Nästa nivå.

23 05 2020

Hoj Hoj,

Tänk att för eller senare kommer man dit. Oavsett nästan vad det gäller. Nästa nivå innebär just nu för mig ögonfokus. En funktion perfekt för porträttfotografering. Fast så länge Svenska Spel håller inne med min storvinst, så är det bara drömmar. Från 19 000 utan objektiv och upp c:a 11 000 till. Objektiv till så blir det ytterligare 11 000.

Varför kan man inte snöa in på nåt som inte kostar skjortan eller fler skjortor? Fast å andra sidan går det ju inte att samla på frimärken längre då dom sitter på ark med klister på. Men så länge samlingen inte innehåller en Gul tre skilling banco från 1855 med ett värde på över 15 miljoner, så blir man inte fet på det. Frimärket är för övrigt tillbaka i Svensk ägo igen.

Men vad är en bal på slottet.

Ha de!

 





Ännu är vinterjackan framme

16 05 2020

Hoj Hoj,

Som rubriken antyder så är det isiga vindar från norr som präglat denna vår, ännu så länge. 5-6 grader varmt och vindar på 5-7 m/s gör att kylan blir påtaglig. Kyleffekten blir att temperaturen ligger då runt 0 strecket och det kan man inte kalla för vårvindar.

Dagarna rullar på trots kylan och man klär på sig och går ut i skog och mark. Jag köpte Naturpasset i år. Naturpasset är ett antal kontroller som man ska leta rätt på med hjälp av karta och kompass och fylla i ett kort med en bokstav för kontrollen. Totalt 20 kontroller är det som Rimbo Skid- och Orienteringsklubb placerat ut. Jag gillade verkligen friluftsdagarna i skolan då det var orientering. Kom i mål som tvåa efter en orienterare som orienterade för Knutby Orienteringsklubb under tävlingar. Takterna sitter i att hitta kontrollerna, även om jag tror dom är snällt placerade för oss som icke är proffs eller orienterar i vanliga fall. Kul är det att läsa kartan och följa vart man är ute i naturen. Så glad att jag kan och har möjlighet att vistas i naturen. Runt 10 minuters promenad så är jag omgiven av björkar, granar, aspar och tallar. Eller med bil 4 minuter, så har jag milsvida skogar att vandra i och plocka bär och svamp.

Nikon är förstås ständig följeslagare och väntar bara på tillfället att få se skogens konung. Spåren är tydliga, så dom finns i närheten. Fast dom hör väl lång väg när man kommer pulsande genom skogen. Ett möte för många, många år sedan sitter kvar på näthinnan. Det var en gång en sen höst då jag var på väg att fiska. Temperaturen var nog runt nollan. Tog en genväg genom skogen och såg en hög med spillning. Efter en stund såg jag att det rykte om den. Insåg att den var riktigt färsk. Höjer blicken och ser runt 20-30 meter bort skogens konung med en skapligt stor krona. En riktig bjässe i mina ögon. Vi tittar på varandra en stund innan den sticker iväg med hög fart, bort genom skogen. Helt ljudlös. Inte ett endaste lite ljud gav han ifrån sig. Jag tar ett (1) steg och knäcker en torr gren så det brakar till. Två ben och c:a 70 kilo mot 4 ben och kanske 200 kilo. Snacka om kontroll.

Många foton har det blivit. Inga foton i studion ännu på grund av läget i världen. Hoppas det löser sig snabbare än alla dom som siar om läget. Världen har väl sällan skådat så många ”experter” som nu. Tvärtemot talesättet ”Ingen är profet i sitt fädernesland”, så är det just nu lätt att bli det. Många som uttalar sig i media med tvivelaktig kunskap om ämnet, men att återge vad dom som ändå får kallas experter säger, så låter dom ju trovärdiga och får glänsa i olika mediala sammanhang. För att återgå till roligare saker, så har det blivit några foton som sticker ut. Jag lyckades få ett på Nellie som jag gjorde om till svart/vitt. Passade bättre än det i färg. Ofta är det så att vissa blir bättre i svart/vitt än i färg. Speciellt byggnader då man kan få fram riktigt kontrast rika bilder.

BMW´n har fått vila ett bra tag igen. Känner numera att jag inte är så ”desperat” så jag kör när det är lite svalt. Jag har ju all tid i världen, hoppas jag, att ta en tur när det är skönare väder. Förr hade jag ju egentligen bara helger och då klämde man några mil även om det var lite svalt. Då gällde det att passa på.

Ha de!





Nifsta Motorträffar

7 05 2020

Hoj Hoj,

Efter en hojtur in till Lelles för inköp av olja och filter till hojen jag ska serva, så var vi ut till Nifsta Motorträffar. Så klart vi är där på premiären. Skapligt många fordon och en del nya Hot Rod som jag inte sett förut.

Olja och filter fanns hemma hos Lelles men inte luftfiltren. Ringde till Din MC i Sollentuna och hörde mig för om luftfilter till 1400:an. Dom hade hemma så jag bad dom lägga undan till mig. Hämtar dom imorgon så sen kan jag köra igång med servicen. Hyfsat varmt med 13-14 grader var det då vi åkte in till Uppsala. Med Livet 2.0 kan man åk mitt i veckan eller passa på när vädret tillåter. Inte låst till helger eller kvällar. Därför är man inte så desperat längre. Är det inte sol och varmt idag kan jag ta en tur kanske imorgon. Det var väldigt lugnt på Lelles. En till var där och köpte lite delar till en hoj. Man tänker inte på att det är en vanlig arbetsdag för övriga, så det kan ju inte vara några mängder där. Ner med 5 liter olja och filter i packväskan och vidare till Gränby Staden för uträtta ärenden. Sedan till Lidl för att kolla efter nästa beställning, men den fanns inte. Finns nog bara i Norrtälje. Ja man är lite springschas i dessa tider. Styrde hemåt igen.

Lämnade ifrån oss beställningen och åkte ut till Nifsta där det var premiär kväll för Nifsta Motorträffar. Vi var där strax efter 16. Inte så många när vi kom, men det rullade in bilar och hojar vartefter. Sakta men säkert så fylldes det på, men inte var det som en premiär när det är normalt läge i världen. Många fina ”dollargrin” fanns det att vila ögonen på. En Cheva Impala med karakteristiska vingarna i aktern på ”skeppet”. När jag gick i lågstadiet så en taxichaufför på Rimbo Taxi en sådan. Man åkte kungligt i den då den även gick som skolskjuts. Gungade, nästan flöt fram på vägen. En svart Cheva var det som han ägde. Dörrarna kändes som pansardörrar då man var liten och späd.

Beträffande hojar så var det en del av dom också. Ett fåtal, kanske inte mer än 4 st inklusive min som var i rätt segment, så att säga. Rätt för mig alltså. Smaken är ju som baken och det är väl tur det. Skulle vara tråkigt annars. Bland bilar så fanns det några som stack ut i mängden och då tänker jag framför allt på min drömbil. Chevrolet Bel Air ´57. Skulle jag äga någon Amerikanare så är det just en sådan. Inte så överdrivet vräkigt stor. Rätt svenskt lagom tycker jag. Skulle man bli sådär onödigt rik så skulle jag definitivt skaffa en och en Triumph Tiger XRT förstås.

Ha de!





Vilka dagar

24 04 2020

Hoj Hoj,

Vilka dagar det varit ett tag nu. Nu känner man verkligen att sommaren är på väg. Full fart i naturen. Vi går på lite halvfart. Uppdelade i grupperingar efter levnadssätt. Undrar hur sommaren kommer att bli med besök på olika fikaställen. Fast helst tar man ju med sig mackor och äkta kaffe och slår sig ner i någon backe. Alltid fönsterbord på dom ställena. Så bäst.

Vintergästen i garaget har fått en service och skumtvätt och är nu färdig att möta sommaren och nöta lite asfalt. Spritt språngande nya sulor

denna säsong. Måste säga att Intrudern är den snyggaste hojen i den klassen. Hade själv en 800cc förut, men åkstilen var inte riktigt jag. Med 189 cm över havet, så var den även liten för mig och trångt när Monica åkte med. En 1400cc hade nog passat bättre, men fortfarande så är det ju mitt vägval som inte lirar riktigt med den typen av hoj. Landar en 1400 i garaget snart för lite service innan sommaren.

Nu är det full fart på träd och buskar. Det knoppas överallt. Vitsipporna syns som vita drivor i backarna. Trevliga drivor. Många, många fler än blåsipporna. Blåsipporna är till skillnad från

vitsipporna fridlysta i Stockholms Län. Jag tog en liten promenad på kvällen i skogen. Naturen sätter fart. Knoppas lite här och var. Alldeles tyst sånär som på några sjungande fåglar. Mellan sången hördes ett trummande som sakta tynade bort för att strax därefter trumma på ingen. En hackspett som markerade att här finns jag. Ett slags shuffle i skogen. Som sköna moves på dansgolvet.

När jag är ute med bilen eller hojen är förstås kameran med också. Mitt eget objektiv skannar av områden jag passerar. Ett villebråd i ett skogsbryn eller en äng. Ett slitet övergivet torp. Ett

övergivet hus. Ett möte som bitit sig fast på näthinnan är mitt möte med en varg då jag kom på motorcykeln. Jag hade ingen kamera med mig. Vi var c:a 30-40 meter från varandra. Vilket djur. Så kraftigt bygd. Större än en schäfer. Det var något speciellt med mötet. Nu tillbaka till gamla övergivna kåkar eller torp. Det finns några i våra trakter. När vi åker på semester norröver ser vi en del som är på väg att bli ruckel. Det brukar börja med att några fönster krossas och väder och vind tar över. Regn med blåst gör att vatten kommer in och sen börjas förödelsen. En tegelpanna kanske krossas och släpper in vatten. Man blir så ledsen att se gamla fina byggnader gå under.

Ha de!





Varför blåser det så pass?

16 04 2020

Hoj Hoj,

Ja varför ska det blåsa så pass? 8 meter/sekund i byarna och 5 annars. Kunde bli ännu mer under dagen. Det tar i så det knakar i rutorna. Inget skoj. Hyffsad värme, men med denna blåst så blir det ändå kallt. Typ 1 plusgrad. Håller mig helst inomhus, även om en fotopromenad hägrar.

Jag får väl gå ner i studion och lattja lite med ljuset igen. Kul att testa lite olika vinklar och styrka för att få fram olika effekter. Det hade ju inte varit dumt att kunna fylla den också med modeller, men det fungerar ju inte just nu i alla fall. Väntar bara tills det blir safe igen att mötas, så jag kan lansera detta och ta emot några försökspersoner. Några gratis fotograferingar för att kunna visa upp, så det kanske kan ta fart.

Börjar se lite skojiga molnformationer, så man kanske ska dra på sig understället och fylla fickorna med tegelsten och ge sig ut. Tål att tänkas på.

Ha de!

 





Äntligen…

10 04 2020

Hoj Hoj,

Äntligen så fick jag min studio färdig. Idag blev det sista gjort i den. Ville inte ha en vit vägg som fond utan målade om den till en blå/grå nyans. Fungerar till att börja med innan jag har råd att köpa en backdrop. En speciell fondtapet helt enkelt som sitter på en ställning. Inser nu när softboxarna är monterade och utplacerade att jag behöver säkert hela rummet till förfogande för att kunna utnyttja boxarna på bästa sätt.

Jag får pröva mig fram med lite olika placeringar av boxarna och placering av modeller med det utrymmet jag har så länge. Det är väl som vanligt en inlärningsperiod av hur man vill ha det och vilken ljussättning som man tycker passar. Det finns hur många tips som helst på Youtube att få som jag kommer att pröva. En ny dimension i fotandet blir det i alla fall och kul ska det bli.

Glad Påsk!!

Ha de!





Vilken befrielse

1 04 2020

Hoj Hoj,

Idag tog jag en promenad på en stig genom en skog. Så tyst. Så avkopplande. Stänga ute allt vad media och virus heter. Stod en bra stund och bara lyssnade. Lyssnade på fåglarna vackra sång. Omedvetna om situationen i världen. Så härligt att bara stå där. Ett svagt sus ibland när vinden tog tag i trädtopparna. Viskar att snart är det över. Snart återgår allt till det normala. Bara hoppas att alla tar sig helskinande ut ur det både fysiskt och ekonomiskt.

Så glad att man har möjligheten att bara går ut i skogen. Att jag kan gå ut i skogen och lyssna på nästan ingenting. Se hur våren tar tag i världen igen. Allt som legat och väntat på värme. Allt som finns att se bara man tittar, som jag brukar säga. Ta sig tid att uppleva. Mycket viktigt och nyttigt. Ta vara på tiden och gör det ni gillar. Det kan ändra sig väldigt fort.

Att bara stanna upp och titta på en blåsippa kan vara helt fantastiskt. Gör det.

Ha de!





31 Mars 2020

31 03 2020

Hoj Hoj,

Just nu, 14:44, 7 grader varmt men det blåser ganska bra. Fast egentligen så är det ju dåligt. Det blir ju så förbaskat kallt då även om temperaturen är skaplig. På nåt sätt så vill jag ut idag också. Problemet är vart. Kanske ta Fabbe och leta upp något att fota. Men vad? Det brukar i och för sig ordna sig när man väl kommer ut. Hittar alltid något. Samma platser ser olika ut dag för dag beroende på ljuset och vilket tid man kommer.

Igår var det en milstolpe i Nellies liv. Hon lärde sig att cykla utan stödhjulen. En riktigt stolt tjej kom cyklandes till oss. Hon bestämde sig bara för att ”Nu ska vi ut och cykla utan stödhjul”. Svårare än så tyckte hon inte att det var. Sagt och gjort. Jag skruvade bort stödhjulen och en stund senare kom hon och Jennifer ner till oss.

Minns min debut på cykel. På den tiden fanns det inte stödhjul. Hjulet var ju precis uppfunnet :-). Ja ok då. Några år tidigare var det väl. Några år efter jag lämnade Bambino stadiet, blev det en 17 tums cykel. Några försök på gården som så klart slutade med syning av backen och eventuella småkryp där. Skam den som ger sig, så det var bara att hoppa upp igen. Efter många mindre lyckade försök, så började snittsen komma. och jag insåg att det faktiskt fungerade. Nu var det dags att pröva sina vingar, eller snarare balansen på vägen. Nu var det ingen speciellt trafikerad väg och mjölkbilen kom på måndagar och torsdagar. Ut med cykeln på vägen och ledde den upp för backen. Nu var det dags. Som fågelungarna lämnar sitt bo var det dags att möta en ny tid.

Tramporna sattes i rätt läge för take off. Sen bar det iväg. Enkelt som en plätt. Till en början i alla fall. Efter att jag cyklat c:a 300 meter, vilka för mig kändes som 3 km, kom jag till ett ställe där diket var fullt av brännässlor. Jag skulle egentligen kunna sluta berättelsen där för alla har väl redan listat ut resten. Det var som en magisk otrolig kraftig magnet som drog mig och cykeln ner mot diket. Just där det fanns flest brännässlor i hela Uppland. Att bromsa fanns inte på kartan. Jag hade ju inte kommit dit ännu i den självutbildade lektionen. Med skaplig fart, då det lutade en aning neråt, forcerade jag ner i diket och jag tror inte jag missade en endaste en av nässlorna. När dammet lagt sig och adrenalinet började avta kom den fruktansvärda smärtan. Kortbyxor och kortärmat gjorde mötet med dessa vidriga växter än mer smärtsamt. Som grädde på moset så tog jag dom få nässlor jag missat på vägen upp med cykeln från diket.

Efter några timmar när svedan avtagit var det dags att ge sig på cykeln igen. Har man ramlat av sadeln ska man ju hoppa upp igen sas det. Nu var det ju ofarligt för nu fanns inte en enda brännässla kvar som kunde brännas. Konstaterade att det måste varit någon slags magnet i nässlorna för nu trampade jag förbi galant. Nu tog jag mig an lektionen med att bromsa. Tyckte det var läge nu.

Ha de!

 





En dag vid sjön

28 03 2020

Hoj Hoj,

Solen stod som spön i backen. Redan tidigt fick jag en förfrågan från Jennifer om att grilla. Det lät mycket trevligt. Då skulle jag passa på och ta några porträttfoton också. Det är ju något jag tänkte börja med i större skala. Tänkte först komplicera till det med ND filter, gör dag till natt, men skippade det. Körde istället med fyllnadsblixt till motljuset.

Vi hade korv och bröd med oss och körde igång engångsgrillen. Tänkt att det är så enkelt, men så satans gott. Äkta kaffe i termos smakar inte ödla heller. Så himla gott. Solen värmde ganska bra. Termometern visade 10 grader och en lätt bris. Vilken härlig årstid våren ändå är. Allt som vaknar till liv igen. Man ser nästan från dag till dag att något hänt i naturen. Allt ligger i startgroparna och bara väntar. Det har börjat ovanligt tidigt i år. Körsbärsträden i Kungsträdgården nästan 2 månader tidigare än normalt. Jag såg nu att våra pollinerare har startat sina motorer. Det är tur det fruktbärande träd har ju i alla fall inte börjat sin blomning ännu.

Innan grillen blev klar så passade jag på att ta några porträttfoton. Blev lyckade om jag får säga det själv. Fick lite blodad tand som det heter. Nyfiken på att ta fler foton. Kanske dags att göra en release av tanken att börja med porträttfotografering. Än så länge ingen studio, men det finns ju en utanför husknuten typ. Har några fina ställen som skulle fungera bra med fin inte för iögonfallande bakgrund även om jag gör den suddig. Inga skarpa färger som sticker ut i bakgrunden.

Barn är tacksamma modeller, även om dom är näst intill omöjliga att styra. Bäst är att dom får leka fritt och jag får fånga ögonblicken i utomhusmiljön. Vatten är bra. Det roar gammal som ung. Dom blir mest naturliga då dom sysslar med något. Ställer man upp dom för fotografering så brukar det alltid bli någon liten grimas eller ett annat konstigt ansiktsuttryck.

Ha de!





En underlig känsla…

26 03 2020

Hoj Hoj,

En underbar dag. Tur jag tog komp idag. Dagen började med arbete. Vi hyrde ett släp och körde i väg en gammal soffa, några säckar med höstens löv och grenar från tornadon på baksidan. Det finns mer att göra på baksidan, men en bra bit på väg. Det tog nästan 3 timmar, men det var det värt. Vi satte ju igång rätt tidigt på förmiddagen, så vi fick gott om till till nöjen under eftermiddagen.

Det var 13 grader varmt när vi åkte in mot Stockholm. Rätt fordon förstås. Det var ju ett nöje. Jag skulle in till Scandinavian Photo och investera i lite fotoutrustning. Det intressantaste fanns hemma, så det fick följa med hem. Resten får jag beställa. Ingen panik då jag klarat mig utan ögonmussla till kameran under en längre tid. Helt plötsligt så var den bara borta. Det andra är en hake till min kamera rem.

Det var premiär för Monica idag. Vi hade inte åkt speciellt långt innan hon sa att hon saknat detta. Nu skulle det bli en sväng på minst 11 mil. Ett par hojar mötte vi så man fick heja glatt igen. Kollade in Trafiken.nu efter trafik bara för att jag misstänkte att det inte fanns någon. Lilla vägen förstås så långt det går, sen tvingas man ut på E18. Inte mycket att göra. Det var mer trafik än jag trodde det skulle vara, men absolut inga köer. Vi rullade ner genom Norra länken och ut på Klarastrandsleden. Bilar fanns det men det rullade på i laglig hastighet. Upp  mot Kungsbron. Inte en bil. Bara att rulla ut. Ner mot Vasagatan. Ett par bilar på Vasagatan. En underlig känsla. Så folktomt. Några flanörer, men inte speciellt många.

Ut på Vasgatan söderut och inte en bil ens i närheten. Parkerade i närheten av Mr Walker. Tvärs över gata ligger ju SPS. Tempen hade stigit till hela 14 grader nu. Parkeringen var inte den lättaste för en som använder sig av appar, typ EasyPar,Parkster, MobilPark eller SMS Park. Nä har fick man välja om det var T1 eller T11. Det vet ju alla på denna jord vad dessa står för. T förstås jag att det är Taxa med va fasen är 1 och 11? Skit samma. Jag valde 1 i alla fall. 50 kr för 1 timma. In och investerade i lite foto prylar och ett par tusen fattigare så kunde vi lämna butiken.

Vi hade ju tid kvar på parkeringen så vi gick ner mot Mr Walker till och satte oss på en bänk vid Tegelbacken. En rostig ful pråm hade lagt till och såg anskrämlig ut. Det kom en FJR och rullade förbi så det blev en 180 med kameran och fick med honom. Ännu en lycklig människa, tänkte jag. Så härligt att glida in till Tokholm med Hojen. Långt från Covid-19. Ingen trängsel i den kommunala trafiken som dom lyckats röra till riktigt bra. Inte så många hojar, men jag tänker ju inte på att det är ju egentligen en vanlig arbetsdag så är dom inte i gruvorna så jobbar dom hemifrån.

Några hade skaffat sig en fin utsikt eller så satt dom bara och njöt av eftermiddagssolen som värmde rätt så bra faktiskt. Parkeringstiden börjad gå mot sitt slut så vi gick tillbaka till hojen igen. Härifrån för man ju göra en rundpall runt Centralpalatset för att komma norrut igen på Vasagatan. Testade och körde Olof Palmes gata upp mot Sveavägen. Hur lugnt som helst. Sveavägen lika lugn den. Overkligt. Höger till Frejgatan och ut på Birger Jarlsgatan mot Roslagstull. Sen rullade det på bra hemåt igen. Vi åkte hem i den tiden då det börjat knöka till sig i vanliga fall men nu var det lugnt.

Det blev en härlig tur in till och i Stockholm utan köer.

Ha de!

 

 

 

 








%d bloggare gillar detta: