Vilken befrielse

1 04 2020

Hoj Hoj,

Idag tog jag en promenad på en stig genom en skog. Så tyst. Så avkopplande. Stänga ute allt vad media och virus heter. Stod en bra stund och bara lyssnade. Lyssnade på fåglarna vackra sång. Omedvetna om situationen i världen. Så härligt att bara stå där. Ett svagt sus ibland när vinden tog tag i trädtopparna. Viskar att snart är det över. Snart återgår allt till det normala. Bara hoppas att alla tar sig helskinande ut ur det både fysiskt och ekonomiskt.

Så glad att man har möjligheten att bara går ut i skogen. Att jag kan gå ut i skogen och lyssna på nästan ingenting. Se hur våren tar tag i världen igen. Allt som legat och väntat på värme. Allt som finns att se bara man tittar, som jag brukar säga. Ta sig tid att uppleva. Mycket viktigt och nyttigt. Ta vara på tiden och gör det ni gillar. Det kan ändra sig väldigt fort.

Att bara stanna upp och titta på en blåsippa kan vara helt fantastiskt. Gör det.

Ha de!





31 Mars 2020

31 03 2020

Hoj Hoj,

Just nu, 14:44, 7 grader varmt men det blåser ganska bra. Fast egentligen så är det ju dåligt. Det blir ju så förbaskat kallt då även om temperaturen är skaplig. På nåt sätt så vill jag ut idag också. Problemet är vart. Kanske ta Fabbe och leta upp något att fota. Men vad? Det brukar i och för sig ordna sig när man väl kommer ut. Hittar alltid något. Samma platser ser olika ut dag för dag beroende på ljuset och vilket tid man kommer.

Igår var det en milstolpe i Nellies liv. Hon lärde sig att cykla utan stödhjulen. En riktigt stolt tjej kom cyklandes till oss. Hon bestämde sig bara för att ”Nu ska vi ut och cykla utan stödhjul”. Svårare än så tyckte hon inte att det var. Sagt och gjort. Jag skruvade bort stödhjulen och en stund senare kom hon och Jennifer ner till oss.

Minns min debut på cykel. På den tiden fanns det inte stödhjul. Hjulet var ju precis uppfunnet :-). Ja ok då. Några år tidigare var det väl. Några år efter jag lämnade Bambino stadiet, blev det en 17 tums cykel. Några försök på gården som så klart slutade med syning av backen och eventuella småkryp där. Skam den som ger sig, så det var bara att hoppa upp igen. Efter många mindre lyckade försök, så började snittsen komma. och jag insåg att det faktiskt fungerade. Nu var det dags att pröva sina vingar, eller snarare balansen på vägen. Nu var det ingen speciellt trafikerad väg och mjölkbilen kom på måndagar och torsdagar. Ut med cykeln på vägen och ledde den upp för backen. Nu var det dags. Som fågelungarna lämnar sitt bo var det dags att möta en ny tid.

Tramporna sattes i rätt läge för take off. Sen bar det iväg. Enkelt som en plätt. Till en början i alla fall. Efter att jag cyklat c:a 300 meter, vilka för mig kändes som 3 km, kom jag till ett ställe där diket var fullt av brännässlor. Jag skulle egentligen kunna sluta berättelsen där för alla har väl redan listat ut resten. Det var som en magisk otrolig kraftig magnet som drog mig och cykeln ner mot diket. Just där det fanns flest brännässlor i hela Uppland. Att bromsa fanns inte på kartan. Jag hade ju inte kommit dit ännu i den självutbildade lektionen. Med skaplig fart, då det lutade en aning neråt, forcerade jag ner i diket och jag tror inte jag missade en endaste en av nässlorna. När dammet lagt sig och adrenalinet började avta kom den fruktansvärda smärtan. Kortbyxor och kortärmat gjorde mötet med dessa vidriga växter än mer smärtsamt. Som grädde på moset så tog jag dom få nässlor jag missat på vägen upp med cykeln från diket.

Efter några timmar när svedan avtagit var det dags att ge sig på cykeln igen. Har man ramlat av sadeln ska man ju hoppa upp igen sas det. Nu var det ju ofarligt för nu fanns inte en enda brännässla kvar som kunde brännas. Konstaterade att det måste varit någon slags magnet i nässlorna för nu trampade jag förbi galant. Nu tog jag mig an lektionen med att bromsa. Tyckte det var läge nu.

Ha de!

 





En dag vid sjön

28 03 2020

Hoj Hoj,

Solen stod som spön i backen. Redan tidigt fick jag en förfrågan från Jennifer om att grilla. Det lät mycket trevligt. Då skulle jag passa på och ta några porträttfoton också. Det är ju något jag tänkte börja med i större skala. Tänkte först komplicera till det med ND filter, gör dag till natt, men skippade det. Körde istället med fyllnadsblixt till motljuset.

Vi hade korv och bröd med oss och körde igång engångsgrillen. Tänkt att det är så enkelt, men så satans gott. Äkta kaffe i termos smakar inte ödla heller. Så himla gott. Solen värmde ganska bra. Termometern visade 10 grader och en lätt bris. Vilken härlig årstid våren ändå är. Allt som vaknar till liv igen. Man ser nästan från dag till dag att något hänt i naturen. Allt ligger i startgroparna och bara väntar. Det har börjat ovanligt tidigt i år. Körsbärsträden i Kungsträdgården nästan 2 månader tidigare än normalt. Jag såg nu att våra pollinerare har startat sina motorer. Det är tur det fruktbärande träd har ju i alla fall inte börjat sin blomning ännu.

Innan grillen blev klar så passade jag på att ta några porträttfoton. Blev lyckade om jag får säga det själv. Fick lite blodad tand som det heter. Nyfiken på att ta fler foton. Kanske dags att göra en release av tanken att börja med porträttfotografering. Än så länge ingen studio, men det finns ju en utanför husknuten typ. Har några fina ställen som skulle fungera bra med fin inte för iögonfallande bakgrund även om jag gör den suddig. Inga skarpa färger som sticker ut i bakgrunden.

Barn är tacksamma modeller, även om dom är näst intill omöjliga att styra. Bäst är att dom får leka fritt och jag får fånga ögonblicken i utomhusmiljön. Vatten är bra. Det roar gammal som ung. Dom blir mest naturliga då dom sysslar med något. Ställer man upp dom för fotografering så brukar det alltid bli någon liten grimas eller ett annat konstigt ansiktsuttryck.

Ha de!





Något annat än Covid-19

14 03 2020

Hoj Hoj,

Ja som rubriken säger ska detta handla om något annat. En stor händelse har ju ägt rum. Stor i ordets rätt bemärkelse. Zhen Hua 33 som är ett specailfraktfartyg, kom från Kina med den s.k. Guldbron som ska bli Slussens nya huvudbro. En imponerande syn var det när jag först såg fören i Furusund i Onsdags morse. Mycket folk var samlade. På berget vid Furusunds Värdshus var det många som samlat sig för att få en bra vy. Även jag stod där med kameran i högsta hugg. Det är som vanligt svårt med perspektiv om man bara har ett objekt att se, men får man en referens punkt som färjorna över till Blidö gav så såg man storleken på ett annat sätt.

Ett annat intressant fotoställe hade varit Oxdjupet vid Rindö. Tänkte åka dit först men då jag misstänkte att åtskilliga mer än jag tänkt så och parkeringsplatserna är mycket begränsade så valde jag Furusund. Tanken var sedan också att åka in till Stockholm och fotografera ankomsten till Slussen. Det blev en pampig entré med vattenkanoner. Det primära syftet med det, skulle jag tro, var att hålla småbåtar borta och det lyckades väldigt bra. Inte en mindre båt närmade sig för fotografering.

I mycket sakta mak närmade den sin ankringsplats. Ett sådant fartyg stannar inte på några. Jag såg på en video från Oxdjupet och såg att den hade även propeller i bak som gjorde att den kunde svänga den delen också. Säkert ett måste för ett sådant långt fartyg.

Den ankrade upp utanför Stadsgården och förberedde lossning av bron. Fartygen var som en docka som kunde sänka ner sig i vattnet och därmed få bron loss som låg på pontoner. I fredags hade den lossat lasten och låg och väntade att få fortsätta sin resa. Såg att den var på väg till Tallin just nu. Behöver väl något med sig tillbaka också för att det ska vara effektivt.

När vi ändå var inne i stan så passade jag på att fota lite annat medans vi gick. Solen var på väg ner när vi gick mot Tekniska Högskolan. En solnedgång över Kungsgatan var också rätt fin även om jag hellre vill ha landskap som förgrund till en solnedgång. Fast det fick fungera. Det var ingen direkt åskvärme då vi gick tillbaka mot Tekniska. Passerade Engelbrekts kyrkan och var tvungen att ta ett kort. Låg så fint på höjden och den klarblå himlen lyfte fram den så fint.

Ha de!

 

 

 





Oj vad dagarna rullar på

5 03 2020

Hoj Hoj,

Ja det va fasligt vad dagarna rullar på. Nyss var det måndag och nu är det torsdag kväll. Det är väl så när man har att göra hela tiden. Hur hade jag tid att vara borta 12 timmar om dygnet förut? Jag bara undrar. Man anpassade sig väl till Livet 1.0, men nu är jag inne på 4:e månaden av Livet 2.0 och gillar det verkligen. Jag har inte haft tråkigt en endaste sekund sedan 1 November 2019 då jag slängde upp hackan och spaden på hyllan. Fast skulle jag inte haft min hobby så skulle det nog blivit annat. Ett gott råd alltså till er som ligger i startblocken för Livet 2.0 är att se till att ni har en hobby och något att göra. Jag har inte ännu kommit igång med min studio, men den hägrar där framme. Det ska bli kul, spännande och samtidigt utmanande.

Jag har inte känt sådant där desperat sug på att köra hoj fast tempen stigit mot 8 grader. Jag kan ju ta den när jag vill. När vädret tillåter och temperaturen stiger lite till. För var man ju hänvisad till helger och steg bara tempen över +5 grader så var jag ut med hojen. Jag åkte till och med till gruvan när det bara var +3 grader vid starten. Bara det här med sommarens semestertur. Förr var den klar runt november. Nu har jag precis börjat på den och den är strax klar. Nu ska bara lite sevärdheter läggas in längs turen. Vi kommer att dela upp turen i sommar. Första perioden blir veckan för midsommar. Då riktar jag framhjulet mot norr och Vildmarksvägen. Den öppnar den 6 Juni och vi kommer att vara där runt den 10 Juni. Möjligen kommer vi att se någon meter snö längs vägrenen. Vi har inte varit i norr så tidigt något år.

Idag var vi in till Norrtälje. Byta av framruta på Fabbe. Vi gick runt i lite butiker på Knutby Torg. Hur kom namnet Knutby Torg till i Norrtälje? Kanske har någon logisk förklaring och skulle vara kul att veta den. Funderat lite över detta namnval. Fast något ska det ju heta. Vi slog ihjäl några timmar med vandrandet i butikerna och var på väg till Roslagsbageriet för en fika. När vi närmar oss Carglass ser vi Fabbe rullas ut från verkstaden. Snacka om tajming. Det var bara in och slanta upp för bytet av framrutan. Många pengar fattigare gick vi och tog det där fikat. Monica slog till med en bikermacka (räksmörgås). Det fanns bara en kvar av den sorten så jag tog en köttbulle macka. Tyvärr smaklös rödbetssallad så den var lite beigh i smaken. Kollade inte in om det var handkrökta räkor på Monica´s macka. Hur som helst så var båda mackorna mättande och det kändes bra.

Efter den något tveksamma kulinariska upplevelsen så gick vi till Returskänken. Ett loppis alldeles bredvid fiket och Carglass. Primärt var jag där för att träffa Birger Björnerstedt och se på hans fotoutställning. En kille med många strängar på sin lyra och som sysslat med det mesta. Mycket fina foton fanns att beskåda och köpa. Vi hade en mycket trevlig pratstund. Det var dags att sätta sig i Fabbe igen och styra hemåt.

Viss rädsla infann sig när bilar körde om och svängde in framför igen. Väntade bara på den där olycksbådande smällen på rutan. Jag skulle inte bli det minsta förvånad om detta hände precis när man bytt ruta. Det gick bra. Inga mer stenskott nu. Faktiskt första rutan som jag någonsin bytt på en bil. Tanken kom utifall man får en sten i ansiktet när man åker hoj. Jag har oftast visiret upp, men solskyddet nere så halva ansiktet är ju i alla fall täckt. Hemsk tanke. Vet hur det känns bara en humla slår i hjälmen.

I affärerna blir man påmind om att påsken närmar sig. Färggranna vippor och påskmust börjar fylla golven i butikerna.

Ha det!

 





En dag i Februari

13 02 2020

Hoj Hoj,

Idag var det verkligen en fin dag. Någon grad kallt, men med strålande sol. Värmde riktigt gott om man stod i lä för den svaga vind som ändå kylde. En mycket skön påminnelse om vad som komma skall.

Ja dagarna har fyllts med fotograferande. Jag ser lite saker här och där som blir intressant och jag hoppas även för andra betraktare. Det är ju det som är lite av svårigheterna med fotografering. Att få bilden att vara intressant även för betraktaren. Jag har gått runt i Rimbo och fotograferat lite vanliga om mindre vanliga ställen. Viktigt att ha inför framtiden. Man vet aldrig hur ett samhälle utformas. Det rivs och byggs nytt och då är det kul och bra att ha en bild att jämföra med.

Min fotostudio ligger lite på träda ännu, men jag skulle hemskt gärna vilja komma igång med den. Saknar ännu utrustning till den. Fler blixtar, softboxar och en fond. Det kostar en del även om man lägger sig i segmentet helt godkänt. Det finns hur dyr utrustning som helst, men man klarar sig med mindre kostbar utrustning. Visst har en dyr utrustning sina klara fördelar, men man har ju inte publicerat någon bild i Vouge ännu eller National Geographic  ännu, så det får vänta 🙂

Nationalbiografen. Många minnen har man från den. Vår familj kände Roine, Elsa och Marie Blomgren väl och var ofta ute med dom på picknickar. Deras lite övergödda hund, som jag tror hette Fiffi var förstås också med. Dom skötte biografen. Peter Johansson och Svenerik körde projektorn. Två mäktiga projektorer med stora filmrullar på. Lite skillnad mot idag då dom hämtas hem digitalt och sparas i projektorn som sedan programmeras med trailers, reklam och film. Elsa som beställde hem filmer hade förkärlek för western filmer. En som var en mer eller mindre stående film var ”För en handfull dollar”. Clint Eastwood i en av huvudrollerna. Kära gamla Clintan. Det var väl han som kanske lyfte filmen. Har bara ett mycket svagt minne av den. ”Den onde, den gode, den fule” var ytterligare en western som gick.

Rimbo var en gång i tiden en stor järnvägsknut där tåg från Uppsala, Hallstavik, Norrtälje och Stockholm möttes. Livlig trafik med både persontåg och godståg. Stationshuset är ännu kvar, men nu har det bytt skepnad sedan många år till en Kina restaurang och ovanpå ett gym. Vet inte om det är ”Kroppskultur” som huserar där ännu eller om det bytt namn. En som var känd från Gladiatorerna, Plexus Alias Johan Oldenmark var där och tränade. Något annat som finns kvar sedan järnvägsepoken är en semafor. Den står längs Uppsalavägen i kurvan vid badhuset. Semaforens tecken visar ”kör lugnt” vilket är bra även för bilarna i den kurvan där det finns ett lite lurigt övergångsställe. När man kommer med bil skymmer den vänstra A-stolpen (den ”stolpe” som håller framrutan) övergångsstället. Man fär liksom vrida huvudet lite extra för att se så ingen ”gömmer” sig bakom A-stolpen. Det var riktigt kul att den fick stå kvar som ett minne över Rimbo Järnvägsstation.

Det kändes som en riktig tidig vårdag idag på promenaden. Lite kyligt i den bris som jag kände trots strålande sol. I lä så kände man verkligen hur solstrålarna värmde och ”viskade” om en kommande vår. Man blir på så bra humör när solen står som spön i backen. Så underbart att ta kameran och ge sig ut. Nu när jag har tid att göra det närsomhelst också. Inga tider att passa. Bara vara här och nu. Ta vara på dagarna, för man vet aldrig när det kan ändras. Var upp till kyrkogården för någon dag sedan och satte ljus. Gick runt och tittade lite och blev lite påmind då väldigt många jag känner i min ålder har gått vidare.

Ha de!





3 månader (snart)

28 01 2020

Hoj Hoj,

Ja nu är det snart 3 månader sedan jag la ifrån mig hackan och spaden och stängde dörren till gruvan bakom mig. Tiden har gått rasande fort. Jag har inte haft en endaste tråkig sekund. Jag har alltid haft något att se fram emot. Tack vare fotograferingen så har jag alltid haft nya idéer för foton och tagit med mig kameran vart jag än gått. Jag inser ju hur viktigt det är att ha en hobby eller fler när Livet 2.0 är ett faktum. Utan en hobby skulle det bli väldigt tråkigt. Ett råd till er som är på väg in i Livet 2.0 är att skaffa er en hobby eller som jag utveckla den ni har.

Jag kommer i vår att inleda ett samarbete med Rimbo Ridklubb. Fotografering av tävlingar och event. Kommer att bli intressant och mycket utmanande. Är tävlingarna i ridhuset så är det extra spännande för ljuset är ju inte det bästa och blixt är ju inte att ens tänka på. Dels för att inte skrämma livet ur hästarna och sedan är avståndet för långt. Det innebär ett skapligt högt ISO för att minska slutartiden, men även då behöver jag hänga med hästen i svängarna och över hoppen. Känner säker på att det kommer flera lyckade kort. Med högt ISO så blir det en del extra redigering av korten för att reducer det brus som uppkommer.

Min studio ligger fortfarande i planeringsstadiet. Detta mest beroende på ett haveri med ett objektiv och en hel del pengar gick åt till detta. Är huvudet dumt får oftast plånboken lida. Grundplåten har jag sedan avtackningen och det är jag mycket tacksam för. Jag hoppas kunna avyttra lite fotoutrustning för att kunna investera i softboxar och blixtar.

Jennifer och jag tog en längre promenad idag. Inget toppenväder men helt ok för en promenad. Det blev förstås en del kort på vägen som detta fina konstverk skapat av naturen. En gren eller en rot som slagit en volt. Allt inramat med lite tappad bark från trädet och några stenar. Man kan se mycket när man är ute i naturen. Bara men tar sig tid och med lite fantasi så kan man måla upp fina verk med kameran.

Vi hade gått en bit till och såg en mycket spännande skog. Tittade man riktigt noga så kunde man se några troll vid en gryta. Dom blev inte långvariga när dom såg oss utan tynade bort helt igen och smälte in i skogen. Så skönt att bara några hundra meter från hemmet, så kan man hamna i en skog fulla av möjligheter till fotografering.

Ha de!








%d bloggare gillar detta: