Skultuna

2 08 2020

Hoj Hoj,

Kan man ha det bättre än så här? Härliga hojkompisar att dela en dag med i sadeln. Knappast.

Jag tyckte det var dags att göra en gemensam hojtur då det var länge sedan. Satt mig ner med BaseCamp (Garmin karta på datorn) och trafikverkets karta NVDB på webben. Till Skultuna för en räksmörgås hade jag tänkt mig, men hur komma dit på det mest roliga sättet var frågan. Planen växte fram och ett datum för turen blev satt till den 1 Augusti.

Några enkla förberedelser dagen innan med att steka ägg som skulle tas vid fikarasten på vägen hem. Klockan på ringning 07:30. Vi skulle mötas 09:45 vid McDonalds Upplands Väsby. 08:45 rundade BMW´n grindstolparna på väg mot Upplands Väsby. Först förbi OK/Q8 macken och fylla upp tanken. Rullade iväg mot mötesplatsen. 19 grader varmt visade mätaren på hojen. Solen bombarderade asfalten. Bäddad för en superdag alltså. Framme vid McDonalds hade redan några kommit när vi kom dit. Vart efter tiden gick så strömmande det in fler och fler. 3 stycken ännu inte med i Hojgänget kom med. En varierande samling med hojar. Som jag säger: Det spelar ingen roll vad man kör, bara man kör.

På utsatt tid så rullade vi iväg mot Skultuna. Mot Stäket – Upplands Bro och Bro. Körde utanför Bro på Ginnlögs. Kollade bakåt i rondellen och såg den härliga svansen av 16 stycken hojar. Vilken härlig syn. Gamla Enköpingsvägen genom Bålsta och sedan började den roliga första delen av turen. Över E18 mot Övergran. Svängde av från 263:an på vägen till Biskops Arnö. Fina vägar med 4 siffriga vägnummer. Tyder på fina vägar. 50 meter på 55:an 0ch vidare mot Biskopskulla på liten asfaltsväg igen.

In på Härnevi Ås vägen och en bensträckare vid Aspuss. Skönt att sträcka lite på benen efter halva vägen upp mot Skultuna. En prat och vätskepuas. Tempen låg nu på 24 grader så det är viktigt med att dricka så man håller sig allert. Det blev väl ett stopp på kanske 30 minuter innan vi rullade vidare ut på vägen igen mot den hägrande räksmörgåsen eller en bit mat. Många började känna suget i magen och även undertecknad. Hastighetsbegränsningar hölls då man hinner se på den fantastiska omgivningen. Vilka fält vi passerade emellanåt. Genom dungar av tät skog. Förbi gårdar och hästgårdar. Lätt kuperad terräng.

Vi kom fram till Skultuna och vi var inte dom enda att besöka Å Cafét denna dag. Jag hade ringt dagen innan och förvarnat att ett gäng hojåkare kommer och kanske flertalet av dom väljer räksmörgås. Det fanns så det räckte åt dom som valde den. En del ville förstås ha en rejälare lunch och tog något annat. Det finns lite av varje att välja bland. Alla var mätta och belåtna och jag sa att vi samlas 20 minuter senare igen för att åka vidare, så dom som ville kolla in Skultuna´s och Orrefors fina verk skulle hinna med det.

Göran bröt upp då han hade en tid att passa och Marie-Louise fortsatte mot Strängnäs. Vi övriga åkte upp till macken för att dom som behövde tanka kunde göra det innan vi fortsatte dom sista 11 milen. När några hungriga hojar hade fått lite ”mat” i tanken så fortsatte vi nordväst mot Kumla Kyrkby. Åter igen på småvägar. Vidare mot Sala och rundade några rondeller. In mot Norrbyprästgård och mot Heby. Verkligen fina hagar med betande kor att vila ögonen på. Ut på 72:an vid Heby för 4 km större väg. Vid Morgongåva vek vi av igen på mindre väg.

Nu var vi på väg mot fikastället som jag planerat. Ytterkvarn fick bli platsen för den. Ett naturreservat som ligger i Uppsala Län. Vid Ytterkvarn låg här en gång ett blomstrande järnbruk och rester efter detta finns kvar vid rastplatsen intill den forsande Skattmansöån. Nu var det gott med kaffe. Fortfarande mätt efter räksmörgåsen vid Skultuna, så blev det bara kaffe för vår del. Ulf rullade vidare i egen takt hemåt och vi fortsatte i våran.

Övergrans Kyrka blev slutet för den gemensamma turen denna gång. Några fortsatte rakt fram mot Bålsta och några följde mig mot Arlanda och fortsatte på 263:an mot E4:an och Stockholm.

Det blev en härlig dag i sadeln att ta fram när Kung Bore knackar på.

Tack alla som var med på turen.

Ha de!

 

 

 





En liten runda

30 07 2020

Hoj Hoj,

En övningskörnings elev som jag har, frågade mig om vi skulle åka till Bro och äta en berömd tunnbrödsrulle på Brogrillen. Det kunde man ju inte motstå. Den har blivit utnämnd till en av dom 10 främsta där det serveras med kvalité och omtanke. Det blev en Videgårds Rulle. 2 grillade kabanoss, hemlagat mos, rostad lök, rödlök, sallad, stark senap och en 33 cl läsk. Den blev jag riktigt mätt på. Orkade till och med inte sista biten av den.

Vi tog lite krokiga vägar till Bro. E vägar är No, No. Runt 20 grader och sol. Ett härligt hojväder med andra ord. Framme så beställde vi Videgårds Rulle.  Måste testas tyckte vi. Inne i kiosken i taket satt det banderoller från all världens fotbollslag. En imponerande samling alltså. Proppmätta fortsatte vi till Bålsta för att få en kopp kaffe på maten. Tyvärr inget äkta kaffe, men det fick gå ändå. Det var kul att träffas igen. Det var ett bra tag sedan sist. Tiden gick och vi skulle besöka en bilverkstad i Bålsta och hälsa på en kompis till Danne (eleven). Vi rullade ut mot verkstaden. Fint väder ännu, men hotfulla moln började synas. Framme vid verkstaden såg vi en röd lapp på dörren där det stod att dom hade semesterstängt. Då var det bara att sikta mot Rimbo igen.

Lite ont om tid fick vi så nu blev det närmaste vägen över Knivsta hem igen. Vi kom ut på 269 mot Erikssund. Näst intill kolsvarat moln rakt framför oss. Vi svänger ju österut snart så vi klara oss nog, tänkte jag. Tog av mot Erikssund och nu såg det bättre ut framför oss igen, men efter att vi svängt ut på 263:an mot Vassunda och Knivsta så såg molnen än mer hotfulla ut. Kollade in mötande bilar som jag brukar göra för att avgöra om regnkläderna ska sättas på. Nu spelade det ingen roll för jag hade inga med mig. Körde igenom Knivsta med dom hotfulla molnen runt klockan 11 om ni förstår vad jag menar. Snart skulle vi ut på 77:an och köra lite mer rakt österut. och få molnen klockan 9 vilket kändes bättre.

Vi passerade Östuna och strax därefter var det vattenpölar på vägen. OK tänkte jag här har det regnat så ännu en gång tändes hoppet om att slippa regnet. Hoppets låga släcktes väl någon kilometer senare vid Blåvingen. Då hade vi redan mött några bilar med vindrutetorkarna på. Ett tvärsäkert tecken på att det regnar längre fram. Slog inte fel denna gång heller. Det började regna. Ibland lite kraftigare för att sedan avta och sedan öka igen. Nu måste jag bara gnälla lite på BMW´s kläder. Med 20 grader varmt så funderar jag vilken normalt funtat människa har då fodret kvar i jackan? Bara någon klädtillverkare på BMW tydligen. Det är nämligen skyddet för att inte bli dränkt av 3 minuters regn. Helt sjukt att låta ytterplagget släppa igenom regn för att stoppas mot fodret. Hål i hela huvudet. Nä tacka vet jag Lindstrands kläder. Dom höll tätt och det fanns även vädringsfunktioner på dom.  Nu har jag spytt galla färdigt. Andas, Andas…..

På söndag sätter jag upp mina foton på min första utställning nere vid ICA i Rimbo. Det ska bli mycket spännande. Foton ifrån Rimbo, Norrtälje och Grisslehamn. Har ni möjlighet så ta en sväng in och passa på att ta en fika i caféet medans ni kollar in mina foton. Lite senare i höst kommer en utställning till på Café Chocolate i Rimbo Centrum.

Ha de!





Många äventyr har det blivit….

24 07 2020

Hoj Hoj,

Vi passade på att åka ner till Paul och Kerstin över en helg. Vi tog tråkvägar ner för att komma fram så fort som möjligt. Strax före Norrköping var det ett vägarbete. GPS´n varnade inte för det som den brukar och alternativa vägar kan väljas. Nu hade det varit guld värt. Med högt lastad hoj och skjuts körde jag inte emellan bilarna. Det blir svajigt när luftmadrassen i topboxen och drysack med tält och skor. Totalt 17 kilo som är högt lastat. Båda packväskorna fulla. Det tog nog runt 45 – 50 minuters krypkörande. Otroligt tröttsamt. När det var avklarat blev nästa stopp en bra bit före bron i Söderköping. Kaos som vanligt på E22 med andra ord. Bara vi kommer fram till första vägskälet kör jag alltid igenom Söderköping istället för att sega fram på E22:an. Nu blev det en traditionsenligt glass förstås i en av kanalbodarna. Träffade ett gäng hojåkare från Vimmerby som var på väg till Sankt Annas skärgård.

Vi rullade ut igen på E22 vid sista rödljuset. Perfekt att ta sig förbi på så sätt. På tråkvägen igen mot Paul och Kerstin. Fyllde på lite soppa i Överum och körde den sista biten fram till Kila Gård. Ett härligt välkomnande av både två benta och fyrbenta. Vi blev bjudna på grillat och det var mycket gott efter resan ner. God dricka till gjorde inte upplevelsen sämre. Dags för tältresning. Gick trots intaget av goda drycker förvånansvärt bra. Vi har ju rest det ett antal gånger och göromålen föll även nu på plats.

Dagen efter tog Paul och jag en fotorunda i området. Gamla byggnader skulle objektiven riktas emot. Många fina gamla byggnader finns att utforska i området. Tänk om dessa kunde berätta. Många foton blev det att redigera sedan vi kommit hem till Rimbo igen. Under tiden då smedjan var i bruk skapade den många arbetstillfällen för fler än bara smederna. Ett litet samhälle skulle man nästa kunna kalla det.

På eftermiddagen tog Palle med oss på en båttur på Tynn som är 1 mil lång. Inte så bred, 1,7 km på det bredaste stället. Vi tog en tur på Norra delen på söndagen. Det fläktade skönt på sjön då det var ganska varmt. Många fina villor och faktiskt en del fastboende. Alla var med även Bonnie, Maja och Luffe. Maja var lite fryssen så hon satt i famnen på Monica under en handduk och värmde sig lite. Kändes tryggt tyckte hon. Bonnie och Luffe kollade runt lite över relingen. Måste spana lite.

Vi vände hemåt igen mot Kila Gård. Alla kom iland utan ofrivilligt bad. Alltid lite spännande just det där i gränslandet mellan sjö och brygga. Mycket kan hända och man har sett åtskilliga bevis på det. Själv klarat mig från ofrivilliga bad.  Vi skinka och en jättegod potatissallad som Kerstin gjort. På kvällen startade grillmästaren grillen igen och vi fick ännu en gång finkött. Smakade supergott igen. Kvällen blev natt och vid 23 tiden kröp vi in i vårt tält igen för en natts sömn. Vi somnade ovaggade även denna kväll.

Efter en frukost så var det dags för oss att vända hemåt igen. Alltid tråkigt att åka därifrån, men var tvunget. Några stänk föll och vi övervägde att ta på regnkläder, men vi tyckte det sken upp så vi hoppade över det. Vi hade åkt ungefär 3 kilometer då regnet tilltog och vi bestämde oss för att ta på regnkläderna. Visade sig vara ett mycket klokt val 3 minuter senare. Himlen öppnade sig och det vräkte ner. Som grädde på moset fick vi åska också. Det varade i närmare 3 mil. Regnet avtog lite, men höll i sig ända till Eskilstuna. Vi kör alltid 55:an upp från Norrköping. Mycket behagligare än att köra E4:an och snabbare än vägarna öster om E4:an.

Hemma igen så planerade jag nästa äventyr. Möta solen i Grisslehamn. Det skulle bli lite moln och det kund bara göra effekten bättre. Jag gav mig iväg 02:30 hemifrån. En bit upp till Grisslehamn och vid denna tid på dygnet så rör sig många djur, så man får ta det extra försiktigt. Nu gick det bra och jag såg bara 2 stycken små grävlingar. Tempen låg på 9 grader, men jag hade en tjockare tröja på mig så jag frös inte i den svag vinden. Jag gick ut mot Albert Engström´s atelje. Planen var att innan den ta av till vänster och upp på kanonberget. Därifrån har man fin sikt där solen reser sig ur havet. Lite skymd till en första början av träd, men strax kommer den över trädens toppar och skiner rakt mot kanonberget. Denna morgon var det lite moln som passerade och jag tog närmare 100 foton på soluppgången. Inget foto var ju det andra likt med molnen som passerade. Det blev en mycket stor gallring och övervägande av vilket foto som var bäst.Det resulterade att utav dessa 100 foton återstod c:a 25 efter gallring. Så fort solens strålar träffade kanonberget, så började dom värma.

Några foton blev det förstås på Albert Engström´s atelje som står där på sin klippa. En mycket fin plats och jag kan tänka mig hur alstren tog sin form i böcker och teckningar. Debuten som författare blev boken En Bok, 1905. På självporträtten har han en ganska bitter och möjligen dyster uppsyn. Han var engagerad i Folkomröstningen om rusdrycksförbud i Sverige 1922. Hans sympatier låg hos nej-sidan, ett engagemang som resulterade i affischen Kräftor kräva dessa drycker!

Nästa äventyr skulle bli fotografering av ångloket Thor 5 som kämpade sig uppför en backe strax innan Skölsta längs med Lennakattens Museijärnväg. En liten backe gör att loket får kämpa lite extra och kraftig rök väller ut samtidigt som den frustar på. Låter så härligt när loket ångar på. På bilden har den största lutningen passerats. I hytten ser ni Jacob Larsson och Henrik Johansson. Jacob är min äldsta brors barnbarn. Dessa killar och fler än dom är riktiga ”eldsjälar”, kunde inte låta bli, och sköter om loken minutiöst. En kolossal skatt av Sveriges historia att bevara. Under vinterhalvåret gör dom en otroligt genomgång av samtliga lok och vagnar.

Banan gås igenom innan säsongen kommer igång och även under säsongen. Det är säkerligen bättre standard på denna än på stora stambanan. Slipersbyten sker i början av säsongen och kontrolleras efter säsongen. På bilden ser ni Jacob Larsson och Lokmästare Henrik Johansson.

Vagnparken består inte bara av ånglok. Det finns även 2 diesellok och ett set med rälsbuss. Ett par motorvagnar och en del utan. Vi har ju åkt med ångloken och stora dieselloket (TP) men inte med rälsbussen. Nu var det dags att återuppliva gamla minnen genom att ta en tur med rälsbussen. Åkte ofta med den som liten. Hade man inget att göra en helg kunde man ta tåget in till Uppsala och köpa en vaniljpuck och sedan hem igen. Då hade man slagit ihjäl några timmar och snart så var den dagen passerad. Nu tog vi bilen till Faringe. Ändstationen för museijärnvägen. Där stod rälsbussen och väntade. Den första vagnen, 2109, var typ en förrådsbod under många år. Den togs om hand med stor kärlek och rustades till topp skick och är nu en av dom finare vagnarna. Vilket otroligt arbete och kunnande dessa entusiaster besitter. Vi klev på och fick sällskap av Jacob som skulle in till Uppsala och köpa en dricka. Han skulle elda på ångloket under eftermiddagen.

Det dröjde inte länge innan jag kände igen den gungande gången som rälsbussen hade. Ett sakta vaggande till det rytmiska dunkandet mot rälsen. Mjukt och fint och mycket tyst trots att vi satt i en vagn med motor. Vi rullade på in mot Uppsala och strax rullade vi in på Uppsala Östra spår 10. Lokföraren in var Daniel Wemmergård.

Ha de!

 





Sommarmånad

2 07 2020

Hoj Hoj,

Då var vi inne i sommarmånaden. Vädret har svängt lite nu från att ha varit super varmt till lite mer normal Sverige sommar. Det vill säga runt 20 grader på dagen och 15-16 på kvällen. Nog tycker man det känns lite kyligt nu allt.

Jag var ut till Arlanda en dag för att fotografera wake-board åkare vid kabelbanan. Tji fick jag då inte en människa var där. Om det berodde på tiden eller den förbenade smittan vet jag inte. Öppnas klockan 14 såg jag senare och jag var nog där innan. Åkte till södra utsiktsplatsen och tog mig en funderare. Kollade flightradar24 men det var inga nära ankommande flyg. Ja vad gör man då? Jo tar en liten sväng upp till Sandviken förstås. Funderade lite på att kanske äta på Monroes. Vred i alla fall igång boxern och gled iväg. Åkte 255:an mot Uppsala. Kom fram till ett ställe där det var fullt med bilar parkerade längs vägrenen. Det var en varm dag så antingen var det auktion eller en sjö tänkte jag som lockat man ur huse. Det visade sig vara naturreservat. Varenda naturreservat, och det finns några, längs vägen var det smockat med bilar på parkeringen. Det blev inget besök på Monroes denna gång. Var faktiskt inte hungrig. 272:an söderut från Sandviken. Älskar den vägen. Ett stopp vid Bång och ett foto eller ett par blir det alltid där innan man fortsätter. Körde inte in på vägen till Främlingshem denna gång utan fortsatte på 272:an ner till Österfärnebo och Gysinge. Ja det var faktiskt 272:an ändå ner till Uppsala. Ville rulla på lite för att komma hem igen.

När ändå hojen var varm så tog Rickard och jag en sväng upp till Skultuna. Ännu en räkmacka skulle möta sitt öde. Tog samma sträckning, med några modifikationer som Danne och jag tog några dagar innan. Riktigt fina vägar. Framme så kastade vi oss över kaffet och räkmackan. Riktigt god räkmacka som rekommenderas om ni är i trakterna. Jag hade en annan väg planerad hem än den minst sagt spännande väg som Danne och jag tog. Undvek skogsvägar och det blev nästan bara asfalt. Turen är ytterligare modifierad då jag tar upp Hojgänget dit 1 Augusti. Den lilla biten grus har ersatts med asfalt. Vi delade på oss vid Övergran. Jag tog mot Skokloster och Rickard fortsatte mot Bålsta. Jag har passerat avtagsvägen till Skokloster många gånger så jag tänkte att varför inte? Det blev en sväng ner till Skokloster för en mjukglass och tog några foton. Fotot på själva slottet la jag upp i Google och snart var det över 5000 som hade sett bilden. Kul när man lyckas fånga betraktaren. En snabb sväng in till Sigtuna också blev det denna gång.

Efter denna tur har det varit alldeles för varmt för att köra hoj. närmare 30 grader och till och med 31. När jag nämner tempen så är det i skuggan förstås. Värmen i solen säger inte så mycket bara att det är varmare givetvis. Det blev mest häng inomhus och sena kvällar kunde jag ut på promenad med kameran. Slappa i gräset tyckte Bebis var ett utmärkt förslag. Dom e roliga våra 3 katter. Man ser inte någon av dom men sätter man sig ner kommer dom fram en efter en. och vill bli smekta. Lägger sig i gräset bredvid en och sträcker på sig. Smek mig. Klia mig under hakan.

Då det varit så torrt och varmt så tog jag en sväng med bilen upp till kyrkogården och vattnade blommorna vi satt. På väg dit passerar jag Prins Henry´s konditori. Slängde ett öga på fasaden och den var belyst på ett sätt som verkligen tilltalade mig. När jag vattnat färdigt och jag hem och hämtade stativet. Med kameran på stativet tog jag några bilder. Jag gjorde en svart vit version och la på ett litet filter så det såg lite gammaldags ut. Ramade in det och lämnade över det till Prins Henrys och nu pryder det disken bredvid kassan ovanför alla läckra bakelser och smörgåsar. Blev riktigt glad att det fått ”hedersplatsen”.

Idag var Nino här medans Nette och Freddie hämtade hem en dotter. Hugo är en mer given gäst numera. Vi tog en sväng till en lekpark i närheten och jag behöver väl inte säga att kameran var med. Det blev en hel del kort på dom. Körde några med blixt på blanka dagen. Bra när man tar foton i motljus för att lätta upp personerna på fotot. Blixten ställt på det svagaste bara så man kan ana att ansiktena är belysta. Bilden till höger är tagen med en mycket svag blixt.

Ja som ni ser så rullar dagarna förbi ganska fort, för att inte säga mycket fort. En hel del spännande saker kommer framöver med utställningarna och nu senast så ska jag ut i etern framöver. Meddelar förstås när det är dags för allt.

Ha de!

 

 

 

 





Skultuna

2 06 2020

Hoj Hoj,

Danne och jag tyckte det var dags att ta en liten sväng med hojarna. Vi såg att vädret skulle vara riktigt bra 1 Juni. Sommarmånad och allt som därtill hör. Vi tyckte det var dags att undersöka årets utbud av bikermackor, räkmackor för den oinvigde. Vad testar man dom om inte nästgårds i Skultuna? Jag drog några streck i BaseCamp och förde över dom till Garmin. Det blev en körtid på lite över 9 timmar.

07:41 fick jag ett meddelande. ”Godmorgon! Vaken?”. Det var Danne som stod utanför på vägen. Jag ska erkänna att vaken var jag, men inte stigit upp. Danne hade varit uppe med tuppen och tagit en tur runt Vaxholm innan han kom hit. Nu fick jag fart. Hade inte förberett någonting i form av fika korg. Skogaholms limpa var inköpt så det var bara att sätta fart och koka kaffe och breda mackor och steka ägg. Fika korgen var klar på rekord tid.

Baxade ut hojen från garaget och drog igång hojen. Boxern ruskade villigt till och snart så var vi på väg. In på macken i Gottröra och gav hojen lite frukost. Vi rullade på mot Sigtuna via 263:an. Ett helt makalöst väder. 18 grader redan vid starten och varmare skulle det bli. Vi vek av från 263:an mot Biskopsarnö för att därifrån bara ta småvägar till Sigtuna. Jag kan säga att alla undvikanden borttagna från BaseCamp utom kurvigaste vägen visade sig senare bli en utmaning.  Vi passerade fantastiskt vackra vyer med stora fällt som man knappt kunde skönja slutet på. Även stora knallgula rapsfält. Så vacker mot den för dagen klarblå himlen. Få saker som kan mäta sig med det. Vi rullade på i laglig takt just för att kunna hinna med och se hur vackert det var.

Vi kom fram till Skultuna en kvart efter att dom öppnat. Tajmat in i minsta detalj. Nu skulle årets bikermackor testas. Det fanns dagens och gårdagens att pröva. Vi är inga fegisar så vi testade gårdagens. Vi fick precis ett bort utomhus i skuggan bredvid ån. Ett skådespel utspelade sig nere i år då vi såg två snokar leta något att äta bland stenarna i ån. Tydligen fler som gilla de stället. Mackorna var helt ok. Mycket att gå igenom då vi inte setts på ett tag bortsett från Nifsta för någon vecka sedan. Vi tog en lov runt och tittade på prydnadssakerna innan vi klev upp på hojarna igen för nästa etapp som skulle bli upp till Engelsberg.

6 år efter branden så har björksly tagit över området. Vilken fasansfull brand. Vilka enorma ytor. Helt ofattbart när man bara såg reportagen därifrån. Vi var upp någon månad efter att det var släckt och brandlukten låg fortfarande tät i luften. Det var skillnad att se det i verkligheten. Då först fick man en riktig uppfattning om hur stort det verkligen var.

Vi körde vidare ut på 256:an en liten bit innan vi tog av mot Kårbenning. Snuddade söder om Krylbo och vidare mot Näs Bruk. Vid By Kyrkby började det riktiga äventyret. Som jag skrev innan så var alla markeringar för att undanta vägar utom kurviga vägar. Många grusvägar hade vi passerat, men denna var något utöver det vanliga. I början var den som en mindre grusväg, men den övergick snart i mer likt en skogsväg. Grova stenar på vissa partier och jag trodde att det här kommer bara att leda ut på någon åker. Att sträckan sedan var runt 8 km enligt GPS´n gjorde ju inte saken bättre. Fågelvägen var den c:a 4 km ser jag på kartan. Inte någon väg direkt för en Honda Goldwing. Danne kryssade fram utan problem med skeppet. När vi kom fram till en helt vanlig grusväg efter denna skogsväg så var där en vägbom. Som tur var så var den öppen. Det var ingen bom där vi åkte in. Man tänkte tanken om den varit låst. Jag kanske hade kunnat leta mig ut genom buskaget, men inte en Winge.

Nu kom vi ut på en ”vanlig” grusväg igen. Nu rullade vi på bra då vi var kollosalt fikasugna och Skogaholmsmackorna gjorde att det vattnades i munnen. Snuddade Årsunda och Hedesunda mot Söderfors. Vid bron över Dalälven vet jag att det fanns en bra plats för att fika. Rullade in på planen och plockade fram våra fikakorgar. Behöver jag säga att det smakade otroligt gott? Finns nog inget som slår en Skogaholmsmacka med ägg och kaviar. Speciellt inte om man stannat till med hojen för en fika.

Efter fikat rullade vi på mot Tierp. Danne flaggade för att det var även dags att ge Wingen något i ”magen”. Vi stannade till vid en Preem i Tierp och Danne fyllde upp. Sedan bar det av mot Skärplinge och Österbybruk. Vi svängde in en snabbis till Nicke och Björg för lite snack. Dom var utan vatten så det blev inget fika, men vi hade nog inte haft riktigt tid ändå. Klockan hade rullat på bra som vanligt när man har kul.  Danne hade ju ytterligare an bra bit innan han var hemma.

Vi passerade Alunda och vid Knutby stannade vi och köpte varsin dricka och lite blodsockerhöjande. Fick bli en Co-Co. Smakade inte helt fel den heller. Som varmast hade vi 30 grader på turen och det låg inte under 27 grader när väl tempen hade stigit från morgonen. Jag hade vatten med mig, men det hade tagit slut. Det gäller att dricka och vi skulle nog behövt druckit mer egentligen. Stärkta med vätska och socker så rullade vi på den för mig sista biten mot Rimbo. Danne vek av i Rimbo mot Sthlm-Nacka.

Det blev en riktigt fin och härlig tur trots den insmugna skogsvägen som BaseCamp tyckte vi skulle ta. 49,4 mil slutade det för mig denna dag i sadeln.

Tack Danne för mycket trevlig sällskap. När kör vi igen?

Ha de!





Nifsta Motorträffar

7 05 2020

Hoj Hoj,

Efter en hojtur in till Lelles för inköp av olja och filter till hojen jag ska serva, så var vi ut till Nifsta Motorträffar. Så klart vi är där på premiären. Skapligt många fordon och en del nya Hot Rod som jag inte sett förut.

Olja och filter fanns hemma hos Lelles men inte luftfiltren. Ringde till Din MC i Sollentuna och hörde mig för om luftfilter till 1400:an. Dom hade hemma så jag bad dom lägga undan till mig. Hämtar dom imorgon så sen kan jag köra igång med servicen. Hyfsat varmt med 13-14 grader var det då vi åkte in till Uppsala. Med Livet 2.0 kan man åk mitt i veckan eller passa på när vädret tillåter. Inte låst till helger eller kvällar. Därför är man inte så desperat längre. Är det inte sol och varmt idag kan jag ta en tur kanske imorgon. Det var väldigt lugnt på Lelles. En till var där och köpte lite delar till en hoj. Man tänker inte på att det är en vanlig arbetsdag för övriga, så det kan ju inte vara några mängder där. Ner med 5 liter olja och filter i packväskan och vidare till Gränby Staden för uträtta ärenden. Sedan till Lidl för att kolla efter nästa beställning, men den fanns inte. Finns nog bara i Norrtälje. Ja man är lite springschas i dessa tider. Styrde hemåt igen.

Lämnade ifrån oss beställningen och åkte ut till Nifsta där det var premiär kväll för Nifsta Motorträffar. Vi var där strax efter 16. Inte så många när vi kom, men det rullade in bilar och hojar vartefter. Sakta men säkert så fylldes det på, men inte var det som en premiär när det är normalt läge i världen. Många fina ”dollargrin” fanns det att vila ögonen på. En Cheva Impala med karakteristiska vingarna i aktern på ”skeppet”. När jag gick i lågstadiet så en taxichaufför på Rimbo Taxi en sådan. Man åkte kungligt i den då den även gick som skolskjuts. Gungade, nästan flöt fram på vägen. En svart Cheva var det som han ägde. Dörrarna kändes som pansardörrar då man var liten och späd.

Beträffande hojar så var det en del av dom också. Ett fåtal, kanske inte mer än 4 st inklusive min som var i rätt segment, så att säga. Rätt för mig alltså. Smaken är ju som baken och det är väl tur det. Skulle vara tråkigt annars. Bland bilar så fanns det några som stack ut i mängden och då tänker jag framför allt på min drömbil. Chevrolet Bel Air ´57. Skulle jag äga någon Amerikanare så är det just en sådan. Inte så överdrivet vräkigt stor. Rätt svenskt lagom tycker jag. Skulle man bli sådär onödigt rik så skulle jag definitivt skaffa en och en Triumph Tiger XRT förstås.

Ha de!





Vilka dagar

24 04 2020

Hoj Hoj,

Vilka dagar det varit ett tag nu. Nu känner man verkligen att sommaren är på väg. Full fart i naturen. Vi går på lite halvfart. Uppdelade i grupperingar efter levnadssätt. Undrar hur sommaren kommer att bli med besök på olika fikaställen. Fast helst tar man ju med sig mackor och äkta kaffe och slår sig ner i någon backe. Alltid fönsterbord på dom ställena. Så bäst.

Vintergästen i garaget har fått en service och skumtvätt och är nu färdig att möta sommaren och nöta lite asfalt. Spritt språngande nya sulor

denna säsong. Måste säga att Intrudern är den snyggaste hojen i den klassen. Hade själv en 800cc förut, men åkstilen var inte riktigt jag. Med 189 cm över havet, så var den även liten för mig och trångt när Monica åkte med. En 1400cc hade nog passat bättre, men fortfarande så är det ju mitt vägval som inte lirar riktigt med den typen av hoj. Landar en 1400 i garaget snart för lite service innan sommaren.

Nu är det full fart på träd och buskar. Det knoppas överallt. Vitsipporna syns som vita drivor i backarna. Trevliga drivor. Många, många fler än blåsipporna. Blåsipporna är till skillnad från

vitsipporna fridlysta i Stockholms Län. Jag tog en liten promenad på kvällen i skogen. Naturen sätter fart. Knoppas lite här och var. Alldeles tyst sånär som på några sjungande fåglar. Mellan sången hördes ett trummande som sakta tynade bort för att strax därefter trumma på ingen. En hackspett som markerade att här finns jag. Ett slags shuffle i skogen. Som sköna moves på dansgolvet.

När jag är ute med bilen eller hojen är förstås kameran med också. Mitt eget objektiv skannar av områden jag passerar. Ett villebråd i ett skogsbryn eller en äng. Ett slitet övergivet torp. Ett

övergivet hus. Ett möte som bitit sig fast på näthinnan är mitt möte med en varg då jag kom på motorcykeln. Jag hade ingen kamera med mig. Vi var c:a 30-40 meter från varandra. Vilket djur. Så kraftigt bygd. Större än en schäfer. Det var något speciellt med mötet. Nu tillbaka till gamla övergivna kåkar eller torp. Det finns några i våra trakter. När vi åker på semester norröver ser vi en del som är på väg att bli ruckel. Det brukar börja med att några fönster krossas och väder och vind tar över. Regn med blåst gör att vatten kommer in och sen börjas förödelsen. En tegelpanna kanske krossas och släpper in vatten. Man blir så ledsen att se gamla fina byggnader gå under.

Ha de!





Varför blåser det så pass?

16 04 2020

Hoj Hoj,

Ja varför ska det blåsa så pass? 8 meter/sekund i byarna och 5 annars. Kunde bli ännu mer under dagen. Det tar i så det knakar i rutorna. Inget skoj. Hyffsad värme, men med denna blåst så blir det ändå kallt. Typ 1 plusgrad. Håller mig helst inomhus, även om en fotopromenad hägrar.

Jag får väl gå ner i studion och lattja lite med ljuset igen. Kul att testa lite olika vinklar och styrka för att få fram olika effekter. Det hade ju inte varit dumt att kunna fylla den också med modeller, men det fungerar ju inte just nu i alla fall. Väntar bara tills det blir safe igen att mötas, så jag kan lansera detta och ta emot några försökspersoner. Några gratis fotograferingar för att kunna visa upp, så det kanske kan ta fart.

Börjar se lite skojiga molnformationer, så man kanske ska dra på sig understället och fylla fickorna med tegelsten och ge sig ut. Tål att tänkas på.

Ha de!

 





En underlig känsla…

26 03 2020

Hoj Hoj,

En underbar dag. Tur jag tog komp idag. Dagen började med arbete. Vi hyrde ett släp och körde i väg en gammal soffa, några säckar med höstens löv och grenar från tornadon på baksidan. Det finns mer att göra på baksidan, men en bra bit på väg. Det tog nästan 3 timmar, men det var det värt. Vi satte ju igång rätt tidigt på förmiddagen, så vi fick gott om till till nöjen under eftermiddagen.

Det var 13 grader varmt när vi åkte in mot Stockholm. Rätt fordon förstås. Det var ju ett nöje. Jag skulle in till Scandinavian Photo och investera i lite fotoutrustning. Det intressantaste fanns hemma, så det fick följa med hem. Resten får jag beställa. Ingen panik då jag klarat mig utan ögonmussla till kameran under en längre tid. Helt plötsligt så var den bara borta. Det andra är en hake till min kamera rem.

Det var premiär för Monica idag. Vi hade inte åkt speciellt långt innan hon sa att hon saknat detta. Nu skulle det bli en sväng på minst 11 mil. Ett par hojar mötte vi så man fick heja glatt igen. Kollade in Trafiken.nu efter trafik bara för att jag misstänkte att det inte fanns någon. Lilla vägen förstås så långt det går, sen tvingas man ut på E18. Inte mycket att göra. Det var mer trafik än jag trodde det skulle vara, men absolut inga köer. Vi rullade ner genom Norra länken och ut på Klarastrandsleden. Bilar fanns det men det rullade på i laglig hastighet. Upp  mot Kungsbron. Inte en bil. Bara att rulla ut. Ner mot Vasagatan. Ett par bilar på Vasagatan. En underlig känsla. Så folktomt. Några flanörer, men inte speciellt många.

Ut på Vasgatan söderut och inte en bil ens i närheten. Parkerade i närheten av Mr Walker. Tvärs över gata ligger ju SPS. Tempen hade stigit till hela 14 grader nu. Parkeringen var inte den lättaste för en som använder sig av appar, typ EasyPar,Parkster, MobilPark eller SMS Park. Nä har fick man välja om det var T1 eller T11. Det vet ju alla på denna jord vad dessa står för. T förstås jag att det är Taxa med va fasen är 1 och 11? Skit samma. Jag valde 1 i alla fall. 50 kr för 1 timma. In och investerade i lite foto prylar och ett par tusen fattigare så kunde vi lämna butiken.

Vi hade ju tid kvar på parkeringen så vi gick ner mot Mr Walker till och satte oss på en bänk vid Tegelbacken. En rostig ful pråm hade lagt till och såg anskrämlig ut. Det kom en FJR och rullade förbi så det blev en 180 med kameran och fick med honom. Ännu en lycklig människa, tänkte jag. Så härligt att glida in till Tokholm med Hojen. Långt från Covid-19. Ingen trängsel i den kommunala trafiken som dom lyckats röra till riktigt bra. Inte så många hojar, men jag tänker ju inte på att det är ju egentligen en vanlig arbetsdag så är dom inte i gruvorna så jobbar dom hemifrån.

Några hade skaffat sig en fin utsikt eller så satt dom bara och njöt av eftermiddagssolen som värmde rätt så bra faktiskt. Parkeringstiden börjad gå mot sitt slut så vi gick tillbaka till hojen igen. Härifrån för man ju göra en rundpall runt Centralpalatset för att komma norrut igen på Vasagatan. Testade och körde Olof Palmes gata upp mot Sveavägen. Hur lugnt som helst. Sveavägen lika lugn den. Overkligt. Höger till Frejgatan och ut på Birger Jarlsgatan mot Roslagstull. Sen rullade det på bra hemåt igen. Vi åkte hem i den tiden då det börjat knöka till sig i vanliga fall men nu var det lugnt.

Det blev en härlig tur in till och i Stockholm utan köer.

Ha de!

 

 

 

 





Första turen 2020

19 03 2020

Hoj Hoj,

Ja då kom jag ut på första turen med hojen denna säsong. Det var 11 grader varmt då jag åkte iväg.

Alltid lika varje gång innan man fått in rutinen med kläder, nycklar, gps och telefon. Som vanligt får man på sig hojkläderna först. Sen börjar man leta efter tillbehören. GPS, hjälm, handskar, telefon, kamera, nycklar, osthyvel, kaffepanna och grillspett. Ja det kanske var lite extra prylar som jag nämnde i förbifarten, men det känns lite så i alla fall. När man sedan, pinsvettig, tar sig ner till garaget så ser man att man fått omaka par handskar. Upp igen och tempen stiger ytterligare. Hittade maken eller makan, till handsken. Ner igen. I med GPS´n i hållaren för man kan ju köra vilse in till Norrtälje. På med blåtanden i hjälmen. Efter en kort stund inser man att så här i början av säsongen är dom inte riktigt polare med varandra.

Lite blyga kanske då dom inte haft kontakt på hela långa vintern. Starkt gjort att jag kom ihåg att ladda hjälmen förut så där bara utifall att. Ja ja. Dom får väl bekanta sig lite med varandra först tänker jag och lägger ner försöken att få dom till de tajta kompisar dom var i höstas. Ett tryck på knappen. Boxern ruskar igång. In med kopplingen och i med ettan och rullar ut som en kung från vinterstallet. Zick-zackar lite bland pinnar och annat på uppfarten. Stannar till vid Fabbe som faktiskt ser lite ledsen ut. Han vet att nu blir det begränsat med turer för hans del. Fabbe har rullat lite över två år nu och under Januari 2021 blir det börja välja ny. Fast säg inget till Fabbe. Redan utsett en kandidat faktiskt.

Ett tryck på garageports knappen och porten rullar ner. Den bästa investeringen med en elektrisk garageport. Så smidigt att slippa gå av hojen när man ska in och ut för att åka iväg. In med kopplingen igen och i med ettan och glider ut förbi grindstolparna. Framhjulet riktat mot Norrtälje. Ut på 77:an och känner den bekanta känslan när man vrider på lite. Skickar i 2:an och 3:an.  Härligt. Riktigt förvånad över att hojkläderna inte hade krympt under vintern. Var lite orolig för det. Man ser nyttan av tåvickningarna och den dagliga situpen. Rullar ner mot Centrum. Ser till min förvåning att potthålet jag rapporterade på morgonen är nu lagat. 8 timmar senare alltså. Helt fantastiskt.

Passerade 70 skyltarna och 5:an och 6:an fick göra nytta för sig också. Passerade paparazzi utan blink. Dom finns ju där för mig fick jag vet då jag väckte upp en sådan för ett antal år sedan. Då sittandes i bilen, men av kortet att dömma skulle jag nog inte suttit där. 1500 kostade det dåliga kortet utskrivet på vanligt kopieringspapper. Jag menar för den summan kunde man väl ändå fått lite kvalitet på pappret och lite retuchering i PhotShop. Det svängde ut en hoj från en väg framför mig, men han körde in på en bussficka lite längre fram. Jag såg faktiskt bara en hoj till i Norrtälje. En som övningskörde med handledaren bakpå. Stannade till vid Socitetsparken en stund. Tittade runt lite och kom osökt att tänka på vad bra det är med direktinsprutning. Man slipper ju vrida på kranen. Tyckte ändå att det drog lite svalt på väg in till Norrtan. Det berodde ju förstås på att varje ventilations öppning på jackan var öppen. Stängde alla och på hemvägen blev det lite behagligare.

Ha de!








%d bloggare gillar detta: