Meteorjakt

12 08 2020

Hoj Hoj,

Natten som var tog jag kameran och gick ut i natten. Jag skulle försöka fånga ett stjärnfall som tack och lov inte är en stjärna som rusar in i jordatmosfären. Det gick ju sisådär kan jag säga, men jag försöker igen på natten till torsdag. Skam den som ger sig. Jag tog 95 foton och varje foto hade en slutartid på 20 – 30 sekunder. Det är ända sättet att kanske få med något stjärnfall som varar bråkdelen av en sekund. Av dessa 95 sparade jag 5 stycken.

Kul var det även om jag inte fångade det jag egentligen var ute för. Ett rådjur som skällde i skogsbrynet. Några fladdermöss som susade förbi. Lugnt och stilla annars förutom en och annan bil som passerade. Kul när man sedan titta på korten man tagit. På plats ser man bara dom ljusstarkaste vilka även dom är en hel del, men på korten ser man mångt många mer.

Då jag bara såg 4 stjärnfall på 3 timmar passade jag på att ta ett kort på Stora Karlavagnen. Den första man lärde känna igen. Den satt man och kollade efter som barn då jag åkte bil med föräldrarna hem ifrån någon bekant. Den och Lilla Karlavagnen. Den lilla är svår att se då den inte är så ljusstark som den stora. Man får liksom titta lite vid sidan om den för att se den. Himlen har liksom alltid fascinerat mig. Tänk er att något är oändligt. Svårt att fatta faktiskt.

Vintergatan. Jorden ligger ju i utkanten av vintergatan så därför kan man se den ganska tydligt som ett ljusare band av stjärnor. En gång i månade har man bäst chans att få ett bra foto. Nästa gång blir den 19 Augusti klockan 00:31 — 01:31. Hoppas förstås på molnfritt så man får chansen. I en fototidning var det förslag på olika ställen i Sverige att få bästa bilden och ett av dom var faktiskt alldeles i närheten av mig. Dom var inte så väldigt många så det var ju tur att ett av dom var i närheten. Nu lyckade jag igår att få ett foto som var rätt skaplig men man vill få med lite av horisonten och träden. Det ska bli så kul att se hur det blir.Det som är spännande är att vid fototillfället ser fotot alldeles svart ut även om man har lång slutartid. Det är sedan i fotoredigeringsprogrammet som man ökar exponeringen lite och då träder vintergatan fram. Till höger ser ni vintergatan från natten som var.

 

Efter att ökat exponeringen ytterligare så lyckades jag se ett stjärnfall på ett foto.

Ha de!





Jägarsjön

5 08 2020

Hoj Hoj,

Jägarsjön. En nyskapad sjö av Rimbo Jord & Maskiner 2011-10-18. Om nu 9 år är nytt, men kanske för en sjö. 3,2 km runt med en fin gång och cykelväg.

Jag åkte dit idag för att undersöka den. Inte själva sjön alltså, men likväl området runtomkring. Gick vägen runt för att undersöka. Riktigt vackert på vissa ställen där man ser sjön. Mycket vass som skymmer utsikten på flera ställen. Det fanns desto mer insekter att se längs vägen. Det rörde sig lite överallt på vägen där jag gick fram.

På ett ställe var det säkert 8-10 växter av Jättelokan. Inget bra då dessa är invasiva. Invasiv art är en art som introducerats utanför sitt ursprungliga utbredningsområde och sprider sig sedan av egen kraft. Skadar ekosystemet och hotar den biologiska mångfalden. Jättelokan är en mycket giftig växt där växtsaften ger ordentliga brännskadeliknande sår. Platsen rapporterad till SLU Artdatabanken.

Annars var det bara trevliga och vackra möten. På ett ställe vimlade det av fjärilar. Många av samma sort. I dag känner vi till cirka 24 000 olika fjärilar. 1912 upptäckte en forskare att fjärilar har öron. Innan trodde man att dom var döva. En del fjärilar har ingen mun utan lever på det dom fick från larvstadiet. Citronfjärilen är den art som lever längst. Detta är ändå bara 9-10 månader. Påfågelöga var väl den vackraste av dom alla som jag såg. Så vacker teckning och inte så himla vanlig som Nässelfjäril eller Citronfjäril. Något större än dom nyss nämnda också. Den i mitt tycke som är den absolut vackraste är makaonfjärilen med en vingbredd på närmare 9 centimeter.

En annan vacker fjäril var Pärlemorfjäril. Fanns rätt många av dom som mumsade på blommornas nektar samtidigt som dom bredde ut sina sköra vingar. Något jag funderade på medans jag betraktade dom var att hur flyger dom egentligen. Troligen så är vingarna böjbara men en fjäril flyger liksom aldrig rakt fram utan mer lite hit och dit. Upp och ner.

Det var inte bara fjärilar jag fick se utan flera arter av trollsländor. Bland annat en tegelröd ängstrollslända. Ganska många av dom faktiskt.

Även en Bistekel hamnade framför objektivet.

Ha de!

 





Fullmåne..

4 08 2020

Hoj Hoj.

4 Augusti 2020. Fullmåne. Visst är det ändå något speciellt med en fullmåne. Den 6 december, 2052. Kl. 07:19, kommer månen att vara som närmast med ett avstånd på 356 426 km. Något man inte lär få uppleva. Inte helt omöjligt, men….

I natt eller snarare i morse var jag ut och fotade fullmånen. Jag vaknade och låg vaken en stund. Gick upp och kollade om det var mulet eller inte. Det visade sig vara helt molnfritt. Såg La Luna bakom träden ner mot Långsjön. Inget att tveka på. Den lockade ut mig 03:05. Vad gör man inte som fotograf för att fånga ögonblicket. Det finns väl inget som gör en så nyfiken som det där oantastbara. En soluppgång. En solnedgång. En fullmåne. Dessa fascinerar alltid betraktaren.

Trots att solen går upp och ner varje dag så är ingen av dessa lika. Lika dant med månen. Ingen tidig morgon är den andra lik. I morse var det helt molnfritt. Ibland önskar man som det var som just i morse. Ibland vill man ha lite lätta moln som ligger som en skir slöja som sveper in månen. Det är det som är så fascinerande med fotografering. Att fånga just dom där ögonblicken. Vara på rätt plats, vid rätt tid. Att fånga ett flyktigt ögonblick. Ett ögonblick som kanske bara varar i högst några minuter. Scenen blir sedan en helt annan. Kulissen ändrar sig. Kvar är vi på första parkett. Njuter av skådespelet.

Ha de!





Skultuna

2 08 2020

Hoj Hoj,

Kan man ha det bättre än så här? Härliga hojkompisar att dela en dag med i sadeln. Knappast.

Jag tyckte det var dags att göra en gemensam hojtur då det var länge sedan. Satt mig ner med BaseCamp (Garmin karta på datorn) och trafikverkets karta NVDB på webben. Till Skultuna för en räksmörgås hade jag tänkt mig, men hur komma dit på det mest roliga sättet var frågan. Planen växte fram och ett datum för turen blev satt till den 1 Augusti.

Några enkla förberedelser dagen innan med att steka ägg som skulle tas vid fikarasten på vägen hem. Klockan på ringning 07:30. Vi skulle mötas 09:45 vid McDonalds Upplands Väsby. 08:45 rundade BMW´n grindstolparna på väg mot Upplands Väsby. Först förbi OK/Q8 macken och fylla upp tanken. Rullade iväg mot mötesplatsen. 19 grader varmt visade mätaren på hojen. Solen bombarderade asfalten. Bäddad för en superdag alltså. Framme vid McDonalds hade redan några kommit när vi kom dit. Vart efter tiden gick så strömmande det in fler och fler. 3 stycken ännu inte med i Hojgänget kom med. En varierande samling med hojar. Som jag säger: Det spelar ingen roll vad man kör, bara man kör.

På utsatt tid så rullade vi iväg mot Skultuna. Mot Stäket – Upplands Bro och Bro. Körde utanför Bro på Ginnlögs. Kollade bakåt i rondellen och såg den härliga svansen av 16 stycken hojar. Vilken härlig syn. Gamla Enköpingsvägen genom Bålsta och sedan började den roliga första delen av turen. Över E18 mot Övergran. Svängde av från 263:an på vägen till Biskops Arnö. Fina vägar med 4 siffriga vägnummer. Tyder på fina vägar. 50 meter på 55:an 0ch vidare mot Biskopskulla på liten asfaltsväg igen.

In på Härnevi Ås vägen och en bensträckare vid Aspuss. Skönt att sträcka lite på benen efter halva vägen upp mot Skultuna. En prat och vätskepuas. Tempen låg nu på 24 grader så det är viktigt med att dricka så man håller sig allert. Det blev väl ett stopp på kanske 30 minuter innan vi rullade vidare ut på vägen igen mot den hägrande räksmörgåsen eller en bit mat. Många började känna suget i magen och även undertecknad. Hastighetsbegränsningar hölls då man hinner se på den fantastiska omgivningen. Vilka fält vi passerade emellanåt. Genom dungar av tät skog. Förbi gårdar och hästgårdar. Lätt kuperad terräng.

Vi kom fram till Skultuna och vi var inte dom enda att besöka Å Cafét denna dag. Jag hade ringt dagen innan och förvarnat att ett gäng hojåkare kommer och kanske flertalet av dom väljer räksmörgås. Det fanns så det räckte åt dom som valde den. En del ville förstås ha en rejälare lunch och tog något annat. Det finns lite av varje att välja bland. Alla var mätta och belåtna och jag sa att vi samlas 20 minuter senare igen för att åka vidare, så dom som ville kolla in Skultuna´s och Orrefors fina verk skulle hinna med det.

Göran bröt upp då han hade en tid att passa och Marie-Louise fortsatte mot Strängnäs. Vi övriga åkte upp till macken för att dom som behövde tanka kunde göra det innan vi fortsatte dom sista 11 milen. När några hungriga hojar hade fått lite ”mat” i tanken så fortsatte vi nordväst mot Kumla Kyrkby. Åter igen på småvägar. Vidare mot Sala och rundade några rondeller. In mot Norrbyprästgård och mot Heby. Verkligen fina hagar med betande kor att vila ögonen på. Ut på 72:an vid Heby för 4 km större väg. Vid Morgongåva vek vi av igen på mindre väg.

Nu var vi på väg mot fikastället som jag planerat. Ytterkvarn fick bli platsen för den. Ett naturreservat som ligger i Uppsala Län. Vid Ytterkvarn låg här en gång ett blomstrande järnbruk och rester efter detta finns kvar vid rastplatsen intill den forsande Skattmansöån. Nu var det gott med kaffe. Fortfarande mätt efter räksmörgåsen vid Skultuna, så blev det bara kaffe för vår del. Ulf rullade vidare i egen takt hemåt och vi fortsatte i våran.

Övergrans Kyrka blev slutet för den gemensamma turen denna gång. Några fortsatte rakt fram mot Bålsta och några följde mig mot Arlanda och fortsatte på 263:an mot E4:an och Stockholm.

Det blev en härlig dag i sadeln att ta fram när Kung Bore knackar på.

Tack alla som var med på turen.

Ha de!

 

 

 





En liten runda

30 07 2020

Hoj Hoj,

En övningskörnings elev som jag har, frågade mig om vi skulle åka till Bro och äta en berömd tunnbrödsrulle på Brogrillen. Det kunde man ju inte motstå. Den har blivit utnämnd till en av dom 10 främsta där det serveras med kvalité och omtanke. Det blev en Videgårds Rulle. 2 grillade kabanoss, hemlagat mos, rostad lök, rödlök, sallad, stark senap och en 33 cl läsk. Den blev jag riktigt mätt på. Orkade till och med inte sista biten av den.

Vi tog lite krokiga vägar till Bro. E vägar är No, No. Runt 20 grader och sol. Ett härligt hojväder med andra ord. Framme så beställde vi Videgårds Rulle.  Måste testas tyckte vi. Inne i kiosken i taket satt det banderoller från all världens fotbollslag. En imponerande samling alltså. Proppmätta fortsatte vi till Bålsta för att få en kopp kaffe på maten. Tyvärr inget äkta kaffe, men det fick gå ändå. Det var kul att träffas igen. Det var ett bra tag sedan sist. Tiden gick och vi skulle besöka en bilverkstad i Bålsta och hälsa på en kompis till Danne (eleven). Vi rullade ut mot verkstaden. Fint väder ännu, men hotfulla moln började synas. Framme vid verkstaden såg vi en röd lapp på dörren där det stod att dom hade semesterstängt. Då var det bara att sikta mot Rimbo igen.

Lite ont om tid fick vi så nu blev det närmaste vägen över Knivsta hem igen. Vi kom ut på 269 mot Erikssund. Näst intill kolsvarat moln rakt framför oss. Vi svänger ju österut snart så vi klara oss nog, tänkte jag. Tog av mot Erikssund och nu såg det bättre ut framför oss igen, men efter att vi svängt ut på 263:an mot Vassunda och Knivsta så såg molnen än mer hotfulla ut. Kollade in mötande bilar som jag brukar göra för att avgöra om regnkläderna ska sättas på. Nu spelade det ingen roll för jag hade inga med mig. Körde igenom Knivsta med dom hotfulla molnen runt klockan 11 om ni förstår vad jag menar. Snart skulle vi ut på 77:an och köra lite mer rakt österut. och få molnen klockan 9 vilket kändes bättre.

Vi passerade Östuna och strax därefter var det vattenpölar på vägen. OK tänkte jag här har det regnat så ännu en gång tändes hoppet om att slippa regnet. Hoppets låga släcktes väl någon kilometer senare vid Blåvingen. Då hade vi redan mött några bilar med vindrutetorkarna på. Ett tvärsäkert tecken på att det regnar längre fram. Slog inte fel denna gång heller. Det började regna. Ibland lite kraftigare för att sedan avta och sedan öka igen. Nu måste jag bara gnälla lite på BMW´s kläder. Med 20 grader varmt så funderar jag vilken normalt funtat människa har då fodret kvar i jackan? Bara någon klädtillverkare på BMW tydligen. Det är nämligen skyddet för att inte bli dränkt av 3 minuters regn. Helt sjukt att låta ytterplagget släppa igenom regn för att stoppas mot fodret. Hål i hela huvudet. Nä tacka vet jag Lindstrands kläder. Dom höll tätt och det fanns även vädringsfunktioner på dom.  Nu har jag spytt galla färdigt. Andas, Andas…..

På söndag sätter jag upp mina foton på min första utställning nere vid ICA i Rimbo. Det ska bli mycket spännande. Foton ifrån Rimbo, Norrtälje och Grisslehamn. Har ni möjlighet så ta en sväng in och passa på att ta en fika i caféet medans ni kollar in mina foton. Lite senare i höst kommer en utställning till på Café Chocolate i Rimbo Centrum.

Ha de!





Många äventyr har det blivit….

24 07 2020

Hoj Hoj,

Vi passade på att åka ner till Paul och Kerstin över en helg. Vi tog tråkvägar ner för att komma fram så fort som möjligt. Strax före Norrköping var det ett vägarbete. GPS´n varnade inte för det som den brukar och alternativa vägar kan väljas. Nu hade det varit guld värt. Med högt lastad hoj och skjuts körde jag inte emellan bilarna. Det blir svajigt när luftmadrassen i topboxen och drysack med tält och skor. Totalt 17 kilo som är högt lastat. Båda packväskorna fulla. Det tog nog runt 45 – 50 minuters krypkörande. Otroligt tröttsamt. När det var avklarat blev nästa stopp en bra bit före bron i Söderköping. Kaos som vanligt på E22 med andra ord. Bara vi kommer fram till första vägskälet kör jag alltid igenom Söderköping istället för att sega fram på E22:an. Nu blev det en traditionsenligt glass förstås i en av kanalbodarna. Träffade ett gäng hojåkare från Vimmerby som var på väg till Sankt Annas skärgård.

Vi rullade ut igen på E22 vid sista rödljuset. Perfekt att ta sig förbi på så sätt. På tråkvägen igen mot Paul och Kerstin. Fyllde på lite soppa i Överum och körde den sista biten fram till Kila Gård. Ett härligt välkomnande av både två benta och fyrbenta. Vi blev bjudna på grillat och det var mycket gott efter resan ner. God dricka till gjorde inte upplevelsen sämre. Dags för tältresning. Gick trots intaget av goda drycker förvånansvärt bra. Vi har ju rest det ett antal gånger och göromålen föll även nu på plats.

Dagen efter tog Paul och jag en fotorunda i området. Gamla byggnader skulle objektiven riktas emot. Många fina gamla byggnader finns att utforska i området. Tänk om dessa kunde berätta. Många foton blev det att redigera sedan vi kommit hem till Rimbo igen. Under tiden då smedjan var i bruk skapade den många arbetstillfällen för fler än bara smederna. Ett litet samhälle skulle man nästa kunna kalla det.

På eftermiddagen tog Palle med oss på en båttur på Tynn som är 1 mil lång. Inte så bred, 1,7 km på det bredaste stället. Vi tog en tur på Norra delen på söndagen. Det fläktade skönt på sjön då det var ganska varmt. Många fina villor och faktiskt en del fastboende. Alla var med även Bonnie, Maja och Luffe. Maja var lite fryssen så hon satt i famnen på Monica under en handduk och värmde sig lite. Kändes tryggt tyckte hon. Bonnie och Luffe kollade runt lite över relingen. Måste spana lite.

Vi vände hemåt igen mot Kila Gård. Alla kom iland utan ofrivilligt bad. Alltid lite spännande just det där i gränslandet mellan sjö och brygga. Mycket kan hända och man har sett åtskilliga bevis på det. Själv klarat mig från ofrivilliga bad.  Vi skinka och en jättegod potatissallad som Kerstin gjort. På kvällen startade grillmästaren grillen igen och vi fick ännu en gång finkött. Smakade supergott igen. Kvällen blev natt och vid 23 tiden kröp vi in i vårt tält igen för en natts sömn. Vi somnade ovaggade även denna kväll.

Efter en frukost så var det dags för oss att vända hemåt igen. Alltid tråkigt att åka därifrån, men var tvunget. Några stänk föll och vi övervägde att ta på regnkläder, men vi tyckte det sken upp så vi hoppade över det. Vi hade åkt ungefär 3 kilometer då regnet tilltog och vi bestämde oss för att ta på regnkläderna. Visade sig vara ett mycket klokt val 3 minuter senare. Himlen öppnade sig och det vräkte ner. Som grädde på moset fick vi åska också. Det varade i närmare 3 mil. Regnet avtog lite, men höll i sig ända till Eskilstuna. Vi kör alltid 55:an upp från Norrköping. Mycket behagligare än att köra E4:an och snabbare än vägarna öster om E4:an.

Hemma igen så planerade jag nästa äventyr. Möta solen i Grisslehamn. Det skulle bli lite moln och det kund bara göra effekten bättre. Jag gav mig iväg 02:30 hemifrån. En bit upp till Grisslehamn och vid denna tid på dygnet så rör sig många djur, så man får ta det extra försiktigt. Nu gick det bra och jag såg bara 2 stycken små grävlingar. Tempen låg på 9 grader, men jag hade en tjockare tröja på mig så jag frös inte i den svag vinden. Jag gick ut mot Albert Engström´s atelje. Planen var att innan den ta av till vänster och upp på kanonberget. Därifrån har man fin sikt där solen reser sig ur havet. Lite skymd till en första början av träd, men strax kommer den över trädens toppar och skiner rakt mot kanonberget. Denna morgon var det lite moln som passerade och jag tog närmare 100 foton på soluppgången. Inget foto var ju det andra likt med molnen som passerade. Det blev en mycket stor gallring och övervägande av vilket foto som var bäst.Det resulterade att utav dessa 100 foton återstod c:a 25 efter gallring. Så fort solens strålar träffade kanonberget, så började dom värma.

Några foton blev det förstås på Albert Engström´s atelje som står där på sin klippa. En mycket fin plats och jag kan tänka mig hur alstren tog sin form i böcker och teckningar. Debuten som författare blev boken En Bok, 1905. På självporträtten har han en ganska bitter och möjligen dyster uppsyn. Han var engagerad i Folkomröstningen om rusdrycksförbud i Sverige 1922. Hans sympatier låg hos nej-sidan, ett engagemang som resulterade i affischen Kräftor kräva dessa drycker!

Nästa äventyr skulle bli fotografering av ångloket Thor 5 som kämpade sig uppför en backe strax innan Skölsta längs med Lennakattens Museijärnväg. En liten backe gör att loket får kämpa lite extra och kraftig rök väller ut samtidigt som den frustar på. Låter så härligt när loket ångar på. På bilden har den största lutningen passerats. I hytten ser ni Jacob Larsson och Henrik Johansson. Jacob är min äldsta brors barnbarn. Dessa killar och fler än dom är riktiga ”eldsjälar”, kunde inte låta bli, och sköter om loken minutiöst. En kolossal skatt av Sveriges historia att bevara. Under vinterhalvåret gör dom en otroligt genomgång av samtliga lok och vagnar.

Banan gås igenom innan säsongen kommer igång och även under säsongen. Det är säkerligen bättre standard på denna än på stora stambanan. Slipersbyten sker i början av säsongen och kontrolleras efter säsongen. På bilden ser ni Jacob Larsson och Lokmästare Henrik Johansson.

Vagnparken består inte bara av ånglok. Det finns även 2 diesellok och ett set med rälsbuss. Ett par motorvagnar och en del utan. Vi har ju åkt med ångloken och stora dieselloket (TP) men inte med rälsbussen. Nu var det dags att återuppliva gamla minnen genom att ta en tur med rälsbussen. Åkte ofta med den som liten. Hade man inget att göra en helg kunde man ta tåget in till Uppsala och köpa en vaniljpuck och sedan hem igen. Då hade man slagit ihjäl några timmar och snart så var den dagen passerad. Nu tog vi bilen till Faringe. Ändstationen för museijärnvägen. Där stod rälsbussen och väntade. Den första vagnen, 2109, var typ en förrådsbod under många år. Den togs om hand med stor kärlek och rustades till topp skick och är nu en av dom finare vagnarna. Vilket otroligt arbete och kunnande dessa entusiaster besitter. Vi klev på och fick sällskap av Jacob som skulle in till Uppsala och köpa en dricka. Han skulle elda på ångloket under eftermiddagen.

Det dröjde inte länge innan jag kände igen den gungande gången som rälsbussen hade. Ett sakta vaggande till det rytmiska dunkandet mot rälsen. Mjukt och fint och mycket tyst trots att vi satt i en vagn med motor. Vi rullade på in mot Uppsala och strax rullade vi in på Uppsala Östra spår 10. Lokföraren in var Daniel Wemmergård.

Ha de!

 





En sådan härlig dag.

11 07 2020

Hoj Hoj,

Vi körde ner Anita till Trosa, världens ände, för att möta upp Alf, Elisabeth och Ammi som skulle ta med henne ner till Söderköping.

Trosa är en riktigt fin stad. Tycker i alla fall en utsocknes. En stad, precis som alla andra kuststäder, lever upp och blommar ut under dom få sommarmånader vi har. Kommersen var i full gång och bodarna var öppna med allehanda varor. Alltid lockade det någon spekulant att köpa något. Vädret var på topp, även om det inte var någon åskvärme direkt. Åskmolnen hopade sig inåt land och jag såg i en app att det åskade inåt landet och även runt Rimbo. Blev orolig då vi inte dragit ut något från elen. Såg sedan att det närmaste var Alhamra några kilometer utanför Rimbo. Kollade in våra kameror och fick kontakt med dom. Ett gott tecken på att allt var som det skulle med router och fiberbox.

Vi gick runt i Trosa och jag hade förstås ”kamera ögat” på. Älskar att vandra runt och fånga lite vyer med kameran. Det som fängslar mest är ju förstås vatten. Gammal som ung drar sig till vatten. Mycket utspelar sig kring Trosaån som rinner genom staden. Trosaån som förr var en viktigt förbindelse med Mälaren då Trosa var en viktig handelsstad. Idag är det ett sommarparadis för, bland annat båtägare, vilket tydligt kunde ses nere i hamnen. Knappt en ända ledig plats att ankra upp på. Alla möjliga båtar och en del nästan farttyg.

Många fina små bodar innan hamnen. Allt från glass, kaffe till kjolar och scarfs. Många fina restauranger. Vi hittade en med husmanskost. Nu var väl inte Monica´s och mitt val, Fish & Chips, direkt husmanskost, men det fanns att välja på. Några i sällskapet gick på Oxjärpar och det är ju husmanskost. Absolut ingen trängsel även om vi satt utomhus. Gick man in så fanns det hur mycket plats som helst så avstånd hölls. Nere i en av bodarna pratade jag med en försäljare av lösgodis. Klubbor, karameller och andra sötsaker. Det visade sig att han hade varit på Rimbo Marknad, som för övrigt är Sverige största endagsmarknad även om många hävdar annat. det är c:a 500 knallar som kommer till Rimbo den första torsdagen i Oktober. I år inställt som så många andra sammankomster. Rätt beslut då det brukar röra sig om 20 000- 25 000 besökare. Åter till herren jag pratade med. Han hade varit på Rimbo Marknad i 40 år. Även besökt Sveriges alla marknader. Den absolut största kassan han inbringat var faktiskt i Älmsta under Älmsta Natta för några år sedan. Rätt intressant för det är en betydligt mindre ort, men den udda tidpunkten gjorde kanske att många lockades dit.

Efter att ha vandrat runt i flera timma var det ändå dags att ta sig hemåt igen. Sånt här skulle jag kunna hålla på med hur länge som helst. Älskar att vandra runt och fotografer, träffa folk och ”intervjua” dom lite om orten eller vart dom kommer ifrån och vart dom är på väg. Får nog ta med ett block nästa gång och föra lite anteckningar som stöd för bloggen. Vi åkte hemåt och kom till skylten Tullgarns Slott. Åkte förbi många gånger med motorcykel, men nu bestämde vi oss för att svänga in och undersöka. När vi kom närmare insåg jag att jag varit där förut. På en kick-off med jobbet så var vi där. Meningen var att därifrån vandra ner till Trosa och under vägen utföra en del övningar. Jag hade ett knä som inte var som det skulle, så jag fick förmånen att köra ner en av deltagarnas bil ner till Trosa. Nu började vi vårt besök med en kopp kaffe. En kladdkaka med grädde satt fint. Där träffade vi på dessa tjejer som var på cykelsemester. Dom hade fikat färdigt och var på väg vidare. Jag passade på att ta en kort på dom innan dom åkte iväg.

Vi gick upp till slottet. En magnifik park runt slottet och ett mycket vackert slott. Förr var sjövägen den väg besökare kom, så därför var det framsidan av slottet. Vart efter besökarna kom landvägen ändrades framsidan till den motsatta från sjösidan. Ett riktigt stor område som tillhör slottet med tennisbana och en labyrint och orangerier. På grund av coronan hålls slottet stängt i år. Vi får åka dit nästa år då det förhoppningsvis är öppet.

Vi fortsatte från Tullgarns Slott. Vi vek av mot Skanssundet för färja över. Ovant att rätta sig i ledet då vi kom med bil. MC har ju plats längst fram på färjor så därför åker vi också om bilkön för att komma först. Många bilar var det som skulle med och lastbilar och husbilar. Vi kom ändå med på färjan utan att behöva vänta på nästa. Överfarten gick förstås bra och på andra sidan så hägrade ju Eldtomta. En räksmörgås skulle ju sitta fint så har vi middagen avklarad också. Räksmörgåsen höll som vanligt måttet och mätta och belåtna fortsatte vi hemåt.

Ha de!

 

 





En resa tillbaka i tiden.

8 07 2020

Hoj Hoj,

Idag tog vi en resa tillbaka fast ändå framåt. Hur hänger det ihop då? Jo vi tog Lennakatten in till Uppsala. BLJ 5 Thor fick dra oss resenärer in till Uppsala med Lokmästare Henrik Johansson vid spakarna. Det fanns givetvis en duktig eldare också som jag inte kan namnet på. Mjukt och fint tog han oss in till Uppsala och tillbaka till Marielund.

Då jag själv är lite ”tåg tokig”, kan man säga så, så tycker jag detta är mycket kul. Rälsbuss och TP lok har jag åkt många gånger med Pappa en gång i tiden. Fick till och med köra TP loket en bit mot Hallstavik från Rimbo. När jag jobbade gick jag ofta ner till Centralen och lyssnade på RC loken som drog iväg. Ett ljud som jag får gåshud av. Så härligt ljud. Kraftfullt.

Åter till Lennakatten. Vi rullade ut från Marielund på utsatt tid. Rätt många resenärer, men inte så vi klättrade på varandra. Bara ingen glömde sin resväska i väntsalen. Vi satt i den öppna vagnen. Jag tänkte hänga ut lite och ta några foton i farten. Thor pustade på. Ångan välde ut då Thor fick jobba lite i  en uppförsbacke. Hjulens rytmiska dunkande mot rälsen. Lokets frustande. Som musik i mina öron. Detta var andra gången vi åkte med ångloket. Nästa gång blir det rälsbussen. Bodde som barn bredvid järnvägen Rimbo – Uppsala. Samma bana som nu går från Faringe in till Uppsala. Hade man inget att göra tog man tåget in till Uppsala och köpte en glass och åkte hem igen. Då pappa var lokförare så hade familjen gratis biljetter. Några timmar fylldes i alla fall. Där var det rälsbussen som gick. Den vaggande gången minns man. Undrar om det är lika idag?

Jämn fart hela tiden. Lagom fart att ta sig fram på ett värdigt sätt. Samtidigt som man sitter i vagnen skulle man vilja se det utifrån. Se BLJ 5 Thor puffa fram genom det grönskande sommarlandskapet. Tror jag ska ta mig dit någon gång där det lutar uppför och fotografera när ångan väller ut. Gärna i lite motljus om det nu är möjligt eller med lite längre slutartid och följa loket så man får en rörelse känsla. Får kolla upp med Henrik vart det lutar lite uppför.

Hemresan gick lika mjukt och fint den. Snart rullade vi in vid Marielund och resan var färdig för denna gång.

 

 





Sommarmånad

2 07 2020

Hoj Hoj,

Då var vi inne i sommarmånaden. Vädret har svängt lite nu från att ha varit super varmt till lite mer normal Sverige sommar. Det vill säga runt 20 grader på dagen och 15-16 på kvällen. Nog tycker man det känns lite kyligt nu allt.

Jag var ut till Arlanda en dag för att fotografera wake-board åkare vid kabelbanan. Tji fick jag då inte en människa var där. Om det berodde på tiden eller den förbenade smittan vet jag inte. Öppnas klockan 14 såg jag senare och jag var nog där innan. Åkte till södra utsiktsplatsen och tog mig en funderare. Kollade flightradar24 men det var inga nära ankommande flyg. Ja vad gör man då? Jo tar en liten sväng upp till Sandviken förstås. Funderade lite på att kanske äta på Monroes. Vred i alla fall igång boxern och gled iväg. Åkte 255:an mot Uppsala. Kom fram till ett ställe där det var fullt med bilar parkerade längs vägrenen. Det var en varm dag så antingen var det auktion eller en sjö tänkte jag som lockat man ur huse. Det visade sig vara naturreservat. Varenda naturreservat, och det finns några, längs vägen var det smockat med bilar på parkeringen. Det blev inget besök på Monroes denna gång. Var faktiskt inte hungrig. 272:an söderut från Sandviken. Älskar den vägen. Ett stopp vid Bång och ett foto eller ett par blir det alltid där innan man fortsätter. Körde inte in på vägen till Främlingshem denna gång utan fortsatte på 272:an ner till Österfärnebo och Gysinge. Ja det var faktiskt 272:an ändå ner till Uppsala. Ville rulla på lite för att komma hem igen.

När ändå hojen var varm så tog Rickard och jag en sväng upp till Skultuna. Ännu en räkmacka skulle möta sitt öde. Tog samma sträckning, med några modifikationer som Danne och jag tog några dagar innan. Riktigt fina vägar. Framme så kastade vi oss över kaffet och räkmackan. Riktigt god räkmacka som rekommenderas om ni är i trakterna. Jag hade en annan väg planerad hem än den minst sagt spännande väg som Danne och jag tog. Undvek skogsvägar och det blev nästan bara asfalt. Turen är ytterligare modifierad då jag tar upp Hojgänget dit 1 Augusti. Den lilla biten grus har ersatts med asfalt. Vi delade på oss vid Övergran. Jag tog mot Skokloster och Rickard fortsatte mot Bålsta. Jag har passerat avtagsvägen till Skokloster många gånger så jag tänkte att varför inte? Det blev en sväng ner till Skokloster för en mjukglass och tog några foton. Fotot på själva slottet la jag upp i Google och snart var det över 5000 som hade sett bilden. Kul när man lyckas fånga betraktaren. En snabb sväng in till Sigtuna också blev det denna gång.

Efter denna tur har det varit alldeles för varmt för att köra hoj. närmare 30 grader och till och med 31. När jag nämner tempen så är det i skuggan förstås. Värmen i solen säger inte så mycket bara att det är varmare givetvis. Det blev mest häng inomhus och sena kvällar kunde jag ut på promenad med kameran. Slappa i gräset tyckte Bebis var ett utmärkt förslag. Dom e roliga våra 3 katter. Man ser inte någon av dom men sätter man sig ner kommer dom fram en efter en. och vill bli smekta. Lägger sig i gräset bredvid en och sträcker på sig. Smek mig. Klia mig under hakan.

Då det varit så torrt och varmt så tog jag en sväng med bilen upp till kyrkogården och vattnade blommorna vi satt. På väg dit passerar jag Prins Henry´s konditori. Slängde ett öga på fasaden och den var belyst på ett sätt som verkligen tilltalade mig. När jag vattnat färdigt och jag hem och hämtade stativet. Med kameran på stativet tog jag några bilder. Jag gjorde en svart vit version och la på ett litet filter så det såg lite gammaldags ut. Ramade in det och lämnade över det till Prins Henrys och nu pryder det disken bredvid kassan ovanför alla läckra bakelser och smörgåsar. Blev riktigt glad att det fått ”hedersplatsen”.

Idag var Nino här medans Nette och Freddie hämtade hem en dotter. Hugo är en mer given gäst numera. Vi tog en sväng till en lekpark i närheten och jag behöver väl inte säga att kameran var med. Det blev en hel del kort på dom. Körde några med blixt på blanka dagen. Bra när man tar foton i motljus för att lätta upp personerna på fotot. Blixten ställt på det svagaste bara så man kan ana att ansiktena är belysta. Bilden till höger är tagen med en mycket svag blixt.

Ja som ni ser så rullar dagarna förbi ganska fort, för att inte säga mycket fort. En hel del spännande saker kommer framöver med utställningarna och nu senast så ska jag ut i etern framöver. Meddelar förstås när det är dags för allt.

Ha de!

 

 

 

 





Livet 2.0 rullar på

16 06 2020

Hoj Hoj.

Sitter vid köksbordet. Hör regnet smattra på altantaket. Asfalten bombarderas. Vattnet flyter iväg i en strid ström. Bosse lirar. Gareth Emery, Trance, Progressive House. Inte så vanligt kanske för en i Livet 2.0 kanske. Vem behöver vara vanlig?

Luften går liksom ur en då det regnar. Man sitter här. Kollar ut. Kollar på himlen som är som ett cura täcke. Grått, tungt utan minsta lilla ljusglimt. Inte den minsta lilla skiftning i molnen. Beigt. Inte läge för ett Adventure. Inte läge för en promenad med Nikon. Vad är det egentligen läge för? Ingen bokmal, så jag kan inte dyka ner in i en bok. Dumburken så somnar jag. Senaste fototidningen har jag läst. Inga oredigerade foton. Skickat in bilder till olika tävlingar klart för denna gång. Det gäller att exponera sig så gott man kan.

Skulle vilja åka iväg en sväng till. Denna gång med hoj. Får nog bara bli dagsturer följande gånger. Man kommer ju en bra bit om man startar i tid. Problemet med det är att det brukar bli ganska långt bort och man liksom förtränger att man ska hem också. Mina kvällsturer upp mot Gävle brukar sluta med 35 – 40 mil. Då har jag tagit dom på kvällen med start runt 19:00. Jag ser ett namn på en vägskylt som ligger i riktning norrut som vi brukar passera på semestern. Bara 7 mil dit. Nästa bara 5 mil och vips så har det blivit riktigt långt hem. När man sedan når dom känns det väldigt beigt att behöva åka söderut igen. Det kändes som man var på väg uppåt.

Känner mig taggad på att få börja med porträtt fotograferingen. Dröjer väl lite ännu när folk kan börja röra på sig igen. Ser närmast framemot dom två utställningarna jag ska ha. En i Augusti och en lite senare. Ni lär se när datum är bestämt.

https://youtu.be/0dFz10R529g

Ha de!

 








%d bloggare gillar detta: