Så nöjd….

28 02 2015

Hoj Hoj,

En skapligt varm Lördag. Begär inte så mycket mer och jag fick det. +2,4 grader. Då tar jag min hoj och drar ut. Sån avkoppling. Sån njutning. Trots den relativt svala temperaturen. Underställ, handtagsvärmare. Det räcker. Sen kör man. Ser ut som det kan bli en tur i morgon också.

Idag körde jag till Biltema. Filmen ligger här. Skaffade en digital tempmätare och en reparationssats för däcken. Det kommer att bli ganska många mil på öde vägar i norrland i sommar. Då kan det vara bra att ha. Har en punkaspray också. I vilket fall som helst så är det nytt däck som gäller sedan. Vill inte chansa att köra med ett lagat däck.

Jag kommer snart att lägga upp en ny flik på min blogg med vandrarhem som jag besökt och en lite helt oventenskaplig intrycks verifiering av vandrarhemmet. Upplevda intryck är oftast dom bästa. Ska bli kul å dela mina intryck från hemmen i bloggen. Många fina har jag och en del riktiga bottennapp.

I morgon är en ny dag och förhoppningsvis, så kan det bli en tur till. Då blir den längre. Säsongen har ju börjat om ni inte märkt det.

Ha de!





Kanske årets sista långtur…

15 09 2014

Hoj Hoj,

Ja det börjar dra ihop sig även om vi haft underbara dagar ännu. Det kan gå fort när det väl börjar. Löven dalar sakta ner och naturen förbereder sig. Jag tänkte i helgen att det är lika bra att passa på. Ta en långtur. Hade inte bestämt vart bara att det skulle bli en längre tur.

Kokade fika och bredde några mackor. Sala kom upp och förödelsen i skogarna kring Engelsberg. Packade hojen med ”fika IMG_3373korgen” och gjorde mig redo. Nytvättade sen dagen innan och nysmord kedja. Lithium fett fungerar perfekt. Sitter kvar på kedjan och lägger sig inte på fälgen. Där gör den ingen nytta. Upp till OK/Q8 och fylla upp tanken med finsoppa ( 98 oktan ). Kändes redan nu att detta kommer att bli en fin dag. Solen sken och det var runt 15 grader varmt.

Ut på 77:an mot Uppsala. Vid Gottröra låg dimman tät. På håll såg det ut som molnen landat. Man såg den blå himlen ovanför och det dimmiga ”molnet” som låg som ett lock över åkrarna. Tänkte stanna och ta en bild, men så blev det inte Sala och nya vägar hägrade.

Ville komma upp så fort som möjligt så mot mina principer så blev den E4:an in till Uppsala och sedan ut på 72:an. Närmade mig Morgongåva och försökte ringa Johan, men GPS´n fick ingen kontakt med luren. Ser ut som den har det och när man ringer hörs inget. Inte bra. Har kommit nu på senare tid. Vet inte heller när det slutar fungera för det fungerar vid starten. Testar det alltid. Trodde ett tag på att det var efter det jag lagt upp någon film eller ett kort på Fejan, men innan hade jag inte gjort det. Tänkte ta en mycket snabb fika om jag föranmält min ankomst, men körde förbi.

Orterna passerade. Log lite bakom visiret då jag kände igen många avstickare längs vägen. Där har jag kört. Där med och denIMG_3374 där. Med dryga 1700 mil denna säsong så är det inte undra på tänkte jag. Så var jag framme i Sala. Nu var jag riktigt sugen på en kopp fika och en macka. Stannade vid Museigatan vid Väsby Kungsgård. Flaggor hissades. Trodde först att det var för att jag gästade staden, men det visade sig vara ett evenemang. I Krigens Spår som firades på Kulturarvsdagen. Ja ja, men kan ju inte ha rätt jämt. Men man är ju inte helt okänd som ni kommer att märka senare i bloggen.

Klockan hade nu blivit runt 12 så jag fick ge mig av. Lv 256 ut mot Salbohed. Så underbart att vara långt från Stockholms län. Syftar i första hand på vägunderhållet som verkligen är ett vägunderhåll. Fina vägar att glida fram på. Man njuter verkligen av dessa vägar. Problemet. om man nu kan kalla det problem, är att när jag är här uppåt vill jag bara fortsätta. Jag ser den ena vägskylten efter den andra. Nån bil till bara så är jag där. Ytterligare nån mil så är jag där osv.

Älskar verkligen dessa trakter. Till slut kom jag fram till vägskälet mot Virsbo och Engelsberg. Bara några kilometer in på dennaIMG_3378 väg bredde förödelsen ut sig. Fick en helt annan innebörd när man såg det ”live” och inte på bilder och satellitbilder. Vilken tragedi. Kilometer efter kilometer  kantades av helt utbränd skog. Många hade denna dag tyckt som mig att det skulle besökas för att verkligen få en inblick i eländet. Bilar, hojar i en strid ström rullade på denna säkert i vanliga fall inte så trafikerad väg. Jag åkte ner till Engelbergs bruk. Läs gärna mer på länken om bruket. Sverige låg långt framme i världen med järnbruken.

Jag tog fram fikat igen och tog en macka. Funderade över det jag nyss sett. Helt obeskrivligt. Jag såg några skorstens stockar från nedbrunna hus. Överallt skyltar om att det var förbjudet att gå in i skogen. Under hela sträckan rådde stopp förbud. Rapid bevakningsbilar patrullerade området. Jag såg dom hus såg låg precis i utkanten av totalt nerbrunnen skog. Tänkte mig in i deras hemska situation. Vilken mardröm. Vad ska tas med vid en evakuering? Alla dom som insåg att många värdefulla saker var kvar. Kanske foton. Man tänker kanske inte på dom som prio ett, men ett ovärderligt minne försvinner.

På väg tillbaka till mot lv 256 igen såg jag en villa stå inne bland eldhärjade träd. Hade den klarat sig? Hade dom hunnit bygga upp den igen? Ingen aning. Den såg iaf nymålad ut. Det verkar högs osannolikt att den hade klarat sig. Såg dom villor som stod precis i utkanten och kände igen dom från helikopter bilderna. Var det alltså så här det ser ut? Villorna stod kanske 25 meter från närmaste nerbrunna träd. Vilken otroligt hetta huset måste ha varit utsatt för. Såg fortfarande att en vattenpump stod kvar vid en å med slangarna utdragna. Lyckades få en bild mellan patrulleringen av Rapid bevakning.

Jag kommer ut igen till korsningen vid lv 256. På andra sidan står en kille med en Transalp och kikar i en karta. Jag tänkte att jag åker över och kan kanske vara till någon hjälp. Jag stannar hojen och fäller upp hjälmen.
— Runar från Rimbo ser jag, säger killen.
Jag håller på att ramla av hojen. Här uppe runt 16 mil hemifrån mitt i skogen träffar jag på en kille som vet vem jag är. Det visar sig sedan att han är med i samma hojforum som jag. Jag visar mig alltid med bild och inte någon seriefigur eller anonym bild. Jag hade tydligen hjälpt honom med Garmin GPS´n. Han hade skaffat en och begrep ingenting av den. Jag hade förklarat via forumet och dels lagt upp instruktionsvideor som han tittat på och då föll polletten ner. Nu gjorde han egna rutter och drog i dom hit och dit. Ja man sätter sina spår kan man säga och placerar Rimbo på kartan.

Jag var tvungen att bryta upp för jag hade inte förtidsröstat. Söder ut igen på lv 256. Vek av vid Västerfärnebo mot Rv70 ochDSC_0180 Viggbo. Ner mot Broddbo där jag tog av mot Möklinta och Falkudden. Vilken väg säger jag bara. Den gick högt upp på en ås. Fin beläggning och kurvig. En härlig väg. Passerade så småningom min  älskade Dalälven.  Stannade givetvis och tog ett kort. En lite ovanlig skylt. Rullade vidare igen. Njöt verkligen. Så fina vägar. Husen låg alldeles bredvid vägen som var en 70 väg. En del såg helt förfallna ut, men nog stod det bilar på tomten alltid. Ett stort hus jag såg såg ut att hålla på att rasa ihop vilken dag som helst, men det bodde  folk i det. Gården såg ut som en bilskrot.

Jag rullade vidare över älven igen. Nu kom jag till nästa vägskälet Berrekvägen och Gruvbergsvägen. Då komDSC_0181 den där känslan. Vill inte åka åt höger. Vill åka åt vänster. Måste jag åka åt höger? Ååhh vad jag skulle vilja ha möjligheten att bara göra det. Bara ta den väg i en korsning som jag vill. Inte för att jag måste. Någon mil till Horndal. Någon mil till Hofors. Nogon mil till Falun. Nogon mil till Rättvik. Ja ni fattar nog. Så vill jag kunna göra. Nu kan jag inte det så det fick bli höger mot Österfärnebo.

Den här vägen var i ett sämre skick. Mycket gupp, men annars krokig. Rullade på ganska bra ändå ut mot Österfärnebo. Ut mot rv56 förbi Gysinge. Varför ta höger mot Uppsala när det gick att köra åt vänster? Så blev det. Missade dock nedre Dalälven men det får jag leva med. Tog av vid Hedesunda in på Ölbovägen. Pratade i telefon och missade vägen ner mot Söderfors. Fick göra en u-saväng tyckte damen i GPS´n. för en gångs skull så löd jag. Ner på lv292 mot Söderfors. Ett tankstopp vid Månkarbo som har finsoppa och sedan vidare hemåt via Uppsala.

Jag var hemma strax efter klockan 18:00. 47 mil på mätaren. Vilken dag jag hade på hojen önskade att den aldrig skulle ta slut.

Ha de!





En tur igen då….

8 02 2014

Hoj Hoj,

Så blev det ytterligare en tur. Denna i dagsljus. Måste testa på dagen och se om det var bländande ljus för medtrafikanter.

Tempen låg på +3 grader och det var ju rena värmeböljan mot tidigare 0,5 grader. Spättan var sugen på att följa med, men en begynnande förkylning gjorde att hon stannade hemma. Kanske bäst att inte utsätta sig för dom graderna på hojen. På med kläderna och ut med hojen från garaget. Vart skulle jag då ta vägen? Rullade ut på 77:an i vanlig ordning och tänkte att jag skulle hälsa på en hojkompis i Åkersberga.

Klockan var runt 14:00 när jag rullade iväg på 280 mot Brottby. Inga som blinkat ännu så det såg ju bra ut. Strax utanför Rimbo i en korsning en bra bit bort skulle en bil köra ut. Han var på väg ut, men stannade. Yes. Han såg mig bättre nu än förut, trotts att jag har dubbla H4 lampor även på halvljus. Jag fortsatte mot Roslagsstoppet. På avfarten från Norrtälje hållet på E18, så kom nästa som skulle köra ut framför mig, men även den stannade visserligen i mötande körbana, men han stannade.

Det verkar som en riktigt bra investering detta med x-traljusen. Nu räknar jag kallt ändå med att någon idiot kommer att bara gasa ut. På så sätt så överlever man och kan köra hoj länge. Om fler ändå tänkte så, men många gör inte det. Många tror dom till och med är odödliga, vilket det brukar visa sig förr eller senare vara fel. Vid Brottby tog jag av mot Åkersberga via Österåker på väg 973. Den vägen är kul. Kurvig och fin. Mycket snö längs vägkanten. Vägen var blöt från morgonens regnande. Så här tidigt på säsongen får man passa sig för smältvatten från snön som rinner ut på vägen. Är man sedan ute en förmiddag och i något skuggigt parti så finns det stor risk för is då smältvattnet frusit under natten.

Ingen ännu som tyckt att ljuset varit bländande vilket är mycket bra. Jag kom fram till Peo och möttes av en konsert av hundskall. Då ingen Peo dök upp tydde det på att det inte var någon hemma. Jag knackade ändå på för att försäkra mig, men det kom ingen. Jag gick ut till hojen igen och klev upp och körde hemåt. Klockan var nu lite över 15:30 och det började precis att skymma så smått. Nu fick jag första blinken. Detta tydde på att nu börjar dom bländas. Jag stannade till vid Össebygarns Kyrka och kollade hur det såg ut. Nu var det skillnad. Nu bländades dom, så nu fick jag slå över till helljus koppling. Just denna tid på c:a 45 minuter skulle ljuset behöva begränsas. Fast det kan jag leva med. Senare är det snart dags att använda helljuset istället.

Jag skickade ut en liten video från Kyrkan och körde sedan hemåt igen. Rullade på hemåt och tempen hade nog nu sjunkit något. Kanske bara kändes så efter c:a 6 mil som jag nu kört och ytterligare 1 mil ungefär innan jag är hemma. Efter Rö kom jag ifatt en bil som låg i irriterande 60 Km/h på denna 70 väg. Jag blinkade vänster och blinkade till med lyset för omkörning då jag ser bromsljusen tänds. Min tanke var att något var framför bilen så jag slog av lite och sen förstår jag vad det var. Min klädsel och lamporna gjorde nog att jag såg ut som en viss yrkeskår och därför tänkte nog bilisten villigt stanna.  Där ser man hur det kan bli.

Så skönt är det att vara ute och köra lite igen. Även om turerna blir kort, så blir dom ändå. 15,4 mil på säsongstrippmätaren nu.

Ha de!





Helgen närmar sig

23 05 2013

Hoj Hoj,

Ja då närmar det sig helg igen. Jag hoppas verkligen på fint väder nu på söndag. Prognoserna har visat allt från strålande sol och 19+ grader till regn och 10+ grader. Variationer skulle man kunna säga. Ganska rikligt med regn också. Vi får se hur det blir. Jag har planerat en tur med Hojgänget till Österbybruk via små slingriga asfalterade vägar. Vet ej skicket på dessa efter tjällossningen, men det visar sig.

Efter en fika och kanske en macka tar vi oss österut mot Harg och sedan söderut via Hallstavik och mot Norrtälje och slutligen så hamnar vi i Rimbo. En tur på 20,5 mil. Hitintills så är det 10 anmälda hoja och sedan tillkommer några utöver så jag räknar med 15 hojar. Får vi bara uppehåll och gärna lite sol så kommer vi att få en riktigt fin dag på våra hojar.

Ha de!








%d bloggare gillar detta: