Resa i tiden

8 08 2019

Hoj Hoj,

210 mil var det tillbaka till 28 Februari 1943 och fram igen till 7 Augusti 2019. En resa jag velat gjort många år och gånger. Nu blev den äntligen av.

Vi gled ut genom grindstolparna en solig dag. Solen stod som spön i backen alltså. 77:an mot Uppsala och Sala. Vi passerade Engelsberg och stannade till för att se hur det såg ut nu, 5 år efter. Området var nu grönt och en massa björksly hade intagit platsen. Fortfarande ofattbara ytor som blev till aska. Det blev ett kort stopp och sedan fortsatte vi. Väg 68 ner mot Lindesberg. Passerade Nora – Filipstad – Molkom. Fina små vägar ända fram till Töcksfors som skulle bli nattens läger. Bara dryga milen från Norska gränsen. Själva tältplatsen var helt ok, men alldeles för långt till servicehuset. Vi gav våran synpunkt och det skulle komma ett servicehus till i anslutning till tältplatsen.

Träffade en lite underlig figur. Han såg att jag var med i BMW klubben och frågade vilket nummer jag hade. Jag har ingen aning om vilket nummer jag har, men fick veta att hans var tresiffrigt. Jag bugade mig inte för den allsmäktige. Blev informerad om att han kunna haft tvåsiffrigt bara BMW klubben hade trott på att han fick fina rabatter i Tyskland. Vet ej kopplingen till det. Vårat 4Bikers tält var helt värdelöst. Själv hade han köpt ett på loppis för 200 kr. Vår 2 dm luftmadrass var alldeles för kall att sova på. Själv hade han en automatiskt uppblåsbar på 5 cm. Ja ibland går man på nitar.

Innan vi rullade in i lusekoftans land så provianterade vi lite åt oss själva och hojen fick lite också. Många Norrmän var där och provianterade då det var nära till Norge och bra mycket billigare i Sverige. Måste vara guld för affärerna i gränslandet. Träffade en kille på parkeringsplatsen som väntade på sin fru som var inne och handlade. Han var just från Telemark. Vi stod och snackade ett tag om Vemork. Hans fru kom sedan ut med en proppad kundvagn. Vi körde vidare in mot Norge.

Vi tog väg 23 som går under Oslofjorden. Förbi Drammen och väg E134 mot Notodden. Nu var det meningen att vi skulle åka över Gaustatoppen, 1884 m.öh, men GPS´n ville annat och innan jag upptäckte det var det för långt att vända tillbaka. Vi fick ta den på hemvägen istället. Det blev längs med Tinnsjön. Därmed träffade vi på en historisk plats som har med Vemork att göra. Vid Maer gick nämligen färjan som skulle frakta det tunga vattnet längs med sjön, men som sprängdes och sjönk på 430 meters djup i Tinnsjön.

Vi kom fram till Rjukan Hytte och Caravanpark som skulle bli vårat andra stopp för natten. Vi slog upp tältet och gjorde det klart för att krypa in i senare på kvällen. Vi tog en sväng bort till Museet för att kolla in platsen lite innan vi hade vår guidad tur klockan 11 dagen därpå. På ”hemväg” till tältet stannade vi och åt på en restaurang vid en Bad & Camping. Rånade som vanligt i Norge. 2 Fish & Chips för typ 480 NOK. Vi åt med andakt och tuggade flera gånger på varje tugga.Tillbaka till tältet och kopplade in allt som skulle laddas. Vi tog en plats med el. Snart somnade vi ovaggade efter dagens tur.

Då var dagen kommen. Vi var igång redan runt 07:30 med dusch och ihop plockning av tält. Hojen packad och klar strax efter 9:00 och då rullade vi upp till Vemork. Vi hade den guidade turen klockan 11 och det gick att ta taxi upp för 30 NOK. enda haken där var att den började inte köra förrän klockan 11. Fordon fick inte tas med upp. Inte ens hoj :-(. Vi tog med hjälmarna och tankväskan upp. En vandring som höll på att ta livet av oss. Vi tog trapporna istället för att gå vägen, vilket nog hade varit ett bättre alternativ trots att det var längre. Väl upp förstod vi varför fordon inte kunde tas med upp då det var mycket begränsat med platser och dom som fanns hade dom som arbetade där. Handikapp fordon fick förstås köra upp.

Vilken enorm byggnad. Detta var gamla kraftstationen och själva elektrolys byggnaden som fanns förr var så stor att den helt skymde denna byggnad. Vi blev insläppta av vår guide och eftersom det fortfarande var en utgrävningsplats räknades den som byggarbetsplats och varselväst och skyddshjälm måste bäras. Det var så kul att höra guiden berätta. Jag kände igen i stort sett allt hon förmedlade. Även om jag visste det mesta var det ändå intressant och bara vara på platsen var en upplevelse. Detta som jag för 48 år sedan hade ett föredrag om i skolan som elev i 9:an och som ett par år senare blev en idé för mig att besöka. Dessa 11 motståndsmän som gjorde en enorm insats och lyckade spränga cellerna för tungt vatten. Bredvid ser ni den väg dom kom och den väg dom flydde.

Efter den guidade turen gick vi runt i museet och tittade. Mycket att läsa bara där om Operation Gunnerside och dom övriga 2 försöken som dock misslyckades ganska totalt med många liv till spillo som följd. Operation Gunnerside krävde inte ett enda dödsoffer trots lyckad sprängning. När vi var klara tog vi taxin ner för berget. Ner hade det nog ändå varit lättare att gå, men det var mycket behagligt att bara slå sig ner i taxin. Nu var det dags att lämna Vemork och Rjukan. Gaustatoppen skulle stå på tur. En titt uppåt så låg den inbäddad i ett moln. Med hojen rejält baktung, så var det kanske inte heller rätt väg att komma nerifrån och upp. Minns en liten backe från en camping förut då framhjulet lyfte lite från backen trots väldigt lite gaspådrag. Toppen ligger ju kvar och det är väl toppen. Eller hur?

Vi rullade på hemåt igen, men nu tog vi norr om sjön Tinnsjön. Väg 364 över Atrå och vidare mot Kongsberg. Verkligen fina vyer. Vi stanndae och tog en fika längs en sjö. En kille på hoj stannade till en bit från oss och vi bjöd honom på fika. Det var en kille från Tyskland som nyss blivit pensionär och hade varit ute på hojen sedan den 7 Juni. Det e resa det. Han tackade för kaffet och rullade vidare. Vi kom fram till Kongsberg. Vi tänkte satsa på naturcamp denna natt. När vi precis kommer ut från Kongsberg ser vi samma kille som vi bjöd på fika vid en busshållplats. Vi stannar till och får veta att han tappat sin telefon är någonstans. Vi hjälper honom att leta, men utan resultat. Vi letar upp en camping och följer med honom dit och slår läger. Att betala gick bara med Norska kontokort så vi fick gå ut på byn och ta ut kontanter. Claus, som killen hette, fick inte kontakt med sin bank så han fick låna av oss.

När vi kom tillbaka till campingen, som egentligen var en idrottsplats som upplät en del till camping, kom en annan kille som Claus hade lånat telefonen av för att ringa och meddela sina nära om situationen. En person hade ringt till hans svåger och talat om att ha hittat telefonen som var hel och fungerade. Allt ordnade upp sig till sist och han var mycket glad. Vi fortsatte åt varsitt håll dagen efter.

Vi rullade över gränsen in i Sverige igen så småningom. Bara små fina vägar. Stannade till vid Ekshärad och tog ett varv på deras Hantverksgata. Fångade en fin bild ut mot några hus och en äng.

Ha de!





336 dagar kvar

17 08 2018

Hoj Hoj,

Så var den här då. Sista semesterdagen. DrySack med tältet, sovsäckarna och väskan med gasolköket undanstoppade igen. Kändes vemodigt att förpassa dom till förrådet. Vill givetvis fortsätta disponera dagen som den kommer. Jag får se tillbaka på den fantastiska sommar vi haft och allt underbart vi upplevt. Trevliga möten med folk från bygderna, semesterfirare från andra länder. Endast 4 nätter med tak över huvudet annars har vi tältat. Under åren som gått har vi fått en naturlig uppdelning av vem som gör vad både vid resande av tältet och vid nerpackning. Går så smidigt att packa allt på hojen igen för att åka till nästa övernattning.

Det här var den längsta tur vi gjort någon sommar utan att för den delen bara köra och inte hinna stanna upp. Planering var på 676 mil, men det blev 685 mil. Dagsetapperna blev något längre förstås än tidigare år, men för den delen inte påfrestande. Den enorma värmen gjorde sitt till. Under nästan hela semestern hade vi mellan 28 – 31 grader. Många vätskepauser blev det. Två termosar med vatten för att släcka törsten. Vid ett tillfälle då tempen steg till 34 grader körde jag ner till en sjö och blötte T-shirten i vattnet och vred ur den. Sen tog jag på mig den och körde med jackan lite öppen. Det var riktigt skönt med den kylande effekten. Billigare kylväst får man leta efter.

Två att-besöka-mål var med i år. Nordkap och Lofoten. Norge har ett fantastiskt landskap. Fast efter åtskilliga mil på smala och stundtals branta serpentinvägar vart man även mätt på detta. Jag måste nog ranka turen upp till Nordkap som den bättre av dom två. Mycket fina vyer, förstås och det blev härligt med den kylande effekten av tunnlarna. Den längsta på 6,4 km och en temperatur på 12 grader. Stor skillnad mot dom 30 grader som det var utanför. 3 km nerför och 3 km uppför i tunneln. En märklig känsla då man är van vid tunnlar på kanske max 200 meter.

En speciell känsla att veta att c:a 70 mil bakom Monica på bilden ligger Svalbard. Ungefär 130 mil till vänster ligger Grönland. Från campingen för natten var det 22,7 mil upp till Nordkap. Dom 22,7 milen tog nästan 6 timmar att köra på grund av värme och intensiv trafik. Enligt Google Maps ska det ta 3 tim 17 minuter. Väl framme så är det förstås en avgift på 300 kronor per person för att komma dom sista 500 meterna ända fram till nordligaste punkten. Norrmännen vet hur man kramar ur mynt ur besökare. Fast å andra sidan hur många åker dit på vintern, så inkomsterna ska väl täcka året om. Ingen åker ju bara fram och typ vänder på tröskeln utan att ta sig ända fram.

Vi blev ju förstås kvar några timmar och fick sedan ge oss av söderut igen. Den natten blev det naturcamp tillsamman med en kille från Frankrike. Han hade hittat ett bra ställe och vi såg först inte att han var där, men det var ok för oss att tälta där också. Vi fikade och tog en kvällsmacka ihop. Stället var tydligen populärt för här var det tusen mygg och minsta lika många knott.

Lofoten. Vårt andra att-besök.mål. Vi hade campat på Norges Turistsenter i Lofoten. Härifrån är det 8,6 mil ner till Å. 1 timma och 41 minuter enligt Google ner till den sydligaste spetsen på Lofoten. Vilken väg. Om ni förstorar upp karten i Google Maps så ser ni vilka krumbukter den gör runt varenda vik som finns. Man såg vägen rakt över och 45 minuter senare hade man kommit dit på vissa ställen. Vackert var det, men så tråkigt i längden.

Här var det väldigt mycket tung trafik då många kom med färjan över till Å från Bodö. Träffade ett par på campingen som tagit husbilen över. 2500 kronor hade det kostat och turen var i 3 timmar. Säkert billigare med hoj, men 3 timmar på sjön var för mycket för Monica så vi tog nästan samma väg tillbaka. Vi stannade förstås till vid Lofoten Vikingamuseum och där utanför fick vi tips av en lokal boende om många utflyktsmål. Det skulle nog räcka med att bara glida runt på Lofoten för att kunna se allt som fans.

Nordkap: Check
Lofoten: Check

Ja men visst är det skönt att vardagen börjar igen, säger många.
Jag brukar fundera på hur dessa har det i vanliga fall. Jag är ärlig och säger absolut inte. Det är just så här som jag vill att vardagen skall vara.

Ha de!





En sväng söderut

11 08 2018

Hoj Hoj,

Vi hade varit hemma 2 dagar och kände att nu måste vi röra på oss igen. Som vanligt tog vi en sväng söderut och hälsade på Paul och Kerstin och alla deras 4 benta familjemedlemmar. Alla är lika härliga att umgås med.

Resan ner var en riktigt varm resa. Större delen gjordes i 30 graders värme, men när tempen steg till 34 grader höll jag på att gå åt. Jag fick göra mig en egen ”kylväst”. Svängde ner mot badet i Katrineholm och ner till en båtbrygga. Några badade där med sina hundar. Jag klev av hojen och tog av mig hojjackan och T-shirten och klev ner till vattnet. I med T-shirten och vred ur den. På med den och det kändes riktigt skönt att få den svalka den gav mig. Med öppen hojjacka så skulle kyleffekten komma trots 34 graders värme. Det var mycket behagligt och kan ”varmt” rekommendera detta om det kniper. En fin kyleffekt i hettan.

Jag tror att varje gång vi åkt till Kila Gård har vi alltid kommit dit på olika vägar. Lite märkligt. I år fick vi göra en 180 graders då den lurat in oss på en väg som slutade nästan vid en gård. En herre på 4 hjuling stod ute och väntade på oss. Vägen fortsatte genom gården men på en handskriven skylt stod det att allmänna vägen slutar här. Enligt GPS´n så fortsatte vägen. Jag frågade om man kunde komma ut på en större väg framåt, men svaret var förstås nej. Tror inte den handskrivna skylten fungerat juridiskt sett, men vände snällt om utan att tjafsa. Han var väl antagligen less på den förmodade två hjuliga trafik som redan passerat där.

Vi tog samma väg in som ut men vid avtagsfarten till denna fortsatte vi istället förbi den. Nu kom vi på mer kända marker som vi passerat förut under åren. Passade på att fylla upp tanken innan vi tog den sista biten mot Kila Gård. 5 km grusväg som var redigt torr. Även om farten var relativt låg då den var fullpackad, så dammade det rejält bakom hojen. Kom fram till stället där jag sett Kerstin stått med hojen för ett ofrivilligt stopp då timmer lastades. Luktar så gott av avverkad skog. Jag har för mig att den fanns, kanske finns ännu, som doft man kunde spray i rummet. När jag skrev det såg jag. Spray. Miljötallibanerna har väl antagligen förbjudit denna.

Vi rullade fram och upp till huset. Alla var ut och mötte oss och det blev ett kramkalas med både 2 och fyrbenta. Så härligt att vara nere igen hos våra allra bästa vänner. Tänk så bra det blev tack vare Kattis och Danne som förde oss tillsammans via FB. Nu har vi träffats minst en gång per år. Palle körde igång grillen på eftermiddagen och det blev grillad kyckling och potatis i ugn. Vi satt långt in på natten och pratade. Vi fick även vara med om vädrets makter då ett rejält åskväder drag fram på flera fronter. Regnet som kom var av inte denna värld. En riktig störtskur som höll i sig ett bra tag. Det började även blåsa så regnet började komma horisontellt, så vi var tvungna att gå in även om det var riktigt skönt ute. Vi fortsatte inomhus, men till slut började ögonlocken bli tunga och det var dags att sova. Vi gick ut till vårat tällt och konstaterade att på grund av torkan som varit så var det mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att få ner tältpinnarna i backen. Blåsten hade gjort att tältpinnarna som höll upp det lilla förtältet hade lossnat och det hade regnat in på våra stövlar som stod där. Även hade vatten runnit ner mot tältets förgård. Vi ställde in stövlarna inomhus. Nu kunde jag få ner tältpinnarna ordentligt i den lösa marken. Resten fick fixas kommande dag.Regnet var ihärdigt och himlen lystes upp ideligen av blixtar med tillhörande muller. Imponerad av tältet som höll tätt, sånär som på några droppar som letat sig in. För övrigt ingenting och det regnade rejält ska jag säga.

Morgonen kom och Monica och jag tog cyklarna ner till Tynn för ett morgon dopp. Det var riktigt härligt att få hoppa, eller snarare glida, ner i sjön. Lite kyligt som vanligt, för en badkruka, men när man väl vant sig, som gick fort, så var det otroligt skönt. Vet inte hur varmt vattnet var, men det var ljummet när man väl doppat sig. Efter vi legat där ett tag och tvättat av oss resdammet från dagen innan så klev vi upp och torkade oss. Man kände sig riktigt fräsch  efter doppet. Upp på cyklarna igen och tillbaka till gården. Där var det  snart frukost och bara att sätta sig ner och hugga in. Några bekanta till Palle och Kerstin dök upp och vi käkade grillat tillsammans. Smakade mycket gott. Senare på kvällen tog vi alla en kvällsdopp som var otroligt skönt. Vi fick en härlig stund efter badet nere vid Tynn med solen som sjönk ner under horisonten. Småfiskar som vakade i den helt stilla sjön.

Det blev kväll och dags att krypa in i tältet igen. Enligt prognoserna skulle det bli regn och åska morgonen därpå. Natten gick och det blev morgon. Vaknade nog av ett muller i fjärran. En kvart senare så började det att regna och blåsa kraftigt och nu mullrade det på rätt bra igen. Inte så mycket regn som dagen innan visserligen men nog blev det en rotblöta till. Ungefär 30 minuter höll det på innan det drog bort. Inte så tryckande hetta och lite bättre luft denna morgon. Dagen rullad på med mycket skratt och tokigheter (som vanligt). Vi hade planer på att efter vårat besök här dra ner till Öland och snurra runt lite. Fick då veta att saker flyttats runt på tomten som en koll på om det var någon hemma och beslöt oss för att skippa Öland för denna gång. Det lär ju ligga kvar om det inte sjunker ner i havet. Vi har bara Öland och Gotland´s landskap kvar att besöka i vår Sverige turné.

Vi packade ihop tält och plockade i ordning allt för att lastas på hojen igen. Tog säkert ytterligare någon timme innan vi var på väg hemåt. Väl ute på E22 så började det blåsa ordentligt och det var riktigt kraftiga vindbyar som kom. Med tältet uppe på topboxen så blev det ett rejält vindfång så jag fick parera rätt bra för att inte hamna i osthyveln eller räcket på höger sida. Körde småvägar efter Söderköping och färjan över vid Stegeborg. Upp mot Jönåker och Nyköping. Man fick vara på sin vakt när det blev öppna fält där vinden tog i ordentligt. In till Nyköping och försökte få tag på Leffa men det visade sig att han och Annelie var på kryssning. Det får bli ett besök en annan gång. Vi rullade på uppåt igen. Småvägar så långt det gick. Efter Saltå Kvarn en liten bit in på Södertälje vägen dök skogens konung upp på åker. Han hade siktet inställt till andra sidan av vägen. Så ståtlig då han kom travande över åkern. Flera bilar stannade för att beskåda honom och samtidigt varna andra trafikanter med varningsblinkers. Han stannade upp och gjorde som det såg ut, en riskbedömning innan han fortsatte upp mot vägen. Ett mycket ståtligt djur som man bara vill se och inte känna.

Tack för ett par härliga dagar på Kila Gård Paul och Kerstin och alla fyrbenta. Vi saknar er redan, men ser fram emot nästa gång vi ses 🙂

 

Ha de!

 





Dag 16 – Solbackens Camping — Rimbo

6 08 2018

Hoj Hoj,

Nu har vädret för första gången skiftat rejält. Vi han bara lätta från Solbackens camping innan molnen hopade sig och bildade ett täcke över himlen. Regnkläder på och fortsatt tur i regn. Vi hade ju kommit lite i otakt med campingställen så vi rullade förbi nästa planerade. Det blev en ganska lång bit och ju längre vi kom så ju närmare kom vi hem.

Mot all vetenskap så rullade vi ut på tråkvägen för att rulla på sista biten hem. Strax innan Rasta i Tönnebro tog det tvärstopp. Från 110 km/h ner till noll ganska fort. Det gäller att ha koll framåt, men även bakåt så bilen bakom har uppfattat läget. Hård inbromsning och ut mot högerkanten för att eventuellt glida av vägen för att undvika komma i kläm. Han/Hon hade kolla och var riktigt duktig och lämnade en stor lucka mellan sig och mig.

Vi gled sakta framåt tills vi kom till avfarten mot Rasta i Tönnebro. Där rullade vi av och tog en kopp ”kaffe” och en smörgås. Ingen bikermacka utan en med anjovis. Bilarna stod still på E4:an. Såg i appen Waze att det var bilar som fått motorstopp längre fram på två olika ställen. Vi fikade i hopp om att det skulle lätta men så var det inte. Vi tog väg 50 in mot Bollnäs. Tankade i Sunnahed. Lite snopen att det gick i så lite soppa innan pumpen slog av. Rullade på söderut via småvägar för att komma på 272:an. Min favoritväg hem från Sandviken. Vi kom på 272:an vid Holmsveden som den var mycket fin även ovanför Sandviken. Riktigt mysig väg att köra.

Kollade till på bensinmätaren och såg att den knappt rört sig. Insåg då att bensinen även var slut här. Många ställen vi kommit på där bensinen eller diesel varit slut. Har aldrig varit med om detta förut. Inte ens på små orter. Som jag skrivit tidigare var dieseln slut i hela Narvik och dom visste inte när dom skulle få tankarna fyllda igen.

Vi landade hemma igen till katternas förtjusning. Det blev fullt i sängen igen då Bebis, Gertrud och Tuss skulle bli kelade med samtidigt.

Snart är det dags igen 🙂

 





Dag 15 — Vännäs camping — Solbacken Camping

6 08 2018

Hoj Hoj.

Även denna gång fick vi ändra på camping ställe. Vi pratar ju så mycket med folk så tiden går och värmen tar ut sin rätt på oss. Man blir rätt sliten i huvudet i 30 graders värme och att köra hoj, med hög koncentration. Man kör ju inte bara åt sig själv utan man måste ha järnkoll på allt runtomkring sig om man vill överleva.

Inte så mycket att tillägga om denna dag som bjöd på en hel del grusvägar på grund av vägarbeten så kursen fick läggas om vartefter.

Solbacken Camping visade sig vara en kyrklig camping. Inga problem för oss även om vi inte är speciellt kyrkliga annat än intresserade av kyrkor. Här tog vi en tältplats med el för att ladda diverse prylar. Det funkar ändå riktigt bra med laddning av 230 v prylarna även under färd. Likriktaren och laddarna visserligen fastspända på locket av tankväskan för att få den kylning dom behöver. Senare på kvällen kom det ett gäng med hojar. Dom var från Norge och ute på en tur som dom gör varje år. Snackade förstås en hel del med dom och fick lite tips på ställen i Norge som jag glömt redan då jag kom fram till vårat tält igen. Trevliga killar med blandad kompott av hojar.





Dag 14 – Boden — Tallbackens Camping

6 08 2018

Hoj Hoj,

Andra besöket till Bodens Vandrarhem. Det perfekta stoppet för att tvätta och torka kläderna. Vi landade runt klockan 8 på kvällen. Swish betalning och koder tillbaka via SMS. Smidigt sätt. Stuvade in allt från hojen. Vi gick ut för att går ut och äta och handla lite frukost, men se det var tji det. Affären stängde klockan 20:00. Kände inte för att gå in på en restaurang heller. Man är ju lite bortskämd med att affärerna är öppna till 22:00. Eftersom det har rått eldningsförbud under hela vår resa hitintills så hade vi ju frystorkad mat i lådorna. Tog med oss varsin pasta med lasagne sås in. Fungerade med fyra väggar runt om, men skall absolut ätas i det fria. Blir liksom en annan smak och känsla då.

Mätta eller kanske snarare ledsnade på maten så vara tvätten klar och det var dags för torktumlaren att jobba. Smidigt att kunna tvätta mellan varven. Insåg att det var alldeles för mycket kläder med. Vi har bara använt en mindre del av dom. Det är en sak som kan reduceras till nästa tur. Givetvis beroende på planering av vandrarhem som har tvätt och tork möjligheter. Inte alla som har den utrustningen.

Helt plötsligt så small det till jäklar å nåda. Thor kom på lite oväntat besök. Inga direkta åskmoln syntes, men luften skvallrade om risken. Så otroligt kvavt och varmt. Några minuter gick och en ny smäll eller snarare gigantisk gnista hördes. Alla som varit riktigt när ett åsknedslag känner igen ljudet. Ett sprakande ljud. Inte mullret man hör då åskan slår ner en bit bort. Det visade sig sedan att åskan slog ner i järnvägen. Inte i ledningarna som jag trodde var första valet. En herre som kom till vandrarhemmet dagen därpå berättade att han såg blixten slå ner i rälsen.

Med åskan kom förstås en rejäl åskskur som vräkte ur sig mängder med vatten. Behövligt ännu skulle jag tro även om det faktiskt såg grönare ut norröver mot från i våra hemma trakter. Apropå torka så talade vi med en norrman om att i Södra Norge var det riktigt bedrövligt. En mjölkbonde med 1200 djur hade varit tvungen att nödslakta så nu hade han bara 300 kvar. Förfärligt i många aspekter. Pratat även med några som varit mjölkbönder men slutat för ett antal år sedan och dom var glada att dom inte vari med om detta.

Tvätten var torkade och hämtad och vi somnade till regnets smattrande på fönsterbleck och fönster. Jag kan säga att jag somnat på 2 röda varje kväll. Värmen tar hårt när man kör hoj. Morgonen därpå så var solen framme igen. Tempen redan 24 grader klockan 09:00 så dagen skulle bli varm igen. Bara att packa ner sakerna igen och dra vidare till nästa ställe som enligt planerna skulle bli Tallbackens camping, men det visade sig bli ett annat stopp.

Dagens besök skulle bli Gammelstads Kyrkstad. Låter inte så imponerande kanske, men som vanligt så vet man inte vart guldkornen ligger förrän man vaskar lite grann. Ännu ett sådant här ställe med en brun skylt längs vägen som vittnat om att något speciellt finns där. Jag hade redan via mina böcker snokat upp det och la in det som en waypoint i dagens tur.

En massa små charmigt slitna bostäder. Gata upp och gata ner. Vi tog en glass vid Ullas Café och sötsakerna i form av bakelser och smörgåsar lockade till sig en drös med getingar. Någon geting hade hittat något som för dom var ett guldkorn och sedan skvallrat för övriga i kupan. Det var förstås ett stort problem för tjejen som jobbade där. Vi fick även vi besök av objudna gäster vid vårt fika bord ute. Dom var faktiskt väldigt påträngande och en jobbig stämning uppstod. Vi försökte lokalisera vart dom objudna gästerna kom ifrån och jag tror inte att dom kom från samma hus som hade caféet. Jag såg inte att dom flög in någonstans utan flög bort mot ett annat hus.

Önskar tjejen all lycka att få bort dom också. Viss risk fanns för henne då hon inte blivit stungen förut och inte vet hur hon reagerar på getingstick. På området var det lite som på Skansen, men härbren och matbodar. I en lång byggnad så var det dukat till fest. Av bordsplaceringen att döma kunde man ana att här skulle det bli bröllop. En mycket vacker miljö att ingå äktenskap i. Må all lycka falla över brudparet.

Vi var förstås även in i kyrkan och tände ljus för våra kära som vakar över oss från ovan. En mycket vacker kyrka med en ganska ny orgel (1970). Den längsta pipan var 6 meter lång och den kortaste 5 mm. Imponerande siffror.

Vi kom fram till Tallbackens mycket annorlunda camping, men det var fullbelagt så inte ens ett tält fick plats. Han hjälpte oss att kolla närmaste camping som var i Vännäs och där fanns det plats enligt föreståndaren som inte själv var på plats, men vi skulle ringa direkt för platserna gick åt som smör i solsken. Vi fick ett nummer och ringde och bokade. Det gick bra. Vi blev hänvisade vart vi kunde slå upp tältet och åkte dit. Framme vid campingen så kände vi förstås igen oss då vi hyrde en stuga där förra året. Det fanns hur mycket plats som helst. Bara att välja och vraka så det där att vi omedelbart skulle ringa var en rätt grov överdrift, men det lät ju bra mellan campingvärdarna. Han ville väl inte säga att det fanns hur mycket plats som helst 🙂

 





Dag 13 – Kiruna — Bodens Vandrarhem

2 08 2018

Hoj Hoj,

Vi vaknade upp i ett mulet Kiruna. Temperaturen hade sjunkit till 15 grader. Kändes svalt och skönt faktiskt. Vi käkade frukost och gjorde oss i ordning. Fick med oss alla grejor i ett svep ner till hojen. När vi kom ut så hade kranen öppnats och det regnade rejält. Regnet piskade asfalten i vågor. Några som vi pratat med kom också ut för att packa bilen. Hojen stod under tak så vi hade gott om tid att packa. Dom körde in deras bil också under taket. Vi surrade en del, ganska mycket faktiskt så tiden gick och regnet avtog till mer normalt regn.

Vi gav oss iväg med regnkläder på förstås. Kändes helt ok med regn efter den värmebölja vi varit med om. Fortfarande 15 grader varmt så regnkläderna skyddade både mot regn och den ”kyla” som man nu inte var van vid. Tanken var att rulla upp mot Kebne men det var 7 mil dit och det fick vara till en annan gång. Tror den kommer att vara kvar. Istället riktade vi in oss på Ishotellet i Jukkasjärvi. Strax innan Jukkasjärvi så slutade det att regna. Vi behöll ändå regnkläderna på då vi skulle in och kolla på hotellet.

Kan bara säga en sak om det. Mycket imponerande. Varje rum gav en Woow upplevelse. Varje rum hade ett tema och därefter utsmyckades det. Hur häftigt som helst. Man blev häpen minst sagt, vilka skapelser konstnärerna åstadkommit. Fick veta att under vintern så byggs ett hotell till upp och det ger om möjligt ännu ett starkare intryck.

Vi rullade vidare och nästa ort var Nattavaara. Strax efter Nattavaara by så fikade vi hos Nattavaara hembygdsförening som hade ett litet fik med lite smörgåsar och lite enklare mat. Satte fint efter turen från Jukkasjärvi. Från Nattavaara skulle den bli en spännande tur genom av vad jag läst björnrikt område. Grusväg på närmare 5 mil. Såg ingen björn däremot, men någon kanske såg oss. Mötte hela 2 bilar på dom 5 milen.

Lite spännande ändå med fullt lass och skjuts på grusväg. Hojen blir rätt tung. Skulle vara kul att väga den vid en vågstation.

I morgon fortsätter vi mot Tallbackens Camping. På väg dit ska vi se på Gammelstads Kyrkstad och Sveriges äldsta träbro. Lejonströmsbron.

Även om det är långt hem så är det med blandade känslor vi lämnar Boden i morgon för turen som nu går åt söder.








%d bloggare gillar detta: