Till Harg på grus

28 04 2014

Hoj Hoj,

Det finns många vägar och gör man som Danne och jag så finns det ännu flera att välja på. Jag gjorde i ordning en grustur upp till Harg förra säsongen, men vi lyckades inte pricka in någon dag att åka. Nu blev det annat.

Jag hade gjort ett event av detta och dom som kände sig sugna på lite grusvägar kunde anmäla sig. Anna hade tyvärr problem medIMG_2744 allergin så hon kunde inte komma. Per var upptagen med annat. Så det blev bara Danne och jag. Vi startade klockan 11 hemma ifrån mig. Jag hade lagt turen över Rånäs upp mot Knutby och sedan började äventyret på grus. Första biten från Rimbo gick över Ekeby. Min barndomsväg som jag kört åtskilliga mil på. Efter alla dessa år så var groparna där dom brukar och det typiska tvättbräde mönstret också.

Väg 1181 från Rånäs och norrut mot Knutby är kurvig, men lite för mycket skadad för att vara riktigt på topp. Många knölar och gropar. Alltför många tyvärr. Men dämparna jobbar fint på Varaderon, så det går ju bra ändå. Efter Knutby så blev det en kort bit på 673 mot Bladåker.

Vid Knutby-Åsby tog vi av på väg 1114. Då kom vi ut på grus. En normalt sliten grusväg. Den ena gropen avlöser den andra ibland. Ibland mycket löst grus och ibland hårt packat. Verkligen planeradIMG_2751 körning, men kul. Varaderon är lite tung, men sköter sig bra ändå. Vi stannade till vid Bennebols Bruk och tog en fika. Så gott med fika och en macka när man rullat ett tag. Danne som hade rullat från Farsta funderade lite strax innan när vi skulle ta en fika rast.

Vi tog en liten runda bland det som var kvar av bruket. Man får en eftertanke när man är på sådana platser. Tänk så många som jobbat här och trampat i dom trappor vi såg. Kolugnen och masugnen var upprustade. Fint att sådant bevaras för framtiden. Efter vår rundvandring så fortsatte vi vår tur.

Vidare norrut. Vi kom ut en kort snutt på väg 661 som går mellan Hallstavik och Uppsala. Kanske 50 meter på den och sedan in på fortsättningen av väg 1114 upp mot Harg. När man kör på en sådan här grusväg, så ser man så många avtagsvägar från den och man funderar vart dessa leder. Lite sugen på att köra in och testa är man allt. Vi höll oss till turen. Denna gång i alla fall.

Efter många svängar hit och dit så kom vi fram till väg 292 som går mellan Hargshamn och Gimo i första hand. 50 meter på den och sedan in på en liten asfalterad väg den sista biten upp till Harg. c:a 1 km på välkända 76:an och sedan bar det av igen ut på grus. Nu var det väg 1117 som fick ta oss fram. Denna grusväg var av en annan karaktär på något sätt. Jag tror den första biten är ganska väl trafikerad på grund av sjön Fyrväpplingen som har inplanterad ädelfisk och är populär bland fritidsfiskare. Tänkte själv göra ett besök och fiska där under sommaren med Freddie. Vägen vi körde på nu var lite större och en annan typ av grus. Lite finare. Lite grövre en sand bara. Det märktes att det var länge sedan det regnade. Tyckte synd om Danne som jag ibland inte såg för dammolnet efter mig. Danne fick sacka efter så det värsta dammet han lägga sig, men det fanns ändå mycket kvar.

Så kul att se dom villor man passerar. Jag tror jag skrivit om dom förr, men kan inte låta bli igen. Vissa villor och gårdar ser otroligt fina ut och vissa ser ut som riktiga skatbon. Hela tomten och marken runt omkring är fullständigt täckt med skrot. Rostiga bilar, harvar, plogar, tunnor, stängsel. Ja allt som kan tänkas. Man funderar lite på hur tänkte dom från början? Nu behöver man ju inte bry sig direkt, men man kan undra vad dom eventuella grannar tycker och tänker som dom har runt sig. Nu ska väl tilläggas att dom är inte så många direkt. Både vad gäller grannar och skatbon.

När vi kommit in bit in på vägen upptäckte jag att mitt högra handtagsskydd hängde på sniskan. Styränden på höger sida varIMG_2753 puts väck. För att inte skyddet skulle gå av så stannade jag och skruvade loss det. Ett taktiskt stopp med bensträckning. Jag har en så fin verktygsrulle i packväskan med dom allra viktigaste sakerna. Till och med ståltråd, vulktejp, tändstiftshylsa och eltejp. Vajrar och nipplar och en hel del till. Skickade efter den från en firma som jag nu glömt namnet på. Jag har under den tid jag haft den hjälpt ett par stycken med hjälp av verktygen då dom stått helt utan den enklaste lilla skruvmejsel.

Med handtagsskyddet i väskan fortsatte vi. Nästa fikastopp skulle bli i närheten av Österbybruk. Jag hade sett en naturcamping där när jagIMG_2754 åkte på en rekognosceringstur tidigare i vår. Vi kom dit och bommen var öppen och vi rullade ner. På väg ner såg vi en dam som hade gått och slängt soporna. Hon såg inte direkt imponerad ut av Danne´s och min entré. Vi parkerade och tog fram fikat igen. Slog oss ner och njöt ännu engång av fikat och av utsikten. Stordammen heter sjön som vi stannade vid. Den sträckte sig in till Österbybruk.

Det var säkert över 25 grader där vi satt. Bakom oss var skogen täckt med vitsippor. Längs hela vägen vi åkt så var kanternaIMG_2757 vita av dessa blommor. Så fint denna årstid. Kanske den bästa av dom alla. I alla fall så länge man inte är pollenallergiker. Dom har det inte lätt nu då allt fullkomligt exploderar i naturen. Allt samtidigt. Jag såg på bilen att den var alldeles gul. Vi fortsatte igen. När vi kom upp till bommen så var den nu stängd av någon underlig anledning. Undrar om detta kunde ha något med den icke imponerade damen vi såg på väg ner. Nu är en bom inget större problem för en hoj, för det finns oftast marginal att ta sig runt. Så även här.

Vi rullade ut igen på väg 1117 mot Österbybruk. Efter någon kilometer så var vi där. Nu skulle det bli lite blandat mellan fina asfaltsvägar och grusvägar. Ut från  Österbybruk mot Hargshamn och av mot Åby på väg 683. En asfalterad kurvig väg. Här tror jag vi mötte dom första hojarna. Vi kom så småningom ut vid Länna. Sist när jag körde här fick jag bryta vid Länna. Många stora grenar hade blåst ner på vägen jag kom på och ville inte riskera att få någon sådan i huvudet. Så nu blev det okänd väg för mig. Jag hade lagt turen med hjälp av Trafikverkets websida där man kan få riktigt mycket information om vägar. Bland annat om det finns vägbommar. Nu visade det sig att vad den inte visade var vägar med Fordonstrafik Förbjuden – Enskild väg. Det stötte vi förstås på och valde att lyda, för en gångs skull, och vände tillbaka. GPS´n visade ner och på en ny väg vilken bara blev smalare och smalare för att slutligen stanna vid en bastant grind med texten PRIVAT VÄG och en dam och en herre på andra sidan grinden. Dom såg inte villiga ut att släppa igenom oss. Troligen hade dom hört Danne och mig och snabbt stängt grinden och var på väg att sätt lås på den.

Lite snöpligt slut på denna fina tur blev det. Vi bestämde att ta raka spåret mot Rimbo igen. Jag kollade nu om jag skulle som något om Fordonstrafik förbjuden där vi var men inget syntes på Trafikverkets sida. Inte att lite på helt alltså, eller så har skylten kommit upp utan Trafikverkets inblandning vilket inte är helt omöjligt. Skylten var inte precis ny.

Det blev ändå en mycket trevlig tur och tack till Danne som delade denna tur med mig.

Ha de!!





Harg på grus

13 04 2014

Hoj Hoj,

Jag gjorde i ordning en Grustur upp till Harg förra säsongen. Det blev aldrig av att jag körde den. Det gjorde jag idag, eller snarare ikväll.

Jag åkte hemifrån vid 17 tiden. Först upp till OK/Q8 och fyllde upp tanken med 98 oktan igen. Kollade lufttrycket, men det varHarg1 sig lika sedan säsongsstarten. Iväg mot Knutby via Rånäs. Gammal vanlig väg som man kört hur många gånger som helst. Vid Knutby tog jag vägen mot Bladåker. Vid Finntorpet på den vägen tog jag av mot Fyrväpplingen. En sjö med inplanterad ädelfisk. Har faktiskt inte varit där även om jag fiskade ganska mycket i unga år.

Nu började det hända saker. Nu har jag nämligen bara grusväg framför mig i 3 mil ungefär upp till Harg. Vägen var fin med inte alltför många stor gropar som annars är ganska vanligt. Jag gillar verkligen grusvägar. Omgivningen är också en helt annan. Man kör så nära skogen, Svänger runt bakom en stor stenbumling. Ett stort berg passerar precis bredvid vägen. Underbar natur. Så skiftande inom bara några meter. På denna väg passerar man Bennebols bruk. Ett järnbruk som gjorde tackjärn från 1674 IMG_2623fram till runt 1850. Detta bruk gav arbete åt 400 personer. Tänk vilken industri det var och vilket liv och rörelse det måste varit här, mitt ute i skogen. Mäktigt att stå där och tänka hur det kunnat sett ut. Kolugnen och masugnen är kvar samt pelarna till det som en gång var kolmagasinet och en del andra murar som vittnat om en gången tid.

Jag satte mig upp igen på hojen och körde vidare. Vidare genom denna fantastiska natur som egentligen bara ligger ett stenkast hemifrån. Bara runt 3,5 – 4 mil är det hit. Man inser lätt vad som menas med ”att gå över ån efter vatten”. En vindlande väg upp och ner. Höger , vänster, höger. Ja det svänger hela tiden. Otroligt många naturreservat längs med denna väg. Mycket historia måste ligga gömd inuti dessa skogar. Man ser vissa ställen som fått namn och där har det väl i gången tid varit något speciellt. Jag ska någon gång bara köra denna och stanna och läsa på alla dom skyltar jag passerat. Nu var det lite tidsbrist. Jag hade många mil fortfarande kvar att avverka och skymningen kommer fort.

Jag kom sedan fram till Harg. Passerade Harg och körde norrut på 76:an någon kilometer eller kanske två innan jag fick grusHarg2 under däcken igen. Denna var lite av en annan karaktär. Lite bredare, men grus var det. Skicket på den var också bättre än den förra även om den förra inte var att klaga på. Man vet ju vad man ger sig in på. Man passerar en del stora gårdar. En del mer skötta än andra. Likaså med stugorna. en del ser riktigt pampiga ut, medans några ser ut som dom håller på att falla ihop. För att inte tala om gårdarna runt dessa. Otroligt hur en del kan ha det runt sig. Måste vara mycket speciella folk som bor där. Dom flesta av gårdarna är däremot sådana som man lätt skulle kunna knacka på och fråga efter en god kopp äkta kaffe. Gårdar som man minns från barndomen. Som min farfars gård. En huvudbyggnad flankerad av två mindre på var sida. En lagård. En maskinhall. Skulle inte ha något emot att bosätta mig så. Trivs verkligen med lugnet.

En kort bit ut på asfalt igen. 288:an som går mot Gimo. Några kilometer senare, vid hökhuvud, tar jag av igen. Någon kilometerIMG_2627 asfalt igen innan jag svänger av vid Borggärde. Nu blev det grus igen. När man gör en Grustur med GPS och man inte känner till ställena kan det bli ganska kul. Strax efter Kelinge visade mig GPS av på en väg. Jag följde GPS´n och insåg att jag kommer att passera nästan framför trappen på ett bostadshus. Skulle ytterligare ut på en ännu mindre väg. Vek av innan på en annan väg men passerade då grannens trapp istället. Mäktigt förvånade dom blev när en hoj kommer utanför trappen. Tog mig ut igen och avvek GPS´ns föreslagna rutt. Rent logiskt sett så skulle jag ju följa samma kurs som jag kom med så jag tog av åt vänster. Det visade strax vara rätt val för där visade GPS´n igen att jag var på rätt spår.

Det hade börjat blåsa och en och annan droppe hade fallit på visiret sedan en tid tillbaka. Stannade till och gjorde ytterligare ett litet videoreportage. Stod med skogen som skydd. Hörde hur vinden tog tag i tallarna. Mäktigt. Körde vidare igen. Nu började det skymma. Led lamporna fick visa vad dom gick för. Mycket nöjd. Regnet började tillta liksom blåsten. Det blev ytterligare några mil på grus innan jag bestämde mig för att ta stora vägar hem. Stora grenar hade blåst ner på sina håll och ville inte riskera något.

Det blev en underbar tur på hojen som jag hoppas få dela med några under sommaren.

Ha de!

 

 








%d bloggare gillar detta: