Semester dag 5

15 06 2020

Hoj Hoj,

Färden fortsatte från Lycksele. Umeå skulle bli nästa anhalt för att sova. Kontaktade, eller snarare försökte få kontakt med vandrarhemmet utan resultat. Nu fick vi ju chansen på att pröva något nytt. Ringde till Gamla Fängelset i Umeå och där fick vi plats i Roséns cell nummer 16. Gustav Rosén var ägare av, Västerbottens-Kuriren 1902–1926, då han i anslutning till det så kallade Umeåbråket dömdes till fängelse för ärekränkning med sina litterära angrepp på konservativa makthavare. Han sattes i fängelse i en mindre cell först, men fick sedan flytta till Cell Nr 16 som var betydligt större. Han frigavs 1916.

Ett mycket trevligt och familjärt fängelse måste jag säga. Vi blev lite sena, men ägarinnan väntade på att vi skulle komma. Mycket trevligt mottagande. Efter vi hade blivit visade koder och rum så bar vi upp det nödvändigaste. En fördel då man reser med bil. Man behöver inte släpa med sig hela bohaget in där man ska övernatta. Med tält blir det ju lite annat, men stor skillnad ändå.

Efter vi installerat oss så gick vi ut för att ta något att äta. Lite Kinamat skulle sitta fint. Vi fick lite mattips av ägarinnan på fängelse, så vi letade upp en alldeles bredvid Rådhustorget. Restaurang Balder låg bra till. En fin restaurang och vi blev hjärtligt mottagna. Vi var dom ända matgästerna så det kanske var därför som servitrisen sken upp som solen. Kina buffé sitter alltid som en smäck. Nu kunde jag äntligen ta en parkeringsöl. Tog en Kina sort, Tzingtao. En mycket god starköl som jag kommer att ta vid nästa tillfälle som en parkeringsöl på en Kina Restaurang fungerar. Första klunken slank ner utan att svida. Hånglade lite med smaklökarna innan den fortsatte och landade mjuk i magen. Kollade bolaget och den får beställas. Blev serverad den lilla flaskan förstås (64 cl) :-). Ingen sketen 33 cl.

Efter den utsökta maten och betjäningen så gjorde vi stan typ. Tog en runda ner mot Umeälven. Mycket varmt denna fina kväll. Mycket folk ute som välkomnade värmen. Skolavslutning präglade Umeå denna kväll. Ungdomar med mössor som ska kämpa sig in på arbetsmarknaden och hoppas att dom har den ambitionen. Vi fortsatte vår resa söderut. Sundsvall var det tänkta målet.

På väg söderut är Högakustenbron ett givet stopp. Så även denna gång. Vi kom fram till bron och fick se 3 stycken som målade stängerna på bron. Högt upp i skyn satt dom och målade. Inget för den höjdrädde kan jag säga. Ni ser 3 små prickar till höger om bropelaren. Det blev en fika och en smörgås på terrassen till hotellet. Kaffe är alltid gott när man är kaffesugen, även om det inte är äkta. Vi rullade på vidare mot Sundsvall.

Någon i resesällskapet var sugen på att komma hem, men jag hade nog kunnat stanna en dag till i Sundsvall. Vi svängde i alla fall in och tog en promenad när jag väl listat ut vilken parkerings app som användes. Inte lätt då det finns en uppsjö av dom. Många parkeringar har visserligen fler att välja på, men här såg man varken skylt eller kod. Med hoj är det betydligt lättare. Gratis parkering vid Esplanaden. Insåg efter en stund att vi tog vägen rakt över busstorget med bilen. Inte så lätt alla gånger. Ingen som reagerade ändå på vår framfart, så vi var säkert inte dom ända som tog den vägen.

Även här var det studenter på gång. Ett par kraftiga smällare på Torget och en skapligt stor rök som spred sig över torget var tydligen avstampet. Några hade tydligen den egenskapen att insupa drycker genom porerna. Nerdränkta totalt med något som jag inte såg ut att vara juice. Inte enbart i alla fall. Glada var dom i alla fall och sanering var för stunden ett senare problem. En mjukglass måste prövas även i Sundsvall. Den var väl OK, men slår inte den i Grisslehamn och storleksmässigt slår ingen den på Prins Henrys i Rimbo vilken för övrigt hade helt ok smak också. Pratade med några vakter om kvällen som dom trodde ändå skulle bli lugn. Många fester gjorde hos någon elev i klassen och dom var ju redan en tajt grupp.

Därifrån åkte vi sedan hemåt.

Längtar till nästa tur som inte är planerad ännu.

Ha de!

 

 





Semester dag 4

10 06 2020

Hoj Hoj,

Igår lättade vi från Saxnäs för destination Park Hotell Lycksele. Vi fick ännu en dag i solsken då vi åkte från Saxnäs. Vi tog en sväng in till Storuman då vi var i närheten. Ett besök upp till Utsikten dit vi brukar åka då vi är här. Av någon anledning brukar vi alltid komma hit på en Tisdag. Det innebär oturligt nog att fiket inte är öppet. Tisdagar är den ända dag då det är stängt. Ett utsiktstorn som man måste klättra upp i och få en storslagen vy över Storuman och många av dom fjäll som vi nyss hade lämnat. Svårt att uppskatta hur långt man ser men helt klart bra många mil. Ett år träffade vi en som varit fjällflygare och han berättade vilka fjäll man såg, men tyvärr hade man redan glömt det då man kom upp till Utsikten. Nu är det utmärkt vart den ligger med skyltar, men då var den riktigt anonym. Han vi träffade då talade om vart det låg och hur vi skulle åka för att ta oss dit.

Till höger ser ni vyn man får från utsiktstornet. En makalös syn och vi hade tur med det fina klara vädret. Då var det en grusväg upp, men nu är den asfalterad sedan ett par år tillbaka. Rätt brant stigning men inga problem för Fabbe som har oanade resurser. Efter Storuman stannade vi till i Vilhelmina. Inköp av gasol till köket så vi kunde ”gasa” på för att inte stå utan det livsuppehållande äkta kaffet. Ett måste när man är ute på tur.

Vi rullade in i Lycksele och checkade in på Park Hotell. Vår bokning blev uppgraderad till lyxsviten med ett stort rum och bubbelbad. Rummet var nyligen renoverat så bubbelbadet var inte inkopplat ännu, men det gjorde ingenting för mig. Inte mycket för Fancy Pancy bad. Räcker gott med en dusch för mig. Var för många år sedan med någon av kidsen och kröp ner i en sådan. Tyckte det mest var obehagligt så jag blev inte gammal iden kokande grytan.

Vi tog en liten sightseeing i Lycksele och kom till Gammplatsen. Vi är intresserade båda två av gammal Svensk historia och detta var en resa tillbaka till 1500 talet på vissa ställen. 16 vuxna som delade på en liten stuga där dom bodde. Dom eldade för att utvinna tjära i en grop där den färdiga tjäran rann ut genom en träränna och samlades i fat. Ett fat var 125,6 liter tjära.. Deras hästar hade en bättre byggnad så dom var måna om deras djur. Värt ett besök om man ändå är i Lycksele. Nu var inget av dom hus som fanns öppet då vi kom, men där fanns en gammal affär, IC mack, bakstugor och många, många till. Ett mycket vackert område att ströva omkring på. Ett sameviste som tyvärr vandaliserades och inte gick att återställa helt, men lite av det finns kvar. Så onödigt som all vandalisering som förekommer överallt. Ett beteende som inte går att skylla på att ”inget finns att göra”.

En stor skillnad mot att åka bil jämfört med hoj är att man känner absolut inga dofter av naturen. Vi passerade ett sågverk och var tvungna att ”veva” ner rutorna för att känna doften av timret. Underbar lukt. Så frisk. Fungerar, men helt fel.

Idag fortsätter vi efter ett besök bland djuren. Destination ej ännu bestämd. Vi tar det som det kommer. Sådana är vi.

Ha de





Semester dag 3

9 06 2020

Hoj Hoj,

Då var dagen kommen då vi skulle ta oss förbi Stekenjokk. En längtan som skulle gå i uppfyllelse.

För en gångs skull så var vi igång i skaplig tid denna morgon. Redan klockan 8:30 var vi klara att börja lasta ut och checka ut. Åsa med personal var på plats och tog ett foto av dom. Vi gillar Ledkrysset. Nu fick vi rum nummer 24 som har dusch på rummet. Mycket behändigt. Trevlig och glad personal gör vistelsen ännu trevligare. Hiss upp till Vandrarhemmet vilket är bra då man ha en del packning att släpa på.

Idag var målet Saxnäs, men först var det Stekenjokk som var den egentliga orsaken till resan. Då det var ett snörekord i år så skulle det bli spännande att se hur mycket av det som var kvar nu. Vi kom inte så långt utanför Östersund då denna gluttade fram genom skogen. Det som är fint med vägarna här uppe är att på varje sida om vägen så är det fritt från buskar och träd minst 30 meter. Det gör att viltet syns innan dom står mitt i vägen. Den här ölgen valde att vända om och gå tillbaka in i skogen igen. Det blev väl för stökigt tyckte han.

En annan sak beträffande vägarna att här är dom doserade i kurvorna. Känns väldigt bra på något sätt när dom lutar åt rätt håll. Vissa av vägarna är underbara, men det finns även dom som är riktigt dåliga. Gropar i asfalten och stora svackor så man tror att bilen ska slå i underredet.

Vi passerade Gäddede och började närma oss Stekenjokk. Vi hade sett några enstaka renar i skogarna längs vägen. Man får vara beredd för plötsligt så står dom bara där mitt i vägen efter en sväng. Nu såg vi en hjord på långt håll som strosade omkring på vägen. Lite ”fångade” var dom med ett räcke och en stup på ena sidan och en brant som var svår att ta sig upp på även för en ren på andra sidan. Till min förvåning så började dom springa, trots att vi var en bra bit ifrån. Ville ju inte stressa  dom, så dom fick lunka på i egen takt tyckte jag. Till slut  så hittade dom ett ställe som var mindre brant och kunde ge sig av från vägen. Dom ser rätt lustiga ut när dom springer då bakbenen liksom svänger ut vid varje steg.

Mer och mer snö börjar synas i skogarna bredvid vägen. Fabbe tuggar sig upp för. Det slår lock för öronen. Radio Jämtland som strömmar ur högtalarna låter dovt en stund innan locket för öronen släpper med ett antal gäspningar. Dom snötäckta fjällen kommer närmare och närmare. Sen kommer snön längs vägrenen. Ökar och ökar för varje hundratals meter. En annorlunda känsla och en upplevelse som helt enkelt måste upplevas. Vi har varit hit i Augusti flera år med motorcykel. Fantastiskt vackert. Sed om stora fjällmassiven. Tappa perspektivet efter en stund tills man ser en pytteliten bil i fjärran och den enorma natur som visar sig i fonden. När vi nu kom dit var det mulet och blåste en hel del. Snön yrde över vägen och stundtals var det svårt att se vägen. 2,5 grader ”varmt” gjorde att det bet ordentligt när vi gick ur bilen. Öppningsdagen hade det varit bilkö vid bommen upp till Stekenjokk. Nu var vi i stort sett ensamma. Vi kanske såg 15 bilar på sträckan Gäddede – Saxnäs som är139 km lång.

Till höger ser ni hur mycket snö det var stundtals nu den 8 Juni 2020. Det var något mer än 2 meter snö. En skum känsla att åka genom nästan en tunnel av snö mitt i sommaren. Även utan snön så älskar vi Stekenjokk och Vildmarksvägen. Hela Vildmarksvägen är runt 500 km lång och går från Strömsund – Stekenjokk – Vilhelmina. En fantastisk väg att åka om ni inte varit där. Helst med hoj förstås.

Underbar utsikt även ner från Stekenjokk mot Saxnäs. Branta fjäll och djupa dalar. Nu var det högt  flöde i dom bäckar som fanns längs vägen ner och vattnet forsade fram med  full kraft. Ett skådespel i sig att se och höra vattnets melodi som fyllde fjällvärlden. Vår övernattning skulle bli i Saxnäsgårdens vandrarhem. Första gången vi övernattar här. Vi var här förut ett år och chansade på boende men då var det fullt. Nu var det vi och två killar på hoj som bodde I nedervåningen helt separerat från vårt boende. Varje våning har sju rum med dusch och kök med köksutrustning för självhushåll. Mycket fina rum också och vi fick ett med utsikt över Kultsjön och fjällen. Under normala förhållanden så finns här en restaurang med en underbar utsikt över Kultsjön.

Idag fortsätter vi mot Lycksele.

Ha de!





Semester dag 2

7 06 2020

Hoj Hoj,

Vi vaknade utvilade på Folkhögskolan i Leksand. Solen kämpade sig igenom molntäcket som spruckit upp här och var. Till slut blev det mer sol än moln.

Vi rullade ut från Leksand med grillen mot Östersund, till skillnad mot varselljusen i vanliga fall. Bara en liten bit utanför Leksand tänkte en Bambi ändra våra planer för dagen och kanske resten av turen. Skickade foten på bromsen och klossarna sköt ut mot skivorna och hejade Fabbe. Trots att här uppe är det c:a 30 meter fritt mellan väg och vegetation så dök Bambi upp snabbt. Hade det varit i våra breddgrader så hade nog Bambi haft sin sista måltid. Bilen som låg bakom lyckades också bromsa tack och lov. Efter detta låg han mycket längre bakom mig mot vad han gjort tidigare. Tyvärr var minnet kort för honom så efter bara några kilometer så låg han och nosade i rumpan igen.

Från och till så regnade det ganska mycket så dagen blev fattig på kort. Vi passerade Älvros och där såg jag den kyrka som vi sett under tidigare resor. En fantastiskt fin kyrka. Tyvärr kunde vi inte besöka den invändigt då den var låst så vi fick nöja oss med se den från utsidan. Brukar spana in lite kyrkor då vi är ute och åker och kommer vi in tänder vi ljus för våra nära och kära som lämnat oss.

Till skillnad från 8000 på Sergels torg så har vi bara sett 2 boenden på vandrarhemmen och inte i samma hus. Sköter man det bara snyggt och spritar sig och håller avstånd så fungerar det. Vi har sett norska bilar och tyska bilar och dom får resa in i Sverige utan rekommendationer som det är. Inte restriktioner. Social distansering även med bilparkeringarna.

Ha de!

 

 

 





Semester

6 06 2020

Hoj Hoj,

Ja idag åkte vi norröver. Äntligen norrut igen, men den gång med en något konstig känsla. Hojen fick nämligen vara hemma och Fabbe är ute på äventyr. Kändes faktiskt fel på något sätt. Hur kan nu det komma sig undrar ni att det blev Fabbe? Jo det är så att i dom norra delarna är det fortfarande skapligt kyligt. Om jag säger att på måndag kommer det att snöa vid Stekenjokk när vi kommer att passera. Då förstår ni varför.

Vi åkte iväg runt 09:30 mot första målet som var Leksand. Erik som hade Sveriges första vandrarhem har lagt ner verksamheten och vet inte om någon tagit över. Det var lite speciellt där. Familjärt på något sätt. Erik till exempel ringde mig och frågade när vi skulle komma upp. Inte många vandrarhem som gör det. Erik och personalen släppte allt för händerna och kom ut och hälsade oss välkomna då vi kom på hojen. Ville heller inte att vi skulle fortsätta dagen efter utan stanna längre.

Passerade Insjön och passerade är helt fel ord. Insjön passerar man inte. Man stannar alltid vid Clas Ohlson. Ett allvarligt fel har begåtts annars. Här snackar vi fyndlåda eller rättare sagt fyndbutik. En hel stor butik med utgående eller återlämnade varor. Här kan man göra lite kap.

Nu prövade vi istället Leksands Folkhögskola som bedriver vandrarhem under sommaren. Ett helt ok boende, så nu vet vi det och kan återkomma hit. Dusch på rummet. Helt perfekt. Det ligger en bit utanför själva centrum, men en gångväg finns ner till centrum och det tar c:a 5 minuter att gå. Nu skulle vi utforska lite mer i Leksand och handla så det blev bilen ner. Tog en matbit på korvmojen som vi brukar göra och sedan tog vi en promenad i Leksand

På bron tog jag denna bild under våran promenad. Behöver jag säga att vädret var toppen i Leksand. På väg hit strax för Romme så öppnade sig formligen himlen och regnet vräkte ner. Max 50 km/h gick det att köra för sikten var minimal. Vi tog sedan bilen och utforskade den Japanska trädgården, men det var lite för tidigt för att se någon blomsterprakt. Därefter tog vi och gick igenom Hembygdsgårdarna innan vi vände tillbaka till Vandrarhemmet igen.

Imorgon åker vi mot Östersund och då blir det uppdatering därifrån.

Ha de!





Resa i tiden

8 08 2019

Hoj Hoj,

210 mil var det tillbaka till 28 Februari 1943 och fram igen till 7 Augusti 2019. En resa jag velat gjort många år och gånger. Nu blev den äntligen av.

Vi gled ut genom grindstolparna en solig dag. Solen stod som spön i backen alltså. 77:an mot Uppsala och Sala. Vi passerade Engelsberg och stannade till för att se hur det såg ut nu, 5 år efter. Området var nu grönt och en massa björksly hade intagit platsen. Fortfarande ofattbara ytor som blev till aska. Det blev ett kort stopp och sedan fortsatte vi. Väg 68 ner mot Lindesberg. Passerade Nora – Filipstad – Molkom. Fina små vägar ända fram till Töcksfors som skulle bli nattens läger. Bara dryga milen från Norska gränsen. Själva tältplatsen var helt ok, men alldeles för långt till servicehuset. Vi gav våran synpunkt och det skulle komma ett servicehus till i anslutning till tältplatsen.

Träffade en lite underlig figur. Han såg att jag var med i BMW klubben och frågade vilket nummer jag hade. Jag har ingen aning om vilket nummer jag har, men fick veta att hans var tresiffrigt. Jag bugade mig inte för den allsmäktige. Blev informerad om att han kunna haft tvåsiffrigt bara BMW klubben hade trott på att han fick fina rabatter i Tyskland. Vet ej kopplingen till det. Vårat 4Bikers tält var helt värdelöst. Själv hade han köpt ett på loppis för 200 kr. Vår 2 dm luftmadrass var alldeles för kall att sova på. Själv hade han en automatiskt uppblåsbar på 5 cm. Ja ibland går man på nitar.

Innan vi rullade in i lusekoftans land så provianterade vi lite åt oss själva och hojen fick lite också. Många Norrmän var där och provianterade då det var nära till Norge och bra mycket billigare i Sverige. Måste vara guld för affärerna i gränslandet. Träffade en kille på parkeringsplatsen som väntade på sin fru som var inne och handlade. Han var just från Telemark. Vi stod och snackade ett tag om Vemork. Hans fru kom sedan ut med en proppad kundvagn. Vi körde vidare in mot Norge.

Vi tog väg 23 som går under Oslofjorden. Förbi Drammen och väg E134 mot Notodden. Nu var det meningen att vi skulle åka över Gaustatoppen, 1884 m.öh, men GPS´n ville annat och innan jag upptäckte det var det för långt att vända tillbaka. Vi fick ta den på hemvägen istället. Det blev längs med Tinnsjön. Därmed träffade vi på en historisk plats som har med Vemork att göra. Vid Maer gick nämligen färjan som skulle frakta det tunga vattnet längs med sjön, men som sprängdes och sjönk på 430 meters djup i Tinnsjön.

Vi kom fram till Rjukan Hytte och Caravanpark som skulle bli vårat andra stopp för natten. Vi slog upp tältet och gjorde det klart för att krypa in i senare på kvällen. Vi tog en sväng bort till Museet för att kolla in platsen lite innan vi hade vår guidad tur klockan 11 dagen därpå. På ”hemväg” till tältet stannade vi och åt på en restaurang vid en Bad & Camping. Rånade som vanligt i Norge. 2 Fish & Chips för typ 480 NOK. Vi åt med andakt och tuggade flera gånger på varje tugga.Tillbaka till tältet och kopplade in allt som skulle laddas. Vi tog en plats med el. Snart somnade vi ovaggade efter dagens tur.

Då var dagen kommen. Vi var igång redan runt 07:30 med dusch och ihop plockning av tält. Hojen packad och klar strax efter 9:00 och då rullade vi upp till Vemork. Vi hade den guidade turen klockan 11 och det gick att ta taxi upp för 30 NOK. enda haken där var att den började inte köra förrän klockan 11. Fordon fick inte tas med upp. Inte ens hoj :-(. Vi tog med hjälmarna och tankväskan upp. En vandring som höll på att ta livet av oss. Vi tog trapporna istället för att gå vägen, vilket nog hade varit ett bättre alternativ trots att det var längre. Väl upp förstod vi varför fordon inte kunde tas med upp då det var mycket begränsat med platser och dom som fanns hade dom som arbetade där. Handikapp fordon fick förstås köra upp.

Vilken enorm byggnad. Detta var gamla kraftstationen och själva elektrolys byggnaden som fanns förr var så stor att den helt skymde denna byggnad. Vi blev insläppta av vår guide och eftersom det fortfarande var en utgrävningsplats räknades den som byggarbetsplats och varselväst och skyddshjälm måste bäras. Det var så kul att höra guiden berätta. Jag kände igen i stort sett allt hon förmedlade. Även om jag visste det mesta var det ändå intressant och bara vara på platsen var en upplevelse. Detta som jag för 48 år sedan hade ett föredrag om i skolan som elev i 9:an och som ett par år senare blev en idé för mig att besöka. Dessa 11 motståndsmän som gjorde en enorm insats och lyckade spränga cellerna för tungt vatten. Bredvid ser ni den väg dom kom och den väg dom flydde.

Efter den guidade turen gick vi runt i museet och tittade. Mycket att läsa bara där om Operation Gunnerside och dom övriga 2 försöken som dock misslyckades ganska totalt med många liv till spillo som följd. Operation Gunnerside krävde inte ett enda dödsoffer trots lyckad sprängning. När vi var klara tog vi taxin ner för berget. Ner hade det nog ändå varit lättare att gå, men det var mycket behagligt att bara slå sig ner i taxin. Nu var det dags att lämna Vemork och Rjukan. Gaustatoppen skulle stå på tur. En titt uppåt så låg den inbäddad i ett moln. Med hojen rejält baktung, så var det kanske inte heller rätt väg att komma nerifrån och upp. Minns en liten backe från en camping förut då framhjulet lyfte lite från backen trots väldigt lite gaspådrag. Toppen ligger ju kvar och det är väl toppen. Eller hur?

Vi rullade på hemåt igen, men nu tog vi norr om sjön Tinnsjön. Väg 364 över Atrå och vidare mot Kongsberg. Verkligen fina vyer. Vi stanndae och tog en fika längs en sjö. En kille på hoj stannade till en bit från oss och vi bjöd honom på fika. Det var en kille från Tyskland som nyss blivit pensionär och hade varit ute på hojen sedan den 7 Juni. Det e resa det. Han tackade för kaffet och rullade vidare. Vi kom fram till Kongsberg. Vi tänkte satsa på naturcamp denna natt. När vi precis kommer ut från Kongsberg ser vi samma kille som vi bjöd på fika vid en busshållplats. Vi stannar till och får veta att han tappat sin telefon är någonstans. Vi hjälper honom att leta, men utan resultat. Vi letar upp en camping och följer med honom dit och slår läger. Att betala gick bara med Norska kontokort så vi fick gå ut på byn och ta ut kontanter. Claus, som killen hette, fick inte kontakt med sin bank så han fick låna av oss.

När vi kom tillbaka till campingen, som egentligen var en idrottsplats som upplät en del till camping, kom en annan kille som Claus hade lånat telefonen av för att ringa och meddela sina nära om situationen. En person hade ringt till hans svåger och talat om att ha hittat telefonen som var hel och fungerade. Allt ordnade upp sig till sist och han var mycket glad. Vi fortsatte åt varsitt håll dagen efter.

Vi rullade över gränsen in i Sverige igen så småningom. Bara små fina vägar. Stannade till vid Ekshärad och tog ett varv på deras Hantverksgata. Fångade en fin bild ut mot några hus och en äng.

Ha de!





336 dagar kvar

17 08 2018

Hoj Hoj,

Så var den här då. Sista semesterdagen. DrySack med tältet, sovsäckarna och väskan med gasolköket undanstoppade igen. Kändes vemodigt att förpassa dom till förrådet. Vill givetvis fortsätta disponera dagen som den kommer. Jag får se tillbaka på den fantastiska sommar vi haft och allt underbart vi upplevt. Trevliga möten med folk från bygderna, semesterfirare från andra länder. Endast 4 nätter med tak över huvudet annars har vi tältat. Under åren som gått har vi fått en naturlig uppdelning av vem som gör vad både vid resande av tältet och vid nerpackning. Går så smidigt att packa allt på hojen igen för att åka till nästa övernattning.

Det här var den längsta tur vi gjort någon sommar utan att för den delen bara köra och inte hinna stanna upp. Planering var på 676 mil, men det blev 685 mil. Dagsetapperna blev något längre förstås än tidigare år, men för den delen inte påfrestande. Den enorma värmen gjorde sitt till. Under nästan hela semestern hade vi mellan 28 – 31 grader. Många vätskepauser blev det. Två termosar med vatten för att släcka törsten. Vid ett tillfälle då tempen steg till 34 grader körde jag ner till en sjö och blötte T-shirten i vattnet och vred ur den. Sen tog jag på mig den och körde med jackan lite öppen. Det var riktigt skönt med den kylande effekten. Billigare kylväst får man leta efter.

Två att-besöka-mål var med i år. Nordkap och Lofoten. Norge har ett fantastiskt landskap. Fast efter åtskilliga mil på smala och stundtals branta serpentinvägar vart man även mätt på detta. Jag måste nog ranka turen upp till Nordkap som den bättre av dom två. Mycket fina vyer, förstås och det blev härligt med den kylande effekten av tunnlarna. Den längsta på 6,4 km och en temperatur på 12 grader. Stor skillnad mot dom 30 grader som det var utanför. 3 km nerför och 3 km uppför i tunneln. En märklig känsla då man är van vid tunnlar på kanske max 200 meter.

En speciell känsla att veta att c:a 70 mil bakom Monica på bilden ligger Svalbard. Ungefär 130 mil till vänster ligger Grönland. Från campingen för natten var det 22,7 mil upp till Nordkap. Dom 22,7 milen tog nästan 6 timmar att köra på grund av värme och intensiv trafik. Enligt Google Maps ska det ta 3 tim 17 minuter. Väl framme så är det förstås en avgift på 300 kronor per person för att komma dom sista 500 meterna ända fram till nordligaste punkten. Norrmännen vet hur man kramar ur mynt ur besökare. Fast å andra sidan hur många åker dit på vintern, så inkomsterna ska väl täcka året om. Ingen åker ju bara fram och typ vänder på tröskeln utan att ta sig ända fram.

Vi blev ju förstås kvar några timmar och fick sedan ge oss av söderut igen. Den natten blev det naturcamp tillsamman med en kille från Frankrike. Han hade hittat ett bra ställe och vi såg först inte att han var där, men det var ok för oss att tälta där också. Vi fikade och tog en kvällsmacka ihop. Stället var tydligen populärt för här var det tusen mygg och minsta lika många knott.

Lofoten. Vårt andra att-besök.mål. Vi hade campat på Norges Turistsenter i Lofoten. Härifrån är det 8,6 mil ner till Å. 1 timma och 41 minuter enligt Google ner till den sydligaste spetsen på Lofoten. Vilken väg. Om ni förstorar upp karten i Google Maps så ser ni vilka krumbukter den gör runt varenda vik som finns. Man såg vägen rakt över och 45 minuter senare hade man kommit dit på vissa ställen. Vackert var det, men så tråkigt i längden.

Här var det väldigt mycket tung trafik då många kom med färjan över till Å från Bodö. Träffade ett par på campingen som tagit husbilen över. 2500 kronor hade det kostat och turen var i 3 timmar. Säkert billigare med hoj, men 3 timmar på sjön var för mycket för Monica så vi tog nästan samma väg tillbaka. Vi stannade förstås till vid Lofoten Vikingamuseum och där utanför fick vi tips av en lokal boende om många utflyktsmål. Det skulle nog räcka med att bara glida runt på Lofoten för att kunna se allt som fans.

Nordkap: Check
Lofoten: Check

Ja men visst är det skönt att vardagen börjar igen, säger många.
Jag brukar fundera på hur dessa har det i vanliga fall. Jag är ärlig och säger absolut inte. Det är just så här som jag vill att vardagen skall vara.

Ha de!





En sväng söderut

11 08 2018

Hoj Hoj,

Vi hade varit hemma 2 dagar och kände att nu måste vi röra på oss igen. Som vanligt tog vi en sväng söderut och hälsade på Paul och Kerstin och alla deras 4 benta familjemedlemmar. Alla är lika härliga att umgås med.

Resan ner var en riktigt varm resa. Större delen gjordes i 30 graders värme, men när tempen steg till 34 grader höll jag på att gå åt. Jag fick göra mig en egen ”kylväst”. Svängde ner mot badet i Katrineholm och ner till en båtbrygga. Några badade där med sina hundar. Jag klev av hojen och tog av mig hojjackan och T-shirten och klev ner till vattnet. I med T-shirten och vred ur den. På med den och det kändes riktigt skönt att få den svalka den gav mig. Med öppen hojjacka så skulle kyleffekten komma trots 34 graders värme. Det var mycket behagligt och kan ”varmt” rekommendera detta om det kniper. En fin kyleffekt i hettan.

Jag tror att varje gång vi åkt till Kila Gård har vi alltid kommit dit på olika vägar. Lite märkligt. I år fick vi göra en 180 graders då den lurat in oss på en väg som slutade nästan vid en gård. En herre på 4 hjuling stod ute och väntade på oss. Vägen fortsatte genom gården men på en handskriven skylt stod det att allmänna vägen slutar här. Enligt GPS´n så fortsatte vägen. Jag frågade om man kunde komma ut på en större väg framåt, men svaret var förstås nej. Tror inte den handskrivna skylten fungerat juridiskt sett, men vände snällt om utan att tjafsa. Han var väl antagligen less på den förmodade två hjuliga trafik som redan passerat där.

Vi tog samma väg in som ut men vid avtagsfarten till denna fortsatte vi istället förbi den. Nu kom vi på mer kända marker som vi passerat förut under åren. Passade på att fylla upp tanken innan vi tog den sista biten mot Kila Gård. 5 km grusväg som var redigt torr. Även om farten var relativt låg då den var fullpackad, så dammade det rejält bakom hojen. Kom fram till stället där jag sett Kerstin stått med hojen för ett ofrivilligt stopp då timmer lastades. Luktar så gott av avverkad skog. Jag har för mig att den fanns, kanske finns ännu, som doft man kunde spray i rummet. När jag skrev det såg jag. Spray. Miljötallibanerna har väl antagligen förbjudit denna.

Vi rullade fram och upp till huset. Alla var ut och mötte oss och det blev ett kramkalas med både 2 och fyrbenta. Så härligt att vara nere igen hos våra allra bästa vänner. Tänk så bra det blev tack vare Kattis och Danne som förde oss tillsammans via FB. Nu har vi träffats minst en gång per år. Palle körde igång grillen på eftermiddagen och det blev grillad kyckling och potatis i ugn. Vi satt långt in på natten och pratade. Vi fick även vara med om vädrets makter då ett rejält åskväder drag fram på flera fronter. Regnet som kom var av inte denna värld. En riktig störtskur som höll i sig ett bra tag. Det började även blåsa så regnet började komma horisontellt, så vi var tvungna att gå in även om det var riktigt skönt ute. Vi fortsatte inomhus, men till slut började ögonlocken bli tunga och det var dags att sova. Vi gick ut till vårat tällt och konstaterade att på grund av torkan som varit så var det mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att få ner tältpinnarna i backen. Blåsten hade gjort att tältpinnarna som höll upp det lilla förtältet hade lossnat och det hade regnat in på våra stövlar som stod där. Även hade vatten runnit ner mot tältets förgård. Vi ställde in stövlarna inomhus. Nu kunde jag få ner tältpinnarna ordentligt i den lösa marken. Resten fick fixas kommande dag.Regnet var ihärdigt och himlen lystes upp ideligen av blixtar med tillhörande muller. Imponerad av tältet som höll tätt, sånär som på några droppar som letat sig in. För övrigt ingenting och det regnade rejält ska jag säga.

Morgonen kom och Monica och jag tog cyklarna ner till Tynn för ett morgon dopp. Det var riktigt härligt att få hoppa, eller snarare glida, ner i sjön. Lite kyligt som vanligt, för en badkruka, men när man väl vant sig, som gick fort, så var det otroligt skönt. Vet inte hur varmt vattnet var, men det var ljummet när man väl doppat sig. Efter vi legat där ett tag och tvättat av oss resdammet från dagen innan så klev vi upp och torkade oss. Man kände sig riktigt fräsch  efter doppet. Upp på cyklarna igen och tillbaka till gården. Där var det  snart frukost och bara att sätta sig ner och hugga in. Några bekanta till Palle och Kerstin dök upp och vi käkade grillat tillsammans. Smakade mycket gott. Senare på kvällen tog vi alla en kvällsdopp som var otroligt skönt. Vi fick en härlig stund efter badet nere vid Tynn med solen som sjönk ner under horisonten. Småfiskar som vakade i den helt stilla sjön.

Det blev kväll och dags att krypa in i tältet igen. Enligt prognoserna skulle det bli regn och åska morgonen därpå. Natten gick och det blev morgon. Vaknade nog av ett muller i fjärran. En kvart senare så började det att regna och blåsa kraftigt och nu mullrade det på rätt bra igen. Inte så mycket regn som dagen innan visserligen men nog blev det en rotblöta till. Ungefär 30 minuter höll det på innan det drog bort. Inte så tryckande hetta och lite bättre luft denna morgon. Dagen rullad på med mycket skratt och tokigheter (som vanligt). Vi hade planer på att efter vårat besök här dra ner till Öland och snurra runt lite. Fick då veta att saker flyttats runt på tomten som en koll på om det var någon hemma och beslöt oss för att skippa Öland för denna gång. Det lär ju ligga kvar om det inte sjunker ner i havet. Vi har bara Öland och Gotland´s landskap kvar att besöka i vår Sverige turné.

Vi packade ihop tält och plockade i ordning allt för att lastas på hojen igen. Tog säkert ytterligare någon timme innan vi var på väg hemåt. Väl ute på E22 så började det blåsa ordentligt och det var riktigt kraftiga vindbyar som kom. Med tältet uppe på topboxen så blev det ett rejält vindfång så jag fick parera rätt bra för att inte hamna i osthyveln eller räcket på höger sida. Körde småvägar efter Söderköping och färjan över vid Stegeborg. Upp mot Jönåker och Nyköping. Man fick vara på sin vakt när det blev öppna fält där vinden tog i ordentligt. In till Nyköping och försökte få tag på Leffa men det visade sig att han och Annelie var på kryssning. Det får bli ett besök en annan gång. Vi rullade på uppåt igen. Småvägar så långt det gick. Efter Saltå Kvarn en liten bit in på Södertälje vägen dök skogens konung upp på åker. Han hade siktet inställt till andra sidan av vägen. Så ståtlig då han kom travande över åkern. Flera bilar stannade för att beskåda honom och samtidigt varna andra trafikanter med varningsblinkers. Han stannade upp och gjorde som det såg ut, en riskbedömning innan han fortsatte upp mot vägen. Ett mycket ståtligt djur som man bara vill se och inte känna.

Tack för ett par härliga dagar på Kila Gård Paul och Kerstin och alla fyrbenta. Vi saknar er redan, men ser fram emot nästa gång vi ses 🙂

 

Ha de!

 





Dag 16 – Solbackens Camping — Rimbo

6 08 2018

Hoj Hoj,

Nu har vädret för första gången skiftat rejält. Vi han bara lätta från Solbackens camping innan molnen hopade sig och bildade ett täcke över himlen. Regnkläder på och fortsatt tur i regn. Vi hade ju kommit lite i otakt med campingställen så vi rullade förbi nästa planerade. Det blev en ganska lång bit och ju längre vi kom så ju närmare kom vi hem.

Mot all vetenskap så rullade vi ut på tråkvägen för att rulla på sista biten hem. Strax innan Rasta i Tönnebro tog det tvärstopp. Från 110 km/h ner till noll ganska fort. Det gäller att ha koll framåt, men även bakåt så bilen bakom har uppfattat läget. Hård inbromsning och ut mot högerkanten för att eventuellt glida av vägen för att undvika komma i kläm. Han/Hon hade kolla och var riktigt duktig och lämnade en stor lucka mellan sig och mig.

Vi gled sakta framåt tills vi kom till avfarten mot Rasta i Tönnebro. Där rullade vi av och tog en kopp ”kaffe” och en smörgås. Ingen bikermacka utan en med anjovis. Bilarna stod still på E4:an. Såg i appen Waze att det var bilar som fått motorstopp längre fram på två olika ställen. Vi fikade i hopp om att det skulle lätta men så var det inte. Vi tog väg 50 in mot Bollnäs. Tankade i Sunnahed. Lite snopen att det gick i så lite soppa innan pumpen slog av. Rullade på söderut via småvägar för att komma på 272:an. Min favoritväg hem från Sandviken. Vi kom på 272:an vid Holmsveden som den var mycket fin även ovanför Sandviken. Riktigt mysig väg att köra.

Kollade till på bensinmätaren och såg att den knappt rört sig. Insåg då att bensinen även var slut här. Många ställen vi kommit på där bensinen eller diesel varit slut. Har aldrig varit med om detta förut. Inte ens på små orter. Som jag skrivit tidigare var dieseln slut i hela Narvik och dom visste inte när dom skulle få tankarna fyllda igen.

Vi landade hemma igen till katternas förtjusning. Det blev fullt i sängen igen då Bebis, Gertrud och Tuss skulle bli kelade med samtidigt.

Snart är det dags igen 🙂

 





Dag 15 — Vännäs camping — Solbacken Camping

6 08 2018

Hoj Hoj.

Även denna gång fick vi ändra på camping ställe. Vi pratar ju så mycket med folk så tiden går och värmen tar ut sin rätt på oss. Man blir rätt sliten i huvudet i 30 graders värme och att köra hoj, med hög koncentration. Man kör ju inte bara åt sig själv utan man måste ha järnkoll på allt runtomkring sig om man vill överleva.

Inte så mycket att tillägga om denna dag som bjöd på en hel del grusvägar på grund av vägarbeten så kursen fick läggas om vartefter.

Solbacken Camping visade sig vara en kyrklig camping. Inga problem för oss även om vi inte är speciellt kyrkliga annat än intresserade av kyrkor. Här tog vi en tältplats med el för att ladda diverse prylar. Det funkar ändå riktigt bra med laddning av 230 v prylarna även under färd. Likriktaren och laddarna visserligen fastspända på locket av tankväskan för att få den kylning dom behöver. Senare på kvällen kom det ett gäng med hojar. Dom var från Norge och ute på en tur som dom gör varje år. Snackade förstås en hel del med dom och fick lite tips på ställen i Norge som jag glömt redan då jag kom fram till vårat tält igen. Trevliga killar med blandad kompott av hojar.








%d bloggare gillar detta: