Annonser

Härnösand till Rimbo (etapp 8)

29 07 2012

Hoj Hoj.

Detta blev den längsta turen per dag. Runt 48 mil med utsvävningar och mindre vägar. Så lite som möjligt på E4:an.

Vaknade tidigt i Härnösand. En mulen morgon men inga regnmoln. Vi var klara att åka redan vid 8 tiden. Inga affärer var ju öppna förutom mataffärer då det var söndag. Lite trafik denna tidiga morgon. Någon enstaka bil mötte vi. Vi åt ingen frukost innan vi åkte iväg utan bestämde  oss för att äta det på vägen. I Timrå kurrade magarna och vi körde in på en mack och åt frukost och tankad upp hojen och gav kedjan en dusch med Lithium fett.  Nu hade molnen lättat ordntligt och det var nu mer klarblå himmel än moln. Såg ut att bli ännu en solig dag. Termometern på hojen visade 28 grader.

Vi körde vidare söderut. Mesta dels möjliga småvägar och man ser så mycket mer än bara mölja fram i 110 – 120 på motorväger. Bitvis blir man ändå ”förpassa” till motorvägen då inget annat val finns. När man sedan skall av motorvägen blir det lite intressant att se vart man hamnar. På en avstickare som vi köde in på var det fullt med vindfällen på vägen som sågats av så en lite bredare gångväg var skapad. Den blev smalare och smalare, men vi tog oss fram. Sträckan var kanske  2,5 km och sedan gick vi på E4:an igen.

Vid Sundsvall slog hunger till och vi stannade på en Sibylla och tog en vanlig hederlig kokt med mos. Så gott ibland att ”slippa” dessa hamburgare. Kan bli för mycket. Även lågt flygande mindre fåglar tyckte detta var ett bra ställe då dom plockade roadkill från grillarna på bilarna. Nedanför satt ungarna och blev matade. Vi körde vidare igen söderut. Så många fina små orter man ser när man avviker från dom stora vägarna. Det tar längre tid men så mycket mer givande. Vi kom ner till Hudiksvall och tog en sväng in mot centrum. Eftersom det var söndag så fanns det inget öppet och knappt en själ ute. Vi såg en skylt med mjukglass och så fick det bli. Parkerade bredvik kiosken. När vi satt där så droppade det in fler hojar. Kul tänkte vi och morsade glatt, men fick en blick tillbaka som var typ ”skit ner dig”. Var det detta som var Glada Hudik?? Vilka jä….a typer. Ni Dom hade tydligen stämt träff för att ta en tur. Jag har aldrig någonsin mött några dylika hojåkare. Jag tänkte att må åskan slå ner i hjämen på er så ni kanske fattar vad det handlar om att vara en biker.

Glassen var iaf god och vi körde vidare igen med GPS´s som ledsagare. Vi rundade nästan kyrktrappor och hustrappor på vår färd söderut. Ibland tvivlade man på tekniken och tänkte att det här kan inte vara rätt. Efter Söderhamn hade jag lagt in ett delmål hos Kennet och Carola, våra fd grannar, som flyttat till Vallvik. Framme så blev det fika och bulle. Meningen från början var att vi skulle stanna en natt där, men vi tänkte gasa på hem. Vi var runt och kollade in campingen och badplatsen. Den sista lördagen i Augusti så anordnas något som kallas lyskväll. Då tänds marshaller överallt i Vallvik och det skulle tydligen vara längs hela kusten från Gävle och upp till Vallvik. Vi bokade en stuga på campingen och tänkte åka upp, fast då med bil.

Vi tackade för oss och styrde kosan hemmåt. Nu var det 22,5 mil kvar stora vägen men vi tog 76:an från Gävle så det blev väl lite längre.

Nu återstår redigering av alla bilder som tagits,  både med mobilen och kameran så man har något att titta på när vintern kommer. Lägga up rutten från GPS´n till Garmin Connect på nätet. Idag blir det hojtvätt och en översyn. Hojen har varit helt underbar att köra. Denna typ av hoj passar mig perfekt. Sitter bra och kan till och med köras på ett tjockt lager med grovt singel som vi fick pröva på i runt 4 mil. Även om det inte var kul så gick det.

Ha de!

Annonser




Umeå till Härnösand (etapp 7)

28 07 2012

Hoj Hoj,

En strålande dag igen. Tempen på hojen visade 30 grader när vi rullat ett tag. Palle fortsatte på egna äventyr mot Östersund på morgonen efter frukost. Vi checkade ut, men vi kunde ha bagaget kvar och hämta det senare. Vi tog en runda på stan och kollade in den lokala Clas Ohlson butiken. Mycket trevlig personal och det blev en pratstund med kassörskan. Därifrån till Ur & Pen. Ytterligare en kolossalt trevlig dam med mycket humor. Jag var ute efter en speciell klocka och hittade den ganska fort. Investering blev det. Sedan pratade vi med kassörskan i säkert 15-20 minuter efter då inga andra kunder var i butiken. Vi tog en mjukglass och köpte en dricka på torget. På löpsedeln såg vi att en 19 åring hittats död på en åker. När vi lämnade Piteå såg vi spår av en bil ut på en åker och där var det fotografer och några till. Polisen som var på plats hade inte hittat föraren som låg 20 meter från bilen. Kamrater till han hittade honom dagen efter.

Tillbaka till vandrarhemmet och klädde på oss hojkläderna och bar ut vår packning. Packade hojen och sen for vi iväg mot Härnösand. Nattens boning var bokad. Ett dubbelrum för 350 kronor. Oundvikligt att komma på E4:an några mil, men så fort det gick visade min GPS alternativ väg. En av vägarna gick via Olsfors. Ett litet brukssamhälle. Ett fik hittade vi där och svängde in. När jag tog loss GPS’n så stog det Sunnansjö som nästa avfart. En kollega till mig har köpt en kåk där och jag sa till honom att vi kommer förbi under vår tur. Jag ringde upp honom för att kolla om han var där och det visade sig att vi endast hade 5 km till dom. Tyvärr hade vi då redan fikat på Kaffé Anno 1762 och ätit en jättegod äppelkaka. En liten butik fanns där också och vi köpte Älgsaft. Spännande dryck och inte en aning om hur den smakar, men den skulle lindra värk i leder och motverka inflammationer.

Vi for vidare mot Eilert och hans fru. Eilert stod och vinkade vi stugan då vi kom. Jag hade lagt in adressen i GPS’n och den sa till exakt vid rätt ställe. Vi fick kall god dricka då vi redan fikat och var mest törstiga. Han hade ett fint ställe med utsikt över sjö och en hage med kor. Han och hustrun trivdes som fisken i vattnet. Båda av dom härstammar från norr så det var nog lite som att ta sig hem igen.

Vi körde vidare mot Härnösand. Nu blev det äntligen mycket av småvägar. Ju närmare vi kom Höga Kusten så ville GPS’n ta oss av E4:an som vi kommit upp på igen, men vi ville nu rulla på till målet. Ett stopp skulle det bli vid Höga Kusten bron förstås. Mycket magnifikt byggnadsverk. Skulle vara lite kul att ta sig upp i ett av tornen och kolla på utsikten. Om man nu skulle tordas. Vi tog några kort förstås och rullade sedan vidare mot Härnösand. Vi letade upp vandrarhemmet på Köpmangatan och fick instruktioner om vart vårat vandrarhem låg. snart var vi där och installerade oss. Sedan gick vi ut för att ta ett glas och hamnade på Hamnkrogen. Där fick vi se menyn och tog varsin bikermacka. Det var en bikermacka av kollosalformat och till den tog jag en kall och Monica ett glas rött. Mer än mätta gick vi ”hem” igen. Tänker på Marvin Gaye’ s låt ”Where ever i lay my hat” fast med texten ” Where ever i lay My helmet, Thats My home”

Hade!!








%d bloggare gillar detta: