Vad hinner man egentligen på det? 1 minut och 37 sekunder. Mycket kort tid. Man hinner inte ens gå ut till brevlådan och vittja dagens skörd av räkningar. Dom är inte många som hamnar där, bara det att dom letat sig en annan väg till mig. Fram kommer dom, det är då ett som är säkert.
1 minut och 37 sekunder. Det är mycket som man velat göra men inte har gjort ännu. För att få det verka lite längre kan man vänta på att tvättmaskinslyckan ska gå att öppna. Då känns tiden som en evighet. Denna hellsikesmaskin som får strumpor att transformeras till plastlock som inte passar på någon av dom plastlådor man har.
1 minut och 37 sekunder. Fast man kan komma långt om man färdas med ljusets hastighet. Ungefär 29 miljoner km. 37 gånger fram och tillbaka till månen.
Jag frågade Google Assistenten hur långt det var kvar Det är 1 minut och 37 sekunder kvar, sa hon. Det lät så definitivt på något sätt när hon sa det 😦
Jag såg en fantastisk film med otroligt vackra vyer från Stekenjokk och med en fin låt . Fick sådant sug att åka uppåt till dom rätta breddgraderna. Åker ner till Italien och tar sats i slutet av september för att komma uppåt i Sverige.
Något konstigt drar i mig, som gör att jag måste bara åka uppåt. Så känner vi båda två. Tänkte fota lite höstbilder vid Flatruet och områdena runt i kring. Vi var ju till Stekenjokk i början av Juni när vägen åter öppnades efter vintern. Inte alls lika mycket snö som 2020 då vi hade 2,5 meter snö längs vägen på högsta punkten. En märklig känsla. Har ni möjlighet så åk upp. Vägen öppnar varje år den 6 Juni, men kom dit några dagar efter. Hur mycket folk som helst annars och långa köer. Vi brukar vara där den 8 Juni och då är det inte så många. Inga köer alls.
Sveriges högst belägna landsväg går mellan Mittådalen och Ljungdalen, 975 meter över havet. Du kan köra rakt upp på kalfjället och stanna där det passar. Vidsträckt landskap. Helt utan träd då trädgränsen passerats. Mycket ren brukar det finnas där. Vi brukar stanna till vid högsta punkten som är utmärkt med en stor sten som Ljungdalens Byamän reste. Vägen invigdes den 7 Juli 1938. Den sista biten upp är spikrak. Bara uppför och uppför. Sen är man där. Vi åkte upp från Funäsdalen och ner vid Ljungdalen. Förbi Storsjön och ut mot Åsarna.
Det blir Micke som får ta oss dit. Fotoutrustningen kommer att vara med och då fungerar det inte med hoj. Hemma från Italien den 27 och dagen efter åker vi upp mot Flatruet. Kommer nog bli lite kämpigt, men det ska gå.
Idag har det bara regnat. Gör det fortfarande klockan 20:30. Har inte kollat hur det ser ut imorgon. Ställer in mig på att det blir lika imorgon. Då blir man inte så besviken.
Vad händer annars då i Livet 2.0 undrar ni kanske. Ja det har inte blivit så många hojturer. Knappt några alls faktiskt. Jag vet inte. Känner inte det där suget längre. Jag tror jag helt enkelt blivit för bekväm. Så lätt att bara sätta sig i Micke och få med mig kameran och ibland fotoryggsäcken och ha det lätt tillhands. Fotograferingen har helt enkelt prioriterats. Just nu i alla fall. Vi får se framöver, men jag tror jag fastnat helt för fotografering. Det blir säkert någon kortare tur framöver. Funderade ett tag på att åka norröver, men Estland resan blev lite längre än vad jag tänkt från början. Något blev konstigt då jag beställde biljetterna, men vi behövde dom extra dagarna helt klart.
Hoppas bara att man kan börja använda studion för porträtt fotografering snart. Lite investering till behövs i form av en fotobakgrund med stativ. Ingen större kostnad, men ändå. Skulle ju vara kul att komma igång ordentligt med den. Fotat några utomhusporträtt, fast mest för att sprida namnet. Inte lätt att komma igång. Många tycker att det är dyrt, men tänker inte på investeringarna man gjort och den tid redigeringen tar och tiden för fotograferingen och sedan kunskapen att få till fina foton. Knegar på med att sprida namnet.
Inskolning av Hugo i skolan och visat resursen på skolan hur Hugos diabetes sköts. Det har gått bra. Killen som har Hugo har varit med en annan förut på skolan, men som inte hade pump utan pennor. Pumpen är nytt för honom. Fler på skolan ska läras upp så det finns backuper. Jag har ju så närs till skolan också, så det är ju en trygghet för skolan om det skulle strula och det har det redan gjort. En pump som slutade fungera så jag fick dit och sätta en ny.
En tanke jag har är att jag skulle vilja norrut och fota hösten vackra färger bland fjällen. Flatruet verkar vara lagom avstånd för ett par dagar. Nu ska dom bara klämmas in på nåt sätt då Livet 2.0 blivit mer inrutat än vad jag trott. Det skulle vara så kul att få uppleva höstens färger i fjällen och plocka med dom hem. Jag ska testa att göra canvas tavlor av några fina höstfoton. A4 format då jag hitintills bara kommer åt A4 canvas fotopapper. Vet inte ens om det finns att få tag på i A3 format. Inte sonderat terrängen så noga ännu, då jag vill se resultatet av A4 printen först då jag monterat dom i en kilram.
Ja nu exploderar det av färgprakt. Blommor, träd ja nästan allt som kan blomma gör det. Snart kommer syrenen också. Fast inte utan att man fundera vart alla surrande arbetare är? Tittat i många träd som stått i full blom, men inte ett endaste bi eller någon humla. Oroväckande tycker jag. Skörden lär bli dålig i år av körsbär. Äppelblommen har inte kommit gång ännu men snart kommer den också.
Vaknade långt före tuppen idag. Gick upp och kokade kaffe och såg en härlig dimma. Tog en kopp kaffe och klädde sedan på mig och tog kameran och gick ut. Kändes ändå lockande att krypa ner i sängen igen. När jag väl kom ut så ångrade jag mig inte en sekund. Vilken underbar morgon. Alldeles tyst. Bara fågelkvitter att lyssna till. Några duvors skrockande och en koltrasts vackra melodi. 12 grader varmt och dimma. Inte så kompakt som den kan vara, men nog dimmigt för att få lite fina foton.
”BP rakan”
Hade ett ställe jag ville gå till. Inte så långt hemifrån. Ville hinna dit innan älvorna dansade bort. En vacker plantering av tulpaner och påskliljor längs med utfarten mot Uppsala. Känd som ”BP rakan” efter gammalt. Insåg att det var alldeles lagom dimmigt då jag kom dit. Dimman låg bortom planteringen, så blommorna framträdde klart och tydligt.
Jag tog en sedvanlig sväng ner mot sjön och gick spåret mot Arkadien som löper längs med sjön. Letar efter lite nya vinklar som jag inte tagit förut, men det börjar bli svårt. Jag har ju typ fotat allt tycker jag. Ibland blir ljuset lite annorlunda och då hittar man något man inte sett förut.
Dagen fortsatte med lite ”färdtjänst” som jag kallar det. Efter det så blev det mecka hoj med lyckat resultat. Inte min, utan en Suzuki Intruder 1400. Nu kan dom glida ut i sommar igen. Jag packade BMW´n med verktyg och åkte över. Såg att jag hade lite för lite luft så jag tog fram min smidiga kompressor när jag meckat färdigt och fyllde upp. Svängde på väg till Vallentuna in vid Brottby macken för att se om det fanns luft där, men skåpet var gapande tomt. Ingen fara då jag hade min egen.
Hemkommen igen blev det nästa projekt. Laga ett punkterat cykeldäck. När jag plockat ut slangen såg jag något jag aldrig sett på en cykelslang förut. Det såg ut som däcket på något sätt sytts ihop. Visade sig vara Made in Taiwan. Det var ”sömmen” som hade gått upp. Insåg att det var ingen större idé att lappa utan bara att byta slang. Som av en händelse hade jag en passande slang i garaget. Till råga på allt hel. Snabbt fixat alltså.
Ja det blev en hel del vettigt gjort idag. Så kan en dag i Livet 2.0 se ut.
Ja livet 2.0 går vidare i en rasande fart. Ni kan inte ana. Fullt upp hela tiden och dagarna bara försvinner, men som tur är kommer det nya hela tiden.
Mycket har hänt sedan sist. Jag ser också att bloggen har ändrat utseende och gillar inte riktigt utseendet att skriva i och framför allt att lägga in bilder. Jag kunde få dom lite snyggt till höger om texten, men det verkar vara kört nu. Får grotta mer i det.
Varit på en turné och förenat nytta med nöje. Både norrut och söderut. En hel del fotografering har det blivit. Skulle vara en höjdare att kunna åka runt och fotografera och dokumentera. Fabbe gjorde sina sista mil för min del på turen norrut. Under resan fick jag meddelande om att den nya var klar för leverans. En Skoda Kamiq blev det nu. Gillar den skarpt. Insåg då jag skulle hämta den att jag inte ens provkörde den innan jag valde den och vilken utrustning jag ville ha. Provsatt den endast hos Norrbil.
Med Kamiq (Micke) blev det söderturen. Hälsade på bästa hojkompisarna i Dalhem. Paul och jag tog en fotorunda till Edsbruk. Tur jag hade ny film för det gick åt några foton. Gillar att ta foto i HDR (High Dynamic Range) så att jag får kontrastrika foton. Gillar sådana ställen med mycket historia. Mycket att fotografera är det också. Ibland kombinerar jah HDR med focusstacking. Fokuserar alltså på flera ställen i samma vy vilket resulterar i ett antal foton som görs om till ett. På en tur hade jag 27 foton som blev till 1.
Edsbruk
När vi lämnat Paul och Kerstin så åkte vi ner till Moheda och checkade in på Kronobergshed. 6 år sedan vi var där sist. Rustat sedan vi var där. Receptionen var flyttad och köket var nytt. Vandrarhemspriserna börjar snudda på hotellpriserna. Är man ute i tid med hotellrum kan man få det till samma pris som ett vandrarhems rum med frukost. Åkte häst och vagn som jag inte gjort på år och dar. Mona drog oss lugnt runt på en liten tur.
Det blev en tidig morgon. Åkte in till Norrbil för slutbesiktning av Fabbe innan jag lämnar tillbaka den. 3 år har rasat iväg. Den nya Skodan är beställd sedan 1 månad tillbaka och beräknas komma i mitten av Mars. Måste säga att leasa bil har varit mycket smidigt. Spritt ny bil för 33 372 kr/år. Det klarar man inte om man skulle köpa och den värdeminskning som det blir. 25 kr/mån för dubbade vinterdäck som blir 900 kr på 3 år. Köp 4 vinterdäck på aluminium fälg för det om du klarar.
Funderade på att gå ut och ta några foton. Snön är borta och en tråkig jämngrå himmel utan några nyanser. Nja jag vet inte. Svårt att hitta ”det där” fotot. Fast är man bara på rätt plats vid rätt tid så kanske man kan hitta något extra. Kanske ut till kusten på fredag då det ska bli sol och +7 grader. Spana efter havsörnen som jag såg sist vid Rönnskärs udde. Kanske vara lite mer observant och vara beredd på att ta loss kameran från stativet denna gång :). Det var lite svårt att fota rakt upp med stativet hängandes rakt ut. Det var mycket svårt att hålla still för att få ett bra foto av havsörnen trots att jag har ett lätt kolfiberstativ. Ser jag ingen havsörn, så finns det mycket annat att fotografera. Går inte lottlös ändå så att säga. Väldigt speciell klippformationer till exempel. Ser ut som på våren då isen pressats upp på land. Undrar hur det har kommit sig.
På Torsdag (25/2) är det sissta dagen som mina foton på utställningen sitter uppe. Jag tar ner dom på eftermiddagen så passa på och titta och kanske köpa.
Ja det har inte varit mycket hoj på sistone. Inte mycket väder för det heller. Däremot fotoväder har det varit gott om.
Livet 2.0 har nu pågått i 1 år och 4 månader. Fasen vad tiden har gått fort. Inte en endaste dag sedan jag påbörjade Livet 2.0 som jag inte har haft något att göra. Det har varit utstakat hela tiden. En det ena och en det andra. Färdtjänst, barnpassning varvad med lite egen fotografering. Det är vad det har handlat om. Äntligen fått ett eget rum för mina fotoprylar och laptopen kopplad till extern stor skärm och extern tangentbord. Sån otrolig skillnad att redigera foton med en externa skärm. Suttit med laptop skärmen hela tiden, så man har ju vant sig med den. Nu känns allt så ofantligt mycket större. Som att sitta på första raden på en biograf. Får liksom vrida på huvudet från ena sidan till den andra.
Nu går jag in på sista veckan med fotoutställningen nere på Café Chocolate. 25 Februari är sista dagen. Några foton sålda, så det är kul. Nästa bokad till den 3 Juli. En mindre med bara 3 foton, men tillsamman med ett tiotal andra. Det ska bli kul att se våra alster tillsammans. Många olika stilar kommer det säkert att vara.
Vilken dag det var idag. -5 grader och snön glittrade i solens sken. Tror jag glittrade lite också 🙂
Igår kväll fick jag för mig att testa lite stilleben. Förberedde genom att köpa en bukett tulpaner. Så fina blommor. Pryder nu köksbordet då jag egentligen bara behövde en för testet. Det blev ganska lyckat om jag får säga det själv. Bubblorna kom så fint på tulpanen och lagom med ljus från köksfönstret ut på altanen så vänstersidan nästan helt kom i mörker.
Jag kom på en grej till jag vill testa så det kommer att gå åt en tulpan till. Bara hitta ett lämpligt ställe att utföra testet på. Lite kul bara med förberedelserna inför att foto. Hur har jag tänkt att det ska bli? Blir det som jag tänkt mig? Det vet man inte förrän man tar första fotot. Sen får man modifiera utifrån det. Placering, ISO, slutartid och bländare.
Som jag skrev i inledningen. Vilken dag. Strålande sol och -5 grader. Tog en tur ut till Jägarsjön. Så fantastiskt att bara ha möjligheten och att vara frisk och kunna gå ut. Brukar tänka på att om jag råkade ut för en MC olycka och inte skulle kunna gå ut av mig själv, så vet jag inte om jag vill uppleva det. Jag vet inte men då tror jag att jag vill sluta jordelivet.
Idag var jag i alla fall ut tll Jägarsjön och tog några foton. Stativet var med så, det blev ett par med fokusstacking igen. Fokus sätts på flera ställen i fotona och sammanfogas sedan i PhotoShop. Bara dom delar av varje delfoto där perfekt skärpa finns kommer med på respektive foto. Sedan sammanfogas dessa till ett foto med fokus från närmast kameran till det längst bort i bild. Dom flesta foton jag tagit nu på senare tid är just sådana.
En klarblå himmel gav ett riktigt intensivt sken i snön. Det glittrade långt bort på den frusna sjön. -5 grader och aningen till blåst gjorde att till slut blev man lite nerkyld. Framförallt om händerna som man inte kunde ha tjocka vantar på. Styrning av kameran fungerar inget vidare med tjocka vantar. Körde visserligen med remote slutare, men fokusen måste jag ju ställa in på skärmen. Hurs om helst så blev det en härlig dag och en del foto jag blev riktigt nöjd med.
Utställningen gick fint i lördags då jag var där. Många trevliga samtal och frågor om vart och hur jag fotograferat.
Utställning pågår till 25 februari nere på Café Chocolate. Titta gärna in och ta en kopp fika medans ni tittar.
Hoj Hoj,
Jag såg Joanna Lumley´s Northern Light. Joanna är den lyckligt lottade som får resa runt över hela världen och göra reportage. Jag har sett flera av hennes reportage som visats på TV och dom har varit mycket intressanta. Hon ser bakom turiststråken och det är ju där landet visar sig.
Hennes Northern Light var en resa som verkligen fick mig att längta upp till norr. Hon reste upp via Norge på dom ställen vi besökte 2018. En av dom absolut bästa resorna vi gjort på hojen. Tänk att packa kameraryggsäcken och bara ge sig iväg upp i landet. Att dessutom få betalt för en sådan resa måste ju helt enkelt vara drömmen. En av mina drömmar är att få resa runt i Sverige och göra just sådana reportage. Foto och text till en reseskildring och skriva om dom olika orterna. Träffa lokala människor som kan berätta om orten. Något som man inte kan ta reda på via turistbyråer.
Jag vet att det finns så mycket vackert i vårt land och riktiga guldkorn som behöver lyftas fram. Funderat på att skriva en reseskildring till tidningen Turist, men vet inte om det är mödan värt då jag bara sett skildringar av vandrare med Helly Hansen outfit. Nu är vi inte med i STF längre heller då det numera inte är så många STF Vandrarhem kvar. Dom flest vi varit på under senare tid har inte varit kopplade till STF och då har man inget för den rabatt som annars skulle ges. Nu är den i alla fall inte så mycket till rabatt. För övrigt så har vandrarhems priserna stigit enormt med för ett par år sedan. Ibland skiljer det sig bara några hundra från att bo på hotell med hotellfrukost i priset. Troligen har fler fått upp ögonen på vandrarhemmen och den standard som många vandrarhem har. Då har förstås priserna stigit som med allt annat som är populärt.
Några platser utanför Sveriges gränser som jag skulle kunna tänka mig utan hoj är Färöarna, Island och Svalbard. Som ni ser så är det inga badorter direkt. Se gärna Joanna Lumley´s skildring av in the land of Northern Lights.
Idag hade vi storstädning i garaget. Oj vilken plats det blev. Nu skulle till och med Fabbe få plats trots två motorcyklar, skottkärra, 12 vinterhjul, gårdsmöbler plus en hel del annat. Helt otroligt vad man samlar på sig. Rädd för att det blir som en gång förut.
Jag hade en varmvattenberedare som stod i garaget. Var konstant i vägen när jag skulle göra något. Som en schackpjäs som flyttades den runt hela tiden. Ett parti som pågick i alla oändlighet. Tills den dagen vid städningen som jag ruttnade på den. Hade satt ut den på annons men ingen kände sig manad att ta över min ”schackpjäs”. En sista flytt till återvinningscentralen. Jag var befriad. Kändes som jag till slut vunnit partiet. Dagarna gick och lika förvånad varje gång jag gick in i garaget. Vilken plats. Vilka ytor.
Jag visste att dagen skulle komma vis av åratals erfarenhet. Ni känner säkert till den också. Någon grej gick sönder, kommer inte ihåg vad det var nu men en sådan del kunde jag hämta från varmvattenberedaren. Gick segerviss ner till garaget och öppnade dörren. Såg precis Murphy skena ut genom garageporten. Som en käftsmäll slogs det tomma garaget emot mig. Verkligheten kom ifatt mig. Nu förstärktes ytterligare tesen om att slänger man något så kommer man snart att behöva det eller den. Hamstringsbegärt föll åter på plats. Spar allt. Minsta lilla skruv, järnbit, stag. Ja helt enkelt vad som helst. Bara du spar det i en sån här ”bra-att-ha” låda. Nu är det så att ordet låda ger ju trots allt ett mycket begränsat utrymme för alla dom ”bra-att-ha” prylar man hittar och säkert behöver. Lådan blir som en norrländsk älv i vår tider. Den rinner över på alla bredder och slukar till slut all plats och alla lediga ytor. Då står man där igen med shackpjäser som skulle platsa på 125 stycken schackbräden.
För tillfället kan jag inte se att något av det som slängts skulle kunna förgylla min tillvaro genom att laga något med det. Men jag är inte helt säker. För man vet ju aldrig….
