Vinterns första snöflingor.

28 11 2011

Hoj Hoj,

Vinterns första (äckliga) snöflingor föll igår. Som tur var så låg skiten inte kvar. Känner att jag är lite allergisk mot lappmögel. Klarar mig utan det. Om det nu ska komma snö, så kan det få komma på Julafton, men sen räcker det. Jag var ut och spände fast pressenningen över veden då Berit´s vindar smekte vedttraven. Det var lite is i vattenpölarna som låg i vecken på pressenningen, ändå visar termometern +2,5 grader. På onsdag (30/11) ska det vara +6 grader på morgonen och +7 på eftermiddagen och kvällen. Beroende på hur tempen är klockan 7:00 så kanske det blir hoj till gruvan. Det var +4 en kväll i förra veckan när jag åkte hem, men det gick bra. På med värmen i handtagen bara. Ännu inget foder i byxorna.

Det enda aber är att det är kolsvart när man åker hem. Åker E18 med viltstängsel vid sidorna. Läste i Norrtälje Tidningen att nån jävla idiot gått och klippt upp stängslet på flera ställen under 1 kilometer vid Brottby ungefär. Undrar vad det är för idiot eller idioter. En teori är att det är varghatare som gjort det för att vargen ska ut på vägen och bli överkörd. Rester från djurslakt har även lagts ut för att locka till sig vargen. Vansinnigt. Det enda djur som jagar mer än den behöver är människan, som dödar för nöjets skull. Hur man nu kan se det som ett nöje. En viss avskjutning måste väl trots allt ske av djur som det finns mycket av, men jag skulle aldrig klara det.

Jag har sett vargen i det fria på väg till gruvan en morgon. Det var det vackraste djur jag sett. Så otroligt smidig och vilka muskler. Jag var ungefär 20-25 meter ifrån den och vi tittade på varandra i kanske 10-15 sekunder. Den stannade upp och stod med sidan emot mig. Kändes otroligt speciellt, att den stannade och inte bara sprang vidare mot skogsbrynet. Man ser vargar på Skansen, men att se en i det fria var något helt annat. Tänkte ta upp telefonen och knäppa ett kort, men ville inte missta en sekund av det jag såg. Jag har bilden bevarad inom mig, och den kommer alltid att finnas kvar. Kände mig väldigt lugn, på något oförklarigt sett efter mötet. Jag har läst om fler som mött varg och dom har känt samma sak.

Ha de!

20111128-205253.jpg Ny har dom fått kapell över sig, men det går lätt att ta bort om det skulle behövas 🙂





Vilken otrolig upplevelse.

10 06 2011

Hoj Hoj,

Idag blev hojturen till gruvan en upplevelse jag aldrig kommer att glömma. Tänk att jag var just på rätt plats och fick se den. Hatad av många och älskad av många. Den har skapat många debatter. Monica och jag pratade i förrgår om att just få se en.

Jag åkte hemifrån runt klockan 7:00 och efter gårdagens 10 mil, så behövdes det fyllas på i tanken. Tankade nere vid Shell och lagom till helgen, så har ju soppan gått upp lite. Tankade och åkte iväg mot gruvan( läs jobbet). En bit utanför Rimbo dök den upp c:a 100 meter framför och korsade vägen lunkande. Den tittade åt mitt håll när jag kom och då såg jag att det var en varg. Det är ju för fan vargen, sa jag i hjälmen. Jag saktade in för att hoppas få se den en gång till innan den försvann in i skogen. Jag stannade hojen och  spejade mot skogsbrynet vid ängens slut. Till slut såg jag vargen. Den hade stannat på ängen och var bara c:a 50 meter från mig. Den stog med sidan mot mig och tittade på mig. Jag tyckte jag kunde se dom gula ögonen och svarta pupillen. Vilket magnifikt djur. Så ståtlig och muskulös. Jag kände mig otroligt lycklig lottad som fick uppleva detta. Jag satt bara på hojen och tittade på vargen. Vargen stog på ängen och tittade på mig. Det kändes som om den ville säga nåt. Förmedla något till mig.
”Se mig. Jag tar bara det jag behöver för att leva och ni står inte på menyn. Låt mig vandra fritt. Träng inte in mig i ett hörn. Provocera mig inte. Våra vägar kan mötas. Det ser du väl”

Mötet varade mellan 10-15 sekunder, men kändes som en mycket lång tid. Vargen sänkte blicken och lunkade vidare mot skogsbrynet och fick sen mer bråttom då en bil kom och försvann  till slut in i skogen. Den hade inte blivit rädd av min hoj som låter mer än en bil utan stannat 50 meter från vägen. Efter mötet kände jag mig glad och lugn inombords på något sett. Resterande färd till Stockholm satt jag och njöt av bilden som brännt sig fast på näthinnan och jag kommer aldrig att glömma detta fantastiska möte denna morgon.

LÅT VARGARNA LEVA.

Ha de!








%d bloggare gillar detta: