Annonser

En dag med Varaderon

14 08 2013

Hoj Hoj,

Vilken dag vi hade. Varaderon och jag. Jag var en sån där lonely rider igår. Tog en riktig långtur. Mätaren visade 55 mil när jag rullade in i garaget.

Satte mig ner på morgonen och gjorde i ordning en tur för GPS´n i datorn. Monica skulle iväg till en kompis, så jag blev själv på turen. Jag fick kompensera med musik i hjälmen istället. Till Västerås skulle jag och sedan blev det en liten sväng därifrån. Tänkte jag. Fullerön såg ut som ett fint läge på kartan så dit skulle jag. Sen blev det Hallstahammar – Surahammar – Sala – Östervåla – Månkarbo – Dannemora – Alunda – Knutby – Rimbo. Den rundan var 40,6 mil. Sen blev det avstickare för resten av milen upp till 55. Inte dåligt att hitta på 15 mil med avstickare!

Turen var färdig och överförd till GPS´n. Jag gav mig iväg runt klockan 11:00 och första biten är en ”transport” sträcka. Först vid Skokloster på 269:an är det väl vägar som jag inte åkt så ofta. En kort bit ut på 263:an mot Enköping, men svängde snart av mot Kivinge och tog den lilla vägen som går förbi Hjälstaby – Biskopskulla – Härnevi. Ett mycket roligare vägval än Enköpingsvägen. Kurvig med hyfsat bra asfalt. Inte alltför skadad av tjälen.

Vid Sparrsätra så korsade jag väg 70 mot Bred. Lite lustigt när jag läste första skylten där det stod 10 Bred. Lite längre fram stod det 8 Bred. Jag konstaterade snabbt att det blev smalare och smalare. Passerade över järnvägen vid Ortuna och kände den välbekanta doften kring en järnväg. Rullade strax därefter in i Västerås och tog några varv runt i Västerås. GPS´n höll på att få fnatt när det räknade om rutten hela tiden. Det började kurra i magen så det var dags för lite käk. Stannade till vid en korvmoj och tog en tunnbrödsrulle. Hon lyckades inte riktigt bra med att försluta tunnbrödet i botten så moset åkte ur och la sig i den ”påse” som brödet var instucket i. Tur att det var en påse och inte en servett virad runt. Det blev satans varmt om handen som man höll i och bökigt att äta. Det mättatde iaf när man skrapat upp moset med skeden och allt var uppätet.

Nu skulle jag lyda GPS´n (för en stund) och ta mig ut till Fullerön. Det låg c:a 5 km från Västerås. Söderut såg jag regnmoln och att det regnade, men här sken solen. Svängde av på vägen mot Fullerön och såg en skylt som ledde ner till Fullerö Strand, men dit fick man inte ta sin reskamrat så jag fortsatte ner mot Fullerö Kaj. Fanns någon villa till salu, men kan bara fantisera om priset på den ett stenkast från Mälaren. Kom ner till Kajen som var ungefär 15 meter lång. Stället var mer en plats för att sjösätta båtar vid. Själva kajen var inte mycket. Några kort blev det iaf.

Jag fortsatte efter några klunkar med vatten. Jag brukar slarva med drickat på mina turer, men den här gången hade jag eget vatten med mig. Mycket smart drag. Nu körde jag ut mot Barkarö  Björkhagen. Jag behöver väl inte säga att det är bara mindre asfalterade och grus vägar jag väljer. Detta var en mycket smal asfalterad väg. Trodde ett tag att nu var det stopp, men den fortsatta på andra sidan en större vändplan. Det är så härligt att köra sådana vägar, för man ser så mycket fint. Fina vyer i vårt vackra land och fina, ovanliga byggnader och hus. Sådant ser man inte längs med stora vägar. Skulle man sen som jag slå på  niten och ta ett kort så är ju inte det att ens tänka på vid dom stora vägarna.

Jag passerade Strömsholm och kom fram till Hallstahammar. Där tog jag 272:an upp till Skultuna . Vilken otroligt fin väg detta var. Denna skulle jag kunna köra fram och tillbaka på ett tag. Perfekt asfalt. Som ett flygfält. Svepande kurvor. Höger och vänster om vartannat. så gott som hela vägen upp till Skultuna. Att jag strax innan Surahammar råkade in i ett av dom 2 regnskurarna för dagen gjorde absolut inget. Jag bara njöt av vägen. Regnet varade kanske i max 5 minuter så när jag tog en bensträckare vid Surahammar hade det slutat. Jag parkerade vid informationstavlan och tog en klunk vatten igen och smälte den upplevelse jag fått längs denna väg. Stod och smålog när jag tänkte på hur lyckligt lottad man egentligen är. Tänk att få ha möjligheten att ta hojen ut på sådana här ”resor”. Detta uppskattar jag faktiskt mer än en flygresa någonstans i världen. Det är inte min grej liksom. Jag fixar inte mycket sol, då jag bara bränner mig trots alla möjliga solskyddsfaktorer. Jag håller mig gärna i skuggan här hemma så hur skulle det bli på soligare breddgrader. Nä Du och Jag Varadero. Så ska det va.

Jag tog en sväng in i Surahammar. Både bra och lite dåligt när man nu måste ta sig in till orterna. Man tar sig ofta inte den tiden att svänga in och se hur det ser ut. Samtidigt som orterna slipper en massa biltrafik, så förlorar dom nog en hel del kunder. Alla som har barn vet att åker man bil så är ju dom törstiga redan efter 5 km. Med dessa i bilen så blir det ju att man svänger in vid en bensinmack eller kiosk. Sedan ser man förstås någon intressant affär som man besöker. Det ena ger det andra liksom. Lyckan var ändå när jag precis kom in i Surahammar och det visade sig att ett tåg skulle komma. Något visst med dom, då min pappa var lokförare. Efter ett varv i Surahammar så körde jag ut igen mot Skultuna.

Skultuna. Mässing ljusstakarnas mecka. Vid det här laget så började kaffe tarmen att skrika. Tog en snabb sväng in på ICAIMG_1166 för att kolla tillgången på 3 dl mjölk, men hittade inga. Ut igen och satte mig i parken utanför ICA. Bakom mig var det ett litet torg som förstås pryddes av en mässingsskulptur. Riktigt vacker. Letade efter någon text om tanken bakom skulpturen med såg ingen. Bra puts var det på den. Fast det är ju ett måste för att framhäva dess utseende. När jag gick där på det lilla torget såg jag ett Café. Stegen riktades mot fiket för nu var jag kaffetörstig. Insåg att det blev väl surrogat, dvs brygg kaffe, men va gör man. Hittade en bulle med allt möjligt på. Mormors hosta (vanilj kräm) och någon slags sylt i. En sådan blev det. Verkade vara brist på mjölk, så det var grädde som gällde. Tog min bricka och satte mig ute. Solen sken, men i kanterna var det riktigt mulet. När jag satt där och fikade insåg jag vad som ”fattades” i parken. Om man nu kan säga att samhällets mer onyktra innevånare kan saknas i en park. Brukar annars vara en typisk samlingsplats.

Med kaffet urdrucket och bullen uppäten så gick jag in igen med brickan. Pratade lite med personalen på fiket och jag IMG_1167behöver väl knappas säga att en av dom kände till Rimbo. Jag smålog när jag gick ut. Helt otroligt. Klev upp på hojen igen och gjorde en U-sväng för att komma ut på vägen igen. Innan jag åkte ut från Skultuna var jag ner till Skultuna fabriksförsälning. På väg dit så såg jag dom finaste parhusen jag sett på länge. Dom såg så plutte-nuttiga ut. Tog bara en vända in och körde sedan ut igen. Nu skulle nästa mål vara Sala. Till Sala körde jag via Svanå och Kila. Ännu en underbar väg att köra. Precis så som vi hojåkare vill ha dom. Svepande kurvor, en del skarpare. Längs denna väg såg jag den längsta allé av björkar, ja den längsta allén överhuvet taget, jag nånsin sett. Lite komiskt stod det en skylt som varnade för arbetare på väg. Vet ej varför. Det var nog en gammal väg till en gård skulle jag tro. Allén var säkert 1 kanske 1,5 km lång.

Så fint med den lilla kameran då man bara kan stanna till och plockaIMG_1176 fram den ur fickan och ta ett kort. Jag brukar ju se ett och annat när jag är ute och åker som jag gärna vill dela med mig av. Svårt ändå att förmedla känslan när man står just där och ser det man ser. Som dessa helt underbara Enbuskar. Så vackra där dom stod och höll om varandra. Ute på ett fält. Så få av dom kvar. Vet inte sist som jag såg någon här hemma. Inte undra på att dom tillhör dom fridlysta. Dessa träd var mycket eftertraktade bland dom som gör kåsor och andra skålar och skulpturer. Kåsor görs oftast av material från träden där en utväxt kommit i form av en knöl på stammen. Stora sådana brukar bli skålar.

Framme vid Sala parkerade jag hojen och tog mig in till centrum. Sala har jag sagt förut är lite märklig beträffande vart man får köra eller inte. Beslöt att parkera hojen nära centrum och gå in. Det kunde vara skönt att röra på benen lite extra än bara dom ställen jag stannat på förut och bara klivit av hojen. Jag var där runt klockan 17:30 och en del affärer var öppna men många hade stängt för dagen. Satte mig på Stora torget och kollade in. Detta torg var mer likt ett torg man är van vid. Här fanns dom. Sittandes i ett hörn av torget med dom gröna kassarna framför sig och bolaget inom räckhåll. Bredband fanns att tillgå på torget. Sala Kommunhus bakom min rygg hade ett öppet trådlöst nät för gäster. Stiligt.

Klockan hade blivit 18:00 så det var hög tid att dra vidare och nu gick det vidare via Heby – Östervåla – Månkarbo. IMG_1182Fortfarande lite norrut men vid Dannemora rullade det söderut igen. På många ställen så var det riktigt blött på vägen och det hade nyligen regnat. Jag så stor svarta moln fast på något sätt lyckade jag köra runt dom. Några stänk så att visiret blev blött fick jag igen strax efter Dannemora. Väg 292 en kort bit innan jag tog av mot Lyan och Klev. Kvällen började komma och med den sjunkande temperatur. Den ännu varma marken gjorde att dimma bildades. Bilden till höger såg ut som man kunde förvänta sig ett  John Bauer troll sittandes bland träden.

Nu började jag komma tillbaka till kända jaktmarker igen efter en härlig tur med väldigt många fina bilder i minnet. Vad sägs om att färdas med hojen genom en by som kunde vara från ”Alla vi barn i Byllerbyn”. Kåkar alldeles vid vägen och mellan dom vandrade kossor bland bergkullar och träd och en fantastisk grönska i kvällsljuset. Ångrar att jag inte stannade där och tog ett kort.

Till denna tur kommer dom otroligt många avstickare jag gjort från den planerade turen. Jag brukar ha den som ett riktmärke och sen kan det bli lite allt möjligt på vägen. Alla orter blir ju egentligen avstickare då vägarna går förbi dom.

Ha de!

Annonser




Österfärnebo

18 05 2013

Hoj Hoj,

Verkligen fin kväll igår. Efter lite matlagning så kändes det som om det skull rundas av med en liten hojtur. Det var 20 grader varmtOLYMPUS DIGITAL CAMERA och sol  när jag gav mig iväg klockan  19:45. Skrev ett inlägg på FB och fick ett förslag som såg intressant ut. Österfärnebo. Ingen tätort precis. Varje person har 4,1 hektar att röra sig på om man räknar hela socknen Österfärnebo. Najs tycker jag.

Ju mer jag är ute och åker på nya ställen, desto mer vill jag köra och utforska. Så otroligt mycket att se på. Om man nu tycker som jag att en hage med kor, en stengärdsgård, en kyrka, en skogsdunge, ett vackert hus med tinnar och torn är vackert. Jag skull vilja ha tid på mig att fotografera allt vackert jag ser. Problemet är bara att det skull ta sån evinnerlig tid så jag kommer ingenstans.  Upp på hojen och köra någon kilometer till för att stanna och fota.

Passerade alltså Dalälven igen denna sommar. Klockan var den enda som inte stannade upp denna vackra kväll och det var dags OLYMPUS DIGITAL CAMERAatt börja rulla hemmåt igen. Lurig årstid detta att köra i då fjolårskalvarna stöts bort från sina älgkor. För att inte tala om alla rådjur. Gryning och skymning är den tid på dygnet då dom är mest aktiva och förflyttar sig. Fick bromsa för två rådjur som passerade framför mig och ytterligare 6 stycken befann sig alldeles invid vägen lite utspridda längs vägen jag körde. Samtliga på 272:an mellan Kerstinbo och Uppsala.

Så fin asfalt att köra på även om vägen mellan Kerstinbo och Uppsala inte hör till den allra bästa så är den bättre än dom liknande vägarna i Stockholms län. Visserligen är det väl mer trafik på dessa, men då får väl underhållet anpassas efter detta. Stor tag görs på vägarna i Rimbo nu iaf. Det kommer att bli ny asfalt på större delen av 77:an som går igenom Rimbo. Man hoppas att det är rapporteringen som gett resultat.

På vägen till Uppsala på 272:an passerar man Östervåla. Kallas även för stolriket då. Östervåla har historiskt sett varit centrumÖstervåla Kyrka för möbeltillverkning. Idag är tillverkning av lastbilsutrustning och påbyggnationer gjorda av Zetterbergs som är en av de större arbetsgivarna på orten. Jag passerade här förra gången då jag tog Gävle turen. Det spöregnade och Östervåla Kyrka lystes upp i kvällsmörkret och gav intryck av att vara alldeles vit till färgen. Nu var det betydligt bättre väder så jag stannande till och tog ett kort på denna vackra kyrka. Nu såg jag att den inte var helt vit utan en lite bruten vit färg. Det som slog mig var att vägen gick alldeles förbi ingången till kyrkan.

Färden fortsatte sedan till Uppsala där jag tankade upp hojen igen på OK/Q8. Man vet ju aldrig med mig,  så det är bäst att ha full tank. Jag landade hemma igen strax efter klockan 23 och jag kan bara säga att jag är helnöjd med det lyse som min Varadero ger. Ett brett och bra hellyse, så man ser vad som rör sig i buskarna och ett helt ok halvlyse.

Det blev ytterligare 27,7 mil på mätaren denna kväll. En helt underbar hoj att bara dra iväg på och man behöver inte fundera på om det är asfalt eller grus. Bar å åk, som en känd person sa en gång i tiden.

Ha de!





Idag sticker vi

22 07 2012

Hoj Hoj,

Så var det äntligen dags. Idag packar vi hojen och kör norröver. Per Pahlén följer också med på turen. Ska bli kul och att köra iväg på långtur med hojen. Vädret ser ut att kunna bli ok, bortsett från i morgon då det skulle kunna bli regn i Rättvik. Det ända planerade är själva turen, sen tar vi det som det kommer. Det är semester det. Inga tider att passa, inga måste åka nu.

Dom nya däcken kom till sut, men det hängde på gärdsgårn. Jag var ut igår på en 3 mils sväng med dom. Det blev en helt annan hoj med om nya däcken. Kände en liten tendens med dom gamla att framhjuet inte hade riktigt bra grepp. Förtsa gången jag bytt däck sedan jag köpte hojen i Augusti 2011. Jag kollade i våras om jag skulle byta däck, men dom var helt ok och jag trodde att jag inte behöve byta före semestern. Det visade sig att dom hade blivit nötta rejäljt en sista tiden. Från att ha varit ok, till att inte vara det gick väldigt fort. Nu har jag ju sedan säsongstart kört dryga 700 mil. Det är väl det jag brukar köra med bil på ett år. Det har blivit 1300 mil sedan jag köpte hojen och det får man nog kalla ok i slitage.

Nu satte jag på Metzeler Tourance både fram och bak. Det som satt på var Dunlop (nånting) i fram och Michelin Anekee i bak. Om Michelin har jag den uppfattningen att dom är mjuka och har då ett väldigt bra grepp till kostnad av slitage. Nu är ju 1300 mil på ett bakhjul helt ok och dom var väl inte spritt nya då jag köpte hojen heller. Å andra sidan så är ju däck färskvara och gamla däck blir torra och livsfarliga. Speciellt på blöt vägbana.

Första etappen till Rättvik kommer inte att gå på den vanliga traden, dvs Rv 72 och Rv 70. Vi kommer att ta Rv 272 från Uppsala mot Östervåla och vidare mot Horndal. Där blir det Rv 68 en kort bit. Sedan tar vi av mot Rörshyttan och ut mot Rv 266 upp till Lönnemossa. Där blir det en kort bit västerut på Rv 80 för att fortsätta på Rv 293 till Smedsbo. Från Smedsbo blir det en mindre väg ut mot Rv 70 som vi foljer upp till Rättvik.

En ganska annorlunda väg att ta sig upp till Rättvik på. Den ser väldigt intressant ut på kartan och ska bli spännande att se hur den är. Hela resan går faktiskt på lite mindre och inte dom ”vanliga” vägarna för att ta sig från A till B. För en biker är inte målet det viktiga utan färden dit.

Nu ska Garmin laddas med rutten.

Ha de!








%d bloggare gillar detta: