Dagar och veckor går

13 09 2020

Hoj Hoj,

Ja tiden rullar på rätt så bra. Mitten på september. Löven börjar så sakta dala ner. Snart kommer väl första frostnatten och sen går det fort med avlövningen. Då blir det stora raset. I år måste jag bara vara med när ”mitt träd” börjar få höstfärger. Innan löven faller av. Jag har väntat ett år på det nu för att fullborda ett kollage.

Klockan är 20:15. Kolsvart ute. Ja det är skillnad nu. Så skönt att jag kan passa på att vara ute under dagarna nu när det blir mörkt så fort på kvällen. En hel del fotografering blir det på dagarna. Hojåkandet har fått styrka på foten måste jag erkänna. Så här lite har jag aldrig åkt förut trots att jag egentligen har mer tid nu än då jag jobbade. Den mesta anledningen är väl helt enkelt att jag prioriterat fotograferandet för att försöka utveckla mig som fotograf och lära mig nya tekniker. Porträtt fotograferingen har börjat kommit igång. Än så länge gratis foton. Det finns ett tillfälle kvar för det, sen ska jag ta betalt för det. Det gäller bara att marknadsföra sig och mun-mot-mun metoden är den effektivaste.

Under mina promenader så hittar man lite intressanta saker att fotografera. Som denna Nötvecka som skulle smita in i sitt bo. Nötveckan är en fågel som kan gå med huvudet nedåt för en trädstam. Det såg jag tydligt exempel på där jag stod. Inte speciellt rädd av sig var den heller, men jag var på ett betryggande avstånd. Den hade full koll på mig. Sprang lite upp och ner för stammen. Som för att visa att den kunde åt båda hållen. En kråka kraxade ovanför trädtopparna. Kom svepande förbi rakt ovanför mig. Kraxandet hördes lång väg i skogen.

I torsdags så var jag ut till Faringe på kvällen för att fota ångloken som eldades på inför helgens sista körningar inför vinteruppehållet. Elinchrom blixtarna var med ut. Inte för att användas som blixt utan som ljuskällor. Mycket fina blixtar. Såg nu att kittet gått upp 2000 kronor. Känns ju bra då man köpt dom 2000 kronor billigare än vad dom kostar nu. Oftast tycker jag att det är åt det andra hållet. Att sakerna man köpt sjunker i pris. Det blev som jag tänkt mig med ljussättningen. Jag kan förstås reglera ljuset från det svagaste till ganska starkt. Blixtarna har inbyggd fläkt om det skulle bli varmt, men för ljuset så är det bara LED lampor som inte genererar någon direkt värme.

Närmast på fotofronten är fotografering på festen efter ett dop. Ska bli spännande. Ska höra mig för mer om förutsättningarna och kolla in lokalen för att se vilken utrustning jag ska använda. Vilken tid det blir. Mm naturligt ljus går att använda. Kolla in vart fönstren sitter i förhållande till vart barnet och föräldrarna ska vara.

Ha de och var rädda om er. Glöm inte att livet är skört.





Dagarna går

7 09 2020

Hoj Hoj,

Ja dagarna rullar på med oförändrad takt. Fast ibland tror jag att dom går mycket fortare än förut. I alla fall så känns det så.

Äntligen har jag kommit igång med porträttfoto. Mer fart kunde det gärna få vara, men alltid en början. Känner mig rätt nöjd med dom jag tagit. Hade en så fantastiskt duktig modell sist. Alex fungerade riktigt bra framför kameran. Riktigt kul att fotografera porträtt. Mycket annorlunda mot att fotografera för övrigt. Ändå är det ju lättare att fotografera med naturligt ljus än med konstgjord ljussättning i form av blixtar. Några till har jag på gång att bli fotograferade..

Jag var in till Norrtälje och tog några foton på kvällen. Så annorlunda det såg ut på korten. Man tänker inte på det när man bara går runt och tittar på kvällen, men genom en lins och utskrivet på fotopapper ser man verkligen skillnaden. Dom stora kontrasterna gör ju fotot mer , kan man säga, dimensionellt. På dagen blir allt lite platt, men med dom starka kontrasterna träder ett nytt djup fram i bilden.

Några spännande utmaningar kommer i form av att mörkerfotografera i veckan. Inte säkert att det blir av ännu men hoppas. Ska bli spännande och som jag tror riktigt bra.

Ha de!





En underbar helg.

31 08 2020

Hoj Hoj,

Det blev en underbar helg med bästa hojkompisarna Palle och Kerstin nere i Dalhem.

Vi kom iväg runt 11. Denna gång med bil då vädret inte såg så lovande ut. Temperaturen var inte heller något att skryta om dessa sista Augusti dagar. Drog sig nedåt +4 grader nattetid och sega sig upp till kanske +14 dagtid. Läser just nu att sommarvärmen kommer tillbaka igen. Låter inte fel.

Vi åkte ner till Västervik där jag faktiskt inte har varit förut. En riktigt fin kuststad med små gränder och intressanta hus. Vad säger ni om denna till höger till exempel. En otroligt annorlunda byggnad bland dom som ligger bredvid. Tycker det är fantastiskt att dessa kan få vara kvar. Kanske K-märkt, men hoppas att det fått varit kvar ändå. Det är ju hus som dessa som göra städer levande på nåt sätt. Vem vill se identiskt lika fyrkantiga byggklossar?

Vi gick runt och kikade lite och det gav helt klart mersmak. Skulle vilja vika en helg åt staden och bara gå omkring och fotografera. En hel del foton blev det förstås även under detta besök, men skulle vilja undersöka mer av dom gränder som finns.

Det finns så otroligt mycket i Sverige att se innan man ens behöver korsa någon gräns. Så fint med Sverige. Så nära liksom. Bara att kliva ut på trappen så är man ju framme. En liten dröm jag har är att få åka runt och recensera hotell, vandrarhem och attraktioner på orten. Det skulle verkligen vara en dröm som skulle gå i uppfyllelse.

Efter rundvandringen i Västervik så åkte vi och hälsade på våra bästa hojkompisar i Dalhem. Vi skulle tillbringa resten av helgen hos dom. Beroende på vädret så kanske Palle och jag skulle ta ett fotosafari då han är lika inbiten som jag och han tar fantastiskt fina foton. Nu blev det inte så denna gång då vädrets makter inte tyckte vi skulle ut och fotografer. Det regnade hela Lördagen under dom ljusa timmarna. Regnet hindrade ju inte att grillen tändes och väldoftande lukter spred sig i och runtom paviljongen. På kvällen avtog regnet och vi tog en liten sväng med dom fyrbenta vännerna. Vi blev bjudna på potatisgratäng och grillat. Så himla gott. Vi satt uppe till småtimmarna på både fredagen och lördagen.

Timmarna rullade på och under många skratt och tokigheter, så var vi ändå tvungna att runda av och packa vår väska och börja rulla hemåt igen.

Tack Paul och Kerstin för trevligt sällskap och god mat 🙂





Jägarsjön

5 08 2020

Hoj Hoj,

Jägarsjön. En nyskapad sjö av Rimbo Jord & Maskiner 2011-10-18. Om nu 9 år är nytt, men kanske för en sjö. 3,2 km runt med en fin gång och cykelväg.

Jag åkte dit idag för att undersöka den. Inte själva sjön alltså, men likväl området runtomkring. Gick vägen runt för att undersöka. Riktigt vackert på vissa ställen där man ser sjön. Mycket vass som skymmer utsikten på flera ställen. Det fanns desto mer insekter att se längs vägen. Det rörde sig lite överallt på vägen där jag gick fram.

På ett ställe var det säkert 8-10 växter av Jättelokan. Inget bra då dessa är invasiva. Invasiv art är en art som introducerats utanför sitt ursprungliga utbredningsområde och sprider sig sedan av egen kraft. Skadar ekosystemet och hotar den biologiska mångfalden. Jättelokan är en mycket giftig växt där växtsaften ger ordentliga brännskadeliknande sår. Platsen rapporterad till SLU Artdatabanken.

Annars var det bara trevliga och vackra möten. På ett ställe vimlade det av fjärilar. Många av samma sort. I dag känner vi till cirka 24 000 olika fjärilar. 1912 upptäckte en forskare att fjärilar har öron. Innan trodde man att dom var döva. En del fjärilar har ingen mun utan lever på det dom fick från larvstadiet. Citronfjärilen är den art som lever längst. Detta är ändå bara 9-10 månader. Påfågelöga var väl den vackraste av dom alla som jag såg. Så vacker teckning och inte så himla vanlig som Nässelfjäril eller Citronfjäril. Något större än dom nyss nämnda också. Den i mitt tycke som är den absolut vackraste är makaonfjärilen med en vingbredd på närmare 9 centimeter.

En annan vacker fjäril var Pärlemorfjäril. Fanns rätt många av dom som mumsade på blommornas nektar samtidigt som dom bredde ut sina sköra vingar. Något jag funderade på medans jag betraktade dom var att hur flyger dom egentligen. Troligen så är vingarna böjbara men en fjäril flyger liksom aldrig rakt fram utan mer lite hit och dit. Upp och ner.

Det var inte bara fjärilar jag fick se utan flera arter av trollsländor. Bland annat en tegelröd ängstrollslända. Ganska många av dom faktiskt.

Även en Bistekel hamnade framför objektivet.

Ha de!

 





Fullmåne..

4 08 2020

Hoj Hoj.

4 Augusti 2020. Fullmåne. Visst är det ändå något speciellt med en fullmåne. Den 6 december, 2052. Kl. 07:19, kommer månen att vara som närmast med ett avstånd på 356 426 km. Något man inte lär få uppleva. Inte helt omöjligt, men….

I natt eller snarare i morse var jag ut och fotade fullmånen. Jag vaknade och låg vaken en stund. Gick upp och kollade om det var mulet eller inte. Det visade sig vara helt molnfritt. Såg La Luna bakom träden ner mot Långsjön. Inget att tveka på. Den lockade ut mig 03:05. Vad gör man inte som fotograf för att fånga ögonblicket. Det finns väl inget som gör en så nyfiken som det där oantastbara. En soluppgång. En solnedgång. En fullmåne. Dessa fascinerar alltid betraktaren.

Trots att solen går upp och ner varje dag så är ingen av dessa lika. Lika dant med månen. Ingen tidig morgon är den andra lik. I morse var det helt molnfritt. Ibland önskar man som det var som just i morse. Ibland vill man ha lite lätta moln som ligger som en skir slöja som sveper in månen. Det är det som är så fascinerande med fotografering. Att fånga just dom där ögonblicken. Vara på rätt plats, vid rätt tid. Att fånga ett flyktigt ögonblick. Ett ögonblick som kanske bara varar i högst några minuter. Scenen blir sedan en helt annan. Kulissen ändrar sig. Kvar är vi på första parkett. Njuter av skådespelet.

Ha de!





Många äventyr har det blivit….

24 07 2020

Hoj Hoj,

Vi passade på att åka ner till Paul och Kerstin över en helg. Vi tog tråkvägar ner för att komma fram så fort som möjligt. Strax före Norrköping var det ett vägarbete. GPS´n varnade inte för det som den brukar och alternativa vägar kan väljas. Nu hade det varit guld värt. Med högt lastad hoj och skjuts körde jag inte emellan bilarna. Det blir svajigt när luftmadrassen i topboxen och drysack med tält och skor. Totalt 17 kilo som är högt lastat. Båda packväskorna fulla. Det tog nog runt 45 – 50 minuters krypkörande. Otroligt tröttsamt. När det var avklarat blev nästa stopp en bra bit före bron i Söderköping. Kaos som vanligt på E22 med andra ord. Bara vi kommer fram till första vägskälet kör jag alltid igenom Söderköping istället för att sega fram på E22:an. Nu blev det en traditionsenligt glass förstås i en av kanalbodarna. Träffade ett gäng hojåkare från Vimmerby som var på väg till Sankt Annas skärgård.

Vi rullade ut igen på E22 vid sista rödljuset. Perfekt att ta sig förbi på så sätt. På tråkvägen igen mot Paul och Kerstin. Fyllde på lite soppa i Överum och körde den sista biten fram till Kila Gård. Ett härligt välkomnande av både två benta och fyrbenta. Vi blev bjudna på grillat och det var mycket gott efter resan ner. God dricka till gjorde inte upplevelsen sämre. Dags för tältresning. Gick trots intaget av goda drycker förvånansvärt bra. Vi har ju rest det ett antal gånger och göromålen föll även nu på plats.

Dagen efter tog Paul och jag en fotorunda i området. Gamla byggnader skulle objektiven riktas emot. Många fina gamla byggnader finns att utforska i området. Tänk om dessa kunde berätta. Många foton blev det att redigera sedan vi kommit hem till Rimbo igen. Under tiden då smedjan var i bruk skapade den många arbetstillfällen för fler än bara smederna. Ett litet samhälle skulle man nästa kunna kalla det.

På eftermiddagen tog Palle med oss på en båttur på Tynn som är 1 mil lång. Inte så bred, 1,7 km på det bredaste stället. Vi tog en tur på Norra delen på söndagen. Det fläktade skönt på sjön då det var ganska varmt. Många fina villor och faktiskt en del fastboende. Alla var med även Bonnie, Maja och Luffe. Maja var lite fryssen så hon satt i famnen på Monica under en handduk och värmde sig lite. Kändes tryggt tyckte hon. Bonnie och Luffe kollade runt lite över relingen. Måste spana lite.

Vi vände hemåt igen mot Kila Gård. Alla kom iland utan ofrivilligt bad. Alltid lite spännande just det där i gränslandet mellan sjö och brygga. Mycket kan hända och man har sett åtskilliga bevis på det. Själv klarat mig från ofrivilliga bad.  Vi skinka och en jättegod potatissallad som Kerstin gjort. På kvällen startade grillmästaren grillen igen och vi fick ännu en gång finkött. Smakade supergott igen. Kvällen blev natt och vid 23 tiden kröp vi in i vårt tält igen för en natts sömn. Vi somnade ovaggade även denna kväll.

Efter en frukost så var det dags för oss att vända hemåt igen. Alltid tråkigt att åka därifrån, men var tvunget. Några stänk föll och vi övervägde att ta på regnkläder, men vi tyckte det sken upp så vi hoppade över det. Vi hade åkt ungefär 3 kilometer då regnet tilltog och vi bestämde oss för att ta på regnkläderna. Visade sig vara ett mycket klokt val 3 minuter senare. Himlen öppnade sig och det vräkte ner. Som grädde på moset fick vi åska också. Det varade i närmare 3 mil. Regnet avtog lite, men höll i sig ända till Eskilstuna. Vi kör alltid 55:an upp från Norrköping. Mycket behagligare än att köra E4:an och snabbare än vägarna öster om E4:an.

Hemma igen så planerade jag nästa äventyr. Möta solen i Grisslehamn. Det skulle bli lite moln och det kund bara göra effekten bättre. Jag gav mig iväg 02:30 hemifrån. En bit upp till Grisslehamn och vid denna tid på dygnet så rör sig många djur, så man får ta det extra försiktigt. Nu gick det bra och jag såg bara 2 stycken små grävlingar. Tempen låg på 9 grader, men jag hade en tjockare tröja på mig så jag frös inte i den svag vinden. Jag gick ut mot Albert Engström´s atelje. Planen var att innan den ta av till vänster och upp på kanonberget. Därifrån har man fin sikt där solen reser sig ur havet. Lite skymd till en första början av träd, men strax kommer den över trädens toppar och skiner rakt mot kanonberget. Denna morgon var det lite moln som passerade och jag tog närmare 100 foton på soluppgången. Inget foto var ju det andra likt med molnen som passerade. Det blev en mycket stor gallring och övervägande av vilket foto som var bäst.Det resulterade att utav dessa 100 foton återstod c:a 25 efter gallring. Så fort solens strålar träffade kanonberget, så började dom värma.

Några foton blev det förstås på Albert Engström´s atelje som står där på sin klippa. En mycket fin plats och jag kan tänka mig hur alstren tog sin form i böcker och teckningar. Debuten som författare blev boken En Bok, 1905. På självporträtten har han en ganska bitter och möjligen dyster uppsyn. Han var engagerad i Folkomröstningen om rusdrycksförbud i Sverige 1922. Hans sympatier låg hos nej-sidan, ett engagemang som resulterade i affischen Kräftor kräva dessa drycker!

Nästa äventyr skulle bli fotografering av ångloket Thor 5 som kämpade sig uppför en backe strax innan Skölsta längs med Lennakattens Museijärnväg. En liten backe gör att loket får kämpa lite extra och kraftig rök väller ut samtidigt som den frustar på. Låter så härligt när loket ångar på. På bilden har den största lutningen passerats. I hytten ser ni Jacob Larsson och Henrik Johansson. Jacob är min äldsta brors barnbarn. Dessa killar och fler än dom är riktiga ”eldsjälar”, kunde inte låta bli, och sköter om loken minutiöst. En kolossal skatt av Sveriges historia att bevara. Under vinterhalvåret gör dom en otroligt genomgång av samtliga lok och vagnar.

Banan gås igenom innan säsongen kommer igång och även under säsongen. Det är säkerligen bättre standard på denna än på stora stambanan. Slipersbyten sker i början av säsongen och kontrolleras efter säsongen. På bilden ser ni Jacob Larsson och Lokmästare Henrik Johansson.

Vagnparken består inte bara av ånglok. Det finns även 2 diesellok och ett set med rälsbuss. Ett par motorvagnar och en del utan. Vi har ju åkt med ångloken och stora dieselloket (TP) men inte med rälsbussen. Nu var det dags att återuppliva gamla minnen genom att ta en tur med rälsbussen. Åkte ofta med den som liten. Hade man inget att göra en helg kunde man ta tåget in till Uppsala och köpa en vaniljpuck och sedan hem igen. Då hade man slagit ihjäl några timmar och snart så var den dagen passerad. Nu tog vi bilen till Faringe. Ändstationen för museijärnvägen. Där stod rälsbussen och väntade. Den första vagnen, 2109, var typ en förrådsbod under många år. Den togs om hand med stor kärlek och rustades till topp skick och är nu en av dom finare vagnarna. Vilket otroligt arbete och kunnande dessa entusiaster besitter. Vi klev på och fick sällskap av Jacob som skulle in till Uppsala och köpa en dricka. Han skulle elda på ångloket under eftermiddagen.

Det dröjde inte länge innan jag kände igen den gungande gången som rälsbussen hade. Ett sakta vaggande till det rytmiska dunkandet mot rälsen. Mjukt och fint och mycket tyst trots att vi satt i en vagn med motor. Vi rullade på in mot Uppsala och strax rullade vi in på Uppsala Östra spår 10. Lokföraren in var Daniel Wemmergård.

Ha de!

 





En sådan härlig dag.

11 07 2020

Hoj Hoj,

Vi körde ner Anita till Trosa, världens ände, för att möta upp Alf, Elisabeth och Ammi som skulle ta med henne ner till Söderköping.

Trosa är en riktigt fin stad. Tycker i alla fall en utsocknes. En stad, precis som alla andra kuststäder, lever upp och blommar ut under dom få sommarmånader vi har. Kommersen var i full gång och bodarna var öppna med allehanda varor. Alltid lockade det någon spekulant att köpa något. Vädret var på topp, även om det inte var någon åskvärme direkt. Åskmolnen hopade sig inåt land och jag såg i en app att det åskade inåt landet och även runt Rimbo. Blev orolig då vi inte dragit ut något från elen. Såg sedan att det närmaste var Alhamra några kilometer utanför Rimbo. Kollade in våra kameror och fick kontakt med dom. Ett gott tecken på att allt var som det skulle med router och fiberbox.

Vi gick runt i Trosa och jag hade förstås ”kamera ögat” på. Älskar att vandra runt och fånga lite vyer med kameran. Det som fängslar mest är ju förstås vatten. Gammal som ung drar sig till vatten. Mycket utspelar sig kring Trosaån som rinner genom staden. Trosaån som förr var en viktigt förbindelse med Mälaren då Trosa var en viktig handelsstad. Idag är det ett sommarparadis för, bland annat båtägare, vilket tydligt kunde ses nere i hamnen. Knappt en ända ledig plats att ankra upp på. Alla möjliga båtar och en del nästan farttyg.

Många fina små bodar innan hamnen. Allt från glass, kaffe till kjolar och scarfs. Många fina restauranger. Vi hittade en med husmanskost. Nu var väl inte Monica´s och mitt val, Fish & Chips, direkt husmanskost, men det fanns att välja på. Några i sällskapet gick på Oxjärpar och det är ju husmanskost. Absolut ingen trängsel även om vi satt utomhus. Gick man in så fanns det hur mycket plats som helst så avstånd hölls. Nere i en av bodarna pratade jag med en försäljare av lösgodis. Klubbor, karameller och andra sötsaker. Det visade sig att han hade varit på Rimbo Marknad, som för övrigt är Sverige största endagsmarknad även om många hävdar annat. det är c:a 500 knallar som kommer till Rimbo den första torsdagen i Oktober. I år inställt som så många andra sammankomster. Rätt beslut då det brukar röra sig om 20 000- 25 000 besökare. Åter till herren jag pratade med. Han hade varit på Rimbo Marknad i 40 år. Även besökt Sveriges alla marknader. Den absolut största kassan han inbringat var faktiskt i Älmsta under Älmsta Natta för några år sedan. Rätt intressant för det är en betydligt mindre ort, men den udda tidpunkten gjorde kanske att många lockades dit.

Efter att ha vandrat runt i flera timma var det ändå dags att ta sig hemåt igen. Sånt här skulle jag kunna hålla på med hur länge som helst. Älskar att vandra runt och fotografer, träffa folk och ”intervjua” dom lite om orten eller vart dom kommer ifrån och vart dom är på väg. Får nog ta med ett block nästa gång och föra lite anteckningar som stöd för bloggen. Vi åkte hemåt och kom till skylten Tullgarns Slott. Åkte förbi många gånger med motorcykel, men nu bestämde vi oss för att svänga in och undersöka. När vi kom närmare insåg jag att jag varit där förut. På en kick-off med jobbet så var vi där. Meningen var att därifrån vandra ner till Trosa och under vägen utföra en del övningar. Jag hade ett knä som inte var som det skulle, så jag fick förmånen att köra ner en av deltagarnas bil ner till Trosa. Nu började vi vårt besök med en kopp kaffe. En kladdkaka med grädde satt fint. Där träffade vi på dessa tjejer som var på cykelsemester. Dom hade fikat färdigt och var på väg vidare. Jag passade på att ta en kort på dom innan dom åkte iväg.

Vi gick upp till slottet. En magnifik park runt slottet och ett mycket vackert slott. Förr var sjövägen den väg besökare kom, så därför var det framsidan av slottet. Vart efter besökarna kom landvägen ändrades framsidan till den motsatta från sjösidan. Ett riktigt stor område som tillhör slottet med tennisbana och en labyrint och orangerier. På grund av coronan hålls slottet stängt i år. Vi får åka dit nästa år då det förhoppningsvis är öppet.

Vi fortsatte från Tullgarns Slott. Vi vek av mot Skanssundet för färja över. Ovant att rätta sig i ledet då vi kom med bil. MC har ju plats längst fram på färjor så därför åker vi också om bilkön för att komma först. Många bilar var det som skulle med och lastbilar och husbilar. Vi kom ändå med på färjan utan att behöva vänta på nästa. Överfarten gick förstås bra och på andra sidan så hägrade ju Eldtomta. En räksmörgås skulle ju sitta fint så har vi middagen avklarad också. Räksmörgåsen höll som vanligt måttet och mätta och belåtna fortsatte vi hemåt.

Ha de!

 

 





En resa tillbaka i tiden.

8 07 2020

Hoj Hoj,

Idag tog vi en resa tillbaka fast ändå framåt. Hur hänger det ihop då? Jo vi tog Lennakatten in till Uppsala. BLJ 5 Thor fick dra oss resenärer in till Uppsala med Lokmästare Henrik Johansson vid spakarna. Det fanns givetvis en duktig eldare också som jag inte kan namnet på. Mjukt och fint tog han oss in till Uppsala och tillbaka till Marielund.

Då jag själv är lite ”tåg tokig”, kan man säga så, så tycker jag detta är mycket kul. Rälsbuss och TP lok har jag åkt många gånger med Pappa en gång i tiden. Fick till och med köra TP loket en bit mot Hallstavik från Rimbo. När jag jobbade gick jag ofta ner till Centralen och lyssnade på RC loken som drog iväg. Ett ljud som jag får gåshud av. Så härligt ljud. Kraftfullt.

Åter till Lennakatten. Vi rullade ut från Marielund på utsatt tid. Rätt många resenärer, men inte så vi klättrade på varandra. Bara ingen glömde sin resväska i väntsalen. Vi satt i den öppna vagnen. Jag tänkte hänga ut lite och ta några foton i farten. Thor pustade på. Ångan välde ut då Thor fick jobba lite i  en uppförsbacke. Hjulens rytmiska dunkande mot rälsen. Lokets frustande. Som musik i mina öron. Detta var andra gången vi åkte med ångloket. Nästa gång blir det rälsbussen. Bodde som barn bredvid järnvägen Rimbo – Uppsala. Samma bana som nu går från Faringe in till Uppsala. Hade man inget att göra tog man tåget in till Uppsala och köpte en glass och åkte hem igen. Då pappa var lokförare så hade familjen gratis biljetter. Några timmar fylldes i alla fall. Där var det rälsbussen som gick. Den vaggande gången minns man. Undrar om det är lika idag?

Jämn fart hela tiden. Lagom fart att ta sig fram på ett värdigt sätt. Samtidigt som man sitter i vagnen skulle man vilja se det utifrån. Se BLJ 5 Thor puffa fram genom det grönskande sommarlandskapet. Tror jag ska ta mig dit någon gång där det lutar uppför och fotografera när ångan väller ut. Gärna i lite motljus om det nu är möjligt eller med lite längre slutartid och följa loket så man får en rörelse känsla. Får kolla upp med Henrik vart det lutar lite uppför.

Hemresan gick lika mjukt och fint den. Snart rullade vi in vid Marielund och resan var färdig för denna gång.

 

 





Livet 2.0 rullar på

16 06 2020

Hoj Hoj.

Sitter vid köksbordet. Hör regnet smattra på altantaket. Asfalten bombarderas. Vattnet flyter iväg i en strid ström. Bosse lirar. Gareth Emery, Trance, Progressive House. Inte så vanligt kanske för en i Livet 2.0 kanske. Vem behöver vara vanlig?

Luften går liksom ur en då det regnar. Man sitter här. Kollar ut. Kollar på himlen som är som ett cura täcke. Grått, tungt utan minsta lilla ljusglimt. Inte den minsta lilla skiftning i molnen. Beigt. Inte läge för ett Adventure. Inte läge för en promenad med Nikon. Vad är det egentligen läge för? Ingen bokmal, så jag kan inte dyka ner in i en bok. Dumburken så somnar jag. Senaste fototidningen har jag läst. Inga oredigerade foton. Skickat in bilder till olika tävlingar klart för denna gång. Det gäller att exponera sig så gott man kan.

Skulle vilja åka iväg en sväng till. Denna gång med hoj. Får nog bara bli dagsturer följande gånger. Man kommer ju en bra bit om man startar i tid. Problemet med det är att det brukar bli ganska långt bort och man liksom förtränger att man ska hem också. Mina kvällsturer upp mot Gävle brukar sluta med 35 – 40 mil. Då har jag tagit dom på kvällen med start runt 19:00. Jag ser ett namn på en vägskylt som ligger i riktning norrut som vi brukar passera på semestern. Bara 7 mil dit. Nästa bara 5 mil och vips så har det blivit riktigt långt hem. När man sedan når dom känns det väldigt beigt att behöva åka söderut igen. Det kändes som man var på väg uppåt.

Känner mig taggad på att få börja med porträtt fotograferingen. Dröjer väl lite ännu när folk kan börja röra på sig igen. Ser närmast framemot dom två utställningarna jag ska ha. En i Augusti och en lite senare. Ni lär se när datum är bestämt.

https://youtu.be/0dFz10R529g

Ha de!

 





Ännu är vinterjackan framme

16 05 2020

Hoj Hoj,

Som rubriken antyder så är det isiga vindar från norr som präglat denna vår, ännu så länge. 5-6 grader varmt och vindar på 5-7 m/s gör att kylan blir påtaglig. Kyleffekten blir att temperaturen ligger då runt 0 strecket och det kan man inte kalla för vårvindar.

Dagarna rullar på trots kylan och man klär på sig och går ut i skog och mark. Jag köpte Naturpasset i år. Naturpasset är ett antal kontroller som man ska leta rätt på med hjälp av karta och kompass och fylla i ett kort med en bokstav för kontrollen. Totalt 20 kontroller är det som Rimbo Skid- och Orienteringsklubb placerat ut. Jag gillade verkligen friluftsdagarna i skolan då det var orientering. Kom i mål som tvåa efter en orienterare som orienterade för Knutby Orienteringsklubb under tävlingar. Takterna sitter i att hitta kontrollerna, även om jag tror dom är snällt placerade för oss som icke är proffs eller orienterar i vanliga fall. Kul är det att läsa kartan och följa vart man är ute i naturen. Så glad att jag kan och har möjlighet att vistas i naturen. Runt 10 minuters promenad så är jag omgiven av björkar, granar, aspar och tallar. Eller med bil 4 minuter, så har jag milsvida skogar att vandra i och plocka bär och svamp.

Nikon är förstås ständig följeslagare och väntar bara på tillfället att få se skogens konung. Spåren är tydliga, så dom finns i närheten. Fast dom hör väl lång väg när man kommer pulsande genom skogen. Ett möte för många, många år sedan sitter kvar på näthinnan. Det var en gång en sen höst då jag var på väg att fiska. Temperaturen var nog runt nollan. Tog en genväg genom skogen och såg en hög med spillning. Efter en stund såg jag att det rykte om den. Insåg att den var riktigt färsk. Höjer blicken och ser runt 20-30 meter bort skogens konung med en skapligt stor krona. En riktig bjässe i mina ögon. Vi tittar på varandra en stund innan den sticker iväg med hög fart, bort genom skogen. Helt ljudlös. Inte ett endaste lite ljud gav han ifrån sig. Jag tar ett (1) steg och knäcker en torr gren så det brakar till. Två ben och c:a 70 kilo mot 4 ben och kanske 200 kilo. Snacka om kontroll.

Många foton har det blivit. Inga foton i studion ännu på grund av läget i världen. Hoppas det löser sig snabbare än alla dom som siar om läget. Världen har väl sällan skådat så många ”experter” som nu. Tvärtemot talesättet ”Ingen är profet i sitt fädernesland”, så är det just nu lätt att bli det. Många som uttalar sig i media med tvivelaktig kunskap om ämnet, men att återge vad dom som ändå får kallas experter säger, så låter dom ju trovärdiga och får glänsa i olika mediala sammanhang. För att återgå till roligare saker, så har det blivit några foton som sticker ut. Jag lyckades få ett på Nellie som jag gjorde om till svart/vitt. Passade bättre än det i färg. Ofta är det så att vissa blir bättre i svart/vitt än i färg. Speciellt byggnader då man kan få fram riktigt kontrast rika bilder.

BMW´n har fått vila ett bra tag igen. Känner numera att jag inte är så ”desperat” så jag kör när det är lite svalt. Jag har ju all tid i världen, hoppas jag, att ta en tur när det är skönare väder. Förr hade jag ju egentligen bara helger och då klämde man några mil även om det var lite svalt. Då gällde det att passa på.

Ha de!








%d bloggare gillar detta: