Annonser

Några få dagar kvar

17 07 2018

Hoj Hoj,

Dagen närmar sig. Bara några få dagar kvar nu innan det bär iväg. Varselljusen riktas mot norr. Planering klar sedan länge. Finslipning i flera omgångar. Jag älskar det. Förberedelserna. En del av upplevelsen. Visst kan man bara gasa iväg fast lägger man in lite saker att se på vägen så ger det så mycket mer. Vissa avsnitt känner jag igen från den digitala världen när den sedan omvandlas till analog.

Vi startar rätt tidigt på morgonen och kommer fram till staden, samhället eller byn i skaplig tid och hinner gå runt i den innan den släcks ner. Butiker som stänger och töms på folk. En del av resan är ju att träffa folk. Prata med dom. Låta dom berätta om guldkornen på orten. Sådant man inte kan läsa sig till. Inte ens på Internet. När man väl fått kontakt så är det som att öppna pandoras ask. Orden väller ut. Gärna äldre som har lite historia med sig. Så kul att se dom lysa upp när dom berättar om sina minnen. Kanske inte så många som lyssnar. Inte många som ger sig tid. Det händer ganska ofta att vi blir kvar någon timma extra bara för att prata med folk. Rekordet ligger nog på 5 timmar. Det var värt varenda minut. Sådant berikar en själv och alldeles säkert dom som man lyssnat på. Det behövs så väldigt lite. Minns en gång utanför en butik. En liten kille runt 5 år stod och tittade med tindrande ögon på hojen medans hans mamma packade bilen. Frågade lillkillen om han ville provsitta. Han sken upp och tittade på sin mamma för godkännande. Jag kyfte upp honom och han sken starkare än solen. Hans mamma tog ett kort på honom. En liten gest från mig, men det kanske sitter kvar i killen för evigt. Minns den där ”gubben” som lyfte upp honom på hojen.

Det är så det ska vara. Ingen brådska. Inga ”måste hinna dit”. Nä låt det ta den tid det tar. Då blir det så mycket bättre. Nu ska jag ut och tvätt hojen.

Ha de!

Annonser




Uppsala Domkyrka

1 07 2018

Hoj Hoj,

Vi gjorde ännu besök till Uppsala Domkyrka. Dom 118,7 meter höga tornen är en imponerande syn som syns långt utanför Uppsala. Inte många som vet att kyrkan har även Sveriges största kyrkklocka. 7360 kg väger den. Tänk vilken påfrestning när den sätts i gungning. Domkyrkan har inte mindre än 4 orglar. Den största med mest stämmor är Ruffattiorgeln. Hela 97 stämmor. En av stämmorna är en 32″ Subbass. När den ljuder vibrerar luften i kyrkan. Ett mycket dovt muller hörs, men du känner desto mer vibrationerna.

Har på senare tid upptäckt att kyrkor ofta har någon demonliknande figur någonstans. Oftast på takens hörn eller något torn. Denna till exempel från Uppsala Domkyrka på tornen.

Ha de!





Började lite camping

16 06 2018

Hoj Hoj,

Behövde ju pröva tält och den nya luftmadrassen så Nellie och jag sov i tältet i natt. 34 dagar kvar bara innan varselljusen riktas mot norr. Det rullar på fort nu tills sista veckan då sirap verkar ha kommit in i alla klockor. Hur nu det skulle kunna påverka dagens digitala klockor. Faktum är att det gör det.

Vaknade rätt tidigt i morse som vanligt. Ett herrans liv på ett gäng måsar som hade livliga diskussioner. När måsar kommer in så  brukar det tyda på kommande regn. En snabb koll på Casio klockan och inser att måsarna får skaffa sig varsin sådan. Barometern var på stigande tendens så något regn är inte på ingång. Inte detta dygn i alla fall.

Idag blir det bil upp till Gryttjom och ska se på när Angelica slänger sig ut ur ett flygplan. Som tur är har hon en tätt bakom sig som hon sitter fast vid. Sugen själv på att göra det. Fritt fall från 4000 meter i 200 km/h skulle kunna vara något. Selen passar med stor sannolikhet dig som väger mellan 40 och 100 kg, känns tryggt. Om den passar vet man först när man tagit mark eller?

I morgon blir det Adventure upp till Älvkarleby. Fallens dag som alltid är söndagen före midsommar. Första gången jag var dit blev jag överraskad av mängden besökare. Helt otroligt vad med folk som tagit sig dit. Ett tips kan vara att ha med sig kontanter då närmaste bankomat finns i Skutskär. En bit att åka i onödan. Kaffe (äkta) packas förstås med och Skogaholm och stekt ägg. Åker it god tid innan dammluckorna öppnas och tar ett stop med fika på vägen.

Ha de!





Nu är det varmt

3 06 2018

Hoj Hoj,

Tanken var att åka hoj till Vittinge Kyrka idag , men planerna blev ändrade. Flera passagerare skulle med, så Fabbe fick rycka in. Det var kanske lika bra det då Fabbe kan tillverka kyla. 32 grader varmt. Helt otroligt. Nu, klockan 21:11 är det 24,5 grader varmt. Man börjar ju fundera lite hur detta ska gå. Lite kunde ju sparas till i slutet på Juli och en månad framåt. Kyrkan var i alla fall sval. När man klev ut i solgasset kändes dem som en käftsmäll då värmen slog emot en. Tryckande värme.

I lördags var vi till Norrtälje och Custom Bike Show. Många snygga hojar fanns och ett gediget arbete bakom dessa, men, och ett stort MEN. När ska dom användas och hur? Många hade ju inte ens vettiga sadlar. En som såg ut som ett polerat säte från en 40 tals traktor. En annan såg ut som att sitta på ett räcke. En sak är säker att det inte blir några längre om ens några turer på dessa. Kanske bara utställningshojar som forslas mellan olika shower / utställningar. Såg en del släp och skåp så det var nog sättet att färdas med dessa.

Det är troligen därför som jag tycker CBS inte är så intressant. En hoj ska vara praktiskt och användas. Imponerad ändå över allt arbete dom lägger ner på något som inte går att användas som en hoj. Visst fanns det hojar som fungerar i praktiken, fast då med begränsade mil. Själv skulle jag kunna köra BMW´n i sträck säkert 70 mil, genom att ställa mig upp ibland. Tröttsamt, Ja, men inte alls omöjligt.

Fast en himla tur ändå att vi är olika. Skulle vara tråkigt annars. Säger som jag alltid sagt att det spelar ingen roll vad du kör, bara du kör. Avslutar med en bild på en i mitt tycke den snyggaste hojen som Honda skapat. Honda 750 Four. Vilken motor. Vilken skapelse.

Ha de!





Söderköping 2018-05-25 — 26

29 05 2018

Hoj Hoj,

25 Maj 2018. En dag som man kommer att minnas. Vi tog farväl av Bengt. Den snälla, den bestämda, den omtänksamma, den hjälpsamma är bara några av dom epitet jag kommer på för tillfället. En härlig kille med glimten alltid i ögat. En kille som hade så mycket mer att ge, men fick tyvärr inte det. En sjukdom kom emellan och bestämde en annan väg. En väg utan återvändo i dom flesta fall. Han satte spår i oss alla. Satt sällan still utan alltid var det något som skulle fixas. Jag ser honom vid husbilen utanför tomten där han och Ammi campade varje gång som Rimbo marknad var. En marknad han inte missade. Efter den så var det dags för honom och Ammi att köra ner till Spanien med husbilen och övervintra där.
Vila i frid Bengt. Du är saknad.

Efter den vackra ceremonin så checkade jag och Monica in på vandrarhemmet Mangelgården. Väldigt centralt i Söderköping så läget var perfekt. Bara en lite promenad ner till centrum. Nackdelen med det om man kommer med hoj är att man har ingen riktig uppsikt över hojen som i alla fall jag gärna vill ha. Parkeringen är en bit bort och syns inte från Vandrarhemmet. Dock inte som för ett vandrarhem i Östersund där parkeringen var ett kvarter bort på en allmän parkering. Ni kan ju tänka er hur det såg ut på natten och morgonen. En ensam hoj på en parkering. Lockande eller? Den här var väl allmän den också men jag tror några av husens bilägare parkerade där också.

Det gick inte att smyga på rummen. Ett evinnerligt gnisslande i varje planka i golvet. Bara man satte sig i sängen så knirrade en golvplanka. Klockan 04:40 började första personen på vandrarhemmet att röra på sig med ett gnisslande utan dess like.

Vi var ut och åt på Österns Pärla. Helt ok. Jag körde som vanligt på friterade räkor med sötsur sås. Varför byta ett vinnande koncept? Fegt? Ja jag vet, men då vet jag i alla fall vad jag får. Det tråkiga är val att det bjuds ju inte på någon kulinarisk överraskning, men heller ingen besvikelse. Vi hade det mycket trevligt i det vackra kvällsvädret med en sol som inte orkade hålla sig uppe längre, utan dalade sakta ner bakom husen. Värmen var kvar ett bra tag till. Chockade även denna servitris med att beställa ett glas vitt 3%. Hon frågade två gånger om hon hört rätt. Ett stor glas kall mjölk kom in. Mycket god årgång. Vi gick ”hem” till vandrarhemmet igen men våra hjälmar var ju inte där, så egentligen var det inte vårt hem. Det fick gå ändå.

Jag vaknade förstås långt innan tuppen. Som vanligt alltså. Idag skulle vi träffa Patric, Angelica och Wilma på byn. Anita och Ammi var också där. Vi, läs Monica och Angelica, kollade lite i affärer och sedan fikade vi. Efter fikat bar det av till Malmköping för mig och Monica. Malmköpings marknad var det på Lördagen och den passade vi på att kolla på under vår resa norrut igen. Trots att vi åkte med fel fordon, så tog jag dom lite mindre vägarna. Mer att titta på även när man åker bil och mindre trafik förstås. Solen brände på rätt bra i Malmköping också. Skapligt mycket folk. Vi vandrade gata upp och gata ner och kikade på några hantverk. Många fina förstås. Missade veteran kortegen helt, men det är ju marknad nästa år också. Kanske en hojtur med hojgänget ner då?

Vi rullade på uppåt igen. Strängnäs och Enköping var vägen hem. Vi kom till Skottvång och där stannade vi förstås till. Jag har varit där 3 gånger förut, men för Monica var det första gången. Restaurangen var öppen så vi passade på att ta en bit mat. Under kvällen skulle ett band spela, men vi hann äta innan. Klockan snurrade på och vi åkte hemåt. Vi skulle ju vara i Upplands Väsby dagen efter klockan 08:30. 23:30 rundade vi grindstolparna. En kopp äkta kaffe innan vi la oss så vi orkade sova.

Ha de!





Lördag morgon.

19 05 2018

Hoj Hoj,

Lördag morgon. En orörd helg. Ingen som stakat ut något som är ett absolut måste. Visst finns det göra. Vissa planer har jag ju. Nu när sommarvattnet kommit igång så är det dags att tvätta av altanen. Kärscher ska få jobba lite. Investerat för länge sedan i en sådan där borste för altantvätt. En borste som roterar med hjälp av vattentrycket. Först medel för altantvätt och sedan som grädde på moset, grönsåpa. En av dom dofter som väcker ofantliga minnen från gångna tider. Kan se min mamma som låg på knäna och skurade golvet med doftande grönsåpa. Luktar så rent, så fräscht. Ingen doft får det att lukta renare än just grönsåpa. Ser den skinande linoleum mattan i köket i barndomshemmet i Ekeby.

Ser ut att bli en underbar dag igen. Solen står som spön i backen, som jag brukar säga. Inte vad man räknar med som något som står som spön i backen, men så gör den. Bombarderar träd, blommor, bilar, katter, myror, ja precis allt. Jag får passa mig. Jag tillhör den grupp av fräkniga och i unga år rödhåriga populationen som bränner sig även om jag sitter i skuggan med solskyddsfaktor 50 (om den finns) och en t-shirt på mig. En vecka eller två efter exponeringen flagar allt av till frugans förtjusning, då hon kan dra av stora sjok av skinn. Kvar blir jag, grisfärgad tills nästa exponering.

Jag ramlar in på dofter igen. Nu är det många mopedrallyn som drar igång. Även där har jag en sån där doft som tar mig tillbaka runt 55 år. Ja visst låter det otroligt. 55 år 🙂 . Det var då jag åkte bakpå mopeden som min pappa hade innan han tog körkort på bil. Den härliga doften av avgaserna från en moped med oljeblandad bensin. Minns hur jag satt som ett ljus, hoppas jag, bakpå hem från Rimbo. Hade troligen varit med pappa och åkt med honom på något lok. En annan tanke är att hur i hela friden har man kunnat överleva barndomen. Byggde kojor mellan 3 stycken träd. Inte konstigt eller ovanligt farligt, men 15 meter upp mellan träden blir det en annan sak. Byggde en gunga. Inte av rep utan av kätting fastsatta i en gren 10 meter upp och en start ramp som var runt 5 meter hög. Själva platsen där gungan sedan svingade sig fram var inte belagd med grus utan av rätt stora sprängstenar. Man ramlade, man slog sig rejält, men man kom igen. Kroppen hade ständigt sår som höll på att läkas eller sådana som fortfarande blödde.

Det var kanske just det att man var ute i stort sett hela den ledig tid man hade från skolan som gjorde att man klarade sig alltid. Jag bodde på en sådan plats att skogen var utanför husknuten. En å att fiska i 300 meter bort. En sjö att bada i 2 km bort. En plats som alla barn egentligen skall få chansen att uppleva. Jag hade några kompisar, men dom flesta var något äldre än mig. För det mesta så roade man sig själv med fiske och gjorde enduro vägar för cykeln i skogen. For fram som en drogad vessla bland träden och givetvis utan cykelhjälm som inte ens fanns. Man kraschade. Plockade bort stenar och pinnar som borrat sig in i benen och fortsatte. Trampade en gång på en bräda med en spik som gick igenom skon och ut på andra sidan. Bara att dra ut och fortsätta. Jag tror nog man blev rätt härdad och kroppens alla försvarsmekanismer hade ett ständigt sjå, men dom klarade det.

Ha de!





Vilka dagar…

7 05 2018

Hoj Hoj,

Vilka dagar vi har haft. Solen har stått som spön i backen. Bara att gå ut och suga i sig. Helgen som nyss passerat var lite magisk. En sovgäst förstås över helgen. Otålig att få ge mig paketet som hon suttit och knåpat med under fredagen i förskolan. Ett mycket fint halsband blev det. Som present fick jag kolgrillen jag gått och sneglat på. Hopmonterad och klar dessutom. Det blev givetvis premiär på lördagskvällen. Det tar en stund att lära sig en ny grill. Insåg att den slukar lite extra kol mot den förra, men vilken glödbädd det blev. Riktiga gjutjärnsgaller att lägga köttet på. Stabila grejer.

På söndagen tog vi en tur upp till Grisslehamn. Kaffe och knäckebröd med. Rökt makrill hos Buhres fisk. Vi slog oss ner på en bänk och njöt av fisken och sommaren som äntligen kommit. Tänk så gott det är med fisk från en fiskbod. Vi satt ett bra tag och bara var typ. Det är vi superbra på. Ingen stress, ingen jäkt. Ingen tid att passa. Tankarna flög förstås iväg att så här skulle vi jämt ha det. Inga ekorrhjul som väntar. Bara göra sånt man vill.

Vi fortsatte så småningom in till Uppsala för att hälsa på Lina, Robin och Ellen. Grabbarna var inte hemma. Vi tog en fika och pratade om ditten och datten. Snart var det dags att rulla på hemåt igen. Det var fortfarande 22 grader varm då vi rulla de hemåt i 18 tiden.

Idag var jag ut på lunchen för den vanliga lunchpromenaden. Fångade en tjej med kameran som stod och filosoferade på en bro. En fin sommarbild blev det med träden som börjat grönska. En bild faktiskt från centrala Stockholm.

Ha de!








%d bloggare gillar detta: