Annonser

Förberedelser

5 06 2018

Hoj Hoj,

Det var värst va kyligt det blev. 7 grader i morse och nu klockan 19:30 är det 12 grader. Lite skillnad mot dom 32 grader som det var i söndags. Det ska ordna upp sig till helgen igen. Bra att det spar på lite värme tills i slutet av Juli och 4 veckar framåt.

Förberedelserna är igång och idag landade dom nya sulorna. Continental TKC70. Tror jag nästan bytt märke varje gång jag bytt. På Varaderon körde jag mest med Michelin Tourance. Ganska lika hållbarhet på all måste jag säga. Runt 1600 mil. Dom jag har nu. Pirelli Scorpion Trial II som sitter på nu är inte slut men jag vill ha nytt då vi drar ut på långturen. Stöter säkert på något hemskt vägbygge med grovt singel eller i värsta fall stenkross och då känns det säkrare med sprillans sulor.

Som sagt. Nu ska jag pröva Continental TKC70. Grövre mönster mot mina nuvarande, men mindre än Mitas E07 som jag kört med förut. Ska bli spännande igen att se hur dessa är. Alla nya däck är i och för sig sköna att köra med. Går så mjukt och fint. Spårar inte alls. Jag vill inte ha alltför grovt mönster då det blir rätt högt ljud från dom. Mestadels så blir det ju asfalt i alla fall.

Mitas E07 var 50/50 men det skulle nog vara lämpligare med ett par 70/30. Däck är liksom olja en mycket het potatis. Inget kan få så många besserwissers att gå bananas som diskussioner om oljor och däck. Givetvis är det svårt för att inte säga omöjligt att hitta ett däck som är riktigt bra både på grus och asfalt. Ganska givet. Ett grusdäck behöver ju rediga nabbar vilket då försämrar grepp på speciellt blöt asfalt.

Däck är färskvara. ”Nya” däck som är 3-4 år gamla är inte nya. När man beställer via nätet får man alltid fräscha däck. Dom jag fick idag är bakdäcket tillverkat vecka 11 i år och framdäcket vecka 8 i år. Lägger på dom i  början på Juli. Lagom inkörda till semestern.

Ha de!

Annonser




Nu är det varmt

3 06 2018

Hoj Hoj,

Tanken var att åka hoj till Vittinge Kyrka idag , men planerna blev ändrade. Flera passagerare skulle med, så Fabbe fick rycka in. Det var kanske lika bra det då Fabbe kan tillverka kyla. 32 grader varmt. Helt otroligt. Nu, klockan 21:11 är det 24,5 grader varmt. Man börjar ju fundera lite hur detta ska gå. Lite kunde ju sparas till i slutet på Juli och en månad framåt. Kyrkan var i alla fall sval. När man klev ut i solgasset kändes dem som en käftsmäll då värmen slog emot en. Tryckande värme.

I lördags var vi till Norrtälje och Custom Bike Show. Många snygga hojar fanns och ett gediget arbete bakom dessa, men, och ett stort MEN. När ska dom användas och hur? Många hade ju inte ens vettiga sadlar. En som såg ut som ett polerat säte från en 40 tals traktor. En annan såg ut som att sitta på ett räcke. En sak är säker att det inte blir några längre om ens några turer på dessa. Kanske bara utställningshojar som forslas mellan olika shower / utställningar. Såg en del släp och skåp så det var nog sättet att färdas med dessa.

Det är troligen därför som jag tycker CBS inte är så intressant. En hoj ska vara praktiskt och användas. Imponerad ändå över allt arbete dom lägger ner på något som inte går att användas som en hoj. Visst fanns det hojar som fungerar i praktiken, fast då med begränsade mil. Själv skulle jag kunna köra BMW´n i sträck säkert 70 mil, genom att ställa mig upp ibland. Tröttsamt, Ja, men inte alls omöjligt.

Fast en himla tur ändå att vi är olika. Skulle vara tråkigt annars. Säger som jag alltid sagt att det spelar ingen roll vad du kör, bara du kör. Avslutar med en bild på en i mitt tycke den snyggaste hojen som Honda skapat. Honda 750 Four. Vilken motor. Vilken skapelse.

Ha de!





Avesta verket och Avesta Art

30 05 2018

Hoj Hoj,

Jag satt en kulen kväll i Oktober förra året och tänkte. Undra om jag ska knåpa ihop en tur till Avesta Verket. Sagt och gjort. Jag började med att leta reda på fina vägar i BaseCamp. Asfalterade då en del kanske inte är så bekväma på grus under gummit. Drog lite hit och dit. Några stoppställen var givna. Skultuna Å-cafét, 56:ans Café, Avesta verket och Dalahästen för lite mat innan vi vände söderöver igen.

När rutten var klar skickade jag ut den i våran Hojgänget sida på FB. Tanken var att vara ute i rejäl god tid så kan man passa in det med andra aktiviteter. Sen kommer det givetvis andra mer prioriterade aktiviteter som man får ta istället, men med detta har man i alla fall chansen kanske att styra upp det lite mer. Verkade väldigt avlägset då både jul och nyår skulle passera först och med den en lång transport sträcka över vintern.

Dagar, veckor och månader gick och hux flux så var det dags. Dagen hade kommit. 10 som accepterat och 5 kanske. Skulle bli en fin liten klunga. Jag och Monica åkte iväg till Upplands Väsby vid 7 tiden. Landade vid Upplands Väsby  08:15. Det skulle bli ännu en solig dag. Tempen var redan på 15 grader då vi åkte hemifrån. Efter en liten stund kom Danne med sin ”lånade” hoj. Han har bra kontakter han 🙂 .

Sedan rullade den ena efter den andra in. Morgan hade Andreas med sig som övningskörde. Robin hakade på också. 08:45 gav vi oss iväg. Gamla Enköpingsvägen. Tog den sydliga svängen idag då det finns lite roligare vägar där. Förbi Upplands-Bro och Bro. Efter Bålsta börjar det lika något när vi passerat över E18. Då är man undan från rondeller och övergångsställen. Bara att njuta av turen. 263:an upp till avtagsvägen mot Kivinge. Där börjar den riktigt roliga vägen. Smal kurvig asfaltsväg. Fin beläggning. Inga skador. En titt i backspegeln och ett härligt band med glittrande lysen från hojarna bakom. Folk stannar upp och tittar när vi kommer. Efter att vi rullat lite över en timme var det dags för en bensträckare. Några kände av rumpan lite extra. Med lång träning bakom så klara jag mig bra, men visst är det skönt ändå med ett stopp. Den enda tiden vi hade att passa var 14:30 vid Verket i Avesta. Vi skulle vara med på en guidad tur då.

Några klunkar av det medhavda vattnet så var det dags igen att fösa på gänget. Robin var lite osäker på hur långt han skulle komma på soppan, så det blev avstickare ner mot Enköping för att tanka. 70 vägen ner. Minns då Danne och jag skulle passera rakt över väg 70 då vägarbetet var på gång för fullt. Stenkross där vi passerade över vägen. Inget skoj men vi skulle ju bara rakt över. Upp igen på väg 70 för att hoppa på där vi avvek från turen. In mot Härnevi Rotbrunna. Så fina vägar. Rullar på i 70 km/h. Fina alléer som vi passerar. Här fick jag göra en rutt ändring för att ha en chans att passa tiden till Avesta. Grönt och gult är dom dominerande färgerna. Någon alltför torr grå åker skymtar ibland. Ser nästan ut som torkade lera. Efter tusen och åter tusen svängar rullade vi in i mässingens högborg. Skultuna. Ner till Outlet och Å-caféet. Jag hade ringt i förväg och förvarnat dom på att 12 hungriga hojåkare var på väg och dom flesta skulle nog välja en bikermacka (räksmörgås). Nu var vi sugna på fika och mackan. Räkmackan går inte av för hackor. Riktig god smak på räkorna. Lagom med majonnäs. Vi drog ihop ett par bord till ett långbord.

Mätta och belåtna gick vi ut till hojarna igen. Nästa stopp skulle bli Engelsberg där den stora branden ägde rum. Vi rullade norrut från Skultuna. Nu kom vi fram till väg 683 som går västerut mot Ramnäs. Nu var det vägarbete på den med grusbelagd väg. Jag pratade med Rickard och han sa att om vi åkte tillbaka genom Skultuna och vek av vid kyrkan så kom vi ut på 66:an och kunde ta den norrut en bit. Så fick det bli. Rundpall och ner mot Skultuna igen. Det fick bli väg 628 ut mot 66:an. Den satte sig inte på tvären den heller. Kanonväg. Vi svängde av vid Ramnäs för att köra mot Engelsberg. Jag har varit upp varje år efter branden så jag har sett hur naturen återtar sin position. Det tar förstås många, många år innan träden växer upp igen. Redan 1 år efter branden såg man skott av björk som började spira. Rallarrosen var i full blom.

Nu kom vi fram till området och jag tror dom som inte sett det i verkligen fick en stark upplevelse av att se det. Nu var hela området grönt igen av markvegetation, men inte ett enda träd fanns ju kvar. Det har gått 4 år sedan branden. Några svarta nakna träd var det enda som fanns. Första gången jag var där strax efter branden. Så tidigt att man inte ens fick stanna på vägen, var allt alldeles svart och brandröken var påträngande. Brandslangarna låg fortfarande kvar utifall det skulle blossa upp igen.

Efter denna lite starka upplevelse var nästa stopp 56:ans Café i Krylbo. Nu bar det sig inte bättre än att GPS´n sa att om vi åkte direkt till Avesta skulle vi vara där 14:30 och det var ju då den guidade turen började. Jag fick satsa på Avesta direkt och ta 56:ans Café någon annan gång. Siktet inställt på Avesta så rullade vi på i lite högre takt denna gång. Framme vid Verket prick 14:30. Jag rusade in och hörde om det fans möjlighet för oss att haka på och är man norr om Mälaren är inget omöjligt. Jag hojtade in dom från hojarna och vi fick varsin hörsnäcka och turen kunde börja. Den var så mycket mer än bara en presentation av hur järn tillverkas. Verket innefattar även Avesta Art. En konstutställning inne i Verket. Här fick vi följa med på en resa i konstens värld. Mycket givande och överraskande.

När våra syn och hörsel sinnen blivit mättade var det dags för magen att få sitt. Jag kan varmt rekommendera Restaurang Dalahästen. Husmanskost och ett fräscht salladsbord. Idag tog jag och Monica röding med skagensås och kokt potatis. Mycket gott. Kaffet var ingen höjdare tyvärr. Skulle haft gasolköket och kaffepannan med så hade vi fått gott kaffe. Efter maten var det dags att rulla hemåt. En del vek av redan här då klockan blivit mycket och tider fanns att passa på hemmaplan. Vi övriga fortsatte hemåt igen. Lite trevande till en början då min GPS spelade mig några spratt. Till slut kom vi på banan igen. Vi kom ytterligare till ett vägskäl så småningom med grusväg och här vek några av mot Stockholm igen. Jag, Niclas och Björg fortsatte på gruset. Det varade kanske bar 5 km sen blev det asfalt igen. Snart var vi ute på 272:an mot Uppsala igen.

Tack alla som var med.

 





Söderköping 2018-05-25 — 26

29 05 2018

Hoj Hoj,

25 Maj 2018. En dag som man kommer att minnas. Vi tog farväl av Bengt. Den snälla, den bestämda, den omtänksamma, den hjälpsamma är bara några av dom epitet jag kommer på för tillfället. En härlig kille med glimten alltid i ögat. En kille som hade så mycket mer att ge, men fick tyvärr inte det. En sjukdom kom emellan och bestämde en annan väg. En väg utan återvändo i dom flesta fall. Han satte spår i oss alla. Satt sällan still utan alltid var det något som skulle fixas. Jag ser honom vid husbilen utanför tomten där han och Ammi campade varje gång som Rimbo marknad var. En marknad han inte missade. Efter den så var det dags för honom och Ammi att köra ner till Spanien med husbilen och övervintra där.
Vila i frid Bengt. Du är saknad.

Efter den vackra ceremonin så checkade jag och Monica in på vandrarhemmet Mangelgården. Väldigt centralt i Söderköping så läget var perfekt. Bara en lite promenad ner till centrum. Nackdelen med det om man kommer med hoj är att man har ingen riktig uppsikt över hojen som i alla fall jag gärna vill ha. Parkeringen är en bit bort och syns inte från Vandrarhemmet. Dock inte som för ett vandrarhem i Östersund där parkeringen var ett kvarter bort på en allmän parkering. Ni kan ju tänka er hur det såg ut på natten och morgonen. En ensam hoj på en parkering. Lockande eller? Den här var väl allmän den också men jag tror några av husens bilägare parkerade där också.

Det gick inte att smyga på rummen. Ett evinnerligt gnisslande i varje planka i golvet. Bara man satte sig i sängen så knirrade en golvplanka. Klockan 04:40 började första personen på vandrarhemmet att röra på sig med ett gnisslande utan dess like.

Vi var ut och åt på Österns Pärla. Helt ok. Jag körde som vanligt på friterade räkor med sötsur sås. Varför byta ett vinnande koncept? Fegt? Ja jag vet, men då vet jag i alla fall vad jag får. Det tråkiga är val att det bjuds ju inte på någon kulinarisk överraskning, men heller ingen besvikelse. Vi hade det mycket trevligt i det vackra kvällsvädret med en sol som inte orkade hålla sig uppe längre, utan dalade sakta ner bakom husen. Värmen var kvar ett bra tag till. Chockade även denna servitris med att beställa ett glas vitt 3%. Hon frågade två gånger om hon hört rätt. Ett stor glas kall mjölk kom in. Mycket god årgång. Vi gick ”hem” till vandrarhemmet igen men våra hjälmar var ju inte där, så egentligen var det inte vårt hem. Det fick gå ändå.

Jag vaknade förstås långt innan tuppen. Som vanligt alltså. Idag skulle vi träffa Patric, Angelica och Wilma på byn. Anita och Ammi var också där. Vi, läs Monica och Angelica, kollade lite i affärer och sedan fikade vi. Efter fikat bar det av till Malmköping för mig och Monica. Malmköpings marknad var det på Lördagen och den passade vi på att kolla på under vår resa norrut igen. Trots att vi åkte med fel fordon, så tog jag dom lite mindre vägarna. Mer att titta på även när man åker bil och mindre trafik förstås. Solen brände på rätt bra i Malmköping också. Skapligt mycket folk. Vi vandrade gata upp och gata ner och kikade på några hantverk. Många fina förstås. Missade veteran kortegen helt, men det är ju marknad nästa år också. Kanske en hojtur med hojgänget ner då?

Vi rullade på uppåt igen. Strängnäs och Enköping var vägen hem. Vi kom till Skottvång och där stannade vi förstås till. Jag har varit där 3 gånger förut, men för Monica var det första gången. Restaurangen var öppen så vi passade på att ta en bit mat. Under kvällen skulle ett band spela, men vi hann äta innan. Klockan snurrade på och vi åkte hemåt. Vi skulle ju vara i Upplands Väsby dagen efter klockan 08:30. 23:30 rundade vi grindstolparna. En kopp äkta kaffe innan vi la oss så vi orkade sova.

Ha de!





Nifsta Motorträffar

24 05 2018

Hoj Hoj,

Det blev hoj till gruvan idag. Skulle ut till Nifsta och kolla in lite läckra fordon. Åkte med Danne, Kattis och Göran. Jag väntade på Vasagatan på dom. Gick skapligt att ta sig ut. Konstigt nog går det nästan bättre nu igenom Tokholm istället för Klarastrandsleden. Brukar vara kö ända upp på Kungsbron.

Danne och Göran kom. Vi rullade på ut via Olof Palmes Gata och Sveavägen mot Roslagstull. Tänk att det gick att ta Sveavägen. Det rullade på skapligt men Danne och Göran hade köer in till Vasagatan så vi kom inte iväg förrän 17:45 ungefär. Det tar lite över 1 timma att ta sig ut till Nifsta från Gruvan. Vi skulle komma fram strax efter 19:00 konstaterade jag. Vek av vid Brottby för att ta kringelkrokiga vägar ut. Går på ett ut tidsmässigt då den vägen är trots allt lite mer rakt på målet.

Givetvis skulle det även vara beläggningsarbeten i Närtuna. Fick vänta en stund innan vi kom förbi. Sen rullade det på bra till Nifsta. Massa fina syrenhäckar kantade vägen och spred härliga dofter. En av dom fina saker man får uppleva som hojåkare. Alla dofter som letar sig in under hjälmen. Vi mötte en del fordon på väg från Nifsta, men jag blev lite överraskad att det var så pass många kvar ändå. Fördelen att komma lite sent är ju att fika kön är hanterbar utan att få krupp eller hjärnblödning. Det blev en köttbulle macka med rödbetssallad. Satt fint. Kaffet fungerade, men ni vet hur det är.

Så stod hon där. Lite för sig själv. Kanske lite blyg. Glänste i solskenet. Så vacker. Vilka former. Blev aningen kär faktiskt. Chevrolet Bel Air -57. Vackrare jänkare finns inte för mig. Så fin. Inte så vräkig utan helt lagom stor. Skulle inte alls ha något emot att äga en sådan. Måste bara dela med mig av skönheten.

Ha de!

 





Ulva kvarn

23 05 2018

Hoj Hoj,

I tisdags kom jag ifrån gruvan lite tidigare då jag var där i ottan. Passade då på att åka till MC Boden på Lindhagensplan och köpa nytt visir till hjälmen. Det gamla hade gjort sitt. En hel del repor och pinlocken hade siliconen släppt så det gick inte att få den tät. Mycket trafik därifrån och i kombination med alla dessa vägarbeten överallt så blir det förstås kaos.

Lyckades till slut kunna ut från Tokholm ännu en gång även om det såg tveksamt ut ett tag. Det var ju Tisdag, eller dag före onsdag som är mer bekant. Det innebär ju att Ulva Kvarn hade fordonsutställning. Träffade Jonathan där. Denna kväll var temat veteranbilar. Får mig att direkt att tänka på T-ford men en 30 år gammal bil är ju faktiskt en veteranbil. Mycket bilar. 200 stycken hade en herre räknat vid insläppet. Jänkarna stod nere vid ån denna gång. Volvo, SAAB, Fiat, Ferrari, Desoto stod uppe. En del av bilarna funderar man på att dom överhuvudtaget tog sig dit. En 244 som hade sett sina bästa dagar och var rejält tärd av rost. En Jetta som hade avgasrör liknande choppers. Stack rakt upp efter bilen. Man funderar hur vissa verkligen kunnat passera bilbesiktningen.

En del äldre hojar fans på plats också. En mycket fin AJS stod och glänste. Skönt ljud när han körde därifrån. Ingen traditionell Silver- eller Guldpil från Husqvarna fans på plats. Ett välbesökt evenemang. Det fina är att här blir varje fordon som kommer anvisad en plats och det gör att bilmärkena blir samlade på en och samma plats. I möjligaste mån uppdelade på Jänkare, Japsar och Européer. En viss ordning alltså. Lite av det saknar jag på Nifsta. Dom ända som är samlade är väl Camaro gänget. Nu tycker jag väl inte det är något att visa upp en nästan, till och med spritt ny bil. Känns lite som ”Titta vad jag har råd med”. Det går helt bort för mig.

När vi skulle åka därifrån kom en kille släpandes på en HD. Inte överraskande kanske. Nu var det batteriet i och för sig som hade dragits ur. Något låg på och drog ström. Jag tror killen inte haft hojen så länge heller för att inte påstå att det var kanske till och med första gången han var ute med den. Jag har ju en mindre verkstad med mig, just för sådana här tillfällen och då ingår givetvis startkablar. Det hjälpte tyvärr inte med startkablar. Tror nog han inte fick riktigt ordentlig jord från minus kabeln. Skulle en BMW besserwisser läsa att jag skulle hjälpa en med startkablar från en BMW hoj skulle han svimma och säkerligen påstå att min hoj skulle helt sluta fungera efter detta. Kan till dom meddela att den startade utan problem och tog mig hela vägen hem utan att vare sig tvärdö eller brinna upp.

Rullade på hemåt och passerade några knallgula fält som doftade underbart. Rapsen står i blom nu på flera åkrar. Till midsommar brukar även den första slåttern tas och det luktar härligt. Slåttern innan midsommar är även den näringsrikaste.

Ha de!





Singö – Vilket väder

20 05 2018

Hoj Hoj,

Idag la vi andra sysslor åt sidan och tog en tur till Singö. Vi var duktiga igår tyckte vi så nu var vi värda en tur. Packade fika korgen med kaffe, Skogaholms mackor, stekta ägg och kaviar. Sen åkte vi. Stannade till på OK/Q8 och fyllde upp med finsoppa. 16:76 per liter 98 oktan. Sanslöst.

Många saker gör man på ren rutin utan att tänka på att man gjort dom. Så var det idag. I Finsta, ungefär 5 km hemifrån, fick jag känslan av att jag inte tryckte på fjärrkontrollen till garageporten. Osäker på om den var öppen och ingen var hemma så var det bara att vända om och kontrollera. Väl hemma igen så konstaterade jag att jag förstås tryckt på fjärrkontrollen och stängt garageporten. En sån där känsla man får som man bara måste kontrollera. Drog jag ut strykjärnet, Stängde jag av spisen, stängde jag spjället till pannan.

Vi gjorde ett nytt försök. Rullade ut på 77:an mot Norrtälje. Tempen visade på 22 grader. Vilken dag det skulle bli. Svängde av mot Sundsta för att köra väg 1136 ut mot 76:an mot Älmsta i första hand. Vid korsningen från 77:an stod det ett hojgäng som troligen tappat någon eller några deltagare. Viktigt då man åker i grupp att hålla koll på den närmast bakom. Försvinner den stannar man och står still. Till slut så blir ledaren ensam i täten och märker att något hänt. Vänder om för att samla upp truppen igen. Det kan bli rätt stökigt och det räcker nästan med en 10 hojar så kan det stöka till sig.

Vi rullade ut på 76:an mot Älmsta. En starkt trafikerad väg då många åker till och från färjan till Åland. Några som startat för sent upp till färjan som pressar på ganska bra. Av den anledningen så har många nya paparazzi kameror kommit upp. Vi gled in i Älmsta och skulle sträcka på benen vid ICA, men vi hittade ingen plats i skugga så vi rullade vidare. Kom lagom ner till en broöppning med tillhörande bilkö. En klaffbro som är riktigt stor. Vilka krafter som den får utstå i uppfällt läge men dom största är nog vid halvöppen bro. Bron sänktes ner igen och trafiken släpptes på.

Efter ett par kilometer på 283 så vek vi av åt höger mot Nothamn. Strax innan Nothamn tog vi vänster. Detta är en betydligt mindre väg för att ta sig till Grisslehamn. Den är inte i bästa skick, så har man lite bråttom så kan man lugnt ligga kvar på 283:an som är helt ok. Passerade många sommarstugeområden. Till slut kom vi fram strax innan Grisslehamn på 283:an igen. Rullade in i Grisslehamn och fick till vår besvikelse se att glasskiosken med den gräddigaste mjukglassen hade stängt. Vi rullade ut mot Singö. Vid Fogdö – Kolskär stannade vi till och gick ner till vattnet och satte oss på klipporna. Nu skulle det smaka riktigt gott med kaffe och smörgås. 3 limpmackor med ägg och kaviar slukades rätt fort. Smakade underbart vid det fönsterbord vi åter igen lyckades få.

Var tvungen att känna på vattnet som lockande med sitt kluckande strandkanten. Av med hojstövlar och strumpor och letade mig ner bland stenarna till vattnet. Mycket glad för att jag inte handlöst kastat mig ner i vattnet. Redan efter några minuter så värkte det om fötterna. Nu är jag ingen vinterbadare så jag vill ha rejält varmt i vattnet om jag ska bada. Gick upp igen för att återfå känsel i fötterna. Satte mig ner igen och bara njöt av utsikten och dom små vågor som rullade in mot stranden. Rogivande att sitta och titta på.

Bredvid oss en liten bit bort satt det anordningar för att förtöja båtar eller snarare skepp med tanke på storleken på ringarna. Helt enorma och det skulle vara så kul att få veta historien om dom. Vilka skepp förtöjdes här? När var det? Vad lastade / lossade dom? Om dessa ändå kunnat tala. Totalt fanns det 7 stycken sådana här. Grubblat över dessa förut, men ingen klarhet då heller. Får kanske ta kontakt med Hembygdsföreningen på orten som kanske vet något och kan sprida lite ljus över detta mysterium.

Toppen väder. Hojen visade nu 25 grader när vi rullade ut mot Singö. 25 grader så nära havet är inte dåligt. Jag har lyssnat på boken om Singö Spionen av Anders Gustafsson och Mordbrännaren av samma författare. Dessa handlar om Singö. Kul att höra om en plats man känner till. Vi fortsatte ut mot Singö Brygga. Någon brygga finns egentligen inte där utan ett betong fundament.

Vi tog en kort bensträckare och fortsatte sedan mot Ellan. Även den platsen nämndes i böckerna. Från Ellan och vändplatsen för för bussen ska vi någon gång ta oss vidare ut mot Vässarö Brygga. Singös nordligaste spets. I boken Singö spionen nämndes en militäranläggning på norra Singö. Tror inte att det finns någon utan bara i boken. Fast vem vet?

Vi rullade på hemåt igen. Tempen stod på 25 grader och det gjorde den hela vägen ändå tills vi kom till Finsta igen. Jag trodde den hade fastnat på 25 grader. Det brukar ju skilja sig någon halv grad upp eller ner när man kör.

Ha de!








%d bloggare gillar detta: