”Gamla” foton

9 09 2022

Sitter och letar efter ett foto i Lightroom. Ser massor av bilder från våra semesterturer i norra Sverige. Suger till i semestertarmen. Såg på FB att trä björnen i Sveg slipper sitt hakstöd efter en restauration. Den har vi passerat åtskilliga gånger på våra resor upp i landet.

På väg från Manna Minne i Nordingrå fick vi pyspunka på bakdäcket. Fick varning för lågt lufttryck och fyllde på med kompressorn. Tog oss till vandrarhemmet i Härnösand. Ringde Euromaster i Härnösand och frågan om möjlighet att komma och laga. Ville laga lite mer säkrare än den medhavda lagningen. Han var själv och hade en hel del som låg på, men det var inga problem att komma ändå. Så är det i den norra delen av Sverige. Allt går att fixa. Däcket var förstås helt platt när vi kom ut och innan vi lastade på packningen igen så pumpade jag upp med kompressorn. Monica slog sig ner och läste och då dyker det upp en bil som kör alldeles emot henne. Hon funderar va i helvete, men ser sen att det är Per Pahlen som var i faggorna och sett vart jag skulle på FB. Honom har vi träffat på på dom mest oförutsägbara platser då vi varit ute på semestern.

Vi har för vana att tagit in på Vandrarhemmet i Boden. Vid järnvägsstationen finns en hamburgerrestaurang. Mycket fint inredd med 50-60 tals stuk. När vi satt där och åt kom ägaren fram med ett gäng med mynt. Han tyckte jag såg lämplig ut som diskjockey. Där fanns dom. Elvis Presley, Little Richard, Jerry Lee Lewis och Chubby Checker. Snart strömmade Let´s Twist Again och Hound Dog ut bland många fler genom högtalarna.

En resa som jag absolut ville göra innan jag la näsan i vädret var en tur till Vemork och Rjukan i Norge. Jag hade föredrag i skolan om Norska motståndsrörelsen. Operation Gunnerside ledd av Joachim Rönneberg gjorde en enorm bragd genom att spränga tungvatten förrådet i Norsk Hydros anläggning. Att ta sig ner i dalen i Rjukan och upp till anläggningen vintertid var en enorm strapats. Dessutom osedda av tyskarnas vaktposter. Truppen hade en norsk arbetare på insidan som skulle lämna en dörr olåst den natten då attentatet skulle ske. Just den dagen blev han sjuk och var inte vid anläggningen och kunde låsa upp dörren. När truppen väl smugit sig fram till dörren så upptäckte dom ju att den var låst. Allt höll på gå åt pipan, men Joachim letade upp en trumma att krypa in i anläggningen. Väl inne tog dom sig till tungvattenkällaren där vattnet förvarades. En norsk arbetare var i källaren. Stubinen tändes och på väg ut så den norska arbetaren att han tappat sina glasögon. Joachim vände in igen och letade rätt på dom och sen var det bråttom ut. Inte ett enda liv gick till spillo i denna operation. Tyskarna var intresserade av tungvattnet för att göra atombomber. På bilden är det en rekonstruktion av dessa behållare med tungvatten där sprängämnena placerades.

STF Vandrarhem i Leksand var det första vandrarhemmet i Sverige. Där kunde man få sova på höskullen för 10 öre per natt. Numera inte ett STF vandrarhem längre. Lite synd att Erik slutade och sålde av det. Erik ringde mig och frågade när vi skulle komma. Hela ”staben” kom ut och hälsade os välkomna. Det kändes som att komma hem varje gång. Små härbren och rum i hus. Så mysigt.

Flatruet är förstås en given sväng emellanåt då man far uppåt. Över Flatruet går Flatruetvägen, Sveriges högst belägna landsväg. Den måste man ju köra på, minst en gång innan man lägger av. Firade Monicas födelsedag där en gång. Det fanns tyvärr ingen prinsessbakelse så det fick bli varsin mazarin. Om vi hade äkta kaffe till behöver ni inte ens fundera på 🙂

En annan given väg är ju Vildmarksvägen över Stekenjokk. Många fina vattenfall längs vägen. Så underbart att bara sitta där och förundras över utsikten. Vilka vyer åt alla håll. Tänk om vi i framtiden kunde åka upp med husbil och bara vara där ett tag. Det skulle vara en dröm för oss.

Vägsträckan över Stekenjokk är stängd mellan den 16 Oktober och öppnar igen den 6 Juni. Man kan förstå att den är stängd när man ser denna bild som jag tog 2 dagar efter att vägen öppnats för säsongen.. När snöröjningen började var det 7 meter snö.

På väg ner från Stekenjokk platån mot Saxnäs passerar man Klimpfjäll. Mycket fin utsikt från vägen.

Ett foto från att man passerar Polcirkeln är väl ett måste i allas fotoalbum.

En annan plats man bara måste sätta en bock för är ju Nordkap. Vi hade en fantastisk tur med vädret. Inte en enda dimbank åt något håll. Vägen dit var en trevlig slingrande tur, fast väldigt lång. I Norge kan man inte räkna mil utan där räknar man timmar tills man når målet.

Vi skulle sova över i Tännäs och som vanligt då vi är ute och åker så stannar vi ju lite här och var. Vi kom från Sveg och det började närma sig middagstid. Vi såg några ”korvmackar” på vägen, men vi tänkte vi äter när vi kommer fram. Väl framme insåg vi att det hade nog varit bra att äta något på vägen. Vi batalade boendet i receptionen till hotellet och deras restaurang var stängd och vi frågade vart man kunde äta någonstans. Det fanns bara restaurangen men han sa att dom hade några gäster som skulle komma senare som hade beställt mat och kunde vi äta samma rätt var det ok för oss att komma. Vi nappade på det och det var riktigt gott. Tyvärr glömt nu vad det var. Beställde in en lokal parkeringsöl till maten, men den var ingen höjdare. Bilden visar inte hotellet, men väl den stuga som vi bodde i. Vi undvek att gå ut genom altandörren 🙂

Efter en mardrömmslik väg, kanske synd att kalla den väg, kom vi i alla fall ut i närheten av en damm. Den så kallade vägen var väl egentligen inte till för trafik om jag säger som så. Två spår med mycket grovt singel. Det vänstra spåret var stenarna om möjligt ännu grövre. Det högra spåret kantades av ett stup på några meter. Spårvalet fick bli det högra. Full packning och skjuts därtill gjorde turen spännande. Hojen ville åka lite hit och dit.

Ja då fastnade jag här ett par timmar. Flera minnen än dessa passerade. Har ni inte åkt norröver så tycker jag ni ska göra det. Som jag brukar säga Sverige är fantastiskt och alldeles utanför dörren.

Ha de!





Tallinn – Dag 6

13 12 2021

Hoj Hoj,

Sista dagen i Tallinn (för denna gång). Ikväll åker vi hem och korsar Östersjön nattetid. Inte utan att man tänker på en mycket tragisk historisk händelse. Nu avgår inte färjan från Tallinn utan från Paldiski och kommer till Kapellskär. M/S Estonia avgick från Tallinn om det nu skulle vara skillnaden.

Idag var vi bara runt en liten sväng till en mataffär och köpte lite varor som var beställda hemifrån. Några Tsingtao ska få följa med hem också. Det är ett måste. Ett gott vin hittade vi också som inte finns i det Svenska sortimentet. Möjligen kanske det går att beställa, men sådan panik är det inte. Överlever absolut utan den.

Ont i ryggen. Inte grönjävligt, men den känns. Anledningen är dom glashala trottoarerna här i Tallinn så man går och spänner sig. Helt sanslöst egentligen att ingen överhuvudtaget gör något åt trottoarerna. Estländarna är säkert vana vid detta, men för oss är det sanslöst minst sagt. Inte så kul att vandra omkring helt enkelt. Ett resultat av att det inte plogas utan att snön bara trampas ner och packas. När det sen börjar töa så blir det ju så här.

Samma tillvägagångssätt med dom mindre vägarna. Packas av bilarna. När det plogas på större vägar läggs det i en stor hög längs sidan av vägen som blockerar parkeringsplatser och infarter. Bilarna får ta sats för att komma igenom. Dom har lärt sig med isiga vägar för dom flesta har vinterdäck och inga grovmönstrade sommardäck. På is och packade snö är piggdäck det ändå som gäller, sen får andra tro vad dom vill.

Ha de!





Tallinn – Dag 5

12 12 2021

Hoj Hoj,

Dag 5 i Tallinn. Dagarna har gått så fort, som vanligt. I morgon kväll är det hemgång. Vi har hunnit med en hel del trots allt. Vandrat runt, åkt spårvagn, varit på olika köpcentrum. Vi har gått runt så mycket nu att man känner till ganska mycket vart man ska gå och vilken spårvagn man ska ta.

Idag gick vi till Nautica som är ett köpcenter. Bara en liten bit från Andreas och Siie. Blev förstås lite kläder igen då. Modell mindre. En fika med en god bakelse fick bli våran frukost. Covidpasset igen kom till nytta. Efter fikat tog vi spårvagnen till Old Town. En hel del folk var det idag då det var söndag. Vi tog en glögg. Gick runt i några butiker och kikade. Riktigt fina prydnadssaker. Små fina ägg föreställande ryska Fabergéägg. Så fina glittrande ägg med mycket små vackra kyrkor i. Priserna var förstås därefter också. 500- 600 kronor. för dom allra minsta.

Det blev en hel del foton på promenaden idag. Såg lite nya ställen i Old Town. Bland annat ett kloster som hette Kristiina. Något som Monica gillade då hennes andra namn är Kristina. Det finns mycket fortfarande att se i Tallinn, men det är väl inte sista gången vi är här.

Vi såg en skridskobana där det var full aktivitet. En tjej som kunde det här med att åka skridskor gled runt som en prinsessa på isen. Piruetter var inga problem. Många andra var som Bambi på hal is. En del höll sig krampaktigt i sargen.

Nu har vi ju bara rört och i kärnan och lite utanför. Förr gången tog vi bilen till en stad som var lite svensk inspirerad då många svenska har bosatt sig där. Det ska tydligen finnas ett känt område att vandra i med en fin stig. Den skulle jag vilja undersöka, fast då får det bli varmare.

Ha de!





Tallinn – Dag 4

11 12 2021

Hoj Hoj

Ett lätt snöfall gjorde trottoarer och mindre vägar var så enormt moddiga. Under dagen så började det även smälta och på stora parkeringar vid varuhusen. Min tanke var att hur blir detta om det nu börjar frysa på? Det hade ju varit smidigt att ploga bort det innan det skulle frysa på.

Vi var ut och gick idag i området där Andreas och Siie bor. Så speciellt med gamla hus och nya hus som på något sätt nästan vävts samman. Sida mot sida står det många hus som är som dessa till höger. Många äldre hus längs vägen men en motordriven grind leder in till gården och där inne är det nya hus. Mycket fina.

Så fint med Siie som berättar om husen och deras historia. Många ryssar har slagit sig ner här med stora hus efter en förmögenhet som tillkommit på ibland lite märkliga vägar. Vissa områden är lite mer ryss betonade skulle man kunna säga, men inte alls som det varit för några år sedan. Då rörde man sig inte gärna i dom områdena.

Tallinn är lite plutte-nuttigt på något sätt som vi sett det. Nu bor Siie och Andreas rätt centralt, så det är väl därför allt finns runt dom. Man tar sig lätt till olika köpcentrum med buss eller spårvagn.

Ännu ett foto från en blandning av hus som är så typiskt här i Tallinn. Till vänster att äldre trähus med, som jag tycker, en större charm än det nybyggda huset snett bakom till höger. En mer eller fyrkantig koloss, men säkert mycket fin inuti.

Förra gången då vi var här kom föregående presidentens fru åkande på en el-scooter och tog samma buss som oss. Lite annorlunda mot vad man är van vid. Inga chaufförer som curlar hit och dit. Nä här är det bara att göra som vanligt folk.

Vi fick även ett bryskt tillrättavisande av Maria Moruschka. En ryska som stod i en matvaruaffär vid bröddisken. Vi plockade kaffebröd med en tång och vi missade tydligen att ställa den i en avsedd skål. Maria Moruschka kom ut från disken som en interkontinental missil och tog tag i tången slängde ner den i skålen av plåt, så det blev ett öronbedövande skrammel.

Ha de!





Tallinn – Dag 3

11 12 2021

Hoj Hoj,

Idag var vi till Old Town en snabbsväng. Inte så många minusgrader, men snålblåsten gjorde ändå att det bet i kinderna. Kändes att luften var fuktigare idag än när det var några kallare grader.

Covid passet används flitigt i Caféer och i Restauranger. Inget pass inget fika eller mat. Tror också att som ”turister” vill dom se det mer frekvent än boende i Estland. Funderar ändå lite på ”nyttan” med det då ett som gått ut enkelt kan ersättas med ett nytt med framskjuten bäst före datum genom att bara begära ett nytt från e-hälsomyndigheten. Kanske blir annat när det gått ett år efter den 2:a sprutan.

Vi köpte med oss lite gott bröd hem från fiket och tog det när vi kom hem. Rejäla bitar av allting. Vi tog en ”bit” appelsinpaj på ett fik igår och det var en bit som gott och väl kunde räcka åt två personer.

På kvällen tog vi en långpromenad med Luna. Bebyggelsen är så häftig här med nybyggt blandat med väldigt gamla hus. Trähus med robusta stengrunder. Mycket speciella som jag inte sett någon annanstans. Så gott som samtliga hus har en motordriven grind in till tomten. En del trähus ser faktiskt lite spöklika ut i ljuset från gatlyktorna. Idag (Lördag) ska vi ta en promenad dit igen och fotografera några av dom. Blir nog en sväng på kvällen också med foton från stativ.

Ha de!





Tallinn- Dag 2

9 12 2021

Hoj Hoj,

Idag var vi till ett köpcentrum. Handlade lite mat och lite vin. Letade efter några nya fotohandskar då jag lyckades försnilla mina. Killen i affären hade inga och kom med förklaringen att vintern har redan börjat. Det kanske var det som är mening då att man skaffar några.

Dom jag är ute efter verkar inte ens finnas att köpa via nätet heller. Det verkar som dom jag tänkte skaffa är nya för året också. Det var lite kyligt om händerna ikväll då Monica och jag gick en runda till ett slott. Det var runt -9 grader och blåste lite så det blev kyligt. Kardigo Castle och parken runt var vi till. Det var lite fin belysning i parken så det blev några mörkerfoton med lång exponering. Det skulle bli mildare med samtidigt risk för att snön försvinner då det även kunde regna framöver.

Det gäller alltså att passa på och få några foton med snö på. Det är vitt och fint nu. Snöröjningen, som jag skrivit tidigare, verkar vara lite sådär. Vissa trottoarer är plogade men mest är dom bara upptrampade. Kan tänka mig hur det blir om det börjar regna. Då blir det isgata på många ställen. Dom mindre vägarna är det samma sak med. Bara packade av bilar som kört där. Blir en redig sörja när det börjar töa och lite regn på det.

Ha de!





Tallinn, Dag 1

8 12 2021

Hoj Hoj,
Då var vi i Tallinn igen. Överfarten med färjan gick bra. Alldeles lugnt på havet. Mer vind förra gången vi var över. Vi följde rekommendationerna om mask från rederiet, men vi var dom ända som hade det. Inte ens personalen bar mask. Mer snö här än hemma och snöröjningen fungerar väl sisådär. Mest nertrampad på gångbanor. Bilarna som parkerar har forcerat snövallar och står i snön.

Vi var till Gamla Stan idag och tittade på Julmarknaden. Den är bra mycket mindre mot vad den brukar vara och detta är förstås den jäkla pandemins fel. Kul ändå att få se den. Det ska bli några kvällsfoton härifrån, men det är lite kyligt. Inte som det var hemma då vi åkte, men runt -10 har det varit idag och ska väl sjunka ytterligare under kvällen. Längre fram i veckan skulle det bli mildare, men också risk för regn. Inte alls bra. För nog bita ihop och ta en promenad en kväll med stativ och fånga några fina foton.

Fint med all snö som ligger i parker och på träden. Blir säkert riktigt bra i naturligt sken på kvällen. Ska bli spännande. Ska ner till hamnen och foto promenadstråket längs med hamnen. Måste ner innan det börjar regna så jag får med snön som gnistrar.

Ha de!





Flatruet – September 2021

7 10 2021

Hoj Hoj,

Norra Sverige hägrar alltid. Har jag inte varit upp känns det konstigt. Behöver lugnet som vidderna ger.

Åkte upp för att fånga lite höstfärger i Dalarnas län. Dagen efter hemkomsten från Italien styrde vi kosan upp mot Dalarna. Flatruet var målet. På väg upp skulle jag fota lite höstfärger från norr som jag längtat efter att få ta. Egentligen ville jag ännu längre upp, men tiden denna gång medgav inte det.

Första stoppet kom reda vid Uppsala. Frukost-Lunch på IKEA. Ett nytt system med att bricka skannas och därefter betalar man. Ibland blir det lite fel kan man säga. På en av brickorna hittade den en cocosboll. Mer än vad vi såg. Kanske var spår av cocos, vad vet jag. Vi fick begära hjälp för att övertyga tekniken att det inte fanns någon cocosboll på brickan.

Ut på 72:an och fortsatte mot Leksand i regn. Första natten tänkte jag skulle bli i Leksand, men ändrade sedan till Tällberg. Hittade Det Gamla Panget i Tällberg. Ringde dit och kollade om det fanns rum för en natt för oss och det fanns det. Kan verkligen rekommendera detta bonede. Mycket trevliga värdar och en superb frukost till ett bra pris. ett superfint rum fick vi och ett TV rum med spiskassett. Ringer alltid direkt till stället vi ska bo på och använder inte Booking tjänster. Fick veta att vi får samma pris om vi ringer, trots att booking sidorna säger annat. Däremot så drar booking tjänsten 10% av summan innan uthyraren får betalt. Tyvärr är det svårt att ibland hitta direkt till uthyraren. Alltid några booking sidor som kommer upp.

Därifrån fortsatte vi upp till Funäsdalen. Man var ju van att köra 35 mil i stöten nu sedan Italien. Tanken var att övernatta i Funäsdalen och åka till Flatruet dagen därpå. Märkligt nog fanns det bara ett hotell som hade öppet. Nu snackar vi 1400 kr för en natt och det kunde dom fetglömma. Vi provianterade lite frukost och fortsatte upp mot Flatruet. Många fina vyer såg vi på vägen upp även om regnet tilltog.

Efter en mycket skitig grusväg kom vi till slut upp på Flatruet. Bättre väder hade inte gjort något och det tyckte säkert den Tyska cyklisten som vi träffade på där uppe. Det var +4 grader, skaplig vind och regn på det gjorde inte tillvaron för cyklisten på topp precis. Det var en tapper kille med uppkavlade ärmar som tagit sig upp dit. Jag tog några foton med hans mobil och jag tog några också med min kamera. Om han mejlade mig skulle han få dom i högupplöst format.

Det regnade så våran korvgrillning som vi tänkt oss fungerade inget vidare. Vi fortsatte ner mot Ljungdalen i hopp om att hitta tak över huvudet för natten. Det blev bottennapp även i Ljungdalen. Ringde till Åsarna Skicenter och där fick jag svar. 460 kr för en natt lät mycket mer OK. Vi rullade på ner till Åsarna. Det blev Molle. Fungerade bra för oss. Dusch och toa direkt utanför rummet. Det blev en kvällsmacka och lite äkta kaffe förstås innan vi gick och la oss.

När vi drog upp rullgardinen nästa dag so var det lite grått och trist som dagarna innan. Vädret var mycket stabilt, men i fel läge. Dagens etapp skulle bli Östersund. Det skulle firas med sång och musik att restriktionerna lättats. Vi svängde av vid Svenstavik och åkte väster om Storsjön. Fick en fin vy med höstfärger mot sjön. Inget sjöodjur syntes denna gång heller. Undrar om dom som spanar efter det fortfarande finns kvar eller om dom gett upp.

Vid Myrviken svängde vi av mot Oviken och Östersund. Vi stannade till vid Ovikens Gamla kyrka som nu rustades upp. Riktigt fin vit kyrka med en fantastiskt fin klockstapel. Runt kyrkan var det byggställningar som störde skönheten så därför blev det inget foto. Snudd på ett stenkast från denna kyrka finns den nya kyrkan. Den nya kyrkan var församlingskyrka under tiden 1905-1935 då Ovikens gamla kyrka stod öde. Efter restaureringen återinvigdes den gamla kyrkan på midsommaraftonen år 1935 av biskop Bohlin och Ovikens gamla kyrka är sedan dess församlingskyrka. Nu används den nya främst till konserter.

Tar man vänster direkt efter bron mot Östersund så kommer man förbi Restaurang Källan. Dom har lunchbuffé 12:00 -13:30. Gäster från Östersund åker ut hit på lunchen istället för att luncha i Östersund. Två olika rätter att välja på.

Vi rullade in i Östersund och letade upp en parkering i närheten av centrum. Lätt duggregn även denna dag. På ett mindre torg var det uppträdanden. När vi kom dit var det Sagi Twins. Dom bjöd på eget skrivna låtar och var riktigt bra.

Vi var in på Dressman i Östersund City och köpte en tröja. Tröjan fanns inte hemma, men vi kunde beställa den och få den till ett utlämningsställe nära hemmet. Expediterna var mycket tillmötesgående. Efter lite meck med beställningen på grund av missförstånd i systemet så löste det sig. Vi stod en bra stund och pratade med dom innan vi fortsatte vår resa.

Från Östersund fortsatte vi ut mot Sundsvall. Det var dags att skölja av bilen som såg bedrövlig ut efter grusvägen över Flatruet. bara man gick nära den så blev man skitig. Körde in på GoWash!
Hur svårt kan det vara tänkte jag. En massa olika val och valde direkt tvätt. Matade in 50 kronor. Inget hände. Kollade in tavlan med valen och det var en ratt som visade bara mitt emellan två typer av tvätt. Bilen var ju bara sandig så jag satte den på högtryck, trodde jag. Tog i handtaget. Inget hände. Några hjärnceller brändes. Matade in 25 kronor till. Tog i handtaget. Då hände det grejer. Inget högtryck men väl avfettning. Tog typ aldrig slut. Blev nog avfettning för 75 kronor typ. Nu var jag ju tvungen att mata in 25 kronor till för att få bort avfettningen. Konstaterade att jag skulle vrida förbi högtryck för att få det. Sprang som en iller runt bilen för att få bort avfettningen innan det tog slut. Lyckades springa runt några varv.

Nu var det dags att leta efter tak över huvudet igen. Första samtalet var det fullt och hon sa lycka till hur jag nu skulle tolka det. Efter andra försöket till samtal förstod jag vad hon menade. Ringde till Good Morning Hotel, men inget svar. Åkte ändå ner till hamnen där båten låg. Såg riktigt öde ut, men så såg vi en person som gick in. Jag gick in och frågade och det var inga problem då båten hade 212 rum. Det var billigare än ett vanligt hotell i alla fall och mycket fint rum med dusch och toa. En fin restaurang och en fin frukost fick vi.

Därifrån så rullade vi på hemmåt igen efter våra lilla tripp norr om Dalälven.

Ha de!





Tallinn resan

11 08 2021

Efter en del trassel med flyg så kom vi i all fall iväg , fast med båt från Kapellskär. Båten kommer fram till Paldiski som är 48 km från Tallinn. En mycket fin väg in till Tallinn. Resan är endast 90 km med bil då båtresan är 293 km.

Resan över gick mycket smidigt. Med pass och vacinnationsbevis för covid19 så rullade vi snabbt in till kön i Kapellskär och den väntade färja. DFDS var rederiet. egentligen en transport färja så man måste resa med någon typ av fordon. Vi rullade så småningom på färjan och letade upp receptionen för att få nyckeln till hytten. Snabbt hanterat av personalen på färjan och vi letade upp våran hytt. 4 bäddar och en pytte liten dusch.

Sedan gick vi ut på däck och satte oss. Vädret var perfekt. Strax över 20 grader och bara en lätt vind. Spännande att se hur det skulle gå för Monica som lätt blir sjösjuk. Jag frågade tjejen i incheckningen om det var blåsigt på Östersjön, men hon hade inte fått några indikationer på det. Får dom det så förtöjer dom lastbilarna extra noga på färjan. Färjan började röra sig ut från kajen och vi var på väg.

Det skulle bli så kul att träffa Andreas efter 2 år och Siie som vi bara chattat med via datorn. En resa på 293 km och med en medelhastighet på 18 knop skulle det ju ta en stund. Efter en bra stund efter vi lämnat Kapellskär kom vi till några skär med riktigt mysiga hus. Såg enormt läckert ut måste jag säga. Ingen trängsel alls på båten. Några killar hävde ju i sig en del drycker av blandad sort men med en gemensam skapligt stor alkohol procent. Hoppas dessa inte körde efter detta. Det blev frukost på båten med sedvanlig äggröra, bacon, ägg och prinskorvar. Hade vi bakat in det i båtbiljetten hade det blivit några Euro billigare. Nästa gång kanske man kan göra det. Efter en kopp Cappucino, då inget äkta kaffe levererades, gick vi ut på däck igen. Satte oss på dom bänkar som fanns lediga och beundrade havet. Vi mötte en hel del fraktfartyg på väg mot Sverige. På någon del av resan fotade jag något för att se vad det var som var i vattnet och det visade sig vara en ubåt när jag förstorade upp fotot. Senare stod det i en Estlands tidning att Sverige bevakade en rysk ubåt.

Det dröjde inte länge innan man kom och tänka på det fruktansvärda händelsen med Estonia då 852 människor gick till botten med båten. Vilka fruktansvärda scener som måste ha utspelat sig på båten och för dom som blev instängda på båten då den vattenfylldes. Mycket skumt varför den förliste, men jag tror inte det hade med bogporten att göra. Det låg säkert andra intressen bakom förlisningen. Något i lasten som någon makt inte ville att det skulle komma fram.

Vi kom efter 8 timmars färd fram till Paldiski. Rullade av färjan. I en vaktkur stod en person och prickade av bilarna som rullade av. Det var den kontrollen det. Vi stannade till efter den och matade in adressen till Andreas och Siie i GPS´n och det var väg 8 ända in till Tallinn. En mycket fin väg som jag nämnt tidigare. Längs vägen såg vi flera storkar och några som byggt bon uppe på stolpar. Ett under att dessa bon kan vara kvar efter en kraftig blåst. Det man efter en stund reagerade på när man kört en bit var att det var inte som här i Sverige, där det fullkomligen gödslas med hastighetsskyltar. Antingen var det 70, 80 eller 90 utanför tätbebyggt område, men man visste inte riktigt vilket. Ibland stod det målat på vägen och ibland hade det stått fast nu var det bortnött. Troligen var det så att var det 70 utanför det tätbebyggda området så var det 70 efter det också då det bara var några kryptiska skyltar som antydda att 50 gränsen upphörde. Men med alzheimer light, så kom man ju inte ihåg vad det var innan 50 skylten.

Vi rullade in i Tallinn. Inte så mycket trafik, men det kanske berodde på att det var en söndag. Vi förvarnade Andreas att vi närmade och och när vi kom fram stod han där. Han visade in oss på parkering som tillhörde lägenheten och fick en parkeringslapp att ha i framrutan.

Efter ett stort kramkalas så började vi tömma bilen på blommor, presenter och datorn som vi tog med över till Andreas. Uppe i lägenheten möttes vi av Siie och deras hund Luna. Vi kokade förstås en kopp äkta kaffe då Gevalia kok och kaffepannan var med. En ny erfarenhet att använda gasspis blev det och det gick bra under hela vistelsen utan att något sprängdes. Vi var lite sega efter båtresan och en tidig uppgång hemma så vi kom väl i säng inte alltför sent.

Måndag morgon. Monica och jag tog en egen promenad i Tallinn då både Siie och Andreas jobbade. Vi hade fått några tips på sevärdheter och vi tog och till Kadrioru park. En mycket fin park. Det vi la märke till i Tallinn var att det var väldigt mycket blommor utplacerade runt om i staden. Alla ytor där det kunde vara planterat så var det antingen planterat eller så var det stora krukor utplacerade med vackra blommor. Tänkte lite på Humlegården i Stockholm där det endast var några utblommade blommor som mer såg ut som ogräs.

Tallinn består av en mycket blandad bebyggelse. Lite kanske av stadens charm. Nya hus blandas friskt med äldre och en del i stadiet av ruin. Nya byggnader i centrum placerade på äldre stenhus. Mycket vackert måste jag säga. En skön mix av gammalt och nytt som passar in riktigt bra. Vi gick genom parken ner mot hamnen. En mycket lång strandpromenad som många utnyttjade denna måndag. Verkade vara många som fortfarande hade semester. Familjer som var ute och promenerade. Något som jag inte sett i Sverige. Dom verkade passa på att vara med familjen på ett annat sätta än vi Svenskar i gemene man. Givetvis finns det undantag.

Från tisdagen hade Andreas semester några dagar. Andreas hade fixat ”gröna kort” så vi kunde åka spårvagn. Vi besökte en del centrum och gick in till Gamla Stan. Alla städer med heder har förstås ”Gamla Stan”. det var förstås snarlig den i Sthlm. Smala gränder och en uppsjö av souvenir affärer. Fler matställen än Gamla Stan i Sthlm. Man kan fundera på hur alla dessa souvenirbutiker verkligen kan löna sig. Troligen så behöver dom inte sälja så himla mycket per dag för att det skall gå runt.

Gatorna och torg består av kullersten, så om någon dam funderar på att besöka platsen med högklackat så avrådes detta. Både för klack och övrig hälsa. Vandringsskor som jag hade var perfekt för gatornas stenar. Vi gick runt en hel del på gatorna och så olika typer av ateljéer. Både foto och akvarell ateljéer.

Siie skulle komma hem och vi skulle äta middag i Gamla Stan så efter några vändor gata upp och gata ner vände vi hemåt igen med spårvagnen. Ett mycket smidigt sätt att ta sig fram när man bara behöver ta sig runt i staden. Det fanns även trådbussar här men dom prövade vi inte. Bara lägga på kortet och sätta sig. Ett 5 dagars kort kostar 9€. En endagars kostar 4.5€. Du kan välja 1,3,5 eller 30 dagar. Ett 30 dagars kostar 300€ eller 130€ för pensionärer. Att jämföras med SL 30 dagars kort 950 kr eller 95€. Nu gäller i och för sig SL 30 dagars kort i hela Stockholms län.

Vi hämtade Siie och åkte tillbaka till Gamla Stan. Nu med den mest perfekta privata guiden med oss. Siie som är förr och uppvuxen här kunde väldigt mycket om ”sin” stad skulle det visa sig. Vi fick veta väldigt mycket och historien bakom många av husen. Till exempel vid platsen där Åhléns ligger ska en Svenska vara begravd. Huset som byggdes åt Stalin. Det märktes att hon var intresserad av stadens historia. Tallinn som genomlidit många svåra år under Tyskland och Rysslands herravälde. Vi gick till torget och åt på Tule Estonia. En medeltida restaurang som så många andra i Gamla Stan. Lite Fancy Pancy förstås eftersom det var i Gamla Stan och maten var väl ok.

Nu hade det börjat skymma och lamporna gjorde att det nu såg mycket annorlunda ut. Det var en mycket skön sommarkväll. Runt 19 grader skulle jag tippa på. Vi passerade Alexander Nevskij-katedralen som är en mycket ståtlig byggnad. Vi bestämde att dagen därpå besöka den dagtid då den var öppen för allmänheten. Vi gick sakta vidare och det gick uppåt hela tiden. Vi skulle till en utsiktsplats som är vida berömd i och utanför Tallinn. Från den har man en god överblick över hela Tallinn. När vi kom upp så var det en hel del turister där och kanske till och med boende i Tallinn trots att klockan var nog runt 22 kanske till och med 22:30.

Utsikten var verkligen värd mödan att ta sig upp till. En otroligt vacker utsikt över Tallinn. Jag tog förstås ett panorama foto för att få med allt vackert som staden bjöd på. Gatlyktornas gula sken gav staden ett sagolikt utseende. Tallinns blandade bebyggelse med torn, spetsiga tak och vanliga tak lyste med all sin prakt.

Passade förstås även på att ta ett gruppfoto från platsen med staden som bakgrund. Ett minne att plocka fram en kall vinterdag. Minnas den varma kvällen. Upplevelsen att bara vara där. Vi vandrade sedan neråt igen och passerade många kända platser till exempel Frihetstorget som finns med bland mina albumfoton från Tallinn.

Dagen efter var vi in till Gamla Stan igen för att besöka ett museum. Gamla Stan var ganska annorlunda dagtid. De äldsta delarna av Tallinns stadsmur kommer från 1200-talet. Under de kommande tre århundradena blev stadsmuren en av de största och starkaste försvarssystemen i hela norra Europa. 1,85 kilometer av mur, 26 skyddstorn, 2 mellanportar och delar av två framportar finns bevarade än idag. Muren som är 3 meter tjock och 16 meter hög och påminner mycket om Visbys ringmur.

Bilden visar Viruporten. En av dom två framportar in in till Gamla stan som ännu finns bevarade. Svindlande tanke när man står där bredvid dom som stått där sedan 1200 talet. Tänk vad dessa fått varit med om i Estlands historia. Vi var in i det viktigaste tornet är Kiek in de Kök i stadsmuren. Kika in i köket alltså på lågtyska, vilket troligen kom över att vakterna i tornet kunde se in i husens kök som låg lägre. Många trappor och dessutom smala stentrappor blev det den dagen.

Det finns så otroligt många historiska platser och monument över tragedier. Ett av den är ”The Broken Line” som är ett monument över alla dom 852 personer som miste livet i Estonia katastrofen. Ett mycket fint och symboliskt namn på monumentet.

Dagen efter blev det lite sightseeing med Andreas. Vi var till Telliskivi Creative City där bland annat Fotografiska ligger. Många kreativa väggmålningar finns i området. På vägen dit passerade vi igenom ett frukt torg. Färska frukter. Vi köpte med oss blåbär, hallon och björnbär. Jag smakade på ett björnbär och det var det suraste björnbär jag ätit. Chansade en gång till och då var det bättre. Det var ett riktigt surt jag fick tag på. Vi mumsade på dessa efter middagen som bestod av köttfärs sås och spagetti. Undertecknad stod för maten.

Följande dag blev lite tung då vi besökte Patarei Prison. Ett fängelse som först Tyskarna hade men som togs över då ryssarna tog över Estland. Vi var in i det som numera är ett museum. Fängelset var dimensionerat för 1500 fångar men som mest var det 4500 fångar. Fångar som var oskyldiga, men tänkte inte lika som staten och ansågs då vara ett hot. Maten bestod av 200 – 300 gram bröd och 1 liter vatten per dygn. I en cell som var avsedd för 4 personer var det 36 personer inlåsta. En familjefars öde var att bli bortforslad under en middag med familjen, för att aldrig mer återvända. Frugan sökte efter honom i flera år och myndigheterna sa att han förts till Ryssland för att vara till teknisk hjälp. 15 år efter att han fördes bort fick hon veta att han blivit avrättad nästan omedelbart efter bortförandet.

Efter detta gripande besöket åkte vi till Birgitta klostret. Det var det största kloster jag någonsin sett. Den Heliga Birgitta var grundare av moderklostret i Sverige och denna byggnad fick sitt namn efter henne. Hon var alltså vida känd. För att få en uppfattning av detta ofantliga kloster placerade jag Monica i dörröppningen till det. Då får man något att relatera till vilket man inte ser annars. Det var helt enormt. Innanmätet var förstås lika överdådigt det och det rymde andra hus invändigt.

Historien om klostret sträcker sig ända till 1407. Klostret fanns kvar till 1577 då Ivan den förskräckliges styrkor förstörde klostret.

Vi fortsatte till minnesplatsen för kommunismens offer. The Journey som monumentet het och består av en lång korridor med 22000 av offrens namn inristade i plattor längs den 200 meter långa väggen. Än idag pågår arbetet med att leta efter namen på dom personer som försvunnit. Mer än 75000 Ester har förlorat sina liv under historien. Det finns en databas där släktingar kan söka efter personer och står dom med på minnesplatsen kan man se på vilken ruta dom har sitt namn då rutorna är uppmärkta.

Några har satt ut ljus eller lagt blommor vid deras släktings namn. Det fanns i anslutning till denna en plats som kallades ”Home Garden”. Utspridda kors i grupper om 3 i hela parken.

Dagen efter åkte vi med bil till Haapsalu. En stad med många svensk-estner. Som varje stad har här så finns det förstås en medeltida borg. I detta fall ruinera av borgen. Vi var in och tittade på det som var kvar av borgen, men den gav ingen direkt aha-upplevelse. då mycket var förfinat. Vet inte riktigt hur jag ska förklara, men man fick inte den där känslan av att det en gång var en borg.

Däremot var vi till Padise kloster. Det var mer som det en gång var utan några ändringar. Där fick jag en mer känsla av det ursprungliga livet som en gång varit där. Vi tog också en sväng till Rummu och tittade på Rummu stenbrott. Där bröts kalksten och marmor redan år 1938 och som arbetskraft använde man främst fångar från Murru fängelse. Material som blev över från grävarbeten blev gradvis ett askberg. När arbetet lades ner slutade området dräneras och delar av fängelset kom att ligga under vattnet. Ett populärt ställe att dyka vid med dykarutrustning.

Påföljande dag var vi till ett Katt café. Dom tog hand om katter från katthem och katterna fick bo där och gick fritt omkring bland borden och inte alltför sällan på borden. Inget således för den som är allergisk mot katter. Vi beställde förstås Cat Cappuchino och fick många små tassar som prydde cappuchinon. Mycket stiligt. Katterna går omkring bland gästerna och hoppar upp och lägger sig ibland i någons knä. Monica fick förstår en i knät. En som pratade och hade mycket att berätta.

Så kom då kvällen före innan vi skulle åka hem. Vi hittade Fia med knuff när vi var i ett köpcentrum som vi köpte och spelade långt in på natten. Det var så kul. Inte spelat det på hur länge som helst. Enkelt och lätt spel. Vi skulle upp tidigt då vi skulle ge oss av redan klockan 07:00 till Paldiski. Båten gick 10 men 2 timmar innan skulle man checka in. Det var tråkigt att åka hem igen för vi hade det så roligt. Möjligen blev Andreas lite trött i öronen 🙂
Några foton blev det även på hemresan. Söderarms fyr blev nog den bästa även om jag fick se antydan till en havsörn på mycket mycket långt håll.

Det var så fantastiskt roligt att träffa Andreas och Siie och vi var ut och åt med Siie´s mamma, syster och farmor. En mycket trevlig kväll.

Stort tack till Andreas och Siie för att vi fick invadera er lägenhet.

Ha de!





Tullgarns slott

7 07 2021

Hoj Hoj,

Så kom vi då in för en visning på Tullgarns slott. Vi var här förra året men då var det inga visningar på grund av pandemin.

Slottet ligger nära Trosa i Sörmland. En timmes bilfärd från Stockholm. Tullgarn förknippas med kung Gustaf V och Drottning Viktoria, som tillbringade somrarna här i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. En första slottsliknande anläggning, Stureborgen, byggdes i slutet av 1500-talet. Nuvarande slott stod klart 1727. Slottet ägs av staten och förvaltas av Statens Fastighetsverk. Kung Carl XVI Gustaf innehar dispositionsrätten.

Tullgarns slott

Det var lite fakta om slottet. Vi kom fram strax före kl 15 och precis då vi kom var det en guidad tur som gick in. En guide utanför sa att vi kunde hänga på den om vi ville och betala i efterskott. Så gjorde vi. Ett vackert slott med en makalös trädgård som nästan enbart den skulle behöva sin egen tid att utforska. Slottet består av 3 våningar varav dom två nedersta kan man se. Den översta var stängd, men kommer inte ihåg anledningen. Troligen den privata delen för Gurra då han har dispositionsrätten. Det vi ser på bilden är egentligen baksidan. Framsidan flankeras av två byggnader och skapar en U-from av slottet.

Förr kom besökarna via båt från Tullgarnsviken. Detta var då det trapphus som den ryska Tsaren Nicolaj och hans fru Alexandra med barn möttes av år 1909. Hans 112 meter långa lyx yacht låg i viken. Ett rum gjordes i ordning åt gästerna, men Tsaren valde att vara på båten över natten.

Inte utan att tanken går till ”folk och fä” under denna tid då detta visar hur kungligheterna levde i ofantlig lyx. Det var nog rätt knapert på 1700-talet för vanliga medborgare. Kakel hämtat från Holland. Porslin som inte direkt kom från Rörstrand om det nu funnits. Guiden var mycket påläst och rabblade årtal och namn som jag glömt innan jag kom in i nästa rum. Helt klart måste guiderna ha ett stort intresse för kungligheter för att lägga sådant på minnet.

Ett av rummen var inspirerat från en tysk öl/pub stuga då Vikotria kom från Tyskland. På hyllor i takhöjd stod det ölstop och ölkannor i långa rader runt hela rummet. Möbleringen var också förstås också i pub stil. Placeringen av stolarna på bilden var ju för att visa dom. Dessa stod ju normalt runt borden.

I köket fanns en person som bara ansvarade för att elden i spisarna inte slocknade. Han/hon fick definitivt inte lyfta på grytlocken, utan bara sköta spisarna. Maten forslade via mathissar upp till matsalen. Köket var ganska rejält om man jämför med dagens restaurang kök som kan vara ganska trånga för att utnyttja golvyta åt gästerna. Man kan ju föreställa sig hur en varm sommardag kunde vara i detta kök med dessa stora värmekällor. Fast å andra sidan var det nog dom som hade det skönast när vinterkylan kom och det ven runt husknuten. I övriga av slottets rum så fanns det ju påkostade kakelugnar som försåg rummen med värme. Kakelugnar sprider värmen väldigt bra då stora ytor är varma.

Hur förvarades då lite känsligare matvaror som kött och fisk?
Det förvarades i kylrum. Kylan kom från isblock som huggits ut från Tullgarnasviken och förvarades i sågspån och halm. Sågspån är mycket effektiv. Jag sågade veden själv innan jag fick den kapad. När jag hade sågat på vintern så blev ju snön inbäddad i sågspån. Sent på hösten krattade jag rent spinnt som blivit och under sågspånen var det fortfarande snö kvar. Hur fin som helst. Då har solen legat på hela dagarna där jag sågat. Till höger ser ni kylrummet med ishackan för att flytta isblocken.

Rundvandringen tog c:a 1 timme och det var intressant att se och höra.

Ha de!








%d bloggare gillar detta: