En underlig känsla…

26 03 2020

Hoj Hoj,

En underbar dag. Tur jag tog komp idag. Dagen började med arbete. Vi hyrde ett släp och körde i väg en gammal soffa, några säckar med höstens löv och grenar från tornadon på baksidan. Det finns mer att göra på baksidan, men en bra bit på väg. Det tog nästan 3 timmar, men det var det värt. Vi satte ju igång rätt tidigt på förmiddagen, så vi fick gott om till till nöjen under eftermiddagen.

Det var 13 grader varmt när vi åkte in mot Stockholm. Rätt fordon förstås. Det var ju ett nöje. Jag skulle in till Scandinavian Photo och investera i lite fotoutrustning. Det intressantaste fanns hemma, så det fick följa med hem. Resten får jag beställa. Ingen panik då jag klarat mig utan ögonmussla till kameran under en längre tid. Helt plötsligt så var den bara borta. Det andra är en hake till min kamera rem.

Det var premiär för Monica idag. Vi hade inte åkt speciellt långt innan hon sa att hon saknat detta. Nu skulle det bli en sväng på minst 11 mil. Ett par hojar mötte vi så man fick heja glatt igen. Kollade in Trafiken.nu efter trafik bara för att jag misstänkte att det inte fanns någon. Lilla vägen förstås så långt det går, sen tvingas man ut på E18. Inte mycket att göra. Det var mer trafik än jag trodde det skulle vara, men absolut inga köer. Vi rullade ner genom Norra länken och ut på Klarastrandsleden. Bilar fanns det men det rullade på i laglig hastighet. Upp  mot Kungsbron. Inte en bil. Bara att rulla ut. Ner mot Vasagatan. Ett par bilar på Vasagatan. En underlig känsla. Så folktomt. Några flanörer, men inte speciellt många.

Ut på Vasgatan söderut och inte en bil ens i närheten. Parkerade i närheten av Mr Walker. Tvärs över gata ligger ju SPS. Tempen hade stigit till hela 14 grader nu. Parkeringen var inte den lättaste för en som använder sig av appar, typ EasyPar,Parkster, MobilPark eller SMS Park. Nä har fick man välja om det var T1 eller T11. Det vet ju alla på denna jord vad dessa står för. T förstås jag att det är Taxa med va fasen är 1 och 11? Skit samma. Jag valde 1 i alla fall. 50 kr för 1 timma. In och investerade i lite foto prylar och ett par tusen fattigare så kunde vi lämna butiken.

Vi hade ju tid kvar på parkeringen så vi gick ner mot Mr Walker till och satte oss på en bänk vid Tegelbacken. En rostig ful pråm hade lagt till och såg anskrämlig ut. Det kom en FJR och rullade förbi så det blev en 180 med kameran och fick med honom. Ännu en lycklig människa, tänkte jag. Så härligt att glida in till Tokholm med Hojen. Långt från Covid-19. Ingen trängsel i den kommunala trafiken som dom lyckats röra till riktigt bra. Inte så många hojar, men jag tänker ju inte på att det är ju egentligen en vanlig arbetsdag så är dom inte i gruvorna så jobbar dom hemifrån.

Några hade skaffat sig en fin utsikt eller så satt dom bara och njöt av eftermiddagssolen som värmde rätt så bra faktiskt. Parkeringstiden börjad gå mot sitt slut så vi gick tillbaka till hojen igen. Härifrån för man ju göra en rundpall runt Centralpalatset för att komma norrut igen på Vasagatan. Testade och körde Olof Palmes gata upp mot Sveavägen. Hur lugnt som helst. Sveavägen lika lugn den. Overkligt. Höger till Frejgatan och ut på Birger Jarlsgatan mot Roslagstull. Sen rullade det på bra hemåt igen. Vi åkte hem i den tiden då det börjat knöka till sig i vanliga fall men nu var det lugnt.

Det blev en härlig tur in till och i Stockholm utan köer.

Ha de!

 

 

 

 





Första turen 2020

19 03 2020

Hoj Hoj,

Ja då kom jag ut på första turen med hojen denna säsong. Det var 11 grader varmt då jag åkte iväg.

Alltid lika varje gång innan man fått in rutinen med kläder, nycklar, gps och telefon. Som vanligt får man på sig hojkläderna först. Sen börjar man leta efter tillbehören. GPS, hjälm, handskar, telefon, kamera, nycklar, osthyvel, kaffepanna och grillspett. Ja det kanske var lite extra prylar som jag nämnde i förbifarten, men det känns lite så i alla fall. När man sedan, pinsvettig, tar sig ner till garaget så ser man att man fått omaka par handskar. Upp igen och tempen stiger ytterligare. Hittade maken eller makan, till handsken. Ner igen. I med GPS´n i hållaren för man kan ju köra vilse in till Norrtälje. På med blåtanden i hjälmen. Efter en kort stund inser man att så här i början av säsongen är dom inte riktigt polare med varandra.

Lite blyga kanske då dom inte haft kontakt på hela långa vintern. Starkt gjort att jag kom ihåg att ladda hjälmen förut så där bara utifall att. Ja ja. Dom får väl bekanta sig lite med varandra först tänker jag och lägger ner försöken att få dom till de tajta kompisar dom var i höstas. Ett tryck på knappen. Boxern ruskar igång. In med kopplingen och i med ettan och rullar ut som en kung från vinterstallet. Zick-zackar lite bland pinnar och annat på uppfarten. Stannar till vid Fabbe som faktiskt ser lite ledsen ut. Han vet att nu blir det begränsat med turer för hans del. Fabbe har rullat lite över två år nu och under Januari 2021 blir det börja välja ny. Fast säg inget till Fabbe. Redan utsett en kandidat faktiskt.

Ett tryck på garageports knappen och porten rullar ner. Den bästa investeringen med en elektrisk garageport. Så smidigt att slippa gå av hojen när man ska in och ut för att åka iväg. In med kopplingen igen och i med ettan och glider ut förbi grindstolparna. Framhjulet riktat mot Norrtälje. Ut på 77:an och känner den bekanta känslan när man vrider på lite. Skickar i 2:an och 3:an.  Härligt. Riktigt förvånad över att hojkläderna inte hade krympt under vintern. Var lite orolig för det. Man ser nyttan av tåvickningarna och den dagliga situpen. Rullar ner mot Centrum. Ser till min förvåning att potthålet jag rapporterade på morgonen är nu lagat. 8 timmar senare alltså. Helt fantastiskt.

Passerade 70 skyltarna och 5:an och 6:an fick göra nytta för sig också. Passerade paparazzi utan blink. Dom finns ju där för mig fick jag vet då jag väckte upp en sådan för ett antal år sedan. Då sittandes i bilen, men av kortet att dömma skulle jag nog inte suttit där. 1500 kostade det dåliga kortet utskrivet på vanligt kopieringspapper. Jag menar för den summan kunde man väl ändå fått lite kvalitet på pappret och lite retuchering i PhotShop. Det svängde ut en hoj från en väg framför mig, men han körde in på en bussficka lite längre fram. Jag såg faktiskt bara en hoj till i Norrtälje. En som övningskörde med handledaren bakpå. Stannade till vid Socitetsparken en stund. Tittade runt lite och kom osökt att tänka på vad bra det är med direktinsprutning. Man slipper ju vrida på kranen. Tyckte ändå att det drog lite svalt på väg in till Norrtan. Det berodde ju förstås på att varje ventilations öppning på jackan var öppen. Stängde alla och på hemvägen blev det lite behagligare.

Ha de!





Semester tur

27 02 2020

Hoj Hoj,

Nu börjar första delen av sommarens hojtur ta form. Några dagar på hojen. Som jag skrivit förut så längtar vi uppåt landet igen då vi ”bara” kom in en bit i Norge förra året. En stor check box för mig blev i alla fall kryssad. Besöket på Norsk Hydros anläggning för tungt vatten i Vemork. En otrolig upplevelse för mig då jag längtat dit i många, många år. Jag hade ett föredrag om Tyskarnas härjningar i Norge och deras försök att komma åt tungt vatten. I en byggnad med 6 våningar var vätgasen en råvara vid framställningen av ammoniak för produktion av Norsk Hydros dåvarande huvudprodukt, konstgödning. Vid elektrolysprocessen bildades tungt vatten.

I år kommer vi att komma iväg långt tidigare än förut. Redan den 8 Juni rullar vi mot norr. Vildmarksvägen skall köras i år och den öppnas den 6 Juni, så vi kommer att komma dit runt den 10 Juni. 4 dagar efter det att vägen öppnat. Det kommer troligen att innebära en hel del snö vid sidan av vägen. Snödjupet brukar vara runt 5,5 meter när plogningen sätter igång nästan en månad innan öppningen av vägen. En natt i Lycksele och sedan ut mot Umeå. Efter det blir det söderut igen. Öster om E4:an. Ja det går faktiskt, men det blir bra mycket längre. Allergisk mot E vägar. Någon enstaka km på E4:an är ibland nödtvunget innan vi tar av igen på roligare vägar.

Nu ska jag kolla med mina böcker och nätet vad som finns längs vägen att se på.

Läget är ju lite annorlunda nu då jag liksom har semester hela tiden. Monica är ju ledig i alla fall några dagar i streck då vi kan ta några svängar som är lite längre än bara en dagstur.

Ha de





Funderingar..

12 12 2019

Hoj Hoj,

Var på Karolinska Sjukhuset igår för uppföljning av Dexcom. Vad är då Dexcom? Jo det är ett hjälpmedel som hjälper till att se och följa hur en diabetikers blodsocker (BS) ligger till. Diabetes typ 1 är en jäkla sjukdom. Har man feber tar man Alvedon och dricker mycket. Ont i halsen tar man nåt som lindrar för det. Får frågan ibland om vad Hugo kan äta. Till skillnad från allergi kan han äta allt, men vi håller ner kolhydrater så gått det går för att minska intaget av insulin. Kolhydrater görs om till glukos i kroppen vilket ökar BS.

Diabetes är ett ständigt avvägande om insats, mätning av kolhydrater när det är mattider. Något att äta varannan timma. Är BS på väg upp eller ner? Hur snabbt på väg upp eller ner? Hur mycket ska man öka eller minska insulinet för det han äter beroende på om BS är på väg upp eller ner? Beräkna hur mycket han kommer att äta för att ge rätt mängd insulin + beräkna mängd för eventuellt stigande eller sjunkande tendens. Ständig övervakning 24 timmar per dygn. Dag som natt alltså. Dexcom larmar innan värdena blir höga eller låga så vi kan sätta in åtgärder innan det når kritiska värden. BS är som en stor oljetanker som det tar tid för att byta kurs. När den väl fått den nya kursen så kan den byta skepnad till en F1 tävlingsbåt och dra iväg som ett skott. En ständig parering av BS nivån.

Man blir medveten om vilket enormt jobb en fungerande kropp. Bukspottkörteln som är så enorm på att hålla vårt BS på en jämn nivå oavsett vad vi egentligen äter.

Ha de!





Foton som berättar.

23 08 2019

Hoj Hoj

Jag sitter vid köksbordet och titta ut. Nästan mörkt ute. Ett regnmoln drog förbi och det måste stuckit sönder sig på något torn för det rann rätt så bra ifrån det. Jobbigt det där med höga torn. Nog känns det vart det är på väg. Fast ännu kan det komma några fina dagar som bjuder på sol och värme igen. Värmen kan man ju inte klaga på ännu. Det var riktigt varmt då jag var ut en runda idag med kameran.

Ja det har blivit några kort ifrån Stockholm. Kul att fota på stan. Börjar mer och mer likna streetphoto. Vill ha liv i bilderna. Byggnader känns lite tråkigt i längden om dom inte har något extra. En vacker utsmyckning eller lite speciella i sig. Gamla byggnader har alltid en plats på listan. Dessa som sinom tid kommer att vittra ner och försvinna helt.

En bild med personer med i bilden kan berätta saker som inte syns. Man kan få ihop en historia på ett helt annat sätt än om man bara ser en byggnad. Vad ser ni i bilden till höger till exempel?

Ja det är intressant med bilder. En bra bild ska ju berätta något. Det gäller alltså att hitta just det där ögonblicket. Bilden ovanför skulle inte vara lika berättande om tjejen tittade på killen. Just att hon vänder bort huvudet gör att bilden skapar en nyfikenhet och en kontakt med dom bakom. Känner hon dom som kommer bakom? Är det hennes föräldrar?

Schack i Kungsträdgården. En man, vit spelare, koncentrerad över nästa drag. Inget kan distrahera honom. Fullständig fokus. Detta trots att barnet till höger i barnvagnen börjar ledsna och mamman laddar med en tröstande filt. Mannen längst till höger ser bekymrad ut över draget som nyss gjordes. Mannen med armarna i kors har läget under kontroll. Vet vilket drag han skulle gjort härnäst.

Lunch vid Strömmen. En kvinna tar sin lunch nere vid Strömmen. En lunch hon tillagat dagen innan. Kanske rester från gårdagens middag. Låter fötterna få den sista sol som kanske kan fås denna sommar. Musiken strömmar i öronen. Klockan är 12:40. 20 minuter kvar av lunchrasten. Hon har nog sitt kontor i närheten.

Lite fascinerad av vilka berättelser man kan se ur ett kort som innehåller liv. Personer i olika situationer i vardagen.

Ha de!

 

 

 





Vaxholm

14 08 2019

Hoj Hoj,

Idag var jag till Vaxholm. En annan spätta följde med idag. Jennifer insåg att det var alldeles för länge sedan hon åkt hoj.

Morgonen började lite sval om man jämför med tidigare dagar. 15 grader. Det märks vart det är på väg. Igår när vi åkte från Ulva Kvarn såg vi några fåglar som formaterade sig inför flytten söderut. Visserligen såg det ut som en omväg när dom flög åt nordost. Fast jag är ingen expert på flyttfåglar. Dom kanske tog sats eller nåt. Jennifer ville åka ut till Vaxholm. Det var länge sedan hon var där och konstaterade att det var ett tag sedan jag var där också. Så det var ett bra val.

Vi tog Sjöbergsvägen som går parallellt med Gamsviken. En liten krokig väg med några hyfsat stora backar och därmed dalar. Lite kul var att Garmin (GPS´n) varnade för köbildning och strax därefter kommer en gammal dam och går på fel sida. d.v.s i våran färdriktning och åt samma håll som vi. Garmin kan man lita på. Vad skulle den kalla detta om inte köbildning?

När vi väl hade rundat köbildningen så gick det bättre resterande del ut till 276:an. Kustvägen Rosenkälla – Norrtälje. En väg med påtagligt många paparazzi kameror. Nog en av dom tätaste jag stött på, än så länge. Norrtälje – Grisslehamn kommer inte att vara långt efter snart då fler förberedande stolpar och ytor anlagts. Anledningen är förstås att många startar för sent för att ta sig till Eckerö färjan och därför trycker på lite extra. För att komma ut på 276:an kan det vara lite knepigt. Rätt mycket trafik och 90 km/h gör att bilarna närmar sig fort från båda håll. 90 blir gärna 100 med lite påslag. Det luriga är att vid utfarten så finns det en fil för dom som skall köra in på vägen. Man behöver egentligen bara kolla åt vänster om det är fritt att glida ut. Jag brukar ända ta det säkra för det osäkra att glida ut när det finns en lucka från höger och som man kunde säg förut ”hissa trottlarna”. Man vet ju inte om det är någon galning som ska köra om och ligger i den filen.

Det gick bra denna gång också och vi svängde av till Svinninge vägen. En väg som skördat sina offer under åren. Skarpa kurvor på en del partier som lockat några att testa sina gränser. Ibland har det lyckats och ibland inte, då blommor i vissa kurvor vittnar om det. Ett onödigt förfarande att utsätta sig själv och kanske andra för. Så mycket onödigt lidande för dom efterlevande. Vi kom snart ut på 274:an som leder till Vaxholm. En traditionell sväng in på Bogesundsvägen blev det förstås också. Ännu en sådan väg som skördat några hojåkare. Denna väg är även en väg där man kan möta en och annan Porsche eller något annat i den stilen som tar snäva kurvor. Jag hörde förut att man medvetet gjort vägen i sämre skick så hastigheten skulle hållas nere, men jag märker ingen skillnad mot övriga vägar i Stockholms län. Kanske dom gått all-in och gjort alla vägar i liknande skick.

Vi rullade in i Vaxholm och jag tog sikte på Vaxholms Hembygdsgårds Café. Lite skyltar längs vägen som jag inte förstod riktigt och till slut kom vi ner. Sist jag var här var det stängt, men nu var det öppet och full fart. Många gäster och en hel stab i personalen. Sällen sätt så väl bemannat café. Två kassor igång och det rullade på ordentligt. Kulorna bara rullade från korten in i dom mystiska apparaterna som slukade varje krona. Det kostar att ligga på topp som det heter och det var ju inte direkt gratis. Ibland måste man ju unna sig lite gott och nyttigt.

Ja det fanns ju lite att välja på skulle jag vilja påstå. Detta var bara en del av utbudet. Vid disken fanns förstås räksmörgåsar, Strömmings smörgås och en traditionell köttbulle macka med rödbetssallad. När jag lastat på min bakelse och såg köttbulle mackan så tvekade jag ett tag, men valet blev ändå bakelsen. En sak som man kan räkna ut är att när inga priser står på bakverken eller smörgåsarna så får man lätta på lädret.

Priset uppvägdes (delvis) av den fina utsikten över Östersjöns inlopp. Nu hade solen kommit fram och värmen därtill. Vi avnjöt vara bakelser med andakt och tittade på gråsparvar som tiggde smulor kring våra ben. Imponerad av Jennifer att hon inte välte bord och stolar och hoppade i sjön. Hon har nämligen blivit attackerad av måsar en gång och gjorde illa sig ganska rejält och sedan dess är inte fåglar hennes älsklingsdjur. Hon till och med försökte mata den från handen, men modet svek till slut.

Medans vi satt där så kom det Vaxholm 1 och stävade in mot en brygga innan hon fortsatte ner mot den riktiga kajen. en fritidsbåt kom sakta glidande genom vattnet. Den ankrade upp inne i den lilla vik som går in vid Cafét. En annan passagerarbåt, Solöga, kom även den förbi för att ta sig in mot kajen.

När vi fikat färdigt åkte vi ner till kajen för att gå runt lite i Vaxholm. Oftast hamnar man bara där utan att gå runt lite. Bara en gång förut har Monica och jag tagit en turistvandring runt i Vaxholm. Nu tar det inte så överdrivet mycket tid i anspråk att gå upp till Stortorget på ena sidan av vägen och på den andra tillbaka, men oftast har man inte kommit längre än ner till kajen eller Söderhamn som det heter.

När vi satt där kom ångfartyget Storskär in från Stockholm. Lade av en skaplig signal med ångvisslan. Lastade av passagerare och tog med nya. 3 signaler från ångvisslan och Storskär backade ut igen och satte stäven mot Siaröfortet – nationalparken Ängsö – Furusund/Blidösundet. Båtar gick och båtar kom. Livlig trafik vid sjömacken då motorbåtar behövde fylla på med soppa. Med 2 st 200 hk Mercury så går det nog åt en del soppa. I alla fall innan den planat ut. Nu är det väl svårt att få den att plana ut där hastighetsbegränsning råder.

Det var dags för oss att börja rulla hemåt igen. På 274:an var det poliskontroll där dom tog in lastbilar och husbilar. När vi kom fram till avtagsvägen mot Åkersberga såg jag något jag inte sett förut. En bilist hade blivit stoppad av en mcpolis och det är har jags sett för, men hojen han hade har jag inte sett förut. En röd civlipolishoj. Såg inte märke, men troligen en BMW det också. Fina blåa lampor som blinkade, men den stoppade bilisten var nog av en annan uppfattning. Polisen hade också helt vanliga hojkläder på sig. Ser man på. Vad säger man. En ulv i fårakläder. Hur som helst så är det bra att dom finns ute på vägarna och gör kontroller. Ni är väl inte dom som varnar för poliskontroller. Gör inte det i så fall. Ni kan varna någon drogpåverkad eller någon som kidnappat någon eller en bil full med stöldgods. Kanske från ditt hem.

Ha de!

 





Resa i tiden

8 08 2019

Hoj Hoj,

210 mil var det tillbaka till 28 Februari 1943 och fram igen till 7 Augusti 2019. En resa jag velat gjort många år och gånger. Nu blev den äntligen av.

Vi gled ut genom grindstolparna en solig dag. Solen stod som spön i backen alltså. 77:an mot Uppsala och Sala. Vi passerade Engelsberg och stannade till för att se hur det såg ut nu, 5 år efter. Området var nu grönt och en massa björksly hade intagit platsen. Fortfarande ofattbara ytor som blev till aska. Det blev ett kort stopp och sedan fortsatte vi. Väg 68 ner mot Lindesberg. Passerade Nora – Filipstad – Molkom. Fina små vägar ända fram till Töcksfors som skulle bli nattens läger. Bara dryga milen från Norska gränsen. Själva tältplatsen var helt ok, men alldeles för långt till servicehuset. Vi gav våran synpunkt och det skulle komma ett servicehus till i anslutning till tältplatsen.

Träffade en lite underlig figur. Han såg att jag var med i BMW klubben och frågade vilket nummer jag hade. Jag har ingen aning om vilket nummer jag har, men fick veta att hans var tresiffrigt. Jag bugade mig inte för den allsmäktige. Blev informerad om att han kunna haft tvåsiffrigt bara BMW klubben hade trott på att han fick fina rabatter i Tyskland. Vet ej kopplingen till det. Vårat 4Bikers tält var helt värdelöst. Själv hade han köpt ett på loppis för 200 kr. Vår 2 dm luftmadrass var alldeles för kall att sova på. Själv hade han en automatiskt uppblåsbar på 5 cm. Ja ibland går man på nitar.

Innan vi rullade in i lusekoftans land så provianterade vi lite åt oss själva och hojen fick lite också. Många Norrmän var där och provianterade då det var nära till Norge och bra mycket billigare i Sverige. Måste vara guld för affärerna i gränslandet. Träffade en kille på parkeringsplatsen som väntade på sin fru som var inne och handlade. Han var just från Telemark. Vi stod och snackade ett tag om Vemork. Hans fru kom sedan ut med en proppad kundvagn. Vi körde vidare in mot Norge.

Vi tog väg 23 som går under Oslofjorden. Förbi Drammen och väg E134 mot Notodden. Nu var det meningen att vi skulle åka över Gaustatoppen, 1884 m.öh, men GPS´n ville annat och innan jag upptäckte det var det för långt att vända tillbaka. Vi fick ta den på hemvägen istället. Det blev längs med Tinnsjön. Därmed träffade vi på en historisk plats som har med Vemork att göra. Vid Maer gick nämligen färjan som skulle frakta det tunga vattnet längs med sjön, men som sprängdes och sjönk på 430 meters djup i Tinnsjön.

Vi kom fram till Rjukan Hytte och Caravanpark som skulle bli vårat andra stopp för natten. Vi slog upp tältet och gjorde det klart för att krypa in i senare på kvällen. Vi tog en sväng bort till Museet för att kolla in platsen lite innan vi hade vår guidad tur klockan 11 dagen därpå. På ”hemväg” till tältet stannade vi och åt på en restaurang vid en Bad & Camping. Rånade som vanligt i Norge. 2 Fish & Chips för typ 480 NOK. Vi åt med andakt och tuggade flera gånger på varje tugga.Tillbaka till tältet och kopplade in allt som skulle laddas. Vi tog en plats med el. Snart somnade vi ovaggade efter dagens tur.

Då var dagen kommen. Vi var igång redan runt 07:30 med dusch och ihop plockning av tält. Hojen packad och klar strax efter 9:00 och då rullade vi upp till Vemork. Vi hade den guidade turen klockan 11 och det gick att ta taxi upp för 30 NOK. enda haken där var att den började inte köra förrän klockan 11. Fordon fick inte tas med upp. Inte ens hoj :-(. Vi tog med hjälmarna och tankväskan upp. En vandring som höll på att ta livet av oss. Vi tog trapporna istället för att gå vägen, vilket nog hade varit ett bättre alternativ trots att det var längre. Väl upp förstod vi varför fordon inte kunde tas med upp då det var mycket begränsat med platser och dom som fanns hade dom som arbetade där. Handikapp fordon fick förstås köra upp.

Vilken enorm byggnad. Detta var gamla kraftstationen och själva elektrolys byggnaden som fanns förr var så stor att den helt skymde denna byggnad. Vi blev insläppta av vår guide och eftersom det fortfarande var en utgrävningsplats räknades den som byggarbetsplats och varselväst och skyddshjälm måste bäras. Det var så kul att höra guiden berätta. Jag kände igen i stort sett allt hon förmedlade. Även om jag visste det mesta var det ändå intressant och bara vara på platsen var en upplevelse. Detta som jag för 48 år sedan hade ett föredrag om i skolan som elev i 9:an och som ett par år senare blev en idé för mig att besöka. Dessa 11 motståndsmän som gjorde en enorm insats och lyckade spränga cellerna för tungt vatten. Bredvid ser ni den väg dom kom och den väg dom flydde.

Efter den guidade turen gick vi runt i museet och tittade. Mycket att läsa bara där om Operation Gunnerside och dom övriga 2 försöken som dock misslyckades ganska totalt med många liv till spillo som följd. Operation Gunnerside krävde inte ett enda dödsoffer trots lyckad sprängning. När vi var klara tog vi taxin ner för berget. Ner hade det nog ändå varit lättare att gå, men det var mycket behagligt att bara slå sig ner i taxin. Nu var det dags att lämna Vemork och Rjukan. Gaustatoppen skulle stå på tur. En titt uppåt så låg den inbäddad i ett moln. Med hojen rejält baktung, så var det kanske inte heller rätt väg att komma nerifrån och upp. Minns en liten backe från en camping förut då framhjulet lyfte lite från backen trots väldigt lite gaspådrag. Toppen ligger ju kvar och det är väl toppen. Eller hur?

Vi rullade på hemåt igen, men nu tog vi norr om sjön Tinnsjön. Väg 364 över Atrå och vidare mot Kongsberg. Verkligen fina vyer. Vi stanndae och tog en fika längs en sjö. En kille på hoj stannade till en bit från oss och vi bjöd honom på fika. Det var en kille från Tyskland som nyss blivit pensionär och hade varit ute på hojen sedan den 7 Juni. Det e resa det. Han tackade för kaffet och rullade vidare. Vi kom fram till Kongsberg. Vi tänkte satsa på naturcamp denna natt. När vi precis kommer ut från Kongsberg ser vi samma kille som vi bjöd på fika vid en busshållplats. Vi stannar till och får veta att han tappat sin telefon är någonstans. Vi hjälper honom att leta, men utan resultat. Vi letar upp en camping och följer med honom dit och slår läger. Att betala gick bara med Norska kontokort så vi fick gå ut på byn och ta ut kontanter. Claus, som killen hette, fick inte kontakt med sin bank så han fick låna av oss.

När vi kom tillbaka till campingen, som egentligen var en idrottsplats som upplät en del till camping, kom en annan kille som Claus hade lånat telefonen av för att ringa och meddela sina nära om situationen. En person hade ringt till hans svåger och talat om att ha hittat telefonen som var hel och fungerade. Allt ordnade upp sig till sist och han var mycket glad. Vi fortsatte åt varsitt håll dagen efter.

Vi rullade över gränsen in i Sverige igen så småningom. Bara små fina vägar. Stannade till vid Ekshärad och tog ett varv på deras Hantverksgata. Fångade en fin bild ut mot några hus och en äng.

Ha de!








%d bloggare gillar detta: