Annonser

4 Mars – 134 dagar kvar

4 03 2018

Hoj Hoj,

Ja det närmar sig. Tack och lov. Tittar lite då och då på den planerade turen och drar fortfarande lite hit och dit. Fick kontakt via FB med en hojkille norröver som vi kommer att hälsa på i sommar. Han bodde i stort sett med den väg vi kommer. Vi kommer strax innan att passera Tallbergsbroarna som går över Öreälven i Nordmalings Kommun. Fick veta att stället är mycket populärt att fiska Harr vid.

Så kul att sitta och kolla lite på nätet i boken ”Nya Upplev Sverige” över guldkorn. Det kommer alltid fram något när man vaskar lite. För några år sedan hade vi planer på att åka Från Voullerim via Nordanå och till Nattavaara. 47 km grusväg i ett björn rikt område. Vi kunde inte det på grund av för högt vattenstånd över Spegeldammen i Voullerim. I år kommer vi att åka in vid Nattavaara och ner mot Voullerim. Hoppas vattenståndet är lågt så vi kan ta oss över med hojen. En spännande grustripp. För sådana här vägval är Trafikverkets NVB Webb ett förträffligt hjälpmedel. I den kan man se om det till exempel är avspärrat med bom eller betong sugga. Annan nyttig information går också att ta fram till exempel vilken som är väghållare, Statlig, kommunal eller Privat. Privat innebär oftast att motorfordonstrafik är förbjuden, så man gör klokt att välja annan väg. Jag har hört av andra att det inte är populärt att köra på privata vägar norröver. Kan bli rätt tufft till skillnad från här ner. Inte populärt men det kanske inte händer så mycket mer än ett snack här nere. För dom som inte har BaseCamp program för att göra rutter så kan man även på denna sida se om det är en grusväg eller en belagd väg, om man nu skulle vilja välja bort mer än hälften av Sveriges vägar 🙂

Victoriafortet i Voullerim är stängt fick jag veta. Hyresgästen som hade det sa upp avtalet vid årsskiftet. Statens Fastighetsverk har inte hittat någon ny hyresgäst för i år. Jag hoppas det kommer någon till nästa år så man kan besöka det. Årets tur kommer att slå övriga års både vad gäller mil och upplevelser.

Ha de!

 

Annonser




Ja då var det dags igen…..

19 08 2017

Hoj Hoj,

Ja då var det dags igen. Dags att greppa hackan och spaden. Tiden har som vanligt bara flugit iväg. Nyss så stod vi där. Där vid grindstolparna. Hojen fullpackad. En resa skulle just börja. 4 veckor utan måsten. En resa med förväntningar. En resa att upptäcka. En resa att se. En resa att uppleva.

Vi har upptäckt. Vi har sett. Vi har upplevt. Förväntningarna slog in. Minnena finns kvar. När man ser bilderna känner man igen situationerna då dom togs. Lukterna. Vädret. Ja allt som var runt ikring en. Fantastiska möten med underbara människor. Människor som bjuder på sig själva. Människor som vet att ta vara på den tid vi får.

En resa genom Sverige. En resa på något mer än 512 mil. Många museer och vackra platser har vi sett. Museer med nostalgi som får än att minnas barndomens tider. När man gick där i köket och tog fram en tallrik ur köksskåpet med dom snett lutande luckorna. Platser som får en att önska sig tillbaka. Platser att slå sig till ro på. Lugnet. Tystheten.

Jag skulle lätt kunna vänja mig med detta. Så här ska det vara. Varför tog det slut? Varför händer inte det där plötsliga……….

 





Forsmark Meet 2017

12 08 2017

Hoj Hoj,

Trodde inte det skulle bli något. Regnade rätt så bra i morse, men ju längre dagen gick så klarnade det upp. Runt klockan 12:00 så tog vi på oss hojkläderna och drog iväg. Vi tog 76:an då det var lite bråttom för att hinna se några fina bilar.

Det var en del trafik. Lördag och en del skulle väl ut till sina stugor kan jag tro. Sen har vi dom som alltid kör i 60 på en 70 väg. Lite irriterande och störande i rytmen för övrig trafik. Å andra sidan kör dom även 60 är det är 50. Ingen logik i det hela alltså. Nu går det ju ganska lätt och fort att glida om med en hoj, men ligger man som 5:e i en kö blir det bara stökigt.

Vi rullade förbi Norrskedika som tydligen hade ett jättebakluckeloppis. Krångligt ord. Det var hur många som helst vid den stora planen utanför festplatsen. Gissa om någon vart sugen. Vi skulle ju komma fram till Forsmark innan alla började rulla därifrån så vi svängde aldrig in. Det var tydligen varje lördag under sommaren mellan 10:00 — 16:00. Nu kommer vi ju att vara upptagna nästa lördag då Mälaren Runt är.

Vi kom fram till Forsmark och det var en hel del bilar där. Några motorcyklar. Vi parkerade på parkeringen och gick fram till området där hojarna och bilarna stod. Insåg när vi kom fram att vi lika bra kunde kört in hojen på området för där stod redan en del adventurehojar av nyare årsmodell. Tycker själv att det är lite fel att nyare bilar står utställda. Det är väl inget med dom. Bara slanta upp så får du en. Nä det ska vara äkta jänkare och då av äldre årsmodell. Absolut senast 70 tal.

Min absolut favorit fanns förstås där. Chevrolet Bel Air ´56. Vilken skönhet. En sådan skulle gärna få pryda min gård eller mitt garage. Ska man åka fyra hjul så ska det vara med en sådan. Så fina linjer och inte sådär vräkigt stor som andra jänkarbilar. Nä det skulle vara något det att äga en sådan.

Ja vad ska jag säga om hojarna då? Nja inte något direkt iögonfallande. Jag vet inte. Jag har lite svårt för hojar med fjädring i sadeln och lång gaffel. Har man sett en så har man sett alla. Ingen större variation. Lite olika lack på tanken på sin höjd.

Nu var vi lite kaffesugna så vi rullade mot Öregrund. Vi stannade vid Konditori Wilma och tog en fika med en bulle och en kaka. Kaffet kunde nog få en 5 cm lång bit av härdat stål att krokna. Starkt så jag var orolig att jag inte fick köra hoj efter den koppen. Det blev ingen påtar av det kaffet. Vi rullade sedan ner till hamnen och gick omkring och kollade lite. Öregrund lever på sommaren. Folk överallt. Jag prövade även en mjukglass där som fick hångla med smaklökarna. Helt ok faktiskt. Skapligt gräddig. Jag har ätit gräddigare, men även dom som varit mindre gräddiga.

Vi rullade på hemåt igen. Inte en regndroppe på hela dagen och runt 20 grader varmt. En helt ok dag alltså.

Ha de!

 





Sista semesterturen 2017

9 08 2017

2017-08-08

Så kom då sista dagen på semesterturen. Lite sorgligt känns det som. Vi hade kommit till Vandrarhemmet i Örnsköldsvik. Smidigt att betala rummet med swish och få portkod och kod till nyckelskåp. Vi checkade in och lyfte in alla grejer på rummet.  Degade på rummet ett tag efter turen som inte var så lång idag. Bara 11 mil. Detta avsiktligt för vi skulle till ett museum som öppnade först klockan  12:00 i Vännäs.

Man vet vart destinations målet är och blir lite vilse då GPS´n visar att svänga åt motsatt håll och det flera gånger om. Det blir så då man väljer den kurvigaste vägen till målet och det är just det som gör resan till målet hela grejen. Vi gick ut en runda och kollade omgivningarna. Gick ner mot hamnen där en kolossalt stor runt metall trumma hade lastats på ett enormt släp. Det skulle ner till Timrå och tydligen användas som en silo för korn. Släpet hade hur många hjulpar som helst. Dom bakre var även svängbara för det behövde på detta långa ekipage.

På väg tillbaka till Vandrarhemmet hörde vi en hoj komma. När vi kom upp så såg vi att det var en tjej som kom med en Suzuki Gladius. Vi morsade på henne och började prata. Hon kom ifrån Holland och var här på hojsemester. Hennes följeslagares motorcykel hade gått sönder på uppe vid Nordkap. Hennes MC gick inte att skjutsa på. Hon hade bara sina kläder i packningen och följeslagaren hade tagit flyget hem med tält och övrig utrustning då det var omöjligt att ens bara skjutsa honom på hennes hoj. Polisen hade stoppat henne då en av poliserna hade sagt att förare till NL skyltade fordon skulle få blåsa. Det gick förstås bra.

Hon fick i alla fall hjälp att fixa detta boende. Hon var nu på väg tillbaka till Holland alldeles själv. Vi var ju på väg söderut men skulle egentligen göra några stopp, men vi valde att erbjuda oss att följa med henne hem till oss så fick hon sova där. Vi rullade på dom 51 milen ner från Ö-vik. För att komma fram fort så blev det E4:an därifrån. Vi höll skapligt tempo och hon följde med superbra. Efter omkörningarna så gled hon graciöst in till höger bakom mig. Kvickt och distinkt. Vi stannade vid Tönnebro för en macka och kaffe. Vi hade beställt grillat tills vi kom hem så vi behövde lite plats i magen till det.

Väl hemma så käkade vi och pratade om allt möjligt. Likheter och olikheter mellan våra länder. Rätt mycket var lika faktiskt. Vi försäkrade oss om att hon hade boende natten som kom innan hon fick åka iväg. Hade hon inte haft det så hade vi några idéer om vart hon kunde få sova alternativt skicka ut en fråga till vänner söderut.

Det var förstås skönt att vara hemma igen, men samtidigt så saknar jag det redan efter en dag hemma. Friheten att vara på väg någonstans. Träffa nya människor längs vägen. Tråkigt att vi inte kunde tälta så som vi hade tänkt på grund av det minst sagt kyliga nätterna.

Ha De!

To Lisa:

Hi again. It was very nice letting knowing you. You are that kind of person that you easily get connected to. It was very fun to let knowing you and the conversation that we had. Hope your travel down to Vimmerby went without any problem and also hope that the rest of your travel down to Netherland will go without any problem. We wish you all the luck and loking forward to hear from you when you arrive safe at home.

Wish you all the best in the future.

Hugs from Runar & Monica

 





En kort tur blev det

7 08 2017

2017-08-07

Hoj Hoj

Ja idag blev det en kort tur. Vi kom till Vännäs igår eftermiddag för att gå på motormuseet men vi kom precis då det skulle stängas. Efter att vi sovit på Vännäs Bad & Camping så åkte vi dit idag då dom öppnade klockan 12:00. Innan hade jag bokat boende i Örnsköldsvik. Runt 12 mil från Vännäs med dom vägar jag väljer.

Vi möttes av Gun och Henry som för dagen tog emot besökare till museet. Vilka härliga människor. Henry följde med oss runt och berättade historien om alla fordon som kommit dit. Det fanns, bilar, motorcyklar, flygplan, helikoptrar, mopeder ,skotrar och en massa motorer och motorsågar. Det fanns verkligen mycket och Henry berättade om fordonen.

En kul sak var att hans pappa köpte en traktor 1938. Den kom med tåg till Vännäs i flera trälådor som byggsats. En montör från fabriken kom några dagar senare och montören och hans pappa byggde ihop traktorn. En traktor i museet var det en som byggt av delar från olika fordon. Den såg även ut som en traktor.

Utanför fanns det en GULF mack med två pumpar och en välfylld butik med oljor, tändstift, glödlampor och annat som hör bilar till. En mack som den ska se ut. Efter rundvandringen så blev vi bjudna på kaffe, bulle och kaka.

Gun och Henry har spelat och sjungit tillsammans och vi skulle lyssna på deras CD, men den fanns inte i bilen. Sätt er i bilen så åker vi hem och hämtar den, sa Henry. Sagt och gjort vi satte oss och Henry körde hem. Där visade han oss sin Opel Rekord och en Mercedes av äldre modell. Mycket fina båda två. Rekorden köpte han ny och den har gått 7000 mil.

Han hade varit lokförare på ånglok en gång i tiden och han berättade om den tiden. Jag kände igen en del då min pappa var lokförare och även han kört ånglok. Det här var det i särklass längsta besök på ett museum som jag varit på. 4 timmar senare satte vi oss på hojen igen och körde mot Örnsköldsvik.

Ett sådant möte är något man verkligen kommer ihåg och plockar fram under vinterns mörka kvällar.

Ha de!

 





En bit till

6 08 2017

 

2017-08-06

Då vi lämnade Vandrarhemmet i Piteå var det helt mulet och regnet hängde i luften. Vandrarhemmet i Piteå rekommenderas. Rent och snyggt och en trevlig värd. Bara en bit utanför Piteå så började det duggregna. Temperaturen låg på 11 grader större delen av turen ner till Vännäs. Tog förut bort det extra vindskyddet då det var svårt att se igenom det med regndropparna på det. Gjorde det då det var mycket renar på vägen.

Åtskilliga vägarbeten har vi kämpat oss igenom. Grovt singel i ett tjockt lager. Inte kul att köra i och rädd för att köra på någon vass sten. Man hör hur det smäller i däcken ibland och det svider i en. Slog om för att hålla koll på däcktrycket för att se om det minskade. Någon kilometer fungerar, men är inte rätt. Däremot om det blir någon mil är det inte bra. Jättejobbigt att köra. Man får parera hela tiden. Tungt lastad hoj och att tyngdpunkten är hög känns. Sen möter man förstås idioter som trots grovt singel kör som idioter, så stenarna yr om däcken.

Det har inte fungerat något bra med att tälta i dom norra delarna. Sveg var sista tältnatten och det ser inte ut att bli någon mer med temperaturer på 11-14 grader på dagarna och ner mot 6 grader på nätterna. Enligt befolkningen här uppe så har det inte varit någon riktigt sommarvärme på hela sommaren. Lite tråkigt att det inte blivit något mer tältande. Blev en hel del i södra delen i alla fall.

Att campa i Vännäs var inte planerat från början. Många små justeringar har det blivit nu på sista tiden på grund av kyla och regn. Perfekt med datorn med sig då för att kolla i BaseCamp och justera rutterna. Jag har haft mycket nytta av den nu på dom sista turerna. Nu ska jag göra om några rutter igen med nya start och mål ställen. Jag hade lagt in ett besök på Motormuseet i Vännäs. Vi kom dit 15:50 och dom stängde 16:00 så då började jag kolla efter boende här. Hittade Vännäs Bad & Camping. Slog en signal och en stuga fanns kvar. Tog den direkt.

In på Coop och handlade frukost och ut till campingen. Körde hojen upp för en backe fram till dörren på huset. Perfekt med hojen utanför dörren både vad gäller lossning och sedan lastning av sovsäck och packrullen med tältet vid avfärd. Klockan är nu 20:17 och jag känner mig färdig för att gå och sova. Det tar på krafterna att köra hoj. Inte så mycket fysiskt, men man blir trött i huvudet på något sätt. Man kör ju inte bara för sig själv i trafiken då man kör hoj. Tack och lov har det gått riktigt bra bortsett från några rötägg. Båda på en vägsträcka med grovt singel. En körde om så det bara visslade om det. En annan mötte vi i full fart. Ingen hänsyn alls till andra fordon.

Ha de!





In i Norge

5 08 2017

Hoj Hoj

2017-08-04

Idag blev det en tur in i lusekoftornas land. Från Hemavan är det inte så fasligt långt in till Norge. Väl över gränsen så stöter man på en tunnel på 3,7 km. Väl inne så sjönk temperaturen från drygt 18 grader ner till modiga 7. En stor skillnad och med fartvind på det så blev det riktigt kyligt. När vi kom ute igen så steg ju värmen upp till 18 grader igen. Det har även utan tunnlar varit stora skiftningar i temperaturen. Det har pendlat från att vara runt 20 grader ner till 13 grader bara på ett par hundra meter. Underligt att det kan vara så stora skillnader. Även om solen lyst så har det kunnat gå ner mot 15 grader.

Vi åkte in i Mo I Rana och tog en kopp kaffe. Träffade två hojåkare från Bulgarien. Dom hade en kille med sig på kanske 8-10 år. Han hade sina fotpinnar förhöjda en hel del för att nå ner. Båda körde BMW GS. Dom var på väg upp till Nordkap. Efter en fika tog vi och fortsatte norrut. Vi åkte in mot Svartisen, men vi gav upp då det var en promenad på 8 km enkel väg. Vi kokade en kopp äkta kaffe istället. När vi laddat kaffepannan såg vi en båt komma puttrandes på  sjön. Då insåg vi att man kunde faktiskt åka båt större delen av dom 8 km. Med båt förkortades promenaden till ”bara” 3 km.

Vi körde vidare norrut på E6:an.Vi närmade oss polcirkeln på den Norska sidan. Den svenska har man ju passerat några gånger. Måste säga att längs E6:an var det en makalös natur. Höga fjäll på båda sidor om vägen. Vissa mer snöbeklädda än andra. Man kunde liksom inte se sig mätt. Svårt att både köra och kolla in omgivningarna. Det var mycket folk vid Arctic Center. En stor butik med souvenirer och kläder. En restaurang med priser som får en att baxna. En Kebab Pizza för 220 norska kronor. Vi tog en kaffe med våffla á 59 kronor (norska).  Hojar rullade in lite då och då.

Vi fortsatte resan igen för att svänga av 77 mot Luleå. Där var det skarpa kurvor och höga branter. Vilka djupa dalar och höga fjäll. Märkligt landskap egentligen. Vi kom till slut fram till Arjeplog där vi nattade i stuga. Temperaturen lågt på 13 grader då vi kom till Arjeplog.

2017-08-05

Dagens mål var egentligen Boden. Vi fick ändra våra planer och siktet blev inställt på Piteå. Bodens Vandrarhem var fullt och alternativet B&B i Boden var för dyrt. Ringde till Vandrarhemmet i Piteå och där fick vi ett rum. Piteå Vandrarhem var tidigare ett sjukhus och man känner igen rummet. PÅ väg dit skulle vi kolla in ett märkligt mönster jag såg då jag i vintras kollade på google maps satellitbild. Vi närmade oss målet och svängde in på grusvägen som ledde dit. Vi kom fram till en skylt STOP och en bom, visserligen uppfälld, men minst 3 stycken kameror bevakade ingången. Vi ansåg att det var nog läge att vända om. Platsen är alltså fortfarande lite mystisk, men jag tror att det är någon test anläggning.

Ut igen från mystiska platsen och nu mot en mer turistvänlig sådan. Storforsen. Vilket skådespel naturen bjöd på. Om ni varit vi Älvkarleby under Fallens Dag och sett dammluckorna öppnas så får ni nog multiplicera det gånger 5 i alla fall. 250 kubikmeter i sekunden med en fallhöjd på 60 meter. Omkring midsommar är flödet omkring 830 kubikmeter i sekunden. Helt makalöst vilka krafter som rusar fram. Forsen är en av dom största i Europa. Den är Europas största oreglerade fors.

 








%d bloggare gillar detta: