Annonser

Äntligen var däcket här!!!!

7 05 2015

Hoj Hoj,

Så var däcket framme. Låter som jag väntat jättelänge, men bara sedan i Måndags egentligen. Det känns lång tid när solen står står som spön i backen och det är +18 grader när man kommer hem från gruvan. Nya bromsbackar bak innan semestern såg jag om det nu inte blir en annan hoj istället. Varaderon bromsar ju både fram och bak när handbromsen används. Jag har bytt en gång på 4 år så det är ok. Fram lite oftare. Senast förra året till semestern.

I morgon bitti klockan 07:00 hänger jag på låset och lämnar in hjulet för  byte. Går tidigare från gruvan såDSC_0230 jag hinner hämta ut det. Dom har stängt på Lördagar. Kom i perfekt tid, så vi kan åka hoj in till Lelles på Lördag. Kan vara bra att ha den med 🙂
Ja det är lite skillnad på gammalt och nytt. Kommer att bli som en ny hoj igen. Det blir ju lite annat med ett däck som är mer runt än ett 3 kantigt när man lägger ner i kurvorna. Man kände liksom läget på däcket. Skapligt datum på däcket var det också. tillverkat i Maj 2014.

Ha de!

 

Annonser




Kanske årets sista långtur…

15 09 2014

Hoj Hoj,

Ja det börjar dra ihop sig även om vi haft underbara dagar ännu. Det kan gå fort när det väl börjar. Löven dalar sakta ner och naturen förbereder sig. Jag tänkte i helgen att det är lika bra att passa på. Ta en långtur. Hade inte bestämt vart bara att det skulle bli en längre tur.

Kokade fika och bredde några mackor. Sala kom upp och förödelsen i skogarna kring Engelsberg. Packade hojen med ”fika IMG_3373korgen” och gjorde mig redo. Nytvättade sen dagen innan och nysmord kedja. Lithium fett fungerar perfekt. Sitter kvar på kedjan och lägger sig inte på fälgen. Där gör den ingen nytta. Upp till OK/Q8 och fylla upp tanken med finsoppa ( 98 oktan ). Kändes redan nu att detta kommer att bli en fin dag. Solen sken och det var runt 15 grader varmt.

Ut på 77:an mot Uppsala. Vid Gottröra låg dimman tät. På håll såg det ut som molnen landat. Man såg den blå himlen ovanför och det dimmiga ”molnet” som låg som ett lock över åkrarna. Tänkte stanna och ta en bild, men så blev det inte Sala och nya vägar hägrade.

Ville komma upp så fort som möjligt så mot mina principer så blev den E4:an in till Uppsala och sedan ut på 72:an. Närmade mig Morgongåva och försökte ringa Johan, men GPS´n fick ingen kontakt med luren. Ser ut som den har det och när man ringer hörs inget. Inte bra. Har kommit nu på senare tid. Vet inte heller när det slutar fungera för det fungerar vid starten. Testar det alltid. Trodde ett tag på att det var efter det jag lagt upp någon film eller ett kort på Fejan, men innan hade jag inte gjort det. Tänkte ta en mycket snabb fika om jag föranmält min ankomst, men körde förbi.

Orterna passerade. Log lite bakom visiret då jag kände igen många avstickare längs vägen. Där har jag kört. Där med och denIMG_3374 där. Med dryga 1700 mil denna säsong så är det inte undra på tänkte jag. Så var jag framme i Sala. Nu var jag riktigt sugen på en kopp fika och en macka. Stannade vid Museigatan vid Väsby Kungsgård. Flaggor hissades. Trodde först att det var för att jag gästade staden, men det visade sig vara ett evenemang. I Krigens Spår som firades på Kulturarvsdagen. Ja ja, men kan ju inte ha rätt jämt. Men man är ju inte helt okänd som ni kommer att märka senare i bloggen.

Klockan hade nu blivit runt 12 så jag fick ge mig av. Lv 256 ut mot Salbohed. Så underbart att vara långt från Stockholms län. Syftar i första hand på vägunderhållet som verkligen är ett vägunderhåll. Fina vägar att glida fram på. Man njuter verkligen av dessa vägar. Problemet. om man nu kan kalla det problem, är att när jag är här uppåt vill jag bara fortsätta. Jag ser den ena vägskylten efter den andra. Nån bil till bara så är jag där. Ytterligare nån mil så är jag där osv.

Älskar verkligen dessa trakter. Till slut kom jag fram till vägskälet mot Virsbo och Engelsberg. Bara några kilometer in på dennaIMG_3378 väg bredde förödelsen ut sig. Fick en helt annan innebörd när man såg det ”live” och inte på bilder och satellitbilder. Vilken tragedi. Kilometer efter kilometer  kantades av helt utbränd skog. Många hade denna dag tyckt som mig att det skulle besökas för att verkligen få en inblick i eländet. Bilar, hojar i en strid ström rullade på denna säkert i vanliga fall inte så trafikerad väg. Jag åkte ner till Engelbergs bruk. Läs gärna mer på länken om bruket. Sverige låg långt framme i världen med järnbruken.

Jag tog fram fikat igen och tog en macka. Funderade över det jag nyss sett. Helt obeskrivligt. Jag såg några skorstens stockar från nedbrunna hus. Överallt skyltar om att det var förbjudet att gå in i skogen. Under hela sträckan rådde stopp förbud. Rapid bevakningsbilar patrullerade området. Jag såg dom hus såg låg precis i utkanten av totalt nerbrunnen skog. Tänkte mig in i deras hemska situation. Vilken mardröm. Vad ska tas med vid en evakuering? Alla dom som insåg att många värdefulla saker var kvar. Kanske foton. Man tänker kanske inte på dom som prio ett, men ett ovärderligt minne försvinner.

På väg tillbaka till mot lv 256 igen såg jag en villa stå inne bland eldhärjade träd. Hade den klarat sig? Hade dom hunnit bygga upp den igen? Ingen aning. Den såg iaf nymålad ut. Det verkar högs osannolikt att den hade klarat sig. Såg dom villor som stod precis i utkanten och kände igen dom från helikopter bilderna. Var det alltså så här det ser ut? Villorna stod kanske 25 meter från närmaste nerbrunna träd. Vilken otroligt hetta huset måste ha varit utsatt för. Såg fortfarande att en vattenpump stod kvar vid en å med slangarna utdragna. Lyckades få en bild mellan patrulleringen av Rapid bevakning.

Jag kommer ut igen till korsningen vid lv 256. På andra sidan står en kille med en Transalp och kikar i en karta. Jag tänkte att jag åker över och kan kanske vara till någon hjälp. Jag stannar hojen och fäller upp hjälmen.
— Runar från Rimbo ser jag, säger killen.
Jag håller på att ramla av hojen. Här uppe runt 16 mil hemifrån mitt i skogen träffar jag på en kille som vet vem jag är. Det visar sig sedan att han är med i samma hojforum som jag. Jag visar mig alltid med bild och inte någon seriefigur eller anonym bild. Jag hade tydligen hjälpt honom med Garmin GPS´n. Han hade skaffat en och begrep ingenting av den. Jag hade förklarat via forumet och dels lagt upp instruktionsvideor som han tittat på och då föll polletten ner. Nu gjorde han egna rutter och drog i dom hit och dit. Ja man sätter sina spår kan man säga och placerar Rimbo på kartan.

Jag var tvungen att bryta upp för jag hade inte förtidsröstat. Söder ut igen på lv 256. Vek av vid Västerfärnebo mot Rv70 ochDSC_0180 Viggbo. Ner mot Broddbo där jag tog av mot Möklinta och Falkudden. Vilken väg säger jag bara. Den gick högt upp på en ås. Fin beläggning och kurvig. En härlig väg. Passerade så småningom min  älskade Dalälven.  Stannade givetvis och tog ett kort. En lite ovanlig skylt. Rullade vidare igen. Njöt verkligen. Så fina vägar. Husen låg alldeles bredvid vägen som var en 70 väg. En del såg helt förfallna ut, men nog stod det bilar på tomten alltid. Ett stort hus jag såg såg ut att hålla på att rasa ihop vilken dag som helst, men det bodde  folk i det. Gården såg ut som en bilskrot.

Jag rullade vidare över älven igen. Nu kom jag till nästa vägskälet Berrekvägen och Gruvbergsvägen. Då komDSC_0181 den där känslan. Vill inte åka åt höger. Vill åka åt vänster. Måste jag åka åt höger? Ååhh vad jag skulle vilja ha möjligheten att bara göra det. Bara ta den väg i en korsning som jag vill. Inte för att jag måste. Någon mil till Horndal. Någon mil till Hofors. Nogon mil till Falun. Nogon mil till Rättvik. Ja ni fattar nog. Så vill jag kunna göra. Nu kan jag inte det så det fick bli höger mot Österfärnebo.

Den här vägen var i ett sämre skick. Mycket gupp, men annars krokig. Rullade på ganska bra ändå ut mot Österfärnebo. Ut mot rv56 förbi Gysinge. Varför ta höger mot Uppsala när det gick att köra åt vänster? Så blev det. Missade dock nedre Dalälven men det får jag leva med. Tog av vid Hedesunda in på Ölbovägen. Pratade i telefon och missade vägen ner mot Söderfors. Fick göra en u-saväng tyckte damen i GPS´n. för en gångs skull så löd jag. Ner på lv292 mot Söderfors. Ett tankstopp vid Månkarbo som har finsoppa och sedan vidare hemåt via Uppsala.

Jag var hemma strax efter klockan 18:00. 47 mil på mätaren. Vilken dag jag hade på hojen önskade att den aldrig skulle ta slut.

Ha de!





En Söndag i största allmänhet..

24 08 2014

Hoj Hoj,

Då var det söndag igen. Inte lika mycket ågren denna Söndag som förra, då det var sista söndagen efter semestern. Tänk vad fort man kommer in i rutinerna igen. Några dagar bara så flyter det på igen.

Söndagen gick inte riktigt enligt planerna. Började bra med att hämta takmaterial till Nette & Freddie. Sen var det meningen att träffa hojkompisar vid Eldtomta. Gav mig iväg i god tid. Mörka hotfulla mol började komma upp. Tänkte att vid Brottby glider jag på E18 och gasar lite så jag kanske kommer undan regnet. Kollade trafiken när jag åkte över E18 och det var helt lugnt. Jag gled ut på E18 och precis bortom kurvan dit jag inte sett var det så gott som tvärstopp. 5 km/h. Sexigt. Nä, sådär lagom upphetsande skulle jag vilja säga. Hade radion på i hjälmen och hörde att det var en trafikolycka vid Gillingebanan. Hade dom bara sagt det ett par minuter tidigare hade jag valt en annan väg.

Efter typ 5 minuter i denna hiskeliga fart av 5 km/h så öppnades himlen och det regnade på rätt bra. Tog en evighet att bara komma fram till Gillingebanan från Brottby. En bil hade gått av vägen, men låg inte i körbanan. Nu släppte det lite. Rullade på skapligt. Fram till Danderyd. Så var det kört igen. 5 – 10 km/h och regnet det höll i sig. Fick sedan höra på radion att Stockholm triathlon pågick och flera gator i innerstan var avstängda och kunde man undvika att åka genom stan skulle man göra det. Essingeleden är avstängd och trafiken leds genom stan. Det var droppen. Även om jag fått åtskilliga på mig redan. Jag ringde Danne och meddelade mitt avhopp.

Helt om vid Danderyd. Himlen såg ljusare ut mot Roslagen iaf. Ut var det inga problem. Bill och Bull gjorde ännu en sådan där begåvad omkörning strax innan avfarten mot Åkersberga. Blinkade iaf denna gång innan tvär högersväng framför en bil. Man kanske måste göra så när man ska till Åkersberga. Tyvärr var GoPro hemma så det blev ingen film av det. Jag gled rakt fram. Bilen hade bärgats så nu blev det inga titt-köer i alla fall. En bit bortom Gillingebanan så tätnade södergående fil på sig ordentligt. Vid vågstationen var det helt stopp. Så länge att folk gått ur sina bilar och stod och tittade.

Strax före avfarten till Brottby, åt södergående riktning,  mötte jag två hojar och jag blinkade åt dom och vinkade att dom skulle ta av vid Brottby. Ännu en kom kom lite senare och jag gjorde lika åt den. Dom vinkade glatt och jag hoppas att dom förstod vinken, skulle man kunna säga. Var även snäll mot några bilister och jag hoppas dom förstod vad jag menade, om inte så blev dom det snart.

När jag rullade in på gården igen sken solen hemma. Inget regn hade kommit här. Ett kolsvart moln låg över Stockholm. Tog tag i ett Hasselträd som spridit ut sig vid grindstolpen. Helt makalöst vad mycket jag kapade. Nu ser man om det kommer någon där igen. Inget ont som ändå kanske har något gott med sig.

Ha de





Till Harg på grus

28 04 2014

Hoj Hoj,

Det finns många vägar och gör man som Danne och jag så finns det ännu flera att välja på. Jag gjorde i ordning en grustur upp till Harg förra säsongen, men vi lyckades inte pricka in någon dag att åka. Nu blev det annat.

Jag hade gjort ett event av detta och dom som kände sig sugna på lite grusvägar kunde anmäla sig. Anna hade tyvärr problem medIMG_2744 allergin så hon kunde inte komma. Per var upptagen med annat. Så det blev bara Danne och jag. Vi startade klockan 11 hemma ifrån mig. Jag hade lagt turen över Rånäs upp mot Knutby och sedan började äventyret på grus. Första biten från Rimbo gick över Ekeby. Min barndomsväg som jag kört åtskilliga mil på. Efter alla dessa år så var groparna där dom brukar och det typiska tvättbräde mönstret också.

Väg 1181 från Rånäs och norrut mot Knutby är kurvig, men lite för mycket skadad för att vara riktigt på topp. Många knölar och gropar. Alltför många tyvärr. Men dämparna jobbar fint på Varaderon, så det går ju bra ändå. Efter Knutby så blev det en kort bit på 673 mot Bladåker.

Vid Knutby-Åsby tog vi av på väg 1114. Då kom vi ut på grus. En normalt sliten grusväg. Den ena gropen avlöser den andra ibland. Ibland mycket löst grus och ibland hårt packat. Verkligen planeradIMG_2751 körning, men kul. Varaderon är lite tung, men sköter sig bra ändå. Vi stannade till vid Bennebols Bruk och tog en fika. Så gott med fika och en macka när man rullat ett tag. Danne som hade rullat från Farsta funderade lite strax innan när vi skulle ta en fika rast.

Vi tog en liten runda bland det som var kvar av bruket. Man får en eftertanke när man är på sådana platser. Tänk så många som jobbat här och trampat i dom trappor vi såg. Kolugnen och masugnen var upprustade. Fint att sådant bevaras för framtiden. Efter vår rundvandring så fortsatte vi vår tur.

Vidare norrut. Vi kom ut en kort snutt på väg 661 som går mellan Hallstavik och Uppsala. Kanske 50 meter på den och sedan in på fortsättningen av väg 1114 upp mot Harg. När man kör på en sådan här grusväg, så ser man så många avtagsvägar från den och man funderar vart dessa leder. Lite sugen på att köra in och testa är man allt. Vi höll oss till turen. Denna gång i alla fall.

Efter många svängar hit och dit så kom vi fram till väg 292 som går mellan Hargshamn och Gimo i första hand. 50 meter på den och sedan in på en liten asfalterad väg den sista biten upp till Harg. c:a 1 km på välkända 76:an och sedan bar det av igen ut på grus. Nu var det väg 1117 som fick ta oss fram. Denna grusväg var av en annan karaktär på något sätt. Jag tror den första biten är ganska väl trafikerad på grund av sjön Fyrväpplingen som har inplanterad ädelfisk och är populär bland fritidsfiskare. Tänkte själv göra ett besök och fiska där under sommaren med Freddie. Vägen vi körde på nu var lite större och en annan typ av grus. Lite finare. Lite grövre en sand bara. Det märktes att det var länge sedan det regnade. Tyckte synd om Danne som jag ibland inte såg för dammolnet efter mig. Danne fick sacka efter så det värsta dammet han lägga sig, men det fanns ändå mycket kvar.

Så kul att se dom villor man passerar. Jag tror jag skrivit om dom förr, men kan inte låta bli igen. Vissa villor och gårdar ser otroligt fina ut och vissa ser ut som riktiga skatbon. Hela tomten och marken runt omkring är fullständigt täckt med skrot. Rostiga bilar, harvar, plogar, tunnor, stängsel. Ja allt som kan tänkas. Man funderar lite på hur tänkte dom från början? Nu behöver man ju inte bry sig direkt, men man kan undra vad dom eventuella grannar tycker och tänker som dom har runt sig. Nu ska väl tilläggas att dom är inte så många direkt. Både vad gäller grannar och skatbon.

När vi kommit in bit in på vägen upptäckte jag att mitt högra handtagsskydd hängde på sniskan. Styränden på höger sida varIMG_2753 puts väck. För att inte skyddet skulle gå av så stannade jag och skruvade loss det. Ett taktiskt stopp med bensträckning. Jag har en så fin verktygsrulle i packväskan med dom allra viktigaste sakerna. Till och med ståltråd, vulktejp, tändstiftshylsa och eltejp. Vajrar och nipplar och en hel del till. Skickade efter den från en firma som jag nu glömt namnet på. Jag har under den tid jag haft den hjälpt ett par stycken med hjälp av verktygen då dom stått helt utan den enklaste lilla skruvmejsel.

Med handtagsskyddet i väskan fortsatte vi. Nästa fikastopp skulle bli i närheten av Österbybruk. Jag hade sett en naturcamping där när jagIMG_2754 åkte på en rekognosceringstur tidigare i vår. Vi kom dit och bommen var öppen och vi rullade ner. På väg ner såg vi en dam som hade gått och slängt soporna. Hon såg inte direkt imponerad ut av Danne´s och min entré. Vi parkerade och tog fram fikat igen. Slog oss ner och njöt ännu engång av fikat och av utsikten. Stordammen heter sjön som vi stannade vid. Den sträckte sig in till Österbybruk.

Det var säkert över 25 grader där vi satt. Bakom oss var skogen täckt med vitsippor. Längs hela vägen vi åkt så var kanternaIMG_2757 vita av dessa blommor. Så fint denna årstid. Kanske den bästa av dom alla. I alla fall så länge man inte är pollenallergiker. Dom har det inte lätt nu då allt fullkomligt exploderar i naturen. Allt samtidigt. Jag såg på bilen att den var alldeles gul. Vi fortsatte igen. När vi kom upp till bommen så var den nu stängd av någon underlig anledning. Undrar om detta kunde ha något med den icke imponerade damen vi såg på väg ner. Nu är en bom inget större problem för en hoj, för det finns oftast marginal att ta sig runt. Så även här.

Vi rullade ut igen på väg 1117 mot Österbybruk. Efter någon kilometer så var vi där. Nu skulle det bli lite blandat mellan fina asfaltsvägar och grusvägar. Ut från  Österbybruk mot Hargshamn och av mot Åby på väg 683. En asfalterad kurvig väg. Här tror jag vi mötte dom första hojarna. Vi kom så småningom ut vid Länna. Sist när jag körde här fick jag bryta vid Länna. Många stora grenar hade blåst ner på vägen jag kom på och ville inte riskera att få någon sådan i huvudet. Så nu blev det okänd väg för mig. Jag hade lagt turen med hjälp av Trafikverkets websida där man kan få riktigt mycket information om vägar. Bland annat om det finns vägbommar. Nu visade det sig att vad den inte visade var vägar med Fordonstrafik Förbjuden – Enskild väg. Det stötte vi förstås på och valde att lyda, för en gångs skull, och vände tillbaka. GPS´n visade ner och på en ny väg vilken bara blev smalare och smalare för att slutligen stanna vid en bastant grind med texten PRIVAT VÄG och en dam och en herre på andra sidan grinden. Dom såg inte villiga ut att släppa igenom oss. Troligen hade dom hört Danne och mig och snabbt stängt grinden och var på väg att sätt lås på den.

Lite snöpligt slut på denna fina tur blev det. Vi bestämde att ta raka spåret mot Rimbo igen. Jag kollade nu om jag skulle som något om Fordonstrafik förbjuden där vi var men inget syntes på Trafikverkets sida. Inte att lite på helt alltså, eller så har skylten kommit upp utan Trafikverkets inblandning vilket inte är helt omöjligt. Skylten var inte precis ny.

Det blev ändå en mycket trevlig tur och tack till Danne som delade denna tur med mig.

Ha de!!





Påskafton 2014-04-19

19 04 2014

Hoj Hoj,

Ja på ett bättre sätt kunde vi knappast tillbringat påskdagen. Vädret var på topp så vi tog hojen på en tur. Först skulle vi leverera ett påskägg till Wilma. Ut till Kaggeboda. Lite snack och en kopp äkta kaffe. Det ni. Styrkta av det tog vi sikte på Grisslehamn.

Ett härligt väder. Mot Norrtälje och ut på 283:an mot Grisslehamn. Långa köer skapas då någon kör i 60km/h på denna 70 väg. Ligger lugnt kvar och kollar in omgivningen istället för att köra om. Vi har ingen brådska. Vi stannade till i Väddö. Ett naturligt stopp på något sätt. Rätt livligt. Många i farten denna påskafton. En sväng in på ett Loppis. Helt ok då man åker hoj. Visserligen var packväskorna på men, men….

Det blev bara en lite porslinsfågel. Fick rum i Monicas plånbok. Lagom stor alltså. Vi gick ut från Loppiset. På trappen stod två småkillar. Jag hörde hur dom skulle kolla in motorcykeln. Vi gick bort till hojen och killarna följde med efter på lite avstånd. En på cykel och den andra gick bredvid. Den som gick var nog lillebror till den som cyklade. Vi satte oss upp på hojen och gled sakta iväg. Varvade lite när vi passerade killarna och dom lös upp som solen. Blivande MC killar kanske. Ut på 283:an igen och mot Grisslehamn.

283:an är en livligt trafikerad väg. Från Grisslehamn går ju Ekerö linjen mot Åland. Skapar rejäla köer. Tyvärr så är det vissaIMG_2669 som inte startat i tid till färjan och ser att tiden börjar bli knapp. Det är då vansinniga omkörningar kommer. Ska med färjan till varje pris. Varför inte vara ute i tid istället så slipper dom riskera andras liv och deras eget. Som tur var så upplevde vi inga sådana idag. Vi kunde lugnt och tryggt rulla på upp mot Grisslehamn och snart var vi framme och svängde ner mot färjeläget. Parkerade hojen och gick bort till terminalen där vi såg Bengt och Amy och Anita. Dom skulle åka över och handla lite.

Vi gick tillbaka till hojen och blev lite små hungriga. En macka skulle sitta fint. Sagt och gjort. Vi gick till L8 i Hamnen. Ett fik som serverade fisksoppa och smörgåsar och vanligt kaffebröd. Det fanns en räkmacka kvar och Monica tyckte att jag behövde den, så hon tog en macka med lax på. Jag frågade om dom hade äkta kaffe och hon pekade på en helvetes maskin med spakar och rattar till oändlighet. Såg direkt att det inte var en kaffepanna. Förklarade för damen vad riktigt kaffe var och hon kunde tyvärr inte tillmötesgå mina önskningar. Fick bli surrogat.

Tror knappast att självaste Albert Engström, som hade sin ateljé här, drack annat än äkta kaffe. Räkmackan var god medIMG_2672 hemmagjord majonnäs och handskalade räkor.  Riktigt gul och fin majonnäs, men 120 kronor var i överkant för denna räkmacka. Hade jag inte varit så sugen på just en räkmacka hade det fått varit. Övervägde ändå.

En liten kul sak utspelade sig. När vi satt där och hade druckit upp ”kaffet” så kom vad jag tror var ägaren ut med en liten tekanna. Vi tyckte att det var en riktigt bra service att dom kom ut med påtår, men hon hade set att Monica tog ett bloss och detta var askkoppen. Så lurad man kan bli.

Vi tog oss vidare norrut. Det blev en liten rundtur på grusväg runt sommarstugeområden innan vi kom ut på 283:an igen för färd söderut. Jag blev lite desorienterad för engångs skull och Monica var den som hade koll. GPS´n var givetvis med men ändå. Så bra att ha den när man är ute på liknande områden som dessa. Många av vägarna är återvändsgränder. Med GPS´n kan man zooma ut och se vart vägarna leder.

Vid Väddö på tillbakavägen tog vi av mot Simpnäs. en mycket trevlig asfalterad väg. En kort bit in på denna väg tog vi av motIMG_2646 Gåsvik. Fantastiska vägar med underbara vyer stundtals. Fullt med vitsippor och blåsippor följde oss längs vägen. Sådan färgprakt med dessa blommor längs vägkanten. Små relativt oansenliga en och en, men mängden av dom ger vita och blå marktäcken som bränner sig fast på näthinnan. Passerar ny huggen skog och en otrolig doft letar sig in under hjälmen.

Man är glad att man får uppleva detta. Till och med på det allra bästa sätt som finns. Ett med naturen på sin hoj. Känner lukter. Känner skiftningarIMG_2674 i temperatur. Så många intryck på samma gång. Ibland dyker dom upp. Dom otroligt fina vyerna. Som denna till höger. Som tagen ur en förgången tid. Jag måste bara stanna till och ta ett kort och dela denna vy. Inget märkvärdigt, men så vackert.

En bit senare passerade vi en vacker hage med betande kor. Några låg och vilade i solen. Vilken syn. Ångrar mig att jag inteIMG_2675 stannade till och föreviga detta. Vi körde vidare på vindlande vägar. Vid Norrgärde tog vi av mot Harö. Så fint när man bara kan bestämma vid nästa korsning vart vi åker. Istället för höger blev det vänster. Vi passerade Harö och kom till en korsning där det stod Björhövda Brygga. Så fick det bli. Vänster igen. Väl framme så tog vi en bensträckare. Så fint det var. Tänk vilka platser det finns bara man tar sig tid och kanske svänger vänster ibland. Kanske höger med för den delen. Smultronställen som finns där. En termos med äkta kaffe och några mackor skulle sitta fint här på den fina bänk som fanns.

Medans vi stod där så kom en par svanar och flög förbi. Jag som redanIMG_2684 hade kameran i högsta hugg lyckade få en fin bild av dessa magnifika fåglar. Alldeles vit mot den blå himlen. Ännu en bild som brände sig fast.

Man blir ofta hemmablind och uppfattar inte hur vackert man har det runt omkring sig. Något jag lärt mig är att ta tid på sig. Sväng in här och där. Stanna till. Se. Inte bara titta, utan se. Jag kan se en vacker skog bara. Skuggspelet i skogen som solen ger. En solstråle på en blomma eller en grön tuva. En gren på ett träd. Ge det tid. Det är det värt. I morgon är en ny dag med nya äventyr. Jag kommer tillbaka med dom.

Turen finns under GPS rutter.

Ha de!!





Spännande turer på våren.

24 03 2014

Hoj Hoj,

I helgen blev det några mil igen. Närmare bestämt 23,4 mil. Trodde inte att det var så mycket faktiskt. Fast det går ju fort när man har kul, sägs det.

Det blev en tur på minst sagt varierande underlag.  Kan bli lite för spännande såhär tidigt på våren. Solen står ganska lågt på himlen och når inte ner på sina ställen. Är det sedan minusgrader på natten också så tar det ett tag innan snösmältningen kommer igång.

Dagen började med lite regn och väldigt mulet. Det blev en tur in till Norrtälje för att storhandla med en av döttrarna. När vi hade avverkat några affärer och kom ut så hade solen kommit fram och värmde gott. I luften var det bara +4 grader ännu, så några grader till ville jag ha. Vi åkte hemåt och på väg hem så steg tempen ytterligare någon grad. Det blev en kopp kaffe och en macka i väntan på ytterligare grader. Till slut så kom tempen upp i 8 grader så då var det dags.

Först lämnade jag av en dator till en kille som skulle ha en ifrån gruvan. På väg dit såg vi att asfalten var ganska blöt så det hade IMG_2582regnat strax innan. När vi kom fram så sa Fredrik att det hade precis slutat att regna. Från honom körde vi mot Norrtälje på gamla Stockholmsvägen. Hade inget egentligen mål ännu utan körde bara mot Norrtan. Tog en runda på byn och funderade lite på vart vi skulle ta vägen. Det blev till slut Vätövägen ut och vi tog av vid Nysättra. Vidare mot Söderbykarl. Riktigt rolig smal väg. Många kurvor och inte alltför dålig. Så kul att kolla in villorna längs vägen. Vissa är riktigt snygga, men ligger alldeles för nära vägen. I och för sig ingen större trafik på den vägen. På sommaren är den livligt trafikerad då det finns många sommarstugor där.

När vi kom fram till en villa så såg vi dessa små figurer i massor utplacerade i skogen vid huset. Små skogstroll och tomtar i massor. Kul att se dom. På ett ställe var det ett avkapat träd och trädstammen var täckt av mosaik. Stammen var ganska grov och mosaiken var liten. Vilket jobb det måste varit att täcka stammen.

Vi fortsatte mot Söderbykarl. Då fick jag för mig att köra förbi där min farbror bott. Han hade ett lite jordbruk och hade några kor också. På gården gick hönsen lösa och gjorde små reden. Han hade även en ardenner. En kollosalt stor häst. Den körde hanEkeby även med i skogen vid avverkning. Inga djupa sår i den skogen. Alltid på natten skulle tuppen sitta på hästryggen. Satt inte tuppen där var hästen orolig. Det var den klokaste häst jag träffat på. Ragnar hade en stor potatisåker. När det var dags att plocka potatisen så var vi där. Jag fick sitta på kärran med potatisen. När vagnen var lastad klappa dom hästen och sa att nu går du hem. Hästen lufsade ut från åkern och upp mot huset. Han hade järnkoll på vart vagnens hjul var. En bil kom och hästen stannade vid sidan och lät bilen passera. sedan fortsatte den igen. När vagnen var tom så sa dom åt hästen att går ner till åkern igen och den vände kärran och gick ner. Helt otroligt. På bilden så  var åkern till vänster och huset uppe vid backen rakt fram. Minns det nästan som igår när jag var där. Kul att uppleva gamla platser.

Vi fortsatte vägen fram. Många gamla minnen dök upp längs vägen. Ett berg som vi cyklade mycket på. Jag minns att jag fick låna Ove´s cykel med limpa. Vilken grej. Ett torn för optisk spaning på flygspaning var på berget. I den var vi upp ofta, fast vi inte fick förstås. I slutet på grusvägen som kom ut på 76:an så fanns det en affär. I hörnet på huset gick man in. En riktig lanthandel. Där köpte man 25 öres puckstång med vanilj smak. Vilken fest. Satt sedan på trappen och njöt av den goda glassen.

Kom då att tänka på att min mamma och jag cyklade dit från Skebobruk. Vi tog tåget till Skebobruk och sedan cyklade vi dom 7IMG_2584 kilometerna till Ekeby. Vilka tider det var. Ibland kom pappa upp och vi fick åka bil hem, men ibland fick vi cykla tillbaka dom 7 kilometerna till Skebobruk och ta tåget till Rimbo. Nu gled jag fram på Varaderon. Riktigt mysig väg. Får nog planera in en tur med hojgänget på den. Framme vid Skebobruk så tog vi en bensträckare. Vi ställde oss i solen alldeles bredvid vägen. Effektivt att bara stå där. Man hörde hur alla bilar lättade på gasen och bromsade. Det kunde ju va någon annan som stod där.

Vi fortsatte igen. Tog av på Sonövägen och en liten bit in på den så kan man ta en liten grusväg och komma ut på 76:an bortom Edsbro. Så blev det förstås. Den hade torkat upp bra fast inte på alla ställen. Ibland blev den som lös lera och hojen ville lite hit och dit. Bara att följa med lite grann och inte spjärna emot för mycket. Då går det inget bra. Efter dom följer en smal asfalterad väg. Det var på den vägen som det blev lite för spännande.

Vägen var torr och fin och ibland lite mer snö vid sidan av vägen. Vi kom på en raksträcka upp mot ett backkrön. Det var snö vid sidan om vägen på krönet såg jag nerifrån. Vi rullade väl på i 60 km/h. När jag kom upp på krönet ser jag att hela vägen är täckt med snö och is sånär som på två smala bilspår. Bara för att göra det ännu mer spännande så svängde sedan vägen en kort bit bort. Det blev att hålla sig i spåret och bromsa innan svängen kom. Då var det bara att följa spåret. Det gick bra trots allt, men det kan vara riktigt lurigt nu på våren.

Ha de!!





Ser ut att bli en OK helg.

20 03 2014

Hoj Hoj,

Idag är det vårdagjämning. Vi fick en rejäl släng med lappmögel igår som ligger kvar ännu. Jag har förstås behandlat min gång och uppfart från garaget så där är det snöfritt. +5,2 grader nu så det smälter bort. Det har gått lite sakta ändå tycker jag.

Helgen som kommer ser ut att bjuda på hojväder igen. Det ska bli +7-8 grader och sol. Förra helgen var det minusgrader, men tur i oturen så låg jag sjuk då. Nu till helgen lär det bli några mil igen. På Lördag in till Tommy, Emma och lilla Alexa. Alexa som inte e så liten längre. Dom blir så stora direkt när dom börjar gå.

Söndag är det inget planerat ännu. Hojåka blir det i alla fall. Det är ett som är säkert. Jag har gjort en del turer i BaseCamp programmet som skall köras i sommar.
— Norr om Tullarna
— Ekoln Runt (grus förekommer)
— Simpnäs Brygga
— Dannemora – Forsmark – Hallstavik
— Bacho Outlet Enköping
— Grustur upp till Harg (mycket grus)

Det är dom turer som är klara för tillfället. Sen kan det bli någon tur som jag tar någon kväll på en 15 – 20 mil. Kommer nog att dra västerut i sommar, då jag kört mest norr på kvällsturerna förra sommaren. Passerade Dalälven typ 8-9 gånger.

Ha de!

 








%d bloggare gillar detta: