Northern Light

29 12 2020

Hoj Hoj,
Jag såg Joanna Lumley´s Northern Light. Joanna är den lyckligt lottade som får resa runt över hela världen och göra reportage. Jag har sett flera av hennes reportage som visats på TV och dom har varit mycket intressanta. Hon ser bakom turiststråken och det är ju där landet visar sig.

Hennes Northern Light var en resa som verkligen fick mig att längta upp till norr. Hon reste upp via Norge på dom ställen vi besökte 2018. En av dom absolut bästa resorna vi gjort på hojen. Tänk att packa kameraryggsäcken och bara ge sig iväg upp i landet. Att dessutom få betalt för en sådan resa måste ju helt enkelt vara drömmen. En av mina drömmar är att få resa runt i Sverige och göra just sådana reportage. Foto och text till en reseskildring och skriva om dom olika orterna. Träffa lokala människor som kan berätta om orten. Något som man inte kan ta reda på via turistbyråer.

Jag vet att det finns så mycket vackert i vårt land och riktiga guldkorn som behöver lyftas fram. Funderat på att skriva en reseskildring till tidningen Turist, men vet inte om det är mödan värt då jag bara sett skildringar av vandrare med Helly Hansen outfit. Nu är vi inte med i STF längre heller då det numera inte är så många STF Vandrarhem kvar. Dom flest vi varit på under senare tid har inte varit kopplade till STF och då har man inget för den rabatt som annars skulle ges. Nu är den i alla fall inte så mycket till rabatt. För övrigt så har vandrarhems priserna stigit enormt med för ett par år sedan. Ibland skiljer det sig bara några hundra från att bo på hotell med hotellfrukost i priset. Troligen har fler fått upp ögonen på vandrarhemmen och den standard som många vandrarhem har. Då har förstås priserna stigit som med allt annat som är populärt.

Några platser utanför Sveriges gränser som jag skulle kunna tänka mig utan hoj är Färöarna, Island och Svalbard. Som ni ser så är det inga badorter direkt. Se gärna Joanna Lumley´s skildring av  in the land of Northern Lights.





Storstädning

11 11 2020

Hoj Hoj,

Idag hade vi storstädning i garaget. Oj vilken plats det blev. Nu skulle till och med Fabbe få plats trots två motorcyklar, skottkärra, 12 vinterhjul, gårdsmöbler plus en hel del annat. Helt otroligt vad man samlar på sig. Rädd för att det blir som en gång förut.

Jag hade en varmvattenberedare som stod i garaget. Var konstant i vägen när jag skulle göra något. Som en schackpjäs som flyttades den  runt hela tiden. Ett parti som pågick i alla oändlighet. Tills den dagen vid städningen som jag ruttnade på den. Hade satt ut den på annons men ingen kände sig manad att ta över min ”schackpjäs”. En sista flytt till återvinningscentralen. Jag var befriad. Kändes som jag till slut vunnit partiet. Dagarna gick och lika förvånad varje gång jag gick in i garaget. Vilken plats. Vilka ytor.

Jag visste att dagen skulle komma vis av åratals erfarenhet. Ni känner säkert till den också. Någon grej gick sönder, kommer inte ihåg vad det var nu men en sådan del kunde jag hämta från varmvattenberedaren. Gick segerviss ner till garaget och öppnade dörren. Såg precis Murphy skena ut genom garageporten. Som en käftsmäll slogs det tomma garaget emot mig. Verkligheten kom ifatt mig. Nu förstärktes ytterligare tesen om att slänger man något så kommer man snart att behöva det eller den. Hamstringsbegärt föll åter på plats. Spar allt. Minsta lilla skruv, järnbit, stag. Ja helt enkelt vad som helst. Bara du spar det i en sån här ”bra-att-ha” låda. Nu är det så att ordet låda ger ju trots allt ett mycket begränsat utrymme för alla dom ”bra-att-ha” prylar man hittar och säkert behöver. Lådan blir som en norrländsk älv i vår tider. Den rinner över på alla bredder och slukar till slut all plats och alla lediga ytor. Då står man där igen med shackpjäser som skulle platsa på 125 stycken schackbräden.

För tillfället kan jag inte se att något av det som slängts skulle kunna förgylla min tillvaro genom att laga något med det. Men jag är inte helt säker. För man vet ju aldrig….

Ha de!

 





Inte som det brukar

1 10 2020

Hoj Hoj,

Oktober 2020. Inte som andra. Något saknas. Som så mycket annat detta år 2020. Alla evenemang som man brukade vara på blev inställda. Nu blev även Rimbos ”nationaldag” inställd. Kanske inte dagen, men det som brukade ske den 1:a torsdagen i Oktober. Rimbo Marknad. Sveriges största endags marknad, men därom tvistar di lärde. Alla orter med en marknad hävdar deras storhet. Rimbos har i alla fall runt 500 knallar. Störst eller inte så är den saknad detta år. En viss atmosfär även om inte utbudet är något extra, så är lukten av brända mandlar, stånden med nougatkaramellerna och karusellerna det som gör själva marknaden. En Langos att stilla hungern med under eftermiddagen. I påsarna hem brukar det bli strumpor, korv och ost. Vad mer kan man begära av en marknad?

Hösten kommer med stormsteg nu. Man ser gulnande träd dag för dag som bara ökar i antal. Vackra färger i fonden av grönskande barrträd blandade med olika lövträd som förbereder sig för sömn. Dom har kommit olika långt. En del aningen gula. En del som övergått till röd färg. En del har hela skalan av färger. Mycket vackert.

Härliga morgnar med dimma. Sval, frisk luft. Ta kameran. På med vandringskängorna och trava ut. Fånga morgonen. Fånga dimman som jagas på flykten av solen. Dimman som sveper in allt i ett mjuk ljus. Suddar ut konturer. Så glad att jag kan se och uppleva detta i Livet 2.0

Ha de!





Dagarna går

7 09 2020

Hoj Hoj,

Ja dagarna rullar på med oförändrad takt. Fast ibland tror jag att dom går mycket fortare än förut. I alla fall så känns det så.

Äntligen har jag kommit igång med porträttfoto. Mer fart kunde det gärna få vara, men alltid en början. Känner mig rätt nöjd med dom jag tagit. Hade en så fantastiskt duktig modell sist. Alex fungerade riktigt bra framför kameran. Riktigt kul att fotografera porträtt. Mycket annorlunda mot att fotografera för övrigt. Ändå är det ju lättare att fotografera med naturligt ljus än med konstgjord ljussättning i form av blixtar. Några till har jag på gång att bli fotograferade..

Jag var in till Norrtälje och tog några foton på kvällen. Så annorlunda det såg ut på korten. Man tänker inte på det när man bara går runt och tittar på kvällen, men genom en lins och utskrivet på fotopapper ser man verkligen skillnaden. Dom stora kontrasterna gör ju fotot mer , kan man säga, dimensionellt. På dagen blir allt lite platt, men med dom starka kontrasterna träder ett nytt djup fram i bilden.

Några spännande utmaningar kommer i form av att mörkerfotografera i veckan. Inte säkert att det blir av ännu men hoppas. Ska bli spännande och som jag tror riktigt bra.

Ha de!





Jägarsjön

5 08 2020

Hoj Hoj,

Jägarsjön. En nyskapad sjö av Rimbo Jord & Maskiner 2011-10-18. Om nu 9 år är nytt, men kanske för en sjö. 3,2 km runt med en fin gång och cykelväg.

Jag åkte dit idag för att undersöka den. Inte själva sjön alltså, men likväl området runtomkring. Gick vägen runt för att undersöka. Riktigt vackert på vissa ställen där man ser sjön. Mycket vass som skymmer utsikten på flera ställen. Det fanns desto mer insekter att se längs vägen. Det rörde sig lite överallt på vägen där jag gick fram.

På ett ställe var det säkert 8-10 växter av Jättelokan. Inget bra då dessa är invasiva. Invasiv art är en art som introducerats utanför sitt ursprungliga utbredningsområde och sprider sig sedan av egen kraft. Skadar ekosystemet och hotar den biologiska mångfalden. Jättelokan är en mycket giftig växt där växtsaften ger ordentliga brännskadeliknande sår. Platsen rapporterad till SLU Artdatabanken.

Annars var det bara trevliga och vackra möten. På ett ställe vimlade det av fjärilar. Många av samma sort. I dag känner vi till cirka 24 000 olika fjärilar. 1912 upptäckte en forskare att fjärilar har öron. Innan trodde man att dom var döva. En del fjärilar har ingen mun utan lever på det dom fick från larvstadiet. Citronfjärilen är den art som lever längst. Detta är ändå bara 9-10 månader. Påfågelöga var väl den vackraste av dom alla som jag såg. Så vacker teckning och inte så himla vanlig som Nässelfjäril eller Citronfjäril. Något större än dom nyss nämnda också. Den i mitt tycke som är den absolut vackraste är makaonfjärilen med en vingbredd på närmare 9 centimeter.

En annan vacker fjäril var Pärlemorfjäril. Fanns rätt många av dom som mumsade på blommornas nektar samtidigt som dom bredde ut sina sköra vingar. Något jag funderade på medans jag betraktade dom var att hur flyger dom egentligen. Troligen så är vingarna böjbara men en fjäril flyger liksom aldrig rakt fram utan mer lite hit och dit. Upp och ner.

Det var inte bara fjärilar jag fick se utan flera arter av trollsländor. Bland annat en tegelröd ängstrollslända. Ganska många av dom faktiskt.

Även en Bistekel hamnade framför objektivet.

Ha de!

 





Fullmåne..

4 08 2020

Hoj Hoj.

4 Augusti 2020. Fullmåne. Visst är det ändå något speciellt med en fullmåne. Den 6 december, 2052. Kl. 07:19, kommer månen att vara som närmast med ett avstånd på 356 426 km. Något man inte lär få uppleva. Inte helt omöjligt, men….

I natt eller snarare i morse var jag ut och fotade fullmånen. Jag vaknade och låg vaken en stund. Gick upp och kollade om det var mulet eller inte. Det visade sig vara helt molnfritt. Såg La Luna bakom träden ner mot Långsjön. Inget att tveka på. Den lockade ut mig 03:05. Vad gör man inte som fotograf för att fånga ögonblicket. Det finns väl inget som gör en så nyfiken som det där oantastbara. En soluppgång. En solnedgång. En fullmåne. Dessa fascinerar alltid betraktaren.

Trots att solen går upp och ner varje dag så är ingen av dessa lika. Lika dant med månen. Ingen tidig morgon är den andra lik. I morse var det helt molnfritt. Ibland önskar man som det var som just i morse. Ibland vill man ha lite lätta moln som ligger som en skir slöja som sveper in månen. Det är det som är så fascinerande med fotografering. Att fånga just dom där ögonblicken. Vara på rätt plats, vid rätt tid. Att fånga ett flyktigt ögonblick. Ett ögonblick som kanske bara varar i högst några minuter. Scenen blir sedan en helt annan. Kulissen ändrar sig. Kvar är vi på första parkett. Njuter av skådespelet.

Ha de!





Nästa nivå.

23 05 2020

Hoj Hoj,

Tänk att för eller senare kommer man dit. Oavsett nästan vad det gäller. Nästa nivå innebär just nu för mig ögonfokus. En funktion perfekt för porträttfotografering. Fast så länge Svenska Spel håller inne med min storvinst, så är det bara drömmar. Från 19 000 utan objektiv och upp c:a 11 000 till. Objektiv till så blir det ytterligare 11 000.

Varför kan man inte snöa in på nåt som inte kostar skjortan eller fler skjortor? Fast å andra sidan går det ju inte att samla på frimärken längre då dom sitter på ark med klister på. Men så länge samlingen inte innehåller en Gul tre skilling banco från 1855 med ett värde på över 15 miljoner, så blir man inte fet på det. Frimärket är för övrigt tillbaka i Svensk ägo igen.

Men vad är en bal på slottet.

Ha de!

 





Vilken befrielse

1 04 2020

Hoj Hoj,

Idag tog jag en promenad på en stig genom en skog. Så tyst. Så avkopplande. Stänga ute allt vad media och virus heter. Stod en bra stund och bara lyssnade. Lyssnade på fåglarna vackra sång. Omedvetna om situationen i världen. Så härligt att bara stå där. Ett svagt sus ibland när vinden tog tag i trädtopparna. Viskar att snart är det över. Snart återgår allt till det normala. Bara hoppas att alla tar sig helskinande ut ur det både fysiskt och ekonomiskt.

Så glad att man har möjligheten att bara går ut i skogen. Att jag kan gå ut i skogen och lyssna på nästan ingenting. Se hur våren tar tag i världen igen. Allt som legat och väntat på värme. Allt som finns att se bara man tittar, som jag brukar säga. Ta sig tid att uppleva. Mycket viktigt och nyttigt. Ta vara på tiden och gör det ni gillar. Det kan ändra sig väldigt fort.

Att bara stanna upp och titta på en blåsippa kan vara helt fantastiskt. Gör det.

Ha de!





31 Mars 2020

31 03 2020

Hoj Hoj,

Just nu, 14:44, 7 grader varmt men det blåser ganska bra. Fast egentligen så är det ju dåligt. Det blir ju så förbaskat kallt då även om temperaturen är skaplig. På nåt sätt så vill jag ut idag också. Problemet är vart. Kanske ta Fabbe och leta upp något att fota. Men vad? Det brukar i och för sig ordna sig när man väl kommer ut. Hittar alltid något. Samma platser ser olika ut dag för dag beroende på ljuset och vilket tid man kommer.

Igår var det en milstolpe i Nellies liv. Hon lärde sig att cykla utan stödhjulen. En riktigt stolt tjej kom cyklandes till oss. Hon bestämde sig bara för att ”Nu ska vi ut och cykla utan stödhjul”. Svårare än så tyckte hon inte att det var. Sagt och gjort. Jag skruvade bort stödhjulen och en stund senare kom hon och Jennifer ner till oss.

Minns min debut på cykel. På den tiden fanns det inte stödhjul. Hjulet var ju precis uppfunnet :-). Ja ok då. Några år tidigare var det väl. Några år efter jag lämnade Bambino stadiet, blev det en 17 tums cykel. Några försök på gården som så klart slutade med syning av backen och eventuella småkryp där. Skam den som ger sig, så det var bara att hoppa upp igen. Efter många mindre lyckade försök, så började snittsen komma. och jag insåg att det faktiskt fungerade. Nu var det dags att pröva sina vingar, eller snarare balansen på vägen. Nu var det ingen speciellt trafikerad väg och mjölkbilen kom på måndagar och torsdagar. Ut med cykeln på vägen och ledde den upp för backen. Nu var det dags. Som fågelungarna lämnar sitt bo var det dags att möta en ny tid.

Tramporna sattes i rätt läge för take off. Sen bar det iväg. Enkelt som en plätt. Till en början i alla fall. Efter att jag cyklat c:a 300 meter, vilka för mig kändes som 3 km, kom jag till ett ställe där diket var fullt av brännässlor. Jag skulle egentligen kunna sluta berättelsen där för alla har väl redan listat ut resten. Det var som en magisk otrolig kraftig magnet som drog mig och cykeln ner mot diket. Just där det fanns flest brännässlor i hela Uppland. Att bromsa fanns inte på kartan. Jag hade ju inte kommit dit ännu i den självutbildade lektionen. Med skaplig fart, då det lutade en aning neråt, forcerade jag ner i diket och jag tror inte jag missade en endaste en av nässlorna. När dammet lagt sig och adrenalinet började avta kom den fruktansvärda smärtan. Kortbyxor och kortärmat gjorde mötet med dessa vidriga växter än mer smärtsamt. Som grädde på moset så tog jag dom få nässlor jag missat på vägen upp med cykeln från diket.

Efter några timmar när svedan avtagit var det dags att ge sig på cykeln igen. Har man ramlat av sadeln ska man ju hoppa upp igen sas det. Nu var det ju ofarligt för nu fanns inte en enda brännässla kvar som kunde brännas. Konstaterade att det måste varit någon slags magnet i nässlorna för nu trampade jag förbi galant. Nu tog jag mig an lektionen med att bromsa. Tyckte det var läge nu.

Ha de!

 





Oj vad dagarna rullar på

5 03 2020

Hoj Hoj,

Ja det va fasligt vad dagarna rullar på. Nyss var det måndag och nu är det torsdag kväll. Det är väl så när man har att göra hela tiden. Hur hade jag tid att vara borta 12 timmar om dygnet förut? Jag bara undrar. Man anpassade sig väl till Livet 1.0, men nu är jag inne på 4:e månaden av Livet 2.0 och gillar det verkligen. Jag har inte haft tråkigt en endaste sekund sedan 1 November 2019 då jag slängde upp hackan och spaden på hyllan. Fast skulle jag inte haft min hobby så skulle det nog blivit annat. Ett gott råd alltså till er som ligger i startblocken för Livet 2.0 är att se till att ni har en hobby och något att göra. Jag har inte ännu kommit igång med min studio, men den hägrar där framme. Det ska bli kul, spännande och samtidigt utmanande.

Jag har inte känt sådant där desperat sug på att köra hoj fast tempen stigit mot 8 grader. Jag kan ju ta den när jag vill. När vädret tillåter och temperaturen stiger lite till. För var man ju hänvisad till helger och steg bara tempen över +5 grader så var jag ut med hojen. Jag åkte till och med till gruvan när det bara var +3 grader vid starten. Bara det här med sommarens semestertur. Förr var den klar runt november. Nu har jag precis börjat på den och den är strax klar. Nu ska bara lite sevärdheter läggas in längs turen. Vi kommer att dela upp turen i sommar. Första perioden blir veckan för midsommar. Då riktar jag framhjulet mot norr och Vildmarksvägen. Den öppnar den 6 Juni och vi kommer att vara där runt den 10 Juni. Möjligen kommer vi att se någon meter snö längs vägrenen. Vi har inte varit i norr så tidigt något år.

Idag var vi in till Norrtälje. Byta av framruta på Fabbe. Vi gick runt i lite butiker på Knutby Torg. Hur kom namnet Knutby Torg till i Norrtälje? Kanske har någon logisk förklaring och skulle vara kul att veta den. Funderat lite över detta namnval. Fast något ska det ju heta. Vi slog ihjäl några timmar med vandrandet i butikerna och var på väg till Roslagsbageriet för en fika. När vi närmar oss Carglass ser vi Fabbe rullas ut från verkstaden. Snacka om tajming. Det var bara in och slanta upp för bytet av framrutan. Många pengar fattigare gick vi och tog det där fikat. Monica slog till med en bikermacka (räksmörgås). Det fanns bara en kvar av den sorten så jag tog en köttbulle macka. Tyvärr smaklös rödbetssallad så den var lite beigh i smaken. Kollade inte in om det var handkrökta räkor på Monica´s macka. Hur som helst så var båda mackorna mättande och det kändes bra.

Efter den något tveksamma kulinariska upplevelsen så gick vi till Returskänken. Ett loppis alldeles bredvid fiket och Carglass. Primärt var jag där för att träffa Birger Björnerstedt och se på hans fotoutställning. En kille med många strängar på sin lyra och som sysslat med det mesta. Mycket fina foton fanns att beskåda och köpa. Vi hade en mycket trevlig pratstund. Det var dags att sätta sig i Fabbe igen och styra hemåt.

Viss rädsla infann sig när bilar körde om och svängde in framför igen. Väntade bara på den där olycksbådande smällen på rutan. Jag skulle inte bli det minsta förvånad om detta hände precis när man bytt ruta. Det gick bra. Inga mer stenskott nu. Faktiskt första rutan som jag någonsin bytt på en bil. Tanken kom utifall man får en sten i ansiktet när man åker hoj. Jag har oftast visiret upp, men solskyddet nere så halva ansiktet är ju i alla fall täckt. Hemsk tanke. Vet hur det känns bara en humla slår i hjälmen.

I affärerna blir man påmind om att påsken närmar sig. Färggranna vippor och påskmust börjar fylla golven i butikerna.

Ha det!

 








%d bloggare gillar detta: