Annonser

Man kör ju alla vägar

13 08 2014

Hoj Hoj,

Hemma igen då sedan ett par dagar faktiskt. Efter hojturen så blev det några dagar med bil upp till Sandviken med en kompis. Tältning denna gång. Testade tältet och luftmadrassen och man reste tälltet med bravur och sov som en kung. Rullade ner hojen nyss och nu börjar det bli höst känner man. Fuktigt och 14 grader, men det  känns kyligt.

Idag var Danne och jag ute på en tur. Som vanligt när vi är ute så blir det blandat underlag. Asfalt, grus och lite skogsväg. 14,4 mil blev våran tur. Vi började med en liten grusväg förbi Friluftsfrämjandets hus ut mot Ekebyvägen. Till en början är det asfalt på den ny, men vid Ekdalen så kommer gruset. Kul att känna lite grus igen. Vid Ekeby stod en skylt att vägen var avstängd på grund av broarbeten. Vi rullade ändå framåt tills vi såg skylt och avspärrning. Budskapet stämde. Helt om alltså och tillbaka igen till Rimbo.

Mot Rånäs igen fast nu på asfalt. Efter Ekebyholm hade vi, om det inte hade varit broarbeten, kommit fram till Rånäsvägen. Vi rullade på och tog av mot Norrbyggeby. För hundra år sedan, känns det som, körde jag moppe denna väg och tog en liten grusväg över till Sättraby. Till och med till Smara som ligger utanför Edsbro.  När vi kom fram till den vägen jag tagit förut stod där en skylt om Fordonstrafik förbjuden. Så fick det bli. Hit men inte längre. Jag hade redan när vi körde upp hit kollat in en annan väg, så jag hade ett ess kvar. Vägen jag kollade var det en bom på, men den var öppen och det måste väl betyda fritt fram…

Vi körde alltså tillbaka och tog upp på den vägen som går över Nydalsskogen. GPS´n blev lite vilsen och skulle göra U-svängar och ta andra vägar. Känner man inte till vägen så är det inte lätt här. Ett virr varr av vägar och dom flesta leder bara till vändplatser. Soory GPS, men detta klarar jag bäst själv. Det finns grusvägar och sedan finns det mindre vägar. Detta är en sådan. En grässträng i mitten och ibland djupa gropar och spår. Ibland riktigt lös ”vägbana”, om man nu kan kalla det så. Vägbana alltså. Sträckan rakt över är nog närmare milen. Kör man vilse kan man få snurra ett bra tag innan man hittar ut. Vi närmade oss LV280 och nu hade GPS´n hajat läget. Nu visade den oss ut på vägen, men då såg man den redan framför sig.

Vi körde mot Edsbro. Vid Sättraby tog vi ett stopp vid Drömkåken. En kaffe och en Pollytårta blev det. Såg liten ut med satan vad den mättade. Mätta och sockerbehovet för en bra tid framöver fixat så fortsatte vi. Vi tog av mot Kristineholm och sedan körde vi mot Koludden. En fin smal asfalterad väg. Efter Koludden en bit så tog vi av på en grusväg ut mot Sonövägen. Den grusbiten är skoj. Lagom löst grus och väldigt lite gropar och tvättbräda. Här vred vi på rullen rejält. 4 km på 3 minuter och 5 sekunder. Ett snitt på c:a 77 km/h.

Vi kom snart fram till Sonövägen och tog av mot Söderbykarl. Ut en kort stump på RV76 och sedan av mot Roslagsbro. En liten asfaltsväg som snirklar sig fram. Vi tog sedan av mot Harö. Just i det korset så sitter det små skogstroll i skogen. Monica och jag såg det en gång förut och stannade och tittade. Man såg fler och fler. Riktigt kul faktiskt. Att någon gör något sådant som knappt märks egentligen. Vi vek sedan av mot Björhövda. Bara små asfalterade vägar. Till slut kom vi ut på Vätövägen som leder in till Norrtälje. Jag hade tänkt att vi skulle ta en mjukglass vid Vickningen, men både Danne och jag var mätta efter Pollytårtan så vi tog varsin dricka istället. När vi satt där började det droppa lite och sedan tilltog det. Vi gick under tak och väntade ut skuren.

Regnet slutade och vi satte oss upp igen på hojarna. Nu tog vi nya vägen som går i utkanten av Norrtälje mot Östhammar till. Såg Patriks och Monica´s hojar på parkeringen. Vi tog av mot Malsta. Nu hade det börjat droppa lite igen, men ingen fara. Mörka orosmoln fanns i horisonten. Dropande avtog och det blev uppehåll igen. Ut från Malstavägen och gav oss i kast med den för dagen sista grusvägen. En liten grusväg som går rakt över mot Bygget ifrån Lohäradsvägen. På denna grusväg var det mycket löst grus. Som Danne sa: Det kändes som om det var punktering.

Så var det. Bakändan åkte hit och dit och framändan var inte helt still den heller. Så kan det vara med grusvägar ibland. Vägen var nyligen sladdad och då dras löst grus från sidorna in igen på vägen plus att den hårda yta som bildats på vägen ruggas upp och blir lös. Inte undra på att det blir lite slingrigt. Det funkar det också. Hojen åker lite hit och dit, men låter man den bara hållas och man inte stretar emot alltför mycket går det bra.

Vi kom ut på Södertjäravägen och rullade ut mot LV280 och sedan mot Rimbo. Nu hade himlen blivit rejäl mörk och kunde öppna sig närsomhelst. Danne, som hade en bit kvar att åka, valde att ta sig hemåt direkt och hoppade över en kopp äkta kaffe. Jag lovar att han kan få den senare.

Det blev en riktigt kul dag med en härlig kompis. Gillar det omväxlande väglaget som vi kör. Asfalt, grus och ibland en skogsväg. Antalet vägar ökar enormt om man kör sådana.

Film från turen ligger här.

Ha de!

Annonser




Till Harg på grus

28 04 2014

Hoj Hoj,

Det finns många vägar och gör man som Danne och jag så finns det ännu flera att välja på. Jag gjorde i ordning en grustur upp till Harg förra säsongen, men vi lyckades inte pricka in någon dag att åka. Nu blev det annat.

Jag hade gjort ett event av detta och dom som kände sig sugna på lite grusvägar kunde anmäla sig. Anna hade tyvärr problem medIMG_2744 allergin så hon kunde inte komma. Per var upptagen med annat. Så det blev bara Danne och jag. Vi startade klockan 11 hemma ifrån mig. Jag hade lagt turen över Rånäs upp mot Knutby och sedan började äventyret på grus. Första biten från Rimbo gick över Ekeby. Min barndomsväg som jag kört åtskilliga mil på. Efter alla dessa år så var groparna där dom brukar och det typiska tvättbräde mönstret också.

Väg 1181 från Rånäs och norrut mot Knutby är kurvig, men lite för mycket skadad för att vara riktigt på topp. Många knölar och gropar. Alltför många tyvärr. Men dämparna jobbar fint på Varaderon, så det går ju bra ändå. Efter Knutby så blev det en kort bit på 673 mot Bladåker.

Vid Knutby-Åsby tog vi av på väg 1114. Då kom vi ut på grus. En normalt sliten grusväg. Den ena gropen avlöser den andra ibland. Ibland mycket löst grus och ibland hårt packat. Verkligen planeradIMG_2751 körning, men kul. Varaderon är lite tung, men sköter sig bra ändå. Vi stannade till vid Bennebols Bruk och tog en fika. Så gott med fika och en macka när man rullat ett tag. Danne som hade rullat från Farsta funderade lite strax innan när vi skulle ta en fika rast.

Vi tog en liten runda bland det som var kvar av bruket. Man får en eftertanke när man är på sådana platser. Tänk så många som jobbat här och trampat i dom trappor vi såg. Kolugnen och masugnen var upprustade. Fint att sådant bevaras för framtiden. Efter vår rundvandring så fortsatte vi vår tur.

Vidare norrut. Vi kom ut en kort snutt på väg 661 som går mellan Hallstavik och Uppsala. Kanske 50 meter på den och sedan in på fortsättningen av väg 1114 upp mot Harg. När man kör på en sådan här grusväg, så ser man så många avtagsvägar från den och man funderar vart dessa leder. Lite sugen på att köra in och testa är man allt. Vi höll oss till turen. Denna gång i alla fall.

Efter många svängar hit och dit så kom vi fram till väg 292 som går mellan Hargshamn och Gimo i första hand. 50 meter på den och sedan in på en liten asfalterad väg den sista biten upp till Harg. c:a 1 km på välkända 76:an och sedan bar det av igen ut på grus. Nu var det väg 1117 som fick ta oss fram. Denna grusväg var av en annan karaktär på något sätt. Jag tror den första biten är ganska väl trafikerad på grund av sjön Fyrväpplingen som har inplanterad ädelfisk och är populär bland fritidsfiskare. Tänkte själv göra ett besök och fiska där under sommaren med Freddie. Vägen vi körde på nu var lite större och en annan typ av grus. Lite finare. Lite grövre en sand bara. Det märktes att det var länge sedan det regnade. Tyckte synd om Danne som jag ibland inte såg för dammolnet efter mig. Danne fick sacka efter så det värsta dammet han lägga sig, men det fanns ändå mycket kvar.

Så kul att se dom villor man passerar. Jag tror jag skrivit om dom förr, men kan inte låta bli igen. Vissa villor och gårdar ser otroligt fina ut och vissa ser ut som riktiga skatbon. Hela tomten och marken runt omkring är fullständigt täckt med skrot. Rostiga bilar, harvar, plogar, tunnor, stängsel. Ja allt som kan tänkas. Man funderar lite på hur tänkte dom från början? Nu behöver man ju inte bry sig direkt, men man kan undra vad dom eventuella grannar tycker och tänker som dom har runt sig. Nu ska väl tilläggas att dom är inte så många direkt. Både vad gäller grannar och skatbon.

När vi kommit in bit in på vägen upptäckte jag att mitt högra handtagsskydd hängde på sniskan. Styränden på höger sida varIMG_2753 puts väck. För att inte skyddet skulle gå av så stannade jag och skruvade loss det. Ett taktiskt stopp med bensträckning. Jag har en så fin verktygsrulle i packväskan med dom allra viktigaste sakerna. Till och med ståltråd, vulktejp, tändstiftshylsa och eltejp. Vajrar och nipplar och en hel del till. Skickade efter den från en firma som jag nu glömt namnet på. Jag har under den tid jag haft den hjälpt ett par stycken med hjälp av verktygen då dom stått helt utan den enklaste lilla skruvmejsel.

Med handtagsskyddet i väskan fortsatte vi. Nästa fikastopp skulle bli i närheten av Österbybruk. Jag hade sett en naturcamping där när jagIMG_2754 åkte på en rekognosceringstur tidigare i vår. Vi kom dit och bommen var öppen och vi rullade ner. På väg ner såg vi en dam som hade gått och slängt soporna. Hon såg inte direkt imponerad ut av Danne´s och min entré. Vi parkerade och tog fram fikat igen. Slog oss ner och njöt ännu engång av fikat och av utsikten. Stordammen heter sjön som vi stannade vid. Den sträckte sig in till Österbybruk.

Det var säkert över 25 grader där vi satt. Bakom oss var skogen täckt med vitsippor. Längs hela vägen vi åkt så var kanternaIMG_2757 vita av dessa blommor. Så fint denna årstid. Kanske den bästa av dom alla. I alla fall så länge man inte är pollenallergiker. Dom har det inte lätt nu då allt fullkomligt exploderar i naturen. Allt samtidigt. Jag såg på bilen att den var alldeles gul. Vi fortsatte igen. När vi kom upp till bommen så var den nu stängd av någon underlig anledning. Undrar om detta kunde ha något med den icke imponerade damen vi såg på väg ner. Nu är en bom inget större problem för en hoj, för det finns oftast marginal att ta sig runt. Så även här.

Vi rullade ut igen på väg 1117 mot Österbybruk. Efter någon kilometer så var vi där. Nu skulle det bli lite blandat mellan fina asfaltsvägar och grusvägar. Ut från  Österbybruk mot Hargshamn och av mot Åby på väg 683. En asfalterad kurvig väg. Här tror jag vi mötte dom första hojarna. Vi kom så småningom ut vid Länna. Sist när jag körde här fick jag bryta vid Länna. Många stora grenar hade blåst ner på vägen jag kom på och ville inte riskera att få någon sådan i huvudet. Så nu blev det okänd väg för mig. Jag hade lagt turen med hjälp av Trafikverkets websida där man kan få riktigt mycket information om vägar. Bland annat om det finns vägbommar. Nu visade det sig att vad den inte visade var vägar med Fordonstrafik Förbjuden – Enskild väg. Det stötte vi förstås på och valde att lyda, för en gångs skull, och vände tillbaka. GPS´n visade ner och på en ny väg vilken bara blev smalare och smalare för att slutligen stanna vid en bastant grind med texten PRIVAT VÄG och en dam och en herre på andra sidan grinden. Dom såg inte villiga ut att släppa igenom oss. Troligen hade dom hört Danne och mig och snabbt stängt grinden och var på väg att sätt lås på den.

Lite snöpligt slut på denna fina tur blev det. Vi bestämde att ta raka spåret mot Rimbo igen. Jag kollade nu om jag skulle som något om Fordonstrafik förbjuden där vi var men inget syntes på Trafikverkets sida. Inte att lite på helt alltså, eller så har skylten kommit upp utan Trafikverkets inblandning vilket inte är helt omöjligt. Skylten var inte precis ny.

Det blev ändå en mycket trevlig tur och tack till Danne som delade denna tur med mig.

Ha de!!





Harg på grus

13 04 2014

Hoj Hoj,

Jag gjorde i ordning en Grustur upp till Harg förra säsongen. Det blev aldrig av att jag körde den. Det gjorde jag idag, eller snarare ikväll.

Jag åkte hemifrån vid 17 tiden. Först upp till OK/Q8 och fyllde upp tanken med 98 oktan igen. Kollade lufttrycket, men det varHarg1 sig lika sedan säsongsstarten. Iväg mot Knutby via Rånäs. Gammal vanlig väg som man kört hur många gånger som helst. Vid Knutby tog jag vägen mot Bladåker. Vid Finntorpet på den vägen tog jag av mot Fyrväpplingen. En sjö med inplanterad ädelfisk. Har faktiskt inte varit där även om jag fiskade ganska mycket i unga år.

Nu började det hända saker. Nu har jag nämligen bara grusväg framför mig i 3 mil ungefär upp till Harg. Vägen var fin med inte alltför många stor gropar som annars är ganska vanligt. Jag gillar verkligen grusvägar. Omgivningen är också en helt annan. Man kör så nära skogen, Svänger runt bakom en stor stenbumling. Ett stort berg passerar precis bredvid vägen. Underbar natur. Så skiftande inom bara några meter. På denna väg passerar man Bennebols bruk. Ett järnbruk som gjorde tackjärn från 1674 IMG_2623fram till runt 1850. Detta bruk gav arbete åt 400 personer. Tänk vilken industri det var och vilket liv och rörelse det måste varit här, mitt ute i skogen. Mäktigt att stå där och tänka hur det kunnat sett ut. Kolugnen och masugnen är kvar samt pelarna till det som en gång var kolmagasinet och en del andra murar som vittnat om en gången tid.

Jag satte mig upp igen på hojen och körde vidare. Vidare genom denna fantastiska natur som egentligen bara ligger ett stenkast hemifrån. Bara runt 3,5 – 4 mil är det hit. Man inser lätt vad som menas med ”att gå över ån efter vatten”. En vindlande väg upp och ner. Höger , vänster, höger. Ja det svänger hela tiden. Otroligt många naturreservat längs med denna väg. Mycket historia måste ligga gömd inuti dessa skogar. Man ser vissa ställen som fått namn och där har det väl i gången tid varit något speciellt. Jag ska någon gång bara köra denna och stanna och läsa på alla dom skyltar jag passerat. Nu var det lite tidsbrist. Jag hade många mil fortfarande kvar att avverka och skymningen kommer fort.

Jag kom sedan fram till Harg. Passerade Harg och körde norrut på 76:an någon kilometer eller kanske två innan jag fick grusHarg2 under däcken igen. Denna var lite av en annan karaktär. Lite bredare, men grus var det. Skicket på den var också bättre än den förra även om den förra inte var att klaga på. Man vet ju vad man ger sig in på. Man passerar en del stora gårdar. En del mer skötta än andra. Likaså med stugorna. en del ser riktigt pampiga ut, medans några ser ut som dom håller på att falla ihop. För att inte tala om gårdarna runt dessa. Otroligt hur en del kan ha det runt sig. Måste vara mycket speciella folk som bor där. Dom flesta av gårdarna är däremot sådana som man lätt skulle kunna knacka på och fråga efter en god kopp äkta kaffe. Gårdar som man minns från barndomen. Som min farfars gård. En huvudbyggnad flankerad av två mindre på var sida. En lagård. En maskinhall. Skulle inte ha något emot att bosätta mig så. Trivs verkligen med lugnet.

En kort bit ut på asfalt igen. 288:an som går mot Gimo. Några kilometer senare, vid hökhuvud, tar jag av igen. Någon kilometerIMG_2627 asfalt igen innan jag svänger av vid Borggärde. Nu blev det grus igen. När man gör en Grustur med GPS och man inte känner till ställena kan det bli ganska kul. Strax efter Kelinge visade mig GPS av på en väg. Jag följde GPS´n och insåg att jag kommer att passera nästan framför trappen på ett bostadshus. Skulle ytterligare ut på en ännu mindre väg. Vek av innan på en annan väg men passerade då grannens trapp istället. Mäktigt förvånade dom blev när en hoj kommer utanför trappen. Tog mig ut igen och avvek GPS´ns föreslagna rutt. Rent logiskt sett så skulle jag ju följa samma kurs som jag kom med så jag tog av åt vänster. Det visade strax vara rätt val för där visade GPS´n igen att jag var på rätt spår.

Det hade börjat blåsa och en och annan droppe hade fallit på visiret sedan en tid tillbaka. Stannade till och gjorde ytterligare ett litet videoreportage. Stod med skogen som skydd. Hörde hur vinden tog tag i tallarna. Mäktigt. Körde vidare igen. Nu började det skymma. Led lamporna fick visa vad dom gick för. Mycket nöjd. Regnet började tillta liksom blåsten. Det blev ytterligare några mil på grus innan jag bestämde mig för att ta stora vägar hem. Stora grenar hade blåst ner på sina håll och ville inte riskera något.

Det blev en underbar tur på hojen som jag hoppas få dela med några under sommaren.

Ha de!

 

 





Spännande turer på våren.

24 03 2014

Hoj Hoj,

I helgen blev det några mil igen. Närmare bestämt 23,4 mil. Trodde inte att det var så mycket faktiskt. Fast det går ju fort när man har kul, sägs det.

Det blev en tur på minst sagt varierande underlag.  Kan bli lite för spännande såhär tidigt på våren. Solen står ganska lågt på himlen och når inte ner på sina ställen. Är det sedan minusgrader på natten också så tar det ett tag innan snösmältningen kommer igång.

Dagen började med lite regn och väldigt mulet. Det blev en tur in till Norrtälje för att storhandla med en av döttrarna. När vi hade avverkat några affärer och kom ut så hade solen kommit fram och värmde gott. I luften var det bara +4 grader ännu, så några grader till ville jag ha. Vi åkte hemåt och på väg hem så steg tempen ytterligare någon grad. Det blev en kopp kaffe och en macka i väntan på ytterligare grader. Till slut så kom tempen upp i 8 grader så då var det dags.

Först lämnade jag av en dator till en kille som skulle ha en ifrån gruvan. På väg dit såg vi att asfalten var ganska blöt så det hade IMG_2582regnat strax innan. När vi kom fram så sa Fredrik att det hade precis slutat att regna. Från honom körde vi mot Norrtälje på gamla Stockholmsvägen. Hade inget egentligen mål ännu utan körde bara mot Norrtan. Tog en runda på byn och funderade lite på vart vi skulle ta vägen. Det blev till slut Vätövägen ut och vi tog av vid Nysättra. Vidare mot Söderbykarl. Riktigt rolig smal väg. Många kurvor och inte alltför dålig. Så kul att kolla in villorna längs vägen. Vissa är riktigt snygga, men ligger alldeles för nära vägen. I och för sig ingen större trafik på den vägen. På sommaren är den livligt trafikerad då det finns många sommarstugor där.

När vi kom fram till en villa så såg vi dessa små figurer i massor utplacerade i skogen vid huset. Små skogstroll och tomtar i massor. Kul att se dom. På ett ställe var det ett avkapat träd och trädstammen var täckt av mosaik. Stammen var ganska grov och mosaiken var liten. Vilket jobb det måste varit att täcka stammen.

Vi fortsatte mot Söderbykarl. Då fick jag för mig att köra förbi där min farbror bott. Han hade ett lite jordbruk och hade några kor också. På gården gick hönsen lösa och gjorde små reden. Han hade även en ardenner. En kollosalt stor häst. Den körde hanEkeby även med i skogen vid avverkning. Inga djupa sår i den skogen. Alltid på natten skulle tuppen sitta på hästryggen. Satt inte tuppen där var hästen orolig. Det var den klokaste häst jag träffat på. Ragnar hade en stor potatisåker. När det var dags att plocka potatisen så var vi där. Jag fick sitta på kärran med potatisen. När vagnen var lastad klappa dom hästen och sa att nu går du hem. Hästen lufsade ut från åkern och upp mot huset. Han hade järnkoll på vart vagnens hjul var. En bil kom och hästen stannade vid sidan och lät bilen passera. sedan fortsatte den igen. När vagnen var tom så sa dom åt hästen att går ner till åkern igen och den vände kärran och gick ner. Helt otroligt. På bilden så  var åkern till vänster och huset uppe vid backen rakt fram. Minns det nästan som igår när jag var där. Kul att uppleva gamla platser.

Vi fortsatte vägen fram. Många gamla minnen dök upp längs vägen. Ett berg som vi cyklade mycket på. Jag minns att jag fick låna Ove´s cykel med limpa. Vilken grej. Ett torn för optisk spaning på flygspaning var på berget. I den var vi upp ofta, fast vi inte fick förstås. I slutet på grusvägen som kom ut på 76:an så fanns det en affär. I hörnet på huset gick man in. En riktig lanthandel. Där köpte man 25 öres puckstång med vanilj smak. Vilken fest. Satt sedan på trappen och njöt av den goda glassen.

Kom då att tänka på att min mamma och jag cyklade dit från Skebobruk. Vi tog tåget till Skebobruk och sedan cyklade vi dom 7IMG_2584 kilometerna till Ekeby. Vilka tider det var. Ibland kom pappa upp och vi fick åka bil hem, men ibland fick vi cykla tillbaka dom 7 kilometerna till Skebobruk och ta tåget till Rimbo. Nu gled jag fram på Varaderon. Riktigt mysig väg. Får nog planera in en tur med hojgänget på den. Framme vid Skebobruk så tog vi en bensträckare. Vi ställde oss i solen alldeles bredvid vägen. Effektivt att bara stå där. Man hörde hur alla bilar lättade på gasen och bromsade. Det kunde ju va någon annan som stod där.

Vi fortsatte igen. Tog av på Sonövägen och en liten bit in på den så kan man ta en liten grusväg och komma ut på 76:an bortom Edsbro. Så blev det förstås. Den hade torkat upp bra fast inte på alla ställen. Ibland blev den som lös lera och hojen ville lite hit och dit. Bara att följa med lite grann och inte spjärna emot för mycket. Då går det inget bra. Efter dom följer en smal asfalterad väg. Det var på den vägen som det blev lite för spännande.

Vägen var torr och fin och ibland lite mer snö vid sidan av vägen. Vi kom på en raksträcka upp mot ett backkrön. Det var snö vid sidan om vägen på krönet såg jag nerifrån. Vi rullade väl på i 60 km/h. När jag kom upp på krönet ser jag att hela vägen är täckt med snö och is sånär som på två smala bilspår. Bara för att göra det ännu mer spännande så svängde sedan vägen en kort bit bort. Det blev att hålla sig i spåret och bromsa innan svängen kom. Då var det bara att följa spåret. Det gick bra trots allt, men det kan vara riktigt lurigt nu på våren.

Ha de!!





Göra en tur på grusväg med BaseCamp

26 01 2014

Hoj hoj,

Då kommer en liten video till. Nu gör jag en tur på grusvägar. En liten bugg i programmet. Jag visar var den är och hur du verkligen får rutten att gå på grusvägar. Kan man ta backup på det man gjort? Ja visst. Jag visar det också.

Gör en tur på grusvägar.

Ha de!





Rek tur till Östhammar

4 05 2013

Hoj Hoj,

Igår när jag kom hem från gruvan så var det som en sommarkväll. 16 grader varmt. Fick för mig att köra en rekognoseringstur upp till Östhammar som jag kommer att köra med Hojgänget. Det är en tur som kommer att gå en lång sträcka på grusväg. Det blev en fika och någraIMG_0575 mackor när jag kom hem. Ville komma iväg så fort som möjligt. Mätt i magen så körde jag ut hojen och klädde på mig hojkläderna. Tog understället ändå för jag misstänkte att det kunde bli lite sent innan jag kom hem igen.

Fyllde upp hojen först, då jag tankade senast i Överum i Småland. Sen bar det iväg mot Östhammar. Turen går via Rånäs och Knutby. StraxIMG_0576 efter Knutby kan man säga är det grus upp till Östhammar.  Lite gropig som en grusväg brukar bli. Ömsom mycket löst grus och vissa partier med mer packat grus. På vissa ställen var det ganska mycket snö kvar längs vägen som för övrigt var torr. Intressanta ställen på vägen längs denna lilla grusväg. Den var även utmärkt som en cykelväg. Skyltar om Naturreservat dök upp lite överallt. Helt plötsligt dök det ett järnbruk upp. Det var Bennebols Bruk som startade redan 1683 men den masugn som finns kvar idag är från 1850 talet. Bruket försörjde drygt 300 personer.

Jag rullade vidare och strax efter där kortet är taget visade GPS´n höger, men den vär en enskild väg så det gick inte. Jag tycker det är viktigt att respektera skyltar och att ta hänsyn till boende kring vägen. Mycket kan dyka upp då dom inte är vana med att något fordon passerar kanske dagligen. Hundar går också ofta lösa på gårdarna och blir väldigt exalterade då någon kommer. Sen går ofta vägarna alldeles intill husen och ibland tror man att man hamnat på någon gård, men svänger man bara runt trappen så fortsätter vägen. Jag fortsatte alltså rakt fram. Jag såg bara en liten stund senare på GPS´n att den väg som var enskild kom ut en liten bit bara längre fram.

Det var en mycket krokig och berg och dalbane lik väg. Man fick hålla kolla på ibland ganska stora gropar. Totalt är det 3,8 mil på grus. Vi kommer att stanna till och fika och säkert ta något ätbart i Östhammar innan vi kör tillbaka samma väg mot Rimbo igen.

Idag blev det ett litet förtidigt födelsedagsfirande då dom flesta kom över idag. Jag fick bland annat designat hojsmycke. Mycket tjusigt ochIMG_0581 speciellt. Guldsmedsaffären tog hem bara ett exemplar av denna för att den ska bli lite unik. Min svärmor och hennes syster och hennes man såg denna i våras och tyckte den var jag.

Jennifer och Nellie var förstås också ner och hälsade på då Nellies kusin (Alexa) var här också. Nellie gillar bilar och hojar och vänder sig om för att titta när hon sitter i barnvagnenIMG_0587. Hon fick förstås sitta på min hoj och jag startade den och hon lös upp hela hon.

Ha de!





Hur blev det med styret?

16 04 2013

Hoj Hoj,

Såg att jag inte hade skrivit något om hur det blev med 33 mm höjning av styret. Det blev en riktigt långtur i Söndags på 20 mil. Njöt av varje cm. Styrhöjningen blev kanon. Rakare sitt ställning och inget vindbrus för det tack vare MRA rutan. Jag har inte testat stående ännu, men kan bara bliIMG_0484 bra. Lite lågt förut då man fick stå lite krokigt. Nu tror jag det blir mycket bättre. Tilläggas ska att jag inte på något vis dåligt förut heller, men jag tror detta gjorde det lilla extra. Det blev också bättre plats för startnyckeln. Det var lite trångt förut från nyckeln till ”överliggaren” på styrfästet. Lite meck att lägga nycklarna rätt ibland för att kunna vrida runt nyckeln.

Snart blir det grustur upp till Östhammar. Nya vägar och spännande värre. Ingen aning om hur vägen är eller ser ut. Problemet kan vara bommar. Ska följa den med Google Maps för att se hur mycket grusväg det är. Kul ska det iaf bli. 4 har visat intresse, men jag tror att en avCapture dessa gjort det mest på skoj (eller hur Jonas?). Den 18 Maj kör vi i alla fall en tur på 77 km och tillbaka samma väg, så totalt blir det 154 km. Hoppas vi får ett fint väder.

Det ska hur som helst bli kul att leda lite turer igen i norra Roslagen.

Ha de!








%d bloggare gillar detta: