Annonser

Man kör ju alla vägar

13 08 2014

Hoj Hoj,

Hemma igen då sedan ett par dagar faktiskt. Efter hojturen så blev det några dagar med bil upp till Sandviken med en kompis. Tältning denna gång. Testade tältet och luftmadrassen och man reste tälltet med bravur och sov som en kung. Rullade ner hojen nyss och nu börjar det bli höst känner man. Fuktigt och 14 grader, men det  känns kyligt.

Idag var Danne och jag ute på en tur. Som vanligt när vi är ute så blir det blandat underlag. Asfalt, grus och lite skogsväg. 14,4 mil blev våran tur. Vi började med en liten grusväg förbi Friluftsfrämjandets hus ut mot Ekebyvägen. Till en början är det asfalt på den ny, men vid Ekdalen så kommer gruset. Kul att känna lite grus igen. Vid Ekeby stod en skylt att vägen var avstängd på grund av broarbeten. Vi rullade ändå framåt tills vi såg skylt och avspärrning. Budskapet stämde. Helt om alltså och tillbaka igen till Rimbo.

Mot Rånäs igen fast nu på asfalt. Efter Ekebyholm hade vi, om det inte hade varit broarbeten, kommit fram till Rånäsvägen. Vi rullade på och tog av mot Norrbyggeby. För hundra år sedan, känns det som, körde jag moppe denna väg och tog en liten grusväg över till Sättraby. Till och med till Smara som ligger utanför Edsbro.  När vi kom fram till den vägen jag tagit förut stod där en skylt om Fordonstrafik förbjuden. Så fick det bli. Hit men inte längre. Jag hade redan när vi körde upp hit kollat in en annan väg, så jag hade ett ess kvar. Vägen jag kollade var det en bom på, men den var öppen och det måste väl betyda fritt fram…

Vi körde alltså tillbaka och tog upp på den vägen som går över Nydalsskogen. GPS´n blev lite vilsen och skulle göra U-svängar och ta andra vägar. Känner man inte till vägen så är det inte lätt här. Ett virr varr av vägar och dom flesta leder bara till vändplatser. Soory GPS, men detta klarar jag bäst själv. Det finns grusvägar och sedan finns det mindre vägar. Detta är en sådan. En grässträng i mitten och ibland djupa gropar och spår. Ibland riktigt lös ”vägbana”, om man nu kan kalla det så. Vägbana alltså. Sträckan rakt över är nog närmare milen. Kör man vilse kan man få snurra ett bra tag innan man hittar ut. Vi närmade oss LV280 och nu hade GPS´n hajat läget. Nu visade den oss ut på vägen, men då såg man den redan framför sig.

Vi körde mot Edsbro. Vid Sättraby tog vi ett stopp vid Drömkåken. En kaffe och en Pollytårta blev det. Såg liten ut med satan vad den mättade. Mätta och sockerbehovet för en bra tid framöver fixat så fortsatte vi. Vi tog av mot Kristineholm och sedan körde vi mot Koludden. En fin smal asfalterad väg. Efter Koludden en bit så tog vi av på en grusväg ut mot Sonövägen. Den grusbiten är skoj. Lagom löst grus och väldigt lite gropar och tvättbräda. Här vred vi på rullen rejält. 4 km på 3 minuter och 5 sekunder. Ett snitt på c:a 77 km/h.

Vi kom snart fram till Sonövägen och tog av mot Söderbykarl. Ut en kort stump på RV76 och sedan av mot Roslagsbro. En liten asfaltsväg som snirklar sig fram. Vi tog sedan av mot Harö. Just i det korset så sitter det små skogstroll i skogen. Monica och jag såg det en gång förut och stannade och tittade. Man såg fler och fler. Riktigt kul faktiskt. Att någon gör något sådant som knappt märks egentligen. Vi vek sedan av mot Björhövda. Bara små asfalterade vägar. Till slut kom vi ut på Vätövägen som leder in till Norrtälje. Jag hade tänkt att vi skulle ta en mjukglass vid Vickningen, men både Danne och jag var mätta efter Pollytårtan så vi tog varsin dricka istället. När vi satt där började det droppa lite och sedan tilltog det. Vi gick under tak och väntade ut skuren.

Regnet slutade och vi satte oss upp igen på hojarna. Nu tog vi nya vägen som går i utkanten av Norrtälje mot Östhammar till. Såg Patriks och Monica´s hojar på parkeringen. Vi tog av mot Malsta. Nu hade det börjat droppa lite igen, men ingen fara. Mörka orosmoln fanns i horisonten. Dropande avtog och det blev uppehåll igen. Ut från Malstavägen och gav oss i kast med den för dagen sista grusvägen. En liten grusväg som går rakt över mot Bygget ifrån Lohäradsvägen. På denna grusväg var det mycket löst grus. Som Danne sa: Det kändes som om det var punktering.

Så var det. Bakändan åkte hit och dit och framändan var inte helt still den heller. Så kan det vara med grusvägar ibland. Vägen var nyligen sladdad och då dras löst grus från sidorna in igen på vägen plus att den hårda yta som bildats på vägen ruggas upp och blir lös. Inte undra på att det blir lite slingrigt. Det funkar det också. Hojen åker lite hit och dit, men låter man den bara hållas och man inte stretar emot alltför mycket går det bra.

Vi kom ut på Södertjäravägen och rullade ut mot LV280 och sedan mot Rimbo. Nu hade himlen blivit rejäl mörk och kunde öppna sig närsomhelst. Danne, som hade en bit kvar att åka, valde att ta sig hemåt direkt och hoppade över en kopp äkta kaffe. Jag lovar att han kan få den senare.

Det blev en riktigt kul dag med en härlig kompis. Gillar det omväxlande väglaget som vi kör. Asfalt, grus och ibland en skogsväg. Antalet vägar ökar enormt om man kör sådana.

Film från turen ligger här.

Ha de!

Annonser




Kosläpp på Väddö Gårdsmejeri

17 05 2014

Hoj Hoj,

Vilken dag det blev denna Lördag. Första riktigt varma dagen i år faktiskt. Temperaturer över 20 grader. Strålande sol. En dag på hojen. Vart skulle man annars tillbringa den?

Jag snackade med Danne igår kväll då jag var ut och tog en liten runda. Uppsala – Östhammar och hem igen på lite ”udda” vägar. Monica och jag skulle upp till Väddö och se på ett kosläpp vid Väddö Gårdsmejeri. Danne var lite sugen och skulle återkomma på morgonen. Han återkom och meddelande glädjande nog att han var PÅ!!! som han uttrycker det 🙂

Vi bestämde att träffas hos mig klockan 10:30 för att ta oss upp till Väddö. Kosläppet var klockan 12, så vi skulle komma dit iDSC_0290  lagom tid. Vi rullade på runt 10:45 mot målet. Ut på väg 280 mot Hallstavik. Man kände redan nu att denna dag skulle bli härlig.  Vädret på topp. Inte ett moln på himlen. Vid Bloka tog vi av på 76:an ner över Sonö för att ta 283 upp mot Väddö. Vi rullade på i lagom takt och snart var vi Framme vid Gårdsmejeriet.

Mycket folk hade redan samlats. Pratade med en kille och förra året var det 700 bilar och runt 2500 – 3000 personer där. Jennifer, Niclas, Nellie och Anita var redan på plats så vi letade upp dom och fick en bra plats. Klockan närmade sig tolv och bonden gav klartecken om att öppna ladugårdsporten. Ut kom dom. Skuttandes och småspringandes. Efter flera månaders stillastående. Äntligen fria igen. Kul att se dom. Följdes åt som en stor klunga. Några krumsprång här och där. Lite knuffande och småkivande.

Dom lugnade ner sig ganska fort även om några skuttade till ibland. En massa spring som måste ut. Vi ansåg oss klara härDSC_0291 och gick mot hojarna igen. En mjukglass i Grisslehamn skulle ju inte vara fel, så vi bestämde att styra kosan dit. Trots alla bilar som skulle iväg så gick det förvånansvärt bra. En liten incident såg vi vid utfarten vid Väddö. En bil stod vid stoppet och jag vet inte vad han egentligen väntade på. Bilisten bakom blev irriterad och tutade och då körde han ut mitt framför en bil som kom. Det gick som tur var bra och ingen olycka skedde. En tut i en bilkö kan få tråkiga konsekvenser. Vet inte hur föraren tänkte när han bara körde ut.

Vi gick på 283:an mot Grisslehamn.  Lite trafik. Denna väg kännetecknas nästan av den tid då färjan till Eckerö anländer eller avgår. Beroende på vilken färja det gäller så strömmar trafiken antingen till eller från Grisslehamn. Nu kom vi nog då en färja inte anlänt för vi mötte inte många bilar. Strax rullade vi in och såg att kiosken var öppen. Ganska vanligt här upp att det inte går att betala med kort. Så även här. Inte van att ha kontanter i plånboken. Jag tog bilen med Niclas till färjeterminalen där en bankomat finns. Med pengar på fickan återvände vi.

En besvikelse var dock att mjukglassmaskinen inte var startad ännu. Det fick bli kulglass istället Rom/Russin och nån med nötter. Funkar men det är inte rätt. Mjukglassen här är faktiskt den bästa som jag ätit. Så där riktigt gräddigt god, som en mjukglass ska vara. Vi bänkade oss. Danne hade förstås varit förutseende och tagit fika och mackor med sig. Vi njöt av glassen i solen. Det var riktigt varmt. Från att ha varit svalt och ibland frost på nätterna blev det sommar direkt. Inte en dag försent. Vi blev ju vana med värme under påskhelgen och sedan snuvades vi på den. Nu ser den ut att stanna i alla fall.

Vi hade käkat upp våran glass och Danne vill kolla lite på Singö där han varit för länge sedan. Sagt och gjort. Bara 9 km till Singö. Jag brukar tänka lite så när jag är ute och kör och ser en skylt. Gävle 90 km. Så nära tycker jag. Tar en sväng dit. Väl framme dyker nästa skylt upp med 80 km till den. Så rullar milen på för mig.

Vi gav oss som sagt iväg till Singö. Det gick vita gäss ute på Östersjön såg vi nedanför dom broar vi passerade. Vinden tog i hojen på broarna. Framme vid Singö camping blev det kaffe igen för Danne och första koppen för Monica och mig. En liten bulle slank också ner. Vägen tillbaka började ta form. Jag tänkte ta av vid Trästabron. ett ganska magnifikt bygge och en hög bro för att vara i våra trakter. Strax efter bron till vänster,  så går det en liten asfalterad väg mot Väddö. Den tog vi.

Vid Stabby tog vi av mot Skebobruk. Denna väg är en sån där liten pärla på 9 km. Smal krokig och går vissa sträckor bredvid  sjön Strödjan. Efter hundra kurvor hit och lika många tillbaka så kom vi fram till Skebobruk. Vänster mot Edsbro och Rimbo igen. Strax efter Edsbro ligger Café Drömkåken. För er som inte varit där så rekommenderar jag er att göra ett besök. Ett mycket annorlunda fik med hembakta produkter i en otroligt trevlig miljö. Pastellfärgerna sprakar överallt. Små figurer och härliga små arrangemang av blommor.

Till höger verandan från den gård där vi fikade. En mycket god varm kycklingmacka med curry och andra godsaker i. Dit kommer det att bli fler turer och kanske pröva andra av dom läckra godsakerna som fanns att välja bland. Klockan hade rullat på och det hade blivit eftermiddag. Vi började tänka på hemfärden. Danne skulle hem och fira en födelsedag och han hade en bit till att åka. Vi rullade på mot Rimbo igen. Vid Rimbo fortsatte Danne mot Stockholm igen.

Det blev en otroligt fin dag som jag fick förmånen att dela med Danne. Otroligt kul att Monica också var ledig och kunde hänga på. Så skönt att ha henne bakpå och terrorisera med mitt prat som hon säger.

Ha de!

 








%d bloggare gillar detta: