Foton som berättar.

23 08 2019

Hoj Hoj

Jag sitter vid köksbordet och titta ut. Nästan mörkt ute. Ett regnmoln drog förbi och det måste stuckit sönder sig på något torn för det rann rätt så bra ifrån det. Jobbigt det där med höga torn. Nog känns det vart det är på väg. Fast ännu kan det komma några fina dagar som bjuder på sol och värme igen. Värmen kan man ju inte klaga på ännu. Det var riktigt varmt då jag var ut en runda idag med kameran.

Ja det har blivit några kort ifrån Stockholm. Kul att fota på stan. Börjar mer och mer likna streetphoto. Vill ha liv i bilderna. Byggnader känns lite tråkigt i längden om dom inte har något extra. En vacker utsmyckning eller lite speciella i sig. Gamla byggnader har alltid en plats på listan. Dessa som sinom tid kommer att vittra ner och försvinna helt.

En bild med personer med i bilden kan berätta saker som inte syns. Man kan få ihop en historia på ett helt annat sätt än om man bara ser en byggnad. Vad ser ni i bilden till höger till exempel?

Ja det är intressant med bilder. En bra bild ska ju berätta något. Det gäller alltså att hitta just det där ögonblicket. Bilden ovanför skulle inte vara lika berättande om tjejen tittade på killen. Just att hon vänder bort huvudet gör att bilden skapar en nyfikenhet och en kontakt med dom bakom. Känner hon dom som kommer bakom? Är det hennes föräldrar?

Schack i Kungsträdgården. En man, vit spelare, koncentrerad över nästa drag. Inget kan distrahera honom. Fullständig fokus. Detta trots att barnet till höger i barnvagnen börjar ledsna och mamman laddar med en tröstande filt. Mannen längst till höger ser bekymrad ut över draget som nyss gjordes. Mannen med armarna i kors har läget under kontroll. Vet vilket drag han skulle gjort härnäst.

Lunch vid Strömmen. En kvinna tar sin lunch nere vid Strömmen. En lunch hon tillagat dagen innan. Kanske rester från gårdagens middag. Låter fötterna få den sista sol som kanske kan fås denna sommar. Musiken strömmar i öronen. Klockan är 12:40. 20 minuter kvar av lunchrasten. Hon har nog sitt kontor i närheten.

Lite fascinerad av vilka berättelser man kan se ur ett kort som innehåller liv. Personer i olika situationer i vardagen.

Ha de!

 

 

 





Vaxholm

14 08 2019

Hoj Hoj,

Idag var jag till Vaxholm. En annan spätta följde med idag. Jennifer insåg att det var alldeles för länge sedan hon åkt hoj.

Morgonen började lite sval om man jämför med tidigare dagar. 15 grader. Det märks vart det är på väg. Igår när vi åkte från Ulva Kvarn såg vi några fåglar som formaterade sig inför flytten söderut. Visserligen såg det ut som en omväg när dom flög åt nordost. Fast jag är ingen expert på flyttfåglar. Dom kanske tog sats eller nåt. Jennifer ville åka ut till Vaxholm. Det var länge sedan hon var där och konstaterade att det var ett tag sedan jag var där också. Så det var ett bra val.

Vi tog Sjöbergsvägen som går parallellt med Gamsviken. En liten krokig väg med några hyfsat stora backar och därmed dalar. Lite kul var att Garmin (GPS´n) varnade för köbildning och strax därefter kommer en gammal dam och går på fel sida. d.v.s i våran färdriktning och åt samma håll som vi. Garmin kan man lita på. Vad skulle den kalla detta om inte köbildning?

När vi väl hade rundat köbildningen så gick det bättre resterande del ut till 276:an. Kustvägen Rosenkälla – Norrtälje. En väg med påtagligt många paparazzi kameror. Nog en av dom tätaste jag stött på, än så länge. Norrtälje – Grisslehamn kommer inte att vara långt efter snart då fler förberedande stolpar och ytor anlagts. Anledningen är förstås att många startar för sent för att ta sig till Eckerö färjan och därför trycker på lite extra. För att komma ut på 276:an kan det vara lite knepigt. Rätt mycket trafik och 90 km/h gör att bilarna närmar sig fort från båda håll. 90 blir gärna 100 med lite påslag. Det luriga är att vid utfarten så finns det en fil för dom som skall köra in på vägen. Man behöver egentligen bara kolla åt vänster om det är fritt att glida ut. Jag brukar ända ta det säkra för det osäkra att glida ut när det finns en lucka från höger och som man kunde säg förut ”hissa trottlarna”. Man vet ju inte om det är någon galning som ska köra om och ligger i den filen.

Det gick bra denna gång också och vi svängde av till Svinninge vägen. En väg som skördat sina offer under åren. Skarpa kurvor på en del partier som lockat några att testa sina gränser. Ibland har det lyckats och ibland inte, då blommor i vissa kurvor vittnar om det. Ett onödigt förfarande att utsätta sig själv och kanske andra för. Så mycket onödigt lidande för dom efterlevande. Vi kom snart ut på 274:an som leder till Vaxholm. En traditionell sväng in på Bogesundsvägen blev det förstås också. Ännu en sådan väg som skördat några hojåkare. Denna väg är även en väg där man kan möta en och annan Porsche eller något annat i den stilen som tar snäva kurvor. Jag hörde förut att man medvetet gjort vägen i sämre skick så hastigheten skulle hållas nere, men jag märker ingen skillnad mot övriga vägar i Stockholms län. Kanske dom gått all-in och gjort alla vägar i liknande skick.

Vi rullade in i Vaxholm och jag tog sikte på Vaxholms Hembygdsgårds Café. Lite skyltar längs vägen som jag inte förstod riktigt och till slut kom vi ner. Sist jag var här var det stängt, men nu var det öppet och full fart. Många gäster och en hel stab i personalen. Sällen sätt så väl bemannat café. Två kassor igång och det rullade på ordentligt. Kulorna bara rullade från korten in i dom mystiska apparaterna som slukade varje krona. Det kostar att ligga på topp som det heter och det var ju inte direkt gratis. Ibland måste man ju unna sig lite gott och nyttigt.

Ja det fanns ju lite att välja på skulle jag vilja påstå. Detta var bara en del av utbudet. Vid disken fanns förstås räksmörgåsar, Strömmings smörgås och en traditionell köttbulle macka med rödbetssallad. När jag lastat på min bakelse och såg köttbulle mackan så tvekade jag ett tag, men valet blev ändå bakelsen. En sak som man kan räkna ut är att när inga priser står på bakverken eller smörgåsarna så får man lätta på lädret.

Priset uppvägdes (delvis) av den fina utsikten över Östersjöns inlopp. Nu hade solen kommit fram och värmen därtill. Vi avnjöt vara bakelser med andakt och tittade på gråsparvar som tiggde smulor kring våra ben. Imponerad av Jennifer att hon inte välte bord och stolar och hoppade i sjön. Hon har nämligen blivit attackerad av måsar en gång och gjorde illa sig ganska rejält och sedan dess är inte fåglar hennes älsklingsdjur. Hon till och med försökte mata den från handen, men modet svek till slut.

Medans vi satt där så kom det Vaxholm 1 och stävade in mot en brygga innan hon fortsatte ner mot den riktiga kajen. en fritidsbåt kom sakta glidande genom vattnet. Den ankrade upp inne i den lilla vik som går in vid Cafét. En annan passagerarbåt, Solöga, kom även den förbi för att ta sig in mot kajen.

När vi fikat färdigt åkte vi ner till kajen för att gå runt lite i Vaxholm. Oftast hamnar man bara där utan att gå runt lite. Bara en gång förut har Monica och jag tagit en turistvandring runt i Vaxholm. Nu tar det inte så överdrivet mycket tid i anspråk att gå upp till Stortorget på ena sidan av vägen och på den andra tillbaka, men oftast har man inte kommit längre än ner till kajen eller Söderhamn som det heter.

När vi satt där kom ångfartyget Storskär in från Stockholm. Lade av en skaplig signal med ångvisslan. Lastade av passagerare och tog med nya. 3 signaler från ångvisslan och Storskär backade ut igen och satte stäven mot Siaröfortet – nationalparken Ängsö – Furusund/Blidösundet. Båtar gick och båtar kom. Livlig trafik vid sjömacken då motorbåtar behövde fylla på med soppa. Med 2 st 200 hk Mercury så går det nog åt en del soppa. I alla fall innan den planat ut. Nu är det väl svårt att få den att plana ut där hastighetsbegränsning råder.

Det var dags för oss att börja rulla hemåt igen. På 274:an var det poliskontroll där dom tog in lastbilar och husbilar. När vi kom fram till avtagsvägen mot Åkersberga såg jag något jag inte sett förut. En bilist hade blivit stoppad av en mcpolis och det är har jags sett för, men hojen han hade har jag inte sett förut. En röd civlipolishoj. Såg inte märke, men troligen en BMW det också. Fina blåa lampor som blinkade, men den stoppade bilisten var nog av en annan uppfattning. Polisen hade också helt vanliga hojkläder på sig. Ser man på. Vad säger man. En ulv i fårakläder. Hur som helst så är det bra att dom finns ute på vägarna och gör kontroller. Ni är väl inte dom som varnar för poliskontroller. Gör inte det i så fall. Ni kan varna någon drogpåverkad eller någon som kidnappat någon eller en bil full med stöldgods. Kanske från ditt hem.

Ha de!

 





Resa i tiden

8 08 2019

Hoj Hoj,

210 mil var det tillbaka till 28 Februari 1943 och fram igen till 7 Augusti 2019. En resa jag velat gjort många år och gånger. Nu blev den äntligen av.

Vi gled ut genom grindstolparna en solig dag. Solen stod som spön i backen alltså. 77:an mot Uppsala och Sala. Vi passerade Engelsberg och stannade till för att se hur det såg ut nu, 5 år efter. Området var nu grönt och en massa björksly hade intagit platsen. Fortfarande ofattbara ytor som blev till aska. Det blev ett kort stopp och sedan fortsatte vi. Väg 68 ner mot Lindesberg. Passerade Nora – Filipstad – Molkom. Fina små vägar ända fram till Töcksfors som skulle bli nattens läger. Bara dryga milen från Norska gränsen. Själva tältplatsen var helt ok, men alldeles för långt till servicehuset. Vi gav våran synpunkt och det skulle komma ett servicehus till i anslutning till tältplatsen.

Träffade en lite underlig figur. Han såg att jag var med i BMW klubben och frågade vilket nummer jag hade. Jag har ingen aning om vilket nummer jag har, men fick veta att hans var tresiffrigt. Jag bugade mig inte för den allsmäktige. Blev informerad om att han kunna haft tvåsiffrigt bara BMW klubben hade trott på att han fick fina rabatter i Tyskland. Vet ej kopplingen till det. Vårat 4Bikers tält var helt värdelöst. Själv hade han köpt ett på loppis för 200 kr. Vår 2 dm luftmadrass var alldeles för kall att sova på. Själv hade han en automatiskt uppblåsbar på 5 cm. Ja ibland går man på nitar.

Innan vi rullade in i lusekoftans land så provianterade vi lite åt oss själva och hojen fick lite också. Många Norrmän var där och provianterade då det var nära till Norge och bra mycket billigare i Sverige. Måste vara guld för affärerna i gränslandet. Träffade en kille på parkeringsplatsen som väntade på sin fru som var inne och handlade. Han var just från Telemark. Vi stod och snackade ett tag om Vemork. Hans fru kom sedan ut med en proppad kundvagn. Vi körde vidare in mot Norge.

Vi tog väg 23 som går under Oslofjorden. Förbi Drammen och väg E134 mot Notodden. Nu var det meningen att vi skulle åka över Gaustatoppen, 1884 m.öh, men GPS´n ville annat och innan jag upptäckte det var det för långt att vända tillbaka. Vi fick ta den på hemvägen istället. Det blev längs med Tinnsjön. Därmed träffade vi på en historisk plats som har med Vemork att göra. Vid Maer gick nämligen färjan som skulle frakta det tunga vattnet längs med sjön, men som sprängdes och sjönk på 430 meters djup i Tinnsjön.

Vi kom fram till Rjukan Hytte och Caravanpark som skulle bli vårat andra stopp för natten. Vi slog upp tältet och gjorde det klart för att krypa in i senare på kvällen. Vi tog en sväng bort till Museet för att kolla in platsen lite innan vi hade vår guidad tur klockan 11 dagen därpå. På ”hemväg” till tältet stannade vi och åt på en restaurang vid en Bad & Camping. Rånade som vanligt i Norge. 2 Fish & Chips för typ 480 NOK. Vi åt med andakt och tuggade flera gånger på varje tugga.Tillbaka till tältet och kopplade in allt som skulle laddas. Vi tog en plats med el. Snart somnade vi ovaggade efter dagens tur.

Då var dagen kommen. Vi var igång redan runt 07:30 med dusch och ihop plockning av tält. Hojen packad och klar strax efter 9:00 och då rullade vi upp till Vemork. Vi hade den guidade turen klockan 11 och det gick att ta taxi upp för 30 NOK. enda haken där var att den började inte köra förrän klockan 11. Fordon fick inte tas med upp. Inte ens hoj :-(. Vi tog med hjälmarna och tankväskan upp. En vandring som höll på att ta livet av oss. Vi tog trapporna istället för att gå vägen, vilket nog hade varit ett bättre alternativ trots att det var längre. Väl upp förstod vi varför fordon inte kunde tas med upp då det var mycket begränsat med platser och dom som fanns hade dom som arbetade där. Handikapp fordon fick förstås köra upp.

Vilken enorm byggnad. Detta var gamla kraftstationen och själva elektrolys byggnaden som fanns förr var så stor att den helt skymde denna byggnad. Vi blev insläppta av vår guide och eftersom det fortfarande var en utgrävningsplats räknades den som byggarbetsplats och varselväst och skyddshjälm måste bäras. Det var så kul att höra guiden berätta. Jag kände igen i stort sett allt hon förmedlade. Även om jag visste det mesta var det ändå intressant och bara vara på platsen var en upplevelse. Detta som jag för 48 år sedan hade ett föredrag om i skolan som elev i 9:an och som ett par år senare blev en idé för mig att besöka. Dessa 11 motståndsmän som gjorde en enorm insats och lyckade spränga cellerna för tungt vatten. Bredvid ser ni den väg dom kom och den väg dom flydde.

Efter den guidade turen gick vi runt i museet och tittade. Mycket att läsa bara där om Operation Gunnerside och dom övriga 2 försöken som dock misslyckades ganska totalt med många liv till spillo som följd. Operation Gunnerside krävde inte ett enda dödsoffer trots lyckad sprängning. När vi var klara tog vi taxin ner för berget. Ner hade det nog ändå varit lättare att gå, men det var mycket behagligt att bara slå sig ner i taxin. Nu var det dags att lämna Vemork och Rjukan. Gaustatoppen skulle stå på tur. En titt uppåt så låg den inbäddad i ett moln. Med hojen rejält baktung, så var det kanske inte heller rätt väg att komma nerifrån och upp. Minns en liten backe från en camping förut då framhjulet lyfte lite från backen trots väldigt lite gaspådrag. Toppen ligger ju kvar och det är väl toppen. Eller hur?

Vi rullade på hemåt igen, men nu tog vi norr om sjön Tinnsjön. Väg 364 över Atrå och vidare mot Kongsberg. Verkligen fina vyer. Vi stanndae och tog en fika längs en sjö. En kille på hoj stannade till en bit från oss och vi bjöd honom på fika. Det var en kille från Tyskland som nyss blivit pensionär och hade varit ute på hojen sedan den 7 Juni. Det e resa det. Han tackade för kaffet och rullade vidare. Vi kom fram till Kongsberg. Vi tänkte satsa på naturcamp denna natt. När vi precis kommer ut från Kongsberg ser vi samma kille som vi bjöd på fika vid en busshållplats. Vi stannar till och får veta att han tappat sin telefon är någonstans. Vi hjälper honom att leta, men utan resultat. Vi letar upp en camping och följer med honom dit och slår läger. Att betala gick bara med Norska kontokort så vi fick gå ut på byn och ta ut kontanter. Claus, som killen hette, fick inte kontakt med sin bank så han fick låna av oss.

När vi kom tillbaka till campingen, som egentligen var en idrottsplats som upplät en del till camping, kom en annan kille som Claus hade lånat telefonen av för att ringa och meddela sina nära om situationen. En person hade ringt till hans svåger och talat om att ha hittat telefonen som var hel och fungerade. Allt ordnade upp sig till sist och han var mycket glad. Vi fortsatte åt varsitt håll dagen efter.

Vi rullade över gränsen in i Sverige igen så småningom. Bara små fina vägar. Stannade till vid Ekshärad och tog ett varv på deras Hantverksgata. Fångade en fin bild ut mot några hus och en äng.

Ha de!





Grisslehamnsdagen 2019

14 07 2019

Hoj Hoj,

Ja man kan ju inte sitta hemma när solen står som spön i backen. Därför tog vi en hojtur till Grisslehamn och kollade in Grisslehamnsdagen.

Var tvungen att glida in på OK/Q8  och tanka. Så skönt med en tank på 33 liter. Med den kommer jag 63 mil utan att tanka och marginal. Full tank igen och vidare mot Grisslehamn. Härligt väder. 20 grader varmt. Strålande sol. Knappt någon trafik alls. Så härligt att köra här ute. Inga rödljus, några rondeller som man oftast bara glider in i och rullar ut ifrån igen. Behöver sällan stanna för att släppa förbi dom som redan är inne.

Tuffade på i bra fart. Så härligt att känna olika dofter längs vägen. En riktigt fin doft som vi inte riktigt lokaliserat ännu till vilken växt den kommer. Som behaglig parfym. Ingen stark doft, men den finns där. Som en parfym ska vara. Svängde ner på Sonövägen för att komma till vägen mot Grisslehamn. Passerade en jättehög mast som jag inte tänkt på förut. Försökte sätta mig in i känslan att byta lampa i toppen på den. Jag är inte höjdrädd, men den var nåt jag inte skulle ge mig på. Brukar tänka mig vad och hur jag skulle se uppe ifrån den platsen. Lite läckert att kunna tänka sig att man är det och ser ner när man passerar med hojen.

Vägen mot Grisslehamn kan det vara mycket trafik på. Allt beror på när färjan från Eckerö har kommit eller snart ska avgå. Den kan vara ganska hetsig trafik på den vägen mot Grisslehamn av dom som uppenbarligen startat för sent hemifrån. Det är förstås anledningen att många paparazzi kameror finns längs vägen. Vill ni ha ett foto så kom till mig istället. Tempot var lagom denna dag då vi åkte upp. Man tittar lite runtikring och ser lite nya saker för varje gång.

Vi rullade in till Grisslehamn och en parkeringsvakt visade in dom som skulle besöka dagen. Det var riktigt långt ner till Grisslehamn om man skulle ställa sig där, men med hoj åker man ju rakt in i gröten typ och parkerar utan att för den delen vara i vägen. Vi fick plats alldeles bredvid det lilla torget som för dagen var omvandlad till marknadsplats. Många stånd fanns det. Några lokala förmågor och sedan om traditionella som alltid är med då det är marknader. Äkta leder bälten, som jag alltid är lite skeptisk emot. Jag köpte ett läderbälte för många år sedan på Söderköpings Gästabud. Det bältet är lika fint som då och det är äkta läder det. Ingen läderimitation. Ni vet ju mig och kaffet. Ingen kaffeimitation där heller utan äkta kokkaffe.

Vi vandrade runt en stund och tog sedan en ostmacka med kaffe på Ronjas. Satt fint. Mycket god ostmacka och det bästa var att dom skippade tomaten i det och ersatte den med paprika. Livet är helt enkelt för kort för att äta tomater. Nu hade vi ju sett allt och kaffe hade vi fått så en tur ut till Singö sitter aldrig fel då man är där. Läste (läs lyssnade) på boken ”Singömordet” av Anders Gustafson och Johan Kant. En spännande historia om spioner på Singö och mord. Vi körde ut mot Kalvskär. Vi fick tipset av ett par från Uppsala som var där med husbil. c:a 200 meter att gå. Vilken vacker utsikt vi fick. Lite bortom fyren ligger Åland. Med kikare och bra väder så skulle man kunna se Åland fick vi veta, av dom med husbilen.

Vi åkte hemåt igen. Ett stopp vid Singö Camping för en glass och en dricka sen rullade vi på hemåt igen.

Ha de!





En liten sväng igen…

4 07 2019

Hoj Hoj,

Ikväll får jag tid att skriva lite igen. Ett fint regn dämpar min fotolust och med tanke på utrustningen så håller jag mig inne.

Vad har hänt sedan sist? Vi har tagit ytterligare  en lite längre tur med hojen. Ett Adventure ner till Trosa. Trosa är en stad med c:a 13000 innevånare. Trosaån flyter sakta rakt igenom Trosa och längs med finns ett mycket vackert promenadstråk. Många vackra hus kantar ån. Båtar i alla storlekar finns att beskåda. I hamnen ligger förstås dom fetaste. Trosa råkade också ut för Rysshärjningarna år 1719. Stora delar brändes ner till grunden, men även här skonades kyrkan. Den användes inte som kyrka utan som stall. Trosa kallades i folkmun för ”Världens ände”. Fick namnet under tidigare år då endast en väg fanns hit och skulle man härifrån var det samma väg tillbaka.

Vi lämnade Tomtebovägen på förmiddagen. Kaffe, äkta för dom som inte vet, Skogaholm och stekt ägg. Om något skulle gå fel så var det inte vår fikastund. Till den här turen hade vi laddat hjälmarna. Vi rullade på neråt. Tråkväg genom Stockholm mot Hallunda. Där vek vi av så vi kom ner till Skanssundet. Alltid tråkigt att åka söderut och igenom Stockholm. Gick skapligt på Essingeleden i alla fall. Ner vid Skanssundet var det lång, lång bilkö, men som MC har man ju vissa fördelar. Vi har ju en dedikerat triangel längst fram. När vi kom ner såg vi att det stod c:a 15 hojar till som skulle över. Vi fyllde en halv bilrad i dubbla led.

Över på andra sidan och som vanligt åker hojarna först av också. Snart var vi framme i Trosa och åkte ner till Hamnen och parkerade. Tempen låg på 24-26 grader så visst var det lite svettigt med mckläderna. Framför allt med jackan. Vi satte oss i skuggan och tog vår fikarast. Några korpar kom fram och stirrade på oss med deras lite läskiga ögon. Kaffe och smörgåsarna smakade mycket gott. Några nöjesbåtar var på väg ut från Trosa.

Vi gick uppåt Trosa och kikade lite. Lite bodar med kläder var öppna. Lockade med priser på 50% rabatt. Kollade inte ens vad det var med 50%. Kände att vi inte gick miste om något. Gick längs ån och tittade. Mycket färgprakt med rosor som klättrade långt upp på husen. Massor av bin som samlade nektar bland dom prunkande blommorna. Systematiskt, eller kanske slumpmässigt, gicks varje blomma igenom. Något annat bi kanske hade missat någon blomma. Dom fick dela blommorna med att antal humlor också. Full aktivitet.

Vi fortsatte uppåt. Nu började folket och turisterna vakna tydligen. Många spatserade fram längs med ån och fotograferade. Hundar som rastades. liv och rörelse. Vi kom fram till torget och köpte oss varsin glass och satte oss och pustade lite i skuggan av träden. Jackorna åkte av och så vi fick lite svalka utöver den som glassen gav. Mycket turister passerade. Engelska och Tyska kunde urskiljas som språk. En vandrare gick förbi med en redigt stor ryggsäck och med nyligen rakat hår då huvudsvålen var alldeles vit. Om han inte skyddar sig kommer han att se ut som en röd golfboll.

Glassen uppäten och vi hade svalnat lite så gav vi oss ut igen i solgasset. Vi gick ner mot ån igen. Sist vi var här så köpte vi två trisslotter nere vid tobakshandeln vid ån. Den gången fick nitlotter gånger 10 på båda två. Nu kunde det ju inte gå sämre tyckte vi. Vi gick ner men av tobakshandeln hade det blivit en liten butik med inrednings prylar. Många fina saker fanns det. Vid sådana tillfällen är det perfekt med hoj.Stannade på bron och fotade ån. Riktigt fint är det där.

Vi gick sakta tillbaka ner mot hamnen igen där vi parerat hojen. Satte oss längs med ån och iakttog dom passerande. Rätt kul faktiskt. En båt gled sakta fram på ån uppströms. Det var dags igen att börja rulla hemåt. Vi gick sakta ner mot våran hoj igen.

Vi satte oss en sista gång när vi var framme. Såg dessa fina exemplar av hojar. Några fler som var ute på ett Adventure. Vi gick vidare till hojen. När vi ändå var här så tog vi en sväng ut till Trosa havsbad. Otroligt mycket bilar på parkeringen. Det var även en camping där. Vi var aldrig ner till badet utan vände och riktade framhjulet hemåt igen. Vi tog samma väg som ner. Över Skanssundet alltså. Hunger började smyga på oss så Eldtomta låg ju rätt bra till. Vi svängde in där och tog varsin bikermacka (räkmacka för den oinvigde).

Det blev en mycket fin och trevlig dag med ett avbrott från vardagens vedermödor.

Ha de!





Förbifart Tomtebovägen

30 06 2019

Hoj Hoj,

Så var den till slut klar. Förbifart Tomtebovägen och genast blev det att Adventure. Häng med vetja 😀

På Gräsö, norr om Öregrund, var det en liten utställning om Rysshärjningarna 1719 . Lät lite intressant tyckte jag så dit skulle vi åka. Den här gången blev det en tur utan kokkaffe och Skogaholm. Det fungerar men är inte riktigt rätt. Redan vid grindstolparna på väg ut sa damen i Monicas hjälm – ”Battery Low”. Missat att ladda den tydligen. Min var redan laddad, men vet inte när jag gjorde det. Konstigt att jag inte laddade båda tänkte jag. Ja det fick bli en tur i tystnad. Tråkigt när man är van att kunna prata med varandra.

Svängde in på macken värd namnet för att fylla upp tanken. OK Q8 i Rimbo. En bensinmack som har delar till fordon. Just det fordon. Inte bara bilar som inte ens många bensinmackar har nu för tiden. Här kan du till exempel köpa batteri till hojen, alla möjliga sorters tändstift, däck och släng till cykel, verktyg och mycket mycket mer. Behöver jag säga mer?

Fulltankad hoj så gled vi ut på Rv 280 mot Hallstavik. Den övergår sedan till Rv 76 vid Sonövägens anslutning. En skapligt fin väg. Stor men ändå lite kurvig. Lite Anita Ekberg alltså. Vi hade ju gjort Förbifart Tomtebovägen klar på förmiddagen, så  vi kom ju inte iväg så tidigt, men det skulle pågå till 16:00 såg jag på FB. Vi rullade på i skaplig takt., men absolut inte över gällande hastighet 🙂

En bensträckare vid Hargs Kyrka. Där träffade vi en herre som var ute och gick med sin fyrfota vän. Då måste man ju bara rufsa runt lite på hunden och så blev det. En hund som vanligtvis inte var så intresserad av andra, men som vanligt så är inte vi som andra. Jag satte mig bara ner som vanligt utan att ge hunden någon uppmärksamhet alls. Hunden får alltid bestämma om den vill komma fram. Han kom fram direkt och nosade lite på mig och jag blev som vanligt godkänd. Efter en liten stunds pratande och klappande så fick vi rulla vidare för att komma fram i tid.

Förr kunde man säga att man hissade trottlarna när man drog iväg, men det går ju inte nu med insprutningsmotorer, men ni förstår säkert vad jag menar. Ut på 76:an igen alltså och vi fortsatte norr ut. Passerade Norrskedika där det är ett baklucke loppis varje lördag nu på sommaren. Enormt många bakluckor skulle jag vilja säga. Var på väg att svänga in, men Monica sa att vi inte hade tid nu utan kunde komma tillbaka med bil en lördag. Kände en rysning längs med ryggraden av bara tanken. Jag menar med en hoj har man ju rätt begränsat med utrymme för ”loppis fynd”, medans däremot en bil kan ju svälja en hel del även om Fabbe inte är så stor.

Vi rullade på i oförminskad fart mot Öregrund. Strax efter Norrskedika ligger ju faktiskt Öregrund så vi var där där fort. Vi rullade på ner mot färjan och på väg ner ser vi Patrik Samuelsson med ett gäng hojar. Skickar på en tut och vinkar glatt. Dom kände igen mig. Sista bilen var på väg att rulla på färjan så vi kom på efter den. Annars är ju inte färjeköer ett problem för oss med hoj. Vi har ju en dedikerad plats längst fram. Lite stående första parkett på nåt sätt. Färjan var full och det var insatt extra turer denna lördag. Vi rullade av färjan och det var enorma köer som skulle på färjan från Gräsö. Jag hade läst att vid Gräsö Skola skulle utställningen vara, så vi letade oss dit. Nu var det bara så att vi kom dit ungefär 14:05 och utställningen pågick till klockan 14:00 och inte som jag läst 16:00. Vi blev istället hänvisade till Gräsö Gård.

Sagt och gjort. På hojen igen och rullade typ tvärs över gatan en liten bit. Där fanns även Gräsö Vandrarhem. Såg lite, om inte mycket, öde ut. Några bilar stod visserligen på parkeringen men inte något som visade att det skulle vara nån utställning om rysshärjningarna. Vi knallade ner till vandrarhemmet och kollade om det var något där, men inte då. Däremot såg jag att inte någon av dom boendes där morsa var där för köket såg ut som en bomb. Tänk att vuxna människor inte kan hålla rent efter sig. Inte så kul för nästa gäst att komma till detta.

Vi gick ut igen och hittade en liten bod med en inbjudande öppen dörr. Där är det nog tänkte vi, men även där gick vi på en nit. Det fanns däremot ett ”skåp” med luckor och bakom dessa luckor fanns det information om hur det var på Gräsö för många år sedan. Många båtar hade förlist där med sin last som skulle bland annat till England. Många besättningsmän fick sätta livet till på dom båtar som förlist i hårda vinterstormar. Bakom en lucka fanns det även information om rysshärjningarna år 1719. Alltså 300 år sedan. Dessa härjningar pågick från Gävlebukten ända ner till Norrköping. De ryska aktiviteterna längs kusten ingick i tsar Peters plan att försöka pressa Sverige i de pågående fredsförhandlingarna för att få ett slut på Stora nordiska kriget. Det var under denna härjning som större delen av Norrtälje sattes i brand.

Tsar Peter hade gett order om att bränna ner allt utom kyrkor. Han hade även gett order om att inte plundra eller förarga befolkningen. En ekvation som jag har mycket svårt att förstå. Vi eldar upp er gård, men bli inte arga på oss. Det var fiskare ute till havs som först såg dom ryska fartygen närma sig så fiskarna vände om och varnade befolkningen som tog med sig det dom kunde i knyten och lämnade hem och gårdar. Det berättades inte om att några blev mördade i samband med denna härjning, men det har jag svårt att inte tro. Det var en intressant historia lektion vi fick genom alla luckorna i alla fall. Ett smart system med en vev man fick veva på, en generator som laddade el, så att berättarrösten kom igång.

Det regnade lätt medans vi åkte över med färjan till Gräsö, men det hade nu slutat och himlen fick sin välbekant blå färg igen. Bilkön till färjan var jätte lång, och påsläpp hade redan börjat så vi fick sälla oss till övriga. Det rullade på bra i dubbla led ner mot färjan. Vi kom med även denna gång bland bilarna. Ett stopp i vackra Öregrund fick det i alla fall bli. En fika på Konditori Wilma som ligger mittemot kyrkan rekommenderas om ni är där. En leverpastej macka och ett russinberg för min del. Monica är ingen älskare av russin så hon tog en negerboll. Jag vet, men så har dom hetat i alla år och jag fortsätter med det utan att för den skull sätta något värde i namnet.

Tog en promenad med kameran ner mot vattnet och fotade lite och pratade lite med folk, förstås. Kan inte låta bli liksom. Träffade ett par med husbil som kom från Enköping. Dom hade ställt upp husbilen för några nätter. Tog ett kort med några damers mobil så dom fick ett minne då hon var där med sin väninna. Älskar verkligen det här. Träffa folk. Lyssna vart dom kommer ifrån och vart dom är på väg. Jag skulle kunna tänka mig att åka runt som turist och recensera städer, utbudet och livet i nutid och dåtid. Inte något som man kan läsa i dom broschyrer som finns om orten på turisbyråerna, utan träffa människorna i den och låta dom berätta.

Klockan gick som vanligt när vi är ute så vi fick tänka på refrängen och dra oss hemåt igen. Nu blev det inte 76:an hela vägen utan lite mindre parallella vägar kan man väl uttrycka det.

Nu har solen gått upp och jag kryper ner några timmar till nästa ”pass”.

Ha de!





En ny bekantskap

18 06 2019

Hoj Hoj,

Ja vilken helg det blev. Vädret kunde inte bli bättre. Passade på att ta en tur med hojen ut till Singö brygga för att titta på en båttävling som skulle vända där för att gå mot Gräddö igen. Jennifer, barnen och Dennis var med i bil bakom oss.

Fika och smörgåsar var förstås med och Jennifer hade gräddat pannkakor. Det stod inte på förrän båtarna började synas i fjärran. Dom närmade sig fort och vände vid en boj för att gå söderut igen. Det såg inte ut som en rofylld båttur då dom studsade ideligen på dom små vågor som bildats. Men allt har sin tjusning ändå. Sport skall drivas med bensin eller etanol. Det är mitt motto.

Träffade några hojkillar från Rimbo. Det finns en hel del hojar i lilla Rimbo, men ändå ser man knappt några. Så är det. Funderat på att samla ihop några till en grupp, men jag har inte tid nu med fotografering och annat att styra med.

Det var härligt att sitta där och fota båtarna som svepte förbi. Ett och annat familjefoto blev det ju förstås också. Känner lite att jag skulle vilja börja med porträtt fotografering. Intressant att fånga uttrycken, skuggorna. Det gäller bara att få en ”modell” som känner sig bekväm med kameran och mig förstås. Innan detta samspel fungerar blir det inga bra kort. Därför blir kort tagna utan att personen vet om det dom bästa och naturligast. Därför är barn lite lättare att få naturliga på kort.

Lägger in tre kort som exempel. Naturliga och inne i sina tankar och funderingar. Det allra bästa är ju förstås med ögonkontakt som det på Nellie. Det är det man strävar efter. Sen kan även sådana som man inte har ögonkontakten vara fina på sitt sätt. Som det på Hugo till exempel. Inne i sin egen värld och tittar nyfiket på det som döljer sig i havet.

Eller som denna på Nellie som sitter och undersöker en blomma i gräset. Ingen ögonkontakt, men det behövs inte på detta kort. Det skulle nästan ta bort det fina i kortet.

Intressant att höra kritiker som bedömer andras kort. Givetvis finns det alltid något som man själv ser om någon annans bild, men vadå? Är fotografen nöjd så är det väl bra. En del gillar kraftiga bilder och skarpa färger. Låt dom göra det, men jag föredrar ett mer naturligt utseende på korten. Jag försöker att så lite som möjligt redigera bilden i efterhand. Lite exponering upp eller ner och lite kontrast + eller – är det jag brukar göra. Inga stora förändringar.

Vi åkte sedan upp till Grisslehamn och åt lite lunch. Rökt böckling, lax, tunnbröd, skagenröra och tonfiskröra. Mycket gott. Så enkelt, men så mysigt. Inget fancy pancy som oftast blir fel och inte passar oss. Nä enkelt ska det vara. Då blir det som bäst. Lite äkta kaffe blev det förstås till. Efter lite spännande upplevelse så vände vi hemåt igen. Allt går att lösa konstaterade vi.

Vi hade tänkt avsluta dagen med grillning, men det drog ut lite på tiden så det fick bli en pizza i stället. Jag var rätt så mätt så ung som man är så tog jag en barn pizza. Det blev till och med över av den. Vi styrde sedan hemåt. Vi behövde handla lite så vi tog bilen ner till ICA. När vi handlat färdigt stod det en kille där med en Yamaha Virago 1100. Kunde givetvis inte motstå att gå fram och prata lite med honom. Han kom från Göteborg och hette Marcus Slobo. Han hade varit uppe i Gräddö för att träffa polare. Vi frågade om han ville hänga med hem på fika och han bangade inte för det. Sagt och gjort vi körde hem och kaffepannan sattes på.

Vi snackade om allt möjligt under fikat. Mycket hoj förstås. Tiden gick och det var dags för oss att äta middag, så jag frågade om han ville vara kvar och äta och blev det sent så fanns det sovplats också. Han nappade på båda förslagen. Det var ett mycket trevlig bekantskap. Vi kom fram till att han var född på samma dag och år som våran Tommy. Vilket sammanträffande. Det var inte slut där. Vad tiden gick i livet skull han skaffa 4 barn. Alla skulle få lite fornnordiska namn och blev det fjärde barnet en pojke skulle han heta….. Ni kan aldrig gissa. Jo han skulle få heta Runar !!!

Det kändes nästan som om man hade semester när man satt där och sippade på ett eller två glas vin. Ville liksom inte gå och lägga mig, men dagen närmade sig och det var bara att kapitulera och göra sig beredd att böja sig inför oket som åkte på i gryningen.

Det blev en helt underbar helg att lagra i minnesbanken.

Ha de!

 

 

 








%d bloggare gillar detta: