Annonser

Vi passade på….

5 11 2017

Hoj Hoj,

Såg tidigare i veckan att tempen skulle bli gynnsam i helgen, så vi passade på. Det gäller att ta tillvara dom dagar det går att åka hoj nu. Man vet aldrig när Kung Bore kommer, för det gör han förr eller senare.

Jag snidade ihop en grustur upp till Harg och sedan tillbaka mot Arlanda. Danne la ut ett evenemang i Hojgänget. Ulf och Morgan hakade på. Vi startade hemma hos mig med en äkta kopp kaffe och lite snack. Klockan gick och vi gjorde oss redo för att ta oss an dom skitiga vägarna som låg framför oss. Vi rullade ut från Rimbo via Gläntan. Första biten av grus och i slutet på den korta biten övergick det till mer lera. Efter den var vi ute på Ekebyvägen. Känner igen den som min egen bakficka då jag bott längs den i  föräldrahemmet. Varje grop känns igen. Konstigt att dom återkommer hur mycket vägen än sladdas.

Efter Ekebyvägen blev det lite transport sträcka ända fram till Bennebolsvägen. Då övergick underlaget till grus igen. Hårt packat grus så det var nästan som asfalt. Lite lurigt dock då det kan vara halt då det var blött. Bennebolsvägen är en kul väg och efter Bennebol så är det ganska stora backar och dalar förstås. Kurvigt är det också så den gillas skarpt.

Vi kom fram till Harg och där stannade vi vid Hargs Kyrka för en fika. Min termos hade läckt så det var kaffe både i packväskan och i kassen som den låg i. Det fanns iaf kaffe kvar så jag kunde även få en påtår. Vi rullade vidare mot Österbybruk. Ulf tog nu täten och jag låg sist och filmade. En fin grusväg mellan 76:an och väg 288. Ut på 288:an en kort bit och av igen mot Borggärde. Där tog vi av mot Rovsätra och vidare förbi Gubbo. Rätt så blöt väg på sina håll men hitintills ganska fri från gropar. Vi rullade in i Österbybruk och fram till Österbygrillen. Jag tog en Brukstallrik, tror jag att den hette. En riktig blandning var det. 2 grillade, mos, strips, räksallad och bostongurka. Inte ätit något liknande förut. I alla fall inte på en och samma tallrik.

Mätta och belåtna rullade vi vidare söderut mot Arlanda. Tog av mot Morkarla och Skallbyn, Granboda. Nu blev det riktigt gropigt. Parerade så gott det gick mellan groparna. Mot Tibble, Gåvsta och Länna. Kurviga vägar med fortfarande rätt packat grus. På sina håll hade traktorer gått ut och släpat med sig lera så man fick välja rätt spår. Timmerbilar hade lastat timmer och en hel del bark låg på vägen. Även där fick man välja rätt spår. Vidare mot Almunge – Ösby.

Den biten var riktigt gropig och jag gick i en jättegrop så det bara small om hojen. Förstod att min LED lampa slog i framskärmen då dämparna bottnade. Allt såg i alla fall ut som om det hade hållit vad jag kunde se mellan kurvtagningarna. Det blev en liten annan väg den sista biten då jag insåg efter den absolut första biten vi tog idag, att den biten skulle nog enbart bestå av lera. En väg med gräs i mitten och två spår.

Vi kom fram till Arlanda och tog ett sista snack. Kollade min LED lampa och skärm och allt var intakt. Fler av oss hade hittat den gropen. Den låg ju så att säga i idealspåret så jag tror att vi alla kände på den.

Nu hade solen gått ner för en stund sedan och skymning kom till en början smygande men sedan går det fort. Konstaterade att av smällen så pekade LED lampan upp i bland träden så jag fick böja till baka den.

Tack Danne, Ulf och Morgan för trevligt sällskap på turen.
Helt klart behöver vi locka ut fler på grus 🙂

Annonser




Visst är det vackert, men…..

16 10 2017

Hoj Hoj,

Jag var ut en sväng igår. Visst är det vackert, men…

Mörkrets tid är på väg med stormsteg. Idag var det 14 grader i morse vid 7 tiden då jag åkte till gruvan. Lite halvmörkt. Jag tog hojen. Klockan 07:25 övergick GPS´n till dagbelysning. Solen är uppe endast 10 timmar nu. Mörkare lär det bli. När jag åkte hem övergick GPS´, igen klockan 17:35 till nattbelysning. Beight.

Igår som sagt så var jag ute och tog en sväng. Kameran var förstås med. TomTom Bandit var hungrigare än jag trodde så den han inte ladda färdigt, så den fick vara kvar hemma.

Björkdungen till höger finns strax utanför Uppsala. Åker man mot Danmarks Kyrka ser man den på höger sida. Starka kontraster nu. På väg upp mot Mehedeby vid Odenslätt finns det lärkträd.

Lärkträd är det ända barrträdet som fäller sina barr. Såg dessa en gång då jag tog en sväng med hojen ( ovanligt va?). Första tanken var att några tallar eller granar dött, men sen såg jag att det var på ett mycket begränsat område. Vid närmare koll såg jag att det var lärkträd. Bilden till höger är just dom lärkträden.

Det blev en sväng upp till Uppsala Slott också. Jag brukar stanna till där och suga i mig lite av gånga tider. Ett rätt speciellt byggt slott som gjorde det möjligt att avfyra kanonerna längs med Slottets murar för att svepa bort dom som försökte inta slottet. På dom stora kröningsfesterna för friherrar och grevar fick hela staden delta. Det fanns speciella brunnar där öl och vin flödade. Kan tänka mig att det gick nog rätt vilt till. Det gick även vilt till då Erik XIV , med sin förföljelsemani, lät död 6 personer ur Sturefamiljen.  Känt idag som Sturemorden.

Ja en riktig färgprakt får man se på hösten. Det gäller att ta tillvara på dom fina dagar som finns kvar. Så fort tillfälle ges så grenslar man hojen igen och drar iväg på en runda. Jag har i alla fall lagt in några-att-se-framemot dagar. I mitten på Oktober åker Jennifer och jag ner till Göteborg över en helg. Bara sådär typ. Kolla in Gröteborg utan fordon. Jag vet. Jag skrev Gröteborg för med hoj var det ett helsike att snirkla sig fram. Saken blev väl inte bättre av att Håkan Hellström skulle krysta fram några halvspruckna toner på kvällen.

I Februari någon gång åker Ted och jag norrut och kör lite snöskoter igen. Kommer att bli riktigt kul. Tidigare än i våras så vi hoppas på mer snö än då. På vissa fjäll fanns det knappt någon snö kvar. Lyckades ändå gräva ner skotern, då vi skulle vända i en skog då vi inte kom längre för lite för mycket osäkert vatten. Fick i alla fall en liten tur över vatten. Lyckades även flyga en bit. Kanske inte var riktigt planerat, men en landning som säkert skulle gett minst en 8 på en 10 gradig skala.

Ha de!





Grovplanering klar inför 2018

10 10 2017

Hoj Hoj,

Då var grovplaneringen inför semester 2018 klar. Den klart längsta hitintills med sina 627 mil på 21 dagar. Nu ska ställen att besöka in i rutterna också, så det kan bli några mil till beroende på vart dom är. En kortare södertur bäddade för Nordkap och när man ändå är däruppe kan man ju ta vägen förbi Lofoten på väg hem.

Ha de!





Den digitala resan har börjat.

8 10 2017

Hoj Hoj,

Stabilt väder. Fel läge. Såna här dagar så har man ju ändå lite att pyssla med som inte kräver utomhusaktivitet. Jag har ju en digital resa igen att börja planera. Nästa sommar kommer vi att satsa mer på norra delen. 2 dagsturer nedåt och sedan vänder vi varseljusen norrut. Nordkap är ett ställe jag vill besöka. Så kul ändå att sitta och planera med den digitala kartan framför sig, boken Nya Upplev Sverige och MC-kartan i pappersformat. Synd bara att den senaste är från 2007. Det har ju hänt en hel del under åren. Vägar som till och med bytt betäckning. Kan uppstå förvirring när man tittar på den och jämför med GPS´n.

Med dessa ”verktyg” kan man verkligen uppleva Sverige och hitta fina ställen utöver dom ställen som bara dyker upp längs vägen. Jag är helt övertygad om att det finns kolossalt fina ställen även utanför Sverige, men Sverige är ju så nära och så enkelt. Det finns ju typ utanför huset. Sverige kartan jag gjort med dom ställen vi varit på vittnar om att väldigt mycket av Sverige har vi sett, men det finns hur mycket som helst kvar. Synd bara att man inte kan åka längs med Norska gränsen och norrut i Sverige eller i Norge för den delen.

Så dyker sådana här vyer upp som till höger. Man måste bara stanna upp och ta ett kort. Suga i sig av intrycken.

Jag längtar tillbaka. Jag längtar till nästa. Jag längtar…….

Ha de!





Söndag kväll 2017-09-24

24 09 2017

Hoj Hoj,

I fredags var det höstdagjämning. Fasen vad tiden går fort. I alla fall sommaren. Höstdagjämningen hindrade ändå inte att ta hojen ner till Nynäshamn och Nynäs Havsbad. Kickoff med inslag av segling. Första gången jag hamnat på en segelbåt och visst var det kul, men inte min grej.

Vägen ner fick bli ”tråkvägen”, det vill säga väg 73. Det var inte tid till att kuska runt på mindre vägar. GPS´n var inställd på det först och när jag körde igång rutten skulle jag vara framme 10:56. Klockan var 06:55 då jag bar iväg. Några klick på GPS´n så blev det en mer rimlig tid. 1 timma och 30 minuter, men så tråkigt.

Jag kom i alla fall ner i tid och var snudd på först på plats. En stor anläggning. Vi fick alla egna rum och vi var en hel del som var med på kickoffen. Anläggningen ligger mycket fint vid havet och med endast Inre Garden och Bredarön som skydda mot Östersjön. Förmiddagen ägnades åt seminarier och grupparbeten. Eftermiddagen blev det segling i 3 timmar. En ny upplevelse. Kul, men inget för mig. Det gick skapliga vågor, men jag klara mig från sjösjukan.

Efter seglingen fick vi som dom sa i skolan ”Fria aktiviteter”. En del gick och värmde upp sig med varmbad efter seglingen. Själv tig jag en varmdusch och sedan gick jag ut en runda och kollade in omgivningarna. Snoka reda på några fin motiv.

Vi hade lite otur med vädret som kunde varit bättre, men också bra mycket sämre. Det var ju ändå den 22-23 September, så vad som helst kan man vänta. Vi hade mulet och regnet hängde väl i luften under seglingen, men temperaturen låg på 14-15 grader. På kvällen blev det middag och senare dans, men jag vek av efter middagen. Alkoholfritt hela kvällen för det gäller att prioritera. Dricker aldrig starka drycker dagen före då jag ska ut och köra nästkommande dag. Inte ens ett glas vin. Hade jag fått välja hade jag hellre tagit ett glas vitt 3%.

Jag hittade lite fina motiv att vila ögonen på. Detta enkla båthus till exempel. Säkert stått där några årtionden i alla fall. Om nerresan var tråkig så skulle hemresan bli desto roligare och mycket bättre. Då tog jag nämligen gamla Nynäsvägen som är smal och kurvig. Så som det ska vara. Körde den fram till Länna innan jag gick på stora vägen för att ruscha på lite hemåt. Vid utfarten från Stockholm på E18 så låg jag i vänsterfilen och låg väl lite högre än normalt och bilarna jag närmade mig framför gled undan snyggt och prydligt in i högerfilen. Et blir så då man förväxlas med en annan yrkeskategori och absolut inte mig emot. Smidigt att ta sig fram.

Ha de!





Några utflykter till

12 09 2017

Hoj Hoj,

Ja det har blivit några mer svängar under helgen som var. Monica jobbade tyvärr så jag fick åka själv.

I Lördags åkte jag till Järva MK´s crossbana för att vara där då Carla Memorial Race 2017 gick av stapeln. Det var ganska mycket folk, men inte så man behövde trängas. Jag trodde faktiskt att det skulle vara fler där. Sist jag var på en crossbana var det på Rörken utanför Uppsala ett par dagar innan bara. Den här banan vara betydligt snällare än den på Rörken. Mer som en traditionell crossbana. Inte så stalpig som den på Rörken.

Den äldsta föraren denna dag var en herre på 72 år om jag inte minns fel. Starkt gjort att vid den åldern dra iväg på en cross. Tycker själv det skulle vara kul att köra lite som motion. Fast det är ju det där med dels att skaffa en och sedan släp för att ta den till någon bana. Det som kanske skulle vara lite lättare var att skaffa en vägreggad endurohoj. Då skulle man ju lättare kunna ta sig ut i skogen och skrämma skiten ur någon älg.

Det var lördagens äventyr det. Kände att jag bara måste ut på söndagen också med hojen, men visste inte riktigt vart till Ewa skrev att Dexter, ett av våra barnbarn, skulle köra i Årsunda. En bit söder om Sandviken. Då var det problemet ur världen. Årsunda skulle det bli. Rullade på upp på småvägar efter Uppsala. Så fin funktion att välja i GPS´n. Vill man ytterligare utmana så kan man välja även grusvägar. Jag hade den inställd när vi förra gången åkte från Avesta och hem. Jag körde flera kilometer och kom ut typ 1 km närmare hem. Fick till slut avmarkera grusvägar för att överhuvudtaget komma hem i rimlig tid.

Rullade snart in på crossområdet. Såg inte Torbjörn och Dexter först utan gick ner till banan. Efter en stund så ringde Ewa och då hade Dexter ringt och frågat var morfar tagit vägen. Jag gick ut mot bussarna igen och då mötte jag dom. Dexter skulle köra först om lite över en timma så vi tog en hamburgare och kollade på dom race som gick. Snart var det dags för Dexter att byta om och göra sig klar. Dexter gjorde i ordning startspåret vid grinden. Sen bar det iväg. Full fart på hojarna in i första böj. Jag kan säga att det var inte lätt för dom med deras små hjul att parera i dom djupa spår som dom större hojarna gjort före dom. Dexter slet på bra och klarade hela loppet utan någon vurpa.

Det var hans sista race denna dagen. Jag funderade på vart jag nu skulle. Direkt hem sågs inte som något alternativ. Bollnäs dök upp på kartan på tankväskan. Knappade in det i GPS´n och det visade sig att jag skulle vara där först 18:10. Jag fick nog tänka om lite. Sandviken var ju i alla fall givet, så jag fortsatte norrut. Framme vid Sandviken såg jag skylten till Ockelbo. Det lät bra tyckte jag. På väg dit dök Högbo Bruk upp. Så fick det bli. Var lite kaffesugen så vad som helst i kaffeväg skulle gå hem.

Högbo Bruk är ett mycket trevligt ställe med många aktiviteter om man nu vill och känner för det. Många tar bilen dit med BMX cyklarna bakpå och ger sig ut på dom banor som finns i området. Istället för att jag skriver om det så kan ni klicka på länken som är i fet stil så kan ni själva läsa.

Ja tiden gick där jag satt på en bänk och blickade ut över vattnet mot glashyttan. Kändes motigt att ge upp detta ögonblick, men var tvungen att vrida hemåt igen. Även nu på dom kurvigaste vägarna. Kända vägar för mig då jag kört dom förut. Det mulnade på ganska ordentligt ju närmare Tierp jag kom. Insåg att jag fick tänka om och körde direkt mot Uppsala.

Strax efter Uppsala så såg jag det mörkaste molnet jag sett i sommar. Himlen var becksvart. Underligt att det inte åskade. Kom bara en liten bit utanför Uppsala på väg mot 77:an så öppnades himlen och det vräkte ner. Vatten stod på vägen så lite försiktighet behövdes. Regnet varade bara kanske en 5 minuter sen slutade det, men var fortfarande mycket mulet. Några stänk till fick jag innan jag landade hemma igen.

Ha de!

 

 





En mini-mini semestertur

7 09 2017

Hoj Hoj,

Ja det var ju 3 månader sedan sist, så det var ju dags för 1000 mila service igen. Det rullar på när man har kul.

Vi packade hojväskan med Skogaholm, stekta ägg och äkta kaffe. Upp till Avesta igen. Skulle serva först på eftermiddagen, men vi åkte redan vid 10 tiden hemifrån. Småvägar och många stopp så var det lagom tid att ge sig iväg. Vid starten hemma var det lite mulet, men tempen var på 14 grader. Helt ok.

Redan efter Uppsala så började kaffetarmen att göra sig påmind. Bara vetskapen om Skogaholmsmackorna i packväskan räckte för att få magen att kurra. Vi höll oss ända till strax efter Sala innan vi tog ett fikastopp. Solen tittade fram mellan molnen där vi satt och fikade. Vi har stannat på samma ställe förut och fikat. Vi kände igen oss då vi stannat.

Vi var nu på väg upp till Ängelsberg för att se hur naturen hunnit återhämta sig efter branden för 3 år sedan. Jag var upp strax efter branden och man fattar inte riktigt hur omfattande det var innan man såg det. Varje år sedan dess har jag varit där och sett hur naturen sakta med säkert återhämtar sig. Rallarrosen var den första som började spira redan på våren efter branden som var den 31 Juli  2014. Nu hade björken börjat återta territoriet. Än så länge bara buskar. Lupinerna hade även kommit. Nu var dom förstås utblommade. Några mindre träd står fortfarande svedda och döda av branden, men dom viker sig inte. Stora travar med svart timmer ligger nu inne på området. Ett år efter då jag var upp kändes fortfarande brandlukten.

Vi körde vidare. Nu på småvägar upp mot Avesta. Vi kom till Krylbo och svängde ner till järnvägsstationen. Vi stod utanför att tag och såg genom ett fönster många nostalgi prylar. Sen såg vi att det var ett café. 56:ans Café närmare bestämt. Vi hade var mätta efter våra skogaholmsmackor men vi måste ju in och kolla. Utanför stod en skylt om Kaffe och räkmacka 50 kr. Det var nästan vad man får betala för en kopp surrogat kaffe i Tokholm. Nu blev det ingen kvalitets kontroll av räkmackorna då vi var mätta.

Vi gick in och det blev förstås några fynd då det fanns lite saker även att köpa. Jag köpte en skylt som passar in på mig. Live To Ride. Fanns en massa leksaksbilar, eller snarare samlarbilar. Riktigt fina i gediget metall. Givetvis fanns min favorit där. Chevrolet Bel Air. Så jäkla fin. Inte så vräkig amerikansk utan lagom stor. Stor om man jämför med min Passat. Ska man åka fyra hjul ska man göra det i en Bel Air. Så är det bara.

Vi rullade vidare på upp till Avesta som ligger alldeles bredvid. Några kilometer skiljer dom bara åt. Vi åkte upp till Restaurang Dalahästen och åt middag. Varit där några gånger nu. Husmanskost så det passar bra. Inget fancy pancy för mig. Efter maten så drog vi oss ner mot Lundgrens Motor och lämnade den där för 6000 mila service. Den större servicen som gräver ett djupare hål i kassan. Dyra stämplar i serviceboken för att få behålla garantin.

Vi gjorde som vi brukade och gick till Turistbyrån och frågade vad vi kunde besöka utan fordon. Vi fick förslaget att gå till Gamla Byn som bara låg en liten bit från Tursitbyrån. Sedan kunde vi gå till järnverket.

Bilden till höger är från Gamla Byn som har sitt ursprung från 1630. Innan järnverket fanns där ett kopparbruk. Man kan inte tro att det ligger i Avesta. Vi fick en helt annan bild av Avesta denna gång då vi tog oss bort från Centrum. Vilken idyll nästan mitt i Avesta. Så mysigt. Gamla Byn var där arbetarna på järnverket bodde. 1873 satte bygget igång av järnverket. Fina grusbelagda gator med kåkarna i prydliga rader.

Vi var sedan till järnbruket och tänkte gå in och titta. Museet stängde om en timma och det trodde vi skulle räcka till vi fick veta att det var på 5000 kvm och 7 våningar. Vi sa att då återkommer vi.

Vi drog oss mot Lundgrens Motor igen och såg pärlan stå utanför och vänta. Vi gick in och slantade upp. Det kostar att ligga på topp. Det var en hel del som gjorts. Så bra med Lundgrens att killen som meckat med hojen talar om exakt vad som gjorts. och talar om status på hojen. Fick med beröm godkänt. Lundgrens har klädskåp att hänga in hojkläderna medans man går runt i Avesta. Mycket bra. Vi klädde på och hojkläderna igen. Där träffade vi en annan som lämnat hojen på service. Han kom från Täby. Han hade samma uppfattning som jag om Probike Syd och Nord.

Vi rullade på igen men nu tog vi en annan väg hem. Vet inte om man inbillar sig, men jag tycker att hojen går mjukare efter service. Upp mot Horndal och sedan ner mot Österfärnebo. Vi hade förstås lite fika kvar så det tog vi vid Hyttdammen. Även där har vi stannat förut. Det blir ju så när snurrar runt lite på alla möjliga vägar. Därifrån rullade vi på hemåt. Det började skymma och snart blev det riktigt mörkt. Nu gjorde mina monterade LED lampor susen. Ljust och fint blev det.

Tempen hade nu sjunkit ner till 13 grader, men det kändes helt ok i alla fall. Det blev en härlig dag på hojen med spättan igen.

Ha de!








%d bloggare gillar detta: