Silvergruvan

19 04 2021

Hoj Hoj,
Vilken dag det blev. Fick tips om en silvergruva i närheten. Jag hade ingen aning om att det fanns en här i trakterna. Jag tog kontakt med min kompis Daniel som är en duktig fotograf. Vi har varit ute på en hel del fototripper till gruvor och bara vanliga promenader med kameran förstås.

Han nappade direkt och vi bestämde oss för att starta 08:00 för Daniel skulle jobba kvällspass. Vi båda tittade på nätet under kvällen efter mer information om gruvan, men varken Daniel eller jag kunde hitta något. Koordinaterna var lite knapphändiga så vi var lite ute och famlade, kanske inte i mörkret men väl på ett kalhygge med eländig terräng. Stora stenar eller klippor, mycket grenar på marken och som grädde på moset lite gropar. Jag hade lagt in vart jag trodde var rätt plats i Sweden Topo Maps i telefonen. Insåg att när vi enligt den var framme så var det fel. Lite svårt att lägga en plats på kartan där det ser ut att kunna vara.

Jag messade Sif Rosling Waldegård som jag fått tipset om och hon i sin tur hade sett det på FB. Vi fick veta vilken karta som den som lade ut det på FB hade använt. Det var Lantmäteriets karta förstås. Vi laddade ner den i våra lurar och nu blev det helt annat. Där såg vi ”kratern” där öppningen skulle vara. Gruvan var c:a 150 meter ifrån där vi nu befann och på kalhygget. Ny riktning togs ut och vi traskade iväg över stock och sten ännu en gång. Riktningen ledde oss in i en skog. Till slut såg vi berget där gruvan skulle vara. Det som nu hindrade oss från att gå raka spåret var en bäck som var c:a 1,50 meter bred. Då varken Daniel eller jag gjort några framsteg i längdhopp och det utan kameror insåg vi rätt snart att vi fick se oss om efter en annan lösning. Stavhopp fanns definitivt inte som ett val heller. En bit längre ner längs bäcken så vi ett par björkar som praktisk nog hade fälts över bäcken. En att gå på och en lite högre upp att hålla sig i. Helt perfekt, men skulle dom hålla? Jag testade först och det gick bra och Daniel kom efter.

Nu var vi på rätt sida och endast ett snår skiljde oss nu bara från berget. Vi närmade oss sakta men säkert berget och till slut såg vi det. En ganska brant stigning återstod. Innan vi var riktigt upp såg jag öppningen. All vår möda fick sin belöning. Jag satte mig mig ner och kollade in genom det lilla hålet som man kunde ta sig in genom. Ungefär 2 meter långt med en takhöjd på kanske 60 cm. På fotot till Höger som Daniel tagit på mig när jag kikar in, så  ser ni att det inte var så stort. Smärta och smidiga som Daniel och jag är så tog vi oss igenom. Inget för någon med klaustrofobi kan jag säga.

Väl inne så var det ett ”rum” på ungefär 2×2 meter. c:a 3-4 meter ovanför oss var det öppet. Jag förmodar att det vi stod på var nog det igenfyllda schaktet. Jag såg ingen direkt annan väg att kunna ta sig in längre. Det skulle var så kul att få veta lite mer om denna gruva. Vägen ut tog vi sikte på det ni ser på fotot. En brant väg uppför, men den var inte brantare än att det skulle lyckas. Vi fotade förstås och när vi var nöjda började vi klättringen uppåt. Det gick bra som förväntat. Väl uppe däremot blev det lite spännande med 4 meter stup på båda sidor och nästan bara en fotsbredd mark att gå på. Vi klarade av även denna prövning.

Då var det bara att ta sig ner hel och hållen och det med utrustningen också. Det gick bra och vi letade oss till baka till dom omkullfallna björkarna. Vi hittade dom och ännu en spännande övergång väntade. Denna gång gick den inte riktigt som planerat. Daniel gick först och då  brast den undre björken och han plurrade med en foten. Vi visste ju inte riktigt hur djupt det var, men björken stannade bara några dm under vattnet. Vi tog beslutet att vandra över trots att vi skulle bli blöta. Det var ju ingen fara då det bara var fötterna som var under vattnet. Nu blev jag mäkta imponerad av mina Salomon Contagrip Goretex. Inte en droppe vatten trängde in trots att dom var under vattnet.

Nu var det bara vägen tillbaka till vägen som vi gick på. Vi försökte välja en så smidig väg som möjligt och det var lite runt själva kalhygget. En skogsmaskin hade kört där så det gick hyfsat bra. Till slut såg vi vändplanen där vi lämnade gruset för den eländiga terrängen. Jag kan säga att solljuskydd är bra att ha på objektivet. Precis innan vi skulle komma ut på vändplanen för mitt en ben ner i en stor grop och jag stöp. Försökte rädda kameran, men solljuskyddet fick sig en liten törn. Syns att det är skrapat, men det blev ingen hård stöt. För övrigt klarade sig kameran bra tack och lov.

Allt som allt blev det en rolig, trevlig och även svettig promenad tillsammans.

Koordinater  till gruvan
WGS84
Lat: 59.47583
Long: 18.27296
https://minkarta.lantmateriet.se/?e=693998.5&n=6634148&z=13&background=3&boundaries=false

Ha de!





Slutbesiktning

22 02 2021

Hoj Hoj,

Det blev en tidig morgon. Åkte in till Norrbil för slutbesiktning av Fabbe innan jag lämnar tillbaka den. 3 år har  rasat iväg. Den nya Skodan är beställd sedan 1 månad tillbaka och beräknas komma i mitten av Mars. Måste säga att leasa bil har varit mycket smidigt. Spritt ny bil för 33 372 kr/år. Det klarar man inte om man skulle köpa och den värdeminskning som det blir. 25 kr/mån för dubbade vinterdäck som blir 900 kr på 3 år. Köp 4 vinterdäck på aluminium fälg för det om du klarar.

Funderade på att gå ut och ta några foton. Snön är borta och en tråkig jämngrå himmel utan några nyanser. Nja jag vet inte. Svårt att hitta ”det där” fotot. Fast är man bara på rätt plats vid rätt tid så kanske man kan hitta något extra. Kanske ut till kusten på fredag då det ska bli sol och +7 grader. Spana efter havsörnen som jag såg sist vid Rönnskärs udde. Kanske vara lite mer observant och vara beredd på att ta loss kameran från stativet denna gång :). Det var lite svårt att fota rakt upp med stativet hängandes rakt ut. Det var mycket svårt att hålla still för att få ett bra foto av havsörnen trots att jag har ett lätt kolfiberstativ. Ser jag ingen havsörn, så finns det mycket annat att fotografera. Går inte lottlös ändå så att säga. Väldigt speciell klippformationer till  exempel. Ser ut som på våren då isen pressats upp på land. Undrar hur det har kommit sig.

På Torsdag (25/2) är det sissta dagen som mina foton på utställningen sitter uppe. Jag tar ner dom på eftermiddagen så passa på och titta och kanske köpa.

Ha de!

 





Vilken dag…

1 02 2021

Hoj Hoj,

Vilken dag det var idag. -5 grader och snön glittrade i solens sken. Tror jag glittrade lite också 🙂

Igår kväll fick jag för mig att testa lite stilleben. Förberedde genom att köpa en bukett tulpaner. Så fina blommor. Pryder nu köksbordet då jag egentligen bara behövde en för testet. Det blev ganska lyckat om jag får säga det själv. Bubblorna kom så fint på tulpanen och lagom med ljus från köksfönstret ut på altanen så vänstersidan nästan helt kom i mörker.
Jag kom på en grej till jag vill testa så det kommer att gå åt en tulpan till. Bara hitta ett lämpligt ställe att utföra testet på. Lite kul bara med förberedelserna inför att foto. Hur har jag tänkt att det ska bli?  Blir det som jag tänkt mig? Det vet man inte förrän man tar första fotot. Sen får man modifiera utifrån det. Placering, ISO, slutartid och bländare.

Som jag skrev i inledningen. Vilken dag. Strålande sol och -5 grader. Tog en tur ut till Jägarsjön. Så fantastiskt att bara ha möjligheten och att vara frisk och kunna gå ut. Brukar tänka på att om jag råkade ut för en MC olycka och inte skulle kunna gå ut av mig själv, så vet jag inte om jag vill uppleva det. Jag vet inte men då tror jag att jag vill sluta jordelivet.

Idag var jag i alla fall ut tll Jägarsjön och tog några foton. Stativet var med så, det blev ett par med fokusstacking igen. Fokus sätts på flera ställen i fotona och sammanfogas sedan i PhotoShop. Bara dom delar av varje delfoto där perfekt skärpa finns kommer med på respektive foto. Sedan sammanfogas dessa till ett foto med fokus från närmast kameran till det längst bort i bild. Dom flesta foton jag tagit nu på senare tid är just sådana.

En klarblå himmel gav ett riktigt intensivt sken i snön. Det glittrade långt bort på den frusna sjön. -5 grader och aningen till blåst gjorde att till slut blev man lite nerkyld. Framförallt om händerna som man inte kunde ha tjocka vantar på. Styrning av kameran fungerar inget vidare med tjocka vantar. Körde visserligen med remote slutare, men fokusen måste jag ju ställa in på skärmen. Hurs om helst så blev det en härlig dag och en del foto jag blev riktigt nöjd med.

Utställningen gick fint i lördags då jag var där. Många trevliga samtal och frågor om vart och hur jag fotograferat.

Utställning pågår till 25 februari nere på Café Chocolate. Titta gärna in och ta en kopp fika medans ni tittar.

Ha de!

 





Närmare målet

21 01 2021

Hoj Hoj,

Det närmar sig för var dag som går. Nu skall jag börja gruppera mina foton och tänka ut placering av dom. Så kul att ha något att göra när man börjat Livet 2.0 och hoj säsongen inte börjat på länge ännu. Fick reducera lite foton från det jag tänkt mig. Det var ingen lätt historia att välja mellan dom som man tror träffar åskådarna bäst. Vi får se hur jag lyckats med det.

I år skulle jag gärna vilja komma uppåt med hojen igen. Vi var ju upp med bil en bit förra året, men det kändes lite konstigt att styra norrut utan hoj. Fast visst ska jag erkänna att det var riktigt bekvämt med bil. Speciellt då vi kom in i ett sju jäkla regnväder då vi kom en bit norr om Noppikoski. Det vräkte ner så bilarna körde runt 30 – 40 km/h. Då var det riktigt skönt i bilen. Nu var ju inte temperaturen heller lämplig för hoj. Runt +4 grader och ibland +2. Det var även smidigt att bara låsa bilen så var allt inlåst. Lite meckigare med hoj och all packning som man inte gärna lämnar obevakad. Det vi har gjort då är att leta upp en turistbyrå och frågat om det var ok att ställa in det som inte gick att låsa och det har aldrig varit några problem.

Hoppas att 2021 blir bättre och att smittan avtar ordentligt. Frugan har fått sin spruta på grund av hennes arbete. Få se när jag får möjlighet att ta min. Jag skulle ju även vilja komma igång med studio fotograferingen, som har legat på träda.  Så mycket tillställningar som blev inställda som vi brukat åka på. Marknader och medeltidsmässor. Det blev en konstig höst då även Rimbo Marknad blev inställd förstås. Det var något som fattades, även om det mest är krims – krams. Lite av Rimbo´s Nationaldag. Det är ju en slags atmosfär ändå. Vi får se hur detta år blir om det kommer igång några aktiviteter, men inte för att vara pessimistisk så tror jag att det dröjer även detta år.

Fabbe ska tacka för sällskapet nu i vår också. En ny kandidat har redan sets ut. Det blir en Skoda Kamiq. Såg trevlig ut och något större än Fabbe. Måste in och kolla läget med överlämning och beställning av nya. Lite körigt blir det.

Ha de!





Northern Light

29 12 2020

Hoj Hoj,
Jag såg Joanna Lumley´s Northern Light. Joanna är den lyckligt lottade som får resa runt över hela världen och göra reportage. Jag har sett flera av hennes reportage som visats på TV och dom har varit mycket intressanta. Hon ser bakom turiststråken och det är ju där landet visar sig.

Hennes Northern Light var en resa som verkligen fick mig att längta upp till norr. Hon reste upp via Norge på dom ställen vi besökte 2018. En av dom absolut bästa resorna vi gjort på hojen. Tänk att packa kameraryggsäcken och bara ge sig iväg upp i landet. Att dessutom få betalt för en sådan resa måste ju helt enkelt vara drömmen. En av mina drömmar är att få resa runt i Sverige och göra just sådana reportage. Foto och text till en reseskildring och skriva om dom olika orterna. Träffa lokala människor som kan berätta om orten. Något som man inte kan ta reda på via turistbyråer.

Jag vet att det finns så mycket vackert i vårt land och riktiga guldkorn som behöver lyftas fram. Funderat på att skriva en reseskildring till tidningen Turist, men vet inte om det är mödan värt då jag bara sett skildringar av vandrare med Helly Hansen outfit. Nu är vi inte med i STF längre heller då det numera inte är så många STF Vandrarhem kvar. Dom flest vi varit på under senare tid har inte varit kopplade till STF och då har man inget för den rabatt som annars skulle ges. Nu är den i alla fall inte så mycket till rabatt. För övrigt så har vandrarhems priserna stigit enormt med för ett par år sedan. Ibland skiljer det sig bara några hundra från att bo på hotell med hotellfrukost i priset. Troligen har fler fått upp ögonen på vandrarhemmen och den standard som många vandrarhem har. Då har förstås priserna stigit som med allt annat som är populärt.

Några platser utanför Sveriges gränser som jag skulle kunna tänka mig utan hoj är Färöarna, Island och Svalbard. Som ni ser så är det inga badorter direkt. Se gärna Joanna Lumley´s skildring av  in the land of Northern Lights.





Vad hände under 2020

29 12 2020

Hoj Hoj,

Ja då närmar det sig slutet av 2020. Året som kommer att gå till historien. Sitter och skriver detta 12:51 och mörkret börjar lägga sig, om det ens har varit något idag denna regniga 29 December dag. Jag tror ingen kommer att sakna 2020, men jag ska leta fram några glädjeämnen i alla fall.

Januari: Konstaterade att det var 3 månader sedan jag lade hackan och spaden på hylla för gott. Tänk vad tiden gick fort. I börja på året blev jag tillfrågad om att fotografera lite ryttartävlingar och det lät kul och spännande, men det föll ju på att många av ryttarna var minderåriga och då krävs båda föräldrarnas medgivande vid fototillfället och hur många föräldrar kommer båda till tävlingarna. Insåg också att det skulle bli mycket administrativt arbete att hålla reda på ryttare och hästar, så jag hade nog backat i alla fall.

Vi var på en promenad ut till Näset och grillade och Hugo tog sitt nu traditionella ofrivilliga dopp där. Vi hann i alla fall grilla korv så vi kunde vända hemåt med en frusen liten kille.

Februari: Semesterplanerna började ta form. Alltid velat se Vildmarksvägen strax efter att den öppnats den 6 Juni. Planerade att åka upp den 8 Juni. Snömängden slog rekord denna vinter med 7 meter snö när dom började snöröja vägen. Arbetet höll på en månad innan och dom körde dag och natt  för att få den farbar innan den 6 Juni.

Fotograferingen fortsatte och så fort jag fick tillfälle så tog jag kameran ut på en promenad. Solen hade redan börjat värmt och där det var lä och solen värmt upp började grönska spira.

Mars: Det blev en milstolpe i Nellies liv då stödhjulen åkte av och hon cyklade utan dom.

Körsbärsträden i Kungsträdgården hade redan börjat blomma. 2 månader tidigare än vad som är normalt.  I slutet av Mars hade vi 10 grader och solen stod som spön i backen. Vi passade på att gå ner till sjön och grilla korv. En mycket fin dag som givetvis innehöll fotografering.

Den 14 Mars var jag och fotade Guldbron som var på väg in till Stockholm. Följde den vid Furusund och åkte sedan in till Stockholm. Funderade på att ställa mig på Fjällgatan men insåg redan innan att där skulle det vara tjockt. Valde Kastellholmen istället och med tanke på läget i världen var det ett bra val. Vi hade gott om plats runt oss.

Den 19 Mars blev det första hojturen. Som det brukar så blev den in till Norrtälje. Någon till motorcykel såg vi denna dag.

Den 26 Mars tog vi hojen in till Stockholm för att investera i lite utrustning på Scandinavian Photo. Corona tider som det var så var det en spök stad. Några enstaka personer på trottoarerna och knappt några bilar överhuvudtaget. En underlig känsla att stå alldeles ensam vid rödljusen i korsningarna. Drottninggatan så gott som folktom.

 

April: Den 10 April fick jag äntligen min studio färdig. Tyvärr kunde jag inte utnyttja den då jag inte kan ta in folk på grund av smittan, men nu fanns det i alla fall möjligt.

Intrudern i garaget fick sin service så den var redo för att möta lite asfalt igen. Ett foto togs nere vid till ägaren.

Maj: Den 7 Maj drog Nifsta motorträffar igång. Kameran var förstås med på premiären.

Skaffade Naturpasset som är en slags orientering som Rimbo Skid och orienterings klubb ordnat. Med karta och kompass ska man leta reda på kontroller och skriva in dom på ett formulär som följde med. Det blev åtskilliga mil i skogarna och det var mycket kul. Blir samma 2021.

Juni: Den 6:e Juni började vi rulla upp mot Stekenjokk. Det blev bil förstås då det bara var +2 grader där. 2,5 meter snö var det kvar längs med vägen. Så kul att se. Första natten på vandrarhemmet på Folkhögskolan i Leksand. Vårt traditionella vandrarhem har ju bytt ägare och vi vet inte om det ens är ett vandrarhem längre. Nästa natt så sov vi på Ledkrysset i Östersund. Ännu ett av våra traditionella vandrarhem. Tredje natten stannade vi vid Saxnäsgården. 4:de natten åkte vi i finkan på Gamla Fängelset i Umeå. 4 nätter på vandrarhem som vi var så gott som ensamma på. Vilken mäktig upplevelse.

Juli: Tog en sväng med hojen runt Gävle – Sandviken i början av Juni. Den började med att jag åkte ut till Arlanda för att fota wake-board åkare vid kabelbanan. Inga åkare där så det blev en sväng upp till Gävle.
Rikard och jag tog en sväng upp till Skultuna för att smaka om räkmackorna var lika goda som förra året. Det var dom.
Fotade Prins Henry´s fasad på kvällen och det fotot pryder nu disken i caféet.
Åkte med Lennakatten och Thor5 som drog tåget t-o-r Uppsala.
Vi körde ner svärmor till Trosa för att hon skulle träffa Söderköpingsborna som mötte upp. På hemväg passade vi på att ta en sightseeing tur på väg hem. Vi svängde in till Tullgarns slott. Det var stängt för besökare som så mycket annat denna sommar, men vi fick en kopp kaffe och en bakelse i alla fall. Hem tog vi över Skanssundet och färjan. När man kommer den vägen är ett stopp givet vid Eldtomta. Det började bli middagstid så en räksmörgås fick stå för den middagen.

Ännu en tur med Lennakatten, men denna gång med rälsbuss t-o-r Uppsala. Mindes den vaggande gången från rälsbussen och dieselmotorns läte. Ramlade tillbaka i tiden igen från då jag var liten grabb och åkte med rälsbuss in till Uppsala och tog en glass och åkte hem igen.

Åkte upp till Grisslehamn en tidig morgon för att möta soluppgången. Placerade mig på kanonberget och såg solen stiga ur havet. Utav c:a 100 foton blev det 25 kvar.

Vi passade även på att ta hojen ner till våra bästa vänner nere på Kila Gård. Ett härligt välkomnande av Paul och Kerstin och dom fyrfota vännerna Bonnie, Maja och Luffe. Paul och jag tog sedan en fotorunda i grannskapet. Det var mycket kul och önskar verkligen att vi kunde göra det oftare. Vi tog en tur på sjön. Fläktade skönt. Grillmästaren startade grillen och Kerstin hade gjort potatissallad. Det var mycket gott efter en underbar dag. Ungefär 3 km från Kila Gård öppnade himlen sig och det vräkte ner. En glipa mellan jacka och byxa gav sig snart till känna. Regnet höll i sig ända upp till Eskilstuna.

Det blev också en runda med en av mina elever till Brogrillen i Bro. En jätteladdning med tunnbrödsrulle som jag nästan fick i mig hela.

 Augusti: I början av Augusti hade jag planerat en hojtur med Hojgänget till Skultuna för att pröva räkmackorna. Det 16 stycken hojar som deltog och några som skjutsade. Starten gick vid McDonalds i Upplands Väsby. På slingriga vägar tog vi oss upp till Skultuna och på minst lika slingriga vägar hem.

Gick runt en nyskapad sjö. Jägarsjön. På ett ställe hittade jag Jättebjörnloka som är en invasiv växt som inte ska finnas i vår flora, och för övrigt en mycket giftig växt då beröring av bladen kan ge brännblåsor som svider något ofattbart. Jag anmälde att vart växten fanns och några veckor senare var den besprutad och död. Känns riktigt bra att det händer saker när man anmäler det.

Det kom en kväll som lovade många stjärnfall så jag tog kamera och stativ och gav mig ut i natten. Jag lyckades bara se bara två stjärnfall och varav jag fotade ett av dom.

I slutet av Augusti bestämde vi att vi skulle besöka Paul och Kerstin igen. Det blev med bil denna gång. Vi åkte först ner till Västervik där vi gick runt och jag fotade lite. Inte varit där förut så det var riktigt kul. Många fina gränder finns det och skulle vilja dit igen. Paul och jag hade planerat lite fotoutflykter igen, men dom regnade inne då det regnade i stort sett hela den helgen då vi var där.

Jag satte ut mina foton nere på ICA Supermarket. Min första utställning. En till kommer i Februari 2021 nere i Rimbo Centrum på Café Chocolate.

September: Jag var in till Norrtälje en kväll i början av September och fotade några ställen. Ett av kort pryder ny Gruppbilden för FB gruppen ”Norrtälje – Vad händer på byn?” Vann en omröstning så bilden valdes till gruppbild. Mycket kul att få pryda sidan.

Då kom äntligen porträttfotograferingen igång. Ett barn som fick vara modell. Utomhus ner vid sjön. Blev lyckat då hon var duktig på att posera. Flera fotograferingar ägde rum efter denna.

Oktober: Ja denna Oktober blev som så mycket annat väldigt annorlunda då alla aktiviteter är nedstängda på grund av Coronan. Således blev det ingen Rimbo Marknad. Något som dom flesta Rimbo bor ser framemot. Även jag. Inte för att man göra några fynd, men lite extra strumpor och marknadsgodis brukar det bli.

Saknade även Gästabudet i Söderköping som vi brukar besöka. Där är det hantverkare som säljer sina alster. Köpte ett läderskärp där för många år sedan och det är nästan lika fint nu. Det var äkta läder det.

November: Början av november präglades av förtvivlan. Risken var stor att min älskade hoj skulle behöva säljas. Hjärtat i villan la av kan man säga och en ny lösning behövdes till. Det ordnade till slut upp sig, men hatet mot den som satt oss i denna situation växte ytterligare. Hoppas på karma för det verka kanske vara det ända som hjälper på denna sliskiga ål.

Det blev en höst med väldigt många fotografier. Jag har inte varit med om någon höst som bjudit på så många och vackra solnedgångar. Även många tidiga dagar då sjön varit täckt i dimma som skapade några magiska vyer. Några av dom kan ni se här liksom porträttfotona .

December: Vi var ut till Rönnskärs udde en bit utanför Väddö. Ett mycket fint ställe som jag absolut kommer att besöka igen. Många fina vyer för fotografering och väldigt speciella klippor. Såg ungefär ut som när isen håller på att gå upp och trycks upp på land. Så så dom stora vassa stenarna ut.

Ja det var detta året i korthet. Ett år som präglats hårt av pandemin då inget har varit som det brukat. Alla evenemang inställda. Ser framemot 2021 med hopp om att allt kommer att återgå, kanske inte till det normala men näst intill.

Jag önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År !!





Ny era

20 11 2020

Hoj Hoj,

Glöden har falnat. Nu ett minne blott. Lite ovant än så länge, då man sömndrucken sätter på kaffet och slipper gå ner och starta en lägereld. Värmen och varmvattnet bra finns där liksom. Kontrollera och styra värmen från telefonen är ju inte nödvändigt men en kul funktion. Mer intressant är att se förbrukningen som ger 4 kWh in och 16 kWh ut. Skulle vara kul att se elförbrukningen hos leverantören. Nu är det så att Göta Energi inte har den faciliteten. Jag har skrivit till dom och frågat om det är något på gång med det. Annars finns det ju bolag som har det. Kollade in lite andra el-bolag och är det några avgifter man inte blir klok på så är det el-bolagens. Hur mycket ör det som ingår i dom visade siffrorna? Det är frågan det. Kollade in Norrtelje Energi nyss och där står det:

  • Fast avgift med 16 kr/månad (exklusive moms), (20 kr/månad inklusive moms)
  • Moms, som för närvarande är 25%
  • Nätägarens avgifter (gäller oavsett vem du tecknar elavtal med)

Nätägarens avgifter är en väl dold post som ni ser. Hur svårt kan det vara att visa det också. Varför inte skriva ut deras avgifter.

Idag kom jag ut på en promenad. Solen visade sig efter 14 dagars frånvaro. Kanske varit i karantän. Ingen expert på det där. Det bet i kinderna när jag kom ut. +1 grad och lite blåsigt. Det kändes eller så har man blivit bortskämd nu :-). Kan vara så med jämn värme på +20 grader. I källaren också. Det blev en runda nere vid sjön. Trevlig promenad och många fina fototillfällen. Fotat mycket där, men det är som vanligt skillnad i ljus beroende på tid. Så fint med kameran där man kan sänka ISO till 50 och under det med liten bländare. Då kan man få dessa fina solstrålar utan manipulering i PhotoShop.

Förtjust i svart/vita foton. Vissa saker passar nästan bättre för svart/vitt. Skog, träd, hus i en stad till exempel. Går att få fram så fina kontraster.

Ha de!





Äntligen…

13 11 2020

Hoj Hoj,

Så kom jag äntligen ut på en fotorunda. Så avkopplande. Som att köra en runda med hojen. Man kopplar bort allt annat. Med hoj tittar man efter potentiella faror, och vyer förstås, och med kameran kompositioner.

Båda är nog lika svåra att riktigt förstå om man inte gör något av dom. Gemensamt för dom båda är att det räcker inte med att bara titta. Man måste se också. Se det otroligt fina, vackra som faktiskt omger oss. Man blir lätt hemmablind, men genom ett foto så kan man ibland se det man normalt inte sett. Rätt kul faktiskt. Ungefär som när man kör en runda med hojen och åker åt samma håll för att sedan åka åt det andra hållet. Då upptäcker man helt andra saker.

Gick 3 km idag runt en anlagd liten sjö. Fin promenad väg runt och några ställen där man kan se lite sjöfågel. Hoppas varje gång på att se en älg eller ett rådjur eller allra helst en lo. Det ska finnas i trakten, men dom är ju så skygga att den har hört eller känt lukten av mig på långt håll.

Anmälde att det fanns Jätteloka längs vägen på ett ställe. Flera plantor på båda sidor om vägen. Dom var efter någon vecka efter att jag anmält det besprutade så dom hade dött. Blir lika förvånad varje gång jag anmält något, så har det faktiskt åtgärdats. Till och med en häck som skymde sikten har kapats. Alla potthål i vägarna i Rimbo. Troligen beror det att jag skickar med foton hur det ser ut och vart det är.

Hittade längs vägen runt några rätt stor höjder. Skulle ta mig till en som var nära sjön för att fotografera, men när jag var nästan framme fick jag avbryta för det var ett ganska brett dike med vatten. Lufsade ut därifrån igen och hittade en annan kulle som jag kunde ta mig upp på. Därifrån tog jag ett panoramafoto. Såg också att därifrån kunde jag möjligen ta mig till den kullen som var närmare sjön. Det får bli en annan gång. En dag med lite trevligare väder än idag.

Rätt imponerande hur PhotoShop kan bygga upp en panoramabild från ett antal foton. Detta foto är från 3 foton tagna med 16 mm brännvidd. Man ser inte så mycket av sjön härifrån, men får en bra koll över området. Kullen ni ser snett till höger är den jag försökte komma till men ni ser också vattnet som gjorde att jag fick vända. Härifrån skulle jag nog kunna ta mig det. En sån tur att jag bara måste dit igen.

Ha de!





Storstädning

11 11 2020

Hoj Hoj,

Idag hade vi storstädning i garaget. Oj vilken plats det blev. Nu skulle till och med Fabbe få plats trots två motorcyklar, skottkärra, 12 vinterhjul, gårdsmöbler plus en hel del annat. Helt otroligt vad man samlar på sig. Rädd för att det blir som en gång förut.

Jag hade en varmvattenberedare som stod i garaget. Var konstant i vägen när jag skulle göra något. Som en schackpjäs som flyttades den  runt hela tiden. Ett parti som pågick i alla oändlighet. Tills den dagen vid städningen som jag ruttnade på den. Hade satt ut den på annons men ingen kände sig manad att ta över min ”schackpjäs”. En sista flytt till återvinningscentralen. Jag var befriad. Kändes som jag till slut vunnit partiet. Dagarna gick och lika förvånad varje gång jag gick in i garaget. Vilken plats. Vilka ytor.

Jag visste att dagen skulle komma vis av åratals erfarenhet. Ni känner säkert till den också. Någon grej gick sönder, kommer inte ihåg vad det var nu men en sådan del kunde jag hämta från varmvattenberedaren. Gick segerviss ner till garaget och öppnade dörren. Såg precis Murphy skena ut genom garageporten. Som en käftsmäll slogs det tomma garaget emot mig. Verkligheten kom ifatt mig. Nu förstärktes ytterligare tesen om att slänger man något så kommer man snart att behöva det eller den. Hamstringsbegärt föll åter på plats. Spar allt. Minsta lilla skruv, järnbit, stag. Ja helt enkelt vad som helst. Bara du spar det i en sån här ”bra-att-ha” låda. Nu är det så att ordet låda ger ju trots allt ett mycket begränsat utrymme för alla dom ”bra-att-ha” prylar man hittar och säkert behöver. Lådan blir som en norrländsk älv i vår tider. Den rinner över på alla bredder och slukar till slut all plats och alla lediga ytor. Då står man där igen med shackpjäser som skulle platsa på 125 stycken schackbräden.

För tillfället kan jag inte se att något av det som slängts skulle kunna förgylla min tillvaro genom att laga något med det. Men jag är inte helt säker. För man vet ju aldrig….

Ha de!

 





Ibland är det bara så

8 11 2020

Allt är emot en och man ser ingen bra lösning på situationen. Risken var stor att ge upp något som man så innerst inne älskar att göra. Ledsen, arg, förbannad och ännu mer förbannad. Hoppas på att det här med karma fungerar, för inget annat har fungerat.

Nu har man fått näsan up över ytan igen och börjar se en ljusning. Offert påskriven och ny värmelösning kommer att installeras. Utegymmet kommer således att läggas ner. Jag kommer nog att ha några vedträn kvar som man kan flytta runt lite bara för att liksom. Ska väl samtidigt bli skönt, men jag tror inte jag kommer att direkt spara några pengar i driftkostnad mot vad jag haft förut, men jag slipper hanteringen av veden och värmen kommer ju att bli jämnare. Det har hänt att kalla vintrar har det varit +12 grader inne på morgonen. Man vänjer sig faktiskt. Bara tagit runt 1 timma så har det stigit till 19 grader.

Nu har jag kommit igång igen med fotografering. Låg lite på sparlåga det också. Nu har det blivit några ”fotosafarin” med en fotokompis i Rimbo. Alltid kul att bolla lite idéer och inställningar med någon likasinnad. Med tanke på bilden till höger, så undrar jag om det inte varit ovanligt många sådana kvällar nu i sommar och höst. Tacksamma att fotografera. Spanar efter en kväll då det ska bli norrsken. Har några appar som ska kunna förutsäga när det finns chans att på våra breddgrader att kunna se det magnifika skådespelet på himlen. Intensiteten kommer med 11 års cykler och nu är vi nere på den inte så intensiva delen, men men jag ser att övre delen av Sverige har lyckligtvis fått en hel del. Arvidsjaur ligger nog på topp vad gäller vackra norrsken. Ibland kan dom vara så intensiva att man hör hur det sprakar. Jag minns en gång då jag var lite så var det ett sådant. Jag stod ute i Ekeby och såg himlen lystes upp med ett klart grönt sken som skimrade över hela norra himlen. Då hörde jag det sprakande ljudet. Så kraftigt har jag inte sett det sedan dess. Bara lite grann längst ner mot horisonten någon enstaka gång.

Något annat som det varit mycket av denna höst är dimma. Lyckats få några fina foton med dimma på som jag skickat in till lika fotosidor på nätet och dom har blivit nominerade som inspirations foton. Kul. Den till höger är en av dom till exempel. Tagen nere vid badplatsen Arkadien. Sjön döljer sig i dimman som skymmer himlen. En annan är den då en cyklist cyklar in i dimman nere med Ragges Gummiverkstad ungefär. Kul när man är på rätt plats vid rätt tid. Mycket av dom bästa korten är just sådana ögonblicksbilder. Strax efter jag tog kortet försvann cyklisten in i dimman. Fotot till höger såg ut sådär ungefär 15 minuter till sen kom solen upp och drev dimman på flykten.

Andra foton är förstås dom med flytande vatten som man tar med lång exponering och för vattnet att se där mysigt mjukt ut. Som denna vid Norrtälje ån för någon dag sedan. Sen gäller det ju att hitta en intressant komposition av ån. Som denna med busken som sträcker sig ut över ån och nästa i nedre vänstra hörn. 

Ha de!








%d bloggare gillar detta: