Vilka dagar

24 04 2020

Hoj Hoj,

Vilka dagar det varit ett tag nu. Nu känner man verkligen att sommaren är på väg. Full fart i naturen. Vi går på lite halvfart. Uppdelade i grupperingar efter levnadssätt. Undrar hur sommaren kommer att bli med besök på olika fikaställen. Fast helst tar man ju med sig mackor och äkta kaffe och slår sig ner i någon backe. Alltid fönsterbord på dom ställena. Så bäst.

Vintergästen i garaget har fått en service och skumtvätt och är nu färdig att möta sommaren och nöta lite asfalt. Spritt språngande nya sulor

denna säsong. Måste säga att Intrudern är den snyggaste hojen i den klassen. Hade själv en 800cc förut, men åkstilen var inte riktigt jag. Med 189 cm över havet, så var den även liten för mig och trångt när Monica åkte med. En 1400cc hade nog passat bättre, men fortfarande så är det ju mitt vägval som inte lirar riktigt med den typen av hoj. Landar en 1400 i garaget snart för lite service innan sommaren.

Nu är det full fart på träd och buskar. Det knoppas överallt. Vitsipporna syns som vita drivor i backarna. Trevliga drivor. Många, många fler än blåsipporna. Blåsipporna är till skillnad från

vitsipporna fridlysta i Stockholms Län. Jag tog en liten promenad på kvällen i skogen. Naturen sätter fart. Knoppas lite här och var. Alldeles tyst sånär som på några sjungande fåglar. Mellan sången hördes ett trummande som sakta tynade bort för att strax därefter trumma på ingen. En hackspett som markerade att här finns jag. Ett slags shuffle i skogen. Som sköna moves på dansgolvet.

När jag är ute med bilen eller hojen är förstås kameran med också. Mitt eget objektiv skannar av områden jag passerar. Ett villebråd i ett skogsbryn eller en äng. Ett slitet övergivet torp. Ett

övergivet hus. Ett möte som bitit sig fast på näthinnan är mitt möte med en varg då jag kom på motorcykeln. Jag hade ingen kamera med mig. Vi var c:a 30-40 meter från varandra. Vilket djur. Så kraftigt bygd. Större än en schäfer. Det var något speciellt med mötet. Nu tillbaka till gamla övergivna kåkar eller torp. Det finns några i våra trakter. När vi åker på semester norröver ser vi en del som är på väg att bli ruckel. Det brukar börja med att några fönster krossas och väder och vind tar över. Regn med blåst gör att vatten kommer in och sen börjas förödelsen. En tegelpanna kanske krossas och släpper in vatten. Man blir så ledsen att se gamla fina byggnader gå under.

Ha de!





Vilken befrielse

1 04 2020

Hoj Hoj,

Idag tog jag en promenad på en stig genom en skog. Så tyst. Så avkopplande. Stänga ute allt vad media och virus heter. Stod en bra stund och bara lyssnade. Lyssnade på fåglarna vackra sång. Omedvetna om situationen i världen. Så härligt att bara stå där. Ett svagt sus ibland när vinden tog tag i trädtopparna. Viskar att snart är det över. Snart återgår allt till det normala. Bara hoppas att alla tar sig helskinande ut ur det både fysiskt och ekonomiskt.

Så glad att man har möjligheten att bara går ut i skogen. Att jag kan gå ut i skogen och lyssna på nästan ingenting. Se hur våren tar tag i världen igen. Allt som legat och väntat på värme. Allt som finns att se bara man tittar, som jag brukar säga. Ta sig tid att uppleva. Mycket viktigt och nyttigt. Ta vara på tiden och gör det ni gillar. Det kan ändra sig väldigt fort.

Att bara stanna upp och titta på en blåsippa kan vara helt fantastiskt. Gör det.

Ha de!





31 Mars 2020

31 03 2020

Hoj Hoj,

Just nu, 14:44, 7 grader varmt men det blåser ganska bra. Fast egentligen så är det ju dåligt. Det blir ju så förbaskat kallt då även om temperaturen är skaplig. På nåt sätt så vill jag ut idag också. Problemet är vart. Kanske ta Fabbe och leta upp något att fota. Men vad? Det brukar i och för sig ordna sig när man väl kommer ut. Hittar alltid något. Samma platser ser olika ut dag för dag beroende på ljuset och vilket tid man kommer.

Igår var det en milstolpe i Nellies liv. Hon lärde sig att cykla utan stödhjulen. En riktigt stolt tjej kom cyklandes till oss. Hon bestämde sig bara för att ”Nu ska vi ut och cykla utan stödhjul”. Svårare än så tyckte hon inte att det var. Sagt och gjort. Jag skruvade bort stödhjulen och en stund senare kom hon och Jennifer ner till oss.

Minns min debut på cykel. På den tiden fanns det inte stödhjul. Hjulet var ju precis uppfunnet :-). Ja ok då. Några år tidigare var det väl. Några år efter jag lämnade Bambino stadiet, blev det en 17 tums cykel. Några försök på gården som så klart slutade med syning av backen och eventuella småkryp där. Skam den som ger sig, så det var bara att hoppa upp igen. Efter många mindre lyckade försök, så började snittsen komma. och jag insåg att det faktiskt fungerade. Nu var det dags att pröva sina vingar, eller snarare balansen på vägen. Nu var det ingen speciellt trafikerad väg och mjölkbilen kom på måndagar och torsdagar. Ut med cykeln på vägen och ledde den upp för backen. Nu var det dags. Som fågelungarna lämnar sitt bo var det dags att möta en ny tid.

Tramporna sattes i rätt läge för take off. Sen bar det iväg. Enkelt som en plätt. Till en början i alla fall. Efter att jag cyklat c:a 300 meter, vilka för mig kändes som 3 km, kom jag till ett ställe där diket var fullt av brännässlor. Jag skulle egentligen kunna sluta berättelsen där för alla har väl redan listat ut resten. Det var som en magisk otrolig kraftig magnet som drog mig och cykeln ner mot diket. Just där det fanns flest brännässlor i hela Uppland. Att bromsa fanns inte på kartan. Jag hade ju inte kommit dit ännu i den självutbildade lektionen. Med skaplig fart, då det lutade en aning neråt, forcerade jag ner i diket och jag tror inte jag missade en endaste en av nässlorna. När dammet lagt sig och adrenalinet började avta kom den fruktansvärda smärtan. Kortbyxor och kortärmat gjorde mötet med dessa vidriga växter än mer smärtsamt. Som grädde på moset så tog jag dom få nässlor jag missat på vägen upp med cykeln från diket.

Efter några timmar när svedan avtagit var det dags att ge sig på cykeln igen. Har man ramlat av sadeln ska man ju hoppa upp igen sas det. Nu var det ju ofarligt för nu fanns inte en enda brännässla kvar som kunde brännas. Konstaterade att det måste varit någon slags magnet i nässlorna för nu trampade jag förbi galant. Nu tog jag mig an lektionen med att bromsa. Tyckte det var läge nu.

Ha de!

 





En dag vid sjön

28 03 2020

Hoj Hoj,

Solen stod som spön i backen. Redan tidigt fick jag en förfrågan från Jennifer om att grilla. Det lät mycket trevligt. Då skulle jag passa på och ta några porträttfoton också. Det är ju något jag tänkte börja med i större skala. Tänkte först komplicera till det med ND filter, gör dag till natt, men skippade det. Körde istället med fyllnadsblixt till motljuset.

Vi hade korv och bröd med oss och körde igång engångsgrillen. Tänkt att det är så enkelt, men så satans gott. Äkta kaffe i termos smakar inte ödla heller. Så himla gott. Solen värmde ganska bra. Termometern visade 10 grader och en lätt bris. Vilken härlig årstid våren ändå är. Allt som vaknar till liv igen. Man ser nästan från dag till dag att något hänt i naturen. Allt ligger i startgroparna och bara väntar. Det har börjat ovanligt tidigt i år. Körsbärsträden i Kungsträdgården nästan 2 månader tidigare än normalt. Jag såg nu att våra pollinerare har startat sina motorer. Det är tur det fruktbärande träd har ju i alla fall inte börjat sin blomning ännu.

Innan grillen blev klar så passade jag på att ta några porträttfoton. Blev lyckade om jag får säga det själv. Fick lite blodad tand som det heter. Nyfiken på att ta fler foton. Kanske dags att göra en release av tanken att börja med porträttfotografering. Än så länge ingen studio, men det finns ju en utanför husknuten typ. Har några fina ställen som skulle fungera bra med fin inte för iögonfallande bakgrund även om jag gör den suddig. Inga skarpa färger som sticker ut i bakgrunden.

Barn är tacksamma modeller, även om dom är näst intill omöjliga att styra. Bäst är att dom får leka fritt och jag får fånga ögonblicken i utomhusmiljön. Vatten är bra. Det roar gammal som ung. Dom blir mest naturliga då dom sysslar med något. Ställer man upp dom för fotografering så brukar det alltid bli någon liten grimas eller ett annat konstigt ansiktsuttryck.

Ha de!





Något annat än Covid-19

14 03 2020

Hoj Hoj,

Ja som rubriken säger ska detta handla om något annat. En stor händelse har ju ägt rum. Stor i ordets rätt bemärkelse. Zhen Hua 33 som är ett specailfraktfartyg, kom från Kina med den s.k. Guldbron som ska bli Slussens nya huvudbro. En imponerande syn var det när jag först såg fören i Furusund i Onsdags morse. Mycket folk var samlade. På berget vid Furusunds Värdshus var det många som samlat sig för att få en bra vy. Även jag stod där med kameran i högsta hugg. Det är som vanligt svårt med perspektiv om man bara har ett objekt att se, men får man en referens punkt som färjorna över till Blidö gav så såg man storleken på ett annat sätt.

Ett annat intressant fotoställe hade varit Oxdjupet vid Rindö. Tänkte åka dit först men då jag misstänkte att åtskilliga mer än jag tänkt så och parkeringsplatserna är mycket begränsade så valde jag Furusund. Tanken var sedan också att åka in till Stockholm och fotografera ankomsten till Slussen. Det blev en pampig entré med vattenkanoner. Det primära syftet med det, skulle jag tro, var att hålla småbåtar borta och det lyckades väldigt bra. Inte en mindre båt närmade sig för fotografering.

I mycket sakta mak närmade den sin ankringsplats. Ett sådant fartyg stannar inte på några. Jag såg på en video från Oxdjupet och såg att den hade även propeller i bak som gjorde att den kunde svänga den delen också. Säkert ett måste för ett sådant långt fartyg.

Den ankrade upp utanför Stadsgården och förberedde lossning av bron. Fartygen var som en docka som kunde sänka ner sig i vattnet och därmed få bron loss som låg på pontoner. I fredags hade den lossat lasten och låg och väntade att få fortsätta sin resa. Såg att den var på väg till Tallin just nu. Behöver väl något med sig tillbaka också för att det ska vara effektivt.

När vi ändå var inne i stan så passade jag på att fota lite annat medans vi gick. Solen var på väg ner när vi gick mot Tekniska Högskolan. En solnedgång över Kungsgatan var också rätt fin även om jag hellre vill ha landskap som förgrund till en solnedgång. Fast det fick fungera. Det var ingen direkt åskvärme då vi gick tillbaka mot Tekniska. Passerade Engelbrekts kyrkan och var tvungen att ta ett kort. Låg så fint på höjden och den klarblå himlen lyfte fram den så fint.

Ha de!

 

 

 





Oj vad dagarna rullar på

5 03 2020

Hoj Hoj,

Ja det va fasligt vad dagarna rullar på. Nyss var det måndag och nu är det torsdag kväll. Det är väl så när man har att göra hela tiden. Hur hade jag tid att vara borta 12 timmar om dygnet förut? Jag bara undrar. Man anpassade sig väl till Livet 1.0, men nu är jag inne på 4:e månaden av Livet 2.0 och gillar det verkligen. Jag har inte haft tråkigt en endaste sekund sedan 1 November 2019 då jag slängde upp hackan och spaden på hyllan. Fast skulle jag inte haft min hobby så skulle det nog blivit annat. Ett gott råd alltså till er som ligger i startblocken för Livet 2.0 är att se till att ni har en hobby och något att göra. Jag har inte ännu kommit igång med min studio, men den hägrar där framme. Det ska bli kul, spännande och samtidigt utmanande.

Jag har inte känt sådant där desperat sug på att köra hoj fast tempen stigit mot 8 grader. Jag kan ju ta den när jag vill. När vädret tillåter och temperaturen stiger lite till. För var man ju hänvisad till helger och steg bara tempen över +5 grader så var jag ut med hojen. Jag åkte till och med till gruvan när det bara var +3 grader vid starten. Bara det här med sommarens semestertur. Förr var den klar runt november. Nu har jag precis börjat på den och den är strax klar. Nu ska bara lite sevärdheter läggas in längs turen. Vi kommer att dela upp turen i sommar. Första perioden blir veckan för midsommar. Då riktar jag framhjulet mot norr och Vildmarksvägen. Den öppnar den 6 Juni och vi kommer att vara där runt den 10 Juni. Möjligen kommer vi att se någon meter snö längs vägrenen. Vi har inte varit i norr så tidigt något år.

Idag var vi in till Norrtälje. Byta av framruta på Fabbe. Vi gick runt i lite butiker på Knutby Torg. Hur kom namnet Knutby Torg till i Norrtälje? Kanske har någon logisk förklaring och skulle vara kul att veta den. Funderat lite över detta namnval. Fast något ska det ju heta. Vi slog ihjäl några timmar med vandrandet i butikerna och var på väg till Roslagsbageriet för en fika. När vi närmar oss Carglass ser vi Fabbe rullas ut från verkstaden. Snacka om tajming. Det var bara in och slanta upp för bytet av framrutan. Många pengar fattigare gick vi och tog det där fikat. Monica slog till med en bikermacka (räksmörgås). Det fanns bara en kvar av den sorten så jag tog en köttbulle macka. Tyvärr smaklös rödbetssallad så den var lite beigh i smaken. Kollade inte in om det var handkrökta räkor på Monica´s macka. Hur som helst så var båda mackorna mättande och det kändes bra.

Efter den något tveksamma kulinariska upplevelsen så gick vi till Returskänken. Ett loppis alldeles bredvid fiket och Carglass. Primärt var jag där för att träffa Birger Björnerstedt och se på hans fotoutställning. En kille med många strängar på sin lyra och som sysslat med det mesta. Mycket fina foton fanns att beskåda och köpa. Vi hade en mycket trevlig pratstund. Det var dags att sätta sig i Fabbe igen och styra hemåt.

Viss rädsla infann sig när bilar körde om och svängde in framför igen. Väntade bara på den där olycksbådande smällen på rutan. Jag skulle inte bli det minsta förvånad om detta hände precis när man bytt ruta. Det gick bra. Inga mer stenskott nu. Faktiskt första rutan som jag någonsin bytt på en bil. Tanken kom utifall man får en sten i ansiktet när man åker hoj. Jag har oftast visiret upp, men solskyddet nere så halva ansiktet är ju i alla fall täckt. Hemsk tanke. Vet hur det känns bara en humla slår i hjälmen.

I affärerna blir man påmind om att påsken närmar sig. Färggranna vippor och påskmust börjar fylla golven i butikerna.

Ha det!

 





En dag i Februari

13 02 2020

Hoj Hoj,

Idag var det verkligen en fin dag. Någon grad kallt, men med strålande sol. Värmde riktigt gott om man stod i lä för den svaga vind som ändå kylde. En mycket skön påminnelse om vad som komma skall.

Ja dagarna har fyllts med fotograferande. Jag ser lite saker här och där som blir intressant och jag hoppas även för andra betraktare. Det är ju det som är lite av svårigheterna med fotografering. Att få bilden att vara intressant även för betraktaren. Jag har gått runt i Rimbo och fotograferat lite vanliga om mindre vanliga ställen. Viktigt att ha inför framtiden. Man vet aldrig hur ett samhälle utformas. Det rivs och byggs nytt och då är det kul och bra att ha en bild att jämföra med.

Min fotostudio ligger lite på träda ännu, men jag skulle hemskt gärna vilja komma igång med den. Saknar ännu utrustning till den. Fler blixtar, softboxar och en fond. Det kostar en del även om man lägger sig i segmentet helt godkänt. Det finns hur dyr utrustning som helst, men man klarar sig med mindre kostbar utrustning. Visst har en dyr utrustning sina klara fördelar, men man har ju inte publicerat någon bild i Vouge ännu eller National Geographic  ännu, så det får vänta 🙂

Nationalbiografen. Många minnen har man från den. Vår familj kände Roine, Elsa och Marie Blomgren väl och var ofta ute med dom på picknickar. Deras lite övergödda hund, som jag tror hette Fiffi var förstås också med. Dom skötte biografen. Peter Johansson och Svenerik körde projektorn. Två mäktiga projektorer med stora filmrullar på. Lite skillnad mot idag då dom hämtas hem digitalt och sparas i projektorn som sedan programmeras med trailers, reklam och film. Elsa som beställde hem filmer hade förkärlek för western filmer. En som var en mer eller mindre stående film var ”För en handfull dollar”. Clint Eastwood i en av huvudrollerna. Kära gamla Clintan. Det var väl han som kanske lyfte filmen. Har bara ett mycket svagt minne av den. ”Den onde, den gode, den fule” var ytterligare en western som gick.

Rimbo var en gång i tiden en stor järnvägsknut där tåg från Uppsala, Hallstavik, Norrtälje och Stockholm möttes. Livlig trafik med både persontåg och godståg. Stationshuset är ännu kvar, men nu har det bytt skepnad sedan många år till en Kina restaurang och ovanpå ett gym. Vet inte om det är ”Kroppskultur” som huserar där ännu eller om det bytt namn. En som var känd från Gladiatorerna, Plexus Alias Johan Oldenmark var där och tränade. Något annat som finns kvar sedan järnvägsepoken är en semafor. Den står längs Uppsalavägen i kurvan vid badhuset. Semaforens tecken visar ”kör lugnt” vilket är bra även för bilarna i den kurvan där det finns ett lite lurigt övergångsställe. När man kommer med bil skymmer den vänstra A-stolpen (den ”stolpe” som håller framrutan) övergångsstället. Man fär liksom vrida huvudet lite extra för att se så ingen ”gömmer” sig bakom A-stolpen. Det var riktigt kul att den fick stå kvar som ett minne över Rimbo Järnvägsstation.

Det kändes som en riktig tidig vårdag idag på promenaden. Lite kyligt i den bris som jag kände trots strålande sol. I lä så kände man verkligen hur solstrålarna värmde och ”viskade” om en kommande vår. Man blir på så bra humör när solen står som spön i backen. Så underbart att ta kameran och ge sig ut. Nu när jag har tid att göra det närsomhelst också. Inga tider att passa. Bara vara här och nu. Ta vara på dagarna, för man vet aldrig när det kan ändras. Var upp till kyrkogården för någon dag sedan och satte ljus. Gick runt och tittade lite och blev lite påmind då väldigt många jag känner i min ålder har gått vidare.

Ha de!





3 månader (snart)

28 01 2020

Hoj Hoj,

Ja nu är det snart 3 månader sedan jag la ifrån mig hackan och spaden och stängde dörren till gruvan bakom mig. Tiden har gått rasande fort. Jag har inte haft en endaste tråkig sekund. Jag har alltid haft något att se fram emot. Tack vare fotograferingen så har jag alltid haft nya idéer för foton och tagit med mig kameran vart jag än gått. Jag inser ju hur viktigt det är att ha en hobby eller fler när Livet 2.0 är ett faktum. Utan en hobby skulle det bli väldigt tråkigt. Ett råd till er som är på väg in i Livet 2.0 är att skaffa er en hobby eller som jag utveckla den ni har.

Jag kommer i vår att inleda ett samarbete med Rimbo Ridklubb. Fotografering av tävlingar och event. Kommer att bli intressant och mycket utmanande. Är tävlingarna i ridhuset så är det extra spännande för ljuset är ju inte det bästa och blixt är ju inte att ens tänka på. Dels för att inte skrämma livet ur hästarna och sedan är avståndet för långt. Det innebär ett skapligt högt ISO för att minska slutartiden, men även då behöver jag hänga med hästen i svängarna och över hoppen. Känner säker på att det kommer flera lyckade kort. Med högt ISO så blir det en del extra redigering av korten för att reducer det brus som uppkommer.

Min studio ligger fortfarande i planeringsstadiet. Detta mest beroende på ett haveri med ett objektiv och en hel del pengar gick åt till detta. Är huvudet dumt får oftast plånboken lida. Grundplåten har jag sedan avtackningen och det är jag mycket tacksam för. Jag hoppas kunna avyttra lite fotoutrustning för att kunna investera i softboxar och blixtar.

Jennifer och jag tog en längre promenad idag. Inget toppenväder men helt ok för en promenad. Det blev förstås en del kort på vägen som detta fina konstverk skapat av naturen. En gren eller en rot som slagit en volt. Allt inramat med lite tappad bark från trädet och några stenar. Man kan se mycket när man är ute i naturen. Bara men tar sig tid och med lite fantasi så kan man måla upp fina verk med kameran.

Vi hade gått en bit till och såg en mycket spännande skog. Tittade man riktigt noga så kunde man se några troll vid en gryta. Dom blev inte långvariga när dom såg oss utan tynade bort helt igen och smälte in i skogen. Så skönt att bara några hundra meter från hemmet, så kan man hamna i en skog fulla av möjligheter till fotografering.

Ha de!





Tiden går fort

19 01 2020

Hoj Hoj,

Ja tiden går fort. Fort som aldrig förr. Snart 3 månader sedan Livet 2.0 började. Inga problem med att fylla dagarna. Mycket fotografering har det förstås blivit och nu har jag börja komma igång med lite promenader också. Nu har ju vädret var från skalan skapligt till bra. Ger mig inte ut och går när det regnar eller är överhängande risk för det. Nikon är lite kinkig med regn. Gillar inte det. Han vill ju absolut följa mig vart jag än går. Om jag inte skulle ha kameran med, så nog fasen skulle det dyka upp något riktigt ovanligt eller speciellt och då har jag ju missat det.

Hunnit med en hel del med familjen också. Vi var ut till Näset och grillade korv. Normalt sett är det en mycket fin promenad ut dit, men hösten regnande har gjort att det blivit så enormt lerigt. Halva rundan är helt ok, men den andra halvan där skogsmaskiner röjt efter Alfrida är bedrövlig. Hoppas den torkar upp snart för det är en mycket fin promenad slinga. Fler och fler har börjat upptäcka den. Vet inte om det beror på min ”reklam” för den på Facebook i en lokal grupp.

Det första jag sa till Hugo när vi kom fram var att inga vinterbad denna gång som det blev förra året. Det gick bra i typ 45 minuter, sen blev det en dykning ner i vattnet. Vi var ändå klara med grillningen och ätit oss mätta så vi kunde vandra hemåt. Nu tog vi den andra halvan som var betydligt mer lerig än första.

Nellie fastnade på bild också förstås. Min lilla mannekäng. Hon är så härlig när man fotograferar henne. Hon ställer sig som dom stora modellerna gör och böjer ett ben så hon står på främre delen av foten och gärna lite snett mot kameran. Här satt hon på bänken och ville absolut inte fotograferas, men man måste ju vara lite svårfångad. Hon hade förstås absolut inget emot att bli fotograferad ännu en gång.

Vi hade kommit fram till våra bilar igen vissa leriga upp till midjan, men vi var förberedda så galonisarna var på. Bara skala av ett lager med kläder och hoppa in i bilen.

Några promenadrundor i Rimbo har det blivit och konstigt nog så ser man lite nytt gång på gång. Tror det ibland har att göra med ljuset som gör att man ser saker man inte sett förut på grund av att dom är belysta på ett speciellt sätt eller lämnar skuggar efter sig. Kul är det i alla fall att gå runt och fota lite här och där. Ibland gör sig fotot inget när man kommer hem. Blev annan effekt när man var där och såg det som var runt omkring. Det är det som är en del av utmaningen med att fotografera. Få bilden man tar, så intressant och berättande i sig för att göra betraktaren nyfiken.

Jag fick ett tips av Helén Nyberg på Coop att om jag inte varit ner till ridhuset och stallet skulle jag ta mig dit med kameran. La ut en blänkare i den lokala facebook gruppen och fick veta att idag var det hästhoppning där. Alltså ett perfekt tillfälle att fota då jag gillar liv och rörelse i mina bilder. Kunde väl inte önska sig så mycket mer liv och rörelse än detta. Ut till bilen och ner till stallet. Aldrig varit där förut så jag hade ingen aning om vart man gick in till ridhuset. Såg en dörr med se den var låst. Sen såg jag en dörr som verkade helt logiskt rätt och det stämde. Hästar är vackra, men jag har definitivt lättare att tygla andra hästar.

Därinne pågick hoppningen för fullt. Ville ju få lite fart i bilderna och det var inte så ljust för kameran så en ganska hög ISO och en hög bländare gjorde att jag fick lite längre slutartider utan att för den skull få dom suddig på grund av skakningar. Det gäller bara att följa ryttaren med kameran. Lyckades rätt bra tycker jag. Tog runt 127 kort och 55 gick igenom min censur.

Så fint med digital kamera. Bara att kolla inställnigarna och få bästa fokus sen är det bara att skjuta en serie av 5 bilder kanske man kan spara 1. Nästa gång var det tävling den 2 Februari. Kanske är där då också, vem vet?

Ha de!





Årets sista dag

31 12 2019

Hoj Hoj,
Ja som sig bör så skriver jag en summering över det gångna året igen.

Januari:

Besökte MC Mässan som nu var på Friends Arena. Mycket trångt och bökigt innan vi kom ner till själva utställningen på golvet. I gången upp stod det drösvis med försäljare och det gjorde att det korkade igen ganska ordentligt. Väl armbågat sig fram till en nedgång till själva mässan så blev det bättre. Den monter som imponerade var KTM med en uppsjö av kläder och andra prylar i märket. Kläder och hojar var separerade vilket jag tyckte var bra. Den genomgående känslan jag fick var att MC Mässan i Stockholm är på väg att dö ut.

 

Februari:

Då kung Bore hade kommit med lite snö och därmed sätter hinder för tvåhjulingar så blev februari en månad med mycket fot och fotoredigering. Tog fram mina skills från PhotoShop kurserna jag hade som lärare på KomVux i Sollentuna. Ett otroligt kraftfullt program som satte standarden för fotoredigering för många år sedan. Mycket skoj går det att göra med programmet som här till höger till exempel. En svävande kamera. Redigeringen jag brukar göra är att få bilden att se ut som den gjorde då jag tog kortet. Det blir rätt stor skillnad ibland på fotot mot hur det verkligen såg ut. Men vem ser det som det ser ut? Kameran eller jag? Kameran har ju ingen hjärna som kan lägga färger tillrätta eller urskilja alla nyanser. Om man tänker efter så är ögat ett helt otroligt objektiv. Ljuskänsligt och med ett otroligt skärpedjup.

På luncherna tog jag med mig kameran ut i Stockholm och fotade lite vardagsfoton som det inte är så gott om. Fotogruppen översållas med foton på Kyrkor och Gamla Stan. Mycket fina foton, men saknar det liv som jag vill få i mina bilder. Gärna folk i rörelse eller någon annan situation. Det ger så mycket mer åt bilden inte bara en fasad av en byggnad.

Speciellt gillar jag streetfoto och porträtt foton. Fånga ögonblicken som är lite speciella. Mycket av fotografering i utemiljö med personer som rör sig är att kunna förutse vad som kommer att hända härnäst. Hur kommer bilden att ändra sig? Lyckas man hitta just rätta ögonblicket så har man fångat en riktigt bra bild.

Mars:

I slutet av Mars tog vi en Lärdag på stan. Ingen krogrunda. Vi besökte M/S Visborg. Destination Gotlands nya båt. Vart går gränsen mellan fartyg och båt? Har det med teknik att göra. Ett fartyg seglas fram typ fullriggare och en båt drivs med motorer. En bjässe till båt och vi gick ända upp till kommandobryggan. Åtskilliga trappor upp. En sådan bjässe styrs med en lite joystick bara.

Nedräkningen till 1 November hade börjat på allvar. 182 dagar kvar till fas två av livet skulle börja. Sommarens hojsemester började ta form och planerna var att bränna av dom två landskap som var kvar Gotland och Öland. Det var den ända sväng som skulle bli denna semster. Annat kom ivägen för denna resa så dom finns kvar att utforska.

April:

Påskhelgen åkte vi ner till Paul och Kerstin. Vi tog bilen då vädret kan var lite för att inte säga mycket nyckfullt kring påsken. Det skulle bli ett riktgit fotosafari och Paul tog med mig på några utflykter med kameran. Härliga roliga dagar hade vi och många foton blev tagna. En liten kut såg jag för första gången i vilt tillstånd vid Flatvarp. Många fina foton blev det denna helg. Vi skulle passa på att fånga soluppgången, men vi kom iväg lite sent fast vi fick bra bilder ändå.

Jag hade inte mitt nya objektiv som jag har nu. Jag använde Sigma 70-300 mm fast det var ingen skakreducering på det objektivet. Full zoom så blir det svårt att undvika suddiga bilder på grund av att man skakar lite. Blev skapligt i alla fall med dom resurserna. Det var en mycket trevlig helg som vi tyvärr fick bryta lite tidigare än planerat, men vi han med mycket i alla fall.

Jag skaffade ett ND filter som gör att man dagtid kan fota så det ser ut som kväll. Med andra ord så är det ett filter som är mörkt. Detta gör att man får långa slutartider som i sin tur gör att sådant som rör sig blir så suddigt att det inte syns. Till höger en bild från Sergelstorg klockan 13:00 en vardag. Torget var fullt med folk som rörde sig i olika riktningar. Slutartiden var uppåt 20 sekunder. En person ser man som står still på sin plats.

Den 27 April var det första turen med hojen. Åkte till BMW Motorrad i Upplands Väsby och köpte oljefilter, luftfilter. Hem och tog lite service på gården så var den redo igen att sluka ett antal mil.

Maj:

Så var det dags för besiktning. Kollade runt lite vart det fanns drop in och hittade till slut ett i Enköping. Det blev en sval tur till Enköping. 6 grader varmt vid starten och sedan skönk det till 4 grader. Underställ var en bra idé att ta på sig. Hojen gick som vanligt igenom utan problem. Jag tror vi var dom som kom längst ifrån denna dag på besiktningen. Ewa, Dexter och Freja körde förbi besiktningen och kände igen oss så hon svängde in där också. Vi åkte till alla till McDonalds och käkade innan vi åkte hemåt igen.

Maj är en sådan där månad då alla evenemang exploderar och man får sålla varje helg för att hinna med. 12 Maj var det Stora Tågdagen i Oxelösund. 2 termosar med kaffe och skogaholmsmackor i packväskan så körde vi ner mot Oxelösund på småvägar förstås. Leif och Annelie var tyvärr inte hemma så det blev inget besök. Vi åkte ut till Femöresfortet och kikade. Första gången vi var där. En kopp kaffe på en klippa satte fint.

I slutet av maj var det dags igen för Malmköpings marknad. Nu blev det bil dit då molnen slickade trädtopparna hemma på Tomtebovägen. Desto närmare vi kom Malmköping så klarnade det upp och till slut blev det riktigt soligt.

I Maj blev den av till slut av. Resan som blivit inställd så många gånger. Turen till Rjukan och Vemork i Narge. Besöka Norsk Hydros fabrik där framställning av tungt vatten ägde rum. Under okkupationen så var Tyskarnas mål att forsla detta tillbaka till Tysklands för att tillverka atombomber. Motståndsrörelsen lyckade förhinddra att Tyskarna kom över något vatten. Det var jätte intressant att vara inne i fabriken där förvaringen av det tunga vattnet var. Jag hade ju i nionde klass haft föredrag om just detta och mycket av det som guiden berättade kända jag mycket väl igen trots att det var över 50 år sedan.

En tidig morgon innan solen gått upp tog jag bilen upp till Grisslehamn för att möta soluppgången. På vägen upp så kryllade det av vilt läng och på vägen. Man fick ta det riktigt lugnt. Det var 4 grader varmt då jag åkte hemifrån klockan 02:15. Klockan 03:30 gick första fiskebåten ut från Grisslehamn för att vittja näten och ta hem fångsten. Fick ett fint kort då den stävade ut mot soluppgången.

Strax därefter började solen visa sig ovanför horisonten. Något magiskt är det med soluppgångar. Detta sken som blir på himlen är magnifikt.

Juni:

Ja har man hoj så är det aldrig för långt till en tunnbrödsrulle. Palle skrev att i Linköping finns det lite speciella tunnbrödsrullar så varför inte. Det måste vi ju pröva. Samtidigt så kunde vi träffa Palle och Kerstin också. Helt perfekt. Så fick det bli. Det är ju en bit så den obligatoriska termosen med kaffe gjordes i ordning förstås. Mackor blev det också. Upp på hojen och mot tunnbrödsrullen 29 mil bort. Nu blev det tråkvägen ner då vi hade lite bråttom ner i alla fall.

Hem tog vi lite småvägar då vi inte hade någon brådska. Vi kom in i flera regnskrurar på vägen hem. Tog av åt något håll där det såg ljusare ut, men till slut så kom det även regn där. Vättern runt eller något likande motionslopp höll på som mest och Motala var fyllt av semskins arslen. Vägar avstängda. Tänkte åka till motormuseumet, men se det gick inte det. Där var det avstängt. Vi rullade vidare hemåt.

Juni rullade på med en mängd mindre utflykter som var mycket fina och värda att komma ihåg.

Juli:

Denna månad började med en sväng ner till Trosa även kallat ”världens ände” då det förr fans bara en väg till och ifrån Trosa. Inget speciellt. Vi fick bara för oss att åka ner dit så där ändå. Som vanligt äkta kaffe och Skogaholm med i packväskan. Så mysigt att bara åka iväg en liten sväng. Det är frihet det. Trosa är en fin stad med c:a 13000 innevånare. Vi hade kalasväder så vi njöt hela tiden, som man alltid gör när man är ute på Adventure.

NEXUSBALL Rally. Ja va ska man säga. Gick runt och tittade på bilarna som miljömupparna skulle svimma om dom såg. Efter ett tag började man se dom som gick runt bland bilarna och sprätte som höns. Klarade inte av situationen utan måste iväg från tupparna och hönsen. Vi träffade Danne och tog en fika på Slottet för att få lite distans. Ner igen och kollade lite innan starten. Härligt ljud var det i alla fall som fyllde Stockholms gator. Vi passade på att besöka Nationalmuseum när vi ändå var i närheten. Vi var säkert där en timma eller två. Lite hungriga gick vi mot Nybroplan och tänkte ta en tunnbrödsrulle. Även om det är gott så ger jag inte 98 kronor för en sådan. N vi gick vidare till Kungsan där jag brukar ta min lunch ibland. är kostar den mer humana 60 kronor med extra allt..

Grisslehamnsdagen passade vi också på att besöka. Mycket folk var det och knappt några parkeringsplatser kvar, men med hoj så löser det sig alltid. Inga problem att ställa ifrån sig den. En ostmacka med kaffe på Ronjas som öppnat igen. Många stånd med krims-krams från Kina typ. Inga hantverk även om det fanns några äkta hantverkare där. Är man i Grisslehamn så måste man ju bara ut på Singö. Vi åkte ut mot Kalvskär. Gick en bit ut mot havet till och fick en mycket vacker vy mot Åland.

Kälvskär gav mersmak så Monica och jag åkte ut en mycket tidig morgon för att fota soluppgången. Iväg mot Kalvskär med bil denna gång. 10 rävungar, 4 rådjur, 2 harar och 2 katter var vad vi såg på väg ut. Säkert många fler som såg oss. 04:23 såg vi första glimten av solen som steg upp ur vattnet. Ett lastfartyg från Holmen passerade strax innan. En liten bris gjorde havet lite oroligt med vackra reflexer av solen blev det ändå. Trots att det var mitten av Juli så var det inte sådär jätte varmt innan solen steg upp. Solen värmde skönt när den väl kom.

Augusti:

Ja då var jag inne i semesterperioden. Vi hade ju ingen längre resa planerad denna sommar då lite familjära ting kom i vägen. Familjen går trots allt före allt annat. Kortare turer blev et givetvis. Vaxholm är alltid en trevlig liten utflykt. Denna gång var Jennifer med och vi åkte ner till Vaxholms Hembygds Café. En häjdare om ni inte varit där. Ett enormt bord med fika bröd och lättare maträtter. Vi tog en Go´fika som hette duga.

Vi satt nere vid kajen ett tag och kollade in båtar och folk som passerade. Några båtar kom och tankade vid sjömacken. Några trutar svävade med förväntansfulla blickar över dom glassar som människorna nedanför gick med. Kanske någon tappade sin eller höll den obevakad för ett ögonblick.
Vi rullade på hemmåt igen och på 276:an såg vi en MC som hade blivit stoppad av en civilpolisbil. Det blinkade blått överallt från bilen.

September:

Jag prövade på Tennis igen som jag inte spelat på säkert 40 år. Tog med kameran och fotade lite, men det var ingen rusning där. Jag och en pappa som hade sin dotter som var intresserad av att börja. Tränarna var förstås där och två sparring tjejer. Jag tänkte att man kan väl testa lite lugnt. 63 år på nacken så ska man nog ta det lite lugnt om man inte hållit igång tidigare. Kunde bara konstatera likheten mellan en hund som frenetiskt jagar en boll. Så var jag. For som ett skållat troll, 63:årigt troll, efter bollen och tyckte det var skitkul. Strumporna rök all värdens väg med stora hål i. När vi bollat i c:a 30 minuter tog min motståndare på sig träningsoveralls jackan. Hon frös. Det var allt annat än vad jag gjorde så jag tyckte det var lite psykning. Det tog ett tag innan jag fick bra träff på bollen. Glasögon och ett antal kilon mer att släpa på märktes.

Återgått till arbetet igen efter semestern så blev det dom vanliga lunchpromenaderna igen. Så avkopplande och härligt att komma ut på lunchen med kameran och fång lite vardagsbilder från Stockholm. En musikant på Drottninggatan. Spelade och sjöng riktigt bra. Det finns några pärlor som glimmar till ibland på Drottninggatan.

Oktober:

En sväng in till Norrtälje med kameran är inte fel heller. Kameran är alltid med mig. Till och med ibland in på ICA. Man vet aldrig när man kan fånga just det där ögonblicket. Det blev en fika på Norrtäljes klart bästa fik. Café Hörnan. Många minnen där ifrån. Mycket trevligt inredd med lite pittoreska saker. Som dessa barnskor för att nämna något.

Oktober var också den månad som jag för sista gången åkte till gruvan för att skyffla ettor och nollor. Efter 19 år så tyckte jag det fick räcka. En mycket fin avtackning och ett helt underbart kort med allas små minnen och lyckönskningar. Mycket personligt med bilder på både pingviner, dammsugare (bakelse) och ankor inte att förglömma. Mycket fina presenter som påminner om fd arbetskamraterna på Baker McKenzie. Som jag sagt förut jag går inte i pension. Jag börjar Livet 2.0

November:

Första veckan efter jag lämnat Baker så bara rasslade det till så var den förbi. Så har det varit sedan dess. Helt otroligt vad tiden går fort. Jag har inga problem med att fylla dagarna och man fyller dom i den takt man önskar. November är en månad då alla julmarknader börjar ta fart. Det är minst en varje helg så man får välja dom bästa eller vad man tror är dom bästa.

Nu kan man botanisera lite på hemmaplan också då affärer och andra ställen är öppna. Var faktiskt till biblioteket. Följde med Jennifer då Nellie skulle låna böcker för att träna sitt läsande. Det var ett riktigt fint bibliotek med liten hörna med barnböcker och ingången dit var ett fint valv med blommor. Såg riktigt fint ut. En skön detalj nere vid bågoen mot golvet var dom skor som bågen stod i.

En olycka med kameran på grund av att man ibland inte tänker hela vägen fram. Kameran med det nya objektivet åkte i golvet i hallen. Vi hade varit och handlat och kassar och annat som var löst tog jag med in tillsammans med kameran som jag hade låg på armen mot kroppen. Jättesäkert tyckte jag tills jag böjde mig ner för att ställa ner kassarna. Då dråsade den i golvet och objektivet tog stöten med spräckt lins som följd. Är huvudet dumt får plånboken lida.

Vi var till Wira Bruk på Julmarknad. Mycket folk som vanligt, men vi hade tur och hittade en parkeringsplats direkt. Många stod i kö på andra ställen för att någon plats skulle bli ledig.

December:

December bjöd på lite uflykter också. Vi åkte Tomtetåget från Almunge. En tur på runt 20 minuter. Hugo var förstås med och gillade det skarpt. Passerade en ”Bing-Bångare”, bevakad järnvägsävergång.

Några svängar till Arlanda förstås blev det också. Var där när Airbus 380 landade. Det var en mäktig syn.

Ja det blev långt och ändå bara lite av det som jag skrivit om tidigare. Nu är det 7 timmar kvar på 2019. Nyårsmiddagen fick bli Karins Lasagne. Helt ok.

Ha det och jag önskar Er ett riktigt Gott Nytt År!!

 








%d bloggare gillar detta: