Flatruet – September 2021

7 10 2021

Hoj Hoj,

Norra Sverige hägrar alltid. Har jag inte varit upp känns det konstigt. Behöver lugnet som vidderna ger.

Åkte upp för att fånga lite höstfärger i Dalarnas län. Dagen efter hemkomsten från Italien styrde vi kosan upp mot Dalarna. Flatruet var målet. På väg upp skulle jag fota lite höstfärger från norr som jag längtat efter att få ta. Egentligen ville jag ännu längre upp, men tiden denna gång medgav inte det.

Första stoppet kom reda vid Uppsala. Frukost-Lunch på IKEA. Ett nytt system med att bricka skannas och därefter betalar man. Ibland blir det lite fel kan man säga. På en av brickorna hittade den en cocosboll. Mer än vad vi såg. Kanske var spår av cocos, vad vet jag. Vi fick begära hjälp för att övertyga tekniken att det inte fanns någon cocosboll på brickan.

Ut på 72:an och fortsatte mot Leksand i regn. Första natten tänkte jag skulle bli i Leksand, men ändrade sedan till Tällberg. Hittade Det Gamla Panget i Tällberg. Ringde dit och kollade om det fanns rum för en natt för oss och det fanns det. Kan verkligen rekommendera detta bonede. Mycket trevliga värdar och en superb frukost till ett bra pris. ett superfint rum fick vi och ett TV rum med spiskassett. Ringer alltid direkt till stället vi ska bo på och använder inte Booking tjänster. Fick veta att vi får samma pris om vi ringer, trots att booking sidorna säger annat. Däremot så drar booking tjänsten 10% av summan innan uthyraren får betalt. Tyvärr är det svårt att ibland hitta direkt till uthyraren. Alltid några booking sidor som kommer upp.

Därifrån fortsatte vi upp till Funäsdalen. Man var ju van att köra 35 mil i stöten nu sedan Italien. Tanken var att övernatta i Funäsdalen och åka till Flatruet dagen därpå. Märkligt nog fanns det bara ett hotell som hade öppet. Nu snackar vi 1400 kr för en natt och det kunde dom fetglömma. Vi provianterade lite frukost och fortsatte upp mot Flatruet. Många fina vyer såg vi på vägen upp även om regnet tilltog.

Efter en mycket skitig grusväg kom vi till slut upp på Flatruet. Bättre väder hade inte gjort något och det tyckte säkert den Tyska cyklisten som vi träffade på där uppe. Det var +4 grader, skaplig vind och regn på det gjorde inte tillvaron för cyklisten på topp precis. Det var en tapper kille med uppkavlade ärmar som tagit sig upp dit. Jag tog några foton med hans mobil och jag tog några också med min kamera. Om han mejlade mig skulle han få dom i högupplöst format.

Det regnade så våran korvgrillning som vi tänkt oss fungerade inget vidare. Vi fortsatte ner mot Ljungdalen i hopp om att hitta tak över huvudet för natten. Det blev bottennapp även i Ljungdalen. Ringde till Åsarna Skicenter och där fick jag svar. 460 kr för en natt lät mycket mer OK. Vi rullade på ner till Åsarna. Det blev Molle. Fungerade bra för oss. Dusch och toa direkt utanför rummet. Det blev en kvällsmacka och lite äkta kaffe förstås innan vi gick och la oss.

När vi drog upp rullgardinen nästa dag so var det lite grått och trist som dagarna innan. Vädret var mycket stabilt, men i fel läge. Dagens etapp skulle bli Östersund. Det skulle firas med sång och musik att restriktionerna lättats. Vi svängde av vid Svenstavik och åkte väster om Storsjön. Fick en fin vy med höstfärger mot sjön. Inget sjöodjur syntes denna gång heller. Undrar om dom som spanar efter det fortfarande finns kvar eller om dom gett upp.

Vid Myrviken svängde vi av mot Oviken och Östersund. Vi stannade till vid Ovikens Gamla kyrka som nu rustades upp. Riktigt fin vit kyrka med en fantastiskt fin klockstapel. Runt kyrkan var det byggställningar som störde skönheten så därför blev det inget foto. Snudd på ett stenkast från denna kyrka finns den nya kyrkan. Den nya kyrkan var församlingskyrka under tiden 1905-1935 då Ovikens gamla kyrka stod öde. Efter restaureringen återinvigdes den gamla kyrkan på midsommaraftonen år 1935 av biskop Bohlin och Ovikens gamla kyrka är sedan dess församlingskyrka. Nu används den nya främst till konserter.

Tar man vänster direkt efter bron mot Östersund så kommer man förbi Restaurang Källan. Dom har lunchbuffé 12:00 -13:30. Gäster från Östersund åker ut hit på lunchen istället för att luncha i Östersund. Två olika rätter att välja på.

Vi rullade in i Östersund och letade upp en parkering i närheten av centrum. Lätt duggregn även denna dag. På ett mindre torg var det uppträdanden. När vi kom dit var det Sagi Twins. Dom bjöd på eget skrivna låtar och var riktigt bra.

Vi var in på Dressman i Östersund City och köpte en tröja. Tröjan fanns inte hemma, men vi kunde beställa den och få den till ett utlämningsställe nära hemmet. Expediterna var mycket tillmötesgående. Efter lite meck med beställningen på grund av missförstånd i systemet så löste det sig. Vi stod en bra stund och pratade med dom innan vi fortsatte vår resa.

Från Östersund fortsatte vi ut mot Sundsvall. Det var dags att skölja av bilen som såg bedrövlig ut efter grusvägen över Flatruet. bara man gick nära den så blev man skitig. Körde in på GoWash!
Hur svårt kan det vara tänkte jag. En massa olika val och valde direkt tvätt. Matade in 50 kronor. Inget hände. Kollade in tavlan med valen och det var en ratt som visade bara mitt emellan två typer av tvätt. Bilen var ju bara sandig så jag satte den på högtryck, trodde jag. Tog i handtaget. Inget hände. Några hjärnceller brändes. Matade in 25 kronor till. Tog i handtaget. Då hände det grejer. Inget högtryck men väl avfettning. Tog typ aldrig slut. Blev nog avfettning för 75 kronor typ. Nu var jag ju tvungen att mata in 25 kronor till för att få bort avfettningen. Konstaterade att jag skulle vrida förbi högtryck för att få det. Sprang som en iller runt bilen för att få bort avfettningen innan det tog slut. Lyckades springa runt några varv.

Nu var det dags att leta efter tak över huvudet igen. Första samtalet var det fullt och hon sa lycka till hur jag nu skulle tolka det. Efter andra försöket till samtal förstod jag vad hon menade. Ringde till Good Morning Hotel, men inget svar. Åkte ändå ner till hamnen där båten låg. Såg riktigt öde ut, men så såg vi en person som gick in. Jag gick in och frågade och det var inga problem då båten hade 212 rum. Det var billigare än ett vanligt hotell i alla fall och mycket fint rum med dusch och toa. En fin restaurang och en fin frukost fick vi.

Därifrån så rullade vi på hemmåt igen efter våra lilla tripp norr om Dalälven.

Ha de!





Tallinn resan

11 08 2021

Efter en del trassel med flyg så kom vi i all fall iväg , fast med båt från Kapellskär. Båten kommer fram till Paldiski som är 48 km från Tallinn. En mycket fin väg in till Tallinn. Resan är endast 90 km med bil då båtresan är 293 km.

Resan över gick mycket smidigt. Med pass och vacinnationsbevis för covid19 så rullade vi snabbt in till kön i Kapellskär och den väntade färja. DFDS var rederiet. egentligen en transport färja så man måste resa med någon typ av fordon. Vi rullade så småningom på färjan och letade upp receptionen för att få nyckeln till hytten. Snabbt hanterat av personalen på färjan och vi letade upp våran hytt. 4 bäddar och en pytte liten dusch.

Sedan gick vi ut på däck och satte oss. Vädret var perfekt. Strax över 20 grader och bara en lätt vind. Spännande att se hur det skulle gå för Monica som lätt blir sjösjuk. Jag frågade tjejen i incheckningen om det var blåsigt på Östersjön, men hon hade inte fått några indikationer på det. Får dom det så förtöjer dom lastbilarna extra noga på färjan. Färjan började röra sig ut från kajen och vi var på väg.

Det skulle bli så kul att träffa Andreas efter 2 år och Siie som vi bara chattat med via datorn. En resa på 293 km och med en medelhastighet på 18 knop skulle det ju ta en stund. Efter en bra stund efter vi lämnat Kapellskär kom vi till några skär med riktigt mysiga hus. Såg enormt läckert ut måste jag säga. Ingen trängsel alls på båten. Några killar hävde ju i sig en del drycker av blandad sort men med en gemensam skapligt stor alkohol procent. Hoppas dessa inte körde efter detta. Det blev frukost på båten med sedvanlig äggröra, bacon, ägg och prinskorvar. Hade vi bakat in det i båtbiljetten hade det blivit några Euro billigare. Nästa gång kanske man kan göra det. Efter en kopp Cappucino, då inget äkta kaffe levererades, gick vi ut på däck igen. Satte oss på dom bänkar som fanns lediga och beundrade havet. Vi mötte en hel del fraktfartyg på väg mot Sverige. På någon del av resan fotade jag något för att se vad det var som var i vattnet och det visade sig vara en ubåt när jag förstorade upp fotot. Senare stod det i en Estlands tidning att Sverige bevakade en rysk ubåt.

Det dröjde inte länge innan man kom och tänka på det fruktansvärda händelsen med Estonia då 852 människor gick till botten med båten. Vilka fruktansvärda scener som måste ha utspelat sig på båten och för dom som blev instängda på båten då den vattenfylldes. Mycket skumt varför den förliste, men jag tror inte det hade med bogporten att göra. Det låg säkert andra intressen bakom förlisningen. Något i lasten som någon makt inte ville att det skulle komma fram.

Vi kom efter 8 timmars färd fram till Paldiski. Rullade av färjan. I en vaktkur stod en person och prickade av bilarna som rullade av. Det var den kontrollen det. Vi stannade till efter den och matade in adressen till Andreas och Siie i GPS´n och det var väg 8 ända in till Tallinn. En mycket fin väg som jag nämnt tidigare. Längs vägen såg vi flera storkar och några som byggt bon uppe på stolpar. Ett under att dessa bon kan vara kvar efter en kraftig blåst. Det man efter en stund reagerade på när man kört en bit var att det var inte som här i Sverige, där det fullkomligen gödslas med hastighetsskyltar. Antingen var det 70, 80 eller 90 utanför tätbebyggt område, men man visste inte riktigt vilket. Ibland stod det målat på vägen och ibland hade det stått fast nu var det bortnött. Troligen var det så att var det 70 utanför det tätbebyggda området så var det 70 efter det också då det bara var några kryptiska skyltar som antydda att 50 gränsen upphörde. Men med alzheimer light, så kom man ju inte ihåg vad det var innan 50 skylten.

Vi rullade in i Tallinn. Inte så mycket trafik, men det kanske berodde på att det var en söndag. Vi förvarnade Andreas att vi närmade och och när vi kom fram stod han där. Han visade in oss på parkering som tillhörde lägenheten och fick en parkeringslapp att ha i framrutan.

Efter ett stort kramkalas så började vi tömma bilen på blommor, presenter och datorn som vi tog med över till Andreas. Uppe i lägenheten möttes vi av Siie och deras hund Luna. Vi kokade förstås en kopp äkta kaffe då Gevalia kok och kaffepannan var med. En ny erfarenhet att använda gasspis blev det och det gick bra under hela vistelsen utan att något sprängdes. Vi var lite sega efter båtresan och en tidig uppgång hemma så vi kom väl i säng inte alltför sent.

Måndag morgon. Monica och jag tog en egen promenad i Tallinn då både Siie och Andreas jobbade. Vi hade fått några tips på sevärdheter och vi tog och till Kadrioru park. En mycket fin park. Det vi la märke till i Tallinn var att det var väldigt mycket blommor utplacerade runt om i staden. Alla ytor där det kunde vara planterat så var det antingen planterat eller så var det stora krukor utplacerade med vackra blommor. Tänkte lite på Humlegården i Stockholm där det endast var några utblommade blommor som mer såg ut som ogräs.

Tallinn består av en mycket blandad bebyggelse. Lite kanske av stadens charm. Nya hus blandas friskt med äldre och en del i stadiet av ruin. Nya byggnader i centrum placerade på äldre stenhus. Mycket vackert måste jag säga. En skön mix av gammalt och nytt som passar in riktigt bra. Vi gick genom parken ner mot hamnen. En mycket lång strandpromenad som många utnyttjade denna måndag. Verkade vara många som fortfarande hade semester. Familjer som var ute och promenerade. Något som jag inte sett i Sverige. Dom verkade passa på att vara med familjen på ett annat sätta än vi Svenskar i gemene man. Givetvis finns det undantag.

Från tisdagen hade Andreas semester några dagar. Andreas hade fixat ”gröna kort” så vi kunde åka spårvagn. Vi besökte en del centrum och gick in till Gamla Stan. Alla städer med heder har förstås ”Gamla Stan”. det var förstås snarlig den i Sthlm. Smala gränder och en uppsjö av souvenir affärer. Fler matställen än Gamla Stan i Sthlm. Man kan fundera på hur alla dessa souvenirbutiker verkligen kan löna sig. Troligen så behöver dom inte sälja så himla mycket per dag för att det skall gå runt.

Gatorna och torg består av kullersten, så om någon dam funderar på att besöka platsen med högklackat så avrådes detta. Både för klack och övrig hälsa. Vandringsskor som jag hade var perfekt för gatornas stenar. Vi gick runt en hel del på gatorna och så olika typer av ateljéer. Både foto och akvarell ateljéer.

Siie skulle komma hem och vi skulle äta middag i Gamla Stan så efter några vändor gata upp och gata ner vände vi hemåt igen med spårvagnen. Ett mycket smidigt sätt att ta sig fram när man bara behöver ta sig runt i staden. Det fanns även trådbussar här men dom prövade vi inte. Bara lägga på kortet och sätta sig. Ett 5 dagars kort kostar 9€. En endagars kostar 4.5€. Du kan välja 1,3,5 eller 30 dagar. Ett 30 dagars kostar 300€ eller 130€ för pensionärer. Att jämföras med SL 30 dagars kort 950 kr eller 95€. Nu gäller i och för sig SL 30 dagars kort i hela Stockholms län.

Vi hämtade Siie och åkte tillbaka till Gamla Stan. Nu med den mest perfekta privata guiden med oss. Siie som är förr och uppvuxen här kunde väldigt mycket om ”sin” stad skulle det visa sig. Vi fick veta väldigt mycket och historien bakom många av husen. Till exempel vid platsen där Åhléns ligger ska en Svenska vara begravd. Huset som byggdes åt Stalin. Det märktes att hon var intresserad av stadens historia. Tallinn som genomlidit många svåra år under Tyskland och Rysslands herravälde. Vi gick till torget och åt på Tule Estonia. En medeltida restaurang som så många andra i Gamla Stan. Lite Fancy Pancy förstås eftersom det var i Gamla Stan och maten var väl ok.

Nu hade det börjat skymma och lamporna gjorde att det nu såg mycket annorlunda ut. Det var en mycket skön sommarkväll. Runt 19 grader skulle jag tippa på. Vi passerade Alexander Nevskij-katedralen som är en mycket ståtlig byggnad. Vi bestämde att dagen därpå besöka den dagtid då den var öppen för allmänheten. Vi gick sakta vidare och det gick uppåt hela tiden. Vi skulle till en utsiktsplats som är vida berömd i och utanför Tallinn. Från den har man en god överblick över hela Tallinn. När vi kom upp så var det en hel del turister där och kanske till och med boende i Tallinn trots att klockan var nog runt 22 kanske till och med 22:30.

Utsikten var verkligen värd mödan att ta sig upp till. En otroligt vacker utsikt över Tallinn. Jag tog förstås ett panorama foto för att få med allt vackert som staden bjöd på. Gatlyktornas gula sken gav staden ett sagolikt utseende. Tallinns blandade bebyggelse med torn, spetsiga tak och vanliga tak lyste med all sin prakt.

Passade förstås även på att ta ett gruppfoto från platsen med staden som bakgrund. Ett minne att plocka fram en kall vinterdag. Minnas den varma kvällen. Upplevelsen att bara vara där. Vi vandrade sedan neråt igen och passerade många kända platser till exempel Frihetstorget som finns med bland mina albumfoton från Tallinn.

Dagen efter var vi in till Gamla Stan igen för att besöka ett museum. Gamla Stan var ganska annorlunda dagtid. De äldsta delarna av Tallinns stadsmur kommer från 1200-talet. Under de kommande tre århundradena blev stadsmuren en av de största och starkaste försvarssystemen i hela norra Europa. 1,85 kilometer av mur, 26 skyddstorn, 2 mellanportar och delar av två framportar finns bevarade än idag. Muren som är 3 meter tjock och 16 meter hög och påminner mycket om Visbys ringmur.

Bilden visar Viruporten. En av dom två framportar in in till Gamla stan som ännu finns bevarade. Svindlande tanke när man står där bredvid dom som stått där sedan 1200 talet. Tänk vad dessa fått varit med om i Estlands historia. Vi var in i det viktigaste tornet är Kiek in de Kök i stadsmuren. Kika in i köket alltså på lågtyska, vilket troligen kom över att vakterna i tornet kunde se in i husens kök som låg lägre. Många trappor och dessutom smala stentrappor blev det den dagen.

Det finns så otroligt många historiska platser och monument över tragedier. Ett av den är ”The Broken Line” som är ett monument över alla dom 852 personer som miste livet i Estonia katastrofen. Ett mycket fint och symboliskt namn på monumentet.

Dagen efter blev det lite sightseeing med Andreas. Vi var till Telliskivi Creative City där bland annat Fotografiska ligger. Många kreativa väggmålningar finns i området. På vägen dit passerade vi igenom ett frukt torg. Färska frukter. Vi köpte med oss blåbär, hallon och björnbär. Jag smakade på ett björnbär och det var det suraste björnbär jag ätit. Chansade en gång till och då var det bättre. Det var ett riktigt surt jag fick tag på. Vi mumsade på dessa efter middagen som bestod av köttfärs sås och spagetti. Undertecknad stod för maten.

Följande dag blev lite tung då vi besökte Patarei Prison. Ett fängelse som först Tyskarna hade men som togs över då ryssarna tog över Estland. Vi var in i det som numera är ett museum. Fängelset var dimensionerat för 1500 fångar men som mest var det 4500 fångar. Fångar som var oskyldiga, men tänkte inte lika som staten och ansågs då vara ett hot. Maten bestod av 200 – 300 gram bröd och 1 liter vatten per dygn. I en cell som var avsedd för 4 personer var det 36 personer inlåsta. En familjefars öde var att bli bortforslad under en middag med familjen, för att aldrig mer återvända. Frugan sökte efter honom i flera år och myndigheterna sa att han förts till Ryssland för att vara till teknisk hjälp. 15 år efter att han fördes bort fick hon veta att han blivit avrättad nästan omedelbart efter bortförandet.

Efter detta gripande besöket åkte vi till Birgitta klostret. Det var det största kloster jag någonsin sett. Den Heliga Birgitta var grundare av moderklostret i Sverige och denna byggnad fick sitt namn efter henne. Hon var alltså vida känd. För att få en uppfattning av detta ofantliga kloster placerade jag Monica i dörröppningen till det. Då får man något att relatera till vilket man inte ser annars. Det var helt enormt. Innanmätet var förstås lika överdådigt det och det rymde andra hus invändigt.

Historien om klostret sträcker sig ända till 1407. Klostret fanns kvar till 1577 då Ivan den förskräckliges styrkor förstörde klostret.

Vi fortsatte till minnesplatsen för kommunismens offer. The Journey som monumentet het och består av en lång korridor med 22000 av offrens namn inristade i plattor längs den 200 meter långa väggen. Än idag pågår arbetet med att leta efter namen på dom personer som försvunnit. Mer än 75000 Ester har förlorat sina liv under historien. Det finns en databas där släktingar kan söka efter personer och står dom med på minnesplatsen kan man se på vilken ruta dom har sitt namn då rutorna är uppmärkta.

Några har satt ut ljus eller lagt blommor vid deras släktings namn. Det fanns i anslutning till denna en plats som kallades ”Home Garden”. Utspridda kors i grupper om 3 i hela parken.

Dagen efter åkte vi med bil till Haapsalu. En stad med många svensk-estner. Som varje stad har här så finns det förstås en medeltida borg. I detta fall ruinera av borgen. Vi var in och tittade på det som var kvar av borgen, men den gav ingen direkt aha-upplevelse. då mycket var förfinat. Vet inte riktigt hur jag ska förklara, men man fick inte den där känslan av att det en gång var en borg.

Däremot var vi till Padise kloster. Det var mer som det en gång var utan några ändringar. Där fick jag en mer känsla av det ursprungliga livet som en gång varit där. Vi tog också en sväng till Rummu och tittade på Rummu stenbrott. Där bröts kalksten och marmor redan år 1938 och som arbetskraft använde man främst fångar från Murru fängelse. Material som blev över från grävarbeten blev gradvis ett askberg. När arbetet lades ner slutade området dräneras och delar av fängelset kom att ligga under vattnet. Ett populärt ställe att dyka vid med dykarutrustning.

Påföljande dag var vi till ett Katt café. Dom tog hand om katter från katthem och katterna fick bo där och gick fritt omkring bland borden och inte alltför sällan på borden. Inget således för den som är allergisk mot katter. Vi beställde förstås Cat Cappuchino och fick många små tassar som prydde cappuchinon. Mycket stiligt. Katterna går omkring bland gästerna och hoppar upp och lägger sig ibland i någons knä. Monica fick förstår en i knät. En som pratade och hade mycket att berätta.

Så kom då kvällen före innan vi skulle åka hem. Vi hittade Fia med knuff när vi var i ett köpcentrum som vi köpte och spelade långt in på natten. Det var så kul. Inte spelat det på hur länge som helst. Enkelt och lätt spel. Vi skulle upp tidigt då vi skulle ge oss av redan klockan 07:00 till Paldiski. Båten gick 10 men 2 timmar innan skulle man checka in. Det var tråkigt att åka hem igen för vi hade det så roligt. Möjligen blev Andreas lite trött i öronen 🙂
Några foton blev det även på hemresan. Söderarms fyr blev nog den bästa även om jag fick se antydan till en havsörn på mycket mycket långt håll.

Det var så fantastiskt roligt att träffa Andreas och Siie och vi var ut och åt med Siie´s mamma, syster och farmor. En mycket trevlig kväll.

Stort tack till Andreas och Siie för att vi fick invadera er lägenhet.

Ha de!





Tullgarns slott

7 07 2021

Hoj Hoj,

Så kom vi då in för en visning på Tullgarns slott. Vi var här förra året men då var det inga visningar på grund av pandemin.

Slottet ligger nära Trosa i Sörmland. En timmes bilfärd från Stockholm. Tullgarn förknippas med kung Gustaf V och Drottning Viktoria, som tillbringade somrarna här i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. En första slottsliknande anläggning, Stureborgen, byggdes i slutet av 1500-talet. Nuvarande slott stod klart 1727. Slottet ägs av staten och förvaltas av Statens Fastighetsverk. Kung Carl XVI Gustaf innehar dispositionsrätten.

Tullgarns slott

Det var lite fakta om slottet. Vi kom fram strax före kl 15 och precis då vi kom var det en guidad tur som gick in. En guide utanför sa att vi kunde hänga på den om vi ville och betala i efterskott. Så gjorde vi. Ett vackert slott med en makalös trädgård som nästan enbart den skulle behöva sin egen tid att utforska. Slottet består av 3 våningar varav dom två nedersta kan man se. Den översta var stängd, men kommer inte ihåg anledningen. Troligen den privata delen för Gurra då han har dispositionsrätten. Det vi ser på bilden är egentligen baksidan. Framsidan flankeras av två byggnader och skapar en U-from av slottet.

Förr kom besökarna via båt från Tullgarnsviken. Detta var då det trapphus som den ryska Tsaren Nicolaj och hans fru Alexandra med barn möttes av år 1909. Hans 112 meter långa lyx yacht låg i viken. Ett rum gjordes i ordning åt gästerna, men Tsaren valde att vara på båten över natten.

Inte utan att tanken går till ”folk och fä” under denna tid då detta visar hur kungligheterna levde i ofantlig lyx. Det var nog rätt knapert på 1700-talet för vanliga medborgare. Kakel hämtat från Holland. Porslin som inte direkt kom från Rörstrand om det nu funnits. Guiden var mycket påläst och rabblade årtal och namn som jag glömt innan jag kom in i nästa rum. Helt klart måste guiderna ha ett stort intresse för kungligheter för att lägga sådant på minnet.

Ett av rummen var inspirerat från en tysk öl/pub stuga då Vikotria kom från Tyskland. På hyllor i takhöjd stod det ölstop och ölkannor i långa rader runt hela rummet. Möbleringen var också förstås också i pub stil. Placeringen av stolarna på bilden var ju för att visa dom. Dessa stod ju normalt runt borden.

I köket fanns en person som bara ansvarade för att elden i spisarna inte slocknade. Han/hon fick definitivt inte lyfta på grytlocken, utan bara sköta spisarna. Maten forslade via mathissar upp till matsalen. Köket var ganska rejält om man jämför med dagens restaurang kök som kan vara ganska trånga för att utnyttja golvyta åt gästerna. Man kan ju föreställa sig hur en varm sommardag kunde vara i detta kök med dessa stora värmekällor. Fast å andra sidan var det nog dom som hade det skönast när vinterkylan kom och det ven runt husknuten. I övriga av slottets rum så fanns det ju påkostade kakelugnar som försåg rummen med värme. Kakelugnar sprider värmen väldigt bra då stora ytor är varma.

Hur förvarades då lite känsligare matvaror som kött och fisk?
Det förvarades i kylrum. Kylan kom från isblock som huggits ut från Tullgarnasviken och förvarades i sågspån och halm. Sågspån är mycket effektiv. Jag sågade veden själv innan jag fick den kapad. När jag hade sågat på vintern så blev ju snön inbäddad i sågspån. Sent på hösten krattade jag rent spinnt som blivit och under sågspånen var det fortfarande snö kvar. Hur fin som helst. Då har solen legat på hela dagarna där jag sågat. Till höger ser ni kylrummet med ishackan för att flytta isblocken.

Rundvandringen tog c:a 1 timme och det var intressant att se och höra.

Ha de!





Minisemester

5 07 2021

Hoj Hoj,

Vi tog en minisemester och åkte ner till Paul och Kerstin. Stod i valet och kvalet av typ av fordon för resan. Det blev Micke. När jag packat bilen funderade jag på hur vi lyckades få med allt på hojen förut. Det enda extra var ju fotoryggsäcken och eftersom vi hade bilen så fick även kylboxen följa med. Gott med kall dryck och skonsamt för min 3 dl vitt.

Nu använde jag faktiskt inget i ryggsäcken, men hade jag inte haft den med hade jag säkert kommit på något. Som jag brukar säga med kläder. Bättre att ta på sig en tröja man kan ta av sig om det blir varmt, än att ta på sig någon man inte har med. Visst låter det så där vuxet klokt 🙂

Vi rullade ner i skaplig tid på fredags förmiddagen. Monica hade jobbat natt så hon kom hem strax efter 08:30 och lite över kl 9 var vi iväg. Micke fick rulla närmaste vägen vilket resulterar i ”tråkväg”, men vi ville komma ner så tidigt som möjligt. Mycket nöjd med Micke. För nöjd faktiskt. Får nog skruva upp mil/år med den för att inte spräcka vallen, fast det blir ju en extra kostnad, men bättre att betala per månad än en klumpsumma vid återlämnandet. Övermil på leasingbil kan kosta en hel del.

Strax söder om Södertälje klipptes vägrenen och enorma köer hade bildats. Man visste inte vad som orsakade dessa enorma köer som rullade i 5-8 km/h. Startade Waze i telefonen för att se vad det berodde på, men såg bara att det var köer som sniglade sig fram i 5 km/h. Inget nytt för oss alltså. Efter en, som det kändes, mycket lång sträcka såg jag orange blink från maskinerna som klippte vägrenen. Kändes kanske lite overkill att göra det på en fredag då många är ute och åker.

Första stoppet blev vid avtagsvägen till Gnesta. Vi brukar stanna där vid resor på tråkvägen söderut för en macka och kaffet som vi tagit med. Det sitter fint med kaffe och en bensträckare och det är inge ben i mackan heller. Den här gången blev det tunnbröd med prästost. Ingen räkost som det brukar bli. Smörgåsen satt fint och hånglade bra med smaklökarna. en kopp äkta kaffe utomhus är så mycket godare än inne. Konstigt. Vi rullade vidare söderut.

Norrköping blev nästa stopp. Clas hade ringt och ville vi skulle titta in och jag passade på att köpa en kontakt till cigarettändaruttaget som klarar både 12 och 21 mm. Kom på att jag måste byta på 12v pumpen som jag har till madrassen. Nu kan jag använda både 12 och 21 mm hona att koppla den till. Nästa köande blev ju förstås vid Söderköping då det var dags för broöppning, med påföljd av att när sedan bron öppnas så fylls det på vid rödljusen på 22:an. Nu viker jag av 22:an vid första rödljusen och glider igenom Sörping. Kommer ut vid macken på andra änden av staden. Mycket smidigt.

Efter det så rullade på på utan hinder. Ungefär 1 timme senare så rullade vi in på Kila Gård. Välkomst kommittén slöt upp. Tragiskt nog reducerad i år mot vad vi var vana vid. Det blev en stärkande kopp kaffe och så glad att man sedan något år får äkta kaffe :). Maja skulle klippa klorna, så Palle och jag åkte till Västervik och fick det gjort. Kerstin och Monica var hemma och började med maten. Palle och jag satt ute och snackade och vi hörde glada skratt inne ifrån huset. Anledningen var en del tokigheter som säkert uppkommit på grund av tullandet utav den medhavda drycken.

Hur som helst så lyckades dom med middagen och Palle och jag fick ett helt glas varsitt vin. Middagen var utsökt i all fall. Mätta och belåtna satt vi sedan ute på kvällen och pratade och skrattade till långt in på kvällen. Vi hade rest tältet innan vilket brukar vara ganska bra, så man bara kan krypa in när ögonen börjar gå i kors. Man blir lite seg efter mat och resan ner och då är det skönt att bara krypa in och lägga sig.

En ny morgon igen och planerna för dagen var att åka till Valö för en räkmacka som lunch och sedan upp till Idhult för att fotografera. Valö var välbesökt denna lördag. Den var något extra jippo för barn som fick rida häst. En ”Pippi häst” i mini format stod uppe på en kulle med några barn bredvid. Det var mycket folk ute vid serveringen. Alla hade fått fönsterbord. Det var lagom varmt och inte en gassande sol. Räksmörgåsen åkte ner utan problem. Mycket gott.

Vi fortsatte mot Idhult för fotograferingen. Vackra vyer med rikligt kuperad terräng som man inte kan tänka sig finnas här. En typisk höjd som är given för en borg en gång i tiden och så var det också. Lite nyfiken är man förstås att söka upp den eller resterna av den. Bland annat så finns den sällsynta och hotade Gullvivefjärilen.

På kullen till höger i bild, Borgkullen, fanns det en fornborg en gång i tiden under yngre järnåldern ( år 375 – 1050 e.Kr). Låg ju väldigt bra på höjden med bra utsikt över dåtidens bebyggelse. En bra förutsättning för fornborgar var ju att dessa låg högt med bra utsikt över eventuella inkräktare och en bra läge att hålla försvar. Alltid svårare att ta sig upp och kriga än an bekämpa inkräktare från ovan.

Vi rullade på hemåt igen till Kila Gård. Dags för lite fika och sedan var det grilltajm. Potatisräfflor och kött av mycket god kvalité. Det var mycket gott, som vanligt. En kaffe på maten och sedan tog Palle och jag en liten promenad runt ”kvarteret” och fotade några fjärilar. Det fanns en hel del. Många av samma art. Kul var det i alla fall. Synd bara att många av fjärilarna fäller ihop vingar när dom sitter. Ibland lyckas man få dem med vingarna utfällda så man ser hur vackra dom är. Dom kan se helt annorlunda ut på ovansidan än på undersidan.

Det blev kväller även denna kväll så vi kröp in i tältet igen. Dagen efter vaknade jag 03:25. Låg och vände och vred på mig tills klockan 4. Då krånglade jag mig ut ur tältet så tyst det gick för att inte väcka Monica. Klädde på mig utanför och tog en runda med kameran. Denna hjort stötte jag på som såg förundrat på mig. Funderade säkert vilken tvåbent galning är ute denna tid på dygnet. Övriga i församlingen vaknade runt 8. Vi åt en kexfrukost. Det var en alldeles lagom frukost. Vi skulle åka hemåt och jag tänkte besöka Tullgarns Slott. Det skulle vara öppet nu för visning mellan 12:00 — 16:00. Vi sa morsning och på återseende igen. Rullade på upp mot Tullgarn som kommer i ett annat blogginlägg.

Stort tack till Paul och Kerstin för Kila Camping. Räkna med att vi återvänder 🙂

Ha de!





2021-06-10 Umeå

11 06 2021

Hoj Hoj

I Umeå sov vi på Gamla Fängelset som vi gjorde förra året också. Denna gång i en mindre cell. Cell nr 19. Cellen var ok, sånär som på att det i dagens läge fanns alldeles för få el-uttag. Endast ett dubbeluttag långt ifrån skrivbordet. Jag påtalade detta och dom skulle se över det.

Ett strålande väder till studenternas glädje. Vi var till China restaurangen vid var till förra året och till maten tog jag en Tsingtao parkerings öl. Vi och två damer som spelade på automaterna var dom enda gästerna när vi kom. Vi beställde och fick in lite extra friterade räkor och friterade grönsaker på en tallrik. Det blev lite glass till efterrätt också och ssdan kunde vi rulla därifrån. Inte på grund av drycken utan av maten som vi proppat i oss. Varför tar man inte lärdom av att äta med måtta?

Parken nedanför torget var fullt med glada studenter, men ännu inga överförfriskade utan det såg denna tidiga kväll riktigt städat ut. På torget står denna skräckinjagande staty. Fick associationen av att djuret var flådd och skrek ut sin smärta. Googlade lite och fick veta att puman är ett Meeto monument.

Efter en natt i finkan så besökte vi Umedalens Skulpturpark. Såg en broschyr på fängelset och vi bestämde oss för att åka ut och titta på den. Såg på en karta över området att det fanns et MC Museum också. Vi gick runt med kartan och letade upp konstverken som var utspridda över en stor yta. Det var ett enormt område som hyste flera Förskolor, tandläkare, ålderdomshem och sjukgymnast bara för att nämna några. Vi trodde att detta en gång varit kasernbyggnader, men fick veta att hela området var ett mentalsjukhus en gång i tiden.

Vi letade upp ett fik som kändes rätt. Ullas Café och Konditori. Mycket fint café. Vi och fler på caféet fick jordens garv åt en gäst. En kille och en vacker tjej kommer in och slår sig ner en bit från och. Killen har beställt en räksmörgås. Dom sitter mitt emot varandra och han får ett samtal. Han säger:
— Nu sitter jag på ett fik och framför mig har jag en vacker… stor…. räkmacka.
Alla började samtidigt skratta för vi var ju inställda på, att bortsett från stor, så skulle han syfta på tjejen mitt emot honom. Med dagens garv i bagaget fortsatte vi söderut mot Höga Kusten.

Det var vid Höga Kusten som vi lät en holländsk hojtjej följa med söderut. Hon hade blivit ensam kvar på hoj då hennes resekamrats hoj hade pajat och han fick ta flyg hem till Holland. Vi skulle då egentligen besöka Arnolds Bilmuseum, men vi hoppade över det och körde raka vägen hem. Nu skulle vi passa på att besöka det. Vi åkte ut till museet och Arnold dök upp och visade oss runt i hans fina museum. Bilar, modellbilar, mopeder, motorcyklar, mobiltelefoner fanns att titta. En Pusch Florida som jag hade fanns bland mopederna. Huskvarna Silverpil och guldpilen var förstås också där.Ögonen föll genast på en senapsgul Saab Sonett. Alla fordon var i kördugligt skick och Arnold hade, innan pandemin, brudpar som ville åka i en fin gammal BMW. Helt klart värt ett besök om ni är vid Höga Kusten.

Efter besöket rullade vi på hem mot Rimbo igen.

Ha de!





2021-06-09 Saxnäs

11 06 2021

Hoj Hoj,

Idag skulle vi landa i Umeå efter att vi sovit på Saxnäs Mountain Lodge. Vi fick ett jätterum med 7 bäddar så vi behövde inte trängas direkt. För övrigt sa hade vi hela huset för oss själva.

I Gäddede träffade vi ett par hojkillar som också dom skulle övernatta på samma ställe. Vi träffade dom igen och satt ute till runt 22:30 och snackade. Inte en ända mygg. Fick rapport nerifrån att det var drösvis med mygg så det gick inte att vara ute. Hörde på nyheterna att dom senaste stora regnmängder gjort att träsk fyllts med rejält med vatten och när värmen sedan kom så kläcktes äggen i en rasande fart.

Vi startade som vi brukar rätt tidigt med målet Gamla Fängelset i Umeå. Vi var där förra året också. Då hade vi en större cell som en känd lokal fånge hade suttit i en gång i tiden. Denne fånge var lokaltidningen Västerbottens-Kurirens dåvarande chefredaktör Gustav Rosén (1876-1942), som hamnade i fängelset i 3 månader efter att ha beskyllt landsfiskalen för mutbrott. Han dömdes år 1916.

Som första fotostopp blev det Trappstegsforsen. Åkt förbi många, många gånger, men aldrig stannat till. Den ligger ju trots allt alldeles bredvid Vildsmarksvägen några kilometer efter Saxnäs mot Stalon. En inte så krafigt fors, men riktigt vacker då vattnet letar sig ner över klipporna. Ett litet brus hörs från forsen, till skillnad från Gaustafallet där vattnet dånade fram. Passade förstås på att fotografera med fokusstacking så hela fotot, från dom närmaste grenarna till skogen i fonden blev i fokus. 9 foton som blev till 1. Mycket effektivt om man blåser upp foto till A3 format.

Efter Trappstegsforsen åkte vi till Stalonbergets utsiktsplats. Bara åkt förbi där också utan att åkt upp till platsen. Micke rullade på fint upp för berget. En härlig milsvidd vy över landskapet fick vi. Här tog vi lite juice och ett polismellanmål (munkar).

Efter det stoppet rullade vi på ner mot vägen som kommer från Borgafjäll. Längs med den vägen mot Umeå är det ett antal konstverk på ”Konstvägen Sju Älvar” Det jag mest var intresserad av var en kyrka i glas som lyfts ut med helikopter på en myr. Ett bra sätt att säkerställa att den inte förstördes, men jag tror ändå i dessa trakter att saker och ting får vara med ifred än på våra breddgrader. I Vännäs såg man cykelhjälmar hängandes på styren när dom gått in för att handla på affären. Vägen över Granliden mot Storbäck nådde sin högsta höjd på 604 m.ö.h och vi passerade genom Rönnäsmyran och en jättrestor rengård.

Väl ute på vägen började vi spana efter dom konstverk som skulle vara utställda. Det var rätt många som vi missade då markeringen för dom inte syntes direkt från vägen. Lite synd faktiskt. En tydligare markering vart dom var hade nog inte skadat. Vi såg i alla fall en del och glaskyrkan förstås lyckades vi s Den var väl synlig på myren. Skylten med information om den stod så att den hade man faktiskt kunnat missa om inte kyrkan varit så tydlig. Den låg några mil väster om Vännäs. Den var imponerande. Man såg att några har försökt gått ut på myren, de en liten stig bildats. Vet ej om dom lyckats komma ut eller sjunkit ner i myren 🙂

Ha de!





Semester dag 5

15 06 2020

Hoj Hoj,

Färden fortsatte från Lycksele. Umeå skulle bli nästa anhalt för att sova. Kontaktade, eller snarare försökte få kontakt med vandrarhemmet utan resultat. Nu fick vi ju chansen på att pröva något nytt. Ringde till Gamla Fängelset i Umeå och där fick vi plats i Roséns cell nummer 16. Gustav Rosén var ägare av, Västerbottens-Kuriren 1902–1926, då han i anslutning till det så kallade Umeåbråket dömdes till fängelse för ärekränkning med sina litterära angrepp på konservativa makthavare. Han sattes i fängelse i en mindre cell först, men fick sedan flytta till Cell Nr 16 som var betydligt större. Han frigavs 1916.

Ett mycket trevligt och familjärt fängelse måste jag säga. Vi blev lite sena, men ägarinnan väntade på att vi skulle komma. Mycket trevligt mottagande. Efter vi hade blivit visade koder och rum så bar vi upp det nödvändigaste. En fördel då man reser med bil. Man behöver inte släpa med sig hela bohaget in där man ska övernatta. Med tält blir det ju lite annat, men stor skillnad ändå.

Efter vi installerat oss så gick vi ut för att ta något att äta. Lite Kinamat skulle sitta fint. Vi fick lite mattips av ägarinnan på fängelse, så vi letade upp en alldeles bredvid Rådhustorget. Restaurang Balder låg bra till. En fin restaurang och vi blev hjärtligt mottagna. Vi var dom ända matgästerna så det kanske var därför som servitrisen sken upp som solen. Kina buffé sitter alltid som en smäck. Nu kunde jag äntligen ta en parkeringsöl. Tog en Kina sort, Tzingtao. En mycket god starköl som jag kommer att ta vid nästa tillfälle som en parkeringsöl på en Kina Restaurang fungerar. Första klunken slank ner utan att svida. Hånglade lite med smaklökarna innan den fortsatte och landade mjuk i magen. Kollade bolaget och den får beställas. Blev serverad den lilla flaskan förstås (64 cl) :-). Ingen sketen 33 cl.

Efter den utsökta maten och betjäningen så gjorde vi stan typ. Tog en runda ner mot Umeälven. Mycket varmt denna fina kväll. Mycket folk ute som välkomnade värmen. Skolavslutning präglade Umeå denna kväll. Ungdomar med mössor som ska kämpa sig in på arbetsmarknaden och hoppas att dom har den ambitionen. Vi fortsatte vår resa söderut. Sundsvall var det tänkta målet.

På väg söderut är Högakustenbron ett givet stopp. Så även denna gång. Vi kom fram till bron och fick se 3 stycken som målade stängerna på bron. Högt upp i skyn satt dom och målade. Inget för den höjdrädde kan jag säga. Ni ser 3 små prickar till höger om bropelaren. Det blev en fika och en smörgås på terrassen till hotellet. Kaffe är alltid gott när man är kaffesugen, även om det inte är äkta. Vi rullade på vidare mot Sundsvall.

Någon i resesällskapet var sugen på att komma hem, men jag hade nog kunnat stanna en dag till i Sundsvall. Vi svängde i alla fall in och tog en promenad när jag väl listat ut vilken parkerings app som användes. Inte lätt då det finns en uppsjö av dom. Många parkeringar har visserligen fler att välja på, men här såg man varken skylt eller kod. Med hoj är det betydligt lättare. Gratis parkering vid Esplanaden. Insåg efter en stund att vi tog vägen rakt över busstorget med bilen. Inte så lätt alla gånger. Ingen som reagerade ändå på vår framfart, så vi var säkert inte dom ända som tog den vägen.

Även här var det studenter på gång. Ett par kraftiga smällare på Torget och en skapligt stor rök som spred sig över torget var tydligen avstampet. Några hade tydligen den egenskapen att insupa drycker genom porerna. Nerdränkta totalt med något som jag inte såg ut att vara juice. Inte enbart i alla fall. Glada var dom i alla fall och sanering var för stunden ett senare problem. En mjukglass måste prövas även i Sundsvall. Den var väl OK, men slår inte den i Grisslehamn och storleksmässigt slår ingen den på Prins Henrys i Rimbo vilken för övrigt hade helt ok smak också. Pratade med några vakter om kvällen som dom trodde ändå skulle bli lugn. Många fester gjorde hos någon elev i klassen och dom var ju redan en tajt grupp.

Därifrån åkte vi sedan hemåt.

Längtar till nästa tur som inte är planerad ännu.

Ha de!

 

 





Semester dag 4

10 06 2020

Hoj Hoj,

Igår lättade vi från Saxnäs för destination Park Hotell Lycksele. Vi fick ännu en dag i solsken då vi åkte från Saxnäs. Vi tog en sväng in till Storuman då vi var i närheten. Ett besök upp till Utsikten dit vi brukar åka då vi är här. Av någon anledning brukar vi alltid komma hit på en Tisdag. Det innebär oturligt nog att fiket inte är öppet. Tisdagar är den ända dag då det är stängt. Ett utsiktstorn som man måste klättra upp i och få en storslagen vy över Storuman och många av dom fjäll som vi nyss hade lämnat. Svårt att uppskatta hur långt man ser men helt klart bra många mil. Ett år träffade vi en som varit fjällflygare och han berättade vilka fjäll man såg, men tyvärr hade man redan glömt det då man kom upp till Utsikten. Nu är det utmärkt vart den ligger med skyltar, men då var den riktigt anonym. Han vi träffade då talade om vart det låg och hur vi skulle åka för att ta oss dit.

Till höger ser ni vyn man får från utsiktstornet. En makalös syn och vi hade tur med det fina klara vädret. Då var det en grusväg upp, men nu är den asfalterad sedan ett par år tillbaka. Rätt brant stigning men inga problem för Fabbe som har oanade resurser. Efter Storuman stannade vi till i Vilhelmina. Inköp av gasol till köket så vi kunde ”gasa” på för att inte stå utan det livsuppehållande äkta kaffet. Ett måste när man är ute på tur.

Vi rullade in i Lycksele och checkade in på Park Hotell. Vår bokning blev uppgraderad till lyxsviten med ett stort rum och bubbelbad. Rummet var nyligen renoverat så bubbelbadet var inte inkopplat ännu, men det gjorde ingenting för mig. Inte mycket för Fancy Pancy bad. Räcker gott med en dusch för mig. Var för många år sedan med någon av kidsen och kröp ner i en sådan. Tyckte det mest var obehagligt så jag blev inte gammal iden kokande grytan.

Vi tog en liten sightseeing i Lycksele och kom till Gammplatsen. Vi är intresserade båda två av gammal Svensk historia och detta var en resa tillbaka till 1500 talet på vissa ställen. 16 vuxna som delade på en liten stuga där dom bodde. Dom eldade för att utvinna tjära i en grop där den färdiga tjäran rann ut genom en träränna och samlades i fat. Ett fat var 125,6 liter tjära.. Deras hästar hade en bättre byggnad så dom var måna om deras djur. Värt ett besök om man ändå är i Lycksele. Nu var inget av dom hus som fanns öppet då vi kom, men där fanns en gammal affär, IC mack, bakstugor och många, många till. Ett mycket vackert område att ströva omkring på. Ett sameviste som tyvärr vandaliserades och inte gick att återställa helt, men lite av det finns kvar. Så onödigt som all vandalisering som förekommer överallt. Ett beteende som inte går att skylla på att ”inget finns att göra”.

En stor skillnad mot att åka bil jämfört med hoj är att man känner absolut inga dofter av naturen. Vi passerade ett sågverk och var tvungna att ”veva” ner rutorna för att känna doften av timret. Underbar lukt. Så frisk. Fungerar, men helt fel.

Idag fortsätter vi efter ett besök bland djuren. Destination ej ännu bestämd. Vi tar det som det kommer. Sådana är vi.

Ha de





Semester dag 3

9 06 2020

Hoj Hoj,

Då var dagen kommen då vi skulle ta oss förbi Stekenjokk. En längtan som skulle gå i uppfyllelse.

För en gångs skull så var vi igång i skaplig tid denna morgon. Redan klockan 8:30 var vi klara att börja lasta ut och checka ut. Åsa med personal var på plats och tog ett foto av dom. Vi gillar Ledkrysset. Nu fick vi rum nummer 24 som har dusch på rummet. Mycket behändigt. Trevlig och glad personal gör vistelsen ännu trevligare. Hiss upp till Vandrarhemmet vilket är bra då man ha en del packning att släpa på.

Idag var målet Saxnäs, men först var det Stekenjokk som var den egentliga orsaken till resan. Då det var ett snörekord i år så skulle det bli spännande att se hur mycket av det som var kvar nu. Vi kom inte så långt utanför Östersund då denna gluttade fram genom skogen. Det som är fint med vägarna här uppe är att på varje sida om vägen så är det fritt från buskar och träd minst 30 meter. Det gör att viltet syns innan dom står mitt i vägen. Den här ölgen valde att vända om och gå tillbaka in i skogen igen. Det blev väl för stökigt tyckte han.

En annan sak beträffande vägarna att här är dom doserade i kurvorna. Känns väldigt bra på något sätt när dom lutar åt rätt håll. Vissa av vägarna är underbara, men det finns även dom som är riktigt dåliga. Gropar i asfalten och stora svackor så man tror att bilen ska slå i underredet.

Vi passerade Gäddede och började närma oss Stekenjokk. Vi hade sett några enstaka renar i skogarna längs vägen. Man får vara beredd för plötsligt så står dom bara där mitt i vägen efter en sväng. Nu såg vi en hjord på långt håll som strosade omkring på vägen. Lite ”fångade” var dom med ett räcke och en stup på ena sidan och en brant som var svår att ta sig upp på även för en ren på andra sidan. Till min förvåning så började dom springa, trots att vi var en bra bit ifrån. Ville ju inte stressa  dom, så dom fick lunka på i egen takt tyckte jag. Till slut  så hittade dom ett ställe som var mindre brant och kunde ge sig av från vägen. Dom ser rätt lustiga ut när dom springer då bakbenen liksom svänger ut vid varje steg.

Mer och mer snö börjar synas i skogarna bredvid vägen. Fabbe tuggar sig upp för. Det slår lock för öronen. Radio Jämtland som strömmar ur högtalarna låter dovt en stund innan locket för öronen släpper med ett antal gäspningar. Dom snötäckta fjällen kommer närmare och närmare. Sen kommer snön längs vägrenen. Ökar och ökar för varje hundratals meter. En annorlunda känsla och en upplevelse som helt enkelt måste upplevas. Vi har varit hit i Augusti flera år med motorcykel. Fantastiskt vackert. Sed om stora fjällmassiven. Tappa perspektivet efter en stund tills man ser en pytteliten bil i fjärran och den enorma natur som visar sig i fonden. När vi nu kom dit var det mulet och blåste en hel del. Snön yrde över vägen och stundtals var det svårt att se vägen. 2,5 grader ”varmt” gjorde att det bet ordentligt när vi gick ur bilen. Öppningsdagen hade det varit bilkö vid bommen upp till Stekenjokk. Nu var vi i stort sett ensamma. Vi kanske såg 15 bilar på sträckan Gäddede – Saxnäs som är139 km lång.

Till höger ser ni hur mycket snö det var stundtals nu den 8 Juni 2020. Det var något mer än 2 meter snö. En skum känsla att åka genom nästan en tunnel av snö mitt i sommaren. Även utan snön så älskar vi Stekenjokk och Vildmarksvägen. Hela Vildmarksvägen är runt 500 km lång och går från Strömsund – Stekenjokk – Vilhelmina. En fantastisk väg att åka om ni inte varit där. Helst med hoj förstås.

Underbar utsikt även ner från Stekenjokk mot Saxnäs. Branta fjäll och djupa dalar. Nu var det högt  flöde i dom bäckar som fanns längs vägen ner och vattnet forsade fram med  full kraft. Ett skådespel i sig att se och höra vattnets melodi som fyllde fjällvärlden. Vår övernattning skulle bli i Saxnäsgårdens vandrarhem. Första gången vi övernattar här. Vi var här förut ett år och chansade på boende men då var det fullt. Nu var det vi och två killar på hoj som bodde I nedervåningen helt separerat från vårt boende. Varje våning har sju rum med dusch och kök med köksutrustning för självhushåll. Mycket fina rum också och vi fick ett med utsikt över Kultsjön och fjällen. Under normala förhållanden så finns här en restaurang med en underbar utsikt över Kultsjön.

Idag fortsätter vi mot Lycksele.

Ha de!





Semester dag 2

7 06 2020

Hoj Hoj,

Vi vaknade utvilade på Folkhögskolan i Leksand. Solen kämpade sig igenom molntäcket som spruckit upp här och var. Till slut blev det mer sol än moln.

Vi rullade ut från Leksand med grillen mot Östersund, till skillnad mot varselljusen i vanliga fall. Bara en liten bit utanför Leksand tänkte en Bambi ändra våra planer för dagen och kanske resten av turen. Skickade foten på bromsen och klossarna sköt ut mot skivorna och hejade Fabbe. Trots att här uppe är det c:a 30 meter fritt mellan väg och vegetation så dök Bambi upp snabbt. Hade det varit i våra breddgrader så hade nog Bambi haft sin sista måltid. Bilen som låg bakom lyckades också bromsa tack och lov. Efter detta låg han mycket längre bakom mig mot vad han gjort tidigare. Tyvärr var minnet kort för honom så efter bara några kilometer så låg han och nosade i rumpan igen.

Från och till så regnade det ganska mycket så dagen blev fattig på kort. Vi passerade Älvros och där såg jag den kyrka som vi sett under tidigare resor. En fantastiskt fin kyrka. Tyvärr kunde vi inte besöka den invändigt då den var låst så vi fick nöja oss med se den från utsidan. Brukar spana in lite kyrkor då vi är ute och åker och kommer vi in tänder vi ljus för våra nära och kära som lämnat oss.

Till skillnad från 8000 på Sergels torg så har vi bara sett 2 boenden på vandrarhemmen och inte i samma hus. Sköter man det bara snyggt och spritar sig och håller avstånd så fungerar det. Vi har sett norska bilar och tyska bilar och dom får resa in i Sverige utan rekommendationer som det är. Inte restriktioner. Social distansering även med bilparkeringarna.

Ha de!

 

 

 








%d bloggare gillar detta: