Säsongsstart

5 05 2022

Den först turen blev traditionsenligt in till Norrtälje. Det var för några dagar sedan. En sväng runt Skedviken hör också till premiären.

Efter en fotorunda satt jag hemma och kikade ut. Temperaturen var helt ok och solen visade sig lite då och då. Jag tänkte att en sväng runt Skedviken skulle sitta fint efter dagens fotografering. Så fick det bli. På med hojkläderna och ner med kameran i fotoväskan, för det måste ju följa med. Såg att det behövde fyllas på lite soppa. 19:93/liter. Trevligt när det i alla fall är under 20 kr. Tänk att 7 öre kan kännas så bra ändå. Ner till ST1 och fyllde på. enligt färddatorn kunde jag nu rulla ytterligare 50 mil. Jag kollade igen efter stoppet vid Stenkvarn i Rånäs och då kunde jag köra 64,5 mil. Härligt när man kommer längre och längre ju mer man kör 🙂

Rullade ut på Fasterna vägen. En väg som Polisskolan brukar köra varje torsdag med både bil och MC. Hitintills bara med bil, men snart kommer hojarna också. Denna vägen kan på hösten vara lurig då åkrarna intill plogas och jord/lera följer med upp på asfalten. En gång avbröts övningen då minst 2 hojar gick i kull i halkan. Som boende här ute vet man ju hur det är på hösten, då det inte bara är lövhalka. Nästa stopp blev vid Fasterna kyrka. Mörby Slottsruin skymtar i bakgrunden.

Fortsatte ut mot 77:an, Uppsalavägen. Ute på den såg jag en sträng med oljespill. Den fortsatte ända in i Rimbo och ut mot Finnbyvägen. Igår såg jag att den kom ända inne från Skepptunavägen. Över en mil alltså. Någon hydralslang som gått sönder. Mängden hydralolja förvånar mig. Man fick ligga antingen till vänster eller höger om strängen.

Igår, den 4 Maj, tog vi hojen till Torsåker Lunkan och en motorträff där. Inte för att vara elak, men det är mer fordon på ICA parkeringen. Man har ju Nifsta som ett riktmärke och det ska mycket till för att slå det antalet fordon och besökare. För övrigt är det premiär där dag 5/5 kl 16:00 — 20:00. Visst fanns det några lite roligare bilar som denna Ford Coupe 1932.

På plats fanns även den Chevrolet Bel Air 1957. Inte så förtjust i just den färgen, men en blå eller möjligen röd skulle sitta fint. en jänkare som är sådär svenskt lagom stor. Man behöver inte ett bussgarage för att överhuvudtaget komma ur den om man kört in den i garaget. Tjänstevikt på 1730 kg och total vikt på 2060 kg. Helt ok faktiskt.

Det blev i alla fall en fin hojtur och en premiärtur för Monica. Hemma laddade jag upp turen till Garmin Connect. Där visade den att turen hade varat i lite över 23 timmar. Nog för att tiden går fort när man har roligt, men så himla roligt var det inte. Det kanske tar ett tag för Garmin att lära sig efter det långa uppehållet. Ser inte någon inställning som kan göra att det blir så. Få se om det går att ställa in så den förvalt gäller motorcykel.

Ha de!





Angarnssjöängens Naturreservat

25 03 2022

Igår var jag till Angarnssjöängens Naturreservat (länk). På vägen dit såg jag två ormvråkar som dansade i skyn. Följde efter varandra i en fin seglats. Inga vingslag utan bara gled på vindarna. Kunde tyvärr inte stanna och fotografera deras dans. Det är ofta så att när man ser något så är det inte lämpligt att stanna.

På väg ner till sjön såg jag något högt upp i skyn och insåg att det var ingen av dom vanligare fåglarna. Att det rörde sig om en rovfågel var ju helt klart. Upp med kameran och zoomade in så mycket det gick. Hade några tänkbara kandidater vad det kunde vara. Hemma såg jag att Duvhök stämde bäst in på fågelns teckning. Överhuvudtaget ingen expert på det här med fåglar och inte någon fågelfotograf, men kul när man kommer på något lite extra.

Jag har skrivit att jag sett parkering proppad med bilar då jag åkt förbi med hojen till och från gruvan. Nu när jag själv varit där måste jag säga att det är en mycket fin plats med grillmöjligheter innan man kommer ner till sjön. En 6,7 km promenadslinga finns runt sjön. Jag tänkte ta den igår, men insåg att bortre delen av sjön verkar vara täckt av mycket vass och förstår att så är det för häckande fåglar som vill ha sådant habitat. Satan vad vackert ord. Nästan som en äkta fågelskådare ju 🙂

Ett fint fågeltorn finns, men den delen av sjön var fortfarande isbelagd, så där var det bara några vilsna grågäss som stod förundrande. Däremot i den delen där isen släppt var det full fart på uppvisningarna. Några imponerade med att stänka vatten så mycket det bara gick.

Det bjöds på fantastisk flyguppvisningar. Formationsflygningar utförda av Grågäss. Sveper förbi i full fart så det gäller att hänga med.

Extremt roliga inflygningar för att landa på vattnet.

Det gällde att hålla huvudet högt vid landningen för att det skulle bli så fint som möjligt och imponera. Det blev ett lyckat besök vid Naturreservatet och jag kommer att åka dit igen och kanske se en mer varierande skara fåglar och kanske, bara kanske, kunna lista ut vilka det är.

Gårdagen bjöd inte bara på fågelkvitter utan även lite annan skönsång. Det var hög tid att lufta BMW´n igen. Förberedelserna hade varit igång lite innan med laddning av hojen och hjälmarna. Vårluft i däcken (mycket viktigt). GPS´n hade ju nyligen fått uppdatering utifall vi nu inte skulle hitta till Norrtälje 🙂

Ett besök på stans bästa Café, Café Hörnan (länk), och en bikermacka (räkmacka för icke insatta). Vägarna var fina utan grus. Småvägar i samhället här är det förstås mycket grus kvar på. Man får passa sig när man stannar i korsningar för rullgrus under skorna. Det har blivit många bikers fall. Lite för mycket lutning på 270 kilo och rullgrus under sulorna slutar bara på ett sätt. Rent instinktiva försöker man reda upp situationen vilket kan innebära brutna fotleder eller annat otyg. Tacksam förskonat från detta.

Ha de!







Omgiven ej övergiven

29 01 2022

Omgiven av fyrfota vänner. Redigerar lite foton. Lägger in lite nyckelord för att lättare hitta foton. Bara 24 927. Lagt in på 19 150 foton. Numera lägger jag in direkt när jag importerar. Jag sitter aldrig ensam i mitt rum. Alltid någon eller några som är med mig. Gertrud i knät och Bebbe framför skärmen. För det mesta är det Tuss som ligger i knät. Kommer upp i ansiktet med jämna mellanrum och gullar lite. Jag skulle inte kunna tänka mig ett hus utan katter.

Skulle gärna vilja ha en Husky också, men trots Livet 2.0 så är det fullt upp och har inte tid. Jag får ha min Nikon som ”hund” och komma ut på promenader. På en av hojresorna var vi in på Husky Lodge i norra Norge. Tror ni att det sög i tarmen att låta en följa med? Massor av valpar som skulle lära sig att bete sig. Skulle nafsa och bita i hojkläderna och skorna. Fick till slut slita oss därifrån och fortsätta upp till Nordkap.

Tittar ut i mörkret. Ser björken under gatubelysningen. Bilden ger lugnet före stormen ett ”ansikte”. Alldeles vindstilla. Inte en endaste vindpust trots att det regnar. Tagit in fågelmatarna. I alla fall dom större. Det nya huset blåste ner förut en gång och höll förvånansvärt bra. Skulle däremot kanske inte palla en krasch till. Dumt att chansa. Det kunde bli vindbyar upp mot 28 m/s i natt och morgon bitti. Få se om några gäster dyker upp i stormen i morgon i så fall får jag hänga ut dom igen. Vill ju inte göra dom besvikna när dom äntligen har kommit.

Ha de!





Vart tar tiden vägen?

1 11 2021

Hoj Hoj,

Inledningen börjar kanske bli lite inaktuell, då hojåkandet minskat drastiskt. Tror jag blivit lite för bekväm och sedan har ju mycket av fotoutrustning varit med. Till sommar ska det bli ändring på det. Vid vissa tillfällen har stativet plockats fram, men det blir väl så att när det inte är med skulle det behövas. Vid norrlands turerna har det använts för fotostacking, (fotostacking= ett flertal foton tas med olika fokus punkter och sammanställs sedan som ett foto), då stativ är ett måste. Likväl som man fotar med långa slutartider för att undvika oskärpa på grund av dom små rörelser man gör. Ska under vinter se över möjligheten att hitta ett så litet stativ som möjligt utan att för den skull få något rackel. Det måste ju ändå vara stabilt annars är det inte stor nytta med det. Det är väl som vanligt en prisfråga.

Det har blivit en hel del små utflykter i närområdet och i Stockholm. På hemmaplan prövade jag, Jennifer och Hugo på det här med frisbeegolf. Som vanligt med alla sporter så finns det ju olika nivåer. Dom som går in för det lite mer, eller ganska mycket mer, än vad vi gjorde har ju 3 olika frisbee. Vi körde med en inköpt på Lekia. Dom som nördat ner sig har 4 stycken. Putt/Approach, midrange, fairway driver och slutligen distance driver. Visst gör dom skillnad för dom som är duktiga, men knappast för gemene man. Nu menar jag inte man som i man om ni förstår vad jag menar :). Det var i alla fall kul. Jag minns när man var barn och kastade med plastlock som var till Gevalia burkarna. Det var en mycket tidig form av frisbeegolf.

Ett utflyktsmål var Gillberga gryte En grotta bland många där. Många tror jag är helt vattenfylda. Det ska tydligen finna 500 meter långa gångar. En kommer man in i. Öppningen är några meter ovanför marken och sedan har man en relativt trång gång runt 5 meter innan man kommer in i en 8 meter hög och 10 meter lång och 4 meter bred sal. Man kan ta sig ut därifrån en annan väg än man kom in men som ni ser var det väldigt trångt. Inget egentligen för 65+ , men jag kom i alla fall ut. Även om jag var helt slut efter strapatsen. Oömma kläder, pannlampa / ficklampa bra skor som inte är hala på blöta berg är det man ska tänka om man tänker bege sig dit. Ryktet säger att grottan användes som gömställe under ryssarnas härjningar i skärgården 1719. Rövare skall också ha haft sitt tillhåll här.

Hösten har förstås inbjudit till svampplockning också. Nytt ställe med trattkantareller hittade vi. Återkommer nästa år igen. Det fanns en hel del att plocka och jag och Monica var dit dagen efter och plockade lika mycket till. När det ser ut som på bilden till höger då vet man att det är ett bra ställe. Man sätter sig ner och ser massor av svamp runt omkring. Bara att sätta sig tillrätta och fylla påsen. ett år hade vi ett ställe där vi kunde fyll flera ICA kassar med trattisar. Ett jäkla jobb att ta reda på bara. Jag försöker redan i skogen rensa så mycket jag kan. Det blir så pass mycket lättare när man kommer hem och såklart mycket fortare går det att få ner dom i stekpannan och avnjuta den första mackan.

Hösten kom. Lövträden började gulna. Vad jag tänkte på i år var att det fanns inte den där variationen med färg som det annars varit. Allt från ännu gröna till röda och sedan gula löv. Ett träd som jag såg förra året hade alla dessa färger. Nu blev det bara gult på en gång. Snart kommer en färglös tid innan första snön kommer och förhoppningsvis frosten på träden. Så fint med frostiga björkar. Såg denna Yellow Brick Road när jag var på väg upp till Gillberga gyte. Tänkte att det måste jag fota på hemvägen. Så fick det förstås bli.

Lite lek i den upprustade Skarsjöparken fick det förstår bli. Vi kokade kaffe och tog med korv och korv bröd och fikade och grillade korv och ungarna fick leka av sig. Här är Wilma i full fart på på kickboard banan. Koncentrationen är hög för att klara av svängarna och guppen. Parken är flitigt använd med 4 stycken grillplatser och björkved. Tak över två av grillplatserna. Riktigt fint har det blivit. 2 basketboll banor. En för dom lite mindre med lägre korgar och en med normal höjd. Frisbeegolf bana i anslutning till parken.

Promenader både i Rimbo och Norrtälje. I Rimbo blir det ju lite då och då, men inte så ofta i Norrälje. En dag var jag in till Norrtälje och gick runt lite. Har väl i stort sett varit överallt men några givna foton brukar det ändå bli. s/s Norrtelje är väl ett sådant. Man går längs med ån och till slut är man nere vid båten.

Vi tog också en sväng in till Stockholm. Sist jag var där var i Juni med Palle då vi gick runt och fotograferade. En mycket trevlig dag som försvann i ett nafs. Lite blomsterprakt fanns det ännu kvar i Kungsträdgården. Fångade dess med slottet i bakgrunden med bokeh effekt som det så vackert heter. Suddig/diffus på svenska med andra ord.Vi gick runt ett bra tag. Lagom värme för att gå runt och utforska lite. En sväng i till Gamla Stan, men det blev bara ett foto där på ett café. Lite allergisk mot Gamla Stan i fotohänseende. Många uttjatade motiv så man har faktiskt ledsnat.

Det får räcka för den här gången. Det blev långt ändå.

Ha de!





Husbil ner till Mantua, Italien.

6 10 2021

Hoj Hoj,
Vi har ju planer på att längre fram sälja huset och skaffa husbil och kuska runt med den till olika ställen. Sommartid lär det bli mycket Norrland och vintertid kanske vi letar oss söderut.

Dexter (barnbarn) skulle köra en motocrosstävling nere i Italien. För att få ledigt från skolan skulle han göra detta som ett skolprojekt och dokumentera. Till det behövdes förstås foton och han kom genast att tänka på mig. Jag fick frågan om att åka med som fotograf och coodriver. Med B96 körkort så får jag ju ratta obegränsad vikt. En sådan chans fick man ju bara inte missa.

Vi började resan 15:15 den 21 September. 200 mil framför oss. Vi rullade på ner till Malmö och Öresundsbron över till Danmark. Nu hade det blivit mörkt, så man såg inte så mycket av landskapet. Vi rullade hela tiden med avbrott för tankning. Genom Danmark och ner till Rødby. Där blev det 45 minuters resa med färja över till Puttgarden. Mycket smidigt då färjan går i skytteltrafik så det blir inte någon längre väntan. Nu kom vi fram lagom så det blev bara en väntan på kanske 10 minuter innan vi blev vinkade ombord.

Tanken var ju att ta väg 1 till Hamburg och sedan väg 7 ända ner mot München. Nu blev vi omdirigerade av Google Maps och där kan man väl säga att cirkusen började. Meningen var att vi skulle genom Österrike och in i Italien. Efter att vi passerade München så kom vi mot Schweiz och Liechtenstein. Hur det kan bli. Efter lite efterforskning så insåg vi att min Google Maps inte var som andras. Valde lite godtyckliga vägar och ville inte beräkna om en rutt som den fått för sig att använda. Ville att vi skulle åka tillbaka trots att vi var på rätt väg efter omständigheterna. Nä tacka vet jag Garmin GPS. Torbjörn´s Goggle Maps var inte lika envis så vi följde den.

Vilka vyer och små samhällen vi passerade. Det sved i fototarmen att inte kunna ta sig ner till dom och fotografera. Det får kanske bli en annan gång. Vi skulle ju rulla på så vi kom fram till en crossbana som Dexter kunde träna lite på. Vi kom fram till klockan 21 den 22/9. En tjusig fullmåne som jag måste fotografera förstås innan det var dags att krypa ner och sova.

Somnade nog ovaggad för det var inte så lätt att sova när vi var på rull. Många vägarbeten och lagningar med cement som gjorde att bilen skakade något enormt. Vaknade tidigt i vanlig ordning. Solen var på väg upp på en klarblå himmel. Det skulle bli en varm dag. Fick givetvis inte med mig kortbyxor som hade behövts ännu senare under vistelsen. Torbjörn bytte hjul till ett med skovelmönster då det var en lös grusbana som var träningsbanan.

En uppvärmning innan det var dags att köra ut på banan. Ett fint område med hela 4 crossbanor och en till var på väg att byggas. Här satsas det på motorsport helt klart. Då var det klart för att känna på banan. Banan vattnades innan då den var snustorr och skulle säkert torka upp snart igen då solen gassade.

En instruktör var med grabbarna och tjejerna (tror det var fler än 1). Det här var ju dom som hade blivit uttagna av Yamaha att köra BluCru. Yamahas satsning på unga förare. Dom var indelade i 65, 85 och 125 cc. Dexter kör i 85 cc klassen.

9 stycken som gav sig iväg ut på banan. Det här var en ganska lång bana som dom lyckats göra på ett ganska litet område ändå. Två långa hopp som utnyttjades som ni ser på bilden bredvid. Det kändes bra tyckte Dexter om än lite pirrigt inför morgondagen då förberedelserna för tävlingen på lördagen började. Alla stora namn inom crossen på samma plats. Spännande.

Fredagen bestod däremot mest i väntan. Långa väntetider på att få ut Dexters kläder. Alla hade lika crosskläder. Ännu längre väntetid på besiktningen och att få transpondern för tidmätning. Många långa timmar blev det. Genomgång av regler och lite övrig information gavs. Jag passade på att göra en koll om jag kunde hitta en vanlig toalett utan det berömda hålet i golvet. Lyckades hitta utställda normala toaletter. Vilken lycka.

Lördagen kom. Jag letade upp en dusch. Jag kan ju säga att var jag inte vaken innan så blev jag det då jag klev in i duschen. Iskallt vatten. Det blev en snabb dusch. Snart var det dags för Dexter och dom andra att känna på banan och öva några starter. Efter det var det dags att rulla fram till startgrinden.

Nu var det adrenalin stinna förare som stod vid grinden. Motorerna varvade upp och grinden föll och 31 förare rusade fram på startområdet. In i första böjen. Trångt. Alla vill få bästa spår. Lyckades fånga Dexter i böj nummer två. Bra fart. Full fart mot första hoppet. Tacksamt att han hade gula handskydd på hojen. Så svårt att hålla kolla annars om man ska fånga honom med kameran.

På samma bana skulle världsmästarna köra på söndagen. Måste varit en otrolig upplevelse för Deckan att få köra på denna stora bana. Han kämpade på bra. Var nog lite nervös för jag tyckte att han i vissa lägen höll igen mer mot vad han brukar. Han höll sig på hjulen i 15 minuter + 2 varv så det är riktigt bra.
Placeringen blev 19:e plats av 31 och det tycker jag var en riktigt bra prestation.

Söndag förmiddag var Deckan ute på en annan bana och körde lite. Många som var där och tränade lite. Några små el-crossar var där också. Lite skumt att se dom vina iväg med däcksprut. Bra fart i dom också, men man saknar ju ljudet. Deckan körde några varv i hettan som var.

Med på banan var också Jeffrey Herlings från Holland. Han vann MXGP – VM 2018. Han har lett serien tills nyligen då han ligger tvåa med 2 poäng bakom Tim Gajser från Slovenien.

Hemresan gick genom Österrike och upp och rullade på bra, men tidsmässigt var det inte så stor skillnad mot resan ner trots lite habrovinklar.

Tack Torbjörn för att jag fick komma med ner på detta oförglömliga äventyr.

Ha de!





Det lönar sig att ha is i magen.

22 06 2021

Hoj Hoj,

Jag tittade på ett par campingstolar för ett par år sedan. Mycket smidiga tar liten plats och kan få plats på sidan av hojen. Då, för ett par år sedan skulle dessa kosta lite över 1000 kr. Det blev ingen investering även om det var nära. Idag köpte jag dom. Fast för 250 kr styck. Där kan man snacka om skillnad. Mycket smidig konstruktion där ramen redan är fäst med hjälpa av expanderar bara band, så den är ingen tvekan om vart dom skall sitta, vilket annars kunde vara ett problem. Stolen sätts upp på c:a 2 minuter. Vi provsatt dom idag och hör och häpna. Både Monica och jag kom upp ur dom utan hjälp. 🙂

Jag hade redan då sett ut platsen på hojen där dom skulle sitta. Det fanns en ledig plats på vardera sida om hojen där dom skulle passa perfekt. Modifiering av längd på remmar och hitta en fästpunkt under sadeln att dra remmarna så när dom spänns åt ligger dom upp mot underkanten på sadeln. Fria från avgasröret och en ram för packväskan emellan.

En sak har man lärt sig genom åren. Det finns inga genvägar genom att köpa billigare varor. Så är det. Premium kostar. Osökt på detta, så kommer jag in på att jag köpte ett par lättare vandringsskor idag. Kängorna från Salomon jag har är helt suveräna och vattentäta som jag konstaterade efter ett ofrivilligt prov. Inte en droppe innanför trots att hela skon var under vatten. fast det är ju kängor och hör kallare årstid till. Eftersom jag vandrar rätt mycket så behövde jag ett par lättare vandringsskor. Salomon Cross Over fick det bli. Coretex förstås. Inget annat finns på kartan när det gäller skor. Speciellt sådan som man har på vandringar. Skor är viktigt därför kompromissar man inte. Det får kosta och det gjorde det. Inte dom allra dyraste, men tillräckligt dyra för att vara kvalité.

Ha de!





Årets första mjölk-letar-tur.

19 06 2021

Hoj Hoj,

Igår kväll (18/6 -21) blev det årets första, långt ifrån sista, mjölk-letar-tur. Det gäller ju att hitta dom där 3 dl förpackningarna. Platsen att hitta dom är även den speciell. Mjölken är så mycket vitare norr om Dalälven.

Jag åkte hemifrån vid 18 tiden. Varselljusen riktade mot norr. Siktet inställt på Gävle. Tänkte ta en runda Gävle – Sandviken – Österfärnebo – Gysinge – Östervåla – Uppsala – Rimbo. En liten sväng på 37 mil brukar sitta fint. När jag kom till Avtagsvägen mot Östhammar såg jag moln som tornade upp sig norrut och med tanke på att det var 30 grader varmt så har jag ju inte fodret i hojjackan, som enligt BMW är det rätt sättet att stoppa regn. Helt vansinnigt enligt mig. Regn ska stoppas på utsidan. Punkt slut.

Jag fortsatte lite till norrut men vid avfarten till Öregrund tog jag beslutet att försöka hitta, kanske inte så riktigt vitt, men en 3 dl mjölk i Öregrund. Många gula T-shirts på dom restauranger/barer som var öppna och en hel del gående. Kanske på väg från eller till nämnda restauranger. Knappade in Coop i navigatorn och fick en riktning. Väl framme så stängde butiken kl 19, så det var tji mjölk. Skam den som ger sig.

Körde mot Östhammar över Kavarö. En roligare väg att ta sig till Östhammar på än 76:an. Rullade in i Ö-hammar och knappade in ICA. Fick träff och rullade vidare mot ICA. Öppet till 21 och nu var klockan typ kvart i åtta. In och latade runt bland mjölk produkterna och där stod den. 3 dl förpackningen med E-KO mjölk. Lite onödigt att skriva att det E ko – mjölk 🙂

Några killar stod och beundrade hojen när jag kom ut. En av dom frågade om det var en polis mc. Han tyckte det såg ut så på grund av några reflexer på topboxen. Han är inte den enda som tror det och det syns på dom bilar som smyger upp i arslet för att sedan hålla sig på ett mer acceptabelt avstånd. Effektivt är det i alla fall då jag har en vit hjälm på det också. Det började suga lite i tarmen efter något att sätta tänderna i och jag vet att i Östhammar finns det en Sibylla. Varit där flera gånger. Ett tryck på knappen och boxern ruskade igång. I med ettan och iväg mot korvmojen.

Det blev en Sibylla meal med 2 grillade och mos. Nu fick smaklökarna nåt att hångla med vill jag lova. Skickade signalerna upp till hjärnan som mottog budskapet med välbehag. Mätt och belåten var det bara att vända hemåt med mjölken. Tempen låg fortfarande på närmare 30 grader då jag lättade från grillen. Sakta, sakta så sjönk den ner till mer behagliga 24 grader ju närmare Rimbo jag kom.

En mycket fin himmel såg jag, men kunde inte där skicka ut klossarna mot bromsskivan, utan fick rulla på en bit till. Det mesta av den fina himlen hade förstås försvunnit, men lite fick jag i alla fall med av den.

Ha de!





Kan man längta upp så snart igen?

14 06 2021

Hoj Hoj,

4 dagar sedan vi kom hem från Stekenjokk resan. Vi hade en fantastisk tripp med kanonväder och många ”strandhugg”. Längtar norrut igen. Så underbart däruppe. En liten underlig känsla att vi hör liksom ”hemma” upp över. Detta fast vi inte har några som helst kopplingar dit upp, men något är det som drar.

Vi kanske hinner med en tripp till. Vem vet. Lite svårt har valet av fordon blivit för mig. Förr var det givet hoj, men nu vill jag gärna ha mycket av fotoutrustningen med så då blir det lite problem med hoj. Kanske vi blivit gamla och lite bekväma. Kan det vara så? Nä, tror inte det. Vill inte tro det.

Med stativet så kan man fånga så enormt fina foton som gör landskapet mer rättvist. Till exempel detta foto från Trappstegsforsen. Klicka på det och klicka på det en gång till i webbläsaren för att se den i fullformat. Ett foto sammanslaget av 9 stycken med olika fokuspunkter. Det är fokus från närmaste grenarna, genom hela forsen och ända till tallarna i bakgrunden. Det går att få med liten bländare typ F20, säger många, men du får inte den skärpan i bilden som en bländare under F5 ger.

Den hänger nu som en A3 tavla i mitt rum. Påminner om stunden. Stunden då jag stod där och tog serien av foton. Forsens brus i mina öron. Vi hade då vänt söderut ut igen och varje gång så känns det lite tråkigt. Vill att det ska pågå för evigt. Ha möjligheten att bara åka runt och leta upp platser att fotografera. Det skulle vara en dröm. Komma igång med försäljning av foton för att finansiera resan eller drömmen om att bli sponsrad.

Jag vet. Jag har höga drömmar, men har man inte det kommer man ingenvart. Kanske att det någon gång blir så. Hoppas verkligen det 🙂

Ha de!





Ett litet kort inlägg

11 06 2021

Hemma igen och ordningen återställd tycker Tuss som hoppar upp i knät som vanlig. Vi fick lite skäll då vi kom hem. Hon gillade inte att vi åkt iväg sådär

Tuss hittade sin plats igen.




2021-06-08 Stekenjokk

9 06 2021

Idag fortsatte vi efter en corona anpassad hotell lunch i form av en färdig bricka med ost, korv, leverpastej, marmelad och filmjölk. Helt ok, men visst saknar man det dignande bordet av läckerheter som bacon och gröt.

Micke fick lite frukost också. Inte för att han var direkt hungrig, men lite småsugen typ. Han nöjde sig med ungefär 20 liter 95 oktan. Kräver så lite den ”killen”. Vi rullade ut på E45 mot Strömsund. Väldigt lite trafik då det inte är några semestertider ännu. Traditionsenlig kaffekokning när vi sväng av åt höger efter bron för att hälsa på Jätten Jorm.

En engelsman svepte förbi oss med en kobolt stinn kärra (Tessla). Klev ur och dök i vattnet. Satte sig sedan direkt i den kobolt stinna farkosten och körde in på området vid Ströms Hembygdsförening bland husen och parkerade farkosten. Gick sedan runt som en desorienterad hamster inne på området. Hur tänkte han där??

Styrkta av en kaffetår och med förundran över denna engelska person så fortsatte vi på 342:an mot Gäddede. Otrolige vackra vyer längs den vägen. Till exempel Fågelberget som speglar sig i Fågelsjön. Den ena vyn efter den andra bombardera hjärnan. Verkligen fint.

Ett kort stopp i Gäddede för att proviantera lite att äta när vi kommer fram till Stekenjokk. Pratade med ett par hojkillar som skulle samma väg och sova på samma ställe som oss. Det blev ett par ”strandhugg” för att fotografera denna gång på väg upp mot Stekenjokk. Pratades mycket på lokalradion om Vildmarksvägen och förra årets invasion. 400 ingripanden mot folk som inte löd dom förbudsskyltar som var utplacerade. Man får till exempel inte lämna vägen för att gå ut i terrängen och på Norrbotten sidan inte ens stanna vid en viss sträcka. Det finns personer som inriktat sig på att plundra fågelbon på ägg och det blev tydligen enorma summor då dom säljer dessa ägg vidare. Vajorna har även kalvat och behöver lugn och ro för att inte bli stressade. Vi såg mängder av ren på långt håll.

En mäktig syn hela vägen upp från korsningen som går till Ankarvattnet. Det blev ett stopp vid Gaustafallet. Vattnet dånade med våldsam kraft utför berget. Vi stannade till på parkeringen där vi brukar stanna och tog vår proviant från Gäddede. Man tappar perspektivet hur stort det egentligen är. En del bilar och husbilar stod parkerade och några som förstås hade lässvårigheter hade givetvis gått utanför områden där man fick vara.

Vi rullade vidare ner mot Klimpfjäll och mot Fatmomakke som skulle bli nästa strandhugg. På vägen ner 2018 hjälpte jag en hojåkare från Norge att laga en punktering på bakhjulet. en lycklig norrman kunde fortsätta sin färd. Vi har åkt förbi skylten till Fatmomakke många gånger och jag har tänkt varje gång att dit ska vi åka någon gång. Nu blev det i alla fall av. Fatmomakke kyrkstad är den mest framträdande samiska kyrkstaden i Sverige. Äldsta byggnaderna är från 1700-talet. Vackra vyer och värt ett besök om man är i trakterna.

Idag fortsätter resan ner mot Umeå via Konstvägen Sju älvar som går från Borgafjäll ut till Umeå. Konstverk längs den 35 mil lång utställning. Bland annat ska en glaskyrka fotograferas.

Ha de!








%d bloggare gillar detta: