Annonser

Kanske årets sista långtur…

15 09 2014

Hoj Hoj,

Ja det börjar dra ihop sig även om vi haft underbara dagar ännu. Det kan gå fort när det väl börjar. Löven dalar sakta ner och naturen förbereder sig. Jag tänkte i helgen att det är lika bra att passa på. Ta en långtur. Hade inte bestämt vart bara att det skulle bli en längre tur.

Kokade fika och bredde några mackor. Sala kom upp och förödelsen i skogarna kring Engelsberg. Packade hojen med ”fika IMG_3373korgen” och gjorde mig redo. Nytvättade sen dagen innan och nysmord kedja. Lithium fett fungerar perfekt. Sitter kvar på kedjan och lägger sig inte på fälgen. Där gör den ingen nytta. Upp till OK/Q8 och fylla upp tanken med finsoppa ( 98 oktan ). Kändes redan nu att detta kommer att bli en fin dag. Solen sken och det var runt 15 grader varmt.

Ut på 77:an mot Uppsala. Vid Gottröra låg dimman tät. På håll såg det ut som molnen landat. Man såg den blå himlen ovanför och det dimmiga ”molnet” som låg som ett lock över åkrarna. Tänkte stanna och ta en bild, men så blev det inte Sala och nya vägar hägrade.

Ville komma upp så fort som möjligt så mot mina principer så blev den E4:an in till Uppsala och sedan ut på 72:an. Närmade mig Morgongåva och försökte ringa Johan, men GPS´n fick ingen kontakt med luren. Ser ut som den har det och när man ringer hörs inget. Inte bra. Har kommit nu på senare tid. Vet inte heller när det slutar fungera för det fungerar vid starten. Testar det alltid. Trodde ett tag på att det var efter det jag lagt upp någon film eller ett kort på Fejan, men innan hade jag inte gjort det. Tänkte ta en mycket snabb fika om jag föranmält min ankomst, men körde förbi.

Orterna passerade. Log lite bakom visiret då jag kände igen många avstickare längs vägen. Där har jag kört. Där med och denIMG_3374 där. Med dryga 1700 mil denna säsong så är det inte undra på tänkte jag. Så var jag framme i Sala. Nu var jag riktigt sugen på en kopp fika och en macka. Stannade vid Museigatan vid Väsby Kungsgård. Flaggor hissades. Trodde först att det var för att jag gästade staden, men det visade sig vara ett evenemang. I Krigens Spår som firades på Kulturarvsdagen. Ja ja, men kan ju inte ha rätt jämt. Men man är ju inte helt okänd som ni kommer att märka senare i bloggen.

Klockan hade nu blivit runt 12 så jag fick ge mig av. Lv 256 ut mot Salbohed. Så underbart att vara långt från Stockholms län. Syftar i första hand på vägunderhållet som verkligen är ett vägunderhåll. Fina vägar att glida fram på. Man njuter verkligen av dessa vägar. Problemet. om man nu kan kalla det problem, är att när jag är här uppåt vill jag bara fortsätta. Jag ser den ena vägskylten efter den andra. Nån bil till bara så är jag där. Ytterligare nån mil så är jag där osv.

Älskar verkligen dessa trakter. Till slut kom jag fram till vägskälet mot Virsbo och Engelsberg. Bara några kilometer in på dennaIMG_3378 väg bredde förödelsen ut sig. Fick en helt annan innebörd när man såg det ”live” och inte på bilder och satellitbilder. Vilken tragedi. Kilometer efter kilometer  kantades av helt utbränd skog. Många hade denna dag tyckt som mig att det skulle besökas för att verkligen få en inblick i eländet. Bilar, hojar i en strid ström rullade på denna säkert i vanliga fall inte så trafikerad väg. Jag åkte ner till Engelbergs bruk. Läs gärna mer på länken om bruket. Sverige låg långt framme i världen med järnbruken.

Jag tog fram fikat igen och tog en macka. Funderade över det jag nyss sett. Helt obeskrivligt. Jag såg några skorstens stockar från nedbrunna hus. Överallt skyltar om att det var förbjudet att gå in i skogen. Under hela sträckan rådde stopp förbud. Rapid bevakningsbilar patrullerade området. Jag såg dom hus såg låg precis i utkanten av totalt nerbrunnen skog. Tänkte mig in i deras hemska situation. Vilken mardröm. Vad ska tas med vid en evakuering? Alla dom som insåg att många värdefulla saker var kvar. Kanske foton. Man tänker kanske inte på dom som prio ett, men ett ovärderligt minne försvinner.

På väg tillbaka till mot lv 256 igen såg jag en villa stå inne bland eldhärjade träd. Hade den klarat sig? Hade dom hunnit bygga upp den igen? Ingen aning. Den såg iaf nymålad ut. Det verkar högs osannolikt att den hade klarat sig. Såg dom villor som stod precis i utkanten och kände igen dom från helikopter bilderna. Var det alltså så här det ser ut? Villorna stod kanske 25 meter från närmaste nerbrunna träd. Vilken otroligt hetta huset måste ha varit utsatt för. Såg fortfarande att en vattenpump stod kvar vid en å med slangarna utdragna. Lyckades få en bild mellan patrulleringen av Rapid bevakning.

Jag kommer ut igen till korsningen vid lv 256. På andra sidan står en kille med en Transalp och kikar i en karta. Jag tänkte att jag åker över och kan kanske vara till någon hjälp. Jag stannar hojen och fäller upp hjälmen.
— Runar från Rimbo ser jag, säger killen.
Jag håller på att ramla av hojen. Här uppe runt 16 mil hemifrån mitt i skogen träffar jag på en kille som vet vem jag är. Det visar sig sedan att han är med i samma hojforum som jag. Jag visar mig alltid med bild och inte någon seriefigur eller anonym bild. Jag hade tydligen hjälpt honom med Garmin GPS´n. Han hade skaffat en och begrep ingenting av den. Jag hade förklarat via forumet och dels lagt upp instruktionsvideor som han tittat på och då föll polletten ner. Nu gjorde han egna rutter och drog i dom hit och dit. Ja man sätter sina spår kan man säga och placerar Rimbo på kartan.

Jag var tvungen att bryta upp för jag hade inte förtidsröstat. Söder ut igen på lv 256. Vek av vid Västerfärnebo mot Rv70 ochDSC_0180 Viggbo. Ner mot Broddbo där jag tog av mot Möklinta och Falkudden. Vilken väg säger jag bara. Den gick högt upp på en ås. Fin beläggning och kurvig. En härlig väg. Passerade så småningom min  älskade Dalälven.  Stannade givetvis och tog ett kort. En lite ovanlig skylt. Rullade vidare igen. Njöt verkligen. Så fina vägar. Husen låg alldeles bredvid vägen som var en 70 väg. En del såg helt förfallna ut, men nog stod det bilar på tomten alltid. Ett stort hus jag såg såg ut att hålla på att rasa ihop vilken dag som helst, men det bodde  folk i det. Gården såg ut som en bilskrot.

Jag rullade vidare över älven igen. Nu kom jag till nästa vägskälet Berrekvägen och Gruvbergsvägen. Då komDSC_0181 den där känslan. Vill inte åka åt höger. Vill åka åt vänster. Måste jag åka åt höger? Ååhh vad jag skulle vilja ha möjligheten att bara göra det. Bara ta den väg i en korsning som jag vill. Inte för att jag måste. Någon mil till Horndal. Någon mil till Hofors. Nogon mil till Falun. Nogon mil till Rättvik. Ja ni fattar nog. Så vill jag kunna göra. Nu kan jag inte det så det fick bli höger mot Österfärnebo.

Den här vägen var i ett sämre skick. Mycket gupp, men annars krokig. Rullade på ganska bra ändå ut mot Österfärnebo. Ut mot rv56 förbi Gysinge. Varför ta höger mot Uppsala när det gick att köra åt vänster? Så blev det. Missade dock nedre Dalälven men det får jag leva med. Tog av vid Hedesunda in på Ölbovägen. Pratade i telefon och missade vägen ner mot Söderfors. Fick göra en u-saväng tyckte damen i GPS´n. för en gångs skull så löd jag. Ner på lv292 mot Söderfors. Ett tankstopp vid Månkarbo som har finsoppa och sedan vidare hemåt via Uppsala.

Jag var hemma strax efter klockan 18:00. 47 mil på mätaren. Vilken dag jag hade på hojen önskade att den aldrig skulle ta slut.

Ha de!

Annonser




Dagarna rullar på…

9 09 2014

Hoj Hoj,

Ja det var ett tag sedan det blev något skrivet igen. Man hinner liksom inte med riktigt ibland. När man får tid så är kvällen sen och man ser dubbelt. Det får bli en lite summering av dagarna som gått.

Gästabud 2014: Den sista Augusti åkte vi ner till Söderköping för att kolla på Gästabudet. Vi tog bilen ner. Vädret var ostadigt hemma när vi åkte. VidIMG_3303 Stockholm, började det att duggregna. Ytterst lite,men ändå. Kändes lite bra att sitta i bilen då. Kräkvägen ner. E4:an. Satans så tråkig. Man tycker man kört jättelångt och så kommer man till Södertälje. Mycket trafik för att vara en lördag förmiddag tyckte vi. Väl nere åkte vi till Tonna där vi lånade en säng inför natten. Vi gav oss ut ganska snabbt och kollade in Gästabudet. Mycket folk. Många i tidsenliga kläder. Hantverkare, gycklare och riddare förstås. En blandad skara. På kvällen åt vi på å cafeet. Vi kom hem i skaplig tid. Tog det lugnt med tanke på hemfärden dagen efter.

Det blev en kort runda till ner till centrum innan vi packade och tackade för oss. Hemvägen brukar jag undvika E4:an så vi tog 55:an även denna gång. Vet hur det brukar vara på Essingeleden enIMG_3322 söndag eftermiddag. På hemvägen så svängde vi in på Emma Grön. En Vägkrog längs 55:an. Ett riktigt mysigt ställe, med speciellt stuk. Några hojar stod parkerade utanför. Kom säkert från Åkers Stycke Bruk för dom körde åt det hållet sedan. Långgafflar så dom har nog inte kört mer än en mil. Lite märkligt när dom åkte iväg tyckte jag. En och en drog iväg. Inte i samlad trupp som vi gör.

Rosenhill: Torsdage den 4 September fixade Danne en tur till Rosenhill. Vi samlades vid Gullmarsplan klockan 18:00. Jag åkte från gruvan vid 17 tiden och det tog närmare 40 minuter dom 4 kilometerna som det är till Gullmars från gruvan. Jag kommer aldrig att vänja mig vid trafiken i Stockholm. Så tråkigt att bara rulla fram i 10-15 km/h.IMG_3323

Vi blev ett gäng på 8 hojar om jag nu inte minns fel. Danne tog oss ut från Stockholm mot Rosenhill via Årsta havsbad och Sorunda. Varning hade gått ut igen om att en lastbil ”tappat” grus på slingerbulten så Danne tog en annan väg lika krokig till Rosenhill.  Vid Rosenhill satt Stefan och Lexus. En bikermacka beställdes och ytterligare en att ta med hem. Klockan rullade på och jag fick ge mig av hemåt igen. Mörkret föll och min led lampor fick göra nytta igen. Jag rullade in på gården 21:45. Ännu en liten sen kväll på hojen. Dagen innan hade jag tagit en tur upp till Gävle på kvällen. Jag var då hemma klockan 23:30.

Gävle: Lördagen den 6 September åkte Jennifer och jag upp till Gävle. Morgonen var disig. Vi åkte hemifrån runt 12. Fortfarande mulet. Strax utanför Rimbo ser vi en schäfer komma gående längs vägen. Jag slog på varningsblinkers och en bil bakom oss stannade också. Hunden såg ganska medtagen ut. Dom med bilen skulle försöka få tag på den och skjutsa in den till Polisen i Norrtälje. Hunden vek av in i skogen. Dom med bilen gick in i skogen och lockade på den. Dom skulle ringa till Polisen efter mer hjälp att försöka få tag på den. Vi körde vidare mot Gävle.

Så lugnt på 76:an mot Gävle. Dom bilar man möter är lätträknade. Sånt gillar jag. En del hojar mötte vi efter det att solen tittat fram. Vi kom fram till DSC_0145Forsmark där vi tog en bensträckare. Ett fint litet brukssamhälle. Tycker man i alla fall som genomresande. Vet inte hur ortsborna tycker. Efter lite fejsbokande så fortsatte vi sista biten mot Gävle.

Körde in via Älvkarleby. Har tänkt att åka dit när Fallens dag är, men lyckats alltid att missa det. Jag har för mig att det är ganska tidigt i Maj så kan bli lite kyligt med hoj. Snart rullade vi in i Gävle. Körde förbi Sibyllan vid Södra infarten. Jennifer hade siktat in sig på Kina mat. Bara att söka fram en kinarestaurang i GPS´n. Tog första som dök upp i listan. Vid första blicken så såg det stängt ut. Vi var på väg därifrån när vi såg att det i alla fall rörde sig därinne. Vi vände runt igen och parkerade. Från och med Lördag klockan 15:00 är det gratis att parkera i Gävle fram till Måndag morgon klockan 08:00. Vi kom dit klockan 14:15 så jag ville inte chansa. Vet inte hur dom är här med hojparkerare. Kostade bara 5 kr.DSC_0149

När vi satt och åt kom en gul amerikanare och gled förbi. Musiken dånade ut högtalarna, men han hade tidsenlig musik så det lät riktigt bra. Under den tid vi satt där passerade han ytterligare 5 gånger. Vi tog ett varv runt centrum i Gävle. Lite avstängda gator då valfjäsket även höll på här. Vi rullade sedan hemåt igen. Vid Älvkarleby stannade körde jag ut mot Dalälven där kortet till höger är taget. En lång trapp ledde ner till älven och en promenad väg längs älven. Tänk vad vatten kan fascinera. Så kul att bara stå och se på dom strömmar och virvlar som bildades i älven. Kan bara anaIMG_3341 hur det skulle vara att hamna i den. Ingen höjdare.

Vi rullade vidare mot Rimbo igen. En kort avstickare in till Öregrund är också ett måste när man ändå är här. Öregrund är verkligen en sommar stad. Jag och Tommy var upp något senare ett år och vi såg inte en människa. Allt var stängt och tomt. På hemväg kom vi strax efter att en bill gått av vägen. Det var redan en bil som stannat och brandkåren hade hunnit fram. Den hade gått av i en svag vänsterkurva. Otäckt. Vi kom hem runt klockan 19:00.

Ha de!





Gävle turen

15 08 2013

Hoj Hoj,

Då blev det en tur igen idag. Jennifer frågade mig för länge sedan om vi inte kunde ta en tur till Gävle. Idag var det dags. Vädret var på topp vilket det inte varit dom senaste dagarna. En regn och åskskur minst en gång om dagen har det kommit den sista tiden, men idag var det annorlunda. Inte ett moln på himlen och 20 grader varmt. Lite blåsigt, men man kan inte få allt.

Jennifer kom ner vid vid 9 tiden och vi gjorde oss i ordning med kläder och sedan bar det iväg. 77:an mot Uppsala. En tråkig transport sträcka, men nödvändig. Från Uppsala tog vi vägen mot Björklinge. Inte heller den så vidare kul, men det rullar på bra på denna 90 väg. Förbi Månkarbo som jag passerat några gånger nu. man börjar ju bli lite hemtam i dessa trakter också. I förrgår passerade jag när jag kom från Västerås svängen.

Vid Torslunda tog jag av mot Mehedeby. En ganska stark vind från väster gjorde att jag fick hålla i hojen lite extra mycket ochIMG_1185 parera dom kastvindar som kom. Alldeles efter Mehedeby går vägen under E4:an och då ser man Dragon Gate. Jag har passerat flera gånger men inte varit fram till den, så nu tänkte jag att så skulle det bli. På med blinkersen och vinklade in 270 kilo Varadero mot drakporten. Ett mäktigt bygge är det, men tyvärr inga gäster ännu efter 10 år. Blir säkert ett fint hotell  bara det blir färdigt. Risken är väl att det blir så exklusivt och dyrt att övernatta där. Nu var vi aldrig in utan var bara på utsidan. Vi skulle ju till Gävle.

Vi körde ut igen från Dragon Gate. Fortsatte förbi Marma och mot Älvkarleby. Jag var lite nyfiken på hur det såg ut vid Älvkarleby fallen så vi tog en sväng dit. Nu var det inte så mycket till fall. Den första söndagen före midsommar öppnas luckorna i dammen och då kan jag tänka mig att det är ett skådespel för öga och öra. Vi fortsatte på samma väg mot Västanå för att komma ut på 76:an. Fina villor och vackert läge för dom längs Dalälven. Ja nu har jag passerat Dalälven ett tio tal gånger denna sommar.

Vi kom ut på 76:an och fortsatte vår färd. Snart dök Furuvik upp. Ett populärt ställe för barnfamiljer. Djurpark, Äventyrsbad och Tivoli på ett och samma ställe. Ska väl saga att det var länge sedan jag var där men det kanske kan vara dags igen att besöka. Såg just att äventyrsbadet stängde idag (15 Augusti). Möjlighet till övernattning finns i olika former, men är relativt dyrt.

Furuvik ligger 2 mil från Gävle så vi var snart framme vid Gävle. Magarna började kurra så vi siktade in oss på lite käk. Såg till slut en skylt med Sibylla så vi rundade en rondell och körde tillbaks dit. Det blev en tunnbrödsrulle för mig och Chicken bits för Jennifer. Mätta och belåtna fortsatte vi till DollarStore. När jag kom dit kände jag igen mig så jag hade varit där förut, fast den gången med bil. Kommer inte ihåg i vilket sammanhang. Jennifer investerade i lite saker, men jag hittade inte det jag sökte. Jakten går alltså vidare.

Vi åkte ner till centrum och snurrade runt lite innan vi parkerade hojen och tog oss gående till torget. Ett stort torg IMG_1186med Gallerian i ena hörnet av torget. Vi stegade in på Gallerian och kollade runt. En ganska stor Galleria. Det som slog mig mest var alla dessa restauranger och Sushi hak. Hur kunde alla dessa gå runt med vinst? Dom kanske inte gjorde det heller. Blommar upp för några år och sedan är dom borta igen. Butikernas Butik fanns förstås och fick givetvis besök av oss. Clas var inte där för tillfället, men jag bad dom hälsa att jag varit där. Jag fick erbjudanden om en massa bra varor, men jag var tyvärr tvungen att tacka nej då vi åkte hoj. Vi gick ut från Gallerian och jag blev lite kaffesugen.

Vi letade upp ett fik alldeles bredvid torget och slog oss ner ute i skuggan. Solen värmde ganska bra denna dag. Med utsikt över torget så mådde vi riktigt bra. En fontän lockade till sig barn och en kufisk person på cykel. Han började med att ta sin morgondusch (sköljde av ansiktet) och avslutade sedan sin uppvisning med att cykla runt fontänen med ena handen i strålarna från den. Tog givetvis åt båda hållen. Han hade ju två händer.  Vi hade fikat klart och började tänka på hemfärden.

Innan vi lämnade Gävle tänkte jag ta en koll på Handelsboden efter utrustning till nästa säsong. Börjar spana in lite bra grejor och deras tält är en given del av det. Efter en kort botanisering i butiken satte vi oss upp på hojen igen. Jag kom på att jag köpte ju min hoj här i Gävle hos Lingvalls så jag tänkte att kolla in lite hojar skulle bli en bra avslutning på Gävle besöket. Många hojar fanns och där fanns även en hoj som jag riktigt fastnat för. En Triumph Explorer. En demo version utrustad med sidoväskor och topbox. Färdig att bara sluka lite asfalt. Nu har jag inte provkört någon Explorer. Sådant kan bli dyrt. Fast jag gillar verkligen Varaderon. När det blir dags för byte så ska jag provköra en nyare Varadero och en Explorer för att se vad som faller mig mest i smaken. Nästa hoj ska iaf ha ABS och det lär väl alla hojar jag är ute efter ha då.

Vi gick ut från butiken och styrde kosan hemåt. Prövade att göra dagens rutt inverterad. Dvs att start punkten blev Gävle och slutmål Rimbo. Lyckades med detta. Det finns ju ingen direkt funktion för det i GPS´n men om jag bytte plats på Rimbo och Gävle så att Gävle kom först och Rimbo sist fungerade det efter att jag gjorde en optimal sortering av positioner. Nu är det ju inte speciellt vanligt att man vill ta samma väg tillbaka. TracBack funktionen har ju bara senaste spåret och det blir ju inte hela rutten eftersom GPS´n stängs av ibland när man stannar hojen.

Vi kom hem utan problem och det blev en härlig tur igen. Jennifer som inte åkt hoj utom några få gånger för länge sedan med mig, var perfekt att ha bakpå. Hon följde mig precis i kurvorna. Jag märkte inte ens att jag skjutsade henne. Nu vet jag att hojåkning sitter i generna…

Ha de!





Ja va gör man?

29 06 2013

Hoj Hoj,

Igår åkte jag hoj till gruvan igen. Gick bra in, men hem var det tjockt. Köer, köer köer. Nä inget för mig. Det får ni behålla.  Satt tidigare på jobbet och funderade på en liten tur på kvällen. Kom iaf hem till slut. Klockan hade hunnit bli redan 19:30. Mina kvällsturer brukar ju inte vara en sväng till kiosken precis, så jag fick överväga lite. Funderade på en kortare tur, men bestämde mig när jag satt på hojen ut på väg 280. Ja va gör man, när det är en sån underbar kväll? Jag kör tänkte jag.

Färden gick på väg 280 mot Sonö avfarten och där byter den namn till 76:an. Jag följde inte min planerade rutt från dagen då denna skulle bli ungefär lika lång, men ta betydligt längre tid. Det blev 76:an upp mot Långsand. Jag säger det igen. Bara man kommer utanför Stockholms län så är vägarna underbara. Jag fattar inte. Så fin asfalt. Inga skador som tjälen har skapat. Underligt om det inte skulle kunna ske i Uppsala län också. Något måste ju vara fel. Visserligen har väl dom vägarna mindre belastning kanske om det kan vara orsaken, men då borde ju underhållet vara desto bättre i Stockholms län. Nog med galla nu.

Det rullade på ganska bra upp mot Harg och vidare förbi Östhammar. Det är lite skojiga kurvor trots att vägen är bred. 80 – 90 väg hela vägen. Man sitter bara och njuter på hojen. Förbereder ingången till kurvan. Sveper ner den i lite skarpa kurvor. Drar på från mitten av kurvan. Känner hur hojen väljer perfekt spår ut ur kurvan. Smilet infinner sig bakom hjälmen. Ni vet säkert hur man känner det. Forsmark rullade förbi. Nackdelen med kvällsturerna är att man hinner liksom inte stanna till och fota riktigt. Klockan går och man har lika långt hem igen. Många fina vyer passerar. Jag såg bland annat en Indian häst. Jag ska fota en så vet ni vad jag menar sedan.

Många små orter passerar. Man läser på skyltarna. Lite underligt hur ortnamnen ändå präglas av varandra. Frebbenbo, Slarsbo och Spjutbo är namn som jag passerar. Passerar Skärplinge och strax därefter Karlholmsbruk. Ett minne från den tid då jag spelade tennis i seriespel. Ja ni hörde/läste rätt. Ingen storspelare men om jag får säga det själv så var jag rätt duktig. Var lite sugen på att svänga ner och se om jag minns vart tennisbanan låg. Ska väl i rättvisans namn tillägga att vi åkte på stryk denna gång. Tiden tickade på så det blev ingen titt i Karlholmsbruk.

Strax efter Karlholmsbruk tog min GPS´med mig på ett grusäventyr. Den visade mig in på en liten grusväg och jag följdeIMG_0462 anvisningarna. En fin grusväg att köra på. Lite gropig, men så är grusvägar. En lång, lång väg så jag började tvivla på Garmin. Några bilar mötte jag på vägen, men dom fick rum på ena handens pek- och långfinger. Kom fram till Gårdskär och innan jag hade växlat ner så hade jag passerat Gårdskär. Garmin visade av mig på nästa avfart och när jag kom fram till korsningen såg jag att det stod Långsand. Efter ytterligare 5 km på en ny grusväg kom jag fram till skylten Långsand. Blev lite av en besvikelse måste jag säga. Det var typ ett sommarstugeområde. Lite längre fram vek jag av mot en camping. Där var det bompeng typ så jag vände om igen.

Ut igen mot 76:an och kom ut alldeles bredvid min kära Dalälven. På nåtIMG_0465 sett hamnar jag alltid här nu för tiden. Den låg till höger om mig,  men jag skulle ju till vänster, söderut igen. Jag kunde förstås inte motstå frestelsen att ännu en gång passera Dalälven, så jag svängde förstås höger. Stannade till på andra sidan och tog några kort att ta med hem.IMG_0466 Lider med dom boende här. Han bara stanna till så blev jag våldtagen av tusen myggor. Mycket vackert läge för villorna längs älven, men allt verkar ha sitt pris.

Klockan var runt 21:30 och det var dags att ta sig hemåt igen. GPS´n visade 23:55 som hemkomst. Lagom tid. Det var ljust ännu och solen var på väg ner, nästan blodröd bakom mig. Dom annars så gröna granarna och tallarna lyste ny nästan röda. Vid Älvkarleby tog jag och fortsatte via väg 291. EnIMG_0467 riktigt fin väg att köra om man har lite bråttom, men ändå inte vill köra på E4:an. Kändes nästan ödsligt då jag bara mötte ett fåtal bilar. Turen gick söderut via Marma och före Mehedeby så ligger Dragons Gate alldeles bredvid E4:an. Man passerar små samhällen som man inte vet ett dugg om.

Kilometer mätaren stod på 34 mil sedan jag tankade, så när jag kom till Björklinge så passade jag på att fylla tanken. Lika bra att fylla även om jag kan köra längre så brukar jag ta 34 mil som ett riktmärke. Från Björklinge och hemåt är det lite ”kända” trakter, även om områdena där 76:an passerar över Dalälven börjar bli bekant. Tredje gången denna sommar som jag är där. GPS´n hade rätt med tiden och jag var hemma igen på Tomtebovägen klockan 23:55. En härlig kväll igen på hojen. Älskar dessa sommarkvällar då man kan ta sig en ”liten” tur. Denna stannade på 30 mil ganska precis. Därtill skall läggas dom 10 mil som fram och tillbaka till gruvan gav.

Ha det!!





Österfärnebo

18 05 2013

Hoj Hoj,

Verkligen fin kväll igår. Efter lite matlagning så kändes det som om det skull rundas av med en liten hojtur. Det var 20 grader varmtOLYMPUS DIGITAL CAMERA och sol  när jag gav mig iväg klockan  19:45. Skrev ett inlägg på FB och fick ett förslag som såg intressant ut. Österfärnebo. Ingen tätort precis. Varje person har 4,1 hektar att röra sig på om man räknar hela socknen Österfärnebo. Najs tycker jag.

Ju mer jag är ute och åker på nya ställen, desto mer vill jag köra och utforska. Så otroligt mycket att se på. Om man nu tycker som jag att en hage med kor, en stengärdsgård, en kyrka, en skogsdunge, ett vackert hus med tinnar och torn är vackert. Jag skull vilja ha tid på mig att fotografera allt vackert jag ser. Problemet är bara att det skull ta sån evinnerlig tid så jag kommer ingenstans.  Upp på hojen och köra någon kilometer till för att stanna och fota.

Passerade alltså Dalälven igen denna sommar. Klockan var den enda som inte stannade upp denna vackra kväll och det var dags OLYMPUS DIGITAL CAMERAatt börja rulla hemmåt igen. Lurig årstid detta att köra i då fjolårskalvarna stöts bort från sina älgkor. För att inte tala om alla rådjur. Gryning och skymning är den tid på dygnet då dom är mest aktiva och förflyttar sig. Fick bromsa för två rådjur som passerade framför mig och ytterligare 6 stycken befann sig alldeles invid vägen lite utspridda längs vägen jag körde. Samtliga på 272:an mellan Kerstinbo och Uppsala.

Så fin asfalt att köra på även om vägen mellan Kerstinbo och Uppsala inte hör till den allra bästa så är den bättre än dom liknande vägarna i Stockholms län. Visserligen är det väl mer trafik på dessa, men då får väl underhållet anpassas efter detta. Stor tag görs på vägarna i Rimbo nu iaf. Det kommer att bli ny asfalt på större delen av 77:an som går igenom Rimbo. Man hoppas att det är rapporteringen som gett resultat.

På vägen till Uppsala på 272:an passerar man Östervåla. Kallas även för stolriket då. Östervåla har historiskt sett varit centrumÖstervåla Kyrka för möbeltillverkning. Idag är tillverkning av lastbilsutrustning och påbyggnationer gjorda av Zetterbergs som är en av de större arbetsgivarna på orten. Jag passerade här förra gången då jag tog Gävle turen. Det spöregnade och Östervåla Kyrka lystes upp i kvällsmörkret och gav intryck av att vara alldeles vit till färgen. Nu var det betydligt bättre väder så jag stannande till och tog ett kort på denna vackra kyrka. Nu såg jag att den inte var helt vit utan en lite bruten vit färg. Det som slog mig var att vägen gick alldeles förbi ingången till kyrkan.

Färden fortsatte sedan till Uppsala där jag tankade upp hojen igen på OK/Q8. Man vet ju aldrig med mig,  så det är bäst att ha full tank. Jag landade hemma igen strax efter klockan 23 och jag kan bara säga att jag är helnöjd med det lyse som min Varadero ger. Ett brett och bra hellyse, så man ser vad som rör sig i buskarna och ett helt ok halvlyse.

Det blev ytterligare 27,7 mil på mätaren denna kväll. En helt underbar hoj att bara dra iväg på och man behöver inte fundera på om det är asfalt eller grus. Bar å åk, som en känd person sa en gång i tiden.

Ha de!








%d bloggare gillar detta: