Dagarna går

7 09 2020

Hoj Hoj,

Ja dagarna rullar på med oförändrad takt. Fast ibland tror jag att dom går mycket fortare än förut. I alla fall så känns det så.

Äntligen har jag kommit igång med porträttfoto. Mer fart kunde det gärna få vara, men alltid en början. Känner mig rätt nöjd med dom jag tagit. Hade en så fantastiskt duktig modell sist. Alex fungerade riktigt bra framför kameran. Riktigt kul att fotografera porträtt. Mycket annorlunda mot att fotografera för övrigt. Ändå är det ju lättare att fotografera med naturligt ljus än med konstgjord ljussättning i form av blixtar. Några till har jag på gång att bli fotograferade..

Jag var in till Norrtälje och tog några foton på kvällen. Så annorlunda det såg ut på korten. Man tänker inte på det när man bara går runt och tittar på kvällen, men genom en lins och utskrivet på fotopapper ser man verkligen skillnaden. Dom stora kontrasterna gör ju fotot mer , kan man säga, dimensionellt. På dagen blir allt lite platt, men med dom starka kontrasterna träder ett nytt djup fram i bilden.

Några spännande utmaningar kommer i form av att mörkerfotografera i veckan. Inte säkert att det blir av ännu men hoppas. Ska bli spännande och som jag tror riktigt bra.

Ha de!





Jägarsjön

5 08 2020

Hoj Hoj,

Jägarsjön. En nyskapad sjö av Rimbo Jord & Maskiner 2011-10-18. Om nu 9 år är nytt, men kanske för en sjö. 3,2 km runt med en fin gång och cykelväg.

Jag åkte dit idag för att undersöka den. Inte själva sjön alltså, men likväl området runtomkring. Gick vägen runt för att undersöka. Riktigt vackert på vissa ställen där man ser sjön. Mycket vass som skymmer utsikten på flera ställen. Det fanns desto mer insekter att se längs vägen. Det rörde sig lite överallt på vägen där jag gick fram.

På ett ställe var det säkert 8-10 växter av Jättelokan. Inget bra då dessa är invasiva. Invasiv art är en art som introducerats utanför sitt ursprungliga utbredningsområde och sprider sig sedan av egen kraft. Skadar ekosystemet och hotar den biologiska mångfalden. Jättelokan är en mycket giftig växt där växtsaften ger ordentliga brännskadeliknande sår. Platsen rapporterad till SLU Artdatabanken.

Annars var det bara trevliga och vackra möten. På ett ställe vimlade det av fjärilar. Många av samma sort. I dag känner vi till cirka 24 000 olika fjärilar. 1912 upptäckte en forskare att fjärilar har öron. Innan trodde man att dom var döva. En del fjärilar har ingen mun utan lever på det dom fick från larvstadiet. Citronfjärilen är den art som lever längst. Detta är ändå bara 9-10 månader. Påfågelöga var väl den vackraste av dom alla som jag såg. Så vacker teckning och inte så himla vanlig som Nässelfjäril eller Citronfjäril. Något större än dom nyss nämnda också. Den i mitt tycke som är den absolut vackraste är makaonfjärilen med en vingbredd på närmare 9 centimeter.

En annan vacker fjäril var Pärlemorfjäril. Fanns rätt många av dom som mumsade på blommornas nektar samtidigt som dom bredde ut sina sköra vingar. Något jag funderade på medans jag betraktade dom var att hur flyger dom egentligen. Troligen så är vingarna böjbara men en fjäril flyger liksom aldrig rakt fram utan mer lite hit och dit. Upp och ner.

Det var inte bara fjärilar jag fick se utan flera arter av trollsländor. Bland annat en tegelröd ängstrollslända. Ganska många av dom faktiskt.

Även en Bistekel hamnade framför objektivet.

Ha de!

 





Fullmåne..

4 08 2020

Hoj Hoj.

4 Augusti 2020. Fullmåne. Visst är det ändå något speciellt med en fullmåne. Den 6 december, 2052. Kl. 07:19, kommer månen att vara som närmast med ett avstånd på 356 426 km. Något man inte lär få uppleva. Inte helt omöjligt, men….

I natt eller snarare i morse var jag ut och fotade fullmånen. Jag vaknade och låg vaken en stund. Gick upp och kollade om det var mulet eller inte. Det visade sig vara helt molnfritt. Såg La Luna bakom träden ner mot Långsjön. Inget att tveka på. Den lockade ut mig 03:05. Vad gör man inte som fotograf för att fånga ögonblicket. Det finns väl inget som gör en så nyfiken som det där oantastbara. En soluppgång. En solnedgång. En fullmåne. Dessa fascinerar alltid betraktaren.

Trots att solen går upp och ner varje dag så är ingen av dessa lika. Lika dant med månen. Ingen tidig morgon är den andra lik. I morse var det helt molnfritt. Ibland önskar man som det var som just i morse. Ibland vill man ha lite lätta moln som ligger som en skir slöja som sveper in månen. Det är det som är så fascinerande med fotografering. Att fånga just dom där ögonblicken. Vara på rätt plats, vid rätt tid. Att fånga ett flyktigt ögonblick. Ett ögonblick som kanske bara varar i högst några minuter. Scenen blir sedan en helt annan. Kulissen ändrar sig. Kvar är vi på första parkett. Njuter av skådespelet.

Ha de!





Nästa nivå.

23 05 2020

Hoj Hoj,

Tänk att för eller senare kommer man dit. Oavsett nästan vad det gäller. Nästa nivå innebär just nu för mig ögonfokus. En funktion perfekt för porträttfotografering. Fast så länge Svenska Spel håller inne med min storvinst, så är det bara drömmar. Från 19 000 utan objektiv och upp c:a 11 000 till. Objektiv till så blir det ytterligare 11 000.

Varför kan man inte snöa in på nåt som inte kostar skjortan eller fler skjortor? Fast å andra sidan går det ju inte att samla på frimärken längre då dom sitter på ark med klister på. Men så länge samlingen inte innehåller en Gul tre skilling banco från 1855 med ett värde på över 15 miljoner, så blir man inte fet på det. Frimärket är för övrigt tillbaka i Svensk ägo igen.

Men vad är en bal på slottet.

Ha de!

 





Vilken befrielse

1 04 2020

Hoj Hoj,

Idag tog jag en promenad på en stig genom en skog. Så tyst. Så avkopplande. Stänga ute allt vad media och virus heter. Stod en bra stund och bara lyssnade. Lyssnade på fåglarna vackra sång. Omedvetna om situationen i världen. Så härligt att bara stå där. Ett svagt sus ibland när vinden tog tag i trädtopparna. Viskar att snart är det över. Snart återgår allt till det normala. Bara hoppas att alla tar sig helskinande ut ur det både fysiskt och ekonomiskt.

Så glad att man har möjligheten att bara går ut i skogen. Att jag kan gå ut i skogen och lyssna på nästan ingenting. Se hur våren tar tag i världen igen. Allt som legat och väntat på värme. Allt som finns att se bara man tittar, som jag brukar säga. Ta sig tid att uppleva. Mycket viktigt och nyttigt. Ta vara på tiden och gör det ni gillar. Det kan ändra sig väldigt fort.

Att bara stanna upp och titta på en blåsippa kan vara helt fantastiskt. Gör det.

Ha de!





31 Mars 2020

31 03 2020

Hoj Hoj,

Just nu, 14:44, 7 grader varmt men det blåser ganska bra. Fast egentligen så är det ju dåligt. Det blir ju så förbaskat kallt då även om temperaturen är skaplig. På nåt sätt så vill jag ut idag också. Problemet är vart. Kanske ta Fabbe och leta upp något att fota. Men vad? Det brukar i och för sig ordna sig när man väl kommer ut. Hittar alltid något. Samma platser ser olika ut dag för dag beroende på ljuset och vilket tid man kommer.

Igår var det en milstolpe i Nellies liv. Hon lärde sig att cykla utan stödhjulen. En riktigt stolt tjej kom cyklandes till oss. Hon bestämde sig bara för att ”Nu ska vi ut och cykla utan stödhjul”. Svårare än så tyckte hon inte att det var. Sagt och gjort. Jag skruvade bort stödhjulen och en stund senare kom hon och Jennifer ner till oss.

Minns min debut på cykel. På den tiden fanns det inte stödhjul. Hjulet var ju precis uppfunnet :-). Ja ok då. Några år tidigare var det väl. Några år efter jag lämnade Bambino stadiet, blev det en 17 tums cykel. Några försök på gården som så klart slutade med syning av backen och eventuella småkryp där. Skam den som ger sig, så det var bara att hoppa upp igen. Efter många mindre lyckade försök, så började snittsen komma. och jag insåg att det faktiskt fungerade. Nu var det dags att pröva sina vingar, eller snarare balansen på vägen. Nu var det ingen speciellt trafikerad väg och mjölkbilen kom på måndagar och torsdagar. Ut med cykeln på vägen och ledde den upp för backen. Nu var det dags. Som fågelungarna lämnar sitt bo var det dags att möta en ny tid.

Tramporna sattes i rätt läge för take off. Sen bar det iväg. Enkelt som en plätt. Till en början i alla fall. Efter att jag cyklat c:a 300 meter, vilka för mig kändes som 3 km, kom jag till ett ställe där diket var fullt av brännässlor. Jag skulle egentligen kunna sluta berättelsen där för alla har väl redan listat ut resten. Det var som en magisk otrolig kraftig magnet som drog mig och cykeln ner mot diket. Just där det fanns flest brännässlor i hela Uppland. Att bromsa fanns inte på kartan. Jag hade ju inte kommit dit ännu i den självutbildade lektionen. Med skaplig fart, då det lutade en aning neråt, forcerade jag ner i diket och jag tror inte jag missade en endaste en av nässlorna. När dammet lagt sig och adrenalinet började avta kom den fruktansvärda smärtan. Kortbyxor och kortärmat gjorde mötet med dessa vidriga växter än mer smärtsamt. Som grädde på moset så tog jag dom få nässlor jag missat på vägen upp med cykeln från diket.

Efter några timmar när svedan avtagit var det dags att ge sig på cykeln igen. Har man ramlat av sadeln ska man ju hoppa upp igen sas det. Nu var det ju ofarligt för nu fanns inte en enda brännässla kvar som kunde brännas. Konstaterade att det måste varit någon slags magnet i nässlorna för nu trampade jag förbi galant. Nu tog jag mig an lektionen med att bromsa. Tyckte det var läge nu.

Ha de!

 





Oj vad dagarna rullar på

5 03 2020

Hoj Hoj,

Ja det va fasligt vad dagarna rullar på. Nyss var det måndag och nu är det torsdag kväll. Det är väl så när man har att göra hela tiden. Hur hade jag tid att vara borta 12 timmar om dygnet förut? Jag bara undrar. Man anpassade sig väl till Livet 1.0, men nu är jag inne på 4:e månaden av Livet 2.0 och gillar det verkligen. Jag har inte haft tråkigt en endaste sekund sedan 1 November 2019 då jag slängde upp hackan och spaden på hyllan. Fast skulle jag inte haft min hobby så skulle det nog blivit annat. Ett gott råd alltså till er som ligger i startblocken för Livet 2.0 är att se till att ni har en hobby och något att göra. Jag har inte ännu kommit igång med min studio, men den hägrar där framme. Det ska bli kul, spännande och samtidigt utmanande.

Jag har inte känt sådant där desperat sug på att köra hoj fast tempen stigit mot 8 grader. Jag kan ju ta den när jag vill. När vädret tillåter och temperaturen stiger lite till. För var man ju hänvisad till helger och steg bara tempen över +5 grader så var jag ut med hojen. Jag åkte till och med till gruvan när det bara var +3 grader vid starten. Bara det här med sommarens semestertur. Förr var den klar runt november. Nu har jag precis börjat på den och den är strax klar. Nu ska bara lite sevärdheter läggas in längs turen. Vi kommer att dela upp turen i sommar. Första perioden blir veckan för midsommar. Då riktar jag framhjulet mot norr och Vildmarksvägen. Den öppnar den 6 Juni och vi kommer att vara där runt den 10 Juni. Möjligen kommer vi att se någon meter snö längs vägrenen. Vi har inte varit i norr så tidigt något år.

Idag var vi in till Norrtälje. Byta av framruta på Fabbe. Vi gick runt i lite butiker på Knutby Torg. Hur kom namnet Knutby Torg till i Norrtälje? Kanske har någon logisk förklaring och skulle vara kul att veta den. Funderat lite över detta namnval. Fast något ska det ju heta. Vi slog ihjäl några timmar med vandrandet i butikerna och var på väg till Roslagsbageriet för en fika. När vi närmar oss Carglass ser vi Fabbe rullas ut från verkstaden. Snacka om tajming. Det var bara in och slanta upp för bytet av framrutan. Många pengar fattigare gick vi och tog det där fikat. Monica slog till med en bikermacka (räksmörgås). Det fanns bara en kvar av den sorten så jag tog en köttbulle macka. Tyvärr smaklös rödbetssallad så den var lite beigh i smaken. Kollade inte in om det var handkrökta räkor på Monica´s macka. Hur som helst så var båda mackorna mättande och det kändes bra.

Efter den något tveksamma kulinariska upplevelsen så gick vi till Returskänken. Ett loppis alldeles bredvid fiket och Carglass. Primärt var jag där för att träffa Birger Björnerstedt och se på hans fotoutställning. En kille med många strängar på sin lyra och som sysslat med det mesta. Mycket fina foton fanns att beskåda och köpa. Vi hade en mycket trevlig pratstund. Det var dags att sätta sig i Fabbe igen och styra hemåt.

Viss rädsla infann sig när bilar körde om och svängde in framför igen. Väntade bara på den där olycksbådande smällen på rutan. Jag skulle inte bli det minsta förvånad om detta hände precis när man bytt ruta. Det gick bra. Inga mer stenskott nu. Faktiskt första rutan som jag någonsin bytt på en bil. Tanken kom utifall man får en sten i ansiktet när man åker hoj. Jag har oftast visiret upp, men solskyddet nere så halva ansiktet är ju i alla fall täckt. Hemsk tanke. Vet hur det känns bara en humla slår i hjälmen.

I affärerna blir man påmind om att påsken närmar sig. Färggranna vippor och påskmust börjar fylla golven i butikerna.

Ha det!

 





Ännu en dag…

28 11 2019

Hoj Hoj,

Då har ännu en dag passerat. Livet 2.0 rullar på. Snart har 1 månad gått. Tiden flyger fram. Känns nästan som fortare än förut. Är det för att man är i nedförsbacken nu? Regnet har gjort att jag inte känt för att ta några promenader på förmiddagen. Känns som det regnat sedan 1 November. Någon enstaka dag då solen visat sig någon timma eller möjligen två.

Med andra ord så har jag inte lyckats fått någon ”struktur” om man nu kan kalla det på mina dagar. Jag skriver lite på FB. Funderar lite. Skriver lite här. Måste få igång studion. Ta tag i det. Flytta ut prylar från rummet. Får vänta på inköp av studioblixtar på grund av ett kraschat objektiv. Trodde det skulle vara en smal sak med försäkringsbolaget, men det har visat sig att dom vill ha en eventuell reparationskostnad av objektivet. Idag har jag skickat in det till Nikon Service för utlåtande. Mer kostnad som jag kommer att lägga på försäkringsbolaget. Jag undrar om inte reparationskostnaderna överstiger ett nyköp.

Något som är mycket ovanligt för att vara jag, är att ingen semester tur är ens påbörjad. Ingen planerad överhuvud taget. Två landskap ej ännu utforskade så varför inte. Vi får se hur det går med allt. Lite osäkert ännu.

Nu får det vara nog för idag. Hoppas verkligen att molnen lättar och den efterlängtade solen kommer fram.

Bosse lirar. Celtic Women. Lite skotsk musik. Gillar takten. Vackra röster har dom. Lyssna och njut.

Ha de!

 





Vemork, Norge

26 05 2019

Hoj Hoj,

I skolans klass 9 hade jag ett föredrag om Vemork i Norge. Vad är så speciellt där undrar kanske många. Har ni sett ”Kampen om tungvattnet” eller filmen ”Hjältarna från Telemark” från 1965 med Kirk Douglas så vet ni. I ett Tyskockuperat Norge tog Tyskarna över Norsk Hydros fabrik bredvid kraftstationen i Vemork. En byggnad i 6 våningar för framställning av vätgas genom elektrolys av vatten. Vätgasen var var en råvara vid framställningen av ammoniak för produktion av Norsk Hydros dåvarande huvudprodukt, konstgödning. I elektrolysprocessen separeras tungt vatten. Tungt vatten fick senare betydelse för kärnfysiken.

Detta blev intressant för tyskarna som planerade att bygga en atomreaktor med naturligt uran och med tungvatten som  moderator. En moderator används för att sänka energin på neutroner och därmed sänka hastigheten och få mer kontroll över förloppet. Efter det är steget inte långt att tillverka atombomber som motståndsrörelsen vidarebefordrade till London. Detta tog inte London riktigt på allvar. Till slut insåg dom att så var fallet och en Engelsk action sattes igång för att tillsammans med norska motståndsrörelsen förstöra anläggningen. Den engelska action misslyckades då fallskärmshopparna landade helt fel i norska fjällen. Samtlig överlevande togs tillfånga och avrättades.

Natten till den 28 Februari 1943 då anläggningen för tungvattenproduktion sprängdes i av norska soldater ur Kompani Linge. En Norsk militäravdelning som skapades i England. Dom skulle instruera och leda den norska motståndsrörelsen. Kompaniet bestod av exil-norrmän, militärer och civila. Det tog tre månader innan tyskarna kunde återuppta produktionen av tungt vatten i Vemork. De allierade beslöt då att flygbomba anläggningen. Den 16 november 1943 släppte 161 amerikanska bombflygplan nära 1 000 bomber mot målet. Det tog tre månader innan tyskarna kunde återuppta produktionen av tungt vatten i  Vemork. Den tyska ockupationsmakten beslöt senare att montera ned och flytta hela anläggningen till Tyskland. Den första delen av transporten skulle ske med färja över Tinnsjö den 20 februari 1944. En motståndsmannen som deltagit i tungvattenaktionen erhöll tillstånd av motståndsrörelsen centralt att spränga färjan under färden. Sprängningen lyckades, färjan förliste varvid 14 civila miste livet.

Jag fick hålla föredraget för fler klasser efter detta. Sedan dess har jag önskat att komma dit och se med egna ögon. Nu 48 år senare så verkar det äntligen kunna bli av.

Ha de!





Ett nytt skede

26 03 2019

Hoj Hoj.

Kollade idag på nätet efter antal arbetsdagar till 1 Nov. Visade sig vara 182. Räkna sedan bort 30 dagar från det så får vi 152 dagar. Ja det är vad som är kvar i gruvan. En ny fas i livet närmar sig för mig och för oss. Ser förstås fram emot det. Styra över sin tid. Oroar mig inte för att vara sysslolös. Två stora hobbyn som jag får lite mer tid för. Inte orolig för att få dagarna att gå. Samtidigt lite pirrigt på nåt sätt. Det är ju nästa stora grej liksom. Att sluta sin anställning. Tror det kommer att kännas som en lång semester utan någon tid att passa.

Hojsemestern börjar ta form. Det blir Gotland under 1 vecka. Samlar på mig lite kul-att-se-och-göra saker från öjn. Åker troligen över från Oskarskhamn som hade det billigaste alternativet. Nynäshamn och Västervik gick bort på grund av priset. Västervik hade också bara 1 tur/dag som gick kl 08:05. Vi ska ju ändå neråt liksom som vi brukar och hälsa på mycket goda vänner.

Det blir en kortare runda i år. Troligen Öland också då vi ändå är nästan där och därmed har vi checkat av alla Sveriges landskap. Nästa år kan vi ta några dagars turer då Monica är ledig ibland flera dagar i sträck. Vi kommer att vara tillsammans betydligt mer efter min pension. Så gammalt det låter. Fast det är ju det också.

Ha de!








%d bloggare gillar detta: