Dag 10 — Barstufoss — Lofoten Turistsenter AS

31 07 2018

Hoj Hoj,

Efter att campat på Norska Idrottsförbundets lokaler i Bastufoss drog vi vidare utan att testat jogging rundan på 5 km. Kändes lite sådär, men vi behövde ju komma vidare. Hoppas ni förstår det? Vi hade ju en lång väg framför oss. Här i Norge kan man inte räkna mil utan timmar. Otrolig vacker utsikt hela vägen. Så glad för den stora bensintanken och den snåla motorn. Visserligen finns det rätt många möjligheter att tanka. Det som däremot slog mig med förundran var att Statoil mackar fanns det minst av. Tror faktiskt vi bara sett ett fåtal i hela Norge än så länge. Trodde att dessa skulle överväga utbudet av mackar.

Ja vägarna är bra underhållna med tanke på den trafik det är på dom. En strid ström av bilar, lastbilar, bussar och motorcyklar. Det finns ju heller inte så många att välja på väg ner till Å. Om ni studerar kartan över Lofoten på lite närmare håll så ser ni att det är många, mycket många vikar. Vägarna går runt dessa vikar så man ser tvärsöver bilar, men det kan vara flera kilometer att komma dit. En hel del tunnlar har vi tacksamt passerat även idag då värmen stundtals överskridit 30 grader. Aldrig svalare än 26 utanför tunnlarna. I dom blev det behagliga 18-19 grader.Siktet var inställt på Å, men jag misstänkte hur det skulle bli och misstanken besannades. Vi fick ge oss inför kvällen och campade på Lofotens Turistsenter AS.

Ett fint ställe med en mycket rar tjej som mötte oss med ett härligt leende. Tyvärr missade hon att tala om att det behövdes poletter för att duscha. Fast hennes vackra leende övervägde det misstaget. Ett svenskt par med husbil landade bredvid oss. Dom hade en norsk skogskatt som hette Sune med sig. Den måste vi förstås gulla lite med. Det visade sig att mannen som var pensionär hade samma intresse som mig för lokföraryrket. Vi hade förstår en hel del att prata om. Han hade gått lokförarutbildningen, men efter den så anställdes inga fler lokförare. Det gick några år och han funderade på att fräscha upp kunskapen då dom sökte lokförare igen, men det blev aldrig av. Jag kom aldrig till skott med utbildningen, vilket jag faktiskt ångrar idag.

Några tyska hojåkare kom inrullandes på kvällen. Dom var till skillnad från oss lite fåordiga och höll sig för sig själva. Det blev alltså ingen ordentlig dusch utan en s.k kallad raggardusch. Vi somnade till solens nedgång.





Dag 9 – Naturcamp — Barstufoss

30 07 2018

Hoj Hoj,

Vi rullade på mot Lofoten. Rundade varenda vik så vi tycktes inte komma någon vart. Solen gassade och lämnade 31,5 gradig värme. Det blev många stopp och mycket vatten att dricka. Man började faktiskt se sig mätt på höga snöklädda fjäll vid det här laget. Missade några campingar och klockan gick så vi tog in på Barstufoss. En ganska händelse lös dag med bara mil efter mil bland fjäll.

Idag är målet att ta oss ner till Lofoten. Vi får se hur det går.





Dag 8 – Solvang – Nordkap

30 07 2018

Hoj Hoj,

Idag skulle vi upp till Nordkap. 22,7 mil från Solvang. Inte så långt normalt sett, men på norska vägar är det långt. Vi startade väl kanske inte allt för tidigt från Solvang. Tempen var som vanligt ganska hög. Låg på morgonen på 24 grader. Skulle alltså stiga under dagen.

Vi rullade på ut från Solvang. E6 norrut för att sedan byta namn till E69. En lite tråkig väg från början men ordnade upp sig ju närmare Nordkap vi kom. Serpentinvägar med djupa dalar. Mycket trafik då bara den vägen finns upp till Nordkap. Bussar, hojar, husbilar och husvagnar snirklade sig både upp och ner i en strid ström.

Missade att tanka innan vi åkte från Solvang. Man kommer ju så långt på en tank som man tänker att jag tankar imorgon innan vi åker. Sen är man på väg liksom. Bara att kolla hur långt man kommer och göra en beräkning. Inga problem hitintills. 3 stycken tunnlar passeras på sträckan. Den längst 6,8 km. En liten speciell känsla då man som Svensk inte är van vid dessa tunnlar. En stor fördel när solen gassar utanför är att i tunnlarna så är det svalt. 9,5 grader var det svalaste vi hade. I den längsta var det 13 grader hela vägen. Mycket praktiskt med solskydd inbyggt i hjälmen vid dessa tunnlar. Bara att fälla undan för det blir ju riktigt mörkt med det nedfällt.

Vi kom fram till Nordkap och ”turistfällan” eller kanske ska jag säg ”turistfållan”. Jag tror båda passar bra in. Norrmän vet hur man gör pengar. För att liksom komma dom sista 500 meterna får man betala 300 per person. Jag menar vilken åker 22,7 mil utan att betala för dom sista 500 meterna för att sedan kunna göra Nordkap-Check på att besöka listan. Typ ingen som vänder på tröskeln. Snacka om intäkter dom får med alla dessa besökare och sedan shoppen inne också. Mäktigt är det att ändå vara där. NNW c:a 70 mil så ligger Svalbard. Väster ut c:a 150 mil ligger Grönland. Barentshav är det ända som skiljer emellan. Måste säga att vi hade en otrolig tur med vädret då det var fri sikt åt alla håll.

När vi sett oss mätta så var det dags att dra söderut igen. Samma väg tillbaka alltså. Tur att man ser och upptäcker andra saker när man kör åt andra hållet. En strid ström fortfarande på väg upp. Otroligt imponerad av dom som cyklar upp till Nordkap och det var en hel del. Enorma backar att tas sig upp för och långa dessutom. För att inte tala om den värme som det var. En tjej vandrade på väg upp mot Nordkap. Vi rullade förbi Solvang igen och började leta efter sovställe. Vi fick sikta in oss på naturcamp denna natt.

Vi passerade en väg in till en rastplats och gjorde en 180 graders. Körde in på den och fick se en annan hoj en bit in. En kille som var på väg att resa sitt tält. Hörde om det var ok om vi också campade där och det var helt ok. Han var från Frankrike och hette Robin. Han körde en BMW GS 800. Vi hade mycket trevligt. Satt en bra bit in på kvällen och pratade innan myggen tvingade oss undan. Efter frukost och ytterligare prat om vägar i Frankrike och Sverige så konstaterade jag att det var mycket lika ändå. Vägar smalnades av för att ge plats åt cyklister. Ska kanske säga eventuella cyklister. En rätt stark trafikerad väg smalnades av för att ge plats åt dom eventuella cyklisterna så det blev långa köer med stillastående bilar som följd. Helt motsatt effekt alltså än det var tänkt att ge åt miljön.

Vi bröt till slut upp och vår färd fortsatte mot Lofoten.





Dag 6 – Boden — Pajala

27 07 2018

Hoj Hoj.

Vaknade upp lite förvirrad då vi sov på vandrarhem för första gången sedan vi startade hemifrån. Vi brukar passa på att sova här då vi har tillgång till tvättmaskin och torktumlare. Ett lagom stopp för att tvätta. Var rätt skönt att sova inne den natten ska jag erkänna för regnet öste ner på kvällen och en rejäl skur kom på natten också.

Touratech väskan med gasolköket var helt torr inuti. Bra betyg. Väntar bara på sponsor pengarna 🙂
Vi gjorde oss i ordning och en snäll man erbjöd sig att städa av efter oss så vi kunde fortsätt vår färd. Mycket att hålla koll på nu. Trafikverkets karta över vägarbeten då dom inte är av denna värd här uppe. Att köra på sprängsten några mil är inget kul och väldigt riskabelt med risk för punktering och det vill man inte råka ut för. Nya däck är ingen garanti för att slippa det, men det är alltid lite säkrare. Efter det får man kolla efter brandområden. Under dagens tur klarade vi oss från båda delarna.

När allt var kollat så gav vi oss iväg. Först tanka upp hojen innan vi gick på den planerade turen. väg 356 från Boden ut mod E10. Som tur är så är inte E-vägar här uppe som längre söderut. Å andra sidan har man inte så många val heller om man vill komma framåt. Första tänkta stoppet blev Vippabackens Servering. Här fanns det ÄKTA kaffe i stora kaffepannor. Bara en sådan sak alltså. Mat fanns även att tillgå, men saknade lite lokala råvaror i menyn. Vi är ju i ett område med både ren och ädelfisk. Det fick bli en laxsmörgås och kaffe. Har ni vägarna förbi så stanna till. Inte bara gommen fick sitt utan även helt makalös inredning med allehanda gamla objekt såsom skidor, snöskor och famla gevär, yxor bara för att nämna några.

Vi tog av från E10 ut på väg 98 mot Haapakylä. Därifrån fick vi köra väg 99 mot Pello och vidare mot Pajala. Tanken var att köra förbi Korpilombolo men där var det vägarbete som inte stod på TSV sidor. Vi kom till Pajala, men fortsatte förbi för att komma till Lovikka som har världens största lovika vante. 3,5 meter hög och 1,5 meter bred. Bara tummen är en meter. Vände om till Pajala för att checka in på campingen. En rätt kul syn fick vi i Torne älv där två personer gick mitt i älven. Jag tror säkert att man kunde gå tvärsöver. Väldigt lite vatten alltså. Innan vi checkade in åt vi på Bykrogen i Pajala. Vi hade turen att det var Laxbuffé. Utsökt gott. Vi testade alla möjliga varianter av lax. På väg till campingen såg vi en brandbil som fyllde på vatten från älven. Tjejen i receptionen på campingen sa att 6 st bränder härjade i Pajala kommun.

Innan vi gick och lade oss, så tog vi en liten promenad till en hängbro. Skapligt högt om man tittade genom gallret ner i vattnet under. Tältet slog vi upp nere mot älven. Det blev en skapligt kall natt med bara 5 grader, men det fungerade bra ändå.

 

 





Dag 5 Lycksele – Boden

25 07 2018

Idag skulle vi i alla fall nå fram till Boden. Det gjorde inget med en dag extra då vädret i Nordkap skulle ligga runt 18 – 20 grader på Lördag och Söndag, men låg nu på 10 grader. Vi ska försöka tajma in så vi kommer dit i helgen. I Boden tog vi in på Vandrarhemmet. En ordentlig laddning av allt vi (läs jag) har med oss.

På morgonen i Kattisavan kom det en rejäl skur. Det blev uppehåll och solen kom fram lagom för att torka tältet innan vi packade ner det för vidare färd. När vi hade packat klart allt blev det buller och bong mot nordväst. Av molnens röresle att döma skulle åskan och regnet inte nå oss. Vi rullade iväg i första hand mot Arvidsjaur. Ett stopp vid Lappstaden fick det bli på turen idag.  Varit i Arvidsjaur förut men inte kollat in detta. Tänk om härbrena och lappkåtorna kunde tala. Vilka berättelser man skulle få höra.

Vi rullade ut igen från Arvidsjaur mot Boden vil Älvdalen. En liten mysig liten ort tycker jag. Vi fikade på det gamla vanliga. Kommer tyvärr inte ihåg namnet på den men ligger i Centrum. Medans vi satt där och fikade kom Thor ännu en gång körandes med sin vagn och svingade sin hammare. Även denna gång skulle han liksom bara köra förbi. Vi skulle få checka in kockan 17:00 så vi rullade på mot Boden. Ett praktiskt stopp för att ladda prylar och att tvätta. Strax efter vi lättat från Älvsbyn så såg vi molnet med blixt och dunder i. Flashback från ett tidigare år då åskan faktiskt slog ner runt 50 meter snett framför oss. En otäck upplevelse. Hojen skakade till av tryckvågen och blåtanden i hjälmarna la av för några sekunder. Det karaktäristiska sprakandet då åskan slår ner nära glömmer man inte. Nu gick det bättre tack och lov då åskan inte var så tätt inpå oss.

Vi landade i Boden strax efter 17:00 och checkade in. Full fart med laddning och tvätt. Vi tänkte ta en natt till här men det var fulltecknat. Vi skulle behöva söla en dag till för att pricka Nordkap rätt, men tror inte det är någon risk att vi inte klarar av det.





Dag 4 Vilhelmina – Lycksele

25 07 2018

Hoj Hoj,

Vid Vilhelmina campade vi på Kolgården. Jag tror inte det egentligen var en plats för att tälta på utan mer för husbilar och husvagnar. En del stugor fans. Det fanns en plats kvar sa värdinnan och visade oss på en plats bakom servicehuset. Det fungerade, men jag såg inga andra tält på campingen. Nära till dusch och toalett var det i alla fall.

Nu var det meningen att vi skulle härifrån åka till Boden. Tekniken ville annat. Växelriktaren jag köpt på Kjell & co gav upp och jag kunde inte ladda hjälmarna under färd. En förutsättning om man satsar på att sova i tält. Kjell & Co fanns i Skellefteå och Örnsköldsvik. Tror ni den fanns i Skellefteå som liksom var åt rätt håll? Inte an chans. Det blev till att göra en omväg ner till Örnsköldvik för att skaffa en ny. Skull gå på spåret igen vid Lycksele och kom på en massa vägar med vägbyggen. Sprängsten är inte min eller däckens favorit så det blev en 180 grader och satsa på en ny väg.

Jag kollade in Trafikverkets karta över vägarbeten och valde vägar efter den. Några nya inte ännu rapporterade vägarbeten stötte vi ändå på. Det blev en ganska lång färd denna dag. Framme i Lycksele var det början på motorveckan så det var mycket folk i rörelse. Vi hittade en camping i Kattisavan. En camping med många fina platser längs vattnet. Man kunde även ställa sig lite i skuggan bland träd om man nu föredrog det. Vi reste tältet nere vid vatnnet. När vi kom var ett annat par med hoj där och tältade. Det var några från Vulcan Riders i Stockholm. Kommer tyvärr inte ihåg namnet på killen men tjejen hette i alla fall Eva.





Dag 3 – Frösö Camping – Saxnäsgården

23 07 2018

Hoj Hoj

 

Vi lättade från Frösö i skaplig tid då vi hade rätt mycket att se och att göra. Fyllde upp med lite soppa i hojen då det skulle bli runt Stekenjokk. Innan Gäddede var vi runt Hällingsåfallet och tittade. Imponerande trots bara 43 meters fallhöjd. Vägen dit var inte fyskam heller. En grusväg, så nu blev det stortest av däcj på grus med fullt lass och skjuts. Fungerade jättebra.

Stekenjokk. Jag säger bara det. Har ni inte varit där så ta en sväng dit. Vägen dit är inte så tokig den heller. Fick nästan en liten chock då vi såg hur lite vatten det var i Stora Blåsjön. Det var lite fr två år sedan då vi var där men nu var det ännu mindre. Vi var ut och gick på en fin sandbotten som blivit. Efter sjön så svänger det uppåt. Boxern morrade på med hela lasset uppåt. Stannade uppe och tog en fika och en smörgås. 13 grader varmt och blåste rätt bra, så man började faktiskt att frysa lite efter all den värme man vant sig vid. En Affe kom glidande och vi snackade med killen som skulle till Klimpfjäll för att övernatta.

På nervägen från Stekenjokk såg vi två hojar stod längs vägen och en kille låg vid bakdäcket på den ena. Jag såg att bakdäcket var platt och vände om för att se om jag kunde vara till hjälp. Hans fru hade varit och köpt punkalagning på burk och när vi kom så pyste all lagning ut ur hålet. Jag kollade vad det var och hur stort det var. Eftersom det inte fungerade med punka spray så sa jag att vi testar med en liten annan metod. Punka lagningskittet kom till användning och efter det pumpade jag upp däcket med kompressorn till 2,9 kilo. Lagningen hade lyckats och däcket höll tätt och vi gjorde ett par norrmän lyckliga och dom kunde rulla vidare. Jag sa att han fick kolla luften med jämna mellanrum på någon mack.

Tanken var att natten skulle tillbringas i Saxnäs. När vi kom dit så såg vi att campingen hade upphört och vi rullade vidare. Vi fortsatte ända ner till Vilhelmina där vi hittade en camping och slog upp tältet. I morgon rulla vi mot Boden.

Ha de!





Dag 2 – Tällberg – Frösö Camping

23 07 2018

Vi lättade från Tällberg i skaplig tid. En mycket trevlig camping med tältplatser alldeles bredvid Siljan. Hojrabatt om man var medlem i SMC eller någon annan klubb med kort. 150 kronor för en natt. Helt ok. Vi rullade på en nu skulle vi förbi eldhärjade områden. Uppe vid Los så var vägen avspärrad så vi blev hänvisade ut på E45 upp mot Sveg. Ingen röklukt kände vi på den vägen. Däremot mellan Sveg och Östersund kände vi lukten ibland. Jag tror att vinden låg åt det andra hållet så vi kände inte så mycket. Ganska odramatiskt för oss och vägen var en transportsträcka till Frösö.

Vi träffade på en biker och hans tjej. Hon kom ner med några parkeringsöl. Mycket trevligt och gott. Det visade sig att dom kom ifrån Holland och var egentligen på väg norrut, men hade kört slut på ett bakdäck och hade beställt ett på en gummiverkstad söderut så dom fick vända ner härifrån.

Ha de!





4 Mars – 134 dagar kvar

4 03 2018

Hoj Hoj,

Ja det närmar sig. Tack och lov. Tittar lite då och då på den planerade turen och drar fortfarande lite hit och dit. Fick kontakt via FB med en hojkille norröver som vi kommer att hälsa på i sommar. Han bodde i stort sett med den väg vi kommer. Vi kommer strax innan att passera Tallbergsbroarna som går över Öreälven i Nordmalings Kommun. Fick veta att stället är mycket populärt att fiska Harr vid.

Så kul att sitta och kolla lite på nätet i boken ”Nya Upplev Sverige” över guldkorn. Det kommer alltid fram något när man vaskar lite. För några år sedan hade vi planer på att åka Från Voullerim via Nordanå och till Nattavaara. 47 km grusväg i ett björn rikt område. Vi kunde inte det på grund av för högt vattenstånd över Spegeldammen i Voullerim. I år kommer vi att åka in vid Nattavaara och ner mot Voullerim. Hoppas vattenståndet är lågt så vi kan ta oss över med hojen. En spännande grustripp. För sådana här vägval är Trafikverkets NVB Webb ett förträffligt hjälpmedel. I den kan man se om det till exempel är avspärrat med bom eller betong sugga. Annan nyttig information går också att ta fram till exempel vilken som är väghållare, Statlig, kommunal eller Privat. Privat innebär oftast att motorfordonstrafik är förbjuden, så man gör klokt att välja annan väg. Jag har hört av andra att det inte är populärt att köra på privata vägar norröver. Kan bli rätt tufft till skillnad från här ner. Inte populärt men det kanske inte händer så mycket mer än ett snack här nere. För dom som inte har BaseCamp program för att göra rutter så kan man även på denna sida se om det är en grusväg eller en belagd väg, om man nu skulle vilja välja bort mer än hälften av Sveriges vägar 🙂

Victoriafortet i Voullerim är stängt fick jag veta. Hyresgästen som hade det sa upp avtalet vid årsskiftet. Statens Fastighetsverk har inte hittat någon ny hyresgäst för i år. Jag hoppas det kommer någon till nästa år så man kan besöka det. Årets tur kommer att slå övriga års både vad gäller mil och upplevelser.

Ha de!

 





Ja då var det dags igen…..

19 08 2017

Hoj Hoj,

Ja då var det dags igen. Dags att greppa hackan och spaden. Tiden har som vanligt bara flugit iväg. Nyss så stod vi där. Där vid grindstolparna. Hojen fullpackad. En resa skulle just börja. 4 veckor utan måsten. En resa med förväntningar. En resa att upptäcka. En resa att se. En resa att uppleva.

Vi har upptäckt. Vi har sett. Vi har upplevt. Förväntningarna slog in. Minnena finns kvar. När man ser bilderna känner man igen situationerna då dom togs. Lukterna. Vädret. Ja allt som var runt ikring en. Fantastiska möten med underbara människor. Människor som bjuder på sig själva. Människor som vet att ta vara på den tid vi får.

En resa genom Sverige. En resa på något mer än 512 mil. Många museer och vackra platser har vi sett. Museer med nostalgi som får än att minnas barndomens tider. När man gick där i köket och tog fram en tallrik ur köksskåpet med dom snett lutande luckorna. Platser som får en att önska sig tillbaka. Platser att slå sig till ro på. Lugnet. Tystheten.

Jag skulle lätt kunna vänja mig med detta. Så här ska det vara. Varför tog det slut? Varför händer inte det där plötsliga……….

 








%d bloggare gillar detta: