Annonser

Några få dagar kvar

17 07 2018

Hoj Hoj,

Dagen närmar sig. Bara några få dagar kvar nu innan det bär iväg. Varselljusen riktas mot norr. Planering klar sedan länge. Finslipning i flera omgångar. Jag älskar det. Förberedelserna. En del av upplevelsen. Visst kan man bara gasa iväg fast lägger man in lite saker att se på vägen så ger det så mycket mer. Vissa avsnitt känner jag igen från den digitala världen när den sedan omvandlas till analog.

Vi startar rätt tidigt på morgonen och kommer fram till staden, samhället eller byn i skaplig tid och hinner gå runt i den innan den släcks ner. Butiker som stänger och töms på folk. En del av resan är ju att träffa folk. Prata med dom. Låta dom berätta om guldkornen på orten. Sådant man inte kan läsa sig till. Inte ens på Internet. När man väl fått kontakt så är det som att öppna pandoras ask. Orden väller ut. Gärna äldre som har lite historia med sig. Så kul att se dom lysa upp när dom berättar om sina minnen. Kanske inte så många som lyssnar. Inte många som ger sig tid. Det händer ganska ofta att vi blir kvar någon timma extra bara för att prata med folk. Rekordet ligger nog på 5 timmar. Det var värt varenda minut. Sådant berikar en själv och alldeles säkert dom som man lyssnat på. Det behövs så väldigt lite. Minns en gång utanför en butik. En liten kille runt 5 år stod och tittade med tindrande ögon på hojen medans hans mamma packade bilen. Frågade lillkillen om han ville provsitta. Han sken upp och tittade på sin mamma för godkännande. Jag kyfte upp honom och han sken starkare än solen. Hans mamma tog ett kort på honom. En liten gest från mig, men det kanske sitter kvar i killen för evigt. Minns den där ”gubben” som lyfte upp honom på hojen.

Det är så det ska vara. Ingen brådska. Inga ”måste hinna dit”. Nä låt det ta den tid det tar. Då blir det så mycket bättre. Nu ska jag ut och tvätt hojen.

Ha de!

Annonser




Uppsala Domkyrka

1 07 2018

Hoj Hoj,

Vi gjorde ännu besök till Uppsala Domkyrka. Dom 118,7 meter höga tornen är en imponerande syn som syns långt utanför Uppsala. Inte många som vet att kyrkan har även Sveriges största kyrkklocka. 7360 kg väger den. Tänk vilken påfrestning när den sätts i gungning. Domkyrkan har inte mindre än 4 orglar. Den största med mest stämmor är Ruffattiorgeln. Hela 97 stämmor. En av stämmorna är en 32″ Subbass. När den ljuder vibrerar luften i kyrkan. Ett mycket dovt muller hörs, men du känner desto mer vibrationerna.

Har på senare tid upptäckt att kyrkor ofta har någon demonliknande figur någonstans. Oftast på takens hörn eller något torn. Denna till exempel från Uppsala Domkyrka på tornen.

Ha de!





Började lite camping

16 06 2018

Hoj Hoj,

Behövde ju pröva tält och den nya luftmadrassen så Nellie och jag sov i tältet i natt. 34 dagar kvar bara innan varselljusen riktas mot norr. Det rullar på fort nu tills sista veckan då sirap verkar ha kommit in i alla klockor. Hur nu det skulle kunna påverka dagens digitala klockor. Faktum är att det gör det.

Vaknade rätt tidigt i morse som vanligt. Ett herrans liv på ett gäng måsar som hade livliga diskussioner. När måsar kommer in så  brukar det tyda på kommande regn. En snabb koll på Casio klockan och inser att måsarna får skaffa sig varsin sådan. Barometern var på stigande tendens så något regn är inte på ingång. Inte detta dygn i alla fall.

Idag blir det bil upp till Gryttjom och ska se på när Angelica slänger sig ut ur ett flygplan. Som tur är har hon en tätt bakom sig som hon sitter fast vid. Sugen själv på att göra det. Fritt fall från 4000 meter i 200 km/h skulle kunna vara något. Selen passar med stor sannolikhet dig som väger mellan 40 och 100 kg, känns tryggt. Om den passar vet man först när man tagit mark eller?

I morgon blir det Adventure upp till Älvkarleby. Fallens dag som alltid är söndagen före midsommar. Första gången jag var dit blev jag överraskad av mängden besökare. Helt otroligt vad med folk som tagit sig dit. Ett tips kan vara att ha med sig kontanter då närmaste bankomat finns i Skutskär. En bit att åka i onödan. Kaffe (äkta) packas förstås med och Skogaholm och stekt ägg. Åker it god tid innan dammluckorna öppnas och tar ett stop med fika på vägen.

Ha de!





En skål med vatten

12 06 2018

Hoj Hoj,

En riktigt varm sommardag är nog en skål med vatten det som katter och hundar längtar mest efter. Den finns där borta snart inom räckhåll. Min ”skål med vatten” är den kommande semestern. Snart inom räckhåll. Dragit och ändrat, hit och dit. Lagt in nya upptäcktsmål. Jämfört vägarna med MC Kartan och kanske tagit en annan sväng än den var från början på den dagsetappen.

En del tycker att detta är overkill. Bara att köra dit man vill eller kanske inte dit utan dit istället. Ja, ni hör hur det låter. Lite planlöst flackande och kanske då bara köra hela tiden. Nä lite planer måste man ha anser jag fast sedan kan man givetvis ändra lite under resans gång. Viktigt tycker jag är att under varje etapp ha ett ställe att se och uppleva förutom den fantastiska vägen dit förstås. Letat platser att se via ”Nya Upplev Sverige”, webben och Hemliga Utflykter. Ger så mycket mer än att bara åka från A till B, även om resan är målet.

Service av hojen är beställd och den 4 Juli åker vi upp till Lundgrens i Avesta. Blir en lagom service innan semestern. Lite mindre än 200 mil kvar nu så dom kommer nog att gå åt tills dess. Det är ju hela 3 veckor tills dess. Sony Ericsson Z2 uppdateras nu. En massa program uppdateringar som skulle in. Vilken telefon det är. Älskar denna lur. Pålitligt som en Volvo 240. Lagom stor så man ser vad man håller på med. Bra skärm som man även ser i solljus.

Ska undersöka om det finns uppdatering till N-com i hjälmarna. Mycket uppdateringar blir det, men man vill ju ligga i frontlinjen. Behöver ladda batteriet i dom först innan jag kan köra uppdateringar. Det får bli imorgon kväll.

Ha de!





Lördag morgon.

19 05 2018

Hoj Hoj,

Lördag morgon. En orörd helg. Ingen som stakat ut något som är ett absolut måste. Visst finns det göra. Vissa planer har jag ju. Nu när sommarvattnet kommit igång så är det dags att tvätta av altanen. Kärscher ska få jobba lite. Investerat för länge sedan i en sådan där borste för altantvätt. En borste som roterar med hjälp av vattentrycket. Först medel för altantvätt och sedan som grädde på moset, grönsåpa. En av dom dofter som väcker ofantliga minnen från gångna tider. Kan se min mamma som låg på knäna och skurade golvet med doftande grönsåpa. Luktar så rent, så fräscht. Ingen doft får det att lukta renare än just grönsåpa. Ser den skinande linoleum mattan i köket i barndomshemmet i Ekeby.

Ser ut att bli en underbar dag igen. Solen står som spön i backen, som jag brukar säga. Inte vad man räknar med som något som står som spön i backen, men så gör den. Bombarderar träd, blommor, bilar, katter, myror, ja precis allt. Jag får passa mig. Jag tillhör den grupp av fräkniga och i unga år rödhåriga populationen som bränner sig även om jag sitter i skuggan med solskyddsfaktor 50 (om den finns) och en t-shirt på mig. En vecka eller två efter exponeringen flagar allt av till frugans förtjusning, då hon kan dra av stora sjok av skinn. Kvar blir jag, grisfärgad tills nästa exponering.

Jag ramlar in på dofter igen. Nu är det många mopedrallyn som drar igång. Även där har jag en sån där doft som tar mig tillbaka runt 55 år. Ja visst låter det otroligt. 55 år 🙂 . Det var då jag åkte bakpå mopeden som min pappa hade innan han tog körkort på bil. Den härliga doften av avgaserna från en moped med oljeblandad bensin. Minns hur jag satt som ett ljus, hoppas jag, bakpå hem från Rimbo. Hade troligen varit med pappa och åkt med honom på något lok. En annan tanke är att hur i hela friden har man kunnat överleva barndomen. Byggde kojor mellan 3 stycken träd. Inte konstigt eller ovanligt farligt, men 15 meter upp mellan träden blir det en annan sak. Byggde en gunga. Inte av rep utan av kätting fastsatta i en gren 10 meter upp och en start ramp som var runt 5 meter hög. Själva platsen där gungan sedan svingade sig fram var inte belagd med grus utan av rätt stora sprängstenar. Man ramlade, man slog sig rejält, men man kom igen. Kroppen hade ständigt sår som höll på att läkas eller sådana som fortfarande blödde.

Det var kanske just det att man var ute i stort sett hela den ledig tid man hade från skolan som gjorde att man klarade sig alltid. Jag bodde på en sådan plats att skogen var utanför husknuten. En å att fiska i 300 meter bort. En sjö att bada i 2 km bort. En plats som alla barn egentligen skall få chansen att uppleva. Jag hade några kompisar, men dom flesta var något äldre än mig. För det mesta så roade man sig själv med fiske och gjorde enduro vägar för cykeln i skogen. For fram som en drogad vessla bland träden och givetvis utan cykelhjälm som inte ens fanns. Man kraschade. Plockade bort stenar och pinnar som borrat sig in i benen och fortsatte. Trampade en gång på en bräda med en spik som gick igenom skon och ut på andra sidan. Bara att dra ut och fortsätta. Jag tror nog man blev rätt härdad och kroppens alla försvarsmekanismer hade ett ständigt sjå, men dom klarade det.

Ha de!





Grusade planer…

27 04 2018

Hoj Hoj,

Så var det fredag. Äntligen. Några dagars rekreation. Hoppas det kan bli av den bästa sorten. På hoj förstås. Min typ av Mindfullnes som det heter på Fancy Pancy språk.

Satt i gruvan idag och tittade ut. Solen sken. Stod som spön i asfalten faktiskt. Planer tog fart i mitt huvud. Vart skulle jag efter gruvskifet? Norr, Väster eller Öster. Jag uteslöt söder. Det hade jag ju ”rymt” ifrån. Kanske Norr. Gävle lät lockande. Alltid lockande att åka norrut. Grejen är bara den att jag vill bara fortsätta norrut. Framme vid Gävle kanske man ”bara” kan ta en tur till Söderhamn. Inte så långt till Bollnäs från Söderhamn. Inte så himla långt till Edsbyn heller då man är vid Bollnäs. Rättvik är vackert. Bara ett stenkast från Edsbyn. På den vägen är det. Jag har liksom svårt att inte fortsätta. Tror det kallas för passion för hojåkning. Ingen sträcka är för lång.

Tänk er att vakna en tidig morgon. Solen står som spön i backen. Koka lite fika. Breda några Skogaholm´s mackor. Steka några ägg. Packa allt och dra iväg. Inget mål. Bara svänga lite som på bilden vid vägskälen. Rulla på i lagom takt. Ingen brådska. Stanna till vid något vackert ställe. Ta en kopp kaffe och en macka. Bara sitta och njuta av utsikten. Lyssna på något som man inte hör. Lugnt och tyst.

Kliva upp på hojen igen. Trycker på startknappen. Hojen ruskar till. Ivrig att få ge sig iväg. Nästa vägskäl och ett nytt vägval. Inte så noga vilket. Bara ta ett av dom. Kanske hitta ett guldkorn som legat gömt. Jag vet att dom finns där ute. Jag har plockat många själv. Man blir rik på dom. Inte pengamässigt, men upplevelsemässigt. Det går inte att mäta i pengar.

Solen sken fortfarande då jag klev på den Röde vid Tekniska Högskolan. Lyssnade på Mordbrännaren av Anders Gustafsson. En bok som är en uppföljning av Singöspionen. Som namnet säger så handlar det om Singö och orter häromkring. Bra avkoppling. Så bra att jag tror jag snudd på slumrade in en stund. Rimbo station, ekade det i högtalaren. Med ett ryck slog jag upp ögonen. Solen var borta. Ett mörkt, nästan svart moln låg som ett täcke över Rimbo. Marken var blöt. Det hade regnat, kanske till och med regnade nu. En snabb koll i en vattenpöl bekräftade det jag inte ville se. Jodå, det regnade. Tog bilen till parkeringen i morse och var glad för det. Glad att slippa gå i regnet. På väg hem kom även haglet. Smattrade mot Fabbe. Där grusades dom planer jag smitt vid lunchtid i gruvan.

Parkerade bilen på gården och skyndade mig in. Satte på en kopp äkta kaffe. Rostade några mackor. Fällde upp locket på laptopen och började knacka. Kollade in vad Casio sa om läget. Tendensen är stigande. Barometern hade stigit den senaste tiden. Ännu inte upp i normalt lufttryck, men på god väg. Ser fram emot morgondagen även om mycket ligger på så att säga. Sommarvattnet ska startas upp. Skräp till återvinningen. Hoppas på att hinna med en hojtur också. Känner att jag behöver det nu.

Önskar er en trevlig helg 🙂

Ha de!

 





Varför dröjer det så???

6 04 2018

Hoj Hoj,

Man undrar varför det dröjer så länge. Ska den inte vara här nu. Våren. Våren som vi alla längtat efter, även om det är så fruktansvärt vackert med vitt lappmögel och isgata.

Fredag kväll och en ostruken helg breder ut sig. Breder ut sig som en som ett oskrivet blad. Ett blad i livets dagbok. Redo att fyllas med innehåll. Veckorna känns ibland som rena transportsträckor. Nåt man måste ta sig igenom. Man försöker finna en mening, men ibland känns det svårt att hitta den. Lite så känner jag nu. Lite copy / paste måndag till fredag. Få glädjeämnen som ger en tillfredsställelse. Ska det va så undrar jag?

Visst har jag mycket att vara glad över. Jag är frisk, men visst känns det att man är på den andra planhalvan. En fru, barn och barnbarn och många vänner. Men ändå liksom. Jag kanske helt enkelt längtar för mycket. Kan man verkligen det? Längta för mycket. Längta för mycket till sommarens hojtur. Längta till jag bestämmer själv över dagen. Att längta kan ibland inge för stora förhoppningar. Fast inte min längtan. Jag vet att Sverige levererar. Jag vet att jag kommer att må bra av att bestämma över dagen.

Vad finns där? Där på andra sidan om taggtråden. Kommer jag förbi den utan att riva mig? Blir det som jag tror? Blir det som jag hoppas?

Man undrar varför det dröjer så länge.

Ha de!








%d bloggare gillar detta: