2021-06-10 Umeå

11 06 2021

Hoj Hoj

I Umeå sov vi på Gamla Fängelset som vi gjorde förra året också. Denna gång i en mindre cell. Cell nr 19. Cellen var ok, sånär som på att det i dagens läge fanns alldeles för få el-uttag. Endast ett dubbeluttag långt ifrån skrivbordet. Jag påtalade detta och dom skulle se över det.

Ett strålande väder till studenternas glädje. Vi var till China restaurangen vid var till förra året och till maten tog jag en Tsingtao parkerings öl. Vi och två damer som spelade på automaterna var dom enda gästerna när vi kom. Vi beställde och fick in lite extra friterade räkor och friterade grönsaker på en tallrik. Det blev lite glass till efterrätt också och ssdan kunde vi rulla därifrån. Inte på grund av drycken utan av maten som vi proppat i oss. Varför tar man inte lärdom av att äta med måtta?

Parken nedanför torget var fullt med glada studenter, men ännu inga överförfriskade utan det såg denna tidiga kväll riktigt städat ut. På torget står denna skräckinjagande staty. Fick associationen av att djuret var flådd och skrek ut sin smärta. Googlade lite och fick veta att puman är ett Meeto monument.

Efter en natt i finkan så besökte vi Umedalens Skulpturpark. Såg en broschyr på fängelset och vi bestämde oss för att åka ut och titta på den. Såg på en karta över området att det fanns et MC Museum också. Vi gick runt med kartan och letade upp konstverken som var utspridda över en stor yta. Det var ett enormt område som hyste flera Förskolor, tandläkare, ålderdomshem och sjukgymnast bara för att nämna några. Vi trodde att detta en gång varit kasernbyggnader, men fick veta att hela området var ett mentalsjukhus en gång i tiden.

Vi letade upp ett fik som kändes rätt. Ullas Café och Konditori. Mycket fint café. Vi och fler på caféet fick jordens garv åt en gäst. En kille och en vacker tjej kommer in och slår sig ner en bit från och. Killen har beställt en räksmörgås. Dom sitter mitt emot varandra och han får ett samtal. Han säger:
— Nu sitter jag på ett fik och framför mig har jag en vacker… stor…. räkmacka.
Alla började samtidigt skratta för vi var ju inställda på, att bortsett från stor, så skulle han syfta på tjejen mitt emot honom. Med dagens garv i bagaget fortsatte vi söderut mot Höga Kusten.

Det var vid Höga Kusten som vi lät en holländsk hojtjej följa med söderut. Hon hade blivit ensam kvar på hoj då hennes resekamrats hoj hade pajat och han fick ta flyg hem till Holland. Vi skulle då egentligen besöka Arnolds Bilmuseum, men vi hoppade över det och körde raka vägen hem. Nu skulle vi passa på att besöka det. Vi åkte ut till museet och Arnold dök upp och visade oss runt i hans fina museum. Bilar, modellbilar, mopeder, motorcyklar, mobiltelefoner fanns att titta. En Pusch Florida som jag hade fanns bland mopederna. Huskvarna Silverpil och guldpilen var förstås också där.Ögonen föll genast på en senapsgul Saab Sonett. Alla fordon var i kördugligt skick och Arnold hade, innan pandemin, brudpar som ville åka i en fin gammal BMW. Helt klart värt ett besök om ni är vid Höga Kusten.

Efter besöket rullade vi på hem mot Rimbo igen.

Ha de!





Ett litet kort inlägg

11 06 2021

Hemma igen och ordningen återställd tycker Tuss som hoppar upp i knät som vanlig. Vi fick lite skäll då vi kom hem. Hon gillade inte att vi åkt iväg sådär

Tuss hittade sin plats igen.




2021-06-09 Saxnäs

11 06 2021

Hoj Hoj,

Idag skulle vi landa i Umeå efter att vi sovit på Saxnäs Mountain Lodge. Vi fick ett jätterum med 7 bäddar så vi behövde inte trängas direkt. För övrigt sa hade vi hela huset för oss själva.

I Gäddede träffade vi ett par hojkillar som också dom skulle övernatta på samma ställe. Vi träffade dom igen och satt ute till runt 22:30 och snackade. Inte en ända mygg. Fick rapport nerifrån att det var drösvis med mygg så det gick inte att vara ute. Hörde på nyheterna att dom senaste stora regnmängder gjort att träsk fyllts med rejält med vatten och när värmen sedan kom så kläcktes äggen i en rasande fart.

Vi startade som vi brukar rätt tidigt med målet Gamla Fängelset i Umeå. Vi var där förra året också. Då hade vi en större cell som en känd lokal fånge hade suttit i en gång i tiden. Denne fånge var lokaltidningen Västerbottens-Kurirens dåvarande chefredaktör Gustav Rosén (1876-1942), som hamnade i fängelset i 3 månader efter att ha beskyllt landsfiskalen för mutbrott. Han dömdes år 1916.

Som första fotostopp blev det Trappstegsforsen. Åkt förbi många, många gånger, men aldrig stannat till. Den ligger ju trots allt alldeles bredvid Vildsmarksvägen några kilometer efter Saxnäs mot Stalon. En inte så krafigt fors, men riktigt vacker då vattnet letar sig ner över klipporna. Ett litet brus hörs från forsen, till skillnad från Gaustafallet där vattnet dånade fram. Passade förstås på att fotografera med fokusstacking så hela fotot, från dom närmaste grenarna till skogen i fonden blev i fokus. 9 foton som blev till 1. Mycket effektivt om man blåser upp foto till A3 format.

Efter Trappstegsforsen åkte vi till Stalonbergets utsiktsplats. Bara åkt förbi där också utan att åkt upp till platsen. Micke rullade på fint upp för berget. En härlig milsvidd vy över landskapet fick vi. Här tog vi lite juice och ett polismellanmål (munkar).

Efter det stoppet rullade vi på ner mot vägen som kommer från Borgafjäll. Längs med den vägen mot Umeå är det ett antal konstverk på ”Konstvägen Sju Älvar” Det jag mest var intresserad av var en kyrka i glas som lyfts ut med helikopter på en myr. Ett bra sätt att säkerställa att den inte förstördes, men jag tror ändå i dessa trakter att saker och ting får vara med ifred än på våra breddgrader. I Vännäs såg man cykelhjälmar hängandes på styren när dom gått in för att handla på affären. Vägen över Granliden mot Storbäck nådde sin högsta höjd på 604 m.ö.h och vi passerade genom Rönnäsmyran och en jättrestor rengård.

Väl ute på vägen började vi spana efter dom konstverk som skulle vara utställda. Det var rätt många som vi missade då markeringen för dom inte syntes direkt från vägen. Lite synd faktiskt. En tydligare markering vart dom var hade nog inte skadat. Vi såg i alla fall en del och glaskyrkan förstås lyckades vi s Den var väl synlig på myren. Skylten med information om den stod så att den hade man faktiskt kunnat missa om inte kyrkan varit så tydlig. Den låg några mil väster om Vännäs. Den var imponerande. Man såg att några har försökt gått ut på myren, de en liten stig bildats. Vet ej om dom lyckats komma ut eller sjunkit ner i myren 🙂

Ha de!





2021-06-08 Stekenjokk

9 06 2021

Idag fortsatte vi efter en corona anpassad hotell lunch i form av en färdig bricka med ost, korv, leverpastej, marmelad och filmjölk. Helt ok, men visst saknar man det dignande bordet av läckerheter som bacon och gröt.

Micke fick lite frukost också. Inte för att han var direkt hungrig, men lite småsugen typ. Han nöjde sig med ungefär 20 liter 95 oktan. Kräver så lite den ”killen”. Vi rullade ut på E45 mot Strömsund. Väldigt lite trafik då det inte är några semestertider ännu. Traditionsenlig kaffekokning när vi sväng av åt höger efter bron för att hälsa på Jätten Jorm.

En engelsman svepte förbi oss med en kobolt stinn kärra (Tessla). Klev ur och dök i vattnet. Satte sig sedan direkt i den kobolt stinna farkosten och körde in på området vid Ströms Hembygdsförening bland husen och parkerade farkosten. Gick sedan runt som en desorienterad hamster inne på området. Hur tänkte han där??

Styrkta av en kaffetår och med förundran över denna engelska person så fortsatte vi på 342:an mot Gäddede. Otrolige vackra vyer längs den vägen. Till exempel Fågelberget som speglar sig i Fågelsjön. Den ena vyn efter den andra bombardera hjärnan. Verkligen fint.

Ett kort stopp i Gäddede för att proviantera lite att äta när vi kommer fram till Stekenjokk. Pratade med ett par hojkillar som skulle samma väg och sova på samma ställe som oss. Det blev ett par ”strandhugg” för att fotografera denna gång på väg upp mot Stekenjokk. Pratades mycket på lokalradion om Vildmarksvägen och förra årets invasion. 400 ingripanden mot folk som inte löd dom förbudsskyltar som var utplacerade. Man får till exempel inte lämna vägen för att gå ut i terrängen och på Norrbotten sidan inte ens stanna vid en viss sträcka. Det finns personer som inriktat sig på att plundra fågelbon på ägg och det blev tydligen enorma summor då dom säljer dessa ägg vidare. Vajorna har även kalvat och behöver lugn och ro för att inte bli stressade. Vi såg mängder av ren på långt håll.

En mäktig syn hela vägen upp från korsningen som går till Ankarvattnet. Det blev ett stopp vid Gaustafallet. Vattnet dånade med våldsam kraft utför berget. Vi stannade till på parkeringen där vi brukar stanna och tog vår proviant från Gäddede. Man tappar perspektivet hur stort det egentligen är. En del bilar och husbilar stod parkerade och några som förstås hade lässvårigheter hade givetvis gått utanför områden där man fick vara.

Vi rullade vidare ner mot Klimpfjäll och mot Fatmomakke som skulle bli nästa strandhugg. På vägen ner 2018 hjälpte jag en hojåkare från Norge att laga en punktering på bakhjulet. en lycklig norrman kunde fortsätta sin färd. Vi har åkt förbi skylten till Fatmomakke många gånger och jag har tänkt varje gång att dit ska vi åka någon gång. Nu blev det i alla fall av. Fatmomakke kyrkstad är den mest framträdande samiska kyrkstaden i Sverige. Äldsta byggnaderna är från 1700-talet. Vackra vyer och värt ett besök om man är i trakterna.

Idag fortsätter resan ner mot Umeå via Konstvägen Sju älvar som går från Borgafjäll ut till Umeå. Konstverk längs den 35 mil lång utställning. Bland annat ska en glaskyrka fotograferas.

Ha de!





2021-06-07 Östersund.

8 06 2021

Hoj Hoj,
Nu har vi kommit till Östersund. Resan gick som vanligt bra med en hel del ”strandhugg” som vanligt då vi är ute och åker. AC´n fick jobba hela vägen. 26 grader varmt ända upp till Östersund.

Vi passerade området där branden var 2018 vid Kårböle. c:a 10 000 hektar skog gick upp i rök. Branden vid Västmanland ödelade ungefär 13 100 hektar. Såg som vanligt bra mycket mer ut när man verkligen fick se hur mycket det var. Då, 2018, var vi på väg med hoj upp till Nordkap och skulle köra vägen förbi Körböle, men fick förstås ta annan väg. Vi kände röken från branden då vi kom i närheten av Kårböle.

Vi passade på att besöka koboltgruvan i Loos och tog en guidad tur ner i gruvan. Vilket enormt jobb dom gjorde för att utvinna kobolt ut gruvan. Kobolten låg som i en smal åder i berget och mänder och åter mängder berg fick forslas ut för att komma åte det man egentligen var ute efter. Dynamit användes under senare delen av brytningen och innan eldade man i berget för att spräcka det. Tänk att bara bära ner all ved för att sedan elda i berget. Som ljus användes smala trästycken som man höll i munnen och eldade på båda sidor. Därav sägs uttrycket ”hett om öronen” komma.

Vi installerade oss på Hotell Linden i Östersund. Tog en promenad på ”byn” och åt på en Indisk restaurang som vi gästat för två år sedan och en gång innan det också. efter det tog vi en promenad ner till hamnen. Frågade några tjejer om dom ville vara ”modeller” mot att dom fick korten jag tog på dom och dom lyste upp glada för att bli fotograferade. Det gäller att marknadsföra sig .)

Nere i hamnen fanns det en mycket fin staty – Far och Son – som jag fångade med solen bakom. Blev riktigt bra tycker jag själv i alla fall. Nu blir det en dusch och sedan hotell frukost och sen fortsätter vi mot Vildmarksvägen och Stekenjokk.

Ha de!





Svenska Flaggans Dag 2021

7 06 2021

Hoj Hoj,

Då var det den Svenska Flaggans Dag igen. en stor dag inte bara för att det är det utan även för att Vildmarksvägen öppnas. Vi passade på igen att resa norrut för att köra vägen och en stunds avkoppling. I år lär det inte vara lika mycket snö som förra året, då det var c:a 2,5 meter snö på sidorna av vägen. Lite över 7 meter när snöröjningen satte igång en månad tidigare.

Resan upp till Mora gick smidigt, med några fikaraster och fotograferings stopp. Vi kom framtill Åmåsängsgårdens Camping. Vi har en skapligt stor stuga och blev uppgraderade till denna. En fin camping som var större än jag först trodde vid första anblicken. Vi såg inte en människa igår, men några till har kommit, fast stugorna runt oss är tomma. En kopp kaffe sitter aldrig fel när man installerat sig.

Detta ligger en rätt skaplig bit utanför Mora så vi tog en sväng in till Mora. Vi tog en bit mat på en Kina restaurang och killen där vars farbror startade restaurangen för 40 år sedan, var mycket fotointresserad. Han fotade allt möjligt med sin mobil, men vill steppa upp till en systemkamera. Kände att nu var det jag som var som Pandoras box och tips och funderingar bara vällde ur mig. Kul att kunna bidra med något i alla fall och hoppas han fick lite att ta med sig. Mycket god var maten i alla fall, när jag väl släppte iväg han för att hämta den 🙂

Sitter ute på den lilla altanen och skriver. Solen börjar leta sig fram genom molnen som tätnat lite under den tid jag suttit här. En kopp äkta kaffe kokat på gasolköket igår kväll från termosen satt fint. Snart en dusch och urstädning av huset så drar vi vidare mot Östersund. Vi gillar att komma iväg i skaplig tid för att kunna göra stopp på sådant vi ser längs vägen. När vi sedan kommer fram till destinationen för dagen så är allt fortfarande är öppet.

Ha de!





Det var ett tag sedan…

3 06 2021

Hoj Hoj,

Ja det var ett tag sedan jag gjorde ett inlägg. Tiden rusar iväg och det finns liksom inte tid att slå sig ner och plita ner några rader. Det händer ju saker hela tiden. Mycket fotografering och sen kommer redigering av bilderna. Inga grova redigeringar, om jag nu inte är på photoshop-lek-humör. Bara vanlig, lite kontrast och ljus.

En ny video för kyrkans räkning att visas den 6 Juni blev klar idag. 4 minuter och totalt 27 foton. Tog några nya specifika foton just för denna video. Några fler projekt är på gång. Lite hemliga ännu men det kommer.

Några fotopromenader har jag hunnit med i närliggande Naturreservat. Dessa har jag gjort med Daniel Lönn, en duktig fotograf som jag har mycket kul tillsammans med. Vi ser ofta samma objekt att fotografera då vi är ute. Lite kul faktiskt.

En spännande fotografering av 23 förskolebarn och 5 pedagoger gjorde jag för någon dag sedan. Fota barn är alltid lite speciellt. Tar det för lång tid så ledsnar dom och börjar hitta på andra, roligare saker än att stå still. Jag fotade med 2 blixtar utomhus. När jag satte upp första blixten stod det en prydlig rad med barn framför mig. Mycket imponerande. Jag sa att det dröjer en stund till och alla hade inte kommit än. Ville inte riskera att dom ledsnat innan jag ens hade börjat fotografera. Så var alla på plats och jag fick dom i tre rader med pedagogerna längst bak. Tog runt 20 foton innan dom skulle iväg och träffa Mulle. Valde ut det bästa, där ingen blundade och med minst grimaser 🙂

Ikväll blev det lite lek med en radiostyrd bil i gruset så det dammade. Försökte få till några bra foton med fart och med grussprut i. Det var inte lätt men lyckades med några i all fall. Snabb slutar och serietagning med 8 bilder /sek. Några fick jag av alla foton som togs.

Ha de!





Den blomstertid nu kommer…

18 05 2021

Ja nu exploderar det av färgprakt. Blommor, träd ja nästan allt som kan blomma gör det. Snart kommer syrenen också. Fast inte utan att man fundera vart alla surrande arbetare är? Tittat i många träd som stått i full blom, men inte ett endaste bi eller någon humla. Oroväckande tycker jag. Skörden lär bli dålig i år av körsbär. Äppelblommen har inte kommit gång ännu men snart kommer den också.

Vaknade långt före tuppen idag. Gick upp och kokade kaffe och såg en härlig dimma. Tog en kopp kaffe och klädde sedan på mig och tog kameran och gick ut. Kändes ändå lockande att krypa ner i sängen igen. När jag väl kom ut så ångrade jag mig inte en sekund. Vilken underbar morgon. Alldeles tyst. Bara fågelkvitter att lyssna till. Några duvors skrockande och en koltrasts vackra melodi. 12 grader varmt och dimma. Inte så kompakt som den kan vara, men nog dimmigt för att få lite fina foton.

”BP rakan”

Hade ett ställe jag ville gå till. Inte så långt hemifrån. Ville hinna dit innan älvorna dansade bort. En vacker plantering av tulpaner och påskliljor längs med utfarten mot Uppsala. Känd som ”BP rakan” efter gammalt. Insåg att det var alldeles lagom dimmigt då jag kom dit. Dimman låg bortom planteringen, så blommorna framträdde klart och tydligt.

Jag tog en sedvanlig sväng ner mot sjön och gick spåret mot Arkadien som löper längs med sjön. Letar efter lite nya vinklar som jag inte tagit förut, men det börjar bli svårt. Jag har ju typ fotat allt tycker jag. Ibland blir ljuset lite annorlunda och då hittar man något man inte sett förut.

Dagen fortsatte med lite ”färdtjänst” som jag kallar det. Efter det så blev det mecka hoj med lyckat resultat. Inte min, utan en Suzuki Intruder 1400. Nu kan dom glida ut i sommar igen. Jag packade BMW´n med verktyg och åkte över. Såg att jag hade lite för lite luft så jag tog fram min smidiga kompressor när jag meckat färdigt och fyllde upp. Svängde på väg till Vallentuna in vid Brottby macken för att se om det fanns luft där, men skåpet var gapande tomt. Ingen fara då jag hade min egen.

Hemkommen igen blev det nästa projekt. Laga ett punkterat cykeldäck. När jag plockat ut slangen såg jag något jag aldrig sett på en cykelslang förut. Det såg ut som däcket på något sätt sytts ihop. Visade sig vara Made in Taiwan. Det var ”sömmen” som hade gått upp. Insåg att det var ingen större idé att lappa utan bara att byta slang. Som av en händelse hade jag en passande slang i garaget. Till råga på allt hel. Snabbt fixat alltså.

Ja det blev en hel del vettigt gjort idag. Så kan en dag i Livet 2.0 se ut.

Ha de!





Så kom även jag ut..

11 05 2021

Hoj Hoj,

På förmiddagen blev det en biltur in till Södersjukhuset. Kontroll av Hugo. Dit ska man inte ha bilen med sig, men för att ta sig dit härifrån så snackar vi om timmar med kommunala medel. Insåg det hopplösa att hitta en parkeringsplats, så jag släppte av Jennifer och Hugo så fick jag snurra runt och leta. Kan ju säga att jag var inte direkt ensam om att leta parkeringsplats. Det snurrade bilar överallt och letade. Jag gav upp och ställde mig på ett ställe där jag var i vägen minst och satt kvar i bilen.

Väl hemma igen blev det stortvätt av hojar och bil. En välbehövlig dusch för hojarna. Lika bra att ta bilen när ändå högtrycken var ute. Inte ens tvätta hojar och bil sker nu utan att det känns som ryggen ska gå av. Många raster blev det. Bäst att lyssna när kroppen säger ifrån. Det fick bli i omgångar, men till slut så blev det i alla fall klart. Satte mig ner med en kopp äkta kaffe innan jag började plocka undan allt igen.

När allt var undanplockat så var det dags för belöningen. Det behövdes ett Adventure. Jag behövde också ett för den delen. In och klädde på mig hojkläderna. Lite ovant så här när man börjar säsongen. Hjälmen laddade jag för ett par dagar sedan. Telefonen och Garmin kopplade ihop sig och hjälmen till Garmin också. Allt fungerade utan minsta meck. Kameran med i en mindre fotoväska. Telefonen på laddning i hojbyxorna. Upp på hojen och tryckte på knappen. Bumsen ruskade till och gick igång. En rundpall på gården och sedan ut på vägen. Skönt att känna suget igen när man vred på rullen.

BMW R1200 GSA

Soppa för 20 mil i tanken, så det skulle räcka med råge. Tänkte bara ta en tur på några mil. En liten uppvärmning. Rånäs och Lejdet fick bli en bra plats för årets först hojfoto. 22 grader varmt visade temp mätaren på hojen. Sommarvärme med andra ord. Alla ventilationer på jackan var öppna så fartvinden kändes. Lagom svalt.

Åkte mot Rånäs och tog av mot Fasterna. efter en stund kände jag eller rättare sagt kända jag inte av ryggen. Ingen värk alls. Sittställningen på BMW´n passar perfekt för en ömmande rygg. Vem behöver gå till kotknackare när man kan ta ett Adventure?

Efter korsningen till Fasterna kyrka tog jag av till vänster mot Rimbo igen. Mörby Slottsruin syns till vänster på en liten höjd. Många minnen har man därifrån när den var lätt tillgänglig. Kom ut vid Nedergården. Rullade ut på 77:an mot Rimbo och så småningom ner i garaget. En liten tur på lite över 2 mil som kändes så skönt efter den mycket ovissa höst som var.

Ha de!





Silvergruvan

19 04 2021

Hoj Hoj,
Vilken dag det blev. Fick tips om en silvergruva i närheten. Jag hade ingen aning om att det fanns en här i trakterna. Jag tog kontakt med min kompis Daniel som är en duktig fotograf. Vi har varit ute på en hel del fototripper till gruvor och bara vanliga promenader med kameran förstås.

Han nappade direkt och vi bestämde oss för att starta 08:00 för Daniel skulle jobba kvällspass. Vi båda tittade på nätet under kvällen efter mer information om gruvan, men varken Daniel eller jag kunde hitta något. Koordinaterna var lite knapphändiga så vi var lite ute och famlade, kanske inte i mörkret men väl på ett kalhygge med eländig terräng. Stora stenar eller klippor, mycket grenar på marken och som grädde på moset lite gropar. Jag hade lagt in vart jag trodde var rätt plats i Sweden Topo Maps i telefonen. Insåg att när vi enligt den var framme så var det fel. Lite svårt att lägga en plats på kartan där det ser ut att kunna vara.

Jag messade Sif Rosling Waldegård som jag fått tipset om och hon i sin tur hade sett det på FB. Vi fick veta vilken karta som den som lade ut det på FB hade använt. Det var Lantmäteriets karta förstås. Vi laddade ner den i våra lurar och nu blev det helt annat. Där såg vi ”kratern” där öppningen skulle vara. Gruvan var c:a 150 meter ifrån där vi nu befann och på kalhygget. Ny riktning togs ut och vi traskade iväg över stock och sten ännu en gång. Riktningen ledde oss in i en skog. Till slut såg vi berget där gruvan skulle vara. Det som nu hindrade oss från att gå raka spåret var en bäck som var c:a 1,50 meter bred. Då varken Daniel eller jag gjort några framsteg i längdhopp och det utan kameror insåg vi rätt snart att vi fick se oss om efter en annan lösning. Stavhopp fanns definitivt inte som ett val heller. En bit längre ner längs bäcken så vi ett par björkar som praktisk nog hade fälts över bäcken. En att gå på och en lite högre upp att hålla sig i. Helt perfekt, men skulle dom hålla? Jag testade först och det gick bra och Daniel kom efter.

Nu var vi på rätt sida och endast ett snår skiljde oss nu bara från berget. Vi närmade oss sakta men säkert berget och till slut såg vi det. En ganska brant stigning återstod. Innan vi var riktigt upp såg jag öppningen. All vår möda fick sin belöning. Jag satte mig mig ner och kollade in genom det lilla hålet som man kunde ta sig in genom. Ungefär 2 meter långt med en takhöjd på kanske 60 cm. På fotot till Höger som Daniel tagit på mig när jag kikar in, så  ser ni att det inte var så stort. Smärta och smidiga som Daniel och jag är så tog vi oss igenom. Inget för någon med klaustrofobi kan jag säga.

Väl inne så var det ett ”rum” på ungefär 2×2 meter. c:a 3-4 meter ovanför oss var det öppet. Jag förmodar att det vi stod på var nog det igenfyllda schaktet. Jag såg ingen direkt annan väg att kunna ta sig in längre. Det skulle var så kul att få veta lite mer om denna gruva. Vägen ut tog vi sikte på det ni ser på fotot. En brant väg uppför, men den var inte brantare än att det skulle lyckas. Vi fotade förstås och när vi var nöjda började vi klättringen uppåt. Det gick bra som förväntat. Väl uppe däremot blev det lite spännande med 4 meter stup på båda sidor och nästan bara en fotsbredd mark att gå på. Vi klarade av även denna prövning.

Då var det bara att ta sig ner hel och hållen och det med utrustningen också. Det gick bra och vi letade oss till baka till dom omkullfallna björkarna. Vi hittade dom och ännu en spännande övergång väntade. Denna gång gick den inte riktigt som planerat. Daniel gick först och då  brast den undre björken och han plurrade med en foten. Vi visste ju inte riktigt hur djupt det var, men björken stannade bara några dm under vattnet. Vi tog beslutet att vandra över trots att vi skulle bli blöta. Det var ju ingen fara då det bara var fötterna som var under vattnet. Nu blev jag mäkta imponerad av mina Salomon Contagrip Goretex. Inte en droppe vatten trängde in trots att dom var under vattnet.

Nu var det bara vägen tillbaka till vägen som vi gick på. Vi försökte välja en så smidig väg som möjligt och det var lite runt själva kalhygget. En skogsmaskin hade kört där så det gick hyfsat bra. Till slut såg vi vändplanen där vi lämnade gruset för den eländiga terrängen. Jag kan säga att solljuskydd är bra att ha på objektivet. Precis innan vi skulle komma ut på vändplanen för mitt en ben ner i en stor grop och jag stöp. Försökte rädda kameran, men solljuskyddet fick sig en liten törn. Syns att det är skrapat, men det blev ingen hård stöt. För övrigt klarade sig kameran bra tack och lov.

Allt som allt blev det en rolig, trevlig och även svettig promenad tillsammans.

Koordinater  till gruvan
WGS84
Lat: 59.47583
Long: 18.27296
https://minkarta.lantmateriet.se/?e=693998.5&n=6634148&z=13&background=3&boundaries=false

Ha de!








%d bloggare gillar detta: