Härliga dagar

11 03 2022

Solen har skämt bort oss i några dagar nu. Skulle även fortsätta i helgen som kommer. Våren är nog här får man nog inse. Tranorna har kommit till Kila. Snart landar dom även på fälten här uppe. Fåglarna kvittrar för fullt och hackspettarna knackar i träden. I hopp om att hitta en partner. Man hör dom i skogen då en knackar och en annan svarar en bit bort.

Många promenader har det blivit. Korta som långa. Med dom bensinpriser som det nu är så får man spara på bensinen till bara nödvändiga resor. El priset gör ju sitt till också att holka ur börsen. Försöker spara på förbrukningen så gått det går. 16 % mindre förbrukning mot Februari än så länge. Ändå har jag för mig att Februari inte var så kall. Sänkt värmen till 19,5, diskar för hand. Alla lampor är LED så där kan man inte göra några stora besparingar, men vi har minimalt med lampor på ändå. Många batteridrivna LED ljus och lyktor.

Nu till promenaderna istället. Mycket roligare än allt annat skit som är. Många har det blivit som jag skrev inlednigsvis. Det börjar gå lättare nu att gå runt Näset, som är en riktigt fin runda. Den landar på lite mer än 7 km. Riktigt fin skog där även om det var rätt många vindfällen sist vi gick där. Bilden nedanför är därifrån. En liten bäck som jag ska gå till när riktiga snösmältningen kommer igång. Då forsar det ganska mycket vatten där. Jag hörde den förra våren då jag gick där och hade förstås kameran med mig, men jag villa ta ett foto med lite längre slutartid och då behövde jag stativet. Jag kom dit några dagar senare med stativet och då var skådespelet förbi.

Det är så avkopplande att gå runt med kameran. Ibland blir det bara korta turen på några km runt Rimbo, men jag brukar hitta något som är värt att fota. Sållar ändå lite när jag kommer hem och redigerar. En runda brukar bli ner mot Långsjön och runt spåret som har plågat många skolelever genom tiderna, mig inräknat. Man blir påmind när man ser kontrollerna längs spåret som man skulle klämma på ett papper. Ibland användes någons märken som en mall som man tryckte av med en nål. Påhittigt.

Små knoppar på hasseln har kommit. Fröstänglarna är så fina nu då dom är så gröna. en härlig årstid som vi har framför oss. Naturen vaknar till liv efter vinterns sömn. Jag tror syrenen har fått skapliga knoppar också. Har inte tittat efter, men skulle i alla fall tro det. Skulle vilja ta mig till Angarnssjöns naturreservat och kika på lite fåglar som kommer. Det har varit fullt med bilar på parkering har jag sett då jag åkt förbi där med hojen på väg till och från gruvan. Var där en gång förra sommaren och såg i alla fall en tofsvipa. En stig på c:a 5 km ska finnas runt sjön. Den kanske man får pröva. I södra änden av sjön ska det tydligen ligga en fornborg också och åt höger när man går ner mot sjön en hällristning. Sånt är alltid kul.

Det verkar mer och mer intressant med Angarnssjöns Naturreservat.

Ha de!





Dagarna rullar på

28 02 2022

Ja dagarna rullar på. Veckorna likaså. Jag var tvungen att gå tillbaka lite bland mina foton för att se vad jag gjort.

Ja nu har det verkligen blivit fart bland fåglarna vid serveringen. Fullt med dom och fyller på matarna med jämna mellanrum. Riktigt kul att studera dom. En olycka skedde då en Domherre flög in i köksfönstret. Jag var ut och hittade honom sittandes på altanen. När jag kom fram så flög den upp och gjorde en lov in i ytterligare ett fönster innan den satte sig på trappräcket. Trots två ”vurpor” så släppte den inte taget om det solrosfröet som den hittat. Den var säkert noga utvald och alltför värdefull att släppa taget om.

Många promenader har det blivit då jag i stort sett är ute varje dag. Ibland tar Daniel och jag en promenad tillsammans. Mycket trevligt att ha en likasinnad fotofantast att promenera med. Vi ser ofta samma saker som bara skriker över att bli fotograferade. Trots att vi båda ibland fotar samma objekt så blir det annorlunda. Det är kul att se hur någon annan ser det som fotas. Det här fotot var ett foto som bara måste tas. Solen sken så fint på trädet på ängen.

En promenad nere vid sjön brukar oftast bjuda på lite något att fotografera. Som det här isblocket som låg och blev belyst av eftermiddagssolen med sitt lite gula sken.

Och det här vasstrået som belystes av det gula ljuset från en nedåtgående sol. Den gick bara inte att låta bli att fotografera. Det blev den dagens mest lyckade foto.

Idag (28/2 22) var Daniel och jag till ett område med de äldsta boplatserna och gravlämningarna i hela Stockholms län. På en skogshöjd ligger Tistelkullen. En kultplats med stencirklar och gravrösen som använts från bronsåldern, alltså c:a 1800 f.Kr – 550 f.Kr, till järnåldern c:a 550 f.Kr – 1050 e.Kr. På dom ben som hängts upp ser man vikingatecken för, resa, ägodelar, separation och genombrott. Kanske en liten historia skriven i nutid på benen som är upphängda i ett band.

På fler ställen vid trädet finns det mer lite ockulta tecken. Man undrar lite vilka som gjort detta och i vilket syfte.

Området utgörs av fornlämningar med ett flertal runda stensättningar. Ett stort block finns i mitten. Blocket är 4×4 m och 2,3 meter högt. Blocket har en plan översida. Då marken nu var täckt med snö, så kunde vi inte dom stensättningar som finns. Vi kunde däremot ana en del av dom. Detta betyder förstås att vi kommer att komma tillbaka och utforska ytterligare.





Action på is.

12 02 2022

Idag fick jag tillfälle att fota isracing. 7 stycken bilar var samlade på isen. Mest hörbar var en SAAB med en 2 takts DKV motor på 100 hk. Lite raka rör så den var det första jag hörde då jag klev ut ur bilen på parkeringen. Ljudet bådade gott. Ett ettrigt ilsket ljud som spred sig över sjön.

Blank is på sjön, så det fanns inga vallar att luta sig emot för bilarna. Lite lättare att köra utan vallar då det gick att flyta ut om ingången blev för fort till böjen. Samtidigt så kan vallarna bli rätt hårda och då är det inte så kul att ”luta sig” emot dom. Det var inte första gången som dessa körde på is.

Fullsmetade däck med dubb som greppade ordentligt i den blanka isen. Jag hade stor nytta av mina inköpta ”trä-på-dubb-sulor”. Det blåste ordentligt så Monica, som inte hade några dubbar, gled ibland förbi mig en bit bort. Riktigt halt alltså. Banan var riktigt lång, så det tog en stund att åka ett varv trotts nästan varvstopp på bilarna. En V8 Porsche fanns även med på isen. Dubbarna slet obarmhärtigt upp isen och sprutade som snö efter bilarna och skapade härliga möjligheter till fina foton. Solen, även om den knappt visade sig, var på motsatta sidan och gav ändå ett fint backlight på isen som sprutade.

Porsche – Peter Tvengström

Jag såg lite olika körstilar och en som körde mest brett var en Volvo Amazon. Fullt ställ i varje kurva. Killen hade en stuga i Funäsdalen och körde en hel del på isarna där uppe. Många norska förare kom dit och körde med hårt trimmade bilar med flera hundra hästkrafter.

Micke var förstås där med sin Volvo 244. En bil som jag själv ägt en gång. Dock en Volvo 244 GLT. Jäklar vilket drag det var i den. En sådan där bil som jag idag önskar att man hade haft råd att ha kvar. Jag kommer inte riktigt ihåg årsmodellen, men antal hästkrafter var jämförbart med senare årsmodell av Turbo motorn. Efter denna årsmodell sänktes hästkrafterna för att dom med Turbo inte skulle bli ledsna.

Volvo 244 – Micke

En annan typisk bil i dessa sammanhang är förstås BMW. Skön väghållning och följsam. Inbjuder förstås också att ställa upp innan kurvan och åka brett genom den. Härligt att se dom dansa fram genom kurvorna med isen sprutandes som ett moln av snö.

För er som inte sett ett fulldubbat rallydäck, så tog jag ett foto. Som ni ser så finns det en hel del dubb som är obarmhärtig mot blankisen men ger ett förträffligt grepp. Trots blåsten så var det en riktigt kul dag på isen. Tänk-om kom ju förstås om det var sol och mindre blåsigt. Då hade dagen lyfts till skyarna. Som vanligt så hade vi ju äkta kaffe med och och smörgåsar och det satt fint kan jag meddela.

Ha de!





Glatt värre.

7 02 2022

Man brukar säga att skidan den slinter, men nu har det faktiskt varit skorna som slinter. Otroligt så halt det varit den senaste tiden.

Trots den makalösa halkan har man ju varit tvungen bara att ut och gå. Jag har inte varit med om något år då det varit så mycket is som i år. Jag tror inte det bara beror på att det är varmt på dagarna och sedan fryser på nätterna, för så är det ju vid gränslandet mellan vinter och vår. En bidragande orsak möjligen men orsaken tror jag beror på dåligt vägunderhåll. I stället för att ploga har det sandats på snön. Snön som ligger packas ju förstås när bilarna kör. Detta gör att när det börjar smälta så blir den packade snön först till is och det tar väldigt lång tid innan den försvinner. Plogas vägarna så försvinner den eventuellt lilla packade snön väldigt fort och det blir inte is av den. Samma med gångvägar som är helt livsfarliga.

Det verkar vara läge för att skaffa antingen dubbskor eller åtminstone såna där med dubbar som man trär på befintliga skor. Förhoppningsvis så är det slut på eländet snart, så investering i dubbskor verkar vara lite overkill. I alla fall i år. Nåt att tänka på kanske till kommande vinter. Fast fungerar ”trä-på-varianten” så är väl det helt ok. Behöver ju inte vara fancy pancy. Vi får se om det räcker.

Hur som helst så var Daniel och jag ut på en promenad idag. Vi kom iväg i skaplig tid så det var frost på isen och det gjorde att greppet var ganska okej faktiskt. Ju mer solen värmde och smälte frosten så var det nog lika illa igen som igår. Man hör verkligen att något håller på att hända i naturen. Det kvittrar frenetiskt i träden när man går förbi. En talgoxe satt och sjöng i ett av träden.

Talgoxe

Det nya området i Rimbo börjar växa fram. Credentia är bygg- och fastighetskoncernen som står för byggandet. Inflyttning den 1 Maj i år hörde jag från en som köpt i den huskroppen som är rest. Som vanligt finns det för och emot nya områden. Förskola och skola i samma område. Kanske kunde vara läge för en liten mindre butik framöver med lite basvaror. Personligen tycker jag att det är bra att samhället växer. Större chans att några vågar etablera sig med lite andra butiker än Pizzerior som vi har i snart varje gathörn. En Thairestaurang som ligger lite i utkanten av Rimbo, vilket är ett dåligt läge, lägger ner restaurang verksamheten, men fortsätter sälja Thai varor fast mer centralt. Som restaurang har väl inte lokalen varit så inbjudande, men jag tror dom flesta, inklusive undertecknad, valde att beställa och ta hem. Det är synd att den upphör då maten var riktigt god och normala priser.

Bålbroskogen

Ha de!





Grevinnans Rå

24 01 2022

Idag blev det en utflykt tillsammans med Jennifer till Grevinnans Rå, som också är ett naturreservat i Norrtälje kommun. Vårat besök riktade in sig på en övernattningsstuga och rastplats.

Ett 53 hektar stort reservatet som omfattar mindre höjder och mindre våtmarker. I reservatet finns stugan. Det fanns en grevinna på Penningby slott vars ägor sträckte sig hit. Gränsen markerades av en s.k råsten vilken syns ännu idag. Råstenen är den vanligaste av äldre gränsmarkeringar på landsbygden och i skogsmark. Den består i allmänhet av en rest toppig sten, något nedgrävd. Stugan ligger längs Roslagsleden.

Roslagsleden

I stugan finns öppen spis och ved. Man kan däremot inte räkna med att ved finns, så för att vara säker så ta med egen. Överbliven ved sparas tacknämligt på plats. Då slipper man bära den tillbaka igen och andra gäster kan utnyttja den. Vägen dit som är ganska lång och just denna årstid lite knepig med snö och is så kan det vara lite strapatsfyllt och många gånger spännande. Gjorde en graciös landning bland mossa och snö tack och lov. Varken jag eller kameran led av det, men tog lärdom av det och kommer hädanefter att ha kameran i en kameraväska när det blir lite längre promenader i skog och mark. Jag får ta det omaket att plocka upp den var 50:e meter och fotografera 🙂
En sträcka över en vårmark var belagd med en spång. För er som är bekanta med dessa och särskilt med snö på vet att där var det lite extra spännande. Minsta lilla lutning så glider fötterna iväg.

Roslagsleden

Sommartid tror jag promenaden är riktigt fin då den kantas av ung lövskog. Små späda björkar och aspar. Nu var barrskogen det som dominerade med sin grönska. Skogen verkar att ha klarat sig bra från stormar då jag endast såg ett vindfälle. I naturreservat får endast dom träd som utgör ett hinder för gångvägen och då rasrisk föreligger åtgärdas och kapas. Ganska kuperad terräng ju närmare målet vi kom. Några lite smalare partier genom skrevor som på bilden nedanför.

Roslagsleden

När vi hade gått kanske 45 minuter skymtade vi stugan. Grevinnans Rå. Lite trött var man eftersom man hela tiden gick på spänn och parerade mellan såphala trädrötter. Som fotograf försöker man ju även att lyfta blicken, men det var inte lätt. Varje meter måste synas och bedömas vart nästa steg ska hamna. Man får helt enkelt sakta in ibland och lyfta blicken, då man skannat av terrängen en bit fram. En sista liten backe uppför ett berg och jag tänkte inte stupa där. Tog en liten omväg från stigen där det var mycket is och berg vilket jag ansåg som en ytterst dålig kombination.

Grevinnans Rå

Äntligen var vi framme. Där var stugan. Halmtak som sig bör. Smältvattnet droppade ner för stråna. Det var 3 grader varmt och som vanligt hade man tagit på sig lite extra kläder utifall att. Rejält varm var man nu i alla fall. Lördagen den 12 Augusti 1967 körde 2 fullastade traktorvagnar från Bergshamra såg via Furnäset upp till Grevinnans Rå. En del träd fick fällas för att karavanen skulle komma fram. Delarna till stugan hade spikats ihop i Bergshamra och så fort karavanen var på plats började arbetet med grunden.

Grevinnans Rå

Det såg lite väderbitet ut på utsidan, men väl inne så blev jag riktigt överraskad. Otroligt fint och välbevarat och jag hoppas verkligen att det kommer att få vara så. Säkert många som vandrat längs Roslagsleden som vilat eller sovit över här.

Grevinnans Rå

En öppen spis finns för att kanske grilla en korv eller två. Grillplats fanns även utanför stugan med några bänkar av kluvna träd. Möjligen fanns det anordning för att hänga en kittel över elden för att värma lite mat om man nu hade vatten med sig. Tittade inte om det men skulle inte förvåna mig. Det finns förstås inget vatten i stugan och toalett är ett traditionellt utedass. Säkert en upplevelse för dom som inte prövat ett sådant förut. Undersökte det inte, men här hemma blev jag nog lite nyfiken på om Kungen och Drottningen fanns på bild där inne. Ingen aning varför, men det fanns ofta på utedass förr i tiden. Kanske därav uttrycket kommer att man sitter på tronen. Vad vet jag 🙂

Som sig bör så fanns det en gästbok och den måste man ju bara skriv in sig i. Gör det på alla ställen där en sådan finns. Passade förstås på att göra lite reklam för mig också genom ett visitkort och en webbadress i boken 🙂

Grevinnans Rå

Det var dags att börja vandringen tillbaka till bilen igen. Vi hade fått vila upp oss lite så nu var det dags att ta sig ann utmaningarna igen.
Ha de!

Grevinnans Rå




Home sweet home.

14 12 2021

Hoj Hoj,

Då var vi hemma igen. Vi hade det så jättetrevligt hos Andreas, Siie och Luna. Gillar verkligen Tallinn, men inte vissa expediter i affärerna. Kan var så bitchiga och griniga. Här väntar kunden till expediten är färdig med att göra sitt.

Senast 2 timmar ska man vara vid färjan för incheckning. Kan tyckas som väldigt lång tid, men förstår varför nu. Nedre deck fylls med lastbilar och när det är fullt fylls övre deck där personbilar ska stå. är man då inte i tid så börjar lastbilar att fyllas på och då kommer inga personbilar in. Det är främst en transportfärja så det går inte att åka den utan ett fordon. Som ni ser på bilden intill så var det proppat med lastbilar på denna tur. Till och med rampen upp till övre deck utnyttjades. Nedre deck fullt och övre fyllt till bredden. Gränsen för personbilar var där hytterna på lastbilarna inte kom under. Halva övre deck var alltså fylld med lastbilar.

Ditresan gick galant utan några vågor alls, men på hemvägen blev det lite gungigt kan man säga. Färjan gick ju 22:00 eller skulle gå då, men i själva verket blev det 21:45 typ. Troligen för att alla som var bokad redan var på färjan. Efter ungefär en 20 minuters resa från kajen så började det att gunga. Först lite, men ju längre ut vi kom tilltog det. Nästan så man bitvis kände att man gled i sängen. Monica klarade sig i alla fall från sjösjukan utan några piller eller plåster. Tror nog att det var på håret om det fortsatt. Jag somnade direkt nästan då jag lade mig i sängen, men vaknade av att det gungade och smällde i båten.

Vi hade en hytt mot babord sidan så vi hade fönster. När man tittade ut såg man det svarta havet och dom vita gässen som lystes upp av båtens ljus. Såg riktigt spökligt ut. Tänkte på dom få som hann kasta sig ut från Estonia ut i mörkret. Fruktansvärd tanke. Det knäpper och skakar till ordentligt ibland och ibland riktiga smällar. När vi kom i jämnhöjd med Åland så avtog vågorna. Dom varade säkert ett par timmar i alla fall.

Ha de!





Julmarknad

22 11 2021

Hoj Hoj,

Ja nu har snart November passerat också. Julmarknaderna avlöser varandra. Vi lyckade till och med klämma in två på samma dag.

Först var vi till Wallby Trädgårds julmarknad i Finsta. Ganska välbesökt även i år. Träffade förstås Tomten igen. En mycket välkänd Tomte även med vanliga kläder. Han gör det med bravur och barnen är mäkta imponerade. Många hantverk fanns att köpa som sig bör på en julmarknad. Det knåpas en hel del i stugorna ser man på utbudet. Sen fanns det även honung, marmelad och olika syltsorter. Korv, kött och fisk fanns ju förstås också. eftersom Wallby är en blomsterträdgård så fanns ju en uppsjö med växter förstås som vanligt där.

När den var avverkad åkte vi med Angelica och Wilma till Ulva Kvarn strax norr om Uppsala. Vi brukar åka dit på bakluckeloppis också och dom senaste åren även på Julmarknaden. Det är betydligt större än Wallby´s. Här finns lite annat utbud i form av smycken, annars var det lika. Ett besök i glasblåseriet i det som var en kvarn en gång är ju standard. Så fina glasskulpturer, skålar och vaser fanns att köpa.

Lyckades få lite fina foton på Wilma som annars är rätt svår fångad. Man får passa på då hon är koncentrerad på annat. Gjorde om foto till svart vitt. Gillar verkligen foton i svart vitt. Man kanske är så van vid färgfotografier så man tycket lite old scool blir fint. Fotot till höger blev jag riktigt nöjd med. Helt oberörd av kameran då hon inte visste. Barn är ändå alltid tacksammare än vuxna att foto om det nu inte är modeller som är vana att stå framför kameran. Övriga blir så spända att fotona kan bli lite underliga och inte så avslappnade.

Från fotografering till något annat. Luft/vatten värmen har vi nu haft i 13 månader. Jag gjorde en liten service på den idag. Rengjorde magnetfiltret för returvattnet. Det var inte så mycket som samlats där, men lite ändå. Kändes bra att få bort det i alla fall. Filtret samlar ju upp eventuella metallspån som cirkulerar runt i systemet. Det blir ju alltid lite spån som lossnar med gamla element.

Ha de!





Det lönar sig att ha is i magen.

22 06 2021

Hoj Hoj,

Jag tittade på ett par campingstolar för ett par år sedan. Mycket smidiga tar liten plats och kan få plats på sidan av hojen. Då, för ett par år sedan skulle dessa kosta lite över 1000 kr. Det blev ingen investering även om det var nära. Idag köpte jag dom. Fast för 250 kr styck. Där kan man snacka om skillnad. Mycket smidig konstruktion där ramen redan är fäst med hjälpa av expanderar bara band, så den är ingen tvekan om vart dom skall sitta, vilket annars kunde vara ett problem. Stolen sätts upp på c:a 2 minuter. Vi provsatt dom idag och hör och häpna. Både Monica och jag kom upp ur dom utan hjälp. 🙂

Jag hade redan då sett ut platsen på hojen där dom skulle sitta. Det fanns en ledig plats på vardera sida om hojen där dom skulle passa perfekt. Modifiering av längd på remmar och hitta en fästpunkt under sadeln att dra remmarna så när dom spänns åt ligger dom upp mot underkanten på sadeln. Fria från avgasröret och en ram för packväskan emellan.

En sak har man lärt sig genom åren. Det finns inga genvägar genom att köpa billigare varor. Så är det. Premium kostar. Osökt på detta, så kommer jag in på att jag köpte ett par lättare vandringsskor idag. Kängorna från Salomon jag har är helt suveräna och vattentäta som jag konstaterade efter ett ofrivilligt prov. Inte en droppe innanför trots att hela skon var under vatten. fast det är ju kängor och hör kallare årstid till. Eftersom jag vandrar rätt mycket så behövde jag ett par lättare vandringsskor. Salomon Cross Over fick det bli. Coretex förstås. Inget annat finns på kartan när det gäller skor. Speciellt sådan som man har på vandringar. Skor är viktigt därför kompromissar man inte. Det får kosta och det gjorde det. Inte dom allra dyraste, men tillräckligt dyra för att vara kvalité.

Ha de!





Ännu en solig dag

18 06 2021

Fredag 18 Juni 2021. Solen står som spön i backen. Den varmaste helgen i år är på väg enligt vädertjänsten. Upp emot 32 grader. Man får smyga runt i skuggan.

Funderar på att ta en hojtur under eftermiddagen/kvällen. Vet ej vart, men 3 dl mjölk från Gävle är ju aldrig fel. Minst 3% är det enda som gäller. Mjölken är så mycket vitare norr om Dalälven. Testa om ni inte tror mig.

Barnpassning på schemat just nu. Sitter och lyssnar på allvarliga diskussioner om Mindcraft. Två viljor utan kompromiss. Låter lite som en partiledardebatt. Alltid den andra som har helt fel. Skillnaden med dessa är väl att dom står för det dom säger och pudlar inte.

Ser på Mops-panda och Potatis. Ett mycket spännande barnprogram.

Ha de!





Silvergruvan

19 04 2021

Hoj Hoj,
Vilken dag det blev. Fick tips om en silvergruva i närheten. Jag hade ingen aning om att det fanns en här i trakterna. Jag tog kontakt med min kompis Daniel som är en duktig fotograf. Vi har varit ute på en hel del fototripper till gruvor och bara vanliga promenader med kameran förstås.

Han nappade direkt och vi bestämde oss för att starta 08:00 för Daniel skulle jobba kvällspass. Vi båda tittade på nätet under kvällen efter mer information om gruvan, men varken Daniel eller jag kunde hitta något. Koordinaterna var lite knapphändiga så vi var lite ute och famlade, kanske inte i mörkret men väl på ett kalhygge med eländig terräng. Stora stenar eller klippor, mycket grenar på marken och som grädde på moset lite gropar. Jag hade lagt in vart jag trodde var rätt plats i Sweden Topo Maps i telefonen. Insåg att när vi enligt den var framme så var det fel. Lite svårt att lägga en plats på kartan där det ser ut att kunna vara.

Jag messade Sif Rosling Waldegård som jag fått tipset om och hon i sin tur hade sett det på FB. Vi fick veta vilken karta som den som lade ut det på FB hade använt. Det var Lantmäteriets karta förstås. Vi laddade ner den i våra lurar och nu blev det helt annat. Där såg vi ”kratern” där öppningen skulle vara. Gruvan var c:a 150 meter ifrån där vi nu befann och på kalhygget. Ny riktning togs ut och vi traskade iväg över stock och sten ännu en gång. Riktningen ledde oss in i en skog. Till slut såg vi berget där gruvan skulle vara. Det som nu hindrade oss från att gå raka spåret var en bäck som var c:a 1,50 meter bred. Då varken Daniel eller jag gjort några framsteg i längdhopp och det utan kameror insåg vi rätt snart att vi fick se oss om efter en annan lösning. Stavhopp fanns definitivt inte som ett val heller. En bit längre ner längs bäcken så vi ett par björkar som praktisk nog hade fälts över bäcken. En att gå på och en lite högre upp att hålla sig i. Helt perfekt, men skulle dom hålla? Jag testade först och det gick bra och Daniel kom efter.

Nu var vi på rätt sida och endast ett snår skiljde oss nu bara från berget. Vi närmade oss sakta men säkert berget och till slut såg vi det. En ganska brant stigning återstod. Innan vi var riktigt upp såg jag öppningen. All vår möda fick sin belöning. Jag satte mig mig ner och kollade in genom det lilla hålet som man kunde ta sig in genom. Ungefär 2 meter långt med en takhöjd på kanske 60 cm. På fotot till Höger som Daniel tagit på mig när jag kikar in, så  ser ni att det inte var så stort. Smärta och smidiga som Daniel och jag är så tog vi oss igenom. Inget för någon med klaustrofobi kan jag säga.

Väl inne så var det ett ”rum” på ungefär 2×2 meter. c:a 3-4 meter ovanför oss var det öppet. Jag förmodar att det vi stod på var nog det igenfyllda schaktet. Jag såg ingen direkt annan väg att kunna ta sig in längre. Det skulle var så kul att få veta lite mer om denna gruva. Vägen ut tog vi sikte på det ni ser på fotot. En brant väg uppför, men den var inte brantare än att det skulle lyckas. Vi fotade förstås och när vi var nöjda började vi klättringen uppåt. Det gick bra som förväntat. Väl uppe däremot blev det lite spännande med 4 meter stup på båda sidor och nästan bara en fotsbredd mark att gå på. Vi klarade av även denna prövning.

Då var det bara att ta sig ner hel och hållen och det med utrustningen också. Det gick bra och vi letade oss till baka till dom omkullfallna björkarna. Vi hittade dom och ännu en spännande övergång väntade. Denna gång gick den inte riktigt som planerat. Daniel gick först och då  brast den undre björken och han plurrade med en foten. Vi visste ju inte riktigt hur djupt det var, men björken stannade bara några dm under vattnet. Vi tog beslutet att vandra över trots att vi skulle bli blöta. Det var ju ingen fara då det bara var fötterna som var under vattnet. Nu blev jag mäkta imponerad av mina Salomon Contagrip Goretex. Inte en droppe vatten trängde in trots att dom var under vattnet.

Nu var det bara vägen tillbaka till vägen som vi gick på. Vi försökte välja en så smidig väg som möjligt och det var lite runt själva kalhygget. En skogsmaskin hade kört där så det gick hyfsat bra. Till slut såg vi vändplanen där vi lämnade gruset för den eländiga terrängen. Jag kan säga att solljuskydd är bra att ha på objektivet. Precis innan vi skulle komma ut på vändplanen för mitt en ben ner i en stor grop och jag stöp. Försökte rädda kameran, men solljuskyddet fick sig en liten törn. Syns att det är skrapat, men det blev ingen hård stöt. För övrigt klarade sig kameran bra tack och lov.

Allt som allt blev det en rolig, trevlig och även svettig promenad tillsammans.

Koordinater  till gruvan
WGS84
Lat: 59.47583
Long: 18.27296
https://minkarta.lantmateriet.se/?e=693998.5&n=6634148&z=13&background=3&boundaries=false

Ha de!








%d bloggare gillar detta: