En ny bekantskap

18 06 2019

Hoj Hoj,

Ja vilken helg det blev. Vädret kunde inte bli bättre. Passade på att ta en tur med hojen ut till Singö brygga för att titta på en båttävling som skulle vända där för att gå mot Gräddö igen. Jennifer, barnen och Dennis var med i bil bakom oss.

Fika och smörgåsar var förstås med och Jennifer hade gräddat pannkakor. Det stod inte på förrän båtarna började synas i fjärran. Dom närmade sig fort och vände vid en boj för att gå söderut igen. Det såg inte ut som en rofylld båttur då dom studsade ideligen på dom små vågor som bildats. Men allt har sin tjusning ändå. Sport skall drivas med bensin eller etanol. Det är mitt motto.

Träffade några hojkillar från Rimbo. Det finns en hel del hojar i lilla Rimbo, men ändå ser man knappt några. Så är det. Funderat på att samla ihop några till en grupp, men jag har inte tid nu med fotografering och annat att styra med.

Det var härligt att sitta där och fota båtarna som svepte förbi. Ett och annat familjefoto blev det ju förstås också. Känner lite att jag skulle vilja börja med porträtt fotografering. Intressant att fånga uttrycken, skuggorna. Det gäller bara att få en ”modell” som känner sig bekväm med kameran och mig förstås. Innan detta samspel fungerar blir det inga bra kort. Därför blir kort tagna utan att personen vet om det dom bästa och naturligast. Därför är barn lite lättare att få naturliga på kort.

Lägger in tre kort som exempel. Naturliga och inne i sina tankar och funderingar. Det allra bästa är ju förstås med ögonkontakt som det på Nellie. Det är det man strävar efter. Sen kan även sådana som man inte har ögonkontakten vara fina på sitt sätt. Som det på Hugo till exempel. Inne i sin egen värld och tittar nyfiket på det som döljer sig i havet.

Eller som denna på Nellie som sitter och undersöker en blomma i gräset. Ingen ögonkontakt, men det behövs inte på detta kort. Det skulle nästan ta bort det fina i kortet.

Intressant att höra kritiker som bedömer andras kort. Givetvis finns det alltid något som man själv ser om någon annans bild, men vadå? Är fotografen nöjd så är det väl bra. En del gillar kraftiga bilder och skarpa färger. Låt dom göra det, men jag föredrar ett mer naturligt utseende på korten. Jag försöker att så lite som möjligt redigera bilden i efterhand. Lite exponering upp eller ner och lite kontrast + eller – är det jag brukar göra. Inga stora förändringar.

Vi åkte sedan upp till Grisslehamn och åt lite lunch. Rökt böckling, lax, tunnbröd, skagenröra och tonfiskröra. Mycket gott. Så enkelt, men så mysigt. Inget fancy pancy som oftast blir fel och inte passar oss. Nä enkelt ska det vara. Då blir det som bäst. Lite äkta kaffe blev det förstås till. Efter lite spännande upplevelse så vände vi hemåt igen. Allt går att lösa konstaterade vi.

Vi hade tänkt avsluta dagen med grillning, men det drog ut lite på tiden så det fick bli en pizza i stället. Jag var rätt så mätt så ung som man är så tog jag en barn pizza. Det blev till och med över av den. Vi styrde sedan hemåt. Vi behövde handla lite så vi tog bilen ner till ICA. När vi handlat färdigt stod det en kille där med en Yamaha Virago 1100. Kunde givetvis inte motstå att gå fram och prata lite med honom. Han kom från Göteborg och hette Marcus Slobo. Han hade varit uppe i Gräddö för att träffa polare. Vi frågade om han ville hänga med hem på fika och han bangade inte för det. Sagt och gjort vi körde hem och kaffepannan sattes på.

Vi snackade om allt möjligt under fikat. Mycket hoj förstås. Tiden gick och det var dags för oss att äta middag, så jag frågade om han ville vara kvar och äta och blev det sent så fanns det sovplats också. Han nappade på båda förslagen. Det var ett mycket trevlig bekantskap. Vi kom fram till att han var född på samma dag och år som våran Tommy. Vilket sammanträffande. Det var inte slut där. Vad tiden gick i livet skull han skaffa 4 barn. Alla skulle få lite fornnordiska namn och blev det fjärde barnet en pojke skulle han heta….. Ni kan aldrig gissa. Jo han skulle få heta Runar !!!

Det kändes nästan som om man hade semester när man satt där och sippade på ett eller två glas vin. Ville liksom inte gå och lägga mig, men dagen närmade sig och det var bara att kapitulera och göra sig beredd att böja sig inför oket som åkte på i gryningen.

Det blev en helt underbar helg att lagra i minnesbanken.

Ha de!

 

 

 





En tunnbrödsrulle, tack.

12 06 2019

Hoj Hoj,

Ett litet frö såddes då Palle skrev att i Linköping finns det lite annorlunda tunnbrödsrullar. Linköping är ju inom räckhåll.

Kaffe kokades och hälldes på termos. Ägg stektes. Mackor breddes. Om ni undrar vilken sorts bröd så blev det givetvis Skogaholm – en Svensk klassiker. Dom har börjat med lite Fancy Pancy bröd också men det går fetbort. Nä klassisk ska det vara. Allt packades. Kamera, Fikakorg och varsin extra tröja. Inget som behövdes i starten då det var 20 grader varmt, men man vet inte mot sena kvällen. Regnjackorna låg redan i väskorna.

Vi rullade ut genom grindstolparna strax efter 9. Det var ju en bit att åka. 29 mil som vi tänkte avverka  snabbaste och därmed tråkigaste sätt. Vi skulle möta upp Palle och Kerstin i Linköping så vi ville komma dit i skaplig tid så vi kunde umgås lite. Genom stora människobyn och ut på E4:an. Snacka om tråkigt. Vi rullade på hela vägen ner till Saltå. Där slog hungern och kaffesuget in. Så gott det var. Skogaholm, stekt ägg med kaviar och äkta kaffe.

Det var en blåsig dag, som ni ser på frisyren. Rätt molnigt och i horisonten söderut blev molnen mörkare och mörkare. Kunde bara sluta på ett sätt. Vi rullade på i full fart igen för att göra plågan så kort som möjligt, om ni förstår vad jag menar. Snart kom vi ner till Norrköping och där hade det regnat rejält. Lite fanns ännu kvar i molnen så vi stannade och tog på oss regnkläderna. Nu var inte regnbyxorna med vilket hade varit bra. Som vanligt så slutade det så fort vi fick på oss regnjackorna och det gjorde inte ett dugg.

Efter Norrköping så var det inte långt kvar. Vi rullade in i Linköping. GPS.n visade oss vägen. I alla fall nästan. När vi var framme visade den in oss till höger där det nu troligen hade varit en väg en gång, men nu var det bara byggplank. Tog nästa höger och parkerade hojen för att gå tillbaka till dit vi inte kom in. Palle ringde och frågade vart vi var och jag hade ju järnkoll. Vi var i Linköping. Gick mot den plats som GPS.n hade visat och då såg jag Palle stå och vinka. Dom hade sett oss glida förbi och gatuköket låg på vänster sida strax efter rondellen.

Nu skulle det smaka riktigt gott med en tunnbrödsrulle. Ja det fanns lite annat att välja på en traditionell korv. Jag tog en men grillspett. Spettet var borta men köttet var kvar. Ja det var helt okej. Jag som är lite, rätt mycket faktiskt, glad i kryddor tyckte kanske att det var lite lamt så här i efterhand. Det gick även att få med rostbiff eller hamburgare i. Får kanske pröva dom andra nästa gång :-). En sak är då säker att det inte blir tråkväg ner.

Vi fick tänka på hemfärden igen. et var mycket kul att träffa Palle och Kerstin igen. Saknade förstås våra fyrbenta kompisar. Nu skulle det bli allt annat än tråkvägen. Tog en sväng i Linköping. Rullade in på Hamngatan är sprängningen hade skett några dagar innan. Vägen var avspärrad vid huset och poliser gick fortfarande runt på platsen. En traditionell sväng ner till tågstationen. Insåg då att vi varit där flera gånger. Nu knappade jag in Motala på GPS¨n och undvek motorvägar. Mot Vreta Kloster och sedan ut på 34:an mot Motala. Väl framme i Motala insåg vi rätt snart att Vättern Runt pågick. Folk överallt och cyklar vart man än såg. En del såg riktigt slitna ut. Kan det vara nyttigt? Tvivlar. Motion är nog bra, men att ta ut sig som några av dessa kan inte vara bra.

Den ena regnskuren efter den andra kom med jämna mellanrum. Där emellan var det sol. Vi tog norrut på väg 50. Strax efter rondellen när vi rullat ner på påfarten såg vi att det var en olycka framför oss och allt stod stilla. För långt ner för att vända så det var bara att chilla. Det regnade i alla fall inte nu. Vi stod kanske i bara 15 minuter innan det började rulla igen. Dragkedjeprincipen fungerade fint. En rätt skapligt demolerad bil stod i högerfilen. Snart steg hastigheten igen och det rullade på bra. Vid Nykyrka svängde vi av mor Godegård. En märklig syn då vi kom på vägen och vägen kantades av gamla kåkar som om tiden stått stilla några hundra år. Tydligen en bruksmiljö en gång i tiden.

Strax kom vi till glassarnas mecka. Hjortkvarn. Har ni inte varit där och smaka på Go´Glass så tycker jag ni ska göra det. Helt klart värt att stanna och njuta av deras hantverksmässigt tillverkat gelato. Mycket god glass som går att få i alla tänkbara smaker. Glass menyer med färdiga blandningar om man får svårt att komponera en egen. Urvalet är mycket stor så det är inte lätt.

Nöjda fortsatte vi  upp mot Sköllersta. Vi rullade på mot Enköping. Där tankade jag hojen. Hae kört 11 mil sedan full tank och tankade inte innan vi åkte söderut. Så otroligt bra med stor tank. Nu hade vi säkert kört runt 50 mil. Traditionellt bensträckarstopp vid tågstationen inna vi rullade på hemåt. Vi rundade grindstolparna igen runt 22:45. 63 mil blev det för att ta en tunnbrödsrulle.

Ha de!

 

 

 

 

 





Våfflan premiären

5 06 2019

Hoj Hoj,

Ja vad är en sommar utan några turer till Våfflan i Sigtuna? Inte mycket. Liksom en grej man bara måste göra. Så det var väl bara att sätta sig på hojen och ta den till gruvan.

Danne och Kattis väntade utanför gruvan när jag kom. Stockholm i rusningstid är något man helst av allt vill slippa, men har man tagit hojen in så måste den ju ut därifrån också. Så är det bara. Jag hade en tur i min GPS om hur vi skulle på bästa möjliga sett ta oss ut från betong och glasfasader. Nu verkade det som fler hade kört en copy paste på den turen. Jösses va bilar det var och som grädde på moset så är filer avstängda så två filer ska trängas ihop till en. Vi rullade tappert på och egentligen så ska det rulla på bra på dessa vägar. Tog dom en tisdag för två veckor sedan då Rickard och jag åkte till Ulva Kvarn.

Det tog oss 1 timma och 15 minuter att ta oss från Vasagatan till Donken i Upplands Väsby. Jag brukar köra hem på 55 minuter och då är det 5,5 mil. Nu är jag ju väldigt allergisk, får nästan hjärtklappning, av motorvägar. Fast i denna tidpunkt ser det lika illa ut där så varför belasta lilla hjärtat i onödan?

Till slut så lyckades vi i alla fall komma till Donken i Upplands Väsby. Där satt Ulf, Björn och Annika och väntade.Men som ni vet. Den som väntar på något gott….
Det var inget att fundera på utan vi körde vidare mot Sigtuna. Jag tänkte skriva direkt, men Ulf tog oss dit på verkligen fina vägar till Sigtuna. Det blev mot Torsåker och vidare på små smala asfalterade vägar mot Märsta. Kände igen några av dom i alla fall då det är väger vi brukar ta dit hemifrån. Riktigt fina vägar.

Så skönt att efter gruvan att ta en hojtur och blåsa ur huvudet med andra tankar. Bara glida runt och följa med i kurvorna. Njuta av landskapet. Känna dofterna. Sen dom knallgula rapsfälten som nästan bländas i kontrast mot det gröna skogarna och för dagen det blå himlen. Framför sig har man bästa hojkompisar. Nu är det gott å leva. Skallen kopplar av från vardagen, men ändå är man koncentrerad på det man gör. Det fungerar inte annars. Man vet aldrig vad som väntar bakom nästa krök. Ibland så skarpa att man tror man kan komma ifatt sig själv som i ett parallellt universum.

Vi rullade till slut in i Sigtuna och i korsningen ner mot Våfflan kommer en Winge glidande. Vilka var det om inte Rune och Camilla. Vilken tajming. Två till anslöt sig till Våfflan. Vi parkerade hojarna och drog oss mot maten. Några hojar var där men inte så många som jag hade trott det skulle vara. Vi kom fram direkt och kunde beställa. Jag såg förstås att det fanns tunnbrödsrulle och beställde en sådan. Fick frågan om jag skulle ha dagens tunnbrödsrulle och jag tänkte att inte ville jag ha gårdagens, men kunde hålla tand för tunga. Ingen aning om vad den skulle innehålla, men vad kan gå fel med en tunnbrödsrulle. Annika tog en våffla med skagenröra. Ovanlig kombination. När den kom ut skulle jag hellre kallat den skagenröra med våffla. Det var ett redigt lass med skagenröra.

Åter till dagens tunnbrödsrulle. Det var ingen överraskning. Som en vanlig, men jag måste ge kred för moset. Ni vet mig och uttrycket äkta. Här var det äkta potatismos. Lite grovt som jag gillar. Smakade mycket gott. Jag tror alla var nöjda, mätta och belåtna då vi började tänka på hemfärden. Jag körde förstås över Arlanda hem och blev givetvis tvungen att göra ett stopp  och fota några kärror som satte mark i solnedgången. Några kort blev det och sedan fortsatte jag hemåt.

Ha de!





Vilken helg..

12 05 2019

Hoj Hoj,

Ja jösses vilken kanon helg det blev. Fullspäckad med kul-saker.

Lördagen börjades med att koka 2 termosar äkta kaffe. Breda ett gäng Skogaholms mackor. Steka några ägg. GPS´n inställd på Oxelösund med undvikande av stora vägar. Kan det bli bättre. Ja det kunde det. Glömde säga att vädret var på topp. 12 grader när vi passerade genom grindstolparna runt 09:30. Upp till bästa macken (OK Rimbo, om ni nu inte redan vet det) fyllde tanken med finsoppa och riktade framhjulet mot Oxelösund.

Tog av E20 mot Älvsjö och sedan ut på 226 mot Grödinge. Sedan mot Skanssundet. Några hojar stod vid Eldtomta. Vi stannade innan Skanssundet och tog lite kaffe och några äggmackor. Jag hade varit kaffetörstig sedan Roslagsstoppet typ. Ungefär 1 mil hemifrån, så dessa koppar och mackor landade mjukt och fint i magen. En bensträckare vid Skanssundet. Passade bra för färjepersonalen hade sin rast då vi kom dit. Vi fick fylla i en blankett om hur vi tyckte om färjan och dess omgivning.

Personalens rast var över och vi och 4 andra hojar rullade på 2 övningskörningar och deras handledare. Satt verkligen och njöt. Många avverkade träd längs vägen eller troligen sådana som stormarna fällt. Luktar så otroligt gott när man passerar nyfällda träd. Chanel No:5 och Diesel BAD kan slänga sig i väggen vad gäller härlig doft. Inte ens Clive Christian No 1: Imperial Majesty för 115 000 pund slår den kan jag säga. Nu har jag inte ens kommit i närheten av den, men satsar ändå en slant på tall och gran.

Ner mot väg 218 och tog av mot Vagnhärad. Åkt här många gånger förut, men fin väg söderut. Följde väg 219 ända ner till Nyköping och vidare ut till Oxelösund. Vi hade som mest 17 grader på väg ner, men nu närmare kusten sjönk det ner till 11-12 grader. Det var rätt mycket folk då det var Stora tågdagen i Oxelösund på Lions Oxelö Marknad. Av tågen såg vi inte så mycket. Inget ånglok gick. En rälsbuss och ett växellok kördes. Tänkte också passa på att hälsa på Leif och Annelie, men då var dom uppe i våra trakter. Typiskt.

Vi tog en fika på ett fik och sedan åkte vi ut till Femöresfortet. Inte varit där förut så det var också inplanerat under dagen. Tycker det är intressant med fort och bunkrar. Tur att det finns några kvar att besöka. Imponerande anläggningar. Intressant med kanon attrapper som var just så synliga så lede fi skulle se dom och undvika dom och istället gå rakt i fällan. Läste om olika minor en gång. Dom flesta var inte för att döda fienden utan för att skada den som trampade på den. Varför då undrar ni? Jo om soldaten dog var ”bara” en soldat ur spel, men skadades han var 2 tvungna att bära honom och direkt så var 3 stycken ur spelet. Otäck sanning.

Efter att vi vandrat runt och suttit och beskådat utsikten var det dags att ta sig mot hojen igen för en kopp kaffe och smörgås innan vi rullade hemåt. Mätta och belåtna igen så la jag in Rimbo på GPS´n och kurvigaste vägarna. Det blev RV 53 upp mot Edstorp och strax innan Edstorp tog vi av mot Stavvik. Ut på 53:an igen och mot Malmköping. Vet inte hur många gånger i ordningen vi kommit till just Malmköping. Strax efter Sparreholm tog vi en de-tour mot Sparreholms Slott men där var det som vanligt fordonstrafik förbjuden. Vi rullade vidare på grusvägen och passerade en egen tillverkat skylt ”Privat väg” Inget att bry sig om alltså. Vi kom snart ut på RV 53 igen. Efter Malmköping blev det 55:an upp mot Strängnäs och hem igen. Någon mil utanför Rimbo började det att duggregna mycket lätt. Vi landade på Tbv igen omkring 20:30.

Det var lördagen det. Nu kommer vi till Söndag.
Den började med ett besök på Totalförsvarsdagen i Socitetsparken i Norrtälje. Nu var vädret lite sådär med allt från tunga moln till sprickor i molntäcket. Det fick bli ”fel fordon” idag. Vi klarade och från regn även om det såg hotfullt ut ibland. Det var uppvisning av Sjösällskapet i Roslagen som visade räddning av nödställd i vattnet med en jetskoter och en räddning av en helikopter med en ytbärgare. Imponerande uppvisning. All blåljuspersonal var där och man kunde ställa frågor och se deras fordon och utrustning.

Jag hade ännu ett evenemang inplanerat. Stockholmscrossen på Sipsjöbanan i Hallstavik. Klockan gick och ville hinna med att ta några kort från crossen. In i bilen och upp mot Hallstavik. Vid Norr Nånö öppnade sig himlen och regnet vräkte ner. Det höll på en bra bit upp mot Hallstavik och jag tänkte att detta regnar nog bort, men strax innan Hallsta så skingrade sig molnen, eller det blev i alla fall mindre mörkt. Till banan och ut med kameran och lyckades faktiskt få några fina kort. Kameran stod på snabb serietagning, så det blev en hel del kort som sållades bort vid redigeringen. Det är ju det som är meningen. av massor med kort så blir några riktigt bra.

Senare fick jag veta att ett kort jag tog med en reklam skylt i bakgrunden från ICA Rimbo var just en kille från Rimbo på hojen. Jesper Stark heter han. Kul att jag lyckades fånga just honom med den bilden.

Ha de!

 

 

 





Två år till…

4 05 2019

Hoj Hoj,

Drop in besiktning i Enköping idag. Hade planerat att åka dit och besikta, men planerna höll på att gå om intet.

Vaknade upp till ett vinterlandskap. Kvicksilvret låg på 0 grader. Den igår så gröna gräsmattan hade plötsligt skiftat färg och var nu vit istället. Ville inte tro det. Ville inte inse det, men faktum var att Kung Bore hade varit på besök under småtimmarna. Ett skapligt vitt lager låg på tomten. Klockan var runt 08:00 och om en timma öppnade besiktningen. Började mentalt förbereda mig på att besiktningen inte skulle kunna genomföras.

1 timma och 23 minuter tråkvägen till Enköping. Kollade klockan. Kollade tempen. Klockan gick fortare än vad tempen ökade. Kanske, kanske skulle det gå ändå. Klockan närmade sig den tid jag måste åka för att hinna fram till klockan 14:00 då dom stängde. Klockan blev 11:30 och tempen hade tack vare solen stigit till runt 6 grader. Vi bestämde oss för att åka. Jennifer kom och hämtade våra nattgäster och vi började klä på oss hojkläderna. Underställ var ett faktum.

Runt 11:45 gled det en Adventure ut från garaget med framhjulet mot Enköping. Han inte komma många hundra meter innan temperaturen hade sjunkit till 4 grader. Insåg att understället var bra. Jag startade med sommar handskarna så jag fick ge på lite värme i handtagen. Vilken gudomlig uppfinning. Så enkel, men så bra. Nu hade jag även tagit med tjockare handskar, men envis som man är. Det är ju vår för fasen.

Vi rullade in i god tid innan stängningen på Bilprovningen i Bilprovningen i Enköping 2 hojar inne och 1 före mig. Det gick med andra ord rätt fort att komma in med hojen. Tänk ändå att det alltid är lite nervöst trots att man vet att det är ok. Det gick rätt fort att göra den okulära besiktningen. Han tog en runda med hojen för att se om något annat fanns att anmärka på. Den klarade provet även denna gång.

Utanför stod sedan Ewa, Dexter och Freja. Dom hade sett då jag ledde in hojen till besiktningen och svängde ner. Det blev en vända på Godisbutiken som har ett gigantiskt utbud av godis. Rätt snabbt kan man plocka på sig godis för ett par hundra. En sväng in på McDonken för att äta lite. Hade tänkt besöka regementets dag, men tempen lockade inte till att gå runt och kika. Vi var där förra året och det var helt ok. Åt en mycket god ärtsoppa förstås. En enorm kö till korven, men till ärtsoppan vara bara att gå fram. Efter vi ätit rullade vi på hemåt igen. Ewa följde med då Dexter´s dator inte hade startat upp som den skulle, så jag tog med mig den hem för ett tag sedan och fixade den åt honom.

And now for something completely different, som Monthy Phyton Flying Circus sa en gång.

Fotografering. Nu när jag kommer att få lite mer fritid, så funderar jag på att ta detta med fotografering till en högre nivå. Kanske försöka sälja lite kort. Kanske fixa någon utställning. Ge mig på porträttfotografering. Problemet som alla stöter på är att vad ska jag ta betalt och hur. Börjat kolla lite på webben. Det gäller ju att ligga på en sådan nivå att det ger lite extra, men samtidigt inte så att det avskräcker. En svår balansgång i början.

Kollar vidare, men visst är det lockande att kunna tjäna lite på det också.

Ha de!





Så kom även jag ut

28 04 2019

Hoj Hoj,

Ja så kom även jag ut med hojen denna säsong. Behövde göra en service innan jag körde några längre sträckor. Ett gyllene tillfälle dök upp då Motorrad Center hade säsongstart i Lördags. Vädret var på topp. Solen stod som spön i backen. Tog premiär turen till Karins Väg i Upplands Väsby.

Ny vårluft i däcken. Oljenivån ok. Äntligen skulle den få se lite annat än bara garagets väggar och garageporten. Hjälmen laddad sedan kvällen innan. Garmin fick även den en kontroll innan. Trippmätaren nollställd både på hoj och på GPS. På med kläderna och ner i garaget. Tryckte på fjärren till garageporten och porten gled sakta upp. På med tändningen. Ett lätt tryck på startknappen. Hojen ruskade villigt igång. Petade i ettan och gled ut från garaget. Ett tryck på fjärrkontrollen till garageporten igen och den gled igen. Gled ut på Tbv och vred på rullen. Adventuren svarade direkt. I med tvåan lite mer gas. Asfalten var nyligen sopad. Gled ut på 77:an mot Gottröra. Var det så här skönt, minns jag att jag tänkte.

Ja helt otroligt. Jag hade inte direkt känt något sug att ge mig ut, men nu kom det. Det var runt 20 grader och visiret var öppet. Kände den ljumma vinden. Vilken frihetskänsla. Allt i min kontroll. Några hojar stod vid Gottröra macken. Första vinkningen i år. Ner mot Lunda Livs. Denna väg är riskabel året om med grus som släpats upp i kurvorna. Fast man vet om det och kör därefter. Snart gled jag in på Karins Väg i Upplands Väsby. En hel del hojar hade redan samlats. Jag hängde inte på låset som jag hade tänkt, utan kom väl dit runt klockan 11. Tog ett varv med kameran som förstås var med. Många fina hojar. Ducati huserar i samma hus som BMW. Några Ducatin drog iväg med deras speciella ljud. Ett ljud som får andra att tro att dom ska rasa närsomhelst. Ett ljud som jag tror kommer från deras speciella racingkopplingar. En Ducati som inte låter som en är det däremot fel på.

Jag kollade in BMW´s nya 1250 Adventure. 223 K fullsmetad. Mycket pengar, men visst. Var så där onödigt rik så skulle jag slå till. Eftersom jag då ändå hade spenderar byxorna på blev det en Triumph Explorer XRT också. När man ändå höll på liksom. Nu var spenderar byxorna inte på och vet fan inte ens var dom är. Jag fick helt enkelt nöja mig med oljefilter och ett luftfilter. Det var ju även därför som jag var där. Rullade hemåt igen för att sätta igång med servicen. Oljan stod redan i garaget och väntade.

Perfekt väder att ta lite kvalitetstid på tomten. Ut med verktyg och olja och bara att sätta igång. Luftfiltret var ganska, men inte så mycket, igensatt. Allt hinder ökar ju förbrukningen och hojen går inte som den ska. Inget jag märkt med detta filter, men blir det mycket igensatt så blir det problem. Det ska i och för sig rätt mycket till för att det ska märkas. Filtret på plats och nu dags för oljebyte. Pluggen ur och filtret av. Så fick den stå en stund. Oljan var ju lite varm så den rann ur bra. Dit med filter och plugg med ny bricka. 3,8 liter Castrol Power 1 20W-50 fick glida ner i boxern. Drog igång hojen så boxern fick smaka lite på den nya oljan. Slog av den och väntade en stund innan jag kollade nivåglaset. Perfekt nivå. Hojen var äntligen redo.

Idag, 28 April, åkte vi till Faringe för att kolla Tågsläpp. Två ånglok och en rälsbuss körde mellan lokstall och stationen. På bilden ser ni Thor Blj5. Ett magnifikt ånglok som otroligt duktiga eldsjälar i Museiföreningen Stockholm-Roslagen Järnvägar.

Loket ni ser har i stort sett plockats ner i delar och nya delar har tillverkats av delar som varit slitna. Inga delar man åker till Mekonomen eller Biltema och köper. Nä har har dom gjort varje del som varit sliten i en egen verkstad. Otroligt skickliga och kunniga. Den har även blivit lackad så den riktigt glänser. En skönhet. Härligt att höra när den stånkar och frustar och till slut åker iväg. Om tiden finns så tänkte jag ordna en hojtur till Faringe och Lännakatten för en tur/retur tur in till Uppsala med detta lok.

Ha de!

 





Lördag på stan.

23 03 2019

Hoj Hoj,

Ja vi tog en lördag på stan. Ingen krogrunda, utan vi var och såg på M/S Visborg. Destination Gotlands nya båt. Mycket fin och enormt stor. Trappor, trappor och åter trappor. Det finns hiss i vanliga fall men av förståeliga skäl så var dom avstängda under visningen.

Det var trappor som gällde. Ända nerifrån bildäck upp till promenaddäck och det var många steg. Lite besviken att man inte fick ta en runda på bryggan och se hur det såg ut där. Lite kul hur dom styrdagens skepp med bara en liten joystick. Vi har planer på att besöka Gotland i sommar så vi sög i oss lite broschyrer. Något matnyttigt kanske vi hittar. Vi hittade ett ställe som vi troligen kommer att tälta på om vädret tillåter.

Sen har jag fått så fina tips av Daniel, min wingman, om vad vi ska se och vart vi kan tälta. Vi har bara två landskap kvar att besöka och det är Öland och Gotland. Kanske blir Öland också. Det blir i alla fall ingen längre tur i år som vi gjorde förra året. Den var helt outstanding i längd och i upplevelse. Fast suget uppåt är stort.

Skulle även vilja komma till Hardangervidda och Rjukan och se på museet om tungt vatten. Något jag velat sedan skoltiden. Vi får se hur det blir.

Ha de!








%d bloggare gillar detta: