fin promenad väg runt och några ställen där man kan se lite sjöfågel. Hoppas varje gång på att se en älg eller ett rådjur eller allra helst en lo. Det ska finnas i trakten, men dom är ju så skygga att den har hört eller känt lukten av mig på långt håll.

Anmälde att det fanns Jätteloka längs vägen på ett ställe. Flera plantor på båda sidor om vägen. Dom var efter någon vecka efter att jag anmält det besprutade så dom hade dött. Blir lika förvånad varje gång jag anmält något, så har det faktiskt åtgärdats. Till och med en häck som skymde sikten har kapats. Alla potthål i vägarna i Rimbo. Troligen beror det att jag skickar med foton hur det ser ut och vart det är.

Hittade längs vägen runt några rätt stor höjder. Skulle ta mig till en som var nära sjön för att fotografera, men när jag var nästan framme fick jag avbryta för det var ett ganska brett dike med vatten. Lufsade ut därifrån igen och hittade en annan kulle som jag kunde ta mig upp på. Därifrån tog jag ett panoramafoto. Såg också att därifrån kunde jag möjligen ta mig till den kullen som var närmare sjön. Det får bli en annan gång. En dag med lite trevligare väder än idag.

Rätt imponerande hur PhotoShop kan bygga upp en panoramabild från ett antal foton. Detta foto är från 3 foton tagna med 16 mm brännvidd. Man ser inte så mycket av sjön härifrån, men får en bra koll över området. Kullen ni ser snett till höger är den jag försökte komma till men ni ser också vattnet som gjorde att jag fick vända. Härifrån skulle jag nog kunna ta mig det. En sån tur att jag bara måste dit igen.

Ha de!





Ibland är det bara så

8 11 2020

Allt är emot en och man ser ingen bra lösning på situationen. Risken var stor att ge upp något som man så innerst inne älskar att göra. Ledsen, arg, förbannad och ännu mer förbannad. Hoppas på att det här med karma fungerar, för inget annat har fungerat.

Nu har man fått näsan up över ytan igen och börjar se en ljusning. Offert påskriven och ny värmelösning kommer att installeras. Utegymmet kommer således att läggas ner. Jag kommer nog att ha några vedträn kvar som man kan flytta runt lite bara för att liksom. Ska väl samtidigt bli skönt, men jag tror inte jag kommer att direkt spara några pengar i driftkostnad mot vad jag haft förut, men jag slipper hanteringen av veden och värmen kommer ju att bli jämnare. Det har hänt att kalla vintrar har det varit +12 grader inne på morgonen. Man vänjer sig faktiskt. Bara tagit runt 1 timma så har det stigit till 19 grader.

Nu har jag kommit igång igen med fotografering. Låg lite på sparlåga det också. Nu har det blivit några ”fotosafarin” med en fotokompis i Rimbo. Alltid kul att bolla lite idéer och inställningar med någon likasinnad. Med tanke på bilden till höger, så undrar jag om det inte varit ovanligt många sådana kvällar nu i sommar och höst. Tacksamma att fotografera. Spanar efter en kväll då det ska bli norrsken. Har några appar som ska kunna förutsäga när det finns chans att på våra breddgrader att kunna se det magnifika skådespelet på himlen. Intensiteten kommer med 11 års cykler och nu är vi nere på den inte så intensiva delen, men men jag ser att övre delen av Sverige har lyckligtvis fått en hel del. Arvidsjaur ligger nog på topp vad gäller vackra norrsken. Ibland kan dom vara så intensiva att man hör hur det sprakar. Jag minns en gång då jag var lite så var det ett sådant. Jag stod ute i Ekeby och såg himlen lystes upp med ett klart grönt sken som skimrade över hela norra himlen. Då hörde jag det sprakande ljudet. Så kraftigt har jag inte sett det sedan dess. Bara lite grann längst ner mot horisonten någon enstaka gång.

Något annat som det varit mycket av denna höst är dimma. Lyckats få några fina foton med dimma på som jag skickat in till lika fotosidor på nätet och dom har blivit nominerade som inspirations foton. Kul. Den till höger är en av dom till exempel. Tagen nere vid badplatsen Arkadien. Sjön döljer sig i dimman som skymmer himlen. En annan är den då en cyklist cyklar in i dimman nere med Ragges Gummiverkstad ungefär. Kul när man är på rätt plats vid rätt tid. Mycket av dom bästa korten är just sådana ögonblicksbilder. Strax efter jag tog kortet försvann cyklisten in i dimman. Fotot till höger såg ut sådär ungefär 15 minuter till sen kom solen upp och drev dimman på flykten.

Andra foton är förstås dom med flytande vatten som man tar med lång exponering och för vattnet att se där mysigt mjukt ut. Som denna vid Norrtälje ån för någon dag sedan. Sen gäller det ju att hitta en intressant komposition av ån. Som denna med busken som sträcker sig ut över ån och nästa i nedre vänstra hörn. 

Ha de!








%d bloggare gillar detta: