Dag 12 – Hammerstads Camping — Kiruna

1 08 2018

Hoj Hoj,

Det var skönt med stuga natten som var. Ett ösregn passerade flera gånger under natten. Några tält som inte hade så bra regnskydd hade blivit rejält blöta. Kan bara tänka mig hur det såg ut inuti. Dagens tripp skulle gå till Kiruna. 37 mil. Gränsfall med dom Norska vägarna. Vi kom iväg i skaplig tid från campingen. En bra förutsättning alltså.

I Bjerkvik stannade vi för att köpa glas. En isglass som heter Solo och är jättegod. En verklig favorit. Så läskande när temperaturen hela tiden ligger runt 30 strecket. Det blev faktiskt 2 stycken. Nät vi satt där kom en kille på en HD och parkerade bredvid oss. Väst och hela kittet. Han kom in till oss och tog ett glas vatten. Han hade varit med om att bygga tunnlarna häruppe. Han körde betongbilen. Lite kul när han skulle köra upp på tunnlarna med alla lampor blinkandes. Bilisterna bakom trodde det var något i stil med Follow Me. Så när han skulle backa för att vända hade han ett helt koppel med bilar efter sig upp på byggplatsen.

Vi skulle ner till Narvik och han kom just därifrån och såg Politi stå med laser i en nedförsbacke med 60  km/h och en vid en 40 sträcka. Ett typiskt ställe sa han. Många åker just på den med 60 för nedförslutet är ganska brant. Vi rullade på mot Narvik. en liten omväg om man ska till Kiruna, men har man semester så har man. Var förstås ner till Järnvägsstationen och tog några kort. Innan var vi vid en matvaruaffär och Monica gick in för att handla lite god korv och några Solo förstås. När vi stod där kom ett malmtåg och rullade förbi. Hur många vagnar som helst. Tåget tog aldrig slut.

När vi stod där så kom Thor körandes med sin vagn och svingade sin hammare. Några rejäla knallar blev det. En på parkering sa att det skulle komma 24 mm regn klockan 18 i Narvik. Klockan var nu runt 15 så vi började rulla på mot Kiruna. Vi kom bara en bit utanför Narvik då vi fick ta på oss regnkläderna. Strax efter ökade regnet ganska kraftigt. Det fina, om man nu kan kalla åskskurar för fina, är att dom vara väldig kort stund. Däremot kan dom hälla ur sig stora mängder med vatten som kan bilda stora pölar på väg som man får passa sig för och även vara beredd på en dusch från mötande fordon.

Regnet kom och gick hela tiden. Ibland bara duggade det en stund och ibland lite mer regn. Vi kom fram till Abisko Fjällstation. Stora hotfulla moln och det mullrade om hade vi framför oss. 7 mil kvar till Kiruna. Vi tänkte att om vi slaggar en natt här så kommer vi tidigt till Kiruna imorgon och kan kolla in staden. Vi rullade upp och en helt annan värld öppnade sig. Vandrar kängor, Helly Hansen jackor, Ryggsäckar stora som kylskåp. Kåsor hängde och dinglade överallt. Vi kände oss lite felplacerade men skulle testa ända tyckte vi. Det fanns 6 bäddars som man fick dela med andra för 825 kr och 4 bäddars för 1195 kr. Vi kände ju inte för att dela så vi valde det senare. Nu var det strömlöst så ingen betalning hade skett.

Vi släpade ner grejerna till rummet via korridoren som var becksvart. Letade oss fram till dörren och öppnade. Rummet bara skrek mot mig ”Vad är det för fel på dig?”. 1195 för detta. Jag satten mig ner på sängen och googlade. Scandic i Kiruna tog 1250 för ett rum för två inklusive hotellfrukost och en ovärderlig dusch på rummet. Tillbaks snabbt som ögat till receptionen och avbokade rummet som gick smärtfritt då ingen betalning kunnat ske på grund av att det var strömlöst. Vi körde på in till Kiruna och checkade in på Scandic Ferrum. Nu sover vi kungligt för 55 kronor mer än på vandrarhemmet. Ett rövarpris måste jag säga.





Dag 11 — Lofotens Tursitsenter AS — Hammerstad Camping

31 07 2018

Hoj Hoj,

Idag skulle vi nå Å till varje pris. 86 km ifrån Lofotens Turistsenter. 1 timma och 39 minuter enligt GPS´n, men den stämmer inte på dessa vägar. Inte på långa vägar. Skulle man sedan fota varenda vacker vy man passerar så kom man typ ingen vart alls.

Man kommer till ett val att försaka dom vackra vyerna för att ta sig framåt istället. Vi har dom dock kvar i våra minnen. Vi hade kvällssol och fick skugga av träd. Detta innebar ju att vi skulle få morgonsol rakt på tältet. Är det något man bör undvika så är det morgon sol. Tältet värms upp så otroligt snabbt och man snudd på kokar bort i tältet.  Å andra sidan så kommer man ut från det tidigt och kan ge sig iväg i skaplig tid. Jag måste säga att efter alla år vi campat så har vi fått in en otrolig rutin och var och en vet vad den ska göra. Allt går som på löpande band. Från en betraktares ögon måste det se rätt proffsigt ut.

Allt var packat igen och vi kunde ge oss iväg mot Å. 86 km som sagt. Varmt idag också. 24 grader på morgonen och steg under dagen till 29-31 grader igen. Vatten laddat i termosarna. Svettig redan innan vi startade, men fläktade något under den första milen. Vi kom snart fram till Lofoten Vikingamuseum. Ett givet besök förstås. Vi kom dit 30 minuter innan dom öppnade. Solen gassade på bra. I diket bredvid vägen och parkeringen gick två havremoppar och betade. En liten udda plats att ha dom på kanske, men det verkade fungera. Vi gick in och jag fick en tjusig Vikingaring av Monica.

Busslast efter busslast rullade in och området drällde av pensionärer från Tyskland och Norge. Det var välorganiserat så dom försvann snabbt in med sina guider. Vi träffade på en äldre herre som var ortsbo där och som vanligt så blev det ett längre stopp även efter att vi gått runt i museet. Han tipsade om fina ställen längs vägen, men dom flesta låg 1 till 2 mil från vägen på om  möjligt ännu mindre vägar., så vi fick tyvärr avstå från dessa. Kul var det i alla fall att få prata med honom. Älskar dessa möten med ortsbor. Dom har så mycket att berätta vilken är en stor del av en semester och som tillför att man får en extra behållning av den.

Vi fortsatte igen på kringelkrokiga backiga vägar som blev allt smalare och smalare. Några tunnlar passerades även här och mottogs lika tacksamt som igår. Äntligen passerade vi skylten Å. Om jag ska förklara hur det var så kan man med ett endast ord sammanfatta det. Kompakt. Trånga vägar. Husknut låg i husknut. Backar, tvära kurvor. Folk överallt. Kan tänka mig hur det ser ut på vintern. Helt öde. Inte ett liv. Vi åkte så långt ut vi kunde. En bra bit förbi färjan alltså. Vägen slutade i en stor parkering med en souvenirshop förstås. Fans även ett båtmuseum där men vi avstod det. När jag ändå är inne på båtar måste jag berätta om ett par urgulliga fiskebåtar som finns här. Om ni tänker er en vanlig fiskebåt och på halva den gör man en fiske båt av. Dom var så pluttigt söta. Tror jag fick med någon på bild som kommer ut senare.

Vi rullade åter från Å för att se hur långt vi skulle komma. Siktet inställt på Narvik och Kiruna, men förstod ju att dit har vi ingen chans att komma. Vågen tillbaka blir ju samma som ner här. Vi kom förbi Lofotens Turistsenter igen och vi visste att buffé serverades fram till klockan 20:00. Det skulle passa bra med lite käk nu så jag skickade ut klossarna och pilade in mot Turistsentret. Leendet fanns kvar även nu. Kokt potatis och kallops bland annat. Mycket gott. Som efterrätt tog jag risgryn och saftsås. Mums.

Nu har vi landat på Hammerstad Camping. Vi tog en stuga för natten då dom alla våra saker behöver laddas.





Dag 10 — Barstufoss — Lofoten Turistsenter AS

31 07 2018

Hoj Hoj,

Efter att campat på Norska Idrottsförbundets lokaler i Bastufoss drog vi vidare utan att testat jogging rundan på 5 km. Kändes lite sådär, men vi behövde ju komma vidare. Hoppas ni förstår det? Vi hade ju en lång väg framför oss. Här i Norge kan man inte räkna mil utan timmar. Otrolig vacker utsikt hela vägen. Så glad för den stora bensintanken och den snåla motorn. Visserligen finns det rätt många möjligheter att tanka. Det som däremot slog mig med förundran var att Statoil mackar fanns det minst av. Tror faktiskt vi bara sett ett fåtal i hela Norge än så länge. Trodde att dessa skulle överväga utbudet av mackar.

Ja vägarna är bra underhållna med tanke på den trafik det är på dom. En strid ström av bilar, lastbilar, bussar och motorcyklar. Det finns ju heller inte så många att välja på väg ner till Å. Om ni studerar kartan över Lofoten på lite närmare håll så ser ni att det är många, mycket många vikar. Vägarna går runt dessa vikar så man ser tvärsöver bilar, men det kan vara flera kilometer att komma dit. En hel del tunnlar har vi tacksamt passerat även idag då värmen stundtals överskridit 30 grader. Aldrig svalare än 26 utanför tunnlarna. I dom blev det behagliga 18-19 grader.Siktet var inställt på Å, men jag misstänkte hur det skulle bli och misstanken besannades. Vi fick ge oss inför kvällen och campade på Lofotens Turistsenter AS.

Ett fint ställe med en mycket rar tjej som mötte oss med ett härligt leende. Tyvärr missade hon att tala om att det behövdes poletter för att duscha. Fast hennes vackra leende övervägde det misstaget. Ett svenskt par med husbil landade bredvid oss. Dom hade en norsk skogskatt som hette Sune med sig. Den måste vi förstås gulla lite med. Det visade sig att mannen som var pensionär hade samma intresse som mig för lokföraryrket. Vi hade förstår en hel del att prata om. Han hade gått lokförarutbildningen, men efter den så anställdes inga fler lokförare. Det gick några år och han funderade på att fräscha upp kunskapen då dom sökte lokförare igen, men det blev aldrig av. Jag kom aldrig till skott med utbildningen, vilket jag faktiskt ångrar idag.

Några tyska hojåkare kom inrullandes på kvällen. Dom var till skillnad från oss lite fåordiga och höll sig för sig själva. Det blev alltså ingen ordentlig dusch utan en s.k kallad raggardusch. Vi somnade till solens nedgång.





Dag 9 – Naturcamp — Barstufoss

30 07 2018

Hoj Hoj,

Vi rullade på mot Lofoten. Rundade varenda vik så vi tycktes inte komma någon vart. Solen gassade och lämnade 31,5 gradig värme. Det blev många stopp och mycket vatten att dricka. Man började faktiskt se sig mätt på höga snöklädda fjäll vid det här laget. Missade några campingar och klockan gick så vi tog in på Barstufoss. En ganska händelse lös dag med bara mil efter mil bland fjäll.

Idag är målet att ta oss ner till Lofoten. Vi får se hur det går.





Dag 8 – Solvang – Nordkap

30 07 2018

Hoj Hoj,

Idag skulle vi upp till Nordkap. 22,7 mil från Solvang. Inte så långt normalt sett, men på norska vägar är det långt. Vi startade väl kanske inte allt för tidigt från Solvang. Tempen var som vanligt ganska hög. Låg på morgonen på 24 grader. Skulle alltså stiga under dagen.

Vi rullade på ut från Solvang. E6 norrut för att sedan byta namn till E69. En lite tråkig väg från början men ordnade upp sig ju närmare Nordkap vi kom. Serpentinvägar med djupa dalar. Mycket trafik då bara den vägen finns upp till Nordkap. Bussar, hojar, husbilar och husvagnar snirklade sig både upp och ner i en strid ström.

Missade att tanka innan vi åkte från Solvang. Man kommer ju så långt på en tank som man tänker att jag tankar imorgon innan vi åker. Sen är man på väg liksom. Bara att kolla hur långt man kommer och göra en beräkning. Inga problem hitintills. 3 stycken tunnlar passeras på sträckan. Den längst 6,8 km. En liten speciell känsla då man som Svensk inte är van vid dessa tunnlar. En stor fördel när solen gassar utanför är att i tunnlarna så är det svalt. 9,5 grader var det svalaste vi hade. I den längsta var det 13 grader hela vägen. Mycket praktiskt med solskydd inbyggt i hjälmen vid dessa tunnlar. Bara att fälla undan för det blir ju riktigt mörkt med det nedfällt.

Vi kom fram till Nordkap och ”turistfällan” eller kanske ska jag säg ”turistfållan”. Jag tror båda passar bra in. Norrmän vet hur man gör pengar. För att liksom komma dom sista 500 meterna får man betala 300 per person. Jag menar vilken åker 22,7 mil utan att betala för dom sista 500 meterna för att sedan kunna göra Nordkap-Check på att besöka listan. Typ ingen som vänder på tröskeln. Snacka om intäkter dom får med alla dessa besökare och sedan shoppen inne också. Mäktigt är det att ändå vara där. NNW c:a 70 mil så ligger Svalbard. Väster ut c:a 150 mil ligger Grönland. Barentshav är det ända som skiljer emellan. Måste säga att vi hade en otrolig tur med vädret då det var fri sikt åt alla håll.

När vi sett oss mätta så var det dags att dra söderut igen. Samma väg tillbaka alltså. Tur att man ser och upptäcker andra saker när man kör åt andra hållet. En strid ström fortfarande på väg upp. Otroligt imponerad av dom som cyklar upp till Nordkap och det var en hel del. Enorma backar att tas sig upp för och långa dessutom. För att inte tala om den värme som det var. En tjej vandrade på väg upp mot Nordkap. Vi rullade förbi Solvang igen och började leta efter sovställe. Vi fick sikta in oss på naturcamp denna natt.

Vi passerade en väg in till en rastplats och gjorde en 180 graders. Körde in på den och fick se en annan hoj en bit in. En kille som var på väg att resa sitt tält. Hörde om det var ok om vi också campade där och det var helt ok. Han var från Frankrike och hette Robin. Han körde en BMW GS 800. Vi hade mycket trevligt. Satt en bra bit in på kvällen och pratade innan myggen tvingade oss undan. Efter frukost och ytterligare prat om vägar i Frankrike och Sverige så konstaterade jag att det var mycket lika ändå. Vägar smalnades av för att ge plats åt cyklister. Ska kanske säga eventuella cyklister. En rätt stark trafikerad väg smalnades av för att ge plats åt dom eventuella cyklisterna så det blev långa köer med stillastående bilar som följd. Helt motsatt effekt alltså än det var tänkt att ge åt miljön.

Vi bröt till slut upp och vår färd fortsatte mot Lofoten.





Dag 6 – Boden — Pajala

27 07 2018

Hoj Hoj.

Vaknade upp lite förvirrad då vi sov på vandrarhem för första gången sedan vi startade hemifrån. Vi brukar passa på att sova här då vi har tillgång till tvättmaskin och torktumlare. Ett lagom stopp för att tvätta. Var rätt skönt att sova inne den natten ska jag erkänna för regnet öste ner på kvällen och en rejäl skur kom på natten också.

Touratech väskan med gasolköket var helt torr inuti. Bra betyg. Väntar bara på sponsor pengarna 🙂
Vi gjorde oss i ordning och en snäll man erbjöd sig att städa av efter oss så vi kunde fortsätt vår färd. Mycket att hålla koll på nu. Trafikverkets karta över vägarbeten då dom inte är av denna värd här uppe. Att köra på sprängsten några mil är inget kul och väldigt riskabelt med risk för punktering och det vill man inte råka ut för. Nya däck är ingen garanti för att slippa det, men det är alltid lite säkrare. Efter det får man kolla efter brandområden. Under dagens tur klarade vi oss från båda delarna.

När allt var kollat så gav vi oss iväg. Först tanka upp hojen innan vi gick på den planerade turen. väg 356 från Boden ut mod E10. Som tur är så är inte E-vägar här uppe som längre söderut. Å andra sidan har man inte så många val heller om man vill komma framåt. Första tänkta stoppet blev Vippabackens Servering. Här fanns det ÄKTA kaffe i stora kaffepannor. Bara en sådan sak alltså. Mat fanns även att tillgå, men saknade lite lokala råvaror i menyn. Vi är ju i ett område med både ren och ädelfisk. Det fick bli en laxsmörgås och kaffe. Har ni vägarna förbi så stanna till. Inte bara gommen fick sitt utan även helt makalös inredning med allehanda gamla objekt såsom skidor, snöskor och famla gevär, yxor bara för att nämna några.

Vi tog av från E10 ut på väg 98 mot Haapakylä. Därifrån fick vi köra väg 99 mot Pello och vidare mot Pajala. Tanken var att köra förbi Korpilombolo men där var det vägarbete som inte stod på TSV sidor. Vi kom till Pajala, men fortsatte förbi för att komma till Lovikka som har världens största lovika vante. 3,5 meter hög och 1,5 meter bred. Bara tummen är en meter. Vände om till Pajala för att checka in på campingen. En rätt kul syn fick vi i Torne älv där två personer gick mitt i älven. Jag tror säkert att man kunde gå tvärsöver. Väldigt lite vatten alltså. Innan vi checkade in åt vi på Bykrogen i Pajala. Vi hade turen att det var Laxbuffé. Utsökt gott. Vi testade alla möjliga varianter av lax. På väg till campingen såg vi en brandbil som fyllde på vatten från älven. Tjejen i receptionen på campingen sa att 6 st bränder härjade i Pajala kommun.

Innan vi gick och lade oss, så tog vi en liten promenad till en hängbro. Skapligt högt om man tittade genom gallret ner i vattnet under. Tältet slog vi upp nere mot älven. Det blev en skapligt kall natt med bara 5 grader, men det fungerade bra ändå.

 

 





Dag 5 Lycksele – Boden

25 07 2018

Idag skulle vi i alla fall nå fram till Boden. Det gjorde inget med en dag extra då vädret i Nordkap skulle ligga runt 18 – 20 grader på Lördag och Söndag, men låg nu på 10 grader. Vi ska försöka tajma in så vi kommer dit i helgen. I Boden tog vi in på Vandrarhemmet. En ordentlig laddning av allt vi (läs jag) har med oss.

På morgonen i Kattisavan kom det en rejäl skur. Det blev uppehåll och solen kom fram lagom för att torka tältet innan vi packade ner det för vidare färd. När vi hade packat klart allt blev det buller och bong mot nordväst. Av molnens röresle att döma skulle åskan och regnet inte nå oss. Vi rullade iväg i första hand mot Arvidsjaur. Ett stopp vid Lappstaden fick det bli på turen idag.  Varit i Arvidsjaur förut men inte kollat in detta. Tänk om härbrena och lappkåtorna kunde tala. Vilka berättelser man skulle få höra.

Vi rullade ut igen från Arvidsjaur mot Boden vil Älvdalen. En liten mysig liten ort tycker jag. Vi fikade på det gamla vanliga. Kommer tyvärr inte ihåg namnet på den men ligger i Centrum. Medans vi satt där och fikade kom Thor ännu en gång körandes med sin vagn och svingade sin hammare. Även denna gång skulle han liksom bara köra förbi. Vi skulle få checka in kockan 17:00 så vi rullade på mot Boden. Ett praktiskt stopp för att ladda prylar och att tvätta. Strax efter vi lättat från Älvsbyn så såg vi molnet med blixt och dunder i. Flashback från ett tidigare år då åskan faktiskt slog ner runt 50 meter snett framför oss. En otäck upplevelse. Hojen skakade till av tryckvågen och blåtanden i hjälmarna la av för några sekunder. Det karaktäristiska sprakandet då åskan slår ner nära glömmer man inte. Nu gick det bättre tack och lov då åskan inte var så tätt inpå oss.

Vi landade i Boden strax efter 17:00 och checkade in. Full fart med laddning och tvätt. Vi tänkte ta en natt till här men det var fulltecknat. Vi skulle behöva söla en dag till för att pricka Nordkap rätt, men tror inte det är någon risk att vi inte klarar av det.








%d bloggare gillar detta: