Nifty Fifty

3 04 2022

Nifty Fifty kallas ett objetiv på 50 mm med bländare från 1.8 och nedåt. Dessa objektiv ger helt fantastisk skärpa och det går att få ett mycket kort skärpedjup. Bilden nedan är med bländare 1.8 och redan i bakkant på Bosse (Bose) börjar skärpan försvinna och det är 4 cm dit. 4 cm framför är det ingen skärpa igen så ett skärpedjup på c:a 8 cm. Perfekt alltså för porträttfotografering för att få en suddig bakgrund. Är det däremot fler på fotot och alla står på samma linje i förhållande till kameran kan man fortfarande köra med bländare 1.8 fast det är en chansning, men så fort någon står bara lite bakom så får man öka ISO värdet för att få ett högre bländartal. Runt 7 eller 8. Sen beror det ju också på hur många som gruppen består av så får man ju anpassa efter det.

Jag var ut på en promenad idag med Nikkor 50 mm objektivet på. 50 mm är förövrigt ungefär så som vi ser tillvaron med våra ögon och kallas därför också som normalobjektiv. Lite ovant när man är van med 18-400 objektivet. Nu får man själv vara zoom och förflytta sig framåt eller bakåt. Fågelfoton är ju inte att tänka på om dom inte sitter rätt nära förstås. Nedan ett foto direkt ur Nikon kameran. Nikon ger mycket kontrastrika foton och tillsamman med detta FX objektiv så blir det kalas.

Nedanstående foto är taget med ISO 100 f/4.0 1/100 sek. Redan på stenen bakom figuren så börjar skärpan försvinna. Valde att lägga fokus aningen framför figuren så med bländare 4.0 blev figuren ändå i fokus och det framför den. Figuren står alltså i bakkant av skärpedjupet som ändå blir knivskarpt.

Nedanstående foto är taget med ISO 100 f/8.0 1/80 sek. Denna har fokus från början till nästan längst bort. Det går till och med att läsa Mäklarhuset där borta som ligger på andra sidan vägen.

Nu går det ju att få en bakgrund med oskärpa även på objektiv större än 50 mm så klart. Det mesta beror på vilken minsta bländare som objektivet har.

Ha de!





Monarken kom ut

27 03 2022

Idag kom Monarken ut. Den tvåhjuliga som jag har. Ett mycket bra köp förra året. Rullar så otroligt lätt. 3 stycken navväxlar i Torpedo nav alldeles lagom. Ägde en 12 växlars REX en gång i tiden (rätt länge sedan när jag tänker efter) och den var det konstant något meck med växlarna och orkade till slut inte hålla på att trimma in dom för att jag skulle ha samtliga 12, men det varade bara en liten stund.

Denna perfekta brukshoj är jag helt nöjd med. Inget Fancy Pancy bara en vanlig cykel. Det blev en tur på den till Gläntan idag där det skulle bli våfflor över öppen eld. Det kunde man ju inte motstå. Som av en ren oförklarlig händelse, så var kameran med också och det blev ju några foton. Nu när den ändå var med liksom.

Det var ingen åskvärme i luften. 5 grader varmt med det blåste. Som tur var så var det relativt lugnt vid Gläntan där vi var. Såg en blåsippa som inte tyckte det var någon idé att sträcka ut blombladen. Den stod där och såg lite ledsen ut och vem var jag att klandra.

För att hålla värmen fick jag leka läskiga skogsmonstret till Algots stora förtjusning. Lite kul att höra den där skräckblandade förtjusningen när man jagar barn. Dom vet inte riktigt om dom ska bli rädda eller skratta.

Efter några jakter så fick i alla fall jag upp värmen och fick passa mig för överhettning 🙂 . Första våfflan var klar och den fick Hugo då hans blodsocker började krypa nedåt. En våffla med grädde och sylt och lite insulin så höll han sig inom värdena.

Algot och jag gick på en liten upptäcktsfärd bland granar och stenar. Nu hade det läskiga skogsmonstret bytt skepnad till en farbror man kunde hålla i handen på upptäcktsfärden. Vi upptäckte en del fågelholkar som väntade på sina sommargäster. Just denna var av en äldre årgång enbart gjord av en ihålig trädstam.

Tove tog det lilla lugna vid elden. Täljde på någon gren eller två.

Jag började frysa så jag bestämde mig för att cykla hemåt till stugvärmen igen. Det var i alla fall en enkel men mycket trevlig stund jag fick igen med Simon, Jennifer och barnen.

Ha de!





Angarnssjöängens Naturreservat

25 03 2022

Igår var jag till Angarnssjöängens Naturreservat (länk). På vägen dit såg jag två ormvråkar som dansade i skyn. Följde efter varandra i en fin seglats. Inga vingslag utan bara gled på vindarna. Kunde tyvärr inte stanna och fotografera deras dans. Det är ofta så att när man ser något så är det inte lämpligt att stanna.

På väg ner till sjön såg jag något högt upp i skyn och insåg att det var ingen av dom vanligare fåglarna. Att det rörde sig om en rovfågel var ju helt klart. Upp med kameran och zoomade in så mycket det gick. Hade några tänkbara kandidater vad det kunde vara. Hemma såg jag att Duvhök stämde bäst in på fågelns teckning. Överhuvudtaget ingen expert på det här med fåglar och inte någon fågelfotograf, men kul när man kommer på något lite extra.

Jag har skrivit att jag sett parkering proppad med bilar då jag åkt förbi med hojen till och från gruvan. Nu när jag själv varit där måste jag säga att det är en mycket fin plats med grillmöjligheter innan man kommer ner till sjön. En 6,7 km promenadslinga finns runt sjön. Jag tänkte ta den igår, men insåg att bortre delen av sjön verkar vara täckt av mycket vass och förstår att så är det för häckande fåglar som vill ha sådant habitat. Satan vad vackert ord. Nästan som en äkta fågelskådare ju 🙂

Ett fint fågeltorn finns, men den delen av sjön var fortfarande isbelagd, så där var det bara några vilsna grågäss som stod förundrande. Däremot i den delen där isen släppt var det full fart på uppvisningarna. Några imponerade med att stänka vatten så mycket det bara gick.

Det bjöds på fantastisk flyguppvisningar. Formationsflygningar utförda av Grågäss. Sveper förbi i full fart så det gäller att hänga med.

Extremt roliga inflygningar för att landa på vattnet.

Det gällde att hålla huvudet högt vid landningen för att det skulle bli så fint som möjligt och imponera. Det blev ett lyckat besök vid Naturreservatet och jag kommer att åka dit igen och kanske se en mer varierande skara fåglar och kanske, bara kanske, kunna lista ut vilka det är.

Gårdagen bjöd inte bara på fågelkvitter utan även lite annan skönsång. Det var hög tid att lufta BMW´n igen. Förberedelserna hade varit igång lite innan med laddning av hojen och hjälmarna. Vårluft i däcken (mycket viktigt). GPS´n hade ju nyligen fått uppdatering utifall vi nu inte skulle hitta till Norrtälje 🙂

Ett besök på stans bästa Café, Café Hörnan (länk), och en bikermacka (räkmacka för icke insatta). Vägarna var fina utan grus. Småvägar i samhället här är det förstås mycket grus kvar på. Man får passa sig när man stannar i korsningar för rullgrus under skorna. Det har blivit många bikers fall. Lite för mycket lutning på 270 kilo och rullgrus under sulorna slutar bara på ett sätt. Rent instinktiva försöker man reda upp situationen vilket kan innebära brutna fotleder eller annat otyg. Tacksam förskonat från detta.

Ha de!







Vilka härliga dagar.

21 03 2022

Nu har verkligen våren kommit. Ett tecken är tofsvipan med ett läte (länk) som man inte kan missta sig på.. Att fånga en i flykten är spännande då den gör tvära svängar, så det gäller att hänga med i svängarna med kameran. Jag såg några igår på en åker strax utanför Rimbo när jag satt på bussen på väg hem från Stockholm. Idag gick jag ut för att hoppades på att få några skaplig foton och det blev en del som jag var nöjd med.

På väg till åkern där dom var satt denna talgoxe i ett buskage och tyckte det var dags att dra då jag lyfte upp kameran. En halv sekund senare var han borta.

En annan av naturens innevånare var på jakt efter en sork eller en mus kanske. Kom smygande mot mig på fältet Jag stod så stilla jag kunde för att se hur nära den kunde komma, men det dröjde inte länge innan den fick syn på mig och vände helt om.

Jag spanade efter ormvråk som jag brukar se på ett ställe, men såg ingen så jag vände hemåt igen. Då ser jag den cirkulera i skyn en bit framför mig. Då var det bara att passa på och rassla iväg några foton. Svävar så majestätiskt runt i cirklar och spanar av efter något ätbart som rör sig på marken.

Ha de!





Orättvist :(

19 03 2022

Vad kan man annars kalla det? En ung, trevlig kille som fick lämna oss i alldeles för tidig ålder. Han hade så många planer för framtiden tillsammans framförallt med Björg och Emil. Han var inne på samma spår som vi med att skaffa en husbil och skära ner på dom fasta kostnader som ett hus innebär. Vi pratade mycket om för och nackdelar med olika storlek på husbilar.

Jag fick problem med att element i köket och han såg att jag skrev det på FB. Han tog kontakt med mig och nästan ursäktade sig att han var sjuk och inte kunde hjälpa mig. Det var bara några dagar innan han blev inlagd på sjukhuset. Sån var han. Alltid hjälpsam även in i det sista. Han var oftast med på dom hojturer jag anordnade. Alltid glad med glimten i ögat.

Vi var på en mycket fin ceremoni för Nicklas i Österbybruk. En av låtarna som spelade var I´ll find my way home av Jon & Vangelis. En låt som är en av mina favoriter. Jag hoppas innerligt att du hittade hem trots att vi inte kan besöka dig. Inte ännu i alla fall.
Stort tack Nicklas för att jag fick äran att lära känna dig.
Jag glömmer dig aldrig.






En dag i Stora Människobyn

17 03 2022

Idag skulle jag träffa gamla kollegor över en lunch. Den Röde från Rimbo 11:10. Solen sken och det var redan 10 grader varmt. Det skulle bli en fin dag. Efter lunchen tänkte jag passa på och går runt och fotografera. Det var länge sedan jag var runt med kameran i Stockholm. Klädde mig efter vårväder. Vinterjackan fick hänga.

Träffade kollegorna utan för Restaurang Grodan där vi skulle luncha. Efter en trevlig lunch så tog jag väskan med kameran och gick ut i vimlet. Vart hade solen tagit vägen? Nu var det mulet och en snålblåst så nu var kläder för vårväder inte det bästa. Så är det i den här årstiden. Tar man på sig mycket kläder blir det för varmt och tar men det inte så blir det kallt. Det blev inte så mycket fotografera då jag mest behövde gå för att hålla mig något sånär varm. Passerade Sergels Torg. Mindes ett foto jag tog under en lunch. stativ och lång slutartid mitt på dagen gjorde att alla människor försvann. ett ganska kul foto. Man kan inte tro att det är vid lunchtid med livlig rörelse. Idag var det ändå ganska lugnt på Sergels Torg.

Sergels Torg

Jag fortsatte Drottninggatan ner mot Riksbron. Öster ut mot Gustav Adolfs Torg och vidare på Strömgatan. Stannade till och tog några foton på fåglarna som samlats. Dom dök efter något ätbart lite då och då. Jag frös ännu mer av att se dom guppa runt där i vattnet med isflak som flöt omkring. Fast jag vet ju att dom inte fryser.

Full aktivitet kring det stora bord som finns för dom att vila på. Ett evinnerligt tjatter. Ett helt gäng med sothöns låg i godan ro på halmbädden. Nära till maten i lådorna bredvid. En skrattmås gjorde en överflygning för att sedan landa och ta sig några frön från lådorna med mat.

Jag gick vidare mot Kungsträdgården i hopp om att snålblåsten skulle avta. Något lugnare får jag väl säga att det blev, men fryser man så fryser man. Schackpjäserna stod orörda på sina respektive platser. Stockholms mest fotograferade träd ligger i startgroparna. Någon gång i Maj har jag för mig så exploderar det av rosa körsbärsblom liksom hela Kungsträdgården av folk som förevigar stunden.

Kungsträdgården

Upp mot Sergels Torg igen. Passade på att gå in på Gallerian bara för att värma mig. Satt en stund och värmde upp mig igen innan promenaden mot Tekniska Högskolan och den Röde. Passade på att ta ett foto på Klarabergsgatan. Ganska så lugnt där också. I Livet 2.0 så tänker man inte så mycket på att det är vardag och dom flesta är på sina respektive gruvor.

Klarabergsgatan

Gick upp på Mästersamuelsgatan och ner mot Regeringsgatan. Samma väg som jag så många gånger gått från gruvan till den Röde. Stannade till där Kungsgatan passerar under. Stannade upp en stund. Tog några foton.

Kungsgatan

Tog trapporna ner vid Jutas Backe mot Birger Jarlsgatan och upp mot Eriksbergsgatan. En jobbig uppförsbacke då som nu. En brevbärare inne i en port för att dela ut post. Klockan var runt 16 så jag tyckte han var ute lite sent. Det kanske var som på min tid att det fattas folk på vissa distrikt och fick köra något extra. Vad vet jag.

Ordenstrappan ner och över Karlavägen mot Danderydsgatan. Genom portalen och vidare mot Tekniska Högskolan. Utan att planerat det så blev det tajmat in i minsta detalj. Den Röde rullade fram som på beställning när jag väntade på grön gubbe.
Ha de!





Härliga dagar

11 03 2022

Solen har skämt bort oss i några dagar nu. Skulle även fortsätta i helgen som kommer. Våren är nog här får man nog inse. Tranorna har kommit till Kila. Snart landar dom även på fälten här uppe. Fåglarna kvittrar för fullt och hackspettarna knackar i träden. I hopp om att hitta en partner. Man hör dom i skogen då en knackar och en annan svarar en bit bort.

Många promenader har det blivit. Korta som långa. Med dom bensinpriser som det nu är så får man spara på bensinen till bara nödvändiga resor. El priset gör ju sitt till också att holka ur börsen. Försöker spara på förbrukningen så gått det går. 16 % mindre förbrukning mot Februari än så länge. Ändå har jag för mig att Februari inte var så kall. Sänkt värmen till 19,5, diskar för hand. Alla lampor är LED så där kan man inte göra några stora besparingar, men vi har minimalt med lampor på ändå. Många batteridrivna LED ljus och lyktor.

Nu till promenaderna istället. Mycket roligare än allt annat skit som är. Många har det blivit som jag skrev inlednigsvis. Det börjar gå lättare nu att gå runt Näset, som är en riktigt fin runda. Den landar på lite mer än 7 km. Riktigt fin skog där även om det var rätt många vindfällen sist vi gick där. Bilden nedanför är därifrån. En liten bäck som jag ska gå till när riktiga snösmältningen kommer igång. Då forsar det ganska mycket vatten där. Jag hörde den förra våren då jag gick där och hade förstås kameran med mig, men jag villa ta ett foto med lite längre slutartid och då behövde jag stativet. Jag kom dit några dagar senare med stativet och då var skådespelet förbi.

Det är så avkopplande att gå runt med kameran. Ibland blir det bara korta turen på några km runt Rimbo, men jag brukar hitta något som är värt att fota. Sållar ändå lite när jag kommer hem och redigerar. En runda brukar bli ner mot Långsjön och runt spåret som har plågat många skolelever genom tiderna, mig inräknat. Man blir påmind när man ser kontrollerna längs spåret som man skulle klämma på ett papper. Ibland användes någons märken som en mall som man tryckte av med en nål. Påhittigt.

Små knoppar på hasseln har kommit. Fröstänglarna är så fina nu då dom är så gröna. en härlig årstid som vi har framför oss. Naturen vaknar till liv efter vinterns sömn. Jag tror syrenen har fått skapliga knoppar också. Har inte tittat efter, men skulle i alla fall tro det. Skulle vilja ta mig till Angarnssjöns naturreservat och kika på lite fåglar som kommer. Det har varit fullt med bilar på parkering har jag sett då jag åkt förbi där med hojen på väg till och från gruvan. Var där en gång förra sommaren och såg i alla fall en tofsvipa. En stig på c:a 5 km ska finnas runt sjön. Den kanske man får pröva. I södra änden av sjön ska det tydligen ligga en fornborg också och åt höger när man går ner mot sjön en hällristning. Sånt är alltid kul.

Det verkar mer och mer intressant med Angarnssjöns Naturreservat.

Ha de!





Dagarna rullar på

28 02 2022

Ja dagarna rullar på. Veckorna likaså. Jag var tvungen att gå tillbaka lite bland mina foton för att se vad jag gjort.

Ja nu har det verkligen blivit fart bland fåglarna vid serveringen. Fullt med dom och fyller på matarna med jämna mellanrum. Riktigt kul att studera dom. En olycka skedde då en Domherre flög in i köksfönstret. Jag var ut och hittade honom sittandes på altanen. När jag kom fram så flög den upp och gjorde en lov in i ytterligare ett fönster innan den satte sig på trappräcket. Trots två ”vurpor” så släppte den inte taget om det solrosfröet som den hittat. Den var säkert noga utvald och alltför värdefull att släppa taget om.

Många promenader har det blivit då jag i stort sett är ute varje dag. Ibland tar Daniel och jag en promenad tillsammans. Mycket trevligt att ha en likasinnad fotofantast att promenera med. Vi ser ofta samma saker som bara skriker över att bli fotograferade. Trots att vi båda ibland fotar samma objekt så blir det annorlunda. Det är kul att se hur någon annan ser det som fotas. Det här fotot var ett foto som bara måste tas. Solen sken så fint på trädet på ängen.

En promenad nere vid sjön brukar oftast bjuda på lite något att fotografera. Som det här isblocket som låg och blev belyst av eftermiddagssolen med sitt lite gula sken.

Och det här vasstrået som belystes av det gula ljuset från en nedåtgående sol. Den gick bara inte att låta bli att fotografera. Det blev den dagens mest lyckade foto.

Idag (28/2 22) var Daniel och jag till ett område med de äldsta boplatserna och gravlämningarna i hela Stockholms län. På en skogshöjd ligger Tistelkullen. En kultplats med stencirklar och gravrösen som använts från bronsåldern, alltså c:a 1800 f.Kr – 550 f.Kr, till järnåldern c:a 550 f.Kr – 1050 e.Kr. På dom ben som hängts upp ser man vikingatecken för, resa, ägodelar, separation och genombrott. Kanske en liten historia skriven i nutid på benen som är upphängda i ett band.

På fler ställen vid trädet finns det mer lite ockulta tecken. Man undrar lite vilka som gjort detta och i vilket syfte.

Området utgörs av fornlämningar med ett flertal runda stensättningar. Ett stort block finns i mitten. Blocket är 4×4 m och 2,3 meter högt. Blocket har en plan översida. Då marken nu var täckt med snö, så kunde vi inte dom stensättningar som finns. Vi kunde däremot ana en del av dom. Detta betyder förstås att vi kommer att komma tillbaka och utforska ytterligare.





Ta inget för givet..

15 02 2022

Jag vet inte om det bara var en tillfällighet, men jag vaknade 04:30. Vid den tiden gjorde en vän den längsta resan som någon någonsin kan göra. En resa dit det bara finns enkelbiljetter.

Han var en trevlig och mycket omtyckt kille. Vi gjorde flera hojturer ihop och oftast var han med då jag ledde turer för Hojgänget. En lättsam kille som tog saker för vad dom var. Inget Fancy Pancy, bara enkelt och ledigt. Så som det ska vara. Ville man ha hjälp med något, så fanns han där.

Ibland går det fruktansvärt fort. Alldeles för fort och oerhört orättvist. Jag har ofta undrat över varför dom som man gillar och tycker om ska drabbas av cancer. Rycks bort från oss och framför allt deras närmaste. Jag blev så otroligt ledsen, då jag först fick höra hur det var ställt. Allt jag kunde tänka på var: Varför?? Hoppades förstås in i det längsta att det skulle gå vägen, men tyvärr var det för långt gånget.

04:35 den 15 Februari 2022 somnade Niclas in i den eviga vilan. Jag känner mig hedrad att fått lära känna Nicklas under våra hojturer och även alla träffar vi haft utanför våra sadlar.

Våra tankar går till Björg, Emil och Robin. Vi finns här för er.

Vila i frid Niclas ❤





Action på is.

12 02 2022

Idag fick jag tillfälle att fota isracing. 7 stycken bilar var samlade på isen. Mest hörbar var en SAAB med en 2 takts DKV motor på 100 hk. Lite raka rör så den var det första jag hörde då jag klev ut ur bilen på parkeringen. Ljudet bådade gott. Ett ettrigt ilsket ljud som spred sig över sjön.

Blank is på sjön, så det fanns inga vallar att luta sig emot för bilarna. Lite lättare att köra utan vallar då det gick att flyta ut om ingången blev för fort till böjen. Samtidigt så kan vallarna bli rätt hårda och då är det inte så kul att ”luta sig” emot dom. Det var inte första gången som dessa körde på is.

Fullsmetade däck med dubb som greppade ordentligt i den blanka isen. Jag hade stor nytta av mina inköpta ”trä-på-dubb-sulor”. Det blåste ordentligt så Monica, som inte hade några dubbar, gled ibland förbi mig en bit bort. Riktigt halt alltså. Banan var riktigt lång, så det tog en stund att åka ett varv trotts nästan varvstopp på bilarna. En V8 Porsche fanns även med på isen. Dubbarna slet obarmhärtigt upp isen och sprutade som snö efter bilarna och skapade härliga möjligheter till fina foton. Solen, även om den knappt visade sig, var på motsatta sidan och gav ändå ett fint backlight på isen som sprutade.

Porsche – Peter Tvengström

Jag såg lite olika körstilar och en som körde mest brett var en Volvo Amazon. Fullt ställ i varje kurva. Killen hade en stuga i Funäsdalen och körde en hel del på isarna där uppe. Många norska förare kom dit och körde med hårt trimmade bilar med flera hundra hästkrafter.

Micke var förstås där med sin Volvo 244. En bil som jag själv ägt en gång. Dock en Volvo 244 GLT. Jäklar vilket drag det var i den. En sådan där bil som jag idag önskar att man hade haft råd att ha kvar. Jag kommer inte riktigt ihåg årsmodellen, men antal hästkrafter var jämförbart med senare årsmodell av Turbo motorn. Efter denna årsmodell sänktes hästkrafterna för att dom med Turbo inte skulle bli ledsna.

Volvo 244 – Micke

En annan typisk bil i dessa sammanhang är förstås BMW. Skön väghållning och följsam. Inbjuder förstås också att ställa upp innan kurvan och åka brett genom den. Härligt att se dom dansa fram genom kurvorna med isen sprutandes som ett moln av snö.

För er som inte sett ett fulldubbat rallydäck, så tog jag ett foto. Som ni ser så finns det en hel del dubb som är obarmhärtig mot blankisen men ger ett förträffligt grepp. Trots blåsten så var det en riktigt kul dag på isen. Tänk-om kom ju förstås om det var sol och mindre blåsigt. Då hade dagen lyfts till skyarna. Som vanligt så hade vi ju äkta kaffe med och och smörgåsar och det satt fint kan jag meddela.

Ha de!








%d bloggare gillar detta: