Annonser

336 dagar kvar

17 08 2018

Hoj Hoj,

Så var den här då. Sista semesterdagen. DrySack med tältet, sovsäckarna och väskan med gasolköket undanstoppade igen. Kändes vemodigt att förpassa dom till förrådet. Vill givetvis fortsätta disponera dagen som den kommer. Jag får se tillbaka på den fantastiska sommar vi haft och allt underbart vi upplevt. Trevliga möten med folk från bygderna, semesterfirare från andra länder. Endast 4 nätter med tak över huvudet annars har vi tältat. Under åren som gått har vi fått en naturlig uppdelning av vem som gör vad både vid resande av tältet och vid nerpackning. Går så smidigt att packa allt på hojen igen för att åka till nästa övernattning.

Det här var den längsta tur vi gjort någon sommar utan att för den delen bara köra och inte hinna stanna upp. Planering var på 676 mil, men det blev 685 mil. Dagsetapperna blev något längre förstås än tidigare år, men för den delen inte påfrestande. Den enorma värmen gjorde sitt till. Under nästan hela semestern hade vi mellan 28 – 31 grader. Många vätskepauser blev det. Två termosar med vatten för att släcka törsten. Vid ett tillfälle då tempen steg till 34 grader körde jag ner till en sjö och blötte T-shirten i vattnet och vred ur den. Sen tog jag på mig den och körde med jackan lite öppen. Det var riktigt skönt med den kylande effekten. Billigare kylväst får man leta efter.

Två att-besöka-mål var med i år. Nordkap och Lofoten. Norge har ett fantastiskt landskap. Fast efter åtskilliga mil på smala och stundtals branta serpentinvägar vart man även mätt på detta. Jag måste nog ranka turen upp till Nordkap som den bättre av dom två. Mycket fina vyer, förstås och det blev härligt med den kylande effekten av tunnlarna. Den längsta på 6,4 km och en temperatur på 12 grader. Stor skillnad mot dom 30 grader som det var utanför. 3 km nerför och 3 km uppför i tunneln. En märklig känsla då man är van vid tunnlar på kanske max 200 meter.

En speciell känsla att veta att c:a 70 mil bakom Monica på bilden ligger Svalbard. Ungefär 130 mil till vänster ligger Grönland. Från campingen för natten var det 22,7 mil upp till Nordkap. Dom 22,7 milen tog nästan 6 timmar att köra på grund av värme och intensiv trafik. Enligt Google Maps ska det ta 3 tim 17 minuter. Väl framme så är det förstås en avgift på 300 kronor per person för att komma dom sista 500 meterna ända fram till nordligaste punkten. Norrmännen vet hur man kramar ur mynt ur besökare. Fast å andra sidan hur många åker dit på vintern, så inkomsterna ska väl täcka året om. Ingen åker ju bara fram och typ vänder på tröskeln utan att ta sig ända fram.

Vi blev ju förstås kvar några timmar och fick sedan ge oss av söderut igen. Den natten blev det naturcamp tillsamman med en kille från Frankrike. Han hade hittat ett bra ställe och vi såg först inte att han var där, men det var ok för oss att tälta där också. Vi fikade och tog en kvällsmacka ihop. Stället var tydligen populärt för här var det tusen mygg och minsta lika många knott.

Lofoten. Vårt andra att-besök.mål. Vi hade campat på Norges Turistsenter i Lofoten. Härifrån är det 8,6 mil ner till Å. 1 timma och 41 minuter enligt Google ner till den sydligaste spetsen på Lofoten. Vilken väg. Om ni förstorar upp karten i Google Maps så ser ni vilka krumbukter den gör runt varenda vik som finns. Man såg vägen rakt över och 45 minuter senare hade man kommit dit på vissa ställen. Vackert var det, men så tråkigt i längden.

Här var det väldigt mycket tung trafik då många kom med färjan över till Å från Bodö. Träffade ett par på campingen som tagit husbilen över. 2500 kronor hade det kostat och turen var i 3 timmar. Säkert billigare med hoj, men 3 timmar på sjön var för mycket för Monica så vi tog nästan samma väg tillbaka. Vi stannade förstås till vid Lofoten Vikingamuseum och där utanför fick vi tips av en lokal boende om många utflyktsmål. Det skulle nog räcka med att bara glida runt på Lofoten för att kunna se allt som fans.

Nordkap: Check
Lofoten: Check

Ja men visst är det skönt att vardagen börjar igen, säger många.
Jag brukar fundera på hur dessa har det i vanliga fall. Jag är ärlig och säger absolut inte. Det är just så här som jag vill att vardagen skall vara.

Ha de!

Annonser




En sväng söderut

11 08 2018

Hoj Hoj,

Vi hade varit hemma 2 dagar och kände att nu måste vi röra på oss igen. Som vanligt tog vi en sväng söderut och hälsade på Paul och Kerstin och alla deras 4 benta familjemedlemmar. Alla är lika härliga att umgås med.

Resan ner var en riktigt varm resa. Större delen gjordes i 30 graders värme, men när tempen steg till 34 grader höll jag på att gå åt. Jag fick göra mig en egen ”kylväst”. Svängde ner mot badet i Katrineholm och ner till en båtbrygga. Några badade där med sina hundar. Jag klev av hojen och tog av mig hojjackan och T-shirten och klev ner till vattnet. I med T-shirten och vred ur den. På med den och det kändes riktigt skönt att få den svalka den gav mig. Med öppen hojjacka så skulle kyleffekten komma trots 34 graders värme. Det var mycket behagligt och kan ”varmt” rekommendera detta om det kniper. En fin kyleffekt i hettan.

Jag tror att varje gång vi åkt till Kila Gård har vi alltid kommit dit på olika vägar. Lite märkligt. I år fick vi göra en 180 graders då den lurat in oss på en väg som slutade nästan vid en gård. En herre på 4 hjuling stod ute och väntade på oss. Vägen fortsatte genom gården men på en handskriven skylt stod det att allmänna vägen slutar här. Enligt GPS´n så fortsatte vägen. Jag frågade om man kunde komma ut på en större väg framåt, men svaret var förstås nej. Tror inte den handskrivna skylten fungerat juridiskt sett, men vände snällt om utan att tjafsa. Han var väl antagligen less på den förmodade två hjuliga trafik som redan passerat där.

Vi tog samma väg in som ut men vid avtagsfarten till denna fortsatte vi istället förbi den. Nu kom vi på mer kända marker som vi passerat förut under åren. Passade på att fylla upp tanken innan vi tog den sista biten mot Kila Gård. 5 km grusväg som var redigt torr. Även om farten var relativt låg då den var fullpackad, så dammade det rejält bakom hojen. Kom fram till stället där jag sett Kerstin stått med hojen för ett ofrivilligt stopp då timmer lastades. Luktar så gott av avverkad skog. Jag har för mig att den fanns, kanske finns ännu, som doft man kunde spray i rummet. När jag skrev det såg jag. Spray. Miljötallibanerna har väl antagligen förbjudit denna.

Vi rullade fram och upp till huset. Alla var ut och mötte oss och det blev ett kramkalas med både 2 och fyrbenta. Så härligt att vara nere igen hos våra allra bästa vänner. Tänk så bra det blev tack vare Kattis och Danne som förde oss tillsammans via FB. Nu har vi träffats minst en gång per år. Palle körde igång grillen på eftermiddagen och det blev grillad kyckling och potatis i ugn. Vi satt långt in på natten och pratade. Vi fick även vara med om vädrets makter då ett rejält åskväder drag fram på flera fronter. Regnet som kom var av inte denna värld. En riktig störtskur som höll i sig ett bra tag. Det började även blåsa så regnet började komma horisontellt, så vi var tvungna att gå in även om det var riktigt skönt ute. Vi fortsatte inomhus, men till slut började ögonlocken bli tunga och det var dags att sova. Vi gick ut till vårat tällt och konstaterade att på grund av torkan som varit så var det mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att få ner tältpinnarna i backen. Blåsten hade gjort att tältpinnarna som höll upp det lilla förtältet hade lossnat och det hade regnat in på våra stövlar som stod där. Även hade vatten runnit ner mot tältets förgård. Vi ställde in stövlarna inomhus. Nu kunde jag få ner tältpinnarna ordentligt i den lösa marken. Resten fick fixas kommande dag.Regnet var ihärdigt och himlen lystes upp ideligen av blixtar med tillhörande muller. Imponerad av tältet som höll tätt, sånär som på några droppar som letat sig in. För övrigt ingenting och det regnade rejält ska jag säga.

Morgonen kom och Monica och jag tog cyklarna ner till Tynn för ett morgon dopp. Det var riktigt härligt att få hoppa, eller snarare glida, ner i sjön. Lite kyligt som vanligt, för en badkruka, men när man väl vant sig, som gick fort, så var det otroligt skönt. Vet inte hur varmt vattnet var, men det var ljummet när man väl doppat sig. Efter vi legat där ett tag och tvättat av oss resdammet från dagen innan så klev vi upp och torkade oss. Man kände sig riktigt fräsch  efter doppet. Upp på cyklarna igen och tillbaka till gården. Där var det  snart frukost och bara att sätta sig ner och hugga in. Några bekanta till Palle och Kerstin dök upp och vi käkade grillat tillsammans. Smakade mycket gott. Senare på kvällen tog vi alla en kvällsdopp som var otroligt skönt. Vi fick en härlig stund efter badet nere vid Tynn med solen som sjönk ner under horisonten. Småfiskar som vakade i den helt stilla sjön.

Det blev kväll och dags att krypa in i tältet igen. Enligt prognoserna skulle det bli regn och åska morgonen därpå. Natten gick och det blev morgon. Vaknade nog av ett muller i fjärran. En kvart senare så började det att regna och blåsa kraftigt och nu mullrade det på rätt bra igen. Inte så mycket regn som dagen innan visserligen men nog blev det en rotblöta till. Ungefär 30 minuter höll det på innan det drog bort. Inte så tryckande hetta och lite bättre luft denna morgon. Dagen rullad på med mycket skratt och tokigheter (som vanligt). Vi hade planer på att efter vårat besök här dra ner till Öland och snurra runt lite. Fick då veta att saker flyttats runt på tomten som en koll på om det var någon hemma och beslöt oss för att skippa Öland för denna gång. Det lär ju ligga kvar om det inte sjunker ner i havet. Vi har bara Öland och Gotland´s landskap kvar att besöka i vår Sverige turné.

Vi packade ihop tält och plockade i ordning allt för att lastas på hojen igen. Tog säkert ytterligare någon timme innan vi var på väg hemåt. Väl ute på E22 så började det blåsa ordentligt och det var riktigt kraftiga vindbyar som kom. Med tältet uppe på topboxen så blev det ett rejält vindfång så jag fick parera rätt bra för att inte hamna i osthyveln eller räcket på höger sida. Körde småvägar efter Söderköping och färjan över vid Stegeborg. Upp mot Jönåker och Nyköping. Man fick vara på sin vakt när det blev öppna fält där vinden tog i ordentligt. In till Nyköping och försökte få tag på Leffa men det visade sig att han och Annelie var på kryssning. Det får bli ett besök en annan gång. Vi rullade på uppåt igen. Småvägar så långt det gick. Efter Saltå Kvarn en liten bit in på Södertälje vägen dök skogens konung upp på åker. Han hade siktet inställt till andra sidan av vägen. Så ståtlig då han kom travande över åkern. Flera bilar stannade för att beskåda honom och samtidigt varna andra trafikanter med varningsblinkers. Han stannade upp och gjorde som det såg ut, en riskbedömning innan han fortsatte upp mot vägen. Ett mycket ståtligt djur som man bara vill se och inte känna.

Tack för ett par härliga dagar på Kila Gård Paul och Kerstin och alla fyrbenta. Vi saknar er redan, men ser fram emot nästa gång vi ses 🙂

 

Ha de!

 





Dag 16 – Solbackens Camping — Rimbo

6 08 2018

Hoj Hoj,

Nu har vädret för första gången skiftat rejält. Vi han bara lätta från Solbackens camping innan molnen hopade sig och bildade ett täcke över himlen. Regnkläder på och fortsatt tur i regn. Vi hade ju kommit lite i otakt med campingställen så vi rullade förbi nästa planerade. Det blev en ganska lång bit och ju längre vi kom så ju närmare kom vi hem.

Mot all vetenskap så rullade vi ut på tråkvägen för att rulla på sista biten hem. Strax innan Rasta i Tönnebro tog det tvärstopp. Från 110 km/h ner till noll ganska fort. Det gäller att ha koll framåt, men även bakåt så bilen bakom har uppfattat läget. Hård inbromsning och ut mot högerkanten för att eventuellt glida av vägen för att undvika komma i kläm. Han/Hon hade kolla och var riktigt duktig och lämnade en stor lucka mellan sig och mig.

Vi gled sakta framåt tills vi kom till avfarten mot Rasta i Tönnebro. Där rullade vi av och tog en kopp ”kaffe” och en smörgås. Ingen bikermacka utan en med anjovis. Bilarna stod still på E4:an. Såg i appen Waze att det var bilar som fått motorstopp längre fram på två olika ställen. Vi fikade i hopp om att det skulle lätta men så var det inte. Vi tog väg 50 in mot Bollnäs. Tankade i Sunnahed. Lite snopen att det gick i så lite soppa innan pumpen slog av. Rullade på söderut via småvägar för att komma på 272:an. Min favoritväg hem från Sandviken. Vi kom på 272:an vid Holmsveden som den var mycket fin även ovanför Sandviken. Riktigt mysig väg att köra.

Kollade till på bensinmätaren och såg att den knappt rört sig. Insåg då att bensinen även var slut här. Många ställen vi kommit på där bensinen eller diesel varit slut. Har aldrig varit med om detta förut. Inte ens på små orter. Som jag skrivit tidigare var dieseln slut i hela Narvik och dom visste inte när dom skulle få tankarna fyllda igen.

Vi landade hemma igen till katternas förtjusning. Det blev fullt i sängen igen då Bebis, Gertrud och Tuss skulle bli kelade med samtidigt.

Snart är det dags igen 🙂

 





Dag 15 — Vännäs camping — Solbacken Camping

6 08 2018

Hoj Hoj.

Även denna gång fick vi ändra på camping ställe. Vi pratar ju så mycket med folk så tiden går och värmen tar ut sin rätt på oss. Man blir rätt sliten i huvudet i 30 graders värme och att köra hoj, med hög koncentration. Man kör ju inte bara åt sig själv utan man måste ha järnkoll på allt runtomkring sig om man vill överleva.

Inte så mycket att tillägga om denna dag som bjöd på en hel del grusvägar på grund av vägarbeten så kursen fick läggas om vartefter.

Solbacken Camping visade sig vara en kyrklig camping. Inga problem för oss även om vi inte är speciellt kyrkliga annat än intresserade av kyrkor. Här tog vi en tältplats med el för att ladda diverse prylar. Det funkar ändå riktigt bra med laddning av 230 v prylarna även under färd. Likriktaren och laddarna visserligen fastspända på locket av tankväskan för att få den kylning dom behöver. Senare på kvällen kom det ett gäng med hojar. Dom var från Norge och ute på en tur som dom gör varje år. Snackade förstås en hel del med dom och fick lite tips på ställen i Norge som jag glömt redan då jag kom fram till vårat tält igen. Trevliga killar med blandad kompott av hojar.





Dag 14 – Boden — Tallbackens Camping

6 08 2018

Hoj Hoj,

Andra besöket till Bodens Vandrarhem. Det perfekta stoppet för att tvätta och torka kläderna. Vi landade runt klockan 8 på kvällen. Swish betalning och koder tillbaka via SMS. Smidigt sätt. Stuvade in allt från hojen. Vi gick ut för att går ut och äta och handla lite frukost, men se det var tji det. Affären stängde klockan 20:00. Kände inte för att gå in på en restaurang heller. Man är ju lite bortskämd med att affärerna är öppna till 22:00. Eftersom det har rått eldningsförbud under hela vår resa hitintills så hade vi ju frystorkad mat i lådorna. Tog med oss varsin pasta med lasagne sås in. Fungerade med fyra väggar runt om, men skall absolut ätas i det fria. Blir liksom en annan smak och känsla då.

Mätta eller kanske snarare ledsnade på maten så vara tvätten klar och det var dags för torktumlaren att jobba. Smidigt att kunna tvätta mellan varven. Insåg att det var alldeles för mycket kläder med. Vi har bara använt en mindre del av dom. Det är en sak som kan reduceras till nästa tur. Givetvis beroende på planering av vandrarhem som har tvätt och tork möjligheter. Inte alla som har den utrustningen.

Helt plötsligt så small det till jäklar å nåda. Thor kom på lite oväntat besök. Inga direkta åskmoln syntes, men luften skvallrade om risken. Så otroligt kvavt och varmt. Några minuter gick och en ny smäll eller snarare gigantisk gnista hördes. Alla som varit riktigt när ett åsknedslag känner igen ljudet. Ett sprakande ljud. Inte mullret man hör då åskan slår ner en bit bort. Det visade sig sedan att åskan slog ner i järnvägen. Inte i ledningarna som jag trodde var första valet. En herre som kom till vandrarhemmet dagen därpå berättade att han såg blixten slå ner i rälsen.

Med åskan kom förstås en rejäl åskskur som vräkte ur sig mängder med vatten. Behövligt ännu skulle jag tro även om det faktiskt såg grönare ut norröver mot från i våra hemma trakter. Apropå torka så talade vi med en norrman om att i Södra Norge var det riktigt bedrövligt. En mjölkbonde med 1200 djur hade varit tvungen att nödslakta så nu hade han bara 300 kvar. Förfärligt i många aspekter. Pratat även med några som varit mjölkbönder men slutat för ett antal år sedan och dom var glada att dom inte vari med om detta.

Tvätten var torkade och hämtad och vi somnade till regnets smattrande på fönsterbleck och fönster. Jag kan säga att jag somnat på 2 röda varje kväll. Värmen tar hårt när man kör hoj. Morgonen därpå så var solen framme igen. Tempen redan 24 grader klockan 09:00 så dagen skulle bli varm igen. Bara att packa ner sakerna igen och dra vidare till nästa ställe som enligt planerna skulle bli Tallbackens camping, men det visade sig bli ett annat stopp.

Dagens besök skulle bli Gammelstads Kyrkstad. Låter inte så imponerande kanske, men som vanligt så vet man inte vart guldkornen ligger förrän man vaskar lite grann. Ännu ett sådant här ställe med en brun skylt längs vägen som vittnat om att något speciellt finns där. Jag hade redan via mina böcker snokat upp det och la in det som en waypoint i dagens tur.

En massa små charmigt slitna bostäder. Gata upp och gata ner. Vi tog en glass vid Ullas Café och sötsakerna i form av bakelser och smörgåsar lockade till sig en drös med getingar. Någon geting hade hittat något som för dom var ett guldkorn och sedan skvallrat för övriga i kupan. Det var förstås ett stort problem för tjejen som jobbade där. Vi fick även vi besök av objudna gäster vid vårt fika bord ute. Dom var faktiskt väldigt påträngande och en jobbig stämning uppstod. Vi försökte lokalisera vart dom objudna gästerna kom ifrån och jag tror inte att dom kom från samma hus som hade caféet. Jag såg inte att dom flög in någonstans utan flög bort mot ett annat hus.

Önskar tjejen all lycka att få bort dom också. Viss risk fanns för henne då hon inte blivit stungen förut och inte vet hur hon reagerar på getingstick. På området var det lite som på Skansen, men härbren och matbodar. I en lång byggnad så var det dukat till fest. Av bordsplaceringen att döma kunde man ana att här skulle det bli bröllop. En mycket vacker miljö att ingå äktenskap i. Må all lycka falla över brudparet.

Vi var förstås även in i kyrkan och tände ljus för våra kära som vakar över oss från ovan. En mycket vacker kyrka med en ganska ny orgel (1970). Den längsta pipan var 6 meter lång och den kortaste 5 mm. Imponerande siffror.

Vi kom fram till Tallbackens mycket annorlunda camping, men det var fullbelagt så inte ens ett tält fick plats. Han hjälpte oss att kolla närmaste camping som var i Vännäs och där fanns det plats enligt föreståndaren som inte själv var på plats, men vi skulle ringa direkt för platserna gick åt som smör i solsken. Vi fick ett nummer och ringde och bokade. Det gick bra. Vi blev hänvisade vart vi kunde slå upp tältet och åkte dit. Framme vid campingen så kände vi förstås igen oss då vi hyrde en stuga där förra året. Det fanns hur mycket plats som helst. Bara att välja och vraka så det där att vi omedelbart skulle ringa var en rätt grov överdrift, men det lät ju bra mellan campingvärdarna. Han ville väl inte säga att det fanns hur mycket plats som helst 🙂

 





Dag 13 – Kiruna — Bodens Vandrarhem

2 08 2018

Hoj Hoj,

Vi vaknade upp i ett mulet Kiruna. Temperaturen hade sjunkit till 15 grader. Kändes svalt och skönt faktiskt. Vi käkade frukost och gjorde oss i ordning. Fick med oss alla grejor i ett svep ner till hojen. När vi kom ut så hade kranen öppnats och det regnade rejält. Regnet piskade asfalten i vågor. Några som vi pratat med kom också ut för att packa bilen. Hojen stod under tak så vi hade gott om tid att packa. Dom körde in deras bil också under taket. Vi surrade en del, ganska mycket faktiskt så tiden gick och regnet avtog till mer normalt regn.

Vi gav oss iväg med regnkläder på förstås. Kändes helt ok med regn efter den värmebölja vi varit med om. Fortfarande 15 grader varmt så regnkläderna skyddade både mot regn och den ”kyla” som man nu inte var van vid. Tanken var att rulla upp mot Kebne men det var 7 mil dit och det fick vara till en annan gång. Tror den kommer att vara kvar. Istället riktade vi in oss på Ishotellet i Jukkasjärvi. Strax innan Jukkasjärvi så slutade det att regna. Vi behöll ändå regnkläderna på då vi skulle in och kolla på hotellet.

Kan bara säga en sak om det. Mycket imponerande. Varje rum gav en Woow upplevelse. Varje rum hade ett tema och därefter utsmyckades det. Hur häftigt som helst. Man blev häpen minst sagt, vilka skapelser konstnärerna åstadkommit. Fick veta att under vintern så byggs ett hotell till upp och det ger om möjligt ännu ett starkare intryck.

Vi rullade vidare och nästa ort var Nattavaara. Strax efter Nattavaara by så fikade vi hos Nattavaara hembygdsförening som hade ett litet fik med lite smörgåsar och lite enklare mat. Satte fint efter turen från Jukkasjärvi. Från Nattavaara skulle den bli en spännande tur genom av vad jag läst björnrikt område. Grusväg på närmare 5 mil. Såg ingen björn däremot, men någon kanske såg oss. Mötte hela 2 bilar på dom 5 milen.

Lite spännande ändå med fullt lass och skjuts på grusväg. Hojen blir rätt tung. Skulle vara kul att väga den vid en vågstation.

I morgon fortsätter vi mot Tallbackens Camping. På väg dit ska vi se på Gammelstads Kyrkstad och Sveriges äldsta träbro. Lejonströmsbron.

Även om det är långt hem så är det med blandade känslor vi lämnar Boden i morgon för turen som nu går åt söder.





Dag 12 – Hammerstads Camping — Kiruna

1 08 2018

Hoj Hoj,

Det var skönt med stuga natten som var. Ett ösregn passerade flera gånger under natten. Några tält som inte hade så bra regnskydd hade blivit rejält blöta. Kan bara tänka mig hur det såg ut inuti. Dagens tripp skulle gå till Kiruna. 37 mil. Gränsfall med dom Norska vägarna. Vi kom iväg i skaplig tid från campingen. En bra förutsättning alltså.

I Bjerkvik stannade vi för att köpa glas. En isglass som heter Solo och är jättegod. En verklig favorit. Så läskande när temperaturen hela tiden ligger runt 30 strecket. Det blev faktiskt 2 stycken. Nät vi satt där kom en kille på en HD och parkerade bredvid oss. Väst och hela kittet. Han kom in till oss och tog ett glas vatten. Han hade varit med om att bygga tunnlarna häruppe. Han körde betongbilen. Lite kul när han skulle köra upp på tunnlarna med alla lampor blinkandes. Bilisterna bakom trodde det var något i stil med Follow Me. Så när han skulle backa för att vända hade han ett helt koppel med bilar efter sig upp på byggplatsen.

Vi skulle ner till Narvik och han kom just därifrån och såg Politi stå med laser i en nedförsbacke med 60  km/h och en vid en 40 sträcka. Ett typiskt ställe sa han. Många åker just på den med 60 för nedförslutet är ganska brant. Vi rullade på mot Narvik. en liten omväg om man ska till Kiruna, men har man semester så har man. Var förstås ner till Järnvägsstationen och tog några kort. Innan var vi vid en matvaruaffär och Monica gick in för att handla lite god korv och några Solo förstås. När vi stod där kom ett malmtåg och rullade förbi. Hur många vagnar som helst. Tåget tog aldrig slut.

När vi stod där så kom Thor körandes med sin vagn och svingade sin hammare. Några rejäla knallar blev det. En på parkering sa att det skulle komma 24 mm regn klockan 18 i Narvik. Klockan var nu runt 15 så vi började rulla på mot Kiruna. Vi kom bara en bit utanför Narvik då vi fick ta på oss regnkläderna. Strax efter ökade regnet ganska kraftigt. Det fina, om man nu kan kalla åskskurar för fina, är att dom vara väldig kort stund. Däremot kan dom hälla ur sig stora mängder med vatten som kan bilda stora pölar på väg som man får passa sig för och även vara beredd på en dusch från mötande fordon.

Regnet kom och gick hela tiden. Ibland bara duggade det en stund och ibland lite mer regn. Vi kom fram till Abisko Fjällstation. Stora hotfulla moln och det mullrade om hade vi framför oss. 7 mil kvar till Kiruna. Vi tänkte att om vi slaggar en natt här så kommer vi tidigt till Kiruna imorgon och kan kolla in staden. Vi rullade upp och en helt annan värld öppnade sig. Vandrar kängor, Helly Hansen jackor, Ryggsäckar stora som kylskåp. Kåsor hängde och dinglade överallt. Vi kände oss lite felplacerade men skulle testa ända tyckte vi. Det fanns 6 bäddars som man fick dela med andra för 825 kr och 4 bäddars för 1195 kr. Vi kände ju inte för att dela så vi valde det senare. Nu var det strömlöst så ingen betalning hade skett.

Vi släpade ner grejerna till rummet via korridoren som var becksvart. Letade oss fram till dörren och öppnade. Rummet bara skrek mot mig ”Vad är det för fel på dig?”. 1195 för detta. Jag satten mig ner på sängen och googlade. Scandic i Kiruna tog 1250 för ett rum för två inklusive hotellfrukost och en ovärderlig dusch på rummet. Tillbaks snabbt som ögat till receptionen och avbokade rummet som gick smärtfritt då ingen betalning kunnat ske på grund av att det var strömlöst. Vi körde på in till Kiruna och checkade in på Scandic Ferrum. Nu sover vi kungligt för 55 kronor mer än på vandrarhemmet. Ett rövarpris måste jag säga.








%d bloggare gillar detta: