Vart tar tiden vägen?

1 11 2021

Hoj Hoj,

Inledningen börjar kanske bli lite inaktuell, då hojåkandet minskat drastiskt. Tror jag blivit lite för bekväm och sedan har ju mycket av fotoutrustning varit med. Till sommar ska det bli ändring på det. Vid vissa tillfällen har stativet plockats fram, men det blir väl så att när det inte är med skulle det behövas. Vid norrlands turerna har det använts för fotostacking, (fotostacking= ett flertal foton tas med olika fokus punkter och sammanställs sedan som ett foto), då stativ är ett måste. Likväl som man fotar med långa slutartider för att undvika oskärpa på grund av dom små rörelser man gör. Ska under vinter se över möjligheten att hitta ett så litet stativ som möjligt utan att för den skull få något rackel. Det måste ju ändå vara stabilt annars är det inte stor nytta med det. Det är väl som vanligt en prisfråga.

Det har blivit en hel del små utflykter i närområdet och i Stockholm. På hemmaplan prövade jag, Jennifer och Hugo på det här med frisbeegolf. Som vanligt med alla sporter så finns det ju olika nivåer. Dom som går in för det lite mer, eller ganska mycket mer, än vad vi gjorde har ju 3 olika frisbee. Vi körde med en inköpt på Lekia. Dom som nördat ner sig har 4 stycken. Putt/Approach, midrange, fairway driver och slutligen distance driver. Visst gör dom skillnad för dom som är duktiga, men knappast för gemene man. Nu menar jag inte man som i man om ni förstår vad jag menar :). Det var i alla fall kul. Jag minns när man var barn och kastade med plastlock som var till Gevalia burkarna. Det var en mycket tidig form av frisbeegolf.

Ett utflyktsmål var Gillberga gryte En grotta bland många där. Många tror jag är helt vattenfylda. Det ska tydligen finna 500 meter långa gångar. En kommer man in i. Öppningen är några meter ovanför marken och sedan har man en relativt trång gång runt 5 meter innan man kommer in i en 8 meter hög och 10 meter lång och 4 meter bred sal. Man kan ta sig ut därifrån en annan väg än man kom in men som ni ser var det väldigt trångt. Inget egentligen för 65+ , men jag kom i alla fall ut. Även om jag var helt slut efter strapatsen. Oömma kläder, pannlampa / ficklampa bra skor som inte är hala på blöta berg är det man ska tänka om man tänker bege sig dit. Ryktet säger att grottan användes som gömställe under ryssarnas härjningar i skärgården 1719. Rövare skall också ha haft sitt tillhåll här.

Hösten har förstås inbjudit till svampplockning också. Nytt ställe med trattkantareller hittade vi. Återkommer nästa år igen. Det fanns en hel del att plocka och jag och Monica var dit dagen efter och plockade lika mycket till. När det ser ut som på bilden till höger då vet man att det är ett bra ställe. Man sätter sig ner och ser massor av svamp runt omkring. Bara att sätta sig tillrätta och fylla påsen. ett år hade vi ett ställe där vi kunde fyll flera ICA kassar med trattisar. Ett jäkla jobb att ta reda på bara. Jag försöker redan i skogen rensa så mycket jag kan. Det blir så pass mycket lättare när man kommer hem och såklart mycket fortare går det att få ner dom i stekpannan och avnjuta den första mackan.

Hösten kom. Lövträden började gulna. Vad jag tänkte på i år var att det fanns inte den där variationen med färg som det annars varit. Allt från ännu gröna till röda och sedan gula löv. Ett träd som jag såg förra året hade alla dessa färger. Nu blev det bara gult på en gång. Snart kommer en färglös tid innan första snön kommer och förhoppningsvis frosten på träden. Så fint med frostiga björkar. Såg denna Yellow Brick Road när jag var på väg upp till Gillberga gyte. Tänkte att det måste jag fota på hemvägen. Så fick det förstås bli.

Lite lek i den upprustade Skarsjöparken fick det förstår bli. Vi kokade kaffe och tog med korv och korv bröd och fikade och grillade korv och ungarna fick leka av sig. Här är Wilma i full fart på på kickboard banan. Koncentrationen är hög för att klara av svängarna och guppen. Parken är flitigt använd med 4 stycken grillplatser och björkved. Tak över två av grillplatserna. Riktigt fint har det blivit. 2 basketboll banor. En för dom lite mindre med lägre korgar och en med normal höjd. Frisbeegolf bana i anslutning till parken.

Promenader både i Rimbo och Norrtälje. I Rimbo blir det ju lite då och då, men inte så ofta i Norrälje. En dag var jag in till Norrtälje och gick runt lite. Har väl i stort sett varit överallt men några givna foton brukar det ändå bli. s/s Norrtelje är väl ett sådant. Man går längs med ån och till slut är man nere vid båten.

Vi tog också en sväng in till Stockholm. Sist jag var där var i Juni med Palle då vi gick runt och fotograferade. En mycket trevlig dag som försvann i ett nafs. Lite blomsterprakt fanns det ännu kvar i Kungsträdgården. Fångade dess med slottet i bakgrunden med bokeh effekt som det så vackert heter. Suddig/diffus på svenska med andra ord.Vi gick runt ett bra tag. Lagom värme för att gå runt och utforska lite. En sväng i till Gamla Stan, men det blev bara ett foto där på ett café. Lite allergisk mot Gamla Stan i fotohänseende. Många uttjatade motiv så man har faktiskt ledsnat.

Det får räcka för den här gången. Det blev långt ändå.

Ha de!





Husbil ner till Mantua, Italien.

6 10 2021

Hoj Hoj,
Vi har ju planer på att längre fram sälja huset och skaffa husbil och kuska runt med den till olika ställen. Sommartid lär det bli mycket Norrland och vintertid kanske vi letar oss söderut.

Dexter (barnbarn) skulle köra en motocrosstävling nere i Italien. För att få ledigt från skolan skulle han göra detta som ett skolprojekt och dokumentera. Till det behövdes förstås foton och han kom genast att tänka på mig. Jag fick frågan om att åka med som fotograf och coodriver. Med B96 körkort så får jag ju ratta obegränsad vikt. En sådan chans fick man ju bara inte missa.

Vi började resan 15:15 den 21 September. 200 mil framför oss. Vi rullade på ner till Malmö och Öresundsbron över till Danmark. Nu hade det blivit mörkt, så man såg inte så mycket av landskapet. Vi rullade hela tiden med avbrott för tankning. Genom Danmark och ner till Rødby. Där blev det 45 minuters resa med färja över till Puttgarden. Mycket smidigt då färjan går i skytteltrafik så det blir inte någon längre väntan. Nu kom vi fram lagom så det blev bara en väntan på kanske 10 minuter innan vi blev vinkade ombord.

Tanken var ju att ta väg 1 till Hamburg och sedan väg 7 ända ner mot München. Nu blev vi omdirigerade av Google Maps och där kan man väl säga att cirkusen började. Meningen var att vi skulle genom Österrike och in i Italien. Efter att vi passerade München så kom vi mot Schweiz och Liechtenstein. Hur det kan bli. Efter lite efterforskning så insåg vi att min Google Maps inte var som andras. Valde lite godtyckliga vägar och ville inte beräkna om en rutt som den fått för sig att använda. Ville att vi skulle åka tillbaka trots att vi var på rätt väg efter omständigheterna. Nä tacka vet jag Garmin GPS. Torbjörn´s Goggle Maps var inte lika envis så vi följde den.

Vilka vyer och små samhällen vi passerade. Det sved i fototarmen att inte kunna ta sig ner till dom och fotografera. Det får kanske bli en annan gång. Vi skulle ju rulla på så vi kom fram till en crossbana som Dexter kunde träna lite på. Vi kom fram till klockan 21 den 22/9. En tjusig fullmåne som jag måste fotografera förstås innan det var dags att krypa ner och sova.

Somnade nog ovaggad för det var inte så lätt att sova när vi var på rull. Många vägarbeten och lagningar med cement som gjorde att bilen skakade något enormt. Vaknade tidigt i vanlig ordning. Solen var på väg upp på en klarblå himmel. Det skulle bli en varm dag. Fick givetvis inte med mig kortbyxor som hade behövts ännu senare under vistelsen. Torbjörn bytte hjul till ett med skovelmönster då det var en lös grusbana som var träningsbanan.

En uppvärmning innan det var dags att köra ut på banan. Ett fint område med hela 4 crossbanor och en till var på väg att byggas. Här satsas det på motorsport helt klart. Då var det klart för att känna på banan. Banan vattnades innan då den var snustorr och skulle säkert torka upp snart igen då solen gassade.

En instruktör var med grabbarna och tjejerna (tror det var fler än 1). Det här var ju dom som hade blivit uttagna av Yamaha att köra BluCru. Yamahas satsning på unga förare. Dom var indelade i 65, 85 och 125 cc. Dexter kör i 85 cc klassen.

9 stycken som gav sig iväg ut på banan. Det här var en ganska lång bana som dom lyckats göra på ett ganska litet område ändå. Två långa hopp som utnyttjades som ni ser på bilden bredvid. Det kändes bra tyckte Dexter om än lite pirrigt inför morgondagen då förberedelserna för tävlingen på lördagen började. Alla stora namn inom crossen på samma plats. Spännande.

Fredagen bestod däremot mest i väntan. Långa väntetider på att få ut Dexters kläder. Alla hade lika crosskläder. Ännu längre väntetid på besiktningen och att få transpondern för tidmätning. Många långa timmar blev det. Genomgång av regler och lite övrig information gavs. Jag passade på att göra en koll om jag kunde hitta en vanlig toalett utan det berömda hålet i golvet. Lyckades hitta utställda normala toaletter. Vilken lycka.

Lördagen kom. Jag letade upp en dusch. Jag kan ju säga att var jag inte vaken innan så blev jag det då jag klev in i duschen. Iskallt vatten. Det blev en snabb dusch. Snart var det dags för Dexter och dom andra att känna på banan och öva några starter. Efter det var det dags att rulla fram till startgrinden.

Nu var det adrenalin stinna förare som stod vid grinden. Motorerna varvade upp och grinden föll och 31 förare rusade fram på startområdet. In i första böjen. Trångt. Alla vill få bästa spår. Lyckades fånga Dexter i böj nummer två. Bra fart. Full fart mot första hoppet. Tacksamt att han hade gula handskydd på hojen. Så svårt att hålla kolla annars om man ska fånga honom med kameran.

På samma bana skulle världsmästarna köra på söndagen. Måste varit en otrolig upplevelse för Deckan att få köra på denna stora bana. Han kämpade på bra. Var nog lite nervös för jag tyckte att han i vissa lägen höll igen mer mot vad han brukar. Han höll sig på hjulen i 15 minuter + 2 varv så det är riktigt bra.
Placeringen blev 19:e plats av 31 och det tycker jag var en riktigt bra prestation.

Söndag förmiddag var Deckan ute på en annan bana och körde lite. Många som var där och tränade lite. Några små el-crossar var där också. Lite skumt att se dom vina iväg med däcksprut. Bra fart i dom också, men man saknar ju ljudet. Deckan körde några varv i hettan som var.

Med på banan var också Jeffrey Herlings från Holland. Han vann MXGP – VM 2018. Han har lett serien tills nyligen då han ligger tvåa med 2 poäng bakom Tim Gajser från Slovenien.

Hemresan gick genom Österrike och upp och rullade på bra, men tidsmässigt var det inte så stor skillnad mot resan ner trots lite habrovinklar.

Tack Torbjörn för att jag fick komma med ner på detta oförglömliga äventyr.

Ha de!





Det lönar sig att ha is i magen.

22 06 2021

Hoj Hoj,

Jag tittade på ett par campingstolar för ett par år sedan. Mycket smidiga tar liten plats och kan få plats på sidan av hojen. Då, för ett par år sedan skulle dessa kosta lite över 1000 kr. Det blev ingen investering även om det var nära. Idag köpte jag dom. Fast för 250 kr styck. Där kan man snacka om skillnad. Mycket smidig konstruktion där ramen redan är fäst med hjälpa av expanderar bara band, så den är ingen tvekan om vart dom skall sitta, vilket annars kunde vara ett problem. Stolen sätts upp på c:a 2 minuter. Vi provsatt dom idag och hör och häpna. Både Monica och jag kom upp ur dom utan hjälp. 🙂

Jag hade redan då sett ut platsen på hojen där dom skulle sitta. Det fanns en ledig plats på vardera sida om hojen där dom skulle passa perfekt. Modifiering av längd på remmar och hitta en fästpunkt under sadeln att dra remmarna så när dom spänns åt ligger dom upp mot underkanten på sadeln. Fria från avgasröret och en ram för packväskan emellan.

En sak har man lärt sig genom åren. Det finns inga genvägar genom att köpa billigare varor. Så är det. Premium kostar. Osökt på detta, så kommer jag in på att jag köpte ett par lättare vandringsskor idag. Kängorna från Salomon jag har är helt suveräna och vattentäta som jag konstaterade efter ett ofrivilligt prov. Inte en droppe innanför trots att hela skon var under vatten. fast det är ju kängor och hör kallare årstid till. Eftersom jag vandrar rätt mycket så behövde jag ett par lättare vandringsskor. Salomon Cross Over fick det bli. Coretex förstås. Inget annat finns på kartan när det gäller skor. Speciellt sådan som man har på vandringar. Skor är viktigt därför kompromissar man inte. Det får kosta och det gjorde det. Inte dom allra dyraste, men tillräckligt dyra för att vara kvalité.

Ha de!





Årets första mjölk-letar-tur.

19 06 2021

Hoj Hoj,

Igår kväll (18/6 -21) blev det årets första, långt ifrån sista, mjölk-letar-tur. Det gäller ju att hitta dom där 3 dl förpackningarna. Platsen att hitta dom är även den speciell. Mjölken är så mycket vitare norr om Dalälven.

Jag åkte hemifrån vid 18 tiden. Varselljusen riktade mot norr. Siktet inställt på Gävle. Tänkte ta en runda Gävle – Sandviken – Österfärnebo – Gysinge – Östervåla – Uppsala – Rimbo. En liten sväng på 37 mil brukar sitta fint. När jag kom till Avtagsvägen mot Östhammar såg jag moln som tornade upp sig norrut och med tanke på att det var 30 grader varmt så har jag ju inte fodret i hojjackan, som enligt BMW är det rätt sättet att stoppa regn. Helt vansinnigt enligt mig. Regn ska stoppas på utsidan. Punkt slut.

Jag fortsatte lite till norrut men vid avfarten till Öregrund tog jag beslutet att försöka hitta, kanske inte så riktigt vitt, men en 3 dl mjölk i Öregrund. Många gula T-shirts på dom restauranger/barer som var öppna och en hel del gående. Kanske på väg från eller till nämnda restauranger. Knappade in Coop i navigatorn och fick en riktning. Väl framme så stängde butiken kl 19, så det var tji mjölk. Skam den som ger sig.

Körde mot Östhammar över Kavarö. En roligare väg att ta sig till Östhammar på än 76:an. Rullade in i Ö-hammar och knappade in ICA. Fick träff och rullade vidare mot ICA. Öppet till 21 och nu var klockan typ kvart i åtta. In och latade runt bland mjölk produkterna och där stod den. 3 dl förpackningen med E-KO mjölk. Lite onödigt att skriva att det E ko – mjölk 🙂

Några killar stod och beundrade hojen när jag kom ut. En av dom frågade om det var en polis mc. Han tyckte det såg ut så på grund av några reflexer på topboxen. Han är inte den enda som tror det och det syns på dom bilar som smyger upp i arslet för att sedan hålla sig på ett mer acceptabelt avstånd. Effektivt är det i alla fall då jag har en vit hjälm på det också. Det började suga lite i tarmen efter något att sätta tänderna i och jag vet att i Östhammar finns det en Sibylla. Varit där flera gånger. Ett tryck på knappen och boxern ruskade igång. I med ettan och iväg mot korvmojen.

Det blev en Sibylla meal med 2 grillade och mos. Nu fick smaklökarna nåt att hångla med vill jag lova. Skickade signalerna upp till hjärnan som mottog budskapet med välbehag. Mätt och belåten var det bara att vända hemåt med mjölken. Tempen låg fortfarande på närmare 30 grader då jag lättade från grillen. Sakta, sakta så sjönk den ner till mer behagliga 24 grader ju närmare Rimbo jag kom.

En mycket fin himmel såg jag, men kunde inte där skicka ut klossarna mot bromsskivan, utan fick rulla på en bit till. Det mesta av den fina himlen hade förstås försvunnit, men lite fick jag i alla fall med av den.

Ha de!





Kan man längta upp så snart igen?

14 06 2021

Hoj Hoj,

4 dagar sedan vi kom hem från Stekenjokk resan. Vi hade en fantastisk tripp med kanonväder och många ”strandhugg”. Längtar norrut igen. Så underbart däruppe. En liten underlig känsla att vi hör liksom ”hemma” upp över. Detta fast vi inte har några som helst kopplingar dit upp, men något är det som drar.

Vi kanske hinner med en tripp till. Vem vet. Lite svårt har valet av fordon blivit för mig. Förr var det givet hoj, men nu vill jag gärna ha mycket av fotoutrustningen med så då blir det lite problem med hoj. Kanske vi blivit gamla och lite bekväma. Kan det vara så? Nä, tror inte det. Vill inte tro det.

Med stativet så kan man fånga så enormt fina foton som gör landskapet mer rättvist. Till exempel detta foto från Trappstegsforsen. Klicka på det och klicka på det en gång till i webbläsaren för att se den i fullformat. Ett foto sammanslaget av 9 stycken med olika fokuspunkter. Det är fokus från närmaste grenarna, genom hela forsen och ända till tallarna i bakgrunden. Det går att få med liten bländare typ F20, säger många, men du får inte den skärpan i bilden som en bländare under F5 ger.

Den hänger nu som en A3 tavla i mitt rum. Påminner om stunden. Stunden då jag stod där och tog serien av foton. Forsens brus i mina öron. Vi hade då vänt söderut ut igen och varje gång så känns det lite tråkigt. Vill att det ska pågå för evigt. Ha möjligheten att bara åka runt och leta upp platser att fotografera. Det skulle vara en dröm. Komma igång med försäljning av foton för att finansiera resan eller drömmen om att bli sponsrad.

Jag vet. Jag har höga drömmar, men har man inte det kommer man ingenvart. Kanske att det någon gång blir så. Hoppas verkligen det 🙂

Ha de!





Ett litet kort inlägg

11 06 2021

Hemma igen och ordningen återställd tycker Tuss som hoppar upp i knät som vanlig. Vi fick lite skäll då vi kom hem. Hon gillade inte att vi åkt iväg sådär

Tuss hittade sin plats igen.




2021-06-08 Stekenjokk

9 06 2021

Idag fortsatte vi efter en corona anpassad hotell lunch i form av en färdig bricka med ost, korv, leverpastej, marmelad och filmjölk. Helt ok, men visst saknar man det dignande bordet av läckerheter som bacon och gröt.

Micke fick lite frukost också. Inte för att han var direkt hungrig, men lite småsugen typ. Han nöjde sig med ungefär 20 liter 95 oktan. Kräver så lite den ”killen”. Vi rullade ut på E45 mot Strömsund. Väldigt lite trafik då det inte är några semestertider ännu. Traditionsenlig kaffekokning när vi sväng av åt höger efter bron för att hälsa på Jätten Jorm.

En engelsman svepte förbi oss med en kobolt stinn kärra (Tessla). Klev ur och dök i vattnet. Satte sig sedan direkt i den kobolt stinna farkosten och körde in på området vid Ströms Hembygdsförening bland husen och parkerade farkosten. Gick sedan runt som en desorienterad hamster inne på området. Hur tänkte han där??

Styrkta av en kaffetår och med förundran över denna engelska person så fortsatte vi på 342:an mot Gäddede. Otrolige vackra vyer längs den vägen. Till exempel Fågelberget som speglar sig i Fågelsjön. Den ena vyn efter den andra bombardera hjärnan. Verkligen fint.

Ett kort stopp i Gäddede för att proviantera lite att äta när vi kommer fram till Stekenjokk. Pratade med ett par hojkillar som skulle samma väg och sova på samma ställe som oss. Det blev ett par ”strandhugg” för att fotografera denna gång på väg upp mot Stekenjokk. Pratades mycket på lokalradion om Vildmarksvägen och förra årets invasion. 400 ingripanden mot folk som inte löd dom förbudsskyltar som var utplacerade. Man får till exempel inte lämna vägen för att gå ut i terrängen och på Norrbotten sidan inte ens stanna vid en viss sträcka. Det finns personer som inriktat sig på att plundra fågelbon på ägg och det blev tydligen enorma summor då dom säljer dessa ägg vidare. Vajorna har även kalvat och behöver lugn och ro för att inte bli stressade. Vi såg mängder av ren på långt håll.

En mäktig syn hela vägen upp från korsningen som går till Ankarvattnet. Det blev ett stopp vid Gaustafallet. Vattnet dånade med våldsam kraft utför berget. Vi stannade till på parkeringen där vi brukar stanna och tog vår proviant från Gäddede. Man tappar perspektivet hur stort det egentligen är. En del bilar och husbilar stod parkerade och några som förstås hade lässvårigheter hade givetvis gått utanför områden där man fick vara.

Vi rullade vidare ner mot Klimpfjäll och mot Fatmomakke som skulle bli nästa strandhugg. På vägen ner 2018 hjälpte jag en hojåkare från Norge att laga en punktering på bakhjulet. en lycklig norrman kunde fortsätta sin färd. Vi har åkt förbi skylten till Fatmomakke många gånger och jag har tänkt varje gång att dit ska vi åka någon gång. Nu blev det i alla fall av. Fatmomakke kyrkstad är den mest framträdande samiska kyrkstaden i Sverige. Äldsta byggnaderna är från 1700-talet. Vackra vyer och värt ett besök om man är i trakterna.

Idag fortsätter resan ner mot Umeå via Konstvägen Sju älvar som går från Borgafjäll ut till Umeå. Konstverk längs den 35 mil lång utställning. Bland annat ska en glaskyrka fotograferas.

Ha de!





2021-06-07 Östersund.

8 06 2021

Hoj Hoj,
Nu har vi kommit till Östersund. Resan gick som vanligt bra med en hel del ”strandhugg” som vanligt då vi är ute och åker. AC´n fick jobba hela vägen. 26 grader varmt ända upp till Östersund.

Vi passerade området där branden var 2018 vid Kårböle. c:a 10 000 hektar skog gick upp i rök. Branden vid Västmanland ödelade ungefär 13 100 hektar. Såg som vanligt bra mycket mer ut när man verkligen fick se hur mycket det var. Då, 2018, var vi på väg med hoj upp till Nordkap och skulle köra vägen förbi Körböle, men fick förstås ta annan väg. Vi kände röken från branden då vi kom i närheten av Kårböle.

Vi passade på att besöka koboltgruvan i Loos och tog en guidad tur ner i gruvan. Vilket enormt jobb dom gjorde för att utvinna kobolt ut gruvan. Kobolten låg som i en smal åder i berget och mänder och åter mängder berg fick forslas ut för att komma åte det man egentligen var ute efter. Dynamit användes under senare delen av brytningen och innan eldade man i berget för att spräcka det. Tänk att bara bära ner all ved för att sedan elda i berget. Som ljus användes smala trästycken som man höll i munnen och eldade på båda sidor. Därav sägs uttrycket ”hett om öronen” komma.

Vi installerade oss på Hotell Linden i Östersund. Tog en promenad på ”byn” och åt på en Indisk restaurang som vi gästat för två år sedan och en gång innan det också. efter det tog vi en promenad ner till hamnen. Frågade några tjejer om dom ville vara ”modeller” mot att dom fick korten jag tog på dom och dom lyste upp glada för att bli fotograferade. Det gäller att marknadsföra sig .)

Nere i hamnen fanns det en mycket fin staty – Far och Son – som jag fångade med solen bakom. Blev riktigt bra tycker jag själv i alla fall. Nu blir det en dusch och sedan hotell frukost och sen fortsätter vi mot Vildmarksvägen och Stekenjokk.

Ha de!





Svenska Flaggans Dag 2021

7 06 2021

Hoj Hoj,

Då var det den Svenska Flaggans Dag igen. en stor dag inte bara för att det är det utan även för att Vildmarksvägen öppnas. Vi passade på igen att resa norrut för att köra vägen och en stunds avkoppling. I år lär det inte vara lika mycket snö som förra året, då det var c:a 2,5 meter snö på sidorna av vägen. Lite över 7 meter när snöröjningen satte igång en månad tidigare.

Resan upp till Mora gick smidigt, med några fikaraster och fotograferings stopp. Vi kom framtill Åmåsängsgårdens Camping. Vi har en skapligt stor stuga och blev uppgraderade till denna. En fin camping som var större än jag först trodde vid första anblicken. Vi såg inte en människa igår, men några till har kommit, fast stugorna runt oss är tomma. En kopp kaffe sitter aldrig fel när man installerat sig.

Detta ligger en rätt skaplig bit utanför Mora så vi tog en sväng in till Mora. Vi tog en bit mat på en Kina restaurang och killen där vars farbror startade restaurangen för 40 år sedan, var mycket fotointresserad. Han fotade allt möjligt med sin mobil, men vill steppa upp till en systemkamera. Kände att nu var det jag som var som Pandoras box och tips och funderingar bara vällde ur mig. Kul att kunna bidra med något i alla fall och hoppas han fick lite att ta med sig. Mycket god var maten i alla fall, när jag väl släppte iväg han för att hämta den 🙂

Sitter ute på den lilla altanen och skriver. Solen börjar leta sig fram genom molnen som tätnat lite under den tid jag suttit här. En kopp äkta kaffe kokat på gasolköket igår kväll från termosen satt fint. Snart en dusch och urstädning av huset så drar vi vidare mot Östersund. Vi gillar att komma iväg i skaplig tid för att kunna göra stopp på sådant vi ser längs vägen. När vi sedan kommer fram till destinationen för dagen så är allt fortfarande är öppet.

Ha de!





Så kom även jag ut..

11 05 2021

Hoj Hoj,

På förmiddagen blev det en biltur in till Södersjukhuset. Kontroll av Hugo. Dit ska man inte ha bilen med sig, men för att ta sig dit härifrån så snackar vi om timmar med kommunala medel. Insåg det hopplösa att hitta en parkeringsplats, så jag släppte av Jennifer och Hugo så fick jag snurra runt och leta. Kan ju säga att jag var inte direkt ensam om att leta parkeringsplats. Det snurrade bilar överallt och letade. Jag gav upp och ställde mig på ett ställe där jag var i vägen minst och satt kvar i bilen.

Väl hemma igen blev det stortvätt av hojar och bil. En välbehövlig dusch för hojarna. Lika bra att ta bilen när ändå högtrycken var ute. Inte ens tvätta hojar och bil sker nu utan att det känns som ryggen ska gå av. Många raster blev det. Bäst att lyssna när kroppen säger ifrån. Det fick bli i omgångar, men till slut så blev det i alla fall klart. Satte mig ner med en kopp äkta kaffe innan jag började plocka undan allt igen.

När allt var undanplockat så var det dags för belöningen. Det behövdes ett Adventure. Jag behövde också ett för den delen. In och klädde på mig hojkläderna. Lite ovant så här när man börjar säsongen. Hjälmen laddade jag för ett par dagar sedan. Telefonen och Garmin kopplade ihop sig och hjälmen till Garmin också. Allt fungerade utan minsta meck. Kameran med i en mindre fotoväska. Telefonen på laddning i hojbyxorna. Upp på hojen och tryckte på knappen. Bumsen ruskade till och gick igång. En rundpall på gården och sedan ut på vägen. Skönt att känna suget igen när man vred på rullen.

BMW R1200 GSA

Soppa för 20 mil i tanken, så det skulle räcka med råge. Tänkte bara ta en tur på några mil. En liten uppvärmning. Rånäs och Lejdet fick bli en bra plats för årets först hojfoto. 22 grader varmt visade temp mätaren på hojen. Sommarvärme med andra ord. Alla ventilationer på jackan var öppna så fartvinden kändes. Lagom svalt.

Åkte mot Rånäs och tog av mot Fasterna. efter en stund kände jag eller rättare sagt kända jag inte av ryggen. Ingen värk alls. Sittställningen på BMW´n passar perfekt för en ömmande rygg. Vem behöver gå till kotknackare när man kan ta ett Adventure?

Efter korsningen till Fasterna kyrka tog jag av till vänster mot Rimbo igen. Mörby Slottsruin syns till vänster på en liten höjd. Många minnen har man därifrån när den var lätt tillgänglig. Kom ut vid Nedergården. Rullade ut på 77:an mot Rimbo och så småningom ner i garaget. En liten tur på lite över 2 mil som kändes så skönt efter den mycket ovissa höst som var.

Ha de!








%d bloggare gillar detta: