Helgen som var…

29 09 2019

Hoj Hoj,

Ja då var det söndag kväll igen. Plitar ner några rader om helgen som var.

I lördags hade Rimbo Tennisklubb prova på tennis. Jag vet vad det handlar om, då jag för runt 40 år sedan spelade både i KM och i seriespel. Ganska intensivt var det. Många timmar på planen. I lördags prövade jag igen. Insåg att det var länge sedan jag lyckades få en boll över nätet. I början var jag riktigt ringrostig. Nu var det lite andra förutsättningen. Glasögon och några kilon tyngre. Viktökning beror inte på glasögonen kan jag säga, men vad svårt det var att fokusera på bollen. Det tog ett tag innan jag lyckades få lite bättre koll på bollen. Tjejen i mitten var mitt bollplank. När vi kört runt 30 minuter tog hon på sig träningsjackan. Hon frös. Jag gjorde allt annat än frös. Jag hade fått puls. Tänkte jag skulle ta det lite lugnt, men som en hund for jag kors och tvärs efter bollen. Kul var det, men jobbigt. Idag känner jag av några muskler som legat i träda ett tag.

I fredags tog jag min sedvanliga lunchpromenad i Stockholm. Så skönt att komma ut en stund. Skönt med en promenad och kul att passa på att ta några kort också. Fångade detta äldre par som satt och njöt i solen. Möjligen med en drink i glasen. Ett av dom få ställen som fortfarande är öppna, så det gäller att passa på medans vädret ännu är ok.

I eftermiddags var jag ut och tog några kort. Bland annat på ”min” ek ute i Rö. En vacker ek som fångat mitt intresse under åren. Den ser ut som den gamla Sparbanks eken, ni som minns hur den såg ut. Jag har följt den sedan i vintras och meningen är att jag ska göra fyra kort av den att hänga på väggen. Fånga dom fyra årstiderna genom fyra kort.

Ett annat träd som fångat min blick är ett träd i en hage vid Bobacken. Trädet är dött sedan länge, men vägra att lägga sig ner trots dom hårda stormar som varit. Jag tänkte idag att jag måste bara ta ett kort på detta urstarka träd som så obstinat står kvar. Att ett dött träd kan vara så vackert som detta är. Grenarna spretar åt alla håll och kanter så redan när den levde så gjorde den lite som den ville.

Ha de!





Länge sedan…

26 09 2019

Hoj Hoj,

Ja nu var det verkligen länge sedan. Det börjar bli svårt att hinna med allt som görs nu. Fotograferingen och redigeringen tar den lilla tid som finns efter att man kommit hem och ätit. Hojåkandet har det inte blivit mycket av. Tiden har gått åt till annat, men jag känner att jag fyllt tiden med viktiga och väsentliga saker. Fotograferandet har blivit en slags avkoppling då hojåkandet minskat.

Jag jagar vinklar och lite ovanliga motiv hela tiden. Fotoögat är påkopplat hela tiden när jag är ute. Oftast hänger även kameran beredd. En morgon då jag kom till Danderyds Sjukhus med bussen tänkte jag plocka fram kameran. Det blev aldrig så. Strax efter tåget lämnat Danderyds Sjukhus så kommer tåget över vattnet vid Ålkistan. Där nere ser jag en liten segelbåt som går med motor i ett alldeles spegelblankt vatten i lite motljus. Vågorna efter båten glittrade så fin i vattnet. Då var förstås kameran kvar i väskan. Typiskt tänkte jag.

Jag har ju varit på lite motorträffar fast med bil och ”hela” familjen. Senast var jag till Nifsta och All Pontiac Day. Med ett bilmärke så blir det ju ganska begränsat med fordon. Det var i alla fall en som föll mig i smaken och kanske mycket för att färgen tyckte jag passade riktigt bra på denna Pontiac. Ja ni ser att likheten till Bell Air är slående. Kanske därför den föll mig i smaken.

Det var ganska fattigt med folk också. Innan jag åkte ut fick vi finbesök av Danne och Ulf. Dom hade gofika med sig så vi smaskade i oss det tillsammans med lite äkta kaffe förstås. Vi rullade ut med bilen och Danne och Ulf tog som sig bör en extra sväng med hojarna innan dom kom till Nifsta.

Några fler hojar fanns på plats. I runda slänger kanske 5 stycken. Danne och Ulf ökade med två till. Ja som ni ser så var det ingen jätteattraktion, men några timmar slogs bort i alla fall. Det var som vanligt mycket trevligt att träffa Danne och Ulf igen.

Som ni säkert sett så kör jag vidare med mina lunchpromenader. Ett avbräck i dagen att få komma ut och ta lite kort på Stockholm. Finns många fina ställen även i Stockholm som detta vid Strömmen till exempel. En solig lugn dag som jag var ute och fotade. Fast dom vackraste är förstås utanför.

Nu har jag varit runt Centralen, Vasagatan och Kungsträdgården så nu måste jag leta mig iväg en bit med T-banan. Måste hitta nya ställen, men det är inte så lätt på 60 minuter att hinna bort, fotografera och hinna tillbaka igen. Lunchen får bli någon annan gång.

Gillar att fotografera gatufoton, eller streetphoto som det heter. Vill fånga kort med liv och rörelse i. Inte bara ”döda” huskroppar. Gator, tork och parker fyllda med liv och rörelse. Det gillar jag. Som bilden till höger.

Lunchdags. 60 minuter att hinna uträtta shopping och andra ärenden. Då går det undan. Folk rör sig i ett. Kors och tvärs över vägar och gångställen. Verkligen liv och rörelse under den tiden. Efter lunchrusningen så trappas det ner och då är det mest turister som flanerar lite.

Ja snart så får jag mer tid för detta med fotografering. Förfogar över mina dagar, nästen helt själv. I och med det så planerar jag att utöka detta med fotografering och har därmed startat en webbsida. Framöver när studion är klar kommer jag att söka efter modeller. Kvinnliga, manliga och barn. Nu blir det ett steg i taget. Gå gärna in och kika på sidan.
https://runarlarsson.simplesite.com

Ha de!

 

 





Dagen närmar sig.

5 09 2019

Hoj Hoj,

41 dagar. Sen övergår jag till en annan fas i livet. Efter 48 år under oket, så ska jag snart hänga av mig det. Det kommer att kännas lite underligt att inte bry sig så mycket om klockan längre. Helt övertygad om att jag kommer att kunna fylla dagarna utan några som helst problem.

Hojåkning, fotografering, barnbarn och en och annan repa med dammsugaren lär det bli också. Lite besviken att jag inte får närma mig tvättmaskinen. Det kostade på att en gång i tiden göra så jag blev portad från den. På sin höjd får jag tömma den, men att hänga tvätten är väl gränsfall. Att verkligen få tid för fotografering och utvecklas som fotograf ska verkligen bli en kul resa. Jag har väl inte riktigt ännu hittat ”min” inriktning, men det lutar åt streetphoto. Fånga människor i vardagen. Ögonblicksbilder. Förutse vad som kommer att förändras i blickfånget och fånga det vid just rätt tillfälle. När det sitter så blir det perfekta foton. Mina lunchpromenader är en övning varje dag. Insett att jag ibland inte varit tillräckligt snabb eller helt enkelt för feg. Inte vågat ta det ”där” kortet. Om man frågar först om det är OK att ta ett kort så försvinner ju hela grejen liksom. Man får ha lite fingertoppskänsla.

Något jag skulle vilja göra mer är porträtt fotografering. Vet att det kräver mycket av mig och modellen. Ett samspel som behöver växa fram. Blir fotografen säkrare så blir det förstås lättare för modellen. För att underlätta och få till riktigt bra kort så underlättar det med en kamera som är några snäpp dyrare än min. Ögonfokus underlättar väldigt mycket då fokus ställs in efter modellens närmaste öga helt automatiskt. Kanske jag kommer att lyckas skaffa en sådan någon gång och det skulle vara riktigt kul. Än så länge får jag köra med den jag har.

Jag ska även försöka sälja några av min kort så småningom. En webbsida håller på att växa fram. Mer tid att utveckla den sedan och lägga in bilder efter något system så det går att hålla reda på alla foton.

Närmast står en resa till Göteborg med massor av fotografering.

Ha de!





Vaxholm

14 08 2019

Hoj Hoj,

Idag var jag till Vaxholm. En annan spätta följde med idag. Jennifer insåg att det var alldeles för länge sedan hon åkt hoj.

Morgonen började lite sval om man jämför med tidigare dagar. 15 grader. Det märks vart det är på väg. Igår när vi åkte från Ulva Kvarn såg vi några fåglar som formaterade sig inför flytten söderut. Visserligen såg det ut som en omväg när dom flög åt nordost. Fast jag är ingen expert på flyttfåglar. Dom kanske tog sats eller nåt. Jennifer ville åka ut till Vaxholm. Det var länge sedan hon var där och konstaterade att det var ett tag sedan jag var där också. Så det var ett bra val.

Vi tog Sjöbergsvägen som går parallellt med Gamsviken. En liten krokig väg med några hyfsat stora backar och därmed dalar. Lite kul var att Garmin (GPS´n) varnade för köbildning och strax därefter kommer en gammal dam och går på fel sida. d.v.s i våran färdriktning och åt samma håll som vi. Garmin kan man lita på. Vad skulle den kalla detta om inte köbildning?

När vi väl hade rundat köbildningen så gick det bättre resterande del ut till 276:an. Kustvägen Rosenkälla – Norrtälje. En väg med påtagligt många paparazzi kameror. Nog en av dom tätaste jag stött på, än så länge. Norrtälje – Grisslehamn kommer inte att vara långt efter snart då fler förberedande stolpar och ytor anlagts. Anledningen är förstås att många startar för sent för att ta sig till Eckerö färjan och därför trycker på lite extra. För att komma ut på 276:an kan det vara lite knepigt. Rätt mycket trafik och 90 km/h gör att bilarna närmar sig fort från båda håll. 90 blir gärna 100 med lite påslag. Det luriga är att vid utfarten så finns det en fil för dom som skall köra in på vägen. Man behöver egentligen bara kolla åt vänster om det är fritt att glida ut. Jag brukar ända ta det säkra för det osäkra att glida ut när det finns en lucka från höger och som man kunde säg förut ”hissa trottlarna”. Man vet ju inte om det är någon galning som ska köra om och ligger i den filen.

Det gick bra denna gång också och vi svängde av till Svinninge vägen. En väg som skördat sina offer under åren. Skarpa kurvor på en del partier som lockat några att testa sina gränser. Ibland har det lyckats och ibland inte, då blommor i vissa kurvor vittnar om det. Ett onödigt förfarande att utsätta sig själv och kanske andra för. Så mycket onödigt lidande för dom efterlevande. Vi kom snart ut på 274:an som leder till Vaxholm. En traditionell sväng in på Bogesundsvägen blev det förstås också. Ännu en sådan väg som skördat några hojåkare. Denna väg är även en väg där man kan möta en och annan Porsche eller något annat i den stilen som tar snäva kurvor. Jag hörde förut att man medvetet gjort vägen i sämre skick så hastigheten skulle hållas nere, men jag märker ingen skillnad mot övriga vägar i Stockholms län. Kanske dom gått all-in och gjort alla vägar i liknande skick.

Vi rullade in i Vaxholm och jag tog sikte på Vaxholms Hembygdsgårds Café. Lite skyltar längs vägen som jag inte förstod riktigt och till slut kom vi ner. Sist jag var här var det stängt, men nu var det öppet och full fart. Många gäster och en hel stab i personalen. Sällen sätt så väl bemannat café. Två kassor igång och det rullade på ordentligt. Kulorna bara rullade från korten in i dom mystiska apparaterna som slukade varje krona. Det kostar att ligga på topp som det heter och det var ju inte direkt gratis. Ibland måste man ju unna sig lite gott och nyttigt.

Ja det fanns ju lite att välja på skulle jag vilja påstå. Detta var bara en del av utbudet. Vid disken fanns förstås räksmörgåsar, Strömmings smörgås och en traditionell köttbulle macka med rödbetssallad. När jag lastat på min bakelse och såg köttbulle mackan så tvekade jag ett tag, men valet blev ändå bakelsen. En sak som man kan räkna ut är att när inga priser står på bakverken eller smörgåsarna så får man lätta på lädret.

Priset uppvägdes (delvis) av den fina utsikten över Östersjöns inlopp. Nu hade solen kommit fram och värmen därtill. Vi avnjöt vara bakelser med andakt och tittade på gråsparvar som tiggde smulor kring våra ben. Imponerad av Jennifer att hon inte välte bord och stolar och hoppade i sjön. Hon har nämligen blivit attackerad av måsar en gång och gjorde illa sig ganska rejält och sedan dess är inte fåglar hennes älsklingsdjur. Hon till och med försökte mata den från handen, men modet svek till slut.

Medans vi satt där så kom det Vaxholm 1 och stävade in mot en brygga innan hon fortsatte ner mot den riktiga kajen. en fritidsbåt kom sakta glidande genom vattnet. Den ankrade upp inne i den lilla vik som går in vid Cafét. En annan passagerarbåt, Solöga, kom även den förbi för att ta sig in mot kajen.

När vi fikat färdigt åkte vi ner till kajen för att gå runt lite i Vaxholm. Oftast hamnar man bara där utan att gå runt lite. Bara en gång förut har Monica och jag tagit en turistvandring runt i Vaxholm. Nu tar det inte så överdrivet mycket tid i anspråk att gå upp till Stortorget på ena sidan av vägen och på den andra tillbaka, men oftast har man inte kommit längre än ner till kajen eller Söderhamn som det heter.

När vi satt där kom ångfartyget Storskär in från Stockholm. Lade av en skaplig signal med ångvisslan. Lastade av passagerare och tog med nya. 3 signaler från ångvisslan och Storskär backade ut igen och satte stäven mot Siaröfortet – nationalparken Ängsö – Furusund/Blidösundet. Båtar gick och båtar kom. Livlig trafik vid sjömacken då motorbåtar behövde fylla på med soppa. Med 2 st 200 hk Mercury så går det nog åt en del soppa. I alla fall innan den planat ut. Nu är det väl svårt att få den att plana ut där hastighetsbegränsning råder.

Det var dags för oss att börja rulla hemåt igen. På 274:an var det poliskontroll där dom tog in lastbilar och husbilar. När vi kom fram till avtagsvägen mot Åkersberga såg jag något jag inte sett förut. En bilist hade blivit stoppad av en mcpolis och det är har jags sett för, men hojen han hade har jag inte sett förut. En röd civlipolishoj. Såg inte märke, men troligen en BMW det också. Fina blåa lampor som blinkade, men den stoppade bilisten var nog av en annan uppfattning. Polisen hade också helt vanliga hojkläder på sig. Ser man på. Vad säger man. En ulv i fårakläder. Hur som helst så är det bra att dom finns ute på vägarna och gör kontroller. Ni är väl inte dom som varnar för poliskontroller. Gör inte det i så fall. Ni kan varna någon drogpåverkad eller någon som kidnappat någon eller en bil full med stöldgods. Kanske från ditt hem.

Ha de!

 





Chasing the rising sun

29 07 2019

Hoj Hoj,

I morse var vi på jakt efter soluppgången. Hittade den på Singö och Kalvskäret.

En tidig morgon igen. Upp klockan 02:00 för att ta oss upp till Singö och Kalvskärets Lotsstation. Kokade kaffe, bredde smörgåsar och kokade ägg igår kväll så allt var klart att ta med. Fotoutrsustningen var med så det blev 4 hjul igen. 02:30 rullade vi upp mot målet. Tidiga mornar så gäller extra vaksamhet på viltet ute. summering av djur blev 10 st rävungar, totalt orädda, 4 st rådjur, 2 harar och 2 katter. Rävungarna var totalt orädda och bara otroligt nyfikna på vad det var som kom längs vägen. Satt kvar på sidan då vi körde förbi och tittade nyfiket. Deras nyfikenhet och orädsla blir därför ofta deras öde.

Ett antal rådjur passerade vi också eller var det dom som passerade oss. En del stod ute på ängen, men en del passerade över vägen. Inga tillbud eller ens i närheten då jag vet hur det är i gryning och skymning. Många som rör på sig vid dom tiderna. Vi kom så småningom ut till Kalvskäret och hade marginal att rigga upp kameran. Blåste lite så det var tur vi hade jackorna med oss. Ett moln skulle täcka solen som steg upp ur havet, men det kunde bli fin effekt ändå såg jag då det fanns utrymme för solen mitt emellan två moln.

Medans vi satt där och fikade så gick ett lastfartyg, Holmen Carrier, på farleden utanför. Strax efter vi såg den kom en av lotsbåtarna på Kalvskäret tillbaka. Mission complete. Klockan 04:23 såg vi första skymten av solen som steg över ett moln som låg som ett band i horisonten. Vinden hade avtagit, men det gick fortfarande lite vågor på havet. En del vågor slog lite hårdare mot stranden än dom andra. Det har sagts att var sjunde våg är den största, men det är bara en myt bland övriga myter som finns. Den Sjunde vågen används mer som ett begrepp för något olycksbådande. I sången Juni, Juli, Augusti av Gyllene Tider så är texten ”Jag räknar varje sjunde våg”. Nu tycker jag inte det finns så mycket olycksbådande i den sången. Det finns alltså inget samband i vågdynamiken som man kan räkna.

Efter ett par minuter till så kom hela solen fram. Dagens första solstrålar hälsade oss välkomna till Kalvskär. Solen glimmande som guld i reflexerna i havet. Tänkte på Yellow Brick Road av Elton John. Det är något visst med soluppgångar vart man än befinner sig. Platsen var perfekt för att följa soluppgången. Kommer med all säkerhet åka hit igen och hoppas på en helt molnfri himmel. Några öar en bit ut som skymmer den totala uppstigningen, men bäst hitintills.

Solnedgång skulle man kunna se bra från Öregrund – Norrboda enligt en app jag laddat ner. Då ska det vara fri sikt klockan 22, men det är nu det så det vrider ju sig mer inåt landet vart dagarna går. En solnedgång och ett Norrsken står på listan över objekt att fota. Har man tur kan det vara kraftiga norrsken på våra breddgrader, men förekommer inte ofta.

Vi började rulla på hemåt. På vägen upp mötte vi en bil på dom 7 milen upp till Kalvskär. Vi stannade till som vanligt vid Fogdöbron och tog vår vanilj youghurt på en klippa nere vid vattnet. Så mysigt att bara sitta där och titta. Alldeles tyst denna tidiga morgon. Någon enstaka bil passerade på bron, riktning mot Grisslehamn. En fin plats att sitta och ta det lugnt på en stund.

”Objektiv ögat” spanar efter intressanta vinklar och vyer och lyckades förstås hitta några. Ibland kan ett foto säga mer i sv/vit än i färg. Detta kort som jag tog på klipporna till exempel. Byggnade är även ett annat tacksamt objekt att visa i sv/vit. Det blir så fina kontraster och man ser tydligare husets tegelstenar och skarvarna. Klippor är lika dant. I färg så flyter berget ihop om det nu inte skulle vara en utstickande färg på berget, annars blir dom bäst i svart vitt.

Ett annat objekt jag gillar är båthus. Många av dom är lite förfallna idag då om inte används som förr av fiskare som hade sin båt där och fisknäten efter att om torkat i solen.

Ett fint båthus såg jag från klipporna vid Fogdöbron som jag ville föreviga. Pryder nu för övrigt min lilla samling av egna kort i köket.

Ha de!

 





Stockholm 2019-07-07

12 07 2019

Hoj Hoj,

Ja man är inte riktigt klok som åker in till Stockholm en ledig dag, eller?

Nu skulle vi ju in och titta på NEXUSBALL Rally som startade från Norrbro. Vi åkte kommunalt in trots att det såg ut att bli uppehåll. Vi skulle ju vandra runt lite efter vi hade sett på bilarna också så då var det skönt med vanlig klädsel.

Några bilar stod på Norrbro när vi kom fram. Med rullade in. Några Ferrari, Lamborghini, Porschar och lite annat. Alla var folierade med NEXUSBALL rally och en del riktigt snygga motiv. När vi tittat ett tag på bilarna så började jag se på stämningen i övrigt. Jösses, säger jag bara. Innanför området var det klubben för inbördes beundrar. Alla var kungar och rörde sig som dom ägde världen. Effter en stund pallade jag inte mer av det och vi var tvugna att gå och ta en fika.

Vi gick upp till slottet och tog en fika. Danne ringde och vi sa att vi var där och strax efter kom han upp också. Vi snackade lite om tillställningen nere på bron en stund och sedan tog vi tjuren vid hornen igen och gick ner. Starten skull snart gå så då fick vi i alla fall lyssna på dom. Dom rullade förbi och några varvade hej vilt. Det smattrade bland huskropparna. Ett gällt ljud kom ifrån många V10 motorer. Några nummer plåtar plockades bort i fram på bilarna. Dom kanske var rätt att dom skulle tappa dom. Vad vet jag?

När vi sett ett antal av dom så knallade vi vidare och jag såg Nationalmuseum. Där har vi inte varit så det passade väl bra en sån här dag på byn. Sagt och gjort. Vi lufsade på ner dit. Vi passerade Stallgatan och det var en fin väg att bränna på med bilarna. Det blev ju ett naturligt stopp vid övergångsstället och sedan var det järnet därifrån. Vi kom fram till Naturhistoriska museet och gick in. Mycket fint fans att se på. Som denna skulptur till exempel av en flicka. Många fina statyer fanns det och andra fina föremål. Vi blev nog kvar där någon timme eller säkert två.

Nu blev vi lite hungriga så vad skulle passa bättre än en tunnbrödsrulle. Vi gick ner mot Nybroplan och tog sikte på Nybrogrillen. Läste på skylten med priserna och såg att en tunnbrödsrulle skulle kosta 98 kronor. Ingen tunnbrödsrulle är värd 98 kronor, så jag påpekade det och sedan gick vi därifrån. Vi tog bussen som stod inne upp till Kungsträdgården.

Vid Kungsträdgården finns en korvkiosk med ett betydligt bättre pris. 60 kronor för en vanlig tunnbrödsrulle. Gott mos är det också. Får erkänna att jag varit där några gånger på mina promenader runt Kungsan. Slå sig ner på en bänk och spana in flanörerna som passerar och äta sin tunnbrödsrulle. Avkoppling i vardagen. Sitter fint en vacker dag. Vi började så smått dra oss hemåt då det började stängas här och var. Dom vill väl få kväller dom också och jag missunnar dom inte. Vi tog en sväng in på turistcentret, turister som vi var denna dag.

En urgullig boxer lekte lite titt-ut med oss. Tittade fram och försvann. Kom snart fram igen. Lyckades få ett fint kort på honom/henne. Vägra säga eller skriva det andra ordet. Sen tog vi T-banan till Tekniska och bussen hem igen.

Det blev en underbar dag som vi tog som den kom.

Ha de!





En ny bekantskap

18 06 2019

Hoj Hoj,

Ja vilken helg det blev. Vädret kunde inte bli bättre. Passade på att ta en tur med hojen ut till Singö brygga för att titta på en båttävling som skulle vända där för att gå mot Gräddö igen. Jennifer, barnen och Dennis var med i bil bakom oss.

Fika och smörgåsar var förstås med och Jennifer hade gräddat pannkakor. Det stod inte på förrän båtarna började synas i fjärran. Dom närmade sig fort och vände vid en boj för att gå söderut igen. Det såg inte ut som en rofylld båttur då dom studsade ideligen på dom små vågor som bildats. Men allt har sin tjusning ändå. Sport skall drivas med bensin eller etanol. Det är mitt motto.

Träffade några hojkillar från Rimbo. Det finns en hel del hojar i lilla Rimbo, men ändå ser man knappt några. Så är det. Funderat på att samla ihop några till en grupp, men jag har inte tid nu med fotografering och annat att styra med.

Det var härligt att sitta där och fota båtarna som svepte förbi. Ett och annat familjefoto blev det ju förstås också. Känner lite att jag skulle vilja börja med porträtt fotografering. Intressant att fånga uttrycken, skuggorna. Det gäller bara att få en ”modell” som känner sig bekväm med kameran och mig förstås. Innan detta samspel fungerar blir det inga bra kort. Därför blir kort tagna utan att personen vet om det dom bästa och naturligast. Därför är barn lite lättare att få naturliga på kort.

Lägger in tre kort som exempel. Naturliga och inne i sina tankar och funderingar. Det allra bästa är ju förstås med ögonkontakt som det på Nellie. Det är det man strävar efter. Sen kan även sådana som man inte har ögonkontakten vara fina på sitt sätt. Som det på Hugo till exempel. Inne i sin egen värld och tittar nyfiket på det som döljer sig i havet.

Eller som denna på Nellie som sitter och undersöker en blomma i gräset. Ingen ögonkontakt, men det behövs inte på detta kort. Det skulle nästan ta bort det fina i kortet.

Intressant att höra kritiker som bedömer andras kort. Givetvis finns det alltid något som man själv ser om någon annans bild, men vadå? Är fotografen nöjd så är det väl bra. En del gillar kraftiga bilder och skarpa färger. Låt dom göra det, men jag föredrar ett mer naturligt utseende på korten. Jag försöker att så lite som möjligt redigera bilden i efterhand. Lite exponering upp eller ner och lite kontrast + eller – är det jag brukar göra. Inga stora förändringar.

Vi åkte sedan upp till Grisslehamn och åt lite lunch. Rökt böckling, lax, tunnbröd, skagenröra och tonfiskröra. Mycket gott. Så enkelt, men så mysigt. Inget fancy pancy som oftast blir fel och inte passar oss. Nä enkelt ska det vara. Då blir det som bäst. Lite äkta kaffe blev det förstås till. Efter lite spännande upplevelse så vände vi hemåt igen. Allt går att lösa konstaterade vi.

Vi hade tänkt avsluta dagen med grillning, men det drog ut lite på tiden så det fick bli en pizza i stället. Jag var rätt så mätt så ung som man är så tog jag en barn pizza. Det blev till och med över av den. Vi styrde sedan hemåt. Vi behövde handla lite så vi tog bilen ner till ICA. När vi handlat färdigt stod det en kille där med en Yamaha Virago 1100. Kunde givetvis inte motstå att gå fram och prata lite med honom. Han kom från Göteborg och hette Marcus Slobo. Han hade varit uppe i Gräddö för att träffa polare. Vi frågade om han ville hänga med hem på fika och han bangade inte för det. Sagt och gjort vi körde hem och kaffepannan sattes på.

Vi snackade om allt möjligt under fikat. Mycket hoj förstås. Tiden gick och det var dags för oss att äta middag, så jag frågade om han ville vara kvar och äta och blev det sent så fanns det sovplats också. Han nappade på båda förslagen. Det var ett mycket trevlig bekantskap. Vi kom fram till att han var född på samma dag och år som våran Tommy. Vilket sammanträffande. Det var inte slut där. Vad tiden gick i livet skull han skaffa 4 barn. Alla skulle få lite fornnordiska namn och blev det fjärde barnet en pojke skulle han heta….. Ni kan aldrig gissa. Jo han skulle få heta Runar !!!

Det kändes nästan som om man hade semester när man satt där och sippade på ett eller två glas vin. Ville liksom inte gå och lägga mig, men dagen närmade sig och det var bara att kapitulera och göra sig beredd att böja sig inför oket som åkte på i gryningen.

Det blev en helt underbar helg att lagra i minnesbanken.

Ha de!

 

 

 








%d bloggare gillar detta: