2021-06-10 Umeå

11 06 2021

Hoj Hoj

I Umeå sov vi på Gamla Fängelset som vi gjorde förra året också. Denna gång i en mindre cell. Cell nr 19. Cellen var ok, sånär som på att det i dagens läge fanns alldeles för få el-uttag. Endast ett dubbeluttag långt ifrån skrivbordet. Jag påtalade detta och dom skulle se över det.

Ett strålande väder till studenternas glädje. Vi var till China restaurangen vid var till förra året och till maten tog jag en Tsingtao parkerings öl. Vi och två damer som spelade på automaterna var dom enda gästerna när vi kom. Vi beställde och fick in lite extra friterade räkor och friterade grönsaker på en tallrik. Det blev lite glass till efterrätt också och ssdan kunde vi rulla därifrån. Inte på grund av drycken utan av maten som vi proppat i oss. Varför tar man inte lärdom av att äta med måtta?

Parken nedanför torget var fullt med glada studenter, men ännu inga överförfriskade utan det såg denna tidiga kväll riktigt städat ut. På torget står denna skräckinjagande staty. Fick associationen av att djuret var flådd och skrek ut sin smärta. Googlade lite och fick veta att puman är ett Meeto monument.

Efter en natt i finkan så besökte vi Umedalens Skulpturpark. Såg en broschyr på fängelset och vi bestämde oss för att åka ut och titta på den. Såg på en karta över området att det fanns et MC Museum också. Vi gick runt med kartan och letade upp konstverken som var utspridda över en stor yta. Det var ett enormt område som hyste flera Förskolor, tandläkare, ålderdomshem och sjukgymnast bara för att nämna några. Vi trodde att detta en gång varit kasernbyggnader, men fick veta att hela området var ett mentalsjukhus en gång i tiden.

Vi letade upp ett fik som kändes rätt. Ullas Café och Konditori. Mycket fint café. Vi och fler på caféet fick jordens garv åt en gäst. En kille och en vacker tjej kommer in och slår sig ner en bit från och. Killen har beställt en räksmörgås. Dom sitter mitt emot varandra och han får ett samtal. Han säger:
— Nu sitter jag på ett fik och framför mig har jag en vacker… stor…. räkmacka.
Alla började samtidigt skratta för vi var ju inställda på, att bortsett från stor, så skulle han syfta på tjejen mitt emot honom. Med dagens garv i bagaget fortsatte vi söderut mot Höga Kusten.

Det var vid Höga Kusten som vi lät en holländsk hojtjej följa med söderut. Hon hade blivit ensam kvar på hoj då hennes resekamrats hoj hade pajat och han fick ta flyg hem till Holland. Vi skulle då egentligen besöka Arnolds Bilmuseum, men vi hoppade över det och körde raka vägen hem. Nu skulle vi passa på att besöka det. Vi åkte ut till museet och Arnold dök upp och visade oss runt i hans fina museum. Bilar, modellbilar, mopeder, motorcyklar, mobiltelefoner fanns att titta. En Pusch Florida som jag hade fanns bland mopederna. Huskvarna Silverpil och guldpilen var förstås också där.Ögonen föll genast på en senapsgul Saab Sonett. Alla fordon var i kördugligt skick och Arnold hade, innan pandemin, brudpar som ville åka i en fin gammal BMW. Helt klart värt ett besök om ni är vid Höga Kusten.

Efter besöket rullade vi på hem mot Rimbo igen.

Ha de!





Umeå till Härnösand (etapp 7)

28 07 2012

Hoj Hoj,

En strålande dag igen. Tempen på hojen visade 30 grader när vi rullat ett tag. Palle fortsatte på egna äventyr mot Östersund på morgonen efter frukost. Vi checkade ut, men vi kunde ha bagaget kvar och hämta det senare. Vi tog en runda på stan och kollade in den lokala Clas Ohlson butiken. Mycket trevlig personal och det blev en pratstund med kassörskan. Därifrån till Ur & Pen. Ytterligare en kolossalt trevlig dam med mycket humor. Jag var ute efter en speciell klocka och hittade den ganska fort. Investering blev det. Sedan pratade vi med kassörskan i säkert 15-20 minuter efter då inga andra kunder var i butiken. Vi tog en mjukglass och köpte en dricka på torget. På löpsedeln såg vi att en 19 åring hittats död på en åker. När vi lämnade Piteå såg vi spår av en bil ut på en åker och där var det fotografer och några till. Polisen som var på plats hade inte hittat föraren som låg 20 meter från bilen. Kamrater till han hittade honom dagen efter.

Tillbaka till vandrarhemmet och klädde på oss hojkläderna och bar ut vår packning. Packade hojen och sen for vi iväg mot Härnösand. Nattens boning var bokad. Ett dubbelrum för 350 kronor. Oundvikligt att komma på E4:an några mil, men så fort det gick visade min GPS alternativ väg. En av vägarna gick via Olsfors. Ett litet brukssamhälle. Ett fik hittade vi där och svängde in. När jag tog loss GPS’n så stog det Sunnansjö som nästa avfart. En kollega till mig har köpt en kåk där och jag sa till honom att vi kommer förbi under vår tur. Jag ringde upp honom för att kolla om han var där och det visade sig att vi endast hade 5 km till dom. Tyvärr hade vi då redan fikat på Kaffé Anno 1762 och ätit en jättegod äppelkaka. En liten butik fanns där också och vi köpte Älgsaft. Spännande dryck och inte en aning om hur den smakar, men den skulle lindra värk i leder och motverka inflammationer.

Vi for vidare mot Eilert och hans fru. Eilert stod och vinkade vi stugan då vi kom. Jag hade lagt in adressen i GPS’n och den sa till exakt vid rätt ställe. Vi fick kall god dricka då vi redan fikat och var mest törstiga. Han hade ett fint ställe med utsikt över sjö och en hage med kor. Han och hustrun trivdes som fisken i vattnet. Båda av dom härstammar från norr så det var nog lite som att ta sig hem igen.

Vi körde vidare mot Härnösand. Nu blev det äntligen mycket av småvägar. Ju närmare vi kom Höga Kusten så ville GPS’n ta oss av E4:an som vi kommit upp på igen, men vi ville nu rulla på till målet. Ett stopp skulle det bli vid Höga Kusten bron förstås. Mycket magnifikt byggnadsverk. Skulle vara lite kul att ta sig upp i ett av tornen och kolla på utsikten. Om man nu skulle tordas. Vi tog några kort förstås och rullade sedan vidare mot Härnösand. Vi letade upp vandrarhemmet på Köpmangatan och fick instruktioner om vart vårat vandrarhem låg. snart var vi där och installerade oss. Sedan gick vi ut för att ta ett glas och hamnade på Hamnkrogen. Där fick vi se menyn och tog varsin bikermacka. Det var en bikermacka av kollosalformat och till den tog jag en kall och Monica ett glas rött. Mer än mätta gick vi ”hem” igen. Tänker på Marvin Gaye’ s låt ”Where ever i lay my hat” fast med texten ” Where ever i lay My helmet, Thats My home”

Hade!!








%d bloggare gillar detta: