”Gamla” foton

9 09 2022

Sitter och letar efter ett foto i Lightroom. Ser massor av bilder från våra semesterturer i norra Sverige. Suger till i semestertarmen. Såg på FB att trä björnen i Sveg slipper sitt hakstöd efter en restauration. Den har vi passerat åtskilliga gånger på våra resor upp i landet.

På väg från Manna Minne i Nordingrå fick vi pyspunka på bakdäcket. Fick varning för lågt lufttryck och fyllde på med kompressorn. Tog oss till vandrarhemmet i Härnösand. Ringde Euromaster i Härnösand och frågan om möjlighet att komma och laga. Ville laga lite mer säkrare än den medhavda lagningen. Han var själv och hade en hel del som låg på, men det var inga problem att komma ändå. Så är det i den norra delen av Sverige. Allt går att fixa. Däcket var förstås helt platt när vi kom ut och innan vi lastade på packningen igen så pumpade jag upp med kompressorn. Monica slog sig ner och läste och då dyker det upp en bil som kör alldeles emot henne. Hon funderar va i helvete, men ser sen att det är Per Pahlen som var i faggorna och sett vart jag skulle på FB. Honom har vi träffat på på dom mest oförutsägbara platser då vi varit ute på semestern.

Vi har för vana att tagit in på Vandrarhemmet i Boden. Vid järnvägsstationen finns en hamburgerrestaurang. Mycket fint inredd med 50-60 tals stuk. När vi satt där och åt kom ägaren fram med ett gäng med mynt. Han tyckte jag såg lämplig ut som diskjockey. Där fanns dom. Elvis Presley, Little Richard, Jerry Lee Lewis och Chubby Checker. Snart strömmade Let´s Twist Again och Hound Dog ut bland många fler genom högtalarna.

En resa som jag absolut ville göra innan jag la näsan i vädret var en tur till Vemork och Rjukan i Norge. Jag hade föredrag i skolan om Norska motståndsrörelsen. Operation Gunnerside ledd av Joachim Rönneberg gjorde en enorm bragd genom att spränga tungvatten förrådet i Norsk Hydros anläggning. Att ta sig ner i dalen i Rjukan och upp till anläggningen vintertid var en enorm strapats. Dessutom osedda av tyskarnas vaktposter. Truppen hade en norsk arbetare på insidan som skulle lämna en dörr olåst den natten då attentatet skulle ske. Just den dagen blev han sjuk och var inte vid anläggningen och kunde låsa upp dörren. När truppen väl smugit sig fram till dörren så upptäckte dom ju att den var låst. Allt höll på gå åt pipan, men Joachim letade upp en trumma att krypa in i anläggningen. Väl inne tog dom sig till tungvattenkällaren där vattnet förvarades. En norsk arbetare var i källaren. Stubinen tändes och på väg ut så den norska arbetaren att han tappat sina glasögon. Joachim vände in igen och letade rätt på dom och sen var det bråttom ut. Inte ett enda liv gick till spillo i denna operation. Tyskarna var intresserade av tungvattnet för att göra atombomber. På bilden är det en rekonstruktion av dessa behållare med tungvatten där sprängämnena placerades.

STF Vandrarhem i Leksand var det första vandrarhemmet i Sverige. Där kunde man få sova på höskullen för 10 öre per natt. Numera inte ett STF vandrarhem längre. Lite synd att Erik slutade och sålde av det. Erik ringde mig och frågade när vi skulle komma. Hela ”staben” kom ut och hälsade os välkomna. Det kändes som att komma hem varje gång. Små härbren och rum i hus. Så mysigt.

Flatruet är förstås en given sväng emellanåt då man far uppåt. Över Flatruet går Flatruetvägen, Sveriges högst belägna landsväg. Den måste man ju köra på, minst en gång innan man lägger av. Firade Monicas födelsedag där en gång. Det fanns tyvärr ingen prinsessbakelse så det fick bli varsin mazarin. Om vi hade äkta kaffe till behöver ni inte ens fundera på 🙂

En annan given väg är ju Vildmarksvägen över Stekenjokk. Många fina vattenfall längs vägen. Så underbart att bara sitta där och förundras över utsikten. Vilka vyer åt alla håll. Tänk om vi i framtiden kunde åka upp med husbil och bara vara där ett tag. Det skulle vara en dröm för oss.

Vägsträckan över Stekenjokk är stängd mellan den 16 Oktober och öppnar igen den 6 Juni. Man kan förstå att den är stängd när man ser denna bild som jag tog 2 dagar efter att vägen öppnats för säsongen.. När snöröjningen började var det 7 meter snö.

På väg ner från Stekenjokk platån mot Saxnäs passerar man Klimpfjäll. Mycket fin utsikt från vägen.

Ett foto från att man passerar Polcirkeln är väl ett måste i allas fotoalbum.

En annan plats man bara måste sätta en bock för är ju Nordkap. Vi hade en fantastisk tur med vädret. Inte en enda dimbank åt något håll. Vägen dit var en trevlig slingrande tur, fast väldigt lång. I Norge kan man inte räkna mil utan där räknar man timmar tills man når målet.

Vi skulle sova över i Tännäs och som vanligt då vi är ute och åker så stannar vi ju lite här och var. Vi kom från Sveg och det började närma sig middagstid. Vi såg några ”korvmackar” på vägen, men vi tänkte vi äter när vi kommer fram. Väl framme insåg vi att det hade nog varit bra att äta något på vägen. Vi batalade boendet i receptionen till hotellet och deras restaurang var stängd och vi frågade vart man kunde äta någonstans. Det fanns bara restaurangen men han sa att dom hade några gäster som skulle komma senare som hade beställt mat och kunde vi äta samma rätt var det ok för oss att komma. Vi nappade på det och det var riktigt gott. Tyvärr glömt nu vad det var. Beställde in en lokal parkeringsöl till maten, men den var ingen höjdare. Bilden visar inte hotellet, men väl den stuga som vi bodde i. Vi undvek att gå ut genom altandörren 🙂

Efter en mardrömmslik väg, kanske synd att kalla den väg, kom vi i alla fall ut i närheten av en damm. Den så kallade vägen var väl egentligen inte till för trafik om jag säger som så. Två spår med mycket grovt singel. Det vänstra spåret var stenarna om möjligt ännu grövre. Det högra spåret kantades av ett stup på några meter. Spårvalet fick bli det högra. Full packning och skjuts därtill gjorde turen spännande. Hojen ville åka lite hit och dit.

Ja då fastnade jag här ett par timmar. Flera minnen än dessa passerade. Har ni inte åkt norröver så tycker jag ni ska göra det. Som jag brukar säga Sverige är fantastiskt och alldeles utanför dörren.

Ha de!





50 år

8 09 2022

Ja inte jag alltså, men det var 50 år sedan jag tog körkort för MC.

Den 8 September 1972 klarade jag uppkörningen för MC kort och inledde hojåkandet. En röd Honda 125 K5. Då var det hoj sommar som vinter. Inga dubbdäck. Skyddsutrustningen bestod av hjälm. För övrigt var det skinnjacka, som jag har kvar än idag, jeansbyxor och faktiskt lite grövre skor. Handskar på vintern. Endast en praktvurpa, som jag kommer ihåg, på väg till jobbet runt 05:30 en morgon. Kommer ner mot väg 280 i Rimbo från Ekebyvögen. Lite nedförslut och glans is. Växlar ner släpper kopplingen försiktigt och bromsar lite gran. Bakhjulet låser sig och textilbroms var ett faktum. Håller i hojen och på något sätt verkar jag få den att glida med hjulen före mot den byggnad som är på andra sidan av väg 280. Stötdämparna tar upp stöten så det gick riktigt bra. Den tidiga morgonen gjorde också att ett fåtal bilar passerar på den vägen.

Nu poppade det upp en till. Ung och dum, får man väl kalla den. En svepande kurva med fri sikt på väg mot föräldrahemmet kunde man köra i max 80 km/h. Då var man precis ute i vägkanten vid utgången. En dag fick jag den briljanta idén att testa lite fortare. Mätaren stod på 90 då jag for rakt ut på den nyplöjda åkern och hade jag åkt av jäms med fårorna hade det nog gått bättre. Nu var det tvärs över och hojen stannande väl efter runt 60 meter, men jag ökade avståndet en bra bit till. Clip-on styret hade vikt sig för mina ben och det var nog räddningen för mig. Jag klarade mig bra men framgaffeln låg under motorn.

Jag spelade volleyboll på den tiden och efter en träning på vintern med 25 grader kallt tog jag förstås hojen och åkte hem 4 km utanför Rimbo. När jag skulle ta av mig hjälmen hade den fryst fast i det blöta håret, så jag fick gå runt med den inne ett tag innan jag kunde ta av den.

Ja det har blivit många och långa turer genom åren. Vi har varit i alla landskap utom Gotland. Sett otroligt mycket då vi tar det lugnt och bokar inget boende i förväg. Vill inte ha den pressen att vara vid ett visst ställe en viss tid. Nä har vi semester så har vi och tar dagen som den kommer. Många vandrarhem har vi prövat. Priserna när vi började var runt 300 kr för en natt. Nu är det helt andra priser. Tangerar faktiskt hotellens. Ett favoritställe var STF Leksand. STF´s första vandrarhem. Vi blev stamkunder så ägaren ringde mig och frågade när vi skulle komma. Starkt rabatterat pris. Nu har han tyvärr slutat och vi har inte prövat nya regimen. Sovit i tält väldigt många gånger. Tältat på campingar, men även naturcampat.

Ha de!





Hojtur 2022

6 08 2022

Så kom vi då iväg på en hojtur som blev lite längre än planerat.

Man funderar på hur allt ska få plats på hojen när man plockar fram det som ska med, men på något sätt har vi lyckats varje gång. Det känns att hojen blir rejält lastad, men Adventure hojen slukar det mesta. Allt packat och klart så körde vi söderut mot Paul och Kerstin på Kila Gård. Alltid ett besök per år försöker vi få där på ”Kila Camping”. Vi kom iväg rätt sent på dagen så vi körde på tråkvägar ner denna gång för att komma fram så fort som möjligt. Fint väder hela vägen, fast kanske för fint med 27 graders värme och varmare skulle det bli. Inte så mycket trafik söderut en söndag, men mycket mötande trafik mot norr. En del kanske började leta sig hemåt igen efter semestern och vill kanske få några dagar hemma innan gruvorna kallar. Vi stannar till varje timma och dricker vatten. Viktigt att dricka när det är varmt.

Vi körde på utan stopp till Järna avfarten där vi brukar stanna för en kopp äkta kaffe. Nu tog vi ett stopp där för lite frukost på Burger King. Funkade men gillar egentligen inte dessa utan Sibylla ska det vara. Blev i alla fall mätta och det var ju syftet med stoppet. När jag skulle ut igen så stod det en bil framför mig mig utfarten på väg 57 till Järna. Det är lämna företräde så jag hakade på när den började rulla då det inte kom några bilar på närmare håll. Precis innan han ska gå ut i körbanan tvärnitar han och ska vänta på en bil som säkert är 200 meter bort. Inte så att det är en 110 väg så det tar ju ett tag innan den kommer fram. Jag han gira vänster och stannade vid sidan om för att se om det var någon bil jag inte sett, men så var det inte.

Efter den lilla incidenten så rullade det på utan problem. Lite kaos vid Söderköping på grund av broöppningar och rödljus inne i Söderköping. Jag glider in första vänster och kör igenom Söderköping på insidan så att säga och ut vid sista rödljuset vid OK/Q8. Rullar sakta men säkert genom hela Söderköping. Ut igen på E22. c:a 10 mil kvar innan Kila gård. Stannade till och fyllde på med lite vatten och vätskeersättning. Kände att det började kärva lite i vaden igen. Dags att köpa magnesium tabletter för krampen i vaden.

Vi rullade in på Kila Gård och blev hjärtligt mottagna av både tvåbenta och fyrbenta. Bonnie slogs sig ner vid mig som vanligt och lutade sig mot mig. Passar alltid på att smyga in i tältet och prova lite campingliv. en parkeringsöl satt fint efter den något varma resan ner. Fast bättre en regn som vi senare också fick pröva på. Vi kom ner rätt sent, fast kvällsmålet blev jättegott med några olika korvar och bröd. Klockan blev mycket och det var dags att krypa in i tältet.

Vaknade till tranornas trumpetande och en ny vacker dag hade börjat. Vi tog Palle´s bil ner till Dalhem och provianterade lite inför kvällen måltid med Paul och Kerstins vänner. det stod inte på förrän det blev kväll och Stellan, Karin och deras hundar Dan, Bill och Ture kom. Det blev en lyckad kväll med tokroligheter som vanligt. Timmarna gick och klockan han slå midnatt innan vi kröp in i tältet igen och ett visst lugn spred sig över Kila Gård.

Ture och Stellan

På våran madrass hade en söm gott sönder så det var en stor ”bulle” i mitten av den, så den var inte så skön längre. Googlade lite efter en ny och hittade en på Jysk i Västervik. Vid lunch ungefär tog vi en tur med hojen till Västervik för att skaffa en ny madrass. Den var något mindre men den var faktiskt bättre än den gamla. Det lilla i mindre storlek gjorde mycket i vikt och mycket lättare att få ner den i toppboxen. Det blev in liten ficka på c:a 2 dm på varje sida perfekt för att få ner hojkläderna, hjälmar och tankväskan. Vi bestämde också att vi skulle fortsätta ner till Öland, så klädförrådet vi hade med var lite för litet då detta inte var planen från början. Lager 157 med T-tröjor för 30 kronor och billiga underkläder blev lösningen. På eftermiddagen åkte vi till Stellan och Karina och fikade.

Ture
Bill

Nu fortsatte vi resan söderut till Kalmar och över på Ölandsbron. Full lastad hoj med skjuts och skaplig vind på Ölandsbron var lite spännande. Jag fick hålla emot och parera kastvindarna för att hålla mig i filen. Det gick bra i alla fall och jag höll mig på min kant. Vi körde direkt upp till Borgholm för att tälta. Var in till Borgholms Slott men det skulle stänga om 25 minuter så det var ingen idé att gå in och betala 200 kronor. I solnedgången så fick jag i alla fall en lite ett fint siluett foto på några besökare.

Vi checkade in på Kapelluddens camping i Borgholm. Normalt sett så betalar man per tält, men kan man suga i sig lite extra betalar man per person. 595 kronor gick en natts tältplats utan el på. Överpris tycker jag då duschvatten betalade du ändå extra för. Fick i alla fall lite fina foton på både solnedgång och soluppgång. Träffade en tysk kille som körde solo på en Suzuki V-Stom. satt långt in på kvällen och fortsatte på morgonen efter. Han hade bokat en natt till och skulle åka runt lite. innan han fortsatte mot Stockholm och sedan Oslo.

Solnedgång i vid Kapelludens Camping, Borgholm
Soluppgång vis Kapelluddens Camping, Borgholm

Fick några fina foton med en lite rolig historia. En äldre man kom puttrande med sin båt för att ta upp nätet som han lagt ut kvällen innan. Inte så mycket han fick upp men några fiskar var det. Fotade då han tog loss en plattfisk ur nätet och slängde den i båten. Tydligen hade han inte noterat den fågel som satt akterut på båten. Den var blixt snabbt ner och tog fisken och flög iväg. Det var inte den enda fisken han gick miste om.


Vi hoppade över fyren Långe Erik då det var lite långt för att se den. Däremot hade det varit kul att se Trolleken som ligger på Östra delen av Byxelkrok i Naturrum Trollskogen. Den lär ju finnas kvar så att säga. Vi körde söderut efter utcheckning Långe Jan var målet innan vi skulle resa vidare. Mycket folk och framför allt fågelskådare som var där. Vi hörde ett konstigt läte som vi misstänkte var sälar och det visade sig vara en koloni gråsälar.


På väg ner till Långe Jan stannade vi till för en kopp fika i Mörbylånga och Café Söderbönor. Måste säga att det var mycket goda ost/skinka mackor där. Något extra än mot vad man är van vid. Mycket färskt bröd.

Kom på att på Öland fanns det en mycket speciell plats med en dråplig historia. Sandby Borg som jag ville besöka.
Från Wikipedia:
”År 2014 hittades ett guldmynt från romarriket, en så kallad solidus, i ett stolphål i borgen. Forskarna tror att boende i borgen hade varit legoknektar i den romerska armén eftersom det var vanligt att betala dessa med denna typ av mynt. Detta, och att man hittills under de provgrävningar som skett har hittat ett tiotal skelett av uppenbarligen hastigt nedhuggna vuxna män och barn, stärker en teori om att borgen attackerades genom en snabbt utförd och välplanerad massaker, som tidfästs till omkring 480 efter Kristus. Skeletten återfinns liggande precis så som de föll när de höggs ned och kropparna har aldrig begravts. Att borgen varit tabubelagd bekräftas av en lokal tradition, som före fyndens återfinnande visste att berätta att ”det är något hemskt med Sandby borg” men man vet inte vad”
Det är nog den ända borgen som det inte visas någon vägledning till och vi hittade den inte. Skulle ligga vid Södra Sandby, men såg ingen direkt väg som kunde leda till den.

Vi körde mot Ölandsbron igen lite besviken på att inte hittat borgen. Bokade plats på Kaffetorpets Camping på Oknö. Lät som ett måste för oss kaffeälskare. Tältplats med el för att ladda telefonerna. Min mick i hjälmen hade lagt av så den behövde inte laddas. Några powerbakns fick också lite ström. 395 kronor för en natt med el och det var rätt ok. Fler som tyckte platsen var ok var dom c:a 350 000 mygg som fanns där.

Ett åskväder drog in under natten med buller och bång. Regnade rätt häftigt under ovädret, men så bra man sover i tältet med droppar som smattrar mot tältduken. Tältet är suveränt och har stått emot alla dom regnväder vi råkat ut för. Morgonen kom och vi åkte mot Oskarshamn för lite frukost och därefter tänkte vi köra till Västervik för att campa och sedan inåt landet igen.. Tänkte be dom köra igång Oskarshamn 1 och 2 igen, så Karlshamnsverket slipper förbruka cirka 70 ton olja per block i timmen vid fullast (330 MW).

På väg till Västervik öppnade sig himlen igen och tydligen fanns det en hel del vatten som inte kommit ner. Nu fick vi verkligen testade membranen i jackorna som inte varit så sköna vid 31 graders värme på Öland. Hör och häpna så höll det vattnet borta, men funderar fortfarande varför vatten släpps in en bit i kläderna. Vi tog aldrig någon sväng inåt landet utan fortsatte raka spåret hem.
Ha de!





Skultuna

18 07 2022

Så blev Skultuna turen äntligen av. 12 grader varmt då jag åkte till Norrtälje för att hämta upp Roger som övningskör med mig.

Klockan 07:55 klev jag upp i sadeln för att åka till Norrtälje. Fyllde upp tanken på ST1. Roger stod och väntade färdig att ge sig iväg. Först till OK och fylla på bensin och luft. I behov av båda. Sen tog vi Gamla Norrtäljevägen till Angarn där vi vek av mo Upplands Väsby för att möta gänget vid McDonalds.

Vi kom dit i god tid före starten och eftersom jag ledde turen så var som det ska vara. En efter en så rullade hojarna in. Först kom Annika på Prinsen. Prinsen som är inneboende hos mig 6 månader om året. Får lite kärlek under vinterns mörka period.

Snart var alla som anmält sig på plats och vi var redo för avfärd mot Skultuna. På utsatt 10:15

Mot Stäket där Rickard anslöt sig. Vi körde Gamla Enköpingsvägen mot Bro. Istället för att åka igenom bro lade jag turen på Ginnlögs väg som går i utkanten av Bro och kommer ut igen på Enköpingsvägen. Mycket smidigt och fint. Vid Bålsta lade jag rutten vid första rondellen ut på Kalmarleden och sedan Kraftleden för att undvika alla rödljus i Bålsta. Kan vara lite meckigt att hålla ihop en grupp då det ibland slår om till rött för en del av gruppen. Ännu en gång gick vi sedan på Enköpingsvägen igen mot vårt första bensträckarstopp som fick bli vid Övergrans Kyrka. Ungefär 1 timma från McDonalds i Upplands Väsby. Rätt lagom att ta ett stopp varje timma.

Efter det stoppet så började dom lite roligare vägarna. In på väg 582, Hjälsta-Eneby vägen. En riktigt fin väg med fin beläggning. Vi är ju nu i Uppsala län. Det kanske förklarar en del 🙂
En kort visit, 50 meter, på väg 55 och in på väg 566, Biskopskulla-Berg. Böljande fält så långt ögat når. Rapsen var inte utblommad så den lyste gult på fälten. Passerade Långtora och alldeles strax var vi framme vid nästa bensträckare. Sittfläsket började bli lite mört för några som inte fått så många mil ännu. Där blev det ett lite längre stopp. Många diskussioner med åtföljande skratt förstås. Vi var nu precis norr om Enköping.

I backen bakom parkeringen finns ett gravfält. En trappa leder upp, men själv har jag inte varit upp. Här brukar vi även ta ett gruppfoto och så skulle det ju bli även denna gång. Det första fotot blev aningen märkligt då jag inte han fram till gruppen utan kom in glidande från höger på kortet samtidigt som merparten av gruppen hade vänt sig om för att se min graciösa placering längst bak. Det blev ett riktigt skojigt kort.

Skam den som ger sig så det fick blir ett nytt och denna gång rundade jag inte gruppen utan landade framför gruppen istället. Det blev väl lite bättre, men absolut inte lika roligt 🙂

Det var dags att sitta upp igen och nästa stopp skulle bli Skultuna. Ut på Sparrsätravägen mot Skultuna. Vi korsade väg 70 som går mot Enköping. Efter åtskilliga kringelkrokar så var vi framme vid Skultuna. Här mötte Danne och Kattis upp som varit på konsert i Uppsala. Väldigt mycket folk och det är tur att Å-cafet byggt ut så alla får plats. En lång kö till kassan och det var till och med två kassor så det gick riktigt fort. Valet stod mellan räkmacka eller köttbullemacka. Jag valde köttbullemackan, men jag får nog säga att en var ganska så tafatt. Lite torra köttbullar faktiskt. Den absolut godaste köttbullemackan jag är var på Ofvandahls Hovkonditori i Uppsala. Saftiga köttbullar och bra smak på rödbetssalladen. Helt perfekt.

Efter mat och en koppa kaffe, doch ej äkta, var det dags att rulla hemåt igen på liknade vägar som vi kört upp på. Upp mot Sala och sedan mot Uppsala. Vid Norrby kyrka tog vi av mot Öja. Många orter passerade vi innan vi kom ut i Heby. Framme vid Morgongåva körde vi höger mot Nässelsta och Skattmansö. Därefetr kom vi till första stoppet på hemvägen. Ytterkvarn. Här samlade vi hop oss ännu en gång för en gruppbild. Inte lika kul som förra, men lite mer samlat.

Här passade jag på att ta en äkta kopp kaffe från termosen. En bit hönökaka med skagenost slank även ner. Turen fortsatte sedan ut igen mot Övergrans Kyrka. Vid Kulla-Hällmyraa blev det en liten sväng på en grusväg. Vet inte riktigt hur den slank in. En kille som stod och rensade lite sly blev rätt förvånad då 9 hojar kom glidandes på den lilla grusvägen med stundtals lite gräs i mitten. Det blev bara några hundra meter innan vi var ut på asfalten igen. Vi kom ut på Hållsta-Eneby vägen igen då ett gäng med sportbilar kom. Dom kom ut på enköpingsvägen och väntade in några som dom tappat och vi gled om. Vid Övergrans Kyrka var det hastighetskontroll och vi gled ju in lungt och sansat och sportbilarna blev ju lite hindrade av oss så dom höll ju automatiskt nere farten. Medans vi stod där så blev några in vinkade och fick sig en lite böter.

Härifrån var det sedan fria aktiviteter och var och en åkte åt sitt håll. Roger åkte ner till Shell i Bålsta och tankade och sedan tog vi via Skokloster och Knivsta vägen till Norrtälje.
För mig stannade turen på 44,5 mil.

Det blev en härlig dag med detta glada gäng som man lägger till minnenas arkiv.
Ha de!





Övningskörning igen

19 06 2022

Ja då var man ute med en ny elev. Han har kört med andra också så han är inte helt ny bakom styret.

Jag åkte över till Roger strax för klockan 18. Med min typ av svängar tyckte jag Grisslehamn lät bra 🙂
Roger såg lite skeptisk ut och vi valde en annan väg. Vi tog svängen om Malsta. Redan från infarten från 76:an var det relativt nylagt oljegrus. Där bilarna hjulspår gått så var det bra, men emellan var det en sträng med löst grus på lite fastare beläggning. Det är värsta sorten. Gled lite när man kom in i strängen.

Så var det hela vägen ända ut till Lohäradsvägen. Vi tog av åt Rimbo och körde via Södertjäravägen ut mot Edsbrovägen. Den var mycket trevligare att köra. Bortsett från den stora gropen som jag lyckades träffa med framhjulet, så jag tror dämparna slog igenom. Inte bra. Skiftade till att visa däckstrycken för att se om trycket sjönk i framdäcket, men så var det inte som tur var.

Ut på Edsbrovägen och mot Rimbo. Knappt någon trafik alls. Inga hojar heller. Mötte några när jag åkte in till Norrtälje. Ut mot Rö och Gamla Norrtäljevägen in till Norrtälje igen. Nu kommer det att bli mer turer och vi ska upp till Grisslehamn någon gång 🙂

Ha de!





En tur till Skultuna

8 06 2022

Rickard mejlade och fråga om det inte var dags med en tur till Skultuna för en räkmacka. Det tyckte jag lät som en riktigt bra idé och då kunde jag också kolla min Skultuna tur jag gjort och kört en gång förut.

Mötte upp Rickard hemma hos honom och rullade på mot Skultuna på gamla Enköpingsvägen. 11,6 mil till Skultuna på enbart små asfalterade vägar. En solig fin dag med runt 20 grader. Fick göra en habrovinkel i Bålsta då vägen var avstängd, så det blev till att åka runt området. Så här i efterhand var det faktiskt bättre, då man slapp övergångsställen och rödljus. Uppdaterade rutten med den vägen istället.

Vi följde Enköpingsvägen fram till avfarten mot Biskops-Arnö. Vid Bälsunda börjar dom riktigt små fina asfaltsvägarna som är nästan hela vägen fram till Skultuna. Vägarna var i mycket bra skick. Inga tjälskador att tala om. Efter Långtora har jag lagt in ett bensträckarstopp. Bara 1 timma kvar till Skultuna så fika kanske kan vara lite onödigt, men lite vatten kan vara bra att ha med sig och dricka här. Vätska är viktigt. Känt på hur det känns med för lite vätska med kramper i benen som följd. Riktigt otäckt och gjorde riktigt ont också.

Det ska finnas ett gravfält där också som man kanske kan spana in lite snabbt. Bra att röra på kroppen då man suttit still på hojen. Här brukar det kännas i ändalykten för dom som inte är vana, så en liten promenad är aldrig fel. Vi åkte vidare på sista biten mot Skultuna och den hägrande räksmörgåsen.

Vi rullade in i Skultuna och ner till mässingsbruket. En del bilar och några hojar stod parkerade. Väl inne blev vi överraskade då fiket, numera Bistro Bruket, var helt omgjort och mycket större. Konstaterade att det var riktigt bra för större sällskap. Där kan man njuta av solen och naturen på deras stora terrass längs med Svartån! Dagens lunch serveras varje dag mellan 11:00 — 15:00.

Vi rullade vidare åt nordost mot Ransta. Efter Kumla Kyrkby gick vi ut på väg 70 upp mot Sala. Ut på väg 56 mot Uppsala men bara någon kilometer sen svängde vi av mot Öja för att sedan svänga upp mot Heby. En timma sedan vi lämnade Skultuna och här har jag lagt in en bensträckare. Rätt lagom med 60 minuters körning innan stopp. 30 minuter senare tar vi en fika paus vid Ytterkvarn.

Sista etappen blir lite längre ner till Övergarns Kyrka där vi skils åt.

Ha de!





Custom Bike Show 2022

4 06 2022

Så kunde det äntligen bli ett riktigt Custom Bike Show i Norrtälje. Strålande väder och många mycket fina hojar. Två års uppehåll gav ett uppdämt behov av att ställa ut sina hojar till åskådning. Kromen och lacken glänste i solen.

Jag han inte ens in på området innan jag hittade en av mina favoriter. En Honda CB 750 Four. en enligt mig en fantastisk snygg design. Dreglade lite över den och skulle bra gärna vilja äga en. Min första hoj var en Honda CB125 och det kanske är därför som jag har lite extra kärlek för den.

Som namnet säger så är det övervägande Custom hojar. Snygga att se på, men kanske inte dom direkt praktiska hojarna om man nu ska köra hoj lite längre än till den lokala korvmojen. Fast visst är dom rena rama konstverken med otroliga detaljer. Otroligt många timmar nedlagt på att få dom till utställningsskick med något extra som sticker ut och lockar publikens röster.

Många olika idéer bland skaparna. Denna fångade min uppmärksamhet. Kul koncept med en liten mini hoj bakpå Triken.

Lite speciella byggen är dom s.k ratbikes där kromen helt ersatts av rost och avflagnad färg. Brukar finnas inslag av fågelbon någonstans på vissa.

En JPS inspirerad Triumph. Vet inte om tanken med lacken var så, men det var det första jag tänkte på. John Player Special som var färgerna på legendaren Ronnie Peterson som var med om en olycka på Monza banan, Italien den 10 September 1978. Jag såg loppet på TV och blev alldeles stum. Han avled på sjukhus dagen efter olyckan på grund av komplikationer efter ett kirurgiskt ingrepp.

Såg denna Triumph med lite cross stuk över sig. Brett cross styre a la 70 tal. Växelspak på höger sida som den Husqvarna Silverpil som jag som 12 åring testade ganska många gånger på grusvägen vid föräldrahemmet. Riktigt snygg var denna Triumph.

Det här var bara några om dom läckerheter som fanns på showen. Mycket trevligt och träffade en hel del hojkompisar som jag bytte några ord med.

Ha de!





Simpnäs Brygga

22 05 2022

Fick ett infall at ta en sväng till Gävle – Sandviken, men planerna blev ändrade

När jag åkte iväg efter ett stopp vid Sättraby för att mecka ihop hjälm – Navigator telefon så började hojen hosta när jag skulle iväg. Sånt där läskigt hostande så motorn la av för en kort sekund. Kör man då sakta och ligger i en sväng får det förödande effekter. Då dråsar man i backen rätt fort. Hostade till efter ett tag igen och det var då jag valde att inte köra över Gävle – Sandviken. Stannade till vid Ununge och tog ett foto på björkarna. Vek av vid Hallstavik och funderade på vart jag skulle.

På väg ner mot Hallstavik kom jag på att jag kan ju köra ut mot Väddö och sedan ut till Simpnäs Brygga. Mot Häverö alltså från Hallstavik. Förbi Trästa där en gång en färja gick över Väddö kanal. Numera är den ersatt av Trästabron. Jag var en gång hos min syster vid Norrbybrygga när jaktplan hade övning genom att flyga i radarskugga i kanalen. En rote, 2 plan, kom dundrades genom kanalen och steg fint över färjan och sjönk ner igen på andra sidan. Ett enormt ljud då dom brakade förbi i hög fart. Minns det som igår. Det var en härlig syn. Jag tog en bensträckare vid ICA i Älmsta.

det var dags att stiga upp igen i sadeln för färd mot Simpnäs Brygga. Vägen ut dit är en kringel krokig väg. Förbi Barnens Ö där många barn varit på kollo. Många stugor utspridda längs små avstickare från vägen. Ett större samlingshus finns också. Måste varit drömmen för dom som kanske inte sett så mycket natur. Till Barnens Ö anställs c:a 700 personer till kollogårdarna. Det är en ansenlig mängd personal.

Vid Framnäs ligger en restaurang som brukar vara öppen på sommaren. Den ligger alldeles bredvid Bagghusfjärden med fin utsikt över fjärden. Kan tänka mig att det är populärt att ta en öl eller två i den sjunkande solen en sommarkväll.. Med tanke på 700 personer plus sommargäster på Banrnens Ö så kan jag tänka mig att den går bra.

Så kom jag då fram till Simpnäs Brygga. Vatten och speciellt hav ger en speciell känsla. Det var 13 grader varmt och en snålblåst, så det var ingen åskvärme att tala om. Men vad fint det var.

Hittade ett perfekt ställe att slå sig ner på några månader om året så själen kan få ro, som Ulf Lundell sjunger i ”Öppna landskap”. En härlig lite röd stuga på en kobbe som borde vara Kallskärskobben. Till vänster om denna på fastlandet ligger lotshuset. År 2015 var det till salu för 6 000 000 kronor. Då ficka man liksom med på köpet en fantastisk utsikt över Norrfjärden i den 5 våningar höga byggnaden.

Medans jag stod där såg jag en båt närma sig ute på Norrfjädern. Då fick man ju givetvis vara kvar och se vad det var, även om jag anade det. Det var Waxholmsbolagets Monsun som var på väg in från Arholma. En 15 minuters båtresa ut till Arholma. Det som länge intresserat mig vara att se Batteri Arholma. Vem vet det kanske kommer. Såg att man kunde ta sig till Arholma med SL kortet. Arholma har en hel del naturreservat och det syntes på kikarna som hängde på dom resenärer som klev av båten.

Nu vände jag hemåt igen. Förbi Bagghusbron där det blev ännu ett strandhugg. Det var inte mycket trafik i Väddökanal så brovakten kunde ta det lugnt. Öppnas varje halvtimma efter kontakt med brovakten.

Vet fortfarande inte varför hojen hickade till i början av turen för sedan märkte jag ingenting. En tur på 15,5 mil blev det. Mer än jag säker körde hela förra säsongen.

Ha de!





Hojtur till Grisslehamn.

20 05 2022

Det blev en tidig förberedelse. Steka äga, breda smörgåsar, koka kaffe. Kvällen innan la jag ner kameran o fotoväskan. Nu skulle det bli ett Adventure då hojen är en BMW R1200 GS Adventure. Väskorna packade med ”fika korg” och kameraväskan. Solen stod som spön i backen och redan kl 09:00 då vi rullade iväg var temperaturen uppe i 14 grader. Fyllde på med lite 98 oktan soppa till ett hutlöst pris (22,83 kr). Kändes lite bättre när jag såg att på full tank kommer jag 69,5 mil.

Väg 280 mot Sonö. Väldigt lite trafik. Brukar väl heller inte vara några mängder med bilar ute heller. Mötte mest långtradare och timmerbilar på väg att lasta timmer för att sedan vända tillbaka till Holmens i Hallstavik. Vek av från väg 280 ner mot Sonö. Väg 76 var inte heller så trafikerad. Toppar brukar vara när avgångstid för färjan till Åland ska gå närmar sig och då den ankommit till Grisslehamn. Nu är väl slutet på Maj ingen högsäsong för resor direkt heller. Annat blir det väl i Juni och framförallt i Juli då stora semesterperioden kommer.

Boxern tuffade på och tog oss upp till Grisslehamn. Vi har ett ställe vid Fogdö-Kolskär där vi brukar sitta och fika på en klippa med utsikt över Östergårdshamnen och Killören som är en liten ö. Märkligt namn. Försökt leta efter ursprung till namnet men inte hittat något. När jag tog kameran ur väskan såg jag att luckan till minneskortet var öppet. På bråkdelen av en sekund insåg jag att minneskortet satt kvar i kortläsaren till datorn. Ytterligare en sak att lägga på checklistan innan avfärd. Nu är det plånbok, extra laddat batteri och minneskort i kameran. Då inte batteriet i kameran är fulladdat jämt så är det bra med ett extra med. Jag använder GPS koordinater för korten som tas och då drar det lite extra av kameran då den tar koordinaterna från telefonen. Varför har jag det kanske ni undrar? Jo, det är lättare att komma ihåg en plats än ett datum om jag ska leta efter ett specifikt foto. Då kan jag gå in i Lightrooms karta och klicka på platsen, så kommer dom foton upp jag tagit där.

Som ni ser på fotot så är det inte rätt smörgås. Kanske lite svårt att se med det klassiska pålägget. Fler än jag/vi verkar gilla Skogaholm. Den ultimata ta-med-sig-i-fika-korgen. Fanns inte en enda att uppbringa. Kan också ha att göra med att det var extrapris på den, men jag tror mer på att den är eftertraktad 🙂
Nu blev det en Pågens Sommar Hönökaka. Hönökaka är väl alltid Hönökaka tror man, men nu blev vi varse att så är det inte längre i denna Fancy Pancy värld. För det första var den tjockare än vad Hönökaka är. För det andra så var det vanilj smak. Men va fasen. Hör ni? Vanilj smak. Vanilj bullar är det helt ok, men fasen inte på en Hönökaka. Vid närmare kontroll av påsen så stod det ju vanilj på den, men att en Hönökaka, vare sig den är Sommar eller vanlig ska skändas så trodde man ju inte. Kombinationen med stekt ägg var också en upplevelse. Om försäljningen går bra av detta Fancy Pancy bröd, tror jag mer det beror på felköp av kunden. Nä Pågen. Gör om gör rätt.

Min tanke när jag satt där med Nikon Z6 utan minneskort, var att snart kommer den där Havsörnen svävandes alldeles över våra huvuden. Jagad av en Glada. Lyckligtvis inträffade det inte och jag hittade faktiskt, hör och häpna, inte ett enda motiv som jag verkligen hade velat fånga. Det kanske också berodde på att jag insåg det hopplösa i det och inte ville se. Hur som helst så kändes det bra att inget intressant dök upp. En erfarenhet rikare i alla fall. Till kameran är det också ett lite hitintills ovanligt minneskort som man inte köper i en vanlig elektronik affär. Det kommer att bli bättre framöver tror jag då det kommer att bli mer vanligt på grund av säkerhet och hastigheten på det. Skrivhastighet 400 Mb/sek.

Summa summarum om utflykten så var den riktigt skön. Vi satt någon timma på klippan vid Fogdö-Kolskär och bara glodde som två ugglor.

Ha de!





Hojtur till Uppsala

15 05 2022

Igår (lördag) tänkte vi åka in med hojen till Uppsala. Vi skulle till ett café och kolla om dom fortfarande hade potatisbakelser. För er som inte känner till dom har ni gott miste om något om ni gillar ”dammsugare”. Potatisbakelserna har ungefär samma fyllning som dammsugarna, fast lite mindre söta. På Ofvandahls började Hovkonditori på Sysslomansgatan 5, fanns förr en konditor som bakade just dess potatisbakelser. Han började sedan jobba på Henry´s Konditori i Rimbo och bakade förstås dessa underbara bakelser på konditoriet. Det fick bli en köttbullemacka med rödbetssallad istället. Den var mycket god. Saftiga köttbular och ett mjukt bröd. Mycket gott.

Vi var ute i mycket god tid för att se en bilutställning i Tuna Bygdegård, men det visade sig då vi kom dit att det var tom och utställning var först den 18 Juni. Strax innan bygdegården började det regna. Sedan höll det på från och till hela vägen in till Uppsala. Ibland kom det rejäla skurar. Efter att vi fikat gick vi en runda i Uppsala. Gillar Uppsala. Inte alls samma stress som i Stockholm. Det finns hur många fik som helst.

Fyrisån som rinner rakt igenom Uppsala är en given plats för många att slå sig ner med en lunch. Här med den pampiga domkyrkan i bakgrunden.

Det kom ibland rejäla skurar, men det hindrade inte denna man för att ta en joggingrunda. Han såg rejält blöt ut så han hade nog varit ute ett tag i regnet. Fastnade för detta foto i svartvitt istället för färg. Den blev ”renare” i svartvitt. Så mycket färg annars som gjorde bilden lite rörig.

Jag tycker faktiskt att stadsbilder generellt blir behagligare att se på i svartvitt. Som denna bild över Fyrisån.

Vi träffade Irina och Michel från Tyskland som var på en semestertripp genom Sverige till Uppsala. Han jobbade på IVA och hon var narkossköterska i Hamburg. Han sa att han sett så mycket tragiska händelser med unga som fått sitt liv helt upp och nervänt så han sa även han att passa på att gör det du vill medans du kan för man vet aldrig. Dom blev påkörde för en något år sedan då dom hade en Land Rover Defender camping utrustad. Nu bytte dom upp sig till en Mercedes Unimog. Ett riktigt monster.

När man är i Uppsala så brukar det bli ett besök i Domkyrkan också. Så blev det även denna gång. Riktigt pampig kyrka, men så är det också en domkyrka. Storan, som är den största kyrkklockan väger 7 360 kg. Sveriges största kyrkklocka. Inte mindre än 4 orglar finns i kyrkan. Vi var där en gång när en kantor övade inför en högmässa. Så djupa bastoner att dom knappt hördes, men jag lovar om dom kändes.

Ha de!








%d bloggare gillar detta: