Annonser

Kanske årets sista långtur…

15 09 2014

Hoj Hoj,

Ja det börjar dra ihop sig även om vi haft underbara dagar ännu. Det kan gå fort när det väl börjar. Löven dalar sakta ner och naturen förbereder sig. Jag tänkte i helgen att det är lika bra att passa på. Ta en långtur. Hade inte bestämt vart bara att det skulle bli en längre tur.

Kokade fika och bredde några mackor. Sala kom upp och förödelsen i skogarna kring Engelsberg. Packade hojen med ”fika IMG_3373korgen” och gjorde mig redo. Nytvättade sen dagen innan och nysmord kedja. Lithium fett fungerar perfekt. Sitter kvar på kedjan och lägger sig inte på fälgen. Där gör den ingen nytta. Upp till OK/Q8 och fylla upp tanken med finsoppa ( 98 oktan ). Kändes redan nu att detta kommer att bli en fin dag. Solen sken och det var runt 15 grader varmt.

Ut på 77:an mot Uppsala. Vid Gottröra låg dimman tät. På håll såg det ut som molnen landat. Man såg den blå himlen ovanför och det dimmiga ”molnet” som låg som ett lock över åkrarna. Tänkte stanna och ta en bild, men så blev det inte Sala och nya vägar hägrade.

Ville komma upp så fort som möjligt så mot mina principer så blev den E4:an in till Uppsala och sedan ut på 72:an. Närmade mig Morgongåva och försökte ringa Johan, men GPS´n fick ingen kontakt med luren. Ser ut som den har det och när man ringer hörs inget. Inte bra. Har kommit nu på senare tid. Vet inte heller när det slutar fungera för det fungerar vid starten. Testar det alltid. Trodde ett tag på att det var efter det jag lagt upp någon film eller ett kort på Fejan, men innan hade jag inte gjort det. Tänkte ta en mycket snabb fika om jag föranmält min ankomst, men körde förbi.

Orterna passerade. Log lite bakom visiret då jag kände igen många avstickare längs vägen. Där har jag kört. Där med och denIMG_3374 där. Med dryga 1700 mil denna säsong så är det inte undra på tänkte jag. Så var jag framme i Sala. Nu var jag riktigt sugen på en kopp fika och en macka. Stannade vid Museigatan vid Väsby Kungsgård. Flaggor hissades. Trodde först att det var för att jag gästade staden, men det visade sig vara ett evenemang. I Krigens Spår som firades på Kulturarvsdagen. Ja ja, men kan ju inte ha rätt jämt. Men man är ju inte helt okänd som ni kommer att märka senare i bloggen.

Klockan hade nu blivit runt 12 så jag fick ge mig av. Lv 256 ut mot Salbohed. Så underbart att vara långt från Stockholms län. Syftar i första hand på vägunderhållet som verkligen är ett vägunderhåll. Fina vägar att glida fram på. Man njuter verkligen av dessa vägar. Problemet. om man nu kan kalla det problem, är att när jag är här uppåt vill jag bara fortsätta. Jag ser den ena vägskylten efter den andra. Nån bil till bara så är jag där. Ytterligare nån mil så är jag där osv.

Älskar verkligen dessa trakter. Till slut kom jag fram till vägskälet mot Virsbo och Engelsberg. Bara några kilometer in på dennaIMG_3378 väg bredde förödelsen ut sig. Fick en helt annan innebörd när man såg det ”live” och inte på bilder och satellitbilder. Vilken tragedi. Kilometer efter kilometer  kantades av helt utbränd skog. Många hade denna dag tyckt som mig att det skulle besökas för att verkligen få en inblick i eländet. Bilar, hojar i en strid ström rullade på denna säkert i vanliga fall inte så trafikerad väg. Jag åkte ner till Engelbergs bruk. Läs gärna mer på länken om bruket. Sverige låg långt framme i världen med järnbruken.

Jag tog fram fikat igen och tog en macka. Funderade över det jag nyss sett. Helt obeskrivligt. Jag såg några skorstens stockar från nedbrunna hus. Överallt skyltar om att det var förbjudet att gå in i skogen. Under hela sträckan rådde stopp förbud. Rapid bevakningsbilar patrullerade området. Jag såg dom hus såg låg precis i utkanten av totalt nerbrunnen skog. Tänkte mig in i deras hemska situation. Vilken mardröm. Vad ska tas med vid en evakuering? Alla dom som insåg att många värdefulla saker var kvar. Kanske foton. Man tänker kanske inte på dom som prio ett, men ett ovärderligt minne försvinner.

På väg tillbaka till mot lv 256 igen såg jag en villa stå inne bland eldhärjade träd. Hade den klarat sig? Hade dom hunnit bygga upp den igen? Ingen aning. Den såg iaf nymålad ut. Det verkar högs osannolikt att den hade klarat sig. Såg dom villor som stod precis i utkanten och kände igen dom från helikopter bilderna. Var det alltså så här det ser ut? Villorna stod kanske 25 meter från närmaste nerbrunna träd. Vilken otroligt hetta huset måste ha varit utsatt för. Såg fortfarande att en vattenpump stod kvar vid en å med slangarna utdragna. Lyckades få en bild mellan patrulleringen av Rapid bevakning.

Jag kommer ut igen till korsningen vid lv 256. På andra sidan står en kille med en Transalp och kikar i en karta. Jag tänkte att jag åker över och kan kanske vara till någon hjälp. Jag stannar hojen och fäller upp hjälmen.
— Runar från Rimbo ser jag, säger killen.
Jag håller på att ramla av hojen. Här uppe runt 16 mil hemifrån mitt i skogen träffar jag på en kille som vet vem jag är. Det visar sig sedan att han är med i samma hojforum som jag. Jag visar mig alltid med bild och inte någon seriefigur eller anonym bild. Jag hade tydligen hjälpt honom med Garmin GPS´n. Han hade skaffat en och begrep ingenting av den. Jag hade förklarat via forumet och dels lagt upp instruktionsvideor som han tittat på och då föll polletten ner. Nu gjorde han egna rutter och drog i dom hit och dit. Ja man sätter sina spår kan man säga och placerar Rimbo på kartan.

Jag var tvungen att bryta upp för jag hade inte förtidsröstat. Söder ut igen på lv 256. Vek av vid Västerfärnebo mot Rv70 ochDSC_0180 Viggbo. Ner mot Broddbo där jag tog av mot Möklinta och Falkudden. Vilken väg säger jag bara. Den gick högt upp på en ås. Fin beläggning och kurvig. En härlig väg. Passerade så småningom min  älskade Dalälven.  Stannade givetvis och tog ett kort. En lite ovanlig skylt. Rullade vidare igen. Njöt verkligen. Så fina vägar. Husen låg alldeles bredvid vägen som var en 70 väg. En del såg helt förfallna ut, men nog stod det bilar på tomten alltid. Ett stort hus jag såg såg ut att hålla på att rasa ihop vilken dag som helst, men det bodde  folk i det. Gården såg ut som en bilskrot.

Jag rullade vidare över älven igen. Nu kom jag till nästa vägskälet Berrekvägen och Gruvbergsvägen. Då komDSC_0181 den där känslan. Vill inte åka åt höger. Vill åka åt vänster. Måste jag åka åt höger? Ååhh vad jag skulle vilja ha möjligheten att bara göra det. Bara ta den väg i en korsning som jag vill. Inte för att jag måste. Någon mil till Horndal. Någon mil till Hofors. Nogon mil till Falun. Nogon mil till Rättvik. Ja ni fattar nog. Så vill jag kunna göra. Nu kan jag inte det så det fick bli höger mot Österfärnebo.

Den här vägen var i ett sämre skick. Mycket gupp, men annars krokig. Rullade på ganska bra ändå ut mot Österfärnebo. Ut mot rv56 förbi Gysinge. Varför ta höger mot Uppsala när det gick att köra åt vänster? Så blev det. Missade dock nedre Dalälven men det får jag leva med. Tog av vid Hedesunda in på Ölbovägen. Pratade i telefon och missade vägen ner mot Söderfors. Fick göra en u-saväng tyckte damen i GPS´n. för en gångs skull så löd jag. Ner på lv292 mot Söderfors. Ett tankstopp vid Månkarbo som har finsoppa och sedan vidare hemåt via Uppsala.

Jag var hemma strax efter klockan 18:00. 47 mil på mätaren. Vilken dag jag hade på hojen önskade att den aldrig skulle ta slut.

Ha de!

Annonser




Påskafton 2014-04-19

19 04 2014

Hoj Hoj,

Ja på ett bättre sätt kunde vi knappast tillbringat påskdagen. Vädret var på topp så vi tog hojen på en tur. Först skulle vi leverera ett påskägg till Wilma. Ut till Kaggeboda. Lite snack och en kopp äkta kaffe. Det ni. Styrkta av det tog vi sikte på Grisslehamn.

Ett härligt väder. Mot Norrtälje och ut på 283:an mot Grisslehamn. Långa köer skapas då någon kör i 60km/h på denna 70 väg. Ligger lugnt kvar och kollar in omgivningen istället för att köra om. Vi har ingen brådska. Vi stannade till i Väddö. Ett naturligt stopp på något sätt. Rätt livligt. Många i farten denna påskafton. En sväng in på ett Loppis. Helt ok då man åker hoj. Visserligen var packväskorna på men, men….

Det blev bara en lite porslinsfågel. Fick rum i Monicas plånbok. Lagom stor alltså. Vi gick ut från Loppiset. På trappen stod två småkillar. Jag hörde hur dom skulle kolla in motorcykeln. Vi gick bort till hojen och killarna följde med efter på lite avstånd. En på cykel och den andra gick bredvid. Den som gick var nog lillebror till den som cyklade. Vi satte oss upp på hojen och gled sakta iväg. Varvade lite när vi passerade killarna och dom lös upp som solen. Blivande MC killar kanske. Ut på 283:an igen och mot Grisslehamn.

283:an är en livligt trafikerad väg. Från Grisslehamn går ju Ekerö linjen mot Åland. Skapar rejäla köer. Tyvärr så är det vissaIMG_2669 som inte startat i tid till färjan och ser att tiden börjar bli knapp. Det är då vansinniga omkörningar kommer. Ska med färjan till varje pris. Varför inte vara ute i tid istället så slipper dom riskera andras liv och deras eget. Som tur var så upplevde vi inga sådana idag. Vi kunde lugnt och tryggt rulla på upp mot Grisslehamn och snart var vi framme och svängde ner mot färjeläget. Parkerade hojen och gick bort till terminalen där vi såg Bengt och Amy och Anita. Dom skulle åka över och handla lite.

Vi gick tillbaka till hojen och blev lite små hungriga. En macka skulle sitta fint. Sagt och gjort. Vi gick till L8 i Hamnen. Ett fik som serverade fisksoppa och smörgåsar och vanligt kaffebröd. Det fanns en räkmacka kvar och Monica tyckte att jag behövde den, så hon tog en macka med lax på. Jag frågade om dom hade äkta kaffe och hon pekade på en helvetes maskin med spakar och rattar till oändlighet. Såg direkt att det inte var en kaffepanna. Förklarade för damen vad riktigt kaffe var och hon kunde tyvärr inte tillmötesgå mina önskningar. Fick bli surrogat.

Tror knappast att självaste Albert Engström, som hade sin ateljé här, drack annat än äkta kaffe. Räkmackan var god medIMG_2672 hemmagjord majonnäs och handskalade räkor.  Riktigt gul och fin majonnäs, men 120 kronor var i överkant för denna räkmacka. Hade jag inte varit så sugen på just en räkmacka hade det fått varit. Övervägde ändå.

En liten kul sak utspelade sig. När vi satt där och hade druckit upp ”kaffet” så kom vad jag tror var ägaren ut med en liten tekanna. Vi tyckte att det var en riktigt bra service att dom kom ut med påtår, men hon hade set att Monica tog ett bloss och detta var askkoppen. Så lurad man kan bli.

Vi tog oss vidare norrut. Det blev en liten rundtur på grusväg runt sommarstugeområden innan vi kom ut på 283:an igen för färd söderut. Jag blev lite desorienterad för engångs skull och Monica var den som hade koll. GPS´n var givetvis med men ändå. Så bra att ha den när man är ute på liknande områden som dessa. Många av vägarna är återvändsgränder. Med GPS´n kan man zooma ut och se vart vägarna leder.

Vid Väddö på tillbakavägen tog vi av mot Simpnäs. en mycket trevlig asfalterad väg. En kort bit in på denna väg tog vi av motIMG_2646 Gåsvik. Fantastiska vägar med underbara vyer stundtals. Fullt med vitsippor och blåsippor följde oss längs vägen. Sådan färgprakt med dessa blommor längs vägkanten. Små relativt oansenliga en och en, men mängden av dom ger vita och blå marktäcken som bränner sig fast på näthinnan. Passerar ny huggen skog och en otrolig doft letar sig in under hjälmen.

Man är glad att man får uppleva detta. Till och med på det allra bästa sätt som finns. Ett med naturen på sin hoj. Känner lukter. Känner skiftningarIMG_2674 i temperatur. Så många intryck på samma gång. Ibland dyker dom upp. Dom otroligt fina vyerna. Som denna till höger. Som tagen ur en förgången tid. Jag måste bara stanna till och ta ett kort och dela denna vy. Inget märkvärdigt, men så vackert.

En bit senare passerade vi en vacker hage med betande kor. Några låg och vilade i solen. Vilken syn. Ångrar mig att jag inteIMG_2675 stannade till och föreviga detta. Vi körde vidare på vindlande vägar. Vid Norrgärde tog vi av mot Harö. Så fint när man bara kan bestämma vid nästa korsning vart vi åker. Istället för höger blev det vänster. Vi passerade Harö och kom till en korsning där det stod Björhövda Brygga. Så fick det bli. Vänster igen. Väl framme så tog vi en bensträckare. Så fint det var. Tänk vilka platser det finns bara man tar sig tid och kanske svänger vänster ibland. Kanske höger med för den delen. Smultronställen som finns där. En termos med äkta kaffe och några mackor skulle sitta fint här på den fina bänk som fanns.

Medans vi stod där så kom en par svanar och flög förbi. Jag som redanIMG_2684 hade kameran i högsta hugg lyckade få en fin bild av dessa magnifika fåglar. Alldeles vit mot den blå himlen. Ännu en bild som brände sig fast.

Man blir ofta hemmablind och uppfattar inte hur vackert man har det runt omkring sig. Något jag lärt mig är att ta tid på sig. Sväng in här och där. Stanna till. Se. Inte bara titta, utan se. Jag kan se en vacker skog bara. Skuggspelet i skogen som solen ger. En solstråle på en blomma eller en grön tuva. En gren på ett träd. Ge det tid. Det är det värt. I morgon är en ny dag med nya äventyr. Jag kommer tillbaka med dom.

Turen finns under GPS rutter.

Ha de!!





Spännande turer på våren.

24 03 2014

Hoj Hoj,

I helgen blev det några mil igen. Närmare bestämt 23,4 mil. Trodde inte att det var så mycket faktiskt. Fast det går ju fort när man har kul, sägs det.

Det blev en tur på minst sagt varierande underlag.  Kan bli lite för spännande såhär tidigt på våren. Solen står ganska lågt på himlen och når inte ner på sina ställen. Är det sedan minusgrader på natten också så tar det ett tag innan snösmältningen kommer igång.

Dagen började med lite regn och väldigt mulet. Det blev en tur in till Norrtälje för att storhandla med en av döttrarna. När vi hade avverkat några affärer och kom ut så hade solen kommit fram och värmde gott. I luften var det bara +4 grader ännu, så några grader till ville jag ha. Vi åkte hemåt och på väg hem så steg tempen ytterligare någon grad. Det blev en kopp kaffe och en macka i väntan på ytterligare grader. Till slut så kom tempen upp i 8 grader så då var det dags.

Först lämnade jag av en dator till en kille som skulle ha en ifrån gruvan. På väg dit såg vi att asfalten var ganska blöt så det hade IMG_2582regnat strax innan. När vi kom fram så sa Fredrik att det hade precis slutat att regna. Från honom körde vi mot Norrtälje på gamla Stockholmsvägen. Hade inget egentligen mål ännu utan körde bara mot Norrtan. Tog en runda på byn och funderade lite på vart vi skulle ta vägen. Det blev till slut Vätövägen ut och vi tog av vid Nysättra. Vidare mot Söderbykarl. Riktigt rolig smal väg. Många kurvor och inte alltför dålig. Så kul att kolla in villorna längs vägen. Vissa är riktigt snygga, men ligger alldeles för nära vägen. I och för sig ingen större trafik på den vägen. På sommaren är den livligt trafikerad då det finns många sommarstugor där.

När vi kom fram till en villa så såg vi dessa små figurer i massor utplacerade i skogen vid huset. Små skogstroll och tomtar i massor. Kul att se dom. På ett ställe var det ett avkapat träd och trädstammen var täckt av mosaik. Stammen var ganska grov och mosaiken var liten. Vilket jobb det måste varit att täcka stammen.

Vi fortsatte mot Söderbykarl. Då fick jag för mig att köra förbi där min farbror bott. Han hade ett lite jordbruk och hade några kor också. På gården gick hönsen lösa och gjorde små reden. Han hade även en ardenner. En kollosalt stor häst. Den körde hanEkeby även med i skogen vid avverkning. Inga djupa sår i den skogen. Alltid på natten skulle tuppen sitta på hästryggen. Satt inte tuppen där var hästen orolig. Det var den klokaste häst jag träffat på. Ragnar hade en stor potatisåker. När det var dags att plocka potatisen så var vi där. Jag fick sitta på kärran med potatisen. När vagnen var lastad klappa dom hästen och sa att nu går du hem. Hästen lufsade ut från åkern och upp mot huset. Han hade järnkoll på vart vagnens hjul var. En bil kom och hästen stannade vid sidan och lät bilen passera. sedan fortsatte den igen. När vagnen var tom så sa dom åt hästen att går ner till åkern igen och den vände kärran och gick ner. Helt otroligt. På bilden så  var åkern till vänster och huset uppe vid backen rakt fram. Minns det nästan som igår när jag var där. Kul att uppleva gamla platser.

Vi fortsatte vägen fram. Många gamla minnen dök upp längs vägen. Ett berg som vi cyklade mycket på. Jag minns att jag fick låna Ove´s cykel med limpa. Vilken grej. Ett torn för optisk spaning på flygspaning var på berget. I den var vi upp ofta, fast vi inte fick förstås. I slutet på grusvägen som kom ut på 76:an så fanns det en affär. I hörnet på huset gick man in. En riktig lanthandel. Där köpte man 25 öres puckstång med vanilj smak. Vilken fest. Satt sedan på trappen och njöt av den goda glassen.

Kom då att tänka på att min mamma och jag cyklade dit från Skebobruk. Vi tog tåget till Skebobruk och sedan cyklade vi dom 7IMG_2584 kilometerna till Ekeby. Vilka tider det var. Ibland kom pappa upp och vi fick åka bil hem, men ibland fick vi cykla tillbaka dom 7 kilometerna till Skebobruk och ta tåget till Rimbo. Nu gled jag fram på Varaderon. Riktigt mysig väg. Får nog planera in en tur med hojgänget på den. Framme vid Skebobruk så tog vi en bensträckare. Vi ställde oss i solen alldeles bredvid vägen. Effektivt att bara stå där. Man hörde hur alla bilar lättade på gasen och bromsade. Det kunde ju va någon annan som stod där.

Vi fortsatte igen. Tog av på Sonövägen och en liten bit in på den så kan man ta en liten grusväg och komma ut på 76:an bortom Edsbro. Så blev det förstås. Den hade torkat upp bra fast inte på alla ställen. Ibland blev den som lös lera och hojen ville lite hit och dit. Bara att följa med lite grann och inte spjärna emot för mycket. Då går det inget bra. Efter dom följer en smal asfalterad väg. Det var på den vägen som det blev lite för spännande.

Vägen var torr och fin och ibland lite mer snö vid sidan av vägen. Vi kom på en raksträcka upp mot ett backkrön. Det var snö vid sidan om vägen på krönet såg jag nerifrån. Vi rullade väl på i 60 km/h. När jag kom upp på krönet ser jag att hela vägen är täckt med snö och is sånär som på två smala bilspår. Bara för att göra det ännu mer spännande så svängde sedan vägen en kort bit bort. Det blev att hålla sig i spåret och bromsa innan svängen kom. Då var det bara att följa spåret. Det gick bra trots allt, men det kan vara riktigt lurigt nu på våren.

Ha de!!





Ser ut att bli en OK helg.

20 03 2014

Hoj Hoj,

Idag är det vårdagjämning. Vi fick en rejäl släng med lappmögel igår som ligger kvar ännu. Jag har förstås behandlat min gång och uppfart från garaget så där är det snöfritt. +5,2 grader nu så det smälter bort. Det har gått lite sakta ändå tycker jag.

Helgen som kommer ser ut att bjuda på hojväder igen. Det ska bli +7-8 grader och sol. Förra helgen var det minusgrader, men tur i oturen så låg jag sjuk då. Nu till helgen lär det bli några mil igen. På Lördag in till Tommy, Emma och lilla Alexa. Alexa som inte e så liten längre. Dom blir så stora direkt när dom börjar gå.

Söndag är det inget planerat ännu. Hojåka blir det i alla fall. Det är ett som är säkert. Jag har gjort en del turer i BaseCamp programmet som skall köras i sommar.
— Norr om Tullarna
— Ekoln Runt (grus förekommer)
— Simpnäs Brygga
— Dannemora – Forsmark – Hallstavik
— Bacho Outlet Enköping
— Grustur upp till Harg (mycket grus)

Det är dom turer som är klara för tillfället. Sen kan det bli någon tur som jag tar någon kväll på en 15 – 20 mil. Kommer nog att dra västerut i sommar, då jag kört mest norr på kvällsturerna förra sommaren. Passerade Dalälven typ 8-9 gånger.

Ha de!

 





Premiärtur för Monica

23 02 2014

Hoj Hoj,

Idag blev det en fin dag. Solen sken och tempen låg runt 8-10 grader. Det blev en premiärtur för Monica. Jag har ju kört lite grann kan man säga.

Dagens tur blev en liten runda på 8,4 mil. Vi tänkte åka och hälsa på Ted och Vickan till att börja med i Bergshamra. Det blev som vanligt ut på 77:an. Finns inget annat val. Mot Finsta och sedan tog via av mot gamla Stockholmsvägen. In på 985 mot Riala. Vägen var torr och fin. Solen hade torkat upp den efter regnet som kom igår kväll. I korsningarna får man ta det lugnt nu. Där ligger mycket grus kvar ännu. In på väg 1018 mot Riala och förbi mot Bergshamra. En liten bit efter Rial tog vi av på Grytingevägen. En grusväg som var förvånansvärt bra. Hade torkat upp fint. Däremot den sista biten till Ted och Vickan var som en grusväg brukar vara på våren. Lös och sörjig. Framhjulet ville gå hit och dit. Liksom flöt omkring kändes det som.

En snabb fika blev det innan vi åkte vidare igen. Nästa skulle bli till Angelica och Patric. Ut igen från grusvägen och IMG_2391ut på väg 1018 igen , men nu mot Norrtälje. Vi tog av vid Linnes Hammarby på väg 278 mot Furusund. Vi skulle ta vägen över Marholmen, väg 1023, ut mot E 18. Lite roligare väg. Vägen var fin utan alltför mycket skador. Jag tror dom kan komma senare faktiskt. Vi passerade en varningsskylt för älgar och snackade lite om det. Några hundra meter efter skylten ser vi 3 stycken älgar vid sidan om vägen. Jag stannar förstås till och letar fram kameran. Insåg att jag lagt den i fel ficka då det var lite puligt att få fram kameran, men jag han. Ståtliga djur även om det inte var en tjur. Dom två andra såg jag bara huvudet på. Den vända på sig och gick sakta in i skogen.

Där ser man så bra det är att alltid ha en riktigt kamera tillhands. En smidig som man kan ta med sig i jackfickan,IMG_2393 men ändå få fina bilder. Förra våren när vi körde den här vägen var det stora översvämningar på några ställen. Vi rullade vidare ut mot Kaggeboda. Patric låg nerbäddad i feber så vi rullade vidare mot Norrtälje igen. Varaderon morrade på ut på E18 mot Norrtälje. Finns inget alternativ väg att ta sig till Norrtälje på. Bara tråkig E väg. Inte så lång som tur är. In till Norrtälje och ner till Hamnen. Där tog vi en bensträckare och jag skickade iväg en video igen. Alltid så gör det någon lite extra sugen.

Upp på hojen igen och nu skulle vi ta vägen över Malsta hem. Man kan ju inte ta närmaste vägen hem när det finns alternativ. Ut på våg 78 mot Väddö. Vi tog av mot Malsta på väg 1138. En väg som man åkt åtskilliga gånger. Snart var vi ute på 77:an igen och körde mot Rimbo.

Innan jag körde ner hojen i garaget igen så blev det 1,8 mil till. Långt till garaget.

Ha de!





En tur igen då….

8 02 2014

Hoj Hoj,

Så blev det ytterligare en tur. Denna i dagsljus. Måste testa på dagen och se om det var bländande ljus för medtrafikanter.

Tempen låg på +3 grader och det var ju rena värmeböljan mot tidigare 0,5 grader. Spättan var sugen på att följa med, men en begynnande förkylning gjorde att hon stannade hemma. Kanske bäst att inte utsätta sig för dom graderna på hojen. På med kläderna och ut med hojen från garaget. Vart skulle jag då ta vägen? Rullade ut på 77:an i vanlig ordning och tänkte att jag skulle hälsa på en hojkompis i Åkersberga.

Klockan var runt 14:00 när jag rullade iväg på 280 mot Brottby. Inga som blinkat ännu så det såg ju bra ut. Strax utanför Rimbo i en korsning en bra bit bort skulle en bil köra ut. Han var på väg ut, men stannade. Yes. Han såg mig bättre nu än förut, trotts att jag har dubbla H4 lampor även på halvljus. Jag fortsatte mot Roslagsstoppet. På avfarten från Norrtälje hållet på E18, så kom nästa som skulle köra ut framför mig, men även den stannade visserligen i mötande körbana, men han stannade.

Det verkar som en riktigt bra investering detta med x-traljusen. Nu räknar jag kallt ändå med att någon idiot kommer att bara gasa ut. På så sätt så överlever man och kan köra hoj länge. Om fler ändå tänkte så, men många gör inte det. Många tror dom till och med är odödliga, vilket det brukar visa sig förr eller senare vara fel. Vid Brottby tog jag av mot Åkersberga via Österåker på väg 973. Den vägen är kul. Kurvig och fin. Mycket snö längs vägkanten. Vägen var blöt från morgonens regnande. Så här tidigt på säsongen får man passa sig för smältvatten från snön som rinner ut på vägen. Är man sedan ute en förmiddag och i något skuggigt parti så finns det stor risk för is då smältvattnet frusit under natten.

Ingen ännu som tyckt att ljuset varit bländande vilket är mycket bra. Jag kom fram till Peo och möttes av en konsert av hundskall. Då ingen Peo dök upp tydde det på att det inte var någon hemma. Jag knackade ändå på för att försäkra mig, men det kom ingen. Jag gick ut till hojen igen och klev upp och körde hemåt. Klockan var nu lite över 15:30 och det började precis att skymma så smått. Nu fick jag första blinken. Detta tydde på att nu börjar dom bländas. Jag stannade till vid Össebygarns Kyrka och kollade hur det såg ut. Nu var det skillnad. Nu bländades dom, så nu fick jag slå över till helljus koppling. Just denna tid på c:a 45 minuter skulle ljuset behöva begränsas. Fast det kan jag leva med. Senare är det snart dags att använda helljuset istället.

Jag skickade ut en liten video från Kyrkan och körde sedan hemåt igen. Rullade på hemåt och tempen hade nog nu sjunkit något. Kanske bara kändes så efter c:a 6 mil som jag nu kört och ytterligare 1 mil ungefär innan jag är hemma. Efter Rö kom jag ifatt en bil som låg i irriterande 60 Km/h på denna 70 väg. Jag blinkade vänster och blinkade till med lyset för omkörning då jag ser bromsljusen tänds. Min tanke var att något var framför bilen så jag slog av lite och sen förstår jag vad det var. Min klädsel och lamporna gjorde nog att jag såg ut som en viss yrkeskår och därför tänkte nog bilisten villigt stanna.  Där ser man hur det kan bli.

Så skönt är det att vara ute och köra lite igen. Även om turerna blir kort, så blir dom ändå. 15,4 mil på säsongstrippmätaren nu.

Ha de!





Ja va gör man?

29 06 2013

Hoj Hoj,

Igår åkte jag hoj till gruvan igen. Gick bra in, men hem var det tjockt. Köer, köer köer. Nä inget för mig. Det får ni behålla.  Satt tidigare på jobbet och funderade på en liten tur på kvällen. Kom iaf hem till slut. Klockan hade hunnit bli redan 19:30. Mina kvällsturer brukar ju inte vara en sväng till kiosken precis, så jag fick överväga lite. Funderade på en kortare tur, men bestämde mig när jag satt på hojen ut på väg 280. Ja va gör man, när det är en sån underbar kväll? Jag kör tänkte jag.

Färden gick på väg 280 mot Sonö avfarten och där byter den namn till 76:an. Jag följde inte min planerade rutt från dagen då denna skulle bli ungefär lika lång, men ta betydligt längre tid. Det blev 76:an upp mot Långsand. Jag säger det igen. Bara man kommer utanför Stockholms län så är vägarna underbara. Jag fattar inte. Så fin asfalt. Inga skador som tjälen har skapat. Underligt om det inte skulle kunna ske i Uppsala län också. Något måste ju vara fel. Visserligen har väl dom vägarna mindre belastning kanske om det kan vara orsaken, men då borde ju underhållet vara desto bättre i Stockholms län. Nog med galla nu.

Det rullade på ganska bra upp mot Harg och vidare förbi Östhammar. Det är lite skojiga kurvor trots att vägen är bred. 80 – 90 väg hela vägen. Man sitter bara och njuter på hojen. Förbereder ingången till kurvan. Sveper ner den i lite skarpa kurvor. Drar på från mitten av kurvan. Känner hur hojen väljer perfekt spår ut ur kurvan. Smilet infinner sig bakom hjälmen. Ni vet säkert hur man känner det. Forsmark rullade förbi. Nackdelen med kvällsturerna är att man hinner liksom inte stanna till och fota riktigt. Klockan går och man har lika långt hem igen. Många fina vyer passerar. Jag såg bland annat en Indian häst. Jag ska fota en så vet ni vad jag menar sedan.

Många små orter passerar. Man läser på skyltarna. Lite underligt hur ortnamnen ändå präglas av varandra. Frebbenbo, Slarsbo och Spjutbo är namn som jag passerar. Passerar Skärplinge och strax därefter Karlholmsbruk. Ett minne från den tid då jag spelade tennis i seriespel. Ja ni hörde/läste rätt. Ingen storspelare men om jag får säga det själv så var jag rätt duktig. Var lite sugen på att svänga ner och se om jag minns vart tennisbanan låg. Ska väl i rättvisans namn tillägga att vi åkte på stryk denna gång. Tiden tickade på så det blev ingen titt i Karlholmsbruk.

Strax efter Karlholmsbruk tog min GPS´med mig på ett grusäventyr. Den visade mig in på en liten grusväg och jag följdeIMG_0462 anvisningarna. En fin grusväg att köra på. Lite gropig, men så är grusvägar. En lång, lång väg så jag började tvivla på Garmin. Några bilar mötte jag på vägen, men dom fick rum på ena handens pek- och långfinger. Kom fram till Gårdskär och innan jag hade växlat ner så hade jag passerat Gårdskär. Garmin visade av mig på nästa avfart och när jag kom fram till korsningen såg jag att det stod Långsand. Efter ytterligare 5 km på en ny grusväg kom jag fram till skylten Långsand. Blev lite av en besvikelse måste jag säga. Det var typ ett sommarstugeområde. Lite längre fram vek jag av mot en camping. Där var det bompeng typ så jag vände om igen.

Ut igen mot 76:an och kom ut alldeles bredvid min kära Dalälven. På nåtIMG_0465 sett hamnar jag alltid här nu för tiden. Den låg till höger om mig,  men jag skulle ju till vänster, söderut igen. Jag kunde förstås inte motstå frestelsen att ännu en gång passera Dalälven, så jag svängde förstås höger. Stannade till på andra sidan och tog några kort att ta med hem.IMG_0466 Lider med dom boende här. Han bara stanna till så blev jag våldtagen av tusen myggor. Mycket vackert läge för villorna längs älven, men allt verkar ha sitt pris.

Klockan var runt 21:30 och det var dags att ta sig hemåt igen. GPS´n visade 23:55 som hemkomst. Lagom tid. Det var ljust ännu och solen var på väg ner, nästan blodröd bakom mig. Dom annars så gröna granarna och tallarna lyste ny nästan röda. Vid Älvkarleby tog jag och fortsatte via väg 291. EnIMG_0467 riktigt fin väg att köra om man har lite bråttom, men ändå inte vill köra på E4:an. Kändes nästan ödsligt då jag bara mötte ett fåtal bilar. Turen gick söderut via Marma och före Mehedeby så ligger Dragons Gate alldeles bredvid E4:an. Man passerar små samhällen som man inte vet ett dugg om.

Kilometer mätaren stod på 34 mil sedan jag tankade, så när jag kom till Björklinge så passade jag på att fylla tanken. Lika bra att fylla även om jag kan köra längre så brukar jag ta 34 mil som ett riktmärke. Från Björklinge och hemåt är det lite ”kända” trakter, även om områdena där 76:an passerar över Dalälven börjar bli bekant. Tredje gången denna sommar som jag är där. GPS´n hade rätt med tiden och jag var hemma igen på Tomtebovägen klockan 23:55. En härlig kväll igen på hojen. Älskar dessa sommarkvällar då man kan ta sig en ”liten” tur. Denna stannade på 30 mil ganska precis. Därtill skall läggas dom 10 mil som fram och tillbaka till gruvan gav.

Ha det!!








%d bloggare gillar detta: